Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om andel för de anställda

1969-10-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:42, Utlåtande i anledning av motioner om andel för de anställda

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år W69

Nr 42

Utlåtande i anledning av motioner om andel för de anställda (

ett långsiktigt företagssparande.

1 de likalydande molionerna I: 385 av herr Dahlcn m. fl. och II: 447 a*i

herr Wedén m. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa

att en parlamentarisk utredning tillsättes under medverkan av företrädare

för arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med uppgift

att avge förslag om hur från det allmännas sida metoder att ge löntagarna

andel i ett långsiktigt företagssparande kan stimuleras.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO).

Motionerna

Motionärerna erinrar inledningsvis om folkpartiets motioner med samma

syfte vid 1968 års riksdag och sammanfattar innehållet i dessa. Utgångspunkten

var de stora investeringsbehov som skulle komma att föreligga

enligt den senaste långtidsutredningens prognos och sparandets i förhållande

därtill ogynnsamma utveckling. Enligt professor Börje Kraglis utredning

»Finansiella långtidsperspektiv» (SOU 1967: 6) kunde det enskilda

företagssparandet väntas minska kraftigt. Detta kunde befaras leda till avtagande

investeringsvilja och försvagad konkurrenskraft inom näringslivet.

Lösningen på kapitalbristproblemen måste, hävdades det, till stor del sökas

inom företagssparandets sfär. Härvid borde man söka former som gjorde

inte bara aktieägarna utan också företagens anställda delaktiga i den förmögenhetsbildning

som under lång tid hålles kvar inom företagen. En varje

år kontant utbetald andel i vinst för de anställda skulle, framhölls det, inte

stå i överensstämmelse med denna princip, men däremot en länge uppskjuten

andel i vinst. De grunder efter vilka ett inom företagen för lång tid bundet

sparande skall kunna fördelas bland de anställda sades böra i främsta

rummet diskuteras av arbetsmarknadens parter. Modern databehandlingsteknik

bedömdes möjliggöra att den anställde utan svårighet kan behålla

sitt tillgodohavande vid flyttning till annat företag. Ett försäkringssystem

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr t2 år 1969

17

nämndes som tänkbart för att möta risken för förlust vid konkurser och

företagsnedläggelser. Det föreslagna vinstandelssystemet ansågs böra stimuleras

genom skattemässiga särregler.

Elter atl ha rekapitulerat motiveringen för det föregående år framlagda

förslaget diskuterar motionärerna olika tänkbara former för de anställdas

andel i långsiktigt företagssparande, såsom reverser, obligationer av särskilt

slag och nyemitterade aktier. Eu invändning som riktats mot det tidigare

förslaget är att en hög soliditetsgrad inom företagen — enligt förslagsställarna

önskvärd för att öka benägenheten för riskbärande investeringar

— skulle innebära ett i motsvarande mån minskat utrymme för löner och

därmed vara ofördelaktigt från fördelningssynpnnkt. Denna argumentation

godtas inte av motionärerna. Ur rapporten »Lönebildning och samhällsekonomi»,

som framlades i november 1968 av en expertgrupp tillsatt av

SAF, LO och TCO, återger de vissa avsnitt1 vari de finner stöd för sin uppfattning.

En synpunkt är här att man kan tänka sig realistiska förutsättningai

under vilka en låg soliditetsgrad i företagen — och även en låg

självfinansieringsgrad — sammanfaller med en växande ojämnhet i förmögenhetsfördelningen.

1 fråga om självfinansieringsgradens inkomstpolitiska aspekt betonas i

undersökningsrapporten att även kapitalinkomster och själva kapitalbildningen

måste beaktas vid överväganden om inkomstfördelningen. En låg

självfinansieringsgrad med stor andel lånat kapital betyder en smal bas av

eget kapital på vilket då kan falla procentuellt mycket stora vinster i fall

verksamheten blir lönsam. Detta ger ett snabbt växande förmögenhetsvärde

åt egenkapitalet i företaget, som beskattas mindre effektivt än de vinster

som plöjs ned vid hög självfinansiering. Denna nackdel kan enligt rapporten

motverkas genom att yttre finansiering delvis kommer till stånd som

tillskott av nytt ägarkapital. Ett annat resonemang i rapporten som motionärerna

hänvisar till gäller sambandet mellan hög soliditetsnivå inom företagen

och trygghet i anställningsförhållandena.

Tidigare behandling av likartade förslag

Vad gäller behandlingen av vissa förslag om utredning rörande vinstandelssystem

hänvisas till den redogörelse som lämnas i utskottets föregående

utlåtande, nr 41.

