Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969

1969-11-04 · 54 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:44, Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969

1

Nr 44

Utlåtande över riksdagens revisorers framställning med anledning

av verkställd granskning av riksdagsbibliotekets

uppgifter och ställning inom det statliga biblioteksväsendet

jämte motioner.

Riksdagens revisorer har i skrivelse till riksdagen den 27 mars 1969 föreslagit

att riksdagen skall föranstalta om en omprövning av riksdagsbibliotekets

ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet, grundad

på en allsidig bedömning av riksdagens, statsförvaltningens och den samhällsvetenskapliga

forskningens behov av biblioteksresurser. Utredningen

bör enligt revisorernas mening vara förutsättningslös i organisatoriskt hänseende

och därvidlag omfatta tre huvudalternativ, nämligen bibehållande av

bibliotekets ställning som ett riksdagens verk, dess uppgående i den inre

riksdagsförvaltningen och dess överflyttning till statsverket. Särskild hänsyn

anges böra vid de organisatoriska övervägandena tas till konsekvenserna

för riksdagens lilteraturför sörj ning. Den föreslagna utredningen anses böra

tillsättas genom riksdagens försorg och få parlamentariskt inslag samt bedrivas

i samråd med statskontoret och statens råd för vetenskaplig information

och dokumentation.

En minoritet, bestående av fyra revisorer, har, såsom framgår av ett till

skrivelsen fogat protokollsutdrag, reserverat sig mot revisorernas beslut.

Reservanterna föreslår att frågan om ökad samordning mellan riksdagsbibliotekets

och övriga statliga biblioteksenheters arbetsuppgifter och frågan

om riksdagsbibliotekets inordnande i den inre riksdagsförvaltningen

närmare utreds med utgångspunkt i att riksdagen behåller huvudmannaskapet

för riksdagsbiblioteket. Utredningen bör enligt reservanterna tillsättas

av riksdagen samt bedrivas under medverkan av riksdagsbiblioteket och

riksdagens förvaltningskontor och i samråd med statens råd för vetenskaplig

information och dokumentation.

Revisorernas framställning jämte därtill hörande bilagor har med särskild

paginering fogats till detta utlåtande. Bilagorna är en inom revisorernas

kansli utarbetad granskningspromemoria samt yttranden över denna

från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket,

statskontoret, riksbibliotekarien, universitetskanslersämbetet, statens

råd för vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr ii

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr H år 1969

I anledning av framställningen har väckts

dels de likalydande motionerna 1: 1033 av herr Alexanderson och fröken

Mattson samt II: 1190 av herr Wennerfors, vari hemställes att framställningen

icke skall föranleda till någon riksdagens åtgärd,

dels de likalydande motionerna I: 1034 av herr Ernulf m.fl. och II: 1189

av herrar Johansson i Trollhättan och Tobé, vari hemställes att riksdagen

vid behandlingen av framställningen skall uttala att huvudmannaskapet för

riksdagsbiblioteket fortfarande skall ligga hos riksdagen.

Över framställningen har utskottet inhämtat yttrande från styrelsen för

riksdagsbiblioteket. Yttrandet har intagits i detta utlåtande som bilaga

(s. 7f.).

Utskottet

Det förslag till utredning av riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter

som riksdagens revisorer framlagt baseras på en inom revisorernas kansli

verkställd undersökning, vars resultat presenterats i en granskningspromemoria.

Över denna har revisorerna, såsom deras instruktion föreskriver,

inhämtat yttranden innan de själva fattat slutligt beslut i ärendet. Revisorernas

ställningstagande innebär följande. Som ett alternativ har upptagits

en organisation enligt vad som rekommenderats i promemorian, innefattande

överflyttning av riksdagsbiblioteket till den Kungl. Maj :t underställda

statsförvaltningen. Vid sidan härav anges två andra alternativ, nämligen

överförande av biblioteket till den inre riksdagsförvaltningen och bibehållande

av dess nuvarande ställning som ett riksdagens verk. Valet mellan de

olika organisationsalternativen föreslås skola träffas på grundval av en

förutsättningslös utredning, verkställd av en genom riksdagens försorg tillsatt

kommitté med parlamentariskt inslag. Revisorernas förslag är inte enhälligt.

En minoritet, bestående av fyra revisorer, påyrkar i en reservation

att utredningsarbetet som utgångspunkt skall ha att riksdagen behåller huvudmannaskapet

för biblioteket.

Frågan om huvudmannaskapet är sålunda ett av huvudspörsmålen i den

nu aktualiserade diskussionen om biblioteket. I nära samband därmed står

frågan om vilka funktioner biblioteket skall fullgöra. Vidare berörs frågan

om bibliotekets lokalisering.

Lokaliseringsfrågan har, sedan revisorerna avgav sin framställning, behandlats

av riksdagen vid prövning av en skrivelse från styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt

m. m. (BaU 1969: 26). I lokalprogrammet för ett framtida permanent riksdagshus

skall enligt riksdagens beslut ingå lokaler för ett i fråga om de centrala

biblioteksfunktionerna odelat riksdagsbibliotek. Däremot skall, såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969

3

blir fallet redan när biblioteket vid 1970 års slut flyttas till de provisoriska

riksdagslokalerna vid Sergels torg, huvudparten av bokmagasinen förläggas

annorstädes än till riksdagens hus, där endast den nyare, mest frekventa

litteraturen skall förvaras. Bibliotekets samlingar av äldre litteratur kommer

sålunda inte att uppta kostnadskrävande utrymmen inom riksdagens

hus. För deras förläggning torde olika alternativ få komma att prövas. I detta

sammanhang synes frågan om huvudmannaskapet för biblioteket ha

ringa betydelse.

Bibliotekets tjänster är för närvarande inriktade på tre huvudkategorier

av avnämare, nämligen riksdagens ledamöter och organ, den Kungl. Maj :t

underställda statsförvaltningen samt forskning och undervisning. Revisorerna

finner det klarlagt att bibliotekets tjänsteproduktion endast till en

mindre del kommer riksdagen och dess organ direkt till godo och anser det

sannolikt att endast en mycket liten del av bokbeståndet annat än i undantagsfall

efterfrågas för riksdagsbruk. Härvidlag åberopas bl. a. fördelningen

av bibliotekets utlåning under en tioårsperiod, dock utan att någon analys

göres av utvecklingen under perioden. De kritiska synpunkter på den i promemorian

redovisade statistiken som forskningsbiblioteksrådet anfört i sitt

yttrande hade enligt utskottets mening förtjänat att i högre grad bli beaktade.

Ett studium år för år av utlåningens omfattning och fördelning ger vid

handen att riksdagens utnyttjande av biblioteket på senare tid tilltagit i avsevärd

mån. Att riksdagens efterfrågan på biblioteksservice framgent kommer

att minska eller få en snävare inriktning synes föga sannolikt.

Revisorerna tycks — även om de föreslår en i organisatoriskt hänseende

förutsättningslös utredning — närmast vilja tänka sig att riksdagens litteraturbehov

skall tillgodoses genom ett uteslutande för dess bruk avsett

referensbibliotek. Om inte den boksamling som direkt står till riksdagens

förfogande radikalt inskränkes, något som knappast skulle vara förenligt

med revisorernas uttalande att riksdagens litteratur för sörj ning »under alla

förhållanden inte får undergå någon försämring», måste en sådan anordning

uppenbarligen medföra en betydande dubbelanskaffning -— till riksdagens

referensbibliotek och till ett för andra avnämare tillgängligt bibliotek — av

litteratur som nu utan svårighet kan utnyttjas såväl för riksdagens som för

statsförvaltningens och forskningens behov. Även på personalområdet kan

vid en sådan organisation betydande merkostnader uppstå. Det måste enligt

utskottets mening vara mera rationellt att riksdagens biblioteksservice

ombesörjs av en organisation med stora men också allsidigt utnyttjade resurser.

Från denna utgångspunkt synes den lämpligaste lösningen vara att

riksdagsbiblioteket kvarstannar under riksdagens huvudmannaskap och

bibehåller i huvudsak nuvarande kombination av olika funktioner.

Ett huvudmotiv för förslaget om bibliotekets överförande till statsverket

synes vara att härigenom skulle skapas bättre förutsättningar för att biblioteket

kan fylla funktionen som centralt förvaltningsbibliotek. Utskottet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969

fäster stor vikt vid denna funktion och finner det angeläget att en mera

aktiv insats kan göras på detta område. Enligt utskottets mening bör det

emellertid vara möjligt att med bibehållande av biblioteket som en del av

riksdagsförvaltningen skapa sådana regler och former för verksamheten

att anspråken i detta hänseende blir tillgodosedda. Även i övrigt bör önskemål

som gäller bibliotekets roll inom det statliga biblioteksväsendet kunna

prövas oberoende av huvudmannaskapet. Hithörande frågor torde i icke

ringa utsträckning aktualiseras i samband med den undersökning rörande

de vetenskapliga biblioteken som statskontoret är sysselsatt med och som

omfattar även riksdagsbiblioteket. Utskottet vill här notera att revisorerna

möjligen uppfattat statskontorets utredningsuppgifter med avseende på

riksdagsbiblioteket såsom mera begränsade än vad riksdagen avsett. I sitt

yttrande över revisorernas särskilda berättelse om riksdagsbiblioteket 1967

uttalade bibliotekets styrelse, att en betydande rationaliseringsmöjlighet

syntes föreligga genom ökat samarbete mellan biblioteken, särskilt inom

närbesläktade ämnesområden. Detta uttalande underströks av bankoutskottet,

som i sitt av riksdagen godkända utlåtande över berättelsen (1967: 62)

uttryckte förhoppningar att de av biblioteksstyrelsen berörda samordningsproblemen

skulle genom statskontorets utredning komma närmare en lösning.

Vad utskottet här anfört kan sammanfattas sålunda. Såväl riksdagens

behov av en välutrustad biblioteksservice som vikten av att det för riksdagen

intressanta litteraturbeståndet kan rationellt utnyttjas talar för att

riksdagsbiblioteket kvarstannar under riksdagens huvudmannaskap. Även

under denna förutsättning bör kunna genomföras reformer med avseende

på bibliotekets funktioner, så att bibliotekets resurser blir bättre utnyttjade

för statsverksamhetens och forskningens samlade behov. Utrymmesoch

lokaliseringssynpunkter synes med den lösning av bibliotekets lokalfrågor

som nu är aktuell inte ha någon avgörande betydelse för ställningstaganden

till dess organisation.

Uppgiften att föreslå reformer i antytt syfte faller delvis på statskontorets

pågående undersökning, vilken såvitt gäller riksdagsbiblioteket bör

fortsättas enligt redan givna direktiv. Särskilt må påpekas att denna undersökning

genom att bl. a. avse möjligheterna att utnyttja ADB-tekniska

hjälpmedel i biblioteksarbetet bör få stor betydelse för riksdagsbibliotekets

dokumentationsverksamhet. Vissa samordningsfrågor rörande riksdagsbiblioteket

torde emellertid vara av sådan karaktär att de bör göras till föremål

för särskild utredning. Den principiella grundvalen för och ändamålet

med en sådan utredning torde utskottet ha i huvudsak angivit med vad som

anförts ovan. Utredningen bör kunna utgå från statskontorets undersökningsresultat

efterhand som dessa presenteras — en nulägesrapport avseende

riksdagsbiblioteket kan enligt vad utskottet erfarit väntas föreligga i

februari 1970 — och till viss del bedrivas parallellt med statskontorets un
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969 5

dersökning. Bland i sammanhanget intressanta spörsmål som denna berör

kan här ytterligare nämnas universitetsbiblioteksfunktionen i Stockholm

på det samhällsvetenskapliga området och organisationen av viss bibliografisk

publikationsverksamhet. Med hänsyn till räckvidden av statskontorets

biblioteksorganisatoriska uppdrag kan uppgiften för den av utskottet

förordade utredningen bli relativt långsiktig.

Medan utredningen såsom ovan sagts bör utgå från förutsättningen att

riksdagsbiblioteket skall kvarstanna under riksdagens huvudmannaskap

bör den vara oförhindrad att vad gäller bibliotekets ställning inom riksdagsförvaltningen

pröva olika lösningar. Revisorerna har därvidlag pekat på

möjligheten att inordna biblioteket i den inre riksdagsförvaltningen. Med

hänsyn till att den nuvarande organisationsformen garanterar Kungl. Maj:t

visst medinflytande över bibliotekets utveckling och att samordningen mellan

riksdagsbiblioteket och det Kungl. Maj :t underställda biblioteksväsendet

är en huvudfråga för utredningen måste konsekvenserna av en ändring

av bibliotekets status givetvis noga övervägas. Utan att ett slutligt ställningstagande

på denna punkt föregripes torde kunna vidtagas åtgärder för ett

vidgat ianspråktagande från bibliotekets sida av förvaltningskontorets service

och prövas om nuvarande relationer mellan biblioteket och riksdagens

upplysningstjänst är lämpligt utformade.

Det utredningsuppdrag som utskottet här angivit torde böra anförtros

åt en parlamentariskt sammansatt kommitté, som till sig får knyta erforderlig

expertis, Att utse ledamöter i kommittén torde under sedvanliga

förutsättningar få ankomma på talmanskonferensen. Lämpligt torde vara att

riksdagsbibliotekets styrelse och styrelsen för förvaltningskontoret blir företrädda

i kommittén. Kommittén skall, som ovan sagts, nära samarbeta

med statskontoret. Därutöver erfordras givetvis samråd med och bistånd

av ett flertal institutioner. Någon närmare precisering härvidlag synes icke

erforderlig.

Med vad utskottet anfört har utskottet tillstyrkt motionerna I: 1034 och

II: 1189 samt avstyrkt motionerna I: 1033 och II: 1190.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen i anledning av riksdagens revisorers förevarande

framställning med avslag på motionerna I: 1033

och II: 1190 samt med bifall till motionerna I: 1034 och

II: 1189 uppdrar åt talmanskonferensen att föranstalta om

utredning rörande riksdagsbiblioteket i enlighet med vad

utskottet ovan anfört.

Stockholm den 4 november 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr H år 1969

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s)*, Åke Larsson (s), Lundin

(s), Larfors (s), Brundin (m)*, Wirtén (fp) och Vilhelm Erik Carlsson

(m);

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i

Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep)*, Larsson i Umeå (fp), Rask (s),

Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969

7

Bilaga

Till Bankoutskottet

Härmed får styrelsen för riksdagsbiblioteket lämna den 30 maj 1969 begärt

yttrande över riksdagens revisorers framställning med anledning av

verkställd granskning av riksdagsbibliotekets uppgifter och ställning inom

det statliga biblioteksväsendet.

Styrelsen far i första hand hänvisa till sitt till revisorerna avgivna

yttrande över den i ärendet upprättade granskningspromemorian samt därutöver

anföra följande.

Riksdagsbibliotekets tjänster utnyttjas, vare sig man ser till de aktuella

förhållandena eller beaktar det historiska perspektivet, i första hand av

riksdagen, dess ledamöter och organ, i andra hand av Kungl. Maj :ts kansli

och den övriga statsförvaltningen och i tredje hand av undervisning och

forskning. De båda förstnämnda kategorierna torde tillsammans representera

mer än hälften av de tjänster biblioteket ställer till förfogande och de

bör med hänsyn till såväl likheten i behov som lokaliseringssynpunkter

betraktas som en enhetlig avnämargrupp. Detta kommer även till uttryck

i den nu gällande administrativa anordningen med en styrelse, där

ordföranden tillsättes av Kungl. Maj:t och ledamöterna av riksdagen. Det

må i detta sammanhang framhållas, att riksdagens andel redan enligt det

förebragta materialet visat en stigande trend och under senare år uppgått

till omkring en fjärdedel samt att den icke »mätbara» och indirekta delen

av bibliotekets tjänster på grund av de lokala förhållandena i huvudsak

kommer riksdagen till godo. Särskilt må nämnas det faktum, att upplysningst

jänsten dagligen utnyttjar biblioteket i betydande omfattning både

beträffande dess samlingar och dess tjänstemän.

Att ställa bibliotekets tjänster till förfogande även för forskning och

undervisning har tett sig naturligt i den mån detta icke verkat hindrande

på dess nyss nämnda grundläggande funktioner. Utvidgningen till denna

nya avnämarkategori har väl i någon mån medfört en ökning av bibliotekets

organisation och samlingar men härigenom har man kunnat tillgodose ett

viktigt behov på ett rationellt och mindre kostnadskrävande sätt än genom

att utbygga det allmänna biblioteksväsendet i full omfattning på det

samhällsvetenskapliga området.

Det är riktigt att stora delar av bibliotekets samlingar efterfrågas mera

sällan och därför icke behöver förvaras i nära anslutning till riksdagens

lokaler. Så är även redan nu förhållandet, då avsevärda delar av samlingarna

överflyttats dels till statens biblioieksdepå och dels till lokaler i kvarteret

Vinstocken. Detta förhållande kan komma att än mer accentueras vid

överflyttningen till det provisoriska riksdagshuset, där biblioteket kommer

att disponera lokaler om ca 1 000 kvm. Styrelsen anser det möjligt att

inom en sådan ram få plats med den viktigaste och oftast anlitade delen

av samlingarna samt arbetsplatser för tjänstemännen, men anser det fullständigt

orealistiskt att riksdagens behov skulle kunna tillgodoses inom ra
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969

men för ett mindre s. k. referensbibliotek, skisserat till ca 400 hyllmeter.

Det av riksdagen nu godkända lokalprogrammet för det definitiva riksdagshuset

för enkammarriksdagen utgår också från ett utrymmeskrav, motsvarande

vad som tillgodoses i det provisoriska huset.

Enligt styrelsens mening skulle det vara till stor nackdel för såväl riksdagens

som statsförvaltningens behov av bibliotekstjänster om biblioteket

inordnades i det allmänna biblioteksväsendet. Styrelsen avstyrker därför en

utredning med en dylik målsättning. Däremot vill styrelsen icke motsätta

sig en utredning av det slag, som förordats av en minoritet bland revisorerna.

Dock må framhållas, att detta alternativ, som bl. a. syftar till ett återförenande

av biblioteket och upplysningstjänsten under samma administrativa

ledning, så till vida går i motsatt riktning mot majoritetsförslaget som

det skulle innebära ett upphävande av Kungl. Maj:ts inflytande på bibliotekets

förvaltning. Inom ramen för en sådan utredning kunde emellertid

den lämpliga omfattningen och inriktningen av riksdagsbibliotekets verksamhet

samt lokalproblemen bli närmare belysta.

Stockholm den 9 oktober 1969

Å styrelsens för riksdagsbiblioteket vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

KUNGL BOKTR. STHLM 1969 690029

opaginerad Kontrollera mot PDF

RIKSDAGENS REVISORER

Till riksdagen

Sedan riksdagens revisorer beslutat att verkställa en undersökning av

riksdagsbibliotekets uppgifter och ställning inom det statliga biblioteksväsendet,

har inom revisorernas kansli utarbetats en granskningspromemoria i

ämnet. I promemorian, vilken bifogas denna skrivelse som bilaga 1, lämnas

en översiktlig redovisning av riksdagsbibliotekets resurser och dessas nuvarande

användning. Vidare refereras aktuella uttalanden om de behov som

föreligger dels av en samordnad biblioteksservice inom den centrala statsförvaltningen,

dels av en utbyggd och systematiserad samhällsvetenskaplig

dokumentation och information. Mot denna bakgrund skisseras ett

förslag att genom överflyttning av riksdagsbiblioteket till den Kungl. Maj :t

underställda förvaltningen möjliggöra att dess resurser inriktas på att tillgodose

nämnda behov. För riksdagens bibliotekstjänst förutsätts ett välutrustat

referensbibliotek. Det förordas att en närmare utredning enligt dessa

riktlinjer genomförs av statskontoret, som redan har ett mera begränsat

undersökningsuppdrag rörande riksdagsbiblioteket.

Över granskningspromemorian har inhämtats yttranden från riksdagens

förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket, statskontoret, kungl.

biblioteket (riksbibliotekarien), universitetskanslersämbetet, statens råd för

vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.

Yttrandena närsluts som bilaga 2—8. Det i promemorian framlagda

principförslaget har vunnit anslutning av statskontoret, riksbibliotekarien

och universitetskanslersämbetet, vilka samtliga tillstyrker en utredning på

grundval av detta. Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation

samt forskningsbiblioteksrådet förordar — utan att ta ställning i frågan

om riksdagsbibliotekets administrativa tillhörighet — en förutsättningslös

prövning av riksdagens, statsförvaltningens och den samhällsvetenskapliga

forskningens behov av biblioteks- och dokumentationstjänster. Riksdagens

förvaltningskontor avvisar en ändring av huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket

och uttalar sig för en utredning om dess inordnande i den

inre riksdagsförvaltningen. Bibliotekets huvuddel anses dock böra förläggas

utanför riksdagshuset. Styrelsen för riksdagsbiblioteket slutligen avstyrker

bestämt att den i granskningspromemorian föreslagna utredningen kommer

till stånd.

Revisorerna tillställde 1967 års riksdag en särskild berättelse över en av

dem företagen granskning av riksdagsbibliotekets personalorganisation och

1—690200

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

därmed sammanhängande förhållanden. Berättelsen utmynnade i ett förslag

om en översyn av bibliotekets organisation och arbetsformer, vilket ledde

till att statskontoret fick i uppdrag att i samband med en åt verket tidigare

anförtrodd utredning om de vetenskapliga bibliotekens inre organisation

verkställa en undersökning även av riksdagsbiblioteket. Denna undersökning

har ännu inte påbörjats. I sitt yttrande över den nu föreliggande granskningspromemorian

har biblioteksstyrelsen riktat kritik mot att revisorerna

i detta läge aktualiserat ett ärende, som enligt styrelsens mening »undanrycker

grundvalen» för nämnda undersökningsuppdrag. Revisorerna vill

härtill framhålla, att den fråga revisorerna nu upptagit till behandling har

en helt annan räckvidd än det tidigare ärendet. Medan detta avsåg endast

en rationalisering av riksdagsbibliotekets arbetsformer inom en given yttre

organisatorisk ram och med oförändrat ansvarsområde, har den aktuella

granskningen tagit sikte på möjligheten att utan bundenhet till bestående

administrativa former på ett effektivare sätt utnyttja bibliotekets resurser

i ett vidare sammanhang. Att en häremot svarande utvidgning av

statskontorets utredningsuppdrag i och för sig skulle vara fullt förenlig med

den tidigare begärda undersökningen av biblioteket bestyrks av statskontorets

eget remissyttrande, i vilket statskontoret förklarar sig berett att i

samband med denna undersökning även pröva frågor om huvudmannaskap

och verksamhetsform för riksdagsbiblioteket.

Den av revisorerna föranstaltade granskningen i ärendet får anses ha

visat att riksdagsbibliotekets litteraturtjänst, så långt den är mätbar, har

relativt liten omfattning i betraktande av storleken av bibliotekets samlingar

och övriga resurser. Det synes också klarlagt att endast en mindre del av

bibliotekets tjänsteproduktion kommer riksdagen och dess organ direkt till

godo. Av statistiken över s. k. hemlån, som visserligen inte ger en fullständig

redovisning av den serviceinriktade verksamheten, framgar att under

den senaste tioårsperioden riksdagen inklusive hela riksdagsförvaltningen

svarat för mindre än en femtedel av antalet utlånade volymer. Revisorerna

håller också för sannolikt att endast en mycket liten del av bokbeståndet

annat än i undantagsfall efterfrågas för riksdagsbruk. Vad särskilt avser

upplysningstj änstens normalt inte registrerade användning av riksdagsbiblioteket

har en i förvaltningskontorets remissyttrande redovisad undersökning

gett vid handen att upplysningstjänsten replierar på dess samlingar

i avsevärt mindre utsträckning än på andra informationskällor. Förvaltningskontoret

har därav dragit den slutsatsen att tillgång till riksdagsbibliotekets

samlade resurser i riksdagshuset inte är motiverad av upplysningstj

änstens behov.

Ovan redovisade förhållanden ger revisorerna anledning att ifrågasätta

om inte riksdagsbiblioteket är överdimensionerat från riksdagens synpunkt

och om således inte riksdagens omedelbara behov av bibliotekstjänster skulle

kunna tillgodoses på ett mindre utrymmes- och kostnadskrävande sätt. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

granskningspromemorian har som alternativ till det nuvarande riksdagsbiblioteket

i dess egenskap av serviceorgan åt riksdagen uppställts ett referensbibliotek,

som till uppbyggnad och verksamhetsform skulle vara inriktat

enbart på riksdagens betjänande. Organisatoriskt skulle referensbiblioteket

sammankopplas med upplysningstjänsten och integreras med dess dokumentationssystem.

Förvaltningskontoret kan sägas ha så till vida ansluttit

sig till denna linje som i dess remissyttrande upptagits och förordats ett

tidigare övervägt förslag att klyva riksdagsbiblioteket i en utanför riksdagshuset

lokaliserad huvuddel och ett därunder sorterande referensbibliotek i

anslutning till riksdagens lokaler.

I likhet med förvaltningskontoret anser revisorerna att riksdagens omedelbara

litteraturbehov bör kunna tillgodoses av ett uteslutande för dess

bruk avsett referensbibliotek. Om detta från början ges en väl avvägd sammansättning

och förvärv och utgallring sköts på ett följsamt sätt, torde i

riksdagsarbetet uppkommande efterfrågan på bibliotekstjänster i de flesta

fall där kunna direkt mötas även inom en relativt begränsad storleksram.

Inlåning av litteratur skulle behöva förekomma mera sällan. Det kan under

sådana förhållanden enligt revisorernas mening ifrågasättas om tillräcklig

anledning finns att konstruera referensbiblioteket som en filial till en utanför

riksdagshuset liggande biblioteksinstitution, vars tjänsteproduktion dock

huvudsakligen skulle vara inriktad på andra avnämare. Liksom t. ex. Kungi.

Maj :ts kansli borde riksdagen vid behov kunna utnyttja det utflyttade riksdagsbiblioteket

— jämsides med andra biblioteksinrättningar — även utan

denna administrativa sammanbindning. En samordning av referensbiblioteket

med upplysningstj änsten synes vara en mera naturlig lösning särskil t

med hänsyn till de möjligheter denna har att kontinuerligt följa och även

föregripa riksdagens informationsbehov. Härigenom skulle också förvaltningskontorets

önskemål om inordnande av riksdagens biblioteksservice i

den inre riksdagsförvaltningen på ett enkelt sätt tillgodoses.

Som visats i granskningspromemorian föreligger ett påtagligt behov av

central service och reglerade samarbetsformer hos statsförvaltningens biblioteksenheter.

Det gäller här ett gammalt problem som vid upprepade tillfällen

uppmärksammats utan att någon egentlig lösning kunnat uppnås. Vidare

har utanför den traditionella biblioteksverksamhetens ram särskilt under

senare tid framställts krav på systematiska åtgärder för förbättrad information

och dokumentation på det samhällsvetenskapliga området under medverkan

av bibliotek med denna förvärvsinriktning. I remissyttrandena har

vikten av att hithörande frågor grundligt prövas understrukits av bl. a. statens

råd för vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.

Även revisorerna anser det vara en angelägen uppgift att få till stånd en

rationell organisation av de biblioteks- och dokumentationstjänster som

efterfrågas av statsförvaltningen och den samhällsvetenskapliga forskning
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

en. En betydande del av förefintliga resurser på området utgörs av riksdagsbibliotekets

rikhaltiga samlingar och dess för sådana uppgifter lämpligt

skolade personal. Det är därför naturligt att tanken på att bygga vidare på

denna grund kunnat, såsom skett, uppkomma i skilda sammanhang. Enligt

revisorernas mening finns det avgjort anledning att, som föreslagits i granskningspromemorian

och tillstyrkts av de flesta remissinstanserna, undersöka

möjligheterna att utforma riksdagsbibliotekets ansvarsområde i överensstämmelse

med nämnda önskemål.

När frågan om riksdagsbibliotekets medverkan i ovan berörda sammanhang

aktualiserats, har den uppfattningen framskymtat att bibliotekets administrativa

särställning som ett riksdagens verk är ett hinder för ett reglerat

samarbete mellan detta och till statsverket hörande organ. Att ett sadant

samarbete hittills kommit till stånd endast i mycket ringa omfattning kan

möjligen tas som en bekräftelse härpå. I granskningspromemorian har med

utgångspunkt i detta förhållande framförts tanken på att upphäva riksdagsbibliotekets

särställning genom att överflytta det till den Kungl. Maj :t

underställda förvaltningen. Gentemot detta har förvaltningskontoret hävdat

att de fördelar som promemorians förslag syftar till skulle kunna vinnas

även om riksdagen förblir huvudman för riksdagsbiblioteket. En liknande

uppfattning har biblioteksstyrelsen givit uttryck åt.

Revisorerna vill inte bestrida att en ökad samordning av önskat slag skulle

vara möjlig även utan den ifrågasatta förändringen av riksdagsbibliotekets

administrativa status. Å andra sidan synes längre gående åtgärder av mera

permanent karaktär starkt befrämjas av att huvudmannaskapet för berörda

institutioner görs enhetligt. Revisorerna syftar härmed på de fördelar

detta skulle innebära i form av en samlad avvägning av det statliga biblioteksväsendets

resursbehov i samband med budgetbehandlingen och ökade

rationaliseringsmöjligheter i fråga om organisatoriska omstruktureringar

och personalomflyttningar. Resultatet härav skulle otvivelaktigt bli ett

bättre utnyttjande av bibliotekens totala kapacitet. Klart synes också vara

att en författningsmässig reglering underlättas om Kungl. Maj :ts förordningsmakt

får täcka hela förvaltningsområdet i fråga.

Revisorerna har ovan ifrågasatt om inte riksdagens litteraturförsörjning

med fördel skulle kunna övertas av ett från riksdagsbiblioteket helt skilt

referensbibliotek. Om detta skulle befinnas vara en rationell åtgärd, synes

föga anledning finnas att behålla det från direkt befattning med riksdagens

biblioteksservice befriade riksdagsbiblioteket under riksdagens huvudmannaskap.

Förvaltningskontoret har i sitt remissyttrande som stöd för sitt

ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan hänvisat till att det knappast

finns något parlament som inte förfogar över ett eget bibliotek. Då uttalandet

inte torde få uppfattas så, att det skulle vara en prestigesak för riksdagen

att förfoga över en stor boksamling oberoende av dess praktiska

nytta, synes från denna synpunkt intet finnas att invända mot den lösning

av riksdagens biblioteksfråga som revisorerna funnit utgöra ett möjligt alter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

nativ. Inte heller i övrigt har, såvitt revisorerna kunnat finna, påvisats några

hinder av mera principiell innebörd mot en omprövning av riksdagsbibliotekets

ställning och uppgifter enligt ovan angivna riktlinjer.

Från förvaltningskontorets och biblioteksstyrelsens sida har i sammanhanget

erinrats om riksdagsbibliotekets uppgifter i egenskap av riksdagens

arkivmyndighet. Funktionen torde i huvudsak innebära förvaring av riksdagshandlingar

från de senaste årtiondena, i den mån de arkivbildande organen

själva inte ombesörjer detta. Det bör inte vålla några praktiska svårigheter

att, om riksdagsbiblioteket inte längre skulle ingå i riksdagsförvaltningen,

på lämpligt sätt fördela arkivalierna mellan riksarkivet och förvaltningskontoret,

som redan har ansvaret för sitt eget arkiv.

Sammanfattningsvis kan konstateras att av de i granskningsärendet hörda

remissinstanserna alla utom en, biblioteksstyrelsen, uttalat sig för en utredning

om riksdagsbiblioteket i någon form. Med hänvisning härtill får

revisorerna föreslå att riksdagen föranstaltar om en omprövning av riksdagsbibliotekets

ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet,

grundad på en allsidig bedömning av riksdagens, statsförvaltningens och den

samhällsvetenskapliga forskningens behov av biblioteksresurser. Revisorerna

har ovan redovisat vissa skäl som talar för en närmare samordning mellan

riksdagsbiblioteket och institutioner med motsvarande verksamhet inom

den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Utredningen bör dock enligt

revisorernas mening vara förutsättningslös även i organisatoriskt hänseende.

Huvudalternativen synes vara dels bibehållande av bibliotekets nuvarande

ställning som ett riksdagens verk, dels dess uppgående i den inre

riksdagsförvaltningen enligt förvaltningskontorets förslag, dels ock dess

överflyttning till statsverket. Särskild hänsyn bör vid de organisatoriska

övervägandena tas till konsekvenserna för riksdagens lifter atur för sörj ning,

som under alla förhållanden inte får undergå någon försämring. Vid en organisatorisk

lösning som innefattar bortflyttning av riksdagsbiblioteket från

riksdagens hus bör således riksdagen för sitt omedelbara litteraturbehov

tillförsäkras fortsatt tillgång till ett eget bibliotek av referenslyp.

Den föreslagna utredningen bör i beaktande av frågans betydelse för riksdagens

arbetsförhållanden tillsättas genom riksdagens försorg och få parlamentariskt

inslag. Den bör bedrivas i samråd med statskontoret, vars uppdrag

att undersöka riksdagsbibliotekets inre organisation bör kvarstå, och

statens råd för vetenskaplig information och dokumentation. Det är önskvärt

att utredningen inriktas på att så snart som möjligt framlägga underlag

för ett principiellt ställningstagande av riksdagen. Stockholm den 27 mars

1969.

På riksdagens revisorers vägnar:

BERTIL von FRIESEN

/Per Dahlberg

Protokollsutdrag, utvisande vid frågans behandling anmäld reservation, bifogas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utdrag av protokoll, fört vid sammanträde med riksdagens revisorer

torsdagen den 27 mars 1969 kl. 9.00.

§ 50

Föredrogs bordlagd tilläggspromemoria till granskningspromemoria nr

6/1968 från 2:a avdelningen ang. riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter

inom det statliga biblioteksväsendet (principförslag) och beslöts att till

riksdagen skulle avlåtas skrivelse av den lydelse som framgår av bilaga 1 till

protokollet.

Mot beslutet anfördes reservation av herrar Nils Theodor Larsson, Ragnar

Sveningsson och Bertil von Friesen samt av fröken Karin Wetterström, vilka

ansåg att skrivelsen bort ha den lydelse som framgår av bilaga 2 till protokollet.

Vid protokollet:

Bo Erikson

Justerat

Bertil von Friesen

Bestyrks i tjänsten

Gunnar Vinterskog

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bilaga 2 till protokoll, fört

vid sammanträde med riksdagens

revisorer torsdagen

den 27 mars 1969 kl. 9.00.

Till riksdagen

Sedan riksdagens revisorer beslutat att verkställa en undersökning av

riksdagsbibliotekets uppgifter och ställning inom det statliga biblioteksväsendet,

har inom revisorernas kansli utarbetats en granskningspromemoria

i ämnet. I promemorian, vilken bifogas denna skrivelse som bilaga 1, lämnas

en översiktlig redovisning av riksdagsbibliotekets resurser och dessas

nuvarande användning. Vidare refereras aktuella uttalanden om de behov

som föreligger dels av en samordnad biblioteksservice inom den centrala

statsförvaltningen, dels av en utbyggd och systematiserad samhällsvetenskaplig

dokumentation och information. Mot denna bakgrund skisseras ett

förslag att genom överflyttning av riksdagsbiblioteket till den Kungl. Maj :t

underställda förvaltningen möjliggöra att dess resurser inriktas på att tillgodose

nämnda behov. För riksdagens bibliotekstjänst förutsätts ett välutrustat

referensbibliotek. Det förordas att en närmare utredning enligt dessa

riktlinjer genomförs av statskontoret, som redan har ett mera begränsat undersökningsuppdrag

rörande riksdagsbiblioteket.

Över granskningspromemorian har inhämtats yttranden från riksdagens

förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket, statskontoret, kungl.

biblioteket (riksbibliotekarien), universitetskanslersämbetet, statens råd för

vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.

Yttrandena närsluts som bilaga 2—8.

Det i promemorian framlagda principförslaget har vunnit anslutning av

statskontoret, riksbibliotekarien och universitetskanslersämbetet, vilka

samtliga tillstyrker en utredning på grundval av detta. Statens råd för vetenskaplig

information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet

förordar — utan att ta ställning i frågan om riksdagsbibliotekets administrativa

tillhörighet — en förutsättningslös prövning av riksdagens, statsförvaltningens

och den samhällsvetenskapliga forskningens behov av biblioteksoch

dokumentationstjänster. Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

avvisar en ändring av huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket och uttalar

sig för dels en utredning om dess inordnande i den inre riksdagsförvaltningen,

dels en omlokalisering av bibliotekets huvuddel till plats utanför riksdagshuset.

Styrelsen för riksdagsbiblioteket slutligen avstyrker bestämt att

den i granskningspromemorian föreslagna utredningen kommer till stånd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Revisorerna tillställde 1967 års riksdag en särskild berättelse över en av

dem företagen granskning av riksdagsbibliotekets personalorganisation och

därmed sammanhängande förhållanden. Berättelsen utmynnade i ett förslag

om en översyn av bibliotekets organisation och arbetsformer, vilket ledde

till att statskontoret fick i uppdrag att i samband med en åt verket tidigare

anförtrodd utredning om de vetenskapliga bibliotekens inre organisation

verkställa även en undersökning av riksdagsbiblioteket. Statskontorets förstnämnda

större utredning har inledningsvis inriktats på en översiktlig kartläggning

av universitetsbibliotekens arbetsfördelning och vissa arbetsrutiner

samt en förberedande studie rörande möjligheterna att utnyttja ADB

som hjälpmedel i biblioteksarbetet. Undersökningen rörande riksdagsbiblioteket

har ännu inte påbörjats.

Till skillnad från riksdagens beslut om en översyn av riksdagsbibliotekets

arbetsformer med anledning av revisorernas berättelse till 1967 års riksdag,

vilken översyn av Kungl. Maj :t uppdragits åt statskontoret, aktualiseras i

granskningspromemorian även frågan om en överflyttning av huvudmannaskapet

för riksdagsbiblioteket från riksdagen till Kungl. Maj:t. I granskningspromemorian

har nämligen antagits att riksdagsbibliotekets karaktär

av ett riksdagens organ skulle utgöra hinder mot en förbättrad och utbyggd

biblioteks- och dokumentationsservice åt förvaltning och samhällsvetenskaplig

forskning, uppbyggd på riksdagsbiblioteket med hänsyn till omfattningen

och inriktningen av dess boksamlingar samt storleken och den speciella skolningen

av dess personal. Mot detta antagande har invändningar rests av både

styrelsen för riksdagsbiblioteket och styrelsen för riksdagens förvaltningskontor.

Riksdagsbibliotekets styrelse anser att den nu aktualiserade frågan

undanrycker grundvalen för det nyligen åt statskontoret lämnade utredningsuppdraget.

Förvaltningskontorets styrelse hävdar att de fördelar som

i granskningspromemorian antas förenade med en anknytning av riksdagsbiblioteket

till förslagsvis kungl. biblioteket kan vinnas även med riksdagen

som huvudman. Styrelsen uttalar att det inte är ett riksdagens intresse att

avhända sig sitt bibliotek i en tid, då riksdagen bl. a. med bifall till konstitutionsutskottets

hemställan hos Kungl. Maj :t begärt att grundlagberedningen

skall överväga frågan om riksdagens informationsbehov och styrelsen håller

på med en utredning av frågan om utnyttjande av ADB i riksdagsarbetet.

Styrelsen framhåller som sin principiella uppfattning att riksdagsbiblioteket

i första hand skall betjäna riksdagen och dess organ men att dess ställning

som ett riksdagens verk torde vara unik även internationellt sett och

att bibliotekets överförande till den inre riksdagsförvaltningen förutsättningslöst

bör prövas. Styrelsen förordar emellertid en långtgående service

och rationell arbetsfördelning inom hela det statliga biblioteksväsendet.

I likhet med styrelsen för riksdagens förvaltningskontor anser revisorerna

att riksdagens omedelbara litteraturbehov bör kunna tillgodoses av ett

uteslutande för dess bruk avsett referensbibliotek. Revisorerna noterar i det
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

ta sammanhang att styrelsen i sin skrivelse till riksdagen den 25 februari

1969 om riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m. (s. 19) uttalar att ytbehovet

för riksdagsbiblioteket i ett om- eller nybyggt riksdagshus härigenom

torde kunna reduceras från 3 175 kvm till högst 400 kvm. Ett ökat utnyttjande

av riksdagsbibliotekets resurser från den övriga statsförvaltningens

och forskningens sida förutsätter dock enligt revisorernas mening inte att

riksdagsbiblioteket byter huvudman. På denna punkt delar revisorerna den

uppfattning som kommit till uttryck i yttrandet från förvaltningskontoret.

Riksdagsbiblioteket har sedan år 1918 de facto ställning som centralt förvaltningsbibliotek.

Härtill kommer, som även styrelsen för riksdagsbiblioteket

framhållit i sitt utlåtande, enligt revisorernas mening att ledamöternas

förbättrade arbetsvillkor kan antas öka riksdagens relativa andel i bibliotekets

utnyttjande.

Med hänsyn till vad här anförts anser revisorerna att frågan om en utredning

av ökad samordning mellan riksdagsbibliotekets och övriga statliga

biblioteksenheters arbetsuppgifter bör prövas med utgångspunkt i att riksdagen

behåller huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket. En sådan utredning

finner revisorerna motiverad. Revisorerna ansluter sig dessutom till

styrelsens för förvaltningskontoret mening att riksdagsbibliotekets inordnande

i den inre riksdagsförvaltningen bör närmare utredas. Med hänsyn

till dessa revisorernas ställningstaganden bör utredningen tillsättas av riksdagen.

Utan att gå närmare in på formerna för utredningen vill revisorerna

uttala att den bör bedrivas under medverkan av riksdagsbiblioteket och

riksdagens förvaltningskontor och i samråd med statens råd för vetenskaplig

information och dokumentation. Det åt statskontoret lämnade uppdraget att

undersöka riksdagsbibliotekets arbetsformer bör lämnas orubbat.

Revisorerna föreslår således att riksdagen bibehåller huvudmannaskapet

för riksdagsbiblioteket, att frågan om ökad samordning mellan riksdagsbibliotekets

och övriga statliga biblioteksenheters arbetsuppgifter och om

riksdagsbibliotekets inordnande i den inre riksdagsförvaltningen närmare

utreds samt att utredningen tillsätts av riksdagen. Stockholm den 27 mars

1969.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bilaga t

RIKSDAGENS REVISORER

ANDRA AVDELNINGEN

Granskningspromemoria nr 6/1968

(Utredningen beslutad den 28 maj 1968)

Riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga

biblioteksväsendet

Allmän bakgrund

Riksdagsbiblioteket är (sedan år 1918) ett riksdagens verk. Kungl. Maj :t

utser ordförande i verkets styrelse, i vilken därjämte ingår två av riksdagen

valda ledamöter. För biblioteket gäller ett av riksdagen år 1966 fastställt

reglemente (med år 1967 vidtagen ändring).

Riksdagsbiblioteket disponerar lokalutrymmen för arbetsplatser och förvaring

av böcker och arkivalier i riksdagshuset. Betydande delar av boksamlingarna,

som för närvarande uppgår till ca 9 500 hyllmeter, förvaras på annat

håll, i statens biblioteksdepå i Håbo kommun samt i lokaler som disponeras

av riksdagen i kvarteren Vinstocken och Rosenbad. I det blivande

byggnadskomplex vid Sergels torg till vilket riksdagen skall provisoriskt

överflytta i slutet av år 1970 har lokaler reserverats även för riksdagsbiblioteket.

Otillräckliga förvaringsutrymmen torde dock nödvändiggöra en fortsatt

spridning av samlingarna.

Riksdagsbibliotekets personalorganisation omfattar för närvarande 23

tjänster, varav åtta i bibliotekariekarriären.

I gällande riksstat har för riksdagsbiblioteket anslagits 1 175 000 kronor,

varav 760 000 kronor till avlöningar, 275 000 kronor till bokinköp och bokbindning

och 140 000 kronor till omkostnader. Därtill kommer lönekostnadspålägg,

lokalhyror och andra dolda kostnader.

Riksdagsbiblioteket har under efterkrigstiden haft en stark tillväxt i fråga

om samlingar och personal. Den ökade resursbelastningen har föranlett riksdagen

att vid två tillfällen föranstalta om utredningar rörande biblioteket i

rationaliserings- och besparingssyfte.

Vissa av riksdagsbibliotekets styrelse framställda yrkanden om höjt avlöningsanslag

och ytterligare lokalutrymme i riksdagshuset föranledde ett

beslut av 1954 års riksdag om utredning av bibliotekets ställning och uppgifter

inom det statliga biblioteksväsendet. Utredningen, som anförtroddes åt

en kommitté under ordförandeskap av andra kammarens talman, ledde,

trots det vittsyftande mandatet, inte till några mera genomgripande reformförslag.

Dess viktigaste resultat var det av 1957 års riksdag beslutade inrättandet

av den ovan nämnda biblioteksdepån för förvaring av mindre frekvent

litteratur från Stockholms- och uppsalabiblioteken, varigenom riksdagsbibliotekets

behov av ökat magasinsutrymme i riksdagshuset för tillfället

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

kunde reduceras. Samtidigt godtog riksdagen en av kommittén föreslagen

indragning av ett antal tjänster, dock endast i samband med naturlig avgång

och under hänsynstagande till slutligt bestämd omfattning av vissa arbetsuppgifter.

Till dessa uppgifter hörde bl. a. utarbetandet av årsbibliografien

över offentliga publikationer, som handhafts av riksdagsbiblioteket sedan

början av 1930-talet men vars överflyttning till bibliografiska institutet vid

lmngl. biblioteket enligt kommittén borde tagas under övervägande. Organisation

och verksamhetsformer lämnades i övrigt reellt och i stort sett orörda.

Gällande föreskrifter samlades efter översyn i ett reglemente.

I särskild berättelse till 1967 års riksdag konstaterade riksdagens revisorer

att riksdagsbibliotekets personal vuxit starkt sedan 1957 års riksdagsbeslut

— i jämförelse med den då fastställda »normalstaten» nära nog till

det dubbla — utan att någon motsvarande ökning av arbetsuppgifterna syntes

ha inträffat. Revisorerna förordade en översyn av bibliotekets organisation

och arbetsformer. Riksdagen, som uttryckligen instämde i revisorernas

bedömning, beslöt att hos Kungl. Maj :t hemställa om uppdrag åt statskontoret

att i en åt kontoret kort dessförinnan anförtrodd större utredning om

de vetenskapliga bibliotekens inre organisation inordna även en undersökning

av riksdagsbiblioteket. Statskontoret har sedermera fått sitt utredningsuppdrag

utvidgat på sätt riksdagen begärt. Organisationsundersökningen av

riksdagsbiblioteket torde kunna påbörjas tidigast i mitten av år 1969.

1967 års riksdag har även uttalat att riksdagsbiblioteket förutsattes vid

uppkommande vakans inte återbesätta ledigbliven tjänst utan mycket noggrann

prövning av behovet därav.

Riksdagsbibliotekets uppgifter och verksamhetsformer

Historiskt sett har riksdagsbiblioteket utvecklats ur ett hand- och referensbibliotek

för riksdagsarbetet. Först år 1918 beviljades den Kungl. Maj :t

underställda förvaltningen stadgeenlig tillträdes- och lånerätt, låt vara att

detta endast var en bekräftelse på en långvarig fast praxis. Enskilda forskare

erhöll formellt och uttryckligen tillgång till biblioteket så sent som

år 1957, ehuru även denna kategori obehindrat kunnat utnyttja det åtminstone

sedan slutet av 1800-talet. Belysande för den författningsmässiga eftersläpningen

är att riksdagsbibliotekets utländska nyförvärv ända sedan år

1886 redovisats i den för de offentliga vetenskapliga biblioteken gemensamma

accessionskatalogen.

Enligt 2 § i riksdagsbibliotekets reglemente är biblioteket »främst avsett

för riksdagen, dess delegationer och verk, kyrkomötet, Kungl. Maj :ts kansli

och de centrala ämbetsverken samt av Kungl. Maj :t förordnade eller jämlikt

Kungl. Maj :ts bemyndigande tillsatta kommittéer». I den mån dessa

uppgifter inte åsidosättes skall biblioteket därjämte betjäna dem som bedriver

forskning eller allvarliga studier. I reglementets 16 § stadgas om företrädesrätt

till boklån för i första hand riksdagens ledamöter och i andra

hand för tjänstemän hos riksdagen och dess verk eller representanter för

kyrkomöte, Kungl. Maj:ts kansli, centralt ämbetsverk eller kommitté. (Sistnämnda

bestämmelse, som alltså enligt sin ordalydelse jämställer riksdagens

tjänstemän med den Kungl. Maj :t underställda förvaltningen i en andra

prioritetsgrupp, står inte i överensstämmelse med motiven, enligt vilka

»riksdagens ledamöter och organ» bör äga företrädesrätt framför förvaltningens

och forskningens representanter. Så torde också stadgandet tillämpas.

)

Innebörden av riksdagsbibliotekets särskilda inriktning på riksdagens och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

förvaltningens betjänande preciseras i reglementets § 10, som stadgar att

riksdagsbiblioteket bör företrädesvis omfatta sådana arbeten i rätts- och

samhällsvetenskap av vilka de i 2 § avsedda organen är i behov för utövandet

av sin verksamhet. Förvärvspolitiken bör syfta till största möjliga fullständighet

i fråga om vissa närmare angivna litteraturgrupper1, varjämte

biblioteket bör »verka som ett specialbibliotek inom litteraturområdena

statskunskap och juridik». Sistnämnda stadgande får ses i samband med

ett av 1957 års riksdag gjort uttalande att en planmässig arbetsfördelning i

fråga om litteraturanskaffningen bör eftersträvas mellan riksdagsbiblioteket

och andra bibliotek och innebär en provisorisk bestämning av det förras

roll i en sådan samordning. Frågan om en allmän fördelningsplan för de

svenska vetenskapliga biblioteken — aktualiserad bl. a. genom ett departementschefsuttalande

i 1965 års statsverksproposition — har emellertid ännu

inte fått någon lösning. De ytterligare begränsningar i riksdagsbibliotekets

förvärvsinriktning som kan förekomma grundar sig således inte på någon

fast överenskommelse med andra inhemska bibliotek. I sammanhanget kan

nämnas att kungl. biblioteket enligt en av Kungl. Maj :t år 1966 meddelad

föreskrift skall vara lokalt forskningsbibliotek inom de rättsvetenskapliga,

humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnesområdena.

Utöver ovan redovisade hänsynstagande i fråga om anskaffning och tillhandahållande

av litteratur i traditionella former är riksdagsbibliotekets

tjänster endast i ringa mån särskilt inriktade på riksdagen och förvaltningen.

Bibliotekets publikationsverksamhet, som huvudsakligen omfattar årsbibliografien

över offentliga publikationer och en likaledes årlig förteckning

över nyförvärv, får anses ha ett allmänt informativt syfte. Detsamma gäller

väsentligen — även om viss anknytning till riksdagens intressen här föreligger

— den av biblioteket sedan ett antal år tillbaka bedrivna insamlingen

av fotografier av och biografiska uppgifter om riksdagsledamöter liksom i

samband därmed stående medverkan vid utgivning av en riksdagsmatrikel.

Speciell uppmärksamhet mot riksdagen visas däremot genom distribution

till plenisalens bänkar av nyhetslistor och utställningar av ny litteratur i

montrar i närheten av kamrarnas klubbrum. Riksdagsbiblioteket vårdar

även det särskilda handbiblioteket för ledamöterna och boksamlingarna i

klubbrummen samt medverkar vid anskaffning av litteratur åt riksdagens

utskott m. fl. riksdagsorgan.

Mellan åren 1955 och 1966 utövades även verksamheten vid riksdagens

upplysningstjänst inom ramen för riksdagsbiblioteket. Denna institution,

som numera ingår i den inre riksdagsförvaltningen som en enhet inom riksdagens

förvaltningskontor, är ett organ för information och utredning uteslutande

till tjänst för riksdagens ledamöter och organ. Riksdagsbiblioteket

har alltjämt kvar en viss basfunktion gentemot upplysningstjänsten.

Ovan har nämnts de former av samarbete med andra bibliotek som består

i riksdagsbibliotekets hävdvunna deltagande i den gemensamma accessionskatalogen

över utländsk litteratur samt dess intressentskap i statens biblioteksdepå.

Vidare deltar riksdagsbiblioteket i Stockholmsbibliotekens samarbetsnämnd,

som utöver en allmän funktion som kontakt- och remissorgan

särskilt behandlar frågor som rör de inbördes låneförbindelserna, bl. a. den

1 Beskrivningen av dessa litteraturgrupper i gällande reglemente av år 1966 avviker från den

av 1957 års riksdag fastställda formuleringen. Denna ändring — liksom ett par andra samtidigt

införda — torde inte vara avsiktlig utan bero på att vid 1966 års revision den av 1957 års riksdag

godkända lydelsen förväxlats med motsvarande kommittéförslag (båda versionerna tryckta

i BaU 35/1957).”

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

av kungl. biblioteket administrerade bokbilsservicen. Enligt nämndens stadgar

är chefen för riksdagsbiblioteket »referent» för de centrala förvaltningsorganens

bibliotek. I övrigt torde den samverkan med övriga vetenskapliga

bibliotek som enligt 6 § i reglementet skall eftersträvas inte vara institutionaliserad.

Riksdagsbibliotekets utmjttjande

De proportioner i vilka de tre avnämarkategorierna riksdag, förvaltning

och forskning utnyttjar riksdagsbibliotekets tjänster kan statistiskt belysas

endast såvitt gäller hemlånen. Enligt den redovisning som lämnas i bibliotekets

årsberättelser1 fördelar sig dessa lån under den senaste 20-årsperioden

på följande sätt (i avrundade procenttal).

1948—1957 1958—1967 1948—1967

Riksdag .................. 13 17 15

Förvaltning .............. 31 28 29

Forskning ................ 56_55_5(3

100 100 100

Riksdagens andel i riksdagsbibliotekets totala tjänsteproduktion kan antagas

vara något större än tabellens tal ger vid handen liksom troligen även

förvaltningens avnämarroll på detta sätt underskattas.

Förvaltningen och särskilt forskningen torde även svara för en betydligt

bredare efterfrågan än riksdagen.

Av visst intresse vore att kunna jämföra riksdagsbibliotekets utnyttjandegrad

med andra vetenskapliga bibliotek och då främst specialbibliotek med

samhällsvetenskaplig inriktning. Tyvärr är materialet även här bristfälligt.

I nedanstående tabell har emellertid gjorts ett försök att i detta syfte sammanställa

vissa relevanta uppgifter om jämte riksdagsbiblioteket fem sådana

bibliotek. Uppgifterna avser år 1967 respektive budgetåret 1966/67.2

Bokbe-

Till-

Personal

Anslag f.

Utlåning

stånd

växt

inköp o.

(hemlån

(meter)

(meter)

bindn.

(kr.)

i vol.)

Riksdagsbiblioteket................

Handelshögskolans i Stockholm biblio-

9 486

185

22,5

275 000

18 555

tek ............................

3 414

101

13

100 000

30 603

Statistiska centralbyråns bibliotek . .

2 500

62

8

25 000

6 242

Statens psyk.-ped. bibi.............

2 026

66

6,5

70 000

10 964

Soc.vetensk. bibi...................

Handelshögskolans i Göteborg biblio-

ca 1 800

ca 40

4,5

77 000

ca 17 000

tek ............................

ca 1 750

ca 54

5

50 000

8 878

1 I årsberättelserna — för åren 1948—1954 har använts den på dessa byggande tabellen i BaU

35/1957 s. 28 — redovisas tio låntagarkategorier med över perioden något skiftande benämningar

och växlande ordningsföljd. De har här sammanförts till tre huvudgrupper, varvid — enligt

ordningen i ''senaste årsberättelse — de två första betecknats som Riksdag, de fyra följande som

Förvaltning och de övriga som Forskning.

2 Uppgifterna har hämtats ur officiell statistik med tillägg och — i fråga om utlåningstalen —

justeringar på grundval av från vederbörande bibliotek direkt inhämtade upplysningar. I fråga

om t. ex. tillväxt och utlåning hade det varit önskvärt att lägga en längre period till grund för

jämförelsen men detta har stött på svårigheter. De i tabellen redovisade talen torde dock inte

vara alltför missvisande. — Om socialstyrelsens bibliotek har det tyvärr inte varit möjligt att

erhålla uppgifter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Av de jämförda biblioteken har riksdagsbiblioteket det överlägset största

bokbeståndet. Handelshögskolans i Stockholm bibliotek, som kommer närmast,

har endast en dryg tredjedel av dess samlingar. Även i fråga om de

icke kumulativa resursfaktorerna har riksdagsbiblioteket en klar ledning,

särskilt i vad gäller bokanslaget. Utlåningen, som dock endast kunnat jämföras

med avseende på hemlånens antal, visar en avvikande bild. Handelshögskolans

i Stockholm tal överstiger riksdagsbibliotekets med ca 70 procent

och även de övriga biblioteken — utom statistiska centralbyråns — redovisar

i förhållande till inte bara bokbestånd utan även tillväxt och personal

avsevärt större utlåningsfrekvens. Detta tyder på relativt låg utnyttjandegrad

hos riksdagsbiblioteket och ger det karaktär av depåbibliotek.

De utländska parlamcntsbibliotekens ställning

Det sätt på vilket utländska parlaments litteratur för sörj ning organiserats

skiftar i hög grad från land till land. De olika lösningar som valts synes i

regel vara historiskt betingade. Bl. a. torde det vetenskapliga biblioteksväsendets

allmänna omfattning och differentieringsgrad vid tiden för parlamentsbibliotekens

tillkomst och tidigare utveckling ha haft stor betydelse

för den gestaltning dessa erhållit. Även mera tillfälliga omständigheter kan

dock i många fall ha spelat in. Systematiska överväganden vid vilka parlamentets

biblioteksbehov noggrant analyserats och bedömts från dess egna

förutsättningar torde vara sällsynta.

I dagens läge kan parlamentsbiblioteken ordnas efter en vid skala med

hänsyn till resursernas storlek och användbarkretsens omfattning. I skalans

ena ände hamnar då de bibliotek som visserligen har ett parlament till huvudman

och även har särskilda parlamentariska servicefunktioner men som

först och främst fyller ett nationalbiblioteks uppgifter. Dit hör parlamentsbiblioteken

i USA och Japan. Den största kontrasten till dessa jätteinstitutioner

bildar de boksamlingar som huvudsakligen tjänar som hand- och

referensbibliotek åt parlamentens ledamöter och tjänstemän. Dit hör t. ex.

de brittiska, franska och italienska parlamentsbiblioteken. Även de danska

och norska parlamentsbiblioteken har en liknande karaktär, men genom

att de i viss utsträckning är tillgängliga även för förvaltningsfolk och forskare

närmar de sig den stora mellangrupp av parlamentsbibliotek som är

öppna även för allmänheten på mer eller mindre inskränkande villkor. Mellan

vissa bibliotek i den sistnämnda gruppen och landets övriga vetenskapliga

bibliotek råder en någorlunda fast arbetsfördelning. Finlands riksdagsbibliotek

är ett exempel.

I sammanhanget kan även erinras om det allmänna litterära serviceorgan

för parlamenten, International centre for parliamentary documentation,

som inrättats i Geneve inom den interparlamentariska rörelsens ram.

Någon direkt ledning för föreliggande granskningsärende kan inte hämtas

ur utländskt jämförelsematerial.

Den centrala statsförvaltningens biblioteksförsörjning

Att förvaltningsorganen år 1918 erhöll tillträdes- och lånerätt i riksdagsbiblioteket

medförde inga institutionella förbindelser mellan detta och förvaltningens

eget biblioteksväsen, om man inte dit hänför bestämmelsen att

Kungl. Maj :t utser ordföranden i bibliotekets styrelse. Ett år 1923 framlagt

utredningsförslag som syftade till en långt gående organisatorisk samordning

och att ge riksdagsbiblioteket ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner

ledde ej till något resultat. Anledningen härtill synes ha varit det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

motstånd som från åtskilliga myndigheters sida restes mot i förslaget förordade

inskränkningar i förfoganderätten över de egna boksamlingarna, ett

motstånd som bl. a. motiverades med den konstitutionella boskillnaden

mellan Kungl. Maj :ts och riksdagens förvaltning. Den negativa inställningen

uteslöt dock inte önskemål om ett samarbete i friare former, t. ex. centralkatalogisering

genom riksdagsbibliotekets försorg samt råd och hjälp i biblioteksfrågor.

Även 1954 års kommitté prövade frågan om ett närmare samarbete mellan

riksdagsbiblioteket och verksbiblioteken men avvisade tanken på en författningsmässigt

reglerad samorganisation och ansåg även en centralkatalog

över verkens bokbestånd vara överorganisation. Som förebildlig samarbetsform

hänvisade kommittén i stället till den hjälp med vissa bibliotekssysslor

som ett antal statsinstitutioner under årens lopp erhållit genom avtal

med tjänstemän i riksdagsbiblioteket och fann det för övrigt överflödigt att

föreslå några särskilda åtgärder med avseende på bibliotekets verksamhet i

förhållande till ämbetsverkens boksamlingar.

Under senare år har samverkan mellan riksdagsbiblioteket och verksbiblioteken

förekommit huvudsakligen i form av råd och hjälp vid de gallringar

som tid efter annan aktualiserats hos de sistnämnda.

I en år 1963 framlagd utredning — huvudsakligen avseende stockholmsuniversitetets

biblioteksproblem — redovisade riksbibliotekarien vissa av

honom iakttagna brister hos verksbiblioteken i stockholmsområdet. Många

av dessa bibliotek bedömdes inte vara i stånd att ge moderinstitutionerna

önskvärd service bl. a. beroende på avsaknad av biblioteksutbildad personal.

Detta hade medfört sådana olägenheter som mindre planmässiga inköp, oekonomisk

bokbindning och oförmåga att utnyttja de centrala biblioteksinstansernas

tjänster. Särskilt hos de mindre biblioteksenheterna brottades man

med svårbemästrade magasineringsproblem. Den bristande effektiviteten

medförde även att samlingarna, i vilka det fanns åtskilligt unikt eller svåråtkomligt

bokmaterial, inte kunde på önskvärt sätt komma forskningen till

godo. Vid en enkätundersökning hade från flertalet berörda institutioners

sida spontant givits uttryck åt önskemål att få till stånd samarbete med

större bibliotek och komma i åtnjutande av centrala serviceresurser.

För avhjälpande av bristerna föreslog riksbibliotekarien att en gemensam

instans för Stockholms statliga bibliotek skulle inrättas i form av en nämnd

bestående av representanter för centraladministrationen och huvudstadens

biblioteksvärld, för det löpande arbetet biträdda av ett par till kungl. biblioteket

knutna assistenter. Nämnden skulle ha till uppgift bl. a. att biträda

de mindre statliga biblioteken med informationer, råd och praktiska åtgärder,

att genom utnyttjande av redan existerande servicemöjligheter bidraga

till en rationalisering och effektivisering av dessa institutioners verksamhet

och att genom anvisningar och bistånd vid förvärvsverksamhet, gallring,

bokbindning och allmän bokvård åstadkomma en starkare effekt av de disponibla

anslagsmedlen. På längre sikt kunde man tänka sig en mera intensifierad

verksamhet, som emellertid skulle kräva en central bas för institutionstjänst.

Ett flertal remissinstanser anslöt sig till riksbibliotekariens bedömning

av läget vid verksbiblioteken och av behovet av samarbetsåtgärder.

Kungl. biblioteket har haft tillfälle att framlägga ytterligare synpunkter

i frågan i remissyttrande över en vid 1966 års riksdag väckt motion om regelmässig

inspektion och inventering av statliga myndigheters bibliotek efter

mönster av gällande ordning på arkivväsendets område. I yttrandet fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

liölls att behovet av en central tillsynsmyndighet för verksbiblioteken på senare

år av olika skäl starkt accentuerats.

Den statliga verksamhetens väldiga ökning har rent automatiskt inneburit

en betydande expansion för statsförvaltningens bibliotek. Parallellt

härmed kan konstateras en ökad insikt om behovet av snabb och effektiv

dokumentation inom de fackområden där resp. myndigheter är verksamma.

Vidare har litteraturtjänstens ökade omfattning lett till ett påtagligt behov

av centrala åtgärder i rationaliseringssyfte. Genom en striktare arbetsfördelning

mellan de olika biblioteken i fråga om tidskriftsabonnemang- och

bokinköp skulle sålunda otvivelaktigt i några fall besparingar kunnat göras.

På motsvarande sätt skulle enhetliga normer för inbindning och andra

bibliotekstekniska åtgärder utan tvekan innebära en viktig rationalisering.

Även arkivens gallringsproblem har sin motsvarighet på bibliotekssidan.

Många verksbibliotek innehåller utrymmeskrävande sviter av i stort sett

inaktuella tidskrifter, offentligt tryck etc, som i vissa fall torde kunna utmönstras,

i andra fall däremot kan komma till nytta genom att placeras i

andra bibliotek eller i statens biblioteksdepå. Avgörandet av ärenden av detta

slag kräver emellertid biblioteksmässig sakkunskap och överblick.

Yttrandet utmynnade i förslag om att riksbibliotekarien skulle få i uppdrag

att i samråd med statskontoret utarbeta en promemoria rörande de

statliga myndigheternas bibliotek och deras behov av central tillsyn och

service. Motionen föranledde emellertid inte någon riksdagens åtgärd. I

statsutskottets av riksdagen godkända motivering hänvisades till att motionens

syfte i viss mån blivit tillgodosett genom den institutionstjänst som

föregående år inrättats vid kungl. biblioteket för biträde i biblioteksfrågor åt

Stockholms universitets institutioner inom främst de humanistiska och

samhällsvetenskapliga sektionerna. Värdet av denna inrättning borde enligt

utskottet prövas någon tid innan ytterligare åtgärder på området vidtoges.

Den ovan nämnda institutionstjänsten har numera börjat anlitas även av

statliga verk. På grund av bristande personalresurser har emellertid institutionstjänstens

insatser i dessa fall måst inskränkas till facklig rådgivning

samt biträde vid uppställning och gallring av boksamlingar.

Samhällsvetenskaplig dokumentation och information

Förslag som syftar till den vidareutveckling och framåtintegrering av

det traditionella biblioteksväsendet som numera vanligen betecknas som

»dokumentation och information» är ingen nyhet på det samhällsvetenskapliga

området.1 Frågan har emellertid särskilt aktualiserats under senaste

tid genom de nya framkomstmöjligheter som den moderna tekniken

skapat.

Ämnet upptogs till behandling i en år 1967 framlagd promemoria, utarbetad

av en av forskningsberedningen tillsatt arbetsgrupp. Den samhällsvetenskapliga

dokumentationen är, framhålles det i promemorian, ett viktigt

led i olika myndigheters och andra samhällsorgans arbete. De behöver

få fullständig och snabb kännedom om gjorda, pågående och planerade

undersökningar på olika områden för att kunna följa utvecklingen inom

vetenskap och forskning och dra nytta av dess resultat. Å andra sidan

är det värdefullt för den vetenskapliga forskningen att bli informerad om

de praktiska problem som övervägs och utreds inom samhällsorganen

och på annat håll. Arbetsgruppen understryker att rationell dokumenta
1

För senare år se t. ex. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 1952, s. 65 not 2—3

och SOU 1964: 59 s. 53.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

tion är en viktig förbindelselänk mellan forskning och praktiskt reformarbete

och utgör en av förutsättningarna för en effektiv ekonomisk och

social politik.

I promemorian diskuteras olika aspekter på ett samhällsvetenskapligt

dokumentationssystem som omfattar inte bara färdigställt material utan

även pågående och planerad verksamhet. I organisatoriskt avseende övervägs

i första hand anknytning till bibliotek i egenskap av allmänna serviceorgan

åt både forskning och praktisk verksamhet. Med hänsyn till

omfattning och inriktning kommer kungl. biblioteket och riksdagsbiblioteket

närmast i fråga som central dokumentationsenhet. Kungl. biblioteket

utgör redan i vissa avseenden ett centralt insamlings- och registreringsorgan

för riket. Enligt arbetsgruppen kan biblioteket dock för närvarande

inte bedriva den mera detaljerade samhällsvetenskapliga dokumentationsverksamhet

som forskningens och det praktiska arbetets behov

och intressen kräver. Inte heller riksdagsbiblioteket anses emellertid kunna

tjänstgöra som central samhällsvetenskaplig dokumentationsenhet »med

hänsyn till sin särställning i administrativt hänseende». Resonemanget leder

fram till ett förslag att tillskapa en fristående dokumentationsenhet

under utbildningsdepartementet med uppgift att centralt svara för och

leda den dokumentationsverksamhet på det samhällsvetenskapliga området

som bör förekomma i landet. På enheten skulle ankomma att fungera som

upplysningscentral samt att katalogisera och klassificera allt svenskt och

till landet inkommande utländskt material. Den fortsatta och mera detaljerade

dokumentationsverksamheten och informationen skulle bedrivas vid

specialbibliotek på området, bl. a. riksdagsbiblioteket, enligt en fördelningsplan.

Till arbetsgruppens förslag hörde även att en nämnd för dokumentationsfrågor

skulle inrättas för att fortlöpande följa utvecklingen på det

samhällsvetenskapliga området. På denna punkt synes önskemålen numera

ha blivit tillgodosedda genom tillkomsten av ett råd för vetenskaplig information

och dokumentation i samband med den av årets riksdag beslutade

utökningen av det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete. Rådet, som har samordnande, planerande och rådgivande

uppgifter, skall täcka samtliga ämnesområden, således även det samhällsvetenskapliga.

Den moderna, på maskinella metoder byggande informations- och dokumentationsverksamheten

uppmärksammas även i en av forskningsbiblioteksrådet

nyligen framlagd rapport med preliminära synpunkter på en

fördelningsplan för de svenska forskningsbiblioteken. Rådet pläderar för

integrering av allmänna dokumentationsåtgärder med biblioteksväsendet.

Den maskinella dokumentationen måste enligt rådet centraliseras inom

varje ämnesområde och då naturligast till ett bibliotek, som samtidigt lämpligen

ges huvudansvaret för litteraturförsörjning inom det berörda området.

Sammanfattning och slutsatser

Riksdagsbiblioteket tillskapades ursprungligen för att tillgodose i riksdagsarbetet

uppkommande litteraturbehov. Även om andra avnämarkategorier

efter hand fått tillgång till dess tjänster, markeras fortfarande den

speciella samhörigheten med riksdagen, bortsett från att biblioteket ingår

i riksdagens förvaltningsorganisation, genom stadgad företrädesrätt till

boklån. Å andra sidan är det inget tvivel om att riksdagens ledamöter och

2—690200

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

organ sedan länge är i minoritet bland riksdagsbibliotekets nyttjare. Som

bibliotekets styrelse själv i visst sammanhang framhöll år 1965 dominerar

numera klart dess uppgifter som förvaltnings- och forskningsbibliotek.

Riksdagsbibliotekets alltmer utpräglade funktion av depåbibliotek för

samhällsvetenskaplig litteratur har inneburit en accelererande ökning av

dess samlingar. Under de senaste tio åren har tillväxten utgjort en hyllkilometer.

De magasineringssvårigheter som denna utveckling skapar har

man sökt bemästra genom bortflyttning av lågfrekventa delar av bokbeståndet

från riksdagshuset, främst till statens biblioteksdepå. Möjligheterna

att tillgripa denna utväg torde dock vara begränsade och kan under

alla förhållanden ge endast tillfällig lättnad. Till bilden liör även att riksdagen

avses komma att inom de närmaste 10—15 åren byta lokaler två

gånger. En dubbel flyttning också av riksdagsbiblioteket kan endast bidraga

till att accentuera utrymmesproblemet.

Den övervägande delen av riksdagsbibliotekets bokbestånd torde vara av

mycket ringa intresse för riksdagen. Åtskilligt torde från dess synpunkt

kunna rent av betecknas som en tyngande död massa. Samtidigt som riksdagsbiblioteket

sålunda i denna mening har överflödig kapacitet saknar det

resurser för den längre gående informationsservice av vilken riksdagens ledamöter

visat sig alltmer ha behov. Den arbetsenhet inom riksdagsförvaltningen

som tillskapats för detta ändamål, riksdagens upplysningstjänst, utnyttjar

visserligen i sin tur riksdagsbibliotekets tjänster i viss utsträckning.

För att kunna fullgöra sina informations- och utredningsuppgifter har

emellertid upplysningstjänsten i stigande omfattning måst bygga upp egna

samlingar av grundmaterial, som till stor del inte har konventionell bibliotekskaraktär.

Ett bakåtintegrerande dokumentationssystem med snabb

access har börjat växa fram som gör repliering på riksdagsbiblioteket

mindre betydelsefull. På längre sikt väntas anknytning komma att ske till

de ADB-baserade databanker som planeras inom statsförvaltningen och på

andra håll.

Vad ovan sagts pekar på bristande överensstämmelse mellan riksdagsbibliotekets

resurser och deras utnyttjande å ena sidan och motsvarande

behov av tjänster hos riksdagen å den andra. De båda utredningar om

riksdagsbiblioteket som med relativt kort mellanrum påkallats av riksdagen

kan i viss mån tolkas som ett uttryck för en sådan uppfattning.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är den vida formuleringen av

1954 års kommittéuppdrag — att utreda riksdagsbibliotekets ställning och

uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet. Som ovan nämnts fick utredningen

en mera begränsad omfattning. Det synes nu finnas ännu

större anledning att ta upp frågan i hela dess vidd till förutsättningslös

prövning.

Det har redan konstaterats att riksdagsbiblioteket utnyttjas vida mer

av förvaltningsfolk och forskare än av riksdagen. Den formella företrädesrätten

till boklån för bibliotekets huvudman har knappast inneburit något

praktiskt hinder för utomstående avnämare. Riksdagsbibliotekets tjänster

gentemot dessa har emellertid väsentligen inskränkt sig till att på begäran

tillhandahålla litteratur och meddela i sammanhang därmed stående upplysningar.

Vad särskilt förvaltningen angår föreligger ett omvittnat stort behov av

medelbar biblioteksservice i form av råd och hjälp vid skötseln av de

egna verksbiblioteken. I detta avseende synes i princip ingen ändring ha

skett sedan förvaltningsfrågan första gången blev aktuell på 1910-talet,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

ehuru kraven på litteraturförsörjning sedan dess har allmänt skärpts. Att

riksdagsbibliotekets insatser på detta område förblivit så begränsade — huvudsakligen

biträde vid gallringar — torde sammanhänga med dess i konstitutionellt-administrativt

hänseende avvikande ställning, som kunnat upplattas

som hinder för en institutionaliserad, i synnerhet författningsmässigt

reglerad samverkan. Härpå tyder bl. a. att luingl. biblioteket genom sin institutionstjänst

börjat anlitas som centralt serviceorgan av verksbiblioteken,

fastän formellt mandat härför saknas.

Av gemensamt intresse för förvaltning och samhällsvetenskaplig forskning

är att få till stånd en vidareutveckling av den konventionella bibliotekstjänsten

till dokumentations- och informationssystem med plats för

maskinella metoder. Enligt det förslag i ämnet som framlagts av eu forskningsberedningens

arbetsgrupp skulle de primära arbetsuppgifterna i ett

sådant system för det samhällsvetenskapliga området anförtros åt ett för

ändamålet nytillskapat centralorgan, medan olika specialbibliotek skulle

svara för övrig verksamhet. Till denna organisatoriska lösning har arbetsgruppen

kommit efter att ha först prövat men själv avvisat möjligheterna

alt lägga huvudfunktionerna direkt på en biblioteksinstitution, varvid endast

kungl. biblioteket och riksdagsbiblioteket ansetts kunna komma i fråga.

Det enda skäl som därvid anförts för att utmönstra det senare som huvudman

är dess administrativa särställning. Forskningsbiblioteksrådet förordar

däremot som den naturligaste organisationsformen för maskinell dokumentation

att den för varje ämnesområde centraliseras till ett bibliotek med

huvudansvar även för litteraturförsörjningen.

Som torde ha påvisats föreligger behov av förbättrad och utbyggd biblioteks-

och dokumentationsservice åt förvaltning och samhällsvetenskaplig

forskning. För närvarande saknas organisatoriskt underlag för tillgodoseende

av detta behov. Vid skilda tillfällen har möjligheterna att lägga uppgifter

av detta slag på riksdagsbiblioteket övervägts. Med hänsyn till omfattningen

och inriktningen av dess boksamlingar och storleken och den

speciella skolningen av dess personal synes det i och för sig naturligt alt

bygga vidare på denna institution. Allt talar också för att dess tjänstekapacitet

skulle kunna utnyttjas i mycket högre grad med sådana funktioner.

Hittills har emellertid dess karaktär av ett riksdagens organ ansetts utgöra

ett hinder för en sådan lösning. Frågan uppkommer då om inte denna administrativa

särställning kan upphävas genom överflyttning av riksdagsbiblioteket

till den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen.

En grundförutsättning för att riksdagsbiblioteket skall kunna utskiljas

ur riksdagsförvaltningen måste vara att någon försämring av riksdagens

litteraturförsörjning därigenom inte åstadkommes. För att undvika detta

krävs främst att ett rikhaltigt referensbibliotek kvarblir eller tillskapas i

riksdagens lokaler, endast avsett för ledamöternas och riksdagsorganens

bruk. Ett sådant bibliotek kan skisseras på följande sätt.

Referensbiblioteket ges en mot riksdagens behov så nära som möjligt

svarande sammansättning, varvid bl. a. försörjningen med tidnings- och tidskriftsmaterial

samt aktuell politisk litteratur bör särskilt uppmärksammas.

Genom kontinuerlig utgallring av föråldrad eller eljest överflödiggjord

litteratur hålls det inom rimlig storleksram. I vilken utsträckning och på

vilka villkor hemlån skall tillåtas är en praktisk fråga som får lösas efter

avvägning av användarnas olika önskemål och med hänsyn till särskilt ledamöternas

bekvämlighet. Detsamma gäller förhållandet till ledamöternas

handbibliotek, om ett sådant anses böra bibehållas. Inlåning hör vid behov

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

kunna verkställas från andra bibliotek. Som en utgångspunkt för beräkning

av referensbibliotekets omfattning kan hänvisas till att man i samband med

en tilltänkt lokal bortflyttning av riksdagsbiblioteket år 1966 beräknade att

400 hyllmeter skulle vara tillräckligt för en motsvarande boksamling.

Ansvaret för referensbibliotekets skötsel synes lämpligen kunna läggas

på riksdagens förvaltningskontor genom upplysningstjänsten, som kan antas

bli dess största omedelbara brukare och i vars dokumentationssystem

det kan naturligt inordnas. Möjlighet bör finnas att beställa bibliotekstekniska

tjänster från fackorgan. Även de speciella riksdagsanknutna arbetsuppgifter

som nu fullgörs av riksdagsbiblioteket torde utan svårighet kunna

övertas av upplysningstjänsten eller eventuellt annan enhet inom förvaltningskontoret.

...

Om sålunda de negativa verkningarna av riksdagsbibliotekets avskiljande

från riksdagsförvaltningen synes kunna neutraliseras, står å andra sidan

även från riksdagens synpunkt fördelar alt vinna med en sådan omorganisation.

Som ovan framhållits har riksdagsbiblioteket en omfattning som vida

överstiger riksdagens behov och ställer dessutom ständigt växande brav på

utrymme. Dess personal har befunnits ha svällt under senare år på ett

svårkontrollerat sätt. Genom bibliotekets administrativa särställning har

riksdagen vid sin prövning av dess anslag inte haft det underlag som en

samlad avvägning av det statliga biblioteksväsendets resursbehov erbjuder.

Riksdagsbibliotekets övergång till statsverket skulle befria riksdagen från

den omedelbara befattningen med dylika problem. Att likaså inte obetydliga

belopp bortfaller på riksdagens huvudtitel är av mindre intresse, då det ju

från statsfinansiell synpunkt är likgiltigt var i riksstaten utgifterna for

riksdagsbiblioteket upptas.

Vad avser den närmare inplaceringen av riksdagsbiblioteket i den allmänna

statliga biblioteksorganisationen finns flera tänkbara alternativ. Här

skall endast pekas på möjligheten att anknyta det nya förvaltningsbiblioteket

till kungl. biblioteket. Eventuellt kan därvid den samorgamsation mellan

sistnämnda bibliotek och stockholmsuniversitetets biblioteksinstitutioner

som kan väntas komma till stånd inom en nära framtid tjäna som mönstei.

Fördelarna skulle vara att en klarare avgränsning mellan nationalbibliotekets

och specialbibliotekets uppgifter, t. ex. i fråga om bibliografisk produktion,

kunde åstadkommas samt att organisatoriskt underlag skapas for intimare

samverkan mellan förvaltningen och den samhällsvetenskapliga forsknin«en

i biblioteks- och dokumentationshänseende. Även formerna for den

centrala servicen åt verksbiblioteken samt förbindelserna med fristående

samhällsvetenskapliga specialbibliotek kan tänkas bli gestaltade på olika

sätt. Utslagsgivande bör här bli vad som bäst motsvarar de krav som stalls

på ett modernt dokumentations-och informationssystem.

Det förslag till principlösning av den gamla förvaltningsbiblioteksfragan

som i det föregående framlagts måste självfallet kompletteras med en näimare

utredning om konsekvenserna i olika avseenden och om olika praktiska

problem som måste lösas, bl. a. lokalfrågor. Enligt ett nyligen gjort uttalande

av statskontoret kommer den pågående översynen av do vetenskapliga

bibliotekens inre organisation att bl. a. inriktas på sådana frågor som samordning

och arbetsfördelning i organisatoriskt och administrativt avseende

mellan olika biblioteksenheter i stockholmsområdet. Det synes naturligt att

denna översyn, som på visst sätt redan berör riksdagsbiblioteket, får omfatta

även en prövning av det alternativ till bibliotekets nuvarande ställning

och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet som här skisserats.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

RIKSDAGENS

FÖRVALTNINGSKONTOR

13.2. 1969

Bilaga 2

Riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet

(principförslag). Granskningspromemoria nr 16/1968

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor får med anledning av remiss

i rubricerade ärende anföra följande.

När frågan om riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter — eller snarare

dess uppgifter och ställning — inom det statliga biblioteksväsendet under

de senaste 50—60 åren aktualiserats, har orsakerna härtill skiftat.

Vid något tillfälle t. ex. år 1912 har frågan främst aktualiserats med anledning

av itrågasatt utvidgning av tillträdes- och lånerätten och föranlett förslag

om bibliotekets ombildning till ett centralt förval tningsbibliotek samt

resulterat i formellt utvidgad tillträdes- och lånerätt (prop. 1918: 314 ). Vid

andra tillfällen t. ex. år 1954 har frågeställningen uppkommit med anledning

av ökade anspråk på anslag till personal och på utrymme.

Genomgående har utredningarna och riksdagen emellertid slagit vakt om

riksdagens huvudmannaskap för biblioteket. 1912 års kommitté uttalade

sålunda att biblioteket borde ha karaktären av ett riksdagens och den

centrala förvaltningens bibliotek och inriktas på de uppgifter, som det i

denna egenskap hade att fylla. Bankoutskottet underströk i sitt av riksdagen

godkända utlåtande 1957:35 »att riksdagsbibliotekets huvuduppgift i fortsättningen

såsom hittills bör vara att betjäna riksdagen samt dess delegationer

och verk, ävensom kyrkomötet, Kungl. Maj:ts kansli, de centrala

ämbetsverken och statliga kommittéer. Företrädesrätt till boklån bör tillkomma

riksdagens ledamöter och organ». I det av riksdagen antagna reglementet

för riksdagsbiblioteket fick även enskilda forskare formell tillgång

till detta.

När riksdagsbibliotekets lokalisering under 1960-talet övervägts (se t. ex.

BaU 1965: 62, 1966: 41 och 47), har frågan om huvudmannaskapet för biblioteket

inte aktualiserats.

Det nu framlagda principförslaget innefattar i sistnämnda hänseende långtgående

organisatoriska förändringar, nämligen att riksdagen avhänder sig

sitt bibliotek som föreslås bli inordnat i den Kungl. Maj :t underställda allmänna

biblioteksorganisationen. Styrelsen vill som företrädare för riksdagens

centrala förvaltningsmyndighet först uppta detta principförslag till

övervägande. Därefter kommer styrelsen att redovisa sina synpunkter på

lokaliseringen.

Huvudmannaskapet

Det ligger i sakens natur att ett modernt parlament behöver en effektiv biblioteksservice

likaväl som en rationell inre förvaltning i övrigt. Ett sammansatt

konstitutions- och bankoutskott uttalade också vid den nuvarande

förvaltningsorganisationens tillkomst: »De stegrade krav, som utvecklingen

kommit att ställa på riksdagen och dess ledamöter, måste föranleda en vä
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

sentlig förstärkning av riksdagens egna administrativa resurser» (KBaU

1966: 1 s. 8). Med det sagda har styrelsen även uttalat sin principiella ståndpunkt

till denna form av bibliotekstjänst, nämligen att den sakligt sett är

att hänföra till den inre riksdagsförvaltningen. Den svenska konstruktionen

med parlamentets bibliotekstjänst organiserad som ett riksdagens verk och

alltså formellt tillhörande den yttre riksdagsförvaltningen torde internationellt

sett vara unik.

Såvitt styrelsen har sig bekant torde det inte finnas många, om ens något,

parlament som inte förfogar över ett eget bibliotek. Enligt uppgifter, tillgängliga

inom förvaltningskontoret genom en av upplysningstjänsten år

1968 verkställd enkät, disponerar nedannämnda parlament egna bibliotek

av följande omfattning.

Antal volymer

Australien ...................................... 45 000

Canada.......................................... 350 000

Danmark........................................ 80 000

Finland.......................................... 325 000

Frankrike........................................ 600 000

Grekland........................................ 1 100 800

Indien.......................................... 400 000

Italien (deputeradekammaren) .................... 500 000

Japan .......................................... 2 292 000

Nederländerna .................................. 108 000

Norge .......................................... 100 834

Nya Zeeland .................................... 300 000

Polen .......................................... 250 000

Storbritannien House of Commons ................ 100 000

Sverige ........................................ 300 000

Republiken Sydafrika ............................ 100 000

Förbundsrepubliken Tyskland...................... 425 000

Tyska demokratiska republiken.................... 60 000

Ungern ........................................ 435 000

Österrike........................................ 180 278

Självfallet får man omge denna statistik med reservationer för historiskt

betingade eller andra särskilda orsaker till exempelvis anmärkningsvärda

relationer mellan parlamentets och parlamentsbibliotekets storlek och söka

förklaringen i det senares ställning av nationalbibliotek e. dyl. Faktum kvarstår:

vederbörande parlament är huvudman för ett bibliotek av angiven omfattning.

Styrelsen vill också erinra om de uppgifter som riksdagsbiblioteket har i

egenskap av riksdagens arkivmyndighet (utom för förvaltningskontoret, i

vars instruktion denna uppgift ålagts kontoret självt).

Även med beaktande av svenska förhållanden måste med hänsyn till det

anförda uppenbarligen synnerligen vägande skäl förebringas, innan riksdagen

i enlighet med principförslaget avhänder sig huvudmannaskapet för

riksdagsbiblioteket. Sådana skäl har enligt styrelsens mening inte anförts

i granskningspromemorian. De som fördelar åberopade konsekvenserna av

att riksdagsbiblioteket som centralt förvaltningsbibliotek anknyts till förslagsvis

Kungl. biblioteket, t. ex. i fråga om bibliografisk produktion, samverkan

mellan förvaltningen och samhällsvetenskaplig forskning, formerna

för central service åt verksbiblioteken etc. torde kunna vinnas även med

riksdagen som huvudman för biblioteket.

Det är inte ett riksdagens intresse att avhända sig sitt bibliotek i en tid,

då riksdagen med bifall till konstitutionsutskottets hemställan hos Kungl.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Maj:t begärt att grundlagberedningen skal! överväga frågan om riksdagens

informationsbehov (KU 1968: 38), då styrelsen för sin del bl. a. i samband

med riksdagshusfrågan prövar frågan om utvidgad sekreterarservice åt ledamöterna

(BaU 1968: 47), då riksdagen uppdragit åt styrelsen att utreda

frågan om utnyttjande av ADB i riksdagsarbetet (BaU 1966:52) och då

parlamenten i Norden och även utanför omprövar sina arbetsformer.

Härmed är inte sagt att riksdagsbibliotekets även enligt styrelsens mening

f. n. delvis »döda» massa av i och för sig värdefull litteratur inte både kan

och bör levandegöras i den formen att den aktivt utbjudes till — utöver

riksdagen — förvaltningen och forskningen. Tvärtom vill styrelsen på denna

punkt göra sig till tolk för en uppfattning, som förutsätter långtgående service

och rationell arbetsfördelning inom hela det statliga biblioteksväsendet.

Enligt styrelsens mening kan sådana, med hänsyn till bl. a. i biblioteken

investerat kapital, närmast självklara mål för bibliotekstjänsten uppnås

även utan den för riksdagsbiblioteket nu gällande, om riksbanken påminnande

dubbelställningen, som kommer till uttryck i att Kungl. Maj :t förordnar

ordförande i riksdagsbibliotekets styrelse.

Av styrelsens inledningsvis anförda principiella uppfattning om riksdagsbibliotekets

uppgift — att i första hand betjäna riksdagen och dess organ —

och om bibliotekets härav betingade ställning i riksdagens organisation —

att sakligt höra hemma i den inre, ej den yttre riksdagsförvaltningen — följer

att riksdagsbibliotekets nuvarande organisation, ca 50 år gammal, bör

omprövas förutsättningslöst.

Utan närmare utredning är styrelsen nu allenast beredd att skissera en

organisation för riksdagsbiblioteket med riksdagen alltjämt som huvudman.

Skissen innebär att riksdagsbibliotekets uppgifter inordnas i den inre riksdagsförvaltningen

och att biblioteket organisatoriskt uppgår i riksdagens

förvaltningskontor, förslagsvis som en ny arbetsenhet. En följd härav blir

att bibliotekets ledning kommer att utses av riksdagen allena. Några olägenheter

härav för förvaltningen och forskningen lär inte kunna befaras.

Härför talar förhållandena i praxis före 1918 års formella reglering av biblioLekets

uppgifter och ställning.

Det torde vara uppenbart att vissa fördelar för riksdagen, dess ledamöter

och organ, och för administrationen kan vinnas med en sådan organisation.

Upplysningstjänsten som i viss mån replierar på biblioteket utgör redan nu

en arbetsenhet inom förvaltningskontoret, en del av riksdagsbibliotekets

personaladministration, t. ex. avtalstillämpning med avlönings- och pensionsuträkning,

ombesörjes redan nu instruktionsenligt av förvaltningskontoret,

riksdagsbibliotekets lokalfrågor handläggs av kontoret och kontoret

bereder och prövar bibliotekets anslagsframställningar. Funktionellt talar

således flera skäl'' för ett inordnande av riksdagsbiblioteket i den inre riksdagsförvaltningen

samtidigt som t. ex. personalorganisationerna påtalat

vissa olägenheter som är förenade med nuvarande splittring på två organ —

biblioteket och förvaltningskontoret — av vissa naturligt sammanhängande

uppgifter för riksdagsorgan förlagda till samma hus.

Under åberopande av det anförda anser styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

att riksdagen alltjämt skall vara huvudman för riksdagsbiblioteket

men förordar att bibliotekets överförande till den inre riksdagsförvaltningen

närmare utreds.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lokaliseringen

Förvaltningskontorets styrelse har hittills vid upprättande av lokalprogram

för riksdagen både i riksdagshusprovisoriet vid Sergels torg och i ett

permanent riksdagshus medtagit riksdagsbibliotekets lokalbehov i planeringen.

Åtgärderna har godkänts av riksdagen (jfr BaU 1968: 9, 47 och 63

resp. 48 och 54).

Lokalprogrammet innefattar för riksdagsbiblioteket en programyta vid

Sergels torg av ca 1 000 m2 och i ett permanent riksdagshus 3 175 in2. Under

provisorietiden förutsätts lokaler i kv. Vinstocken (f. d. Skandinaviska banken)

vid Gustav Adolfs torg, som redan nu disponeras av biblioteket, stå till

dess förfogande.

Med hänsyn till riksdagsbibliotekets betydande lokalbehov bar redovisningen

i granskningspromemorian (s. 6) av bibliotekets konsumenter betydande

intresse. Även om statistiken över bibliotekets bokförda utlåning

inte ger en adekvat bild av olika kategoriers utnyttjande av biblioteket, något

som även antyds i promemorian och som lättast bestyrkes med hänvisning

till bibliotekets kopieringsverksamhet för riksdagens räkning, ger riksdagens

relativt ringa andel i konsumtionen av bibliotekets tjänster anledning

att ompröva frågan om hela biblioteket bör förläggas i ett permanent

riksdagshus.

När frågan om utflyttning av riksdagsbiblioteket senast var aktuell, tillmätte

styrelsen de förutsebara kraven på ett referensbibliotek i riksdagshuset

för riksdagsledamöternas och särskilt upplysningstjänstens behov stor

betydelse, om hela riksdagsbiblioteket skulle flyttas från riksdagshuset. Styrelsen

förordade därför en begränsad utflyttning av biblioteket, som också

på hemställan av bankoutskoltet beslöts av riksdagen (BaU 1966: 47). Bankoutskottet

tillmätte den fortsatta tillgången inom riksdagshuset till bibliotekets

samlade service ett icke ringa värde.

En inom upplysningstjänsten i anslutning till förevarande remiss företagen

referensstudie visar nu att upplysningstjänstens beroende av riksdagsbiblioteket

har avtagit även om fördelarna av tillgången till dess samlade

litteratur på nära håll är uppenbara.

Upplysningstjänstens arbete bygger på muntlig och skriftlig information.

Den muntliga är av utomordentlig betydelse men skall i detta sammanhang

ej beröras. Den skriftliga informationen bygger på tillgång — inom givna

tidsramar — till optiska dokument av följande art:

Grafiska — boktryckta, offsettryckta, stencilerade, maskinskrivna eller

fotokopierade tidskrifter, böcker, kartotek, skrivna dokument, etc.

Illustrativa — filmer, bilder, teckningar, kartor, etc.

Informationsbehovet kan antingen vara dokumenterat i form av referenser

eller vara av allmänt orienterande art. I det följande kommenteras båda

arterna av informationsbehov.

En genomgång av 200 informationsuppdrag som tagits emot av upplysningstjänsten

tiden oktober—december 1968 har skett, varvid observerats

vilka referenser som gjorts. Perioden valdes därför att hänvisningarna

fr. o. in. hösten 1968 görs utförligare än tidigare. Urvalet av informationsuppdragen

har skett slumpmässigt. Totala antalet mottagna ärenden under

denna tid var 692. Urvalet var således ca 30 %.

Referenserna fördelades på reproduktionsförfarande, ålder och proveniens

(riksdagsbiblioteket — upplysningstjänsten och övriga informationskällor).

Totala antalet referenser i stickprovet var 837 vilket innebär att i genomsnitt

varje informationsuppdrag innehöll 4,2 referenser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Referenserna fördelade sig på proveniens sålunda:

Referens

Antal

"o

Upplysningstjänsten..............

........ 611

73,0

Riksdagsbiblioteket ..............

........ 80

9,6

Övriga informationskällor..........

........ 146

17,4

Summa

837

100

Upplysningstjänstens grad av självförsörjning i dokumentationshänseende

var således betydande totalt sett.

En analys av referensernas fördelning i tiden och efter proveniens visar

följande

T.o.m.

1959

1960-

1964

1965

1966

1967

1968

Okänd

ålder

Summa

Totalt

Jan-

Jul-

jun

dec

Upplysningstjänsten

54,3

84,8

63,0

89.4

78,4

66,2

62.1

70,0

33,3

73,0

Riksdagsbiblioteket

Övriga informations-

32,6

11,4

22,2

4,0

3,6

9,4

11,5

7,5

6,7

9,6

källor ..........

13,0

3,8

14,8

6,6

18,0

24,3

26,4

22,5

60,0

17,4

Summa ..........

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Antal ............

46

105

27

151

in

382

182

200

15

837

Den högsta relativa andelen för riksdagsbiblioteket återfinns i gruppen

för de äldsta dokumenten (före 1960). Den lägsta relativa andelen av de

färskaste referenserna (1968, speciellt juli—december) kan som synes hänföras

till biblioteket — 11,5 % januari—juni, 7,5 % juli—december och totalt

för året 9,4 %. Motsvarande total för upplysningstjänsten är drygt 66 %

och för övriga proveniens drygt 24 %.

En fördelning av referenserna efter ålder och reproduktionsförfarande

ges i följande sammanställning.

T.o.m.

1960-

1965

1966

1967

1968

Okänd

Totalt

1959

1964

ålder

Totalt

Jan-

Jul-

Antal

0/

/O

jun

dec

Boktryck........

. 45

103

26

144

97

287

152

135 3

705

84.2

Riksdagstryck. ...

7

59

5

125

67

94

47

47 —

357

42,7

SOU............

9

1

2

2

9

9

- -

23

2,7

SFS ............

. 15

11

5

4

8

2

1

1 —

45

5,4

SOS ............

8

4

1

—

3

6

1

5 —

22

2,6

Tidningar ......

91

35

56 —

91

10,9

Tidskrifter ......

5

6

5

3

11

52

34

18 —

82

9,8

Böcker..........

10

14

9

10

6

33

25

8 3

85

10,2

Offset, stencil, foto-

kopia, etc.....

1

2

1

7

14

95

30

65 12

132

15,8

Totalt ..........

. 46

105

27

151

in

382

182

200 15

837

100

Tabellen visar att de utan jämförelse viktigaste dokumenten i referenshänseende

utgörs av riksdagstrycket (närmare 43 % av alla referenser).

Därnäst i betydelse kommer offsettryckta och stencilerade dokument, framför

allt färska sådana (närmare 16 % av alla referenser). Sedan följer i fallande

ordning (färska) tidningar (10,9 %), annat officiellt tryck än riksdagstryck

(SFS, SOU och SOS —- 10,7 %), böcker 10,2 % och tidskrifter,

framför allt färska.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

En fördelning på proveniens och ålder av tidningar, tidskrifter, böcker

samt offsettryck och stenciler visas i följande sammanställning.

T.o.m.

1960-

1965

1966

1967

1968

Okänd

Summa

1959

1964

ålder

Totalt

Jan-

Jul-

jun

dec

Upplysningstj änsten

1

6

5

4

7

144

55

89

5

172

Tidningar........

66

27

39

—

66

Tidskrifter........

3

8

4

4

—

11

Böcker ..........

1

4

1

2

2

13

9

4

1

24

Offset etc.........

2

1

2

5

57

15

42

4

71

Riksdagsbiblioteket ..

9

12

6

6

4

34

21

13

1

72

Tidningar ........

4

—

4

—

4

Tidskrifter........

5

3

1

1

3

18

11

7

—

31

Böcker ..........

4

9

5

5

1

11

9

2

1

36

Offset etc.........

1

1

—

—

1

Övriga källor........

6

4

4

10

20

93

48

45

9

146

Tidningar ........

21

8

13

—

21

Tidskrifter........

3

1

2

8

26

19

7

—

40

Böcker ..........

5

1

3

3

3

9

- 7

2

1

25

Offset etc.........

1

5

9

37

14

23

1

60

Totalt..............

.. 16

22

15

20

31

271

124

147

15

390

Tidningar ........

91

35

56

—

91

Tidskrifter........

5

6

5

3

11

52

34

18

—

82

Böcker ..........

.. 10

14

9

10

6

33

25

8

3

85

Offset etc.........

1

2

1

7

14

95

30

65

12

132

De i tabellen upptagna dokumenten kommenteras här i fallande referensordning

samt med hänsyn till proveniens.

Av de 132 referenserna till offsettryck etc. svarade upplysningstjänsten

för 71 (främst färskt material — juli—december 1968), gruppen »övriga» informationskällor

för 60 (också övervägande färskt) men biblioteket endast

för 1 referens.

Av de 91 referenserna till (färska) tidningar svarade upplysningstjänsten

för 66, övriga källor för 21 och biblioteket för 4.

Av de 85 referenserna till böcker svarade biblioteket för 36, »övriga» för

25 och upplysningstjänsten för 24.

Av de 82 referenserna till tidskrifter svarade »övriga» för 40 (främst avseende

åren 1967 och 1968), biblioteket för 31 och upplysningstjänsten för

11.

Tabellen tyder således på att i fråga om de för upplysningstjänsten viktigaste

dokumenten i referenshänseende, offsettryck etc. och tidningar, är

upplysnings t j än sten s grad av självförsörjning relativt stor. Biblioteket spelar

i dessa avseenden en underordnad roll.

I fråga om böcker är antalet referenser störst som hänför sig till biblioteket.

Talen är dock långt ifrån överväldigande, 36 av 85 referenser.

På tidskriftsområdet slutligen är gruppen »övriga» den ledande som källa

för upplysningstjänstens referenser. Upplysningstjänsten är här klart distanserad.

De viktigaste dokumenten för upplysningstjänsten i referenshänseende

utgörs av (i fallande ordning):

— riksdagstrycket

— offsettryck, stenciler, etc.

— tidningar

— annat officiellt tryck än riksdagstryck (exempelvis SFS, SOU, SOS)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

— böcker

— tidskrifter.

Sammanfattningsvis visar referensstudien att endast i fråga om böcker är

riksdagsbiblioteket den ledande källan för upplysningstjänsten men inte

med klart dominerande tal.

Referensstudien ger emellertid inte en uttömmande bild av upplysningstjänstens

informationsbehov.

Upplysningstjänsten har ett allmänt informationsbehov som inte alllid

kommer till uttryck i referenser eller riksdagsbibliotekets utlåningsstatistik.

Det gäller härvidlag tillgång till dokument (böcker och tidskrifter) som ger

allmän överblick av det etablerade vetandet inom ämnen med vilka man

inte tidigare är förtrogen samt dokument som ger faktainformation, inträngande

information och nyhetsinformation.

I dessa hänseenden är riksdagsbibliotekets boksamlingar och ca 950 löpande

svenska och utländska tidskrifter en ovärderlig informationskälla.

Resultatet av denna undersökning ger vid handen att tillgång till riksdagsbibliotekets

samlade service inom riksdagshuset inte kan motiveras med företrädesvis

upplysningstjänstens behov. Riksdagsledamöternas och de interna

riksdagsorganens in. fl. behov torde i betydande utsträckning kunna tillgodoses

genom ett referensbibliotek, inkluderande handbibliotek, med läsplatser

jämte en låneexpedition. Återstoden av riksdagsbiblioteket torde

utan alltför stora olägenheter kunna förläggas utanför ett permanent riksdagshus

och, om detta lokaliseras till Helgeandsholmen, utanför denna.

Med anledning av riksdagsbibliotekets ytbehov i ett riksdagshus och riskerna

för en alltför omfattande bebyggelse på Helgeandsholmen har styrelsen

vid förberedelserna för den av riksdagen beslutade arkitekttävligen om riksdagens

hus allvarligt övervägt att utesluta bibliotekets huvuddel ur lokalprogrammet

och tävlingen. Efter vad som nu framkommit och med hänsyn

till ändå kvarstående lokalproblem för riksdagen anser styrelsen att riksdagsbiblioteket,

bortsett från ett tillräckligt fylligt referensbibliotek med

läsplatser samt en låneexpedition och vaktmästeri, bör lokaliseras utanför

riksdagshuset och, om detta förläggs till Helgeandsholmen, utanför denna.

Härigenom torde programytan för biblioteket kunna reduceras från 3 175 in2

till några hundra m2. Styrelsen avser att vidta åtgärder i denna riktning.

Kungl. byggnadsstyrelsen framlade i mars 1968 en idéplan med principiella

riktlinjer för lokalanvändning och byggnadsåtgärder på Riddarholmen.

Enligt idéplanen kommer Riddarholmen att få karaktären av »judiciell»

holme, dit domstolar, riksdagens ombudsmän, riksåklagaren, lagrådet, lagberedningen

m. fl. rättsvårdande organ lokaliseras. Under hand har förvaltningskontoret

inhämtat från byggnadsstyrelsen att riksdagsbibliotekets huvuddel

skulle kunna beredas samlade lokaler i f. d. Riksarkivets hus, som

f. n. tjänstgör som arkivdepå för Riksarkivet. En sådan lösning skulle enligt

styrelsens uppfattning vara mycket lämplig både med hänsyn till riksdagsbibliotekets

rätts- och samhällsvetenskapliga litteratur och kringliggande

domstolar och myndigheter och med hänsyn till närbelägenheten för riksdagen

vid en förläggning till Helgeandsholmen eller ev. Nedre Norrmalm

samt byggnadens inredning på grund av det ändamål den hittills tjänat.

Härvid förutsätts dock att byggnaden invändigt moderniseras.

S ammanfat tn in g

Sammanfattningsvis anser styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att

granskningspromemorians innehåll och vad som framkommit vid ärendets

beredning inom förvaltningskontoret inte ger tillräcklig anledning för riks
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

dagen att frånhända sig huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket, att riksdagsbibliotekets

inordnande i den inre riksdagsförvaltningen bör närmare

utredas samt att huvuddelen av riksdagsbiblioteket under alla förhållanden

bör lokaliseras utanför ett permanent riksdagshus och, om detla förläggs till

Helgeandsholmen, utanför denna och sålunda inte omfattas av den av riksdagen

beslutade arkitekttävlingen om riksdagens hus.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

På styrelsens vägnar:

SIGURD LINDHOLM

/Sture Lannefjord

s. 29 Kontrollera mot PDF

STYRELSEN FÖR

RIKSDAGSBIBLIOTEKET

29

Bilaga 3

I anledning av remiss den 4 december 1968 av granskningspromemoria angående

riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet

får Styrelsen för riksdagsbiblioteket härmed anföra följande.

Styrelsen avser att i detta yttrande huvudsakligen uppehålla sig vid den

i promemorian aktualiserade principiella frågan. Härjämte överlämnas och

åberopas även en av överbibliotekarien upprättad P. M. innehållande tillrättalägganden

och kompletteringar av vissa uppgifter i granskningspromemorian

(Bil. A). Till ytterligare belysning av frågan överlämnas vidare utdrag

av protokoll vid sammanträde med bibliotekets företagsnämnd1, där olika

av bibliotekets tjänstemän framförda synpunkter återges.

Den i granskningspromemorian aktualiserade principfrågan gäller huruvida

riksdagsbiblioteket med sina nuvarande uppgifter och omfattning bör

kvarstå såsom ett riksdagens organ eller överflyttas, även lokalmässigt, till

den allmänna statsförvaltningen och inordnas i dess bibliotekssystem. Kvar

i riksdagen skulle då endast bli ett mindre referensbibliotek, skisserat till

c:a 400 hyllmeter.

Denna fråga bör uppenbarligen i första hand ses från riksdagens synpunkt.

I andra hand bör statsförvaltningens behov av bibliotekets tjänster och slutligen

även allmänna biblioteksorganisatoriska aspekter beaktas. Styrelsen

vill i detta yttrande bemöda sig att framför allt bedöma frågan från synpunkten

av riksdagens behov.

För styrelsen synes det vara en självklar sak, att riksdagen har ett oundgängligt

behov av nära och bekväm tillgång till ett bibliotek inom de ämnesområden,

som täcks av riksdagsbiblioteket, och av en helt annan omfattning

än det skisserade referensbiblioteket. Icke minst måste det vara betydelsefullt

att ha tillgång till service av väl kvalificerad bibliotekspersonal och att

ha biblioteket direkt tillgängligt under kammarplena i möjligaste omfattning.

En viss del av riksdagens dokumentations- och informationsbehov tillgodoses

nu genom upplysningstjänsten, vilken utvecklats som en del av riksdagsbiblioteket

och enligt styrelsens mening även i framtiden bör bibehållas

i nära anknytning till detta, men upplysningstjänsten tillgodoser dock huvudsakligen

den mera rutinmässiga informationen, till stor del genom sammanställningar

och upplysningar ur riksdagstryck och annat officiellt tryck.

I den mån mera kvalificerade tjänster påkallas måste upplysningstjänsten

i stor omfattning falla tillbaka på biblioteket och därtill kommer alltid ett

påtagligt behov för såväl utskott som enskilda riksdagsledamöter av tillgång

till såclan mera speciell litteratur, som icke kan rymmas inom referensbibliotekets

ram.

Om man söker bedöma den sannolika framtida utvecklingen torde man

kunna konstatera, att riksdagsledamöterna i allt större utsräckning har såväl

ambition som kompetens att själva studera sådant material, som biblioteket

kan tillhandahålla, och den kommande för fattningsr ef ormen torde

1 Här ej avtryckt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

komma att påskynda en utveckling i sådan riktning. En sådan praktisk detalj

som att alla riksdagsmän inom kort kommer att disponera egna arbetsrum

verkar i samma riktning och framför allt kan den antas avsevärt öka

lånefrelcvensen. I stället för att som nu studera materialet i handbiblioteket

eller läsesalen kommer man att låna litteratur för studium på arbetsrummet.

I fråga om ett erforderligt biblioteks omfattning må ytterligare framhållas,

att det är av stort värde att ha direkt tillgång till alla statliga officiella publikationer.

Det synes vidare vara självklart att riksdagen skall ha tillgång till

viktigare främmande länders parlamentstryck, vilket kräver avsevärt utrymme.

Att dylikt tryck bör handhas och förvaras av en riksdagens egen

institution synes även naturligt.

I den remitterade promemorian beröres kortfattat de främmande parlainentsbibliotekens

ställning. Det väsentligaste som kan hämtas ur denna redogörelse

är att alla främmande parlament av betydelse synes ha tillgång

till egna bibliotek. De brittiska, franska och italienska parlamentsbiblioteken,

som i promemorian omnämnes som »boksamlingar som huvudsakligen tjänar

som hand- och referensbibliotek åt parlamentsledamöter och tjänstemän»,

torde samtliga ha en omfattning, jämförlig med eller överstigande det

svenska riksdagsbibliotekets.

Enligt granskningspromemorian betjänar riksdagsbiblioteket f. n. till ungefär

lika delar å ena sidan riksdagen och statsförvaltningen och å den

andra forskningen (och undervisningen). Då hemlånen, som i promemorian

framhålles, icke torde ge ett representativt utslag för denna jämförelse torde

man böra räkna med att den förstnämnda kategorin överväger som avnämare

av bibliotekets tjänster. Inom denna offentliga sektor är det uppenbart,

att riksdagen tar bibliotekets tjänster i anspråk i avsevärt större grad

och omfattning än den centrala förvaltningen. Den senare är dessutom fördelad

på ett stort antal enheter. Bibliotekets huvuduppgift är sålunda att betjäna

offentliga institutioner och för dessa är det av stor betydelse att ha

nära och bekväm tillgång till biblioteket. Då de centrala förvaltningsmyndigheterna

i stor utsträckning är och med säkerhet också kommer att förbli

förlagda i Stockholms centrala delar är det uppenbart att förläggningen av

biblioteket inom riksdagens lokaler är från dessa synpunkter rationellt och

värdefullt.

För riksdagens del är måhända det väsentligaste intresset knutet till detta

nära lokala samband. Emellertid synes även den administrativa ställningen

med en styrelse, vars majoritet författningsenligt består av riksdagsledamöter,

samt bankoutskottet som anslags- och i övrigt överordnad myndighet

vara av stort värde. Ett nära organisatoriskt samband med upplysningstjänsten

är även oundgängligt och det kan måhända ifrågasättas om det var

en rationell åtgärd att administrativt skilja upplysningstjänsten från biblioteket.

För endast något mer än ett år sedan begärde riksdagen efter förslag av

revisorerna att statskontoret i samband med annan utredning även skulle

undersöka riksdagsbibliotekets inre organisation. Därvid förutsattes uppenbarligen

icke annat än att riksdagsbiblioteket fortfarande skulle bestå som

en riksdagens institution. Det synes egendomligt att nu innan denna utredning

slutförts aktualisera en frågeställning, som undanrycker grundvalen

för det nyligen lämnade utredningsuppdraget.

I anslutning till vad i granskningspromemorian påpekats om dubbla

flyttningar av riksdagsbiblioteket under de närmaste 10—15 åren må fram
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

hållas, att detta förhållande kommer att inträffa även om promemorians

uppslag skulle genomföras. Den första flyttningen till det provisoriska riksdagshuset

är nämligen så nära förestående (lokalerna är redan projekterade

och snart under byggnad), att denna flyttning är ofrånkomlig. Den andra

flyttningen skulle senare ske antingen till ett permanent riksdagshus eller,

om promemorians uppslag genomföres, till något annat ställe.

Vad sålunda framhållits avser frågans bedömning från riksdagens och i

någon mån från förvaltningens synpunkt. Härtill skall läggas endast några

ord om bedömningen från allmänna bibliotekssynpunkter. I detta avseende

gäller det sålunda framför allt bibliotekets funktion som forskningsbibliotek

och dess samarbete med andra bibliotek. Som framgår av granskningspromemorian

har biblioteket kommit att i stor omfattning tjäna som ett forskningsbibliotek

på det samhällsvetenskapliga området. Såvitt styrelsen kunnat

finna har denna funktion, som kan sägas vara en biprodukt till dess

funktion i de offentliga institutionernas tjänst, icke haft några olägenheter

av den nuvarande organisationsformen. Styrelsen kan icke heller finna,

att bibliotekets nuvarande administrativa ställning skulle utgöra något avgörande

hinder för att det i närmare sam organisation med upplysningstjänsten

skulle kunna inordnas i en framtida organisation för maskinell dokumentation

och information.

Under åberopande av det anförda får styrelsen bestämt avstyrka att den i

granskningspromemorian föreslagna utredningen kommer till stånd.

Stockholm den 5 februari 1969

Å styrelsens för riksdagsbiblioteket vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

RIKSDAGSBIBLIOTEKET

STOCKHOLM

ÖVERBIBLIOTEKARIEN

Bilaga A

P. M.

angående riksdagens revisorers granskningspromemoria av den 4

december 1968

Uttalandet att riksdagsbiblioteket har otillräckliga förvaringsutrymmen,

som skulle nödvändiggöra en fortsatt spridning av samlingarna är oriktigt.

Riksdagen har tillgodosett sitt bibliotek med bokmagasin i sådan utsträckning,

att någon ytterligare spridning under överskådlig tid rimligtvis ej kan

behövas.

Riksdagsbibliotekets personalorganisation omfattar 22 tjänster. En befattningshavare

åtnjuter f. n. ett års tjänstledighet.

Av anslagen till riksdagsbiblioteket åtgår ungefär 15 % av bokanslaget till

anskaffning av litteratur för riksdagens olika handbibliotek. Med omkostnadsanslaget

bestrides bl. a. utgifter för kopiering och därmed sammanhängande

driftskostnader, huvudsakligen för riksdagens räkning. Uttrycket

»dolda kostnader» torde få anses föråldrat och böra ersättas med »komplementkostnader»,

numera redovisade i riksstaten. Det kan beträffande lokal
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

hyror förtjäna att nämnas, att riksdagens förvaltningskontor f. n. disponerar

det ena av valven i kvarteret Vinstocken.

Redovisningen av riksdagsbiblioteket berörande utredningar, av vilka

ingen ifrågasatt riksdagens huvudmannaskap, ådagalägger, att riksdagen i

slutet av år 1967 beslutat en undersökning genom statskontorets försorg i

enlighet med förslag av riksdagens revisorer. På grundval av 1954 års utrednings

betänkande år 1956 hade revisorerna funnit anledning att granska

utvecklingen av bibliotekets arbetsuppgifter i förhållande till dess personalstat.

Vad som inträffat under de månader som förflutit till den 28 maj

1968, vilket kunnat motivera ytterligare en utredning med utgångspunkt

från redan kända fakta i samma betänkande är obekant och redovisas ej

heller i granskningspromemorian.

Under rubriken riksdagsbibliotekets uppgifter och verksamhetsformer

omnämnes den årliga bibliografien över officiellt tryck som exempel pa

att »riksdagsbibliotekets tjänster endast i ringa mån [är] särskilt inriktade

på riksdagen och förvaltningen». Att beteckna arbetet med redovisningen av

Sveriges tryckta statliga publikationer på detta sätt är ett omdöme, som i

varje fall strider mot bankoutskottets uttalande 1934, då utskottet tog ställning

till denna uppgift för riksdagsbiblioteket. Med anledning av svårigheterna

att få kännedom om statliga publikationer hade väckts ett förslag

av biblioteksstyrelsen om upprättande och tryckning av en årlig bibliografi

över det genom statens försorg utgivna trycket. Förslaget, vilket rönte allmänt

bifall, föranledde att Kungl. Maj:t föreskrev pliktleverans till riksdagsbiblioteket

för hithörande publikationer, vilken princip sedermera utsträckts

till stencilerade publikationer i viss omfattning. Sedan den första

årgången av förteckningen färdigställts, lann dock Kungl. Maj :t att tryckning

ej borde ske med anlitande av till dess förfogande stående medel. Biblioteksstyrelsen

hänsköt frågan till riksdagen, som biföll följande förslag

av bankoutskottet: »Utskottet delar den av styrelsen för riksdagsbiblioteket

uttalade uppfattningen, att en årligen utkommande bibliografi över Sveriges

offentliga publikationer skulle vara av värde för riksdagens och statsförvaltningens

arbete. Utskottet får därför tillstyrka, att styrelsen för riksdagsbiblioteket

bemyndigas dels att gå i författning om tryckandet av det i huvudsak

redan färdigställda manuskriptet till en dylik bibliografi, omfattande

åren 1931—1933, dels ock att tills vidare låta utarbeta och till trycket befordra

liknande bibliografier för kommande år».

Förteckningen över nyförvärv, som också inkluderas i granskningspromemorians

omdöme om årsbibliografien, utgör i enlighet med riksdagens

egen föreskrift en uppgift för biblioteket, genom vilken för övrigt även förtecknandet

av de viktigaste av sådana statliga publikationer som ej framställs

genom tryckförfarande ombesörjes.

Riksdagsbibliotekets arbete med biografiska uppgifter om riksdagens ledamöter

på grundval av riksdagens upprepade uttalanden räknas också till

»tjänster endast i ringa mån inriktade på riksdagen och förvaltningen»,

ehuru det dock antydes att en »viss anknytning till riksdagen här föreligger».

Det är anmärkningsvärt att en promemoria upprättad inom ett riksdagens

verk kan uttrycka sig så om ett annat riksdagens verk i dess strävan

att verkställa ett riksdagens beslut. Det uppgives, att riksdagsbiblioteket

anordnar »utställningar av ny litteratur i montrar i närheten av kamrarnas

klubbrum», medan det här rör sig om framläggandet av litteratur med lånesedlar,

som direkt kan lånas av riksdagens ledamöter. Det uttalas i kanske

icke alltför preciserade ordalag, att »riksdagsbiblioteket har alltjämt kvar

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

eu viss basfunktion gentemot upplysningstjänsten». Det härvid antydda

förhållandet karakteriserades av riksdagens organisationsutredning 1966 på

så sätt att det i själva verket f. n. beträffande riksdagsbiblioteket vore så,

att upplysningstjänsten behövde daglig tillgång till material som finnes

däri.

Riksdagsbibliotekets arkivfunktion omnämnes ej.

Beträffande de utländska parlamentsbiblioteken talas i granskningspromemorian

om »boksamlingar som huvudsakligen tjänar som hand- och referensbibliotek

åt parlamentens ledamöter och tjänstemän. Dit hör t. ex. de

brittiska, franska och italienska parlamentsbiblioteken». Uttalandet torde

böra kompletteras med att de franska och italienska parlamentsbiblioteken,

fyra till antalet, vardera är större än det svenska riksdagsbiblioteket, och

att de båda engelska parlamentsbiblioteken redovisar ett bokbestånd på inemot

200 000 volymer.

Det förklaras i granskningspromemorian, att »någon direkt ledning

för föreliggande granskningsärende kan inte hämtas ur utländskt jämförelsematerial».

Det kan dock inte undgå att observeras, att parlamentens

bibliotek är av betydande storleksordning och ofta inkluderar motsvarigheten

till upplysningstjänsten. Under alla omständigheter ges av promemorian

exempel på hand- och referensbibliotek för vissa utländska parlament,

vilkas bokbestånd har en volym i förhållande till vilken de i promemorian

föreslagna 400 hyllin, för den svenska riksdagen framstår i stark kontrast.

Beträffande den centrala statsförvaltningens biblioteksförsörjning redovisar

granskningspromemorian 1954 års riksdagsbibliotekskommittés uttalande

i frågan på följande sätt: »Även 1954 års kommitté prövade frågan om ett

närmare samarbete mellan riksdagsbiblioteket och verksbiblioteken men

avvisade tanken på en författningsmässigt reglerad samorganisation och ansåg

även en centralkatalog över verkens bokbestånd vara överorganisation.

Som förebildlig samarbetsform hänvisade kommittén i stället till den hjälp

med vissa bibliotekssysslor som ett antal statsinstitutioner under årens lopp

erhållit genom avtal med tjänstemän i riksdagsbiblioteket och fann det för

övrigt överflödigt att föreslå några särskilda åtgärder med avseende på

bibliotekets verksamhet i förhållande till ämbetsverkens boksamlingar».

Det synes naturligt, att statsförvaltningens bibliotek i enlighet härmed anlitar

det centrala förvaltningsbiblioteket, som riksdagsbiblioteket enligt riksdagens

beslut utgör, samt att kungl. biblioteket, som granskningspromemorian

framhåller, saknar »formellt mandat härför», vilket alltså riksdagsbiblioteket

har.

Granskningspromemorian upptager frågan om samhällsvetenskaplig dokumentation

och information till kortfattat omnämnande i anslutning till

en inom forskningsberedningen 1967 framlagd promemoria. Här skall blott

konstateras, att ifrågavarande promemoria icke hittills överlämnats till riksdagsbiblioteket

för yttrande.

I granskningspromemorians »sammanfattning och slutsatser» heter det

om riksdagen och dess bibliotek: »Å andra sidan är det inget tvivel om att

riksdagens ledamöter och organ sedan länge är i minoritet bland riksdagsbibliotekets

nyttjare. Som bibliotekets styrelse själv i visst sammanhang

framhöll år 1965 dominerar numera klart dess uppgifter som förvaltningsoch

forskningsbibliotek». Med hänvisning till ovan lämnade uppgifter må

den förmodan uttalas, att i själva verket riksdagen är den främste av bibliotekets

nyttjare. Beträffande biblioteksstyrelsens uttalande 1965 gäller, att

3—690200

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

vid detta överbibliotekarien ej medverkat och att det liksom granskningspromemorian

helt grundar sig på traditionell lånesedelsstatistik.

Riksdagsbibliotekets företagsnämnd har i sammanträde den 17 januari

1969 utförligt behandlat riksdagsbibliotekets nyttjande, liksom även huruledes

riksdagen vid olika tillfällen, då bibliotekets förhållanden prövats,

stannat vid att riksdagens bibliotek skall följa riksdagen. Företagsnämndens

protokoll föreslås skola bifogas till biblioteksstyrelsens yttrande.

Det föreligger ett förslag till lösning av i granskningspromemorian berörda

problem. Det egentliga yrkandet går närmast ut på att detta förslag

skall göras till föremål för ytterligare utredning genom statskontorets försorg.

De i granskningspromemorian redovisade argumenten utgör icke en tillräcklig

grund för det framlagda förslaget utöver de utredningar som riksdagen

redan beslutat. Statskontoret föreslås göra en utredning av riksdagens

arkiv- och biblioteksproblem i organisatoriskt avseende. Granskningspromemorian

innebär i nu nämnt avseende ett förslag, som av riksdagens revisorer

eventuellt avses att överlämnas till riksdagen, som har att överväga,

om det kan anses lämpligt att besluta en hemställan hos Kungl. Maj :t att

vidtaga den erforderliga ändringen av direktiven för statskontorets utredning,

som från att omfatta inre organisation skall utsträckas att även gälla

yttre organisation. Det bör i detta sammanhang erinras om ett uttalande

av departemntschefen till 1968 års riksdag: »I avvaktan på resultatet av

den utredning som statskontoret fått i uppdrag att företa och som också

skall ta upp [kungl.] bibliotekets centrala uppgifter är jag inte beredd att

förorda några förslag som innebär en ändring i nuvarande organisation

vare sig för forskningsbiblioteksrådet eller kungl. biblioteket». (Statsverkspropositionen

bil. 10 s. 60.) I årets statsverksproposition upprepas uppgiften

om ett »uppdrag att se över de vetenskapliga bibliotekens inre organisation»

(bil. 10 s. 335). Det synes vara mer angeläget att upptaga frågan om ledningen

av de vetenskapliga biblioteken i stort, varvid må hänvisas till det

förslag, som framlagts i Norge, där stortinget i denna eller nästa månad har

att taga ställning till ett gentemot biblioteken fristående riksbibliotekarieämbete.

Stockholm den 30 januari 1969

LARS FRYKHOLM

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

STATSKONTORET

30.1. 1969

Bilaga 4

Remiss 4.12.1968 angående riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom

det statliga biblioteksväsendet (principförslag). Granskningspromemoria

nr 6/1968

Allmän bakgrund

Statskontoret har tidigare i remissyttrande dels 1.7.1968 angående socialvetenskapliga

bibliotekets och statens psykologiska-pedagogiska biblioteks

organisation m. m., dels 17.10.1968 angående lokalprogram för »Stockholms

universitet in. m. Huvudbibliotek» behandlat biblioteksorganisatoriska frågor.

Ämbetsverket ansåg i det sammanhanget det inte realistiskt att på sikt

behålla flera separata biblioteksenheter för litteraturservice till samhällsvetenskaplig

forskning och högre utbildning i stockholmsområdet. Praktiska

skäl talade enligt verkets uppfattning för att redan nu samordna de socialvetenskapliga

och psykologisk-pedagogiska biblioteksenheterna — såväl organisatoriskt

som funktionellt — med andra samhällsvetenskapliga biblioteksenheter

vid universitetet.

i 1969 års statsverksproposition (bil. 10 s. 334) behandlas bl. a. vissa

biblioteksfrågor som sammanhänger med universitetets och socialhögskolans

kommande utflyttning till Frescati.

Föredragande statsrådet anför härvid bl. a. följande:

»Utgångspunkten är härvid att kungl. biblioteket — i enlighet med vad

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet anförde i prop. 1965: 1 (bil.

10 s. 81, SU 8 s. 24 rskr 8) — skall fungera som universitetsbibliotek åt

universitetet i Stockholm utom vad gäller det naturvetenskapliga ämnesområdet.

Mot denna bakgrund framstår universitetskanslersämbetets förslag att

socialvetenskapliga biblioteket och statens psykologisk-pedagogiska bibliotek

skall integreras i den planerade biblioteksorganisationen i Frescati som

följdriktiga.

Vad gäller socialvetenskapliga biblioteket finner jag skälen för den av

universitetskansler sämbetet föreslagna integrationen i den planerade biblioteksorganisationen

i Frescati övertygande. Socialhögskolan och vissa samhällsvetenskapliga

institutioner vid universitetet beräknas, som jag nämnt,

redan höstterminen 1970 flytta till nya lokaler på Frescatiområdet. De åtgärder

som behövs för att då ge högskolan och universitetsinstitutionerna

god biblioteksservice måste därför förberedas redan under nästa budgetår.

Kungl. biblioteket bör med hänsyn till dess funktion som universitetsbibliotek

inom bl. a. det samhällsvetenskapliga ämnesområdet, ha huvudansvaret

för uppbyggnaden inom detta område av biblioteksverksamheten i Frescati.

Socialvetenskapliga biblioteket bör därför vid början av nästa budgetår inordnas

i kungl. bibliotekets organisation».

Statskontorets översyn av de vetenskapliga bibliotekens inre organisation

bär påbörjats under hösten 1968. Undersökningarna har inledningsvis inriktats

på en översiktlig kartläggning av universitetsbibliotekens arbetsför
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

delning och vissa arbetsrutiner samt en förberedande studie rörande möjligheterna

att utnyttja ADB som hjälpmedel i biblioteksarbetet.

En rapport härom sammanställs för närvarande inom verket. Som ett led

i det fortsatta utredningsarbetet kommer statskontoret att kartlägga och

analysera riksdagsbiblioteket, vars organisation verket har att utreda enligt

särskilt beslut av Kungl. Maj :t.

Riksdagsbibliotekets uppgifter och verksamhetsformer

Ursprungligen hade riksdagsbiblioteket endast till uppgift att ge biblioteksservice

åt riksdagens ledamöter och organ. Efter hand har andra avnämarkategorier

kommit att dominera bland bibliotekets kunder även om ledamöterna

och riksdagens egna organ behållit företrädesrätten bl. a. till boklån.

Biblioteket har att bevaka och anskaffa vissa i dess stadga närmare angivna

litteraturgrupper av intresse för riksdag och förvaltning samt att i

övrigt »verka som ett specialbibliotek inom litteraturområdena statskunskap

och juridik». Den övervägande delen av bokbeståndet synes emellertid, som

framgår av promemorian, numera ha jämförelsevis litet intresse för riksdagen.

Biblioteket har närmast karaktär av depåbibliotek.

Bland annat mot bakgrund av riksdagens förestående flyttning till nya

lokaler finner statskontoret det angeläget, att en omprövning av riksdagsbibliotekets

ansvarsområde och organisatoriska särställning kommer till

stånd i huvudsak efter de riktlinjer som skisseras i promemorian. Om riksdagen

så finner lämpligt, är statskontoret berett att i samband med översynen

av bibliotekets organisation — även pröva frågor rörande huvudmannaskap

och verksamhetsform för riksdagsbiblioteket.

På vissa punkter vill statskontoret redan i detta sammanhang aktualisera

konkreta åtgärder. Kungl. biblioteket har numera även till uppgift att vara

lokalt forskningsbibliotek för rätts- och samhällsvetenskapliga ämnen vid

Stockholms universitet. Riksdagsbibliotekets traditionella ansvar som specialbibliotek

inom litteratur områdena statskunskap och juridik kan därför

lämpligen redan nu avvecklas och dess resurser härför överföras till kungl.

biblioteket, förslagsvis fr. o. m. budgetåret 1970/71. Vidare förordar statskontoret,

att juridisk och statsvetenskaplig speciallitteratur utan direkt intresse

för den löpande verksamheten inom riksdag och centralförvaltning

avsöndras och överförs till kungl. biblioteket eller statens biblioteksdepå.

En sådan inventering fordrar emellertid ingående biblioteksteknisk sakkunskap

och bör därför lämpligen uppdras åt riksdagsbibliotekets styrelse eller

särskild tillkallad biblioteksexpertis.

Vid handläggningen av detta ärende bar närvarit avdelningschef Rydén

och byrådirektör Höglund, föredragande.

GÖSTA BRUNO

O. Höglund

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

RIKSBIBLIOTEKARIEN

KUNGLIGA BIBLIOTEKET

Den 20 januari 1969

Bilaga 5

Anmodad att inkomma med yttrande angående granskningspromemorian

nr 6 rörande Riksdagsbiblioteket får jag härmed för Kungl. biblioteket anföra

följande:

Redogörelsen för bibliotekets utveckling och aktuella situation synes mig

korrekt liksom jag i allt väsentligt är beredd att ansluta mig till de i ett

avslutande parti framförda preliminära reformförslagen. Vad rör det historiska

avsnittet skulle jag dock vilja inlägga en viss tillrättaläggande reservation

i fråga om en notis angående 1954-års kommitté. Det sägs (s. 2) om

kommitténs framlagda utredning att den »trots det vittsyftande mandatet

inte [ledde] till några mera genomgripande reformförslag». Förslagen synas

mig något mera radikala än promemorian gör gällande.

Den direkta anledningen till kommitténs tillsättande var bibliotekets lokalfråga,

där den dåvarande överbibliotekarien under hand hade yrkat på

riksbankshusets utrymning och apterande som magasinsbyggnad för biblioteket.

Detta knappast helt realistiska förslag aktualiserade för riksdagen

hela problemet, men lokalfrågan kom för kommittén alt intaga en central

ställning. Frågan löstes av utredningen efter internationella förebilder genom

det förslag, som senare ledde till inrättandet av Statens biblioteksdepå.

Denna har visat sig vara en utmärkt rationaliseringsfaktor på lokalområdet

för huvudstadens forskningsbibliotek; om Riksdagsbiblioteket i tillräcklig

utsträckning utnyttjat denna avlastningsmöjlighet må här lämnas osagt.

I fråga om personalen framlade utredningen ett relativt radikalt nedskär - ningsförslag, vilket senare med Riksdagens medgivande frångåtts. I fråga om

Riksdagsbibliotekets bibliografiska huvuduppgift uttalades av utredningen

att dess samordning med motsvarande uppgifter vid Kungl. biblioteket i

tramtiden borde aktualiseras; så har inte skett men kommitténs intentioner

är otvetydiga. Under gången av dess arbete föreslogs av en enskild ledamot

(riksgäldskommissarien Widlund) att Riksdagsbiblioteket borde inlemmas

i Kungl. bibliotekets organisation med avskiljande för Riksdagens bruk av

ett mera begränsat handbibliotek. Undertecknad, som följde stora delar av

kommitténs arbete som tillkallad biblioteksexpert, ansåg sig vid denna tid

ännu icke beredd att då arbeta för detta förslag. Arbetet med Kungl. bibliotekets

^organisation och konsolidering hade nyss inletts, och biblioteket

kunde ännu icke tänkas påtaga sig så stora och nya uppgifter. Läget har

emellertid numera blivit radikalt förändrat. Jag vill härvid i korthet redogöra

för vissa f. ö. även till en del i granskningspromemorian beaktade faktorer,

som tillkommit under senare tid och som starkt påverkar huvudstadens

bibliotekssituation och förhållandet mellan Riksdagsbiblioteket och

Kungl. biblioteket.

1. Billåneservice (sedan 1954) och depåverksamhet (sedan 1961) har givit

det samlade bokbeståndet en större flexibilitet och starkt reducerat betydelsen

av var olika materialgrupper förvaras.

2. Statsmakterna har fr. o. m. budgetåret 1965/66 givit KB preliminära

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

resurser för en instituiionstjänst för Stockholms universitet. Denna har

som ett led i en experimentverksamhet i anslutning till mitt förslag av 1963

även utnyttjats som institutionstjänst för ett 15-tal statliga verk och institutioner

utom universitetet. Dessa har efter spontan hänvändelse biståtts vid

t. ex. katalog, bindnings- och gallringsfrågor. Erfarenheten har klart visat, att

eu dylik verksamhet i större skala skulle medföra en betydande rationaliseringsvinst

och att KB är fullt kapabelt att svara för den.

3. KB:s bibliografiska verksamhet har utbyggts och det är utan tvivel

möjligt att i centraliserande syfte inlemma ytterligare katalog- och bibliografiuppgifter

häri, bl. a. genom att överta uppgifter från andra institutioner

— under förutsättning givetvis att tillräckliga personal- och lokalresurser

ställes till förfogande.

Granskningspromemorian, som (s. 2) refererar riksdagsbiblioteksutredningens

nyssnämnda tanke att överflytta det löpande utarbetandet av årsbibliografien

över offentliga publikationer till bibliografiska institutet vid

Kungl. biblioteket, berör inte denna fråga vidare i promemorian. På s. 11 ff

behandlas en annan bibliografisk angelägenhet, frågan om det behov av

centralt ordnad samhällsvetenskaplig dokumentation och information som

gör sig gällande bl. a. i syfte att ge myndigheter etc. kännedom om forskningens

resultat och informera forskningen om de praktiska problem som

finns inom samhällsorgan etc., ett ämne som behandlats i den 1967 inom

forskningsberedningen utarbetade promemorian »PM angående informations-

och dokumentationsfrågor inom samhällsvetenskaperna». I denna

PM har frågan om den samhällsvetenskapliga dokumentationens organisatoriska

anknytning till något existerande bibliotek övervägts, närmast Kungl.

biblioteket eller Riksdagsbiblioteket. Det konstateras att Kungl. biblioteket

bedriver registrering och klassificering av svenskt tryck (bl. a. även duplicerat

material) och att registreringen, vad tidskrifter beträffar, avser dessa

publikationer som sådana, medan de enskilda artiklarna ej registreras och

klassificeras. »Bevakningen av det samhällsvetenskapliga området kan således

göras inom ramen för Kungl. bibliotekets verksamhet». I det följande

resonemanget framhålles att en mera detaljerad dokumentationsverksamhet

inom samhällsvetenskaperna, som helt tillgodoser behov och intressen

hos dem som arbetar inom forskning och praktisk verksamhet, kräver att

utgivna publikationer så snabbt som möjligt finnes till förfogande och att

verksamheten också bör kunna upplysa om pågående eller planerade undersökningar

etc. Det säges också att en så definierad verksamhet inte för

närvarande (markerat här) kan ingå i Kungl. bibliotekets fortlöpande arbetsuppgifter.

Det bör i anslutning till dessa uttalanden framhållas att Kungl. biblioteket

är väl medvetet om behovet av vidgad service i bibliografiskt och dokumentationssammanhang

och att biblioteket vid flera tillfällen påpekat önskvärdheten

att bibliografiska institutets uppgifter utvidgas såväl med avseende

på ej tillräckligt tillgodosedda behov av nationalbibliografisk karaktär

som med avseende på sådana av ämnesbibliografisk