Såsom framgår av det inledande referatet av motionernas innehåll väcktes

vid 1968 års riksdag motioner med samma syfte. Dessa avslogs av riksdagen

1 Ett av citaten har blivit felaktigt genom att ett antal ord fallit bort. Den mening som i

motionen 11:447 börjar på s. 4 rad 12 nedifrån skall ha följande lydelse:

»Aktieägarna i de företag, som lyckas väl i den meningen att de når goda vinster, får se sina

förmögenheter ökade mycket starkt, under det att aktieägarna i andra företag, i vilka utvecklingen

är den motsatta, får se sina förmögenheter minskade mycket starkt.»

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1969

på bankoutskottets hemställan (uti. nr 33). Utskottet berörde något det

skisserade systemets effekt från samhällsekonomisk och fördelningspolitisk

synpunkt men lade vid sin bedömning avgörande vikt vid att förslaget

avsåg en ändrad konstruktion av de anställdas totala arbetsersättning. Enligt

en allmänt accepterad grundsats borde det då ankomma på arbetsmarknadsparterna

att avgöra om det föreslagna systemet skulle prövas. Som

tänkbart ämne för en statlig utredning kvarstode i så fall närmast dettas

skatterättsliga aspekter. Någon sådan utredning ansågs inte erforderlig så

länge arbetsmarknadsparterna inte gjort påtagliga ansatser att införa ett

vinstandelssystem av denna typ. I en reservation av moderata samlingspartiets,

centerpartiets och folkpartiets företrädare i utskottet yrkades bifall

till motionerna.

Remissyttrandena

De fyra tillfrågade organisationerna avstyrker alla det i motionerna framlagda

förslaget under hänvisning till sina yttranden över motionerna i samma

ämne år 1968.

Med anledning av att motionärerna som stöd för förslaget åberopat synpunkter

i rapporten »Lönebildning och samhällsekonomi» framhåller LO

och TCO att dessa organisationer inte tagit ställning till rapporten och att

de åsikter som framförs i denna måste betraktas som författarnas egna.

LO anser att motionärerna missförstått rapporten och anför härom:

Soliditeten i företagen såsom den definieras i rapporten bestäms av förhållandet

mellan eget kapital och främmande kapital. Det egna kapitalet representeras

av aktier och aktieägare, det främmande av lån i olika former.

Långsiktigt företagssparande är eget kapital. Om de anställda skall få del

av långsiktigt företagssparande måste de således ha aktier. Avstår de såsom

motionärerna föreslår någon del av sina löner mot reverser, ökar de däremot

det främmande kapitalet i företaget och minskar därigenom företagets

soliditet. De får då inte någon del i det långsiktiga företagssparandet

utan lånar helt enkelt företaget av sina egna pengar. Men om de anställda

skall få del av företagets långsiktiga sparande genom att tilldelas aktier,

kan dessa aktier inte få bli aktier av andra rangen, dvs. inte försäljningsbara

och utan rösträtt i bolagsstämmorna. Löntagarnas aktier måste ha

samma ställning på aktiemarknaden som de ursprungliga aktieägarnas.

Det bästa sättet att ge de anställda del av det långsiktiga företagssparandet

är enligt LO:s mening att kollektivt sparande får medverka till egenkapitalbildningen

i företaget exempelvis genom att allmänna pensionsfonden

får möjlighet att teckna aktier i privata företag. Därigenom undviker

man, säger LO, de orättvisor som skulle uppstå om löntagare i framgångsrika

företag fick stora andelar av ett företagssparande, som löntagare i

mindre framgångsrika företag inte kunde få. LO erinrar om att 1968 års

kapitalmarknadsutredning har att pröva frågan om allmänna pensionsfondens

rätt att förvärva aktier.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1969

19

TCO ifrågasätter om den citerade rapporten kan åberopas som stöd för

förslag om ett vinstandelssystem. Rapporten säges fastmera argumentera

till förmån för en ökad aktiefinansiering av nyinvesteringarna som ett alternativ

till självfinansiering eller upplåning på kreditmarknaden. Företagarnas

önskemål om en högre soliditetsgrad kan enligt TCO:s uppfattning inte

tillgodoses genom vinstandelssystem, åtminstone inte om de anställda medges

en rimlig rätt alt disponera över vinstandelarna. Om denna rätt garanteras

torde det, anför TCO, från företagarens synpunkt knappast finnas anledning

att räkna in de anställdas vinstandelar i företagets egna kapital.

Utskottet

Riksdagen avslog förra året motioner vari föreslogs att en parlamentarisk

utredning under medverkan av bl. a. företrädare för arbetsmarknadens parter

skulle tillsättas för att pröva hur metoder att ge löntagarna andel i ett

långsiktigt företagssparande skulle kunna stimuleras från det allmännas

sida. När detta förslag nu ånyo föres fram har motionärerna i ett par avseenden

byggt ut sin argumentation. De berör olika former som skulle kunna

länkas för sådant företagssparande, och de diskuterar med utnyttjande av

den i slutet av 1968 framlagda rapporten »Lönebildning och samhällsekonomi»

bl. a. betydelsen av en hög soliditetsgrad för företagens benägenhet alt

göra riskbärande investeringar samt löntagarorganisationernas invändning

att en hög soliditetsgrad inom företagen kan vara ofördelaktig från fördelningssynpunkt.

1 anslutning till motionärernas citat från och referat av rapporten »Lönebildning

och samhällsekonomi» vill utskottet framhålla att de aktuella avsnitten

— som ingår i ett kapitel som innehåller en diskussion av avvägningen

mellan självfinansiering och yttre finansiering i olika former och av

löneutvecklingens inverkan på investeringsbenägenheten — knappast synes

kunna åberopas som förord för det system för anställdas långtidssparande

som motionärerna förespråkar.

Såsom utskottet framhöll i motsvarande sammanhang föregående år lägger

utskottet inte till grund för sitt ståndpunktstagande någon bedömning

av det i motionerna skisserade systemets funktionsduglighet och av dess

effekt från samhällsekonomisk och fördelningspolitisk synpunkt. Eftersom

förslaget avser en ändrad konstruktion av de anställdas totala arbetsersättning

bör det enligt utskottets mening ankomma på arbetsmarknadsparterna

att avgöra om det föreslagna systemet skall prövas och hur det i så fall skall

utformas i detalj.

Arbetsmarknadens huvudorganisationer har i år liksom förra året ställt

sig avvisande till en utredning i ämnet. Icke heller utskottet vill förorda

någon sådan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1969

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 385 och II: 447.

Stockholm den 28 oktober 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Lundin

(s), Larfors (s), Brundin (m), Mattsson (ep)*, Wirtén (fp.) och Vilhelm

Erik Carlsson (m);

från andra kammaren: herrar Regnéll (in), Hagnell (s), Franzén i

Motala (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s),

Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Wirtén (fp) och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Eu expansiv investeringsutveckling ingår i det framtidsperspektiv som

den senaste långtidsutredningen tecknade. Möjligheterna att realisera en sådan

utveckling är emellertid avhängiga av att ett tillräckligt sparande kommer

till stånd. Av intresse i detta sammanhang är inte endast sparandets totala

omfattning utan också dess fördelning. Hnshållssparandet spelar numera

inte samma roll som tidigare. Tonvikten ligger främst på det offentliga

sparandet. Härigenom koncentreras makten över kapitaltillgångarna alltmer

till samhälleliga instanser, vilkas inflytande över näringslivet ökar.

1 det läge som nu beskrivits ter sig en förändring av sparandets inriktning

angelägen. Företagssparandet bör stimuleras så att utrymme skapas för en

tillfredsställande självfinansiering inom näringslivet. Enskilda personers

frivilliga sparande bör uppmuntras så att ett mera decentraliserat sparande

erhålles. Åtgärder av sådan innebörd skulle öka investeringsbenägenheten

inom näringslivet och därigenom bl. a. stärka dess konkurrenskraft på internationella

marknader.

Ett företagssparande av den typ som skisseras i motionerna skulle vara

väl ägnad att tillgodose här antydda önskemål. Ett system med andel för

de anställda i företagens långsiktiga sparande skulle stärka företagssparandet

utan att några fördelningspolitiskt oroande konsekvenser skulle inträffa.

Som värdefull bieffekt skulle det få en ökad intressegemenskap mellan före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1969

21

tagens ägare och anställda. Från båda dessa utgångspunkter borde motionärernas

förslag vara av intresse för arbetsmarknadens parter.

Att utredning och genomförande av det projekt som motionärerna anger

kräver aktiv medverkan från arbetsmarknadsparternas sida innebär inte

att statsmakterna skall förhålla sig passiva på detta område. Fastmer bör de

aktivt verka för att få förutsättningarna för att långsiktigt företagssparande

av föreslagen art prövade, bl. a. vad gäller den skattemässiga behandlingen.

En parlamentarisk utredning i detta syfte, inrymmande också företrädare

för arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis, är enligt utskottets

mening önskvärd. Det finns anledning räkna med att en sådan utredning

kan resultera i åtgärder av väsentlig betydelse både för företagens kapitalförsörjning

och för relationerna mellan företagens ägare och deras anställda.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen med bifall till motionerna 1: 385 och II: 447

hos Kungl. Maj :t hemställer om utredning rörande andel för

de anställda i långsiktigt företagssparande i enlighet med

vad utskottet ovan anfört.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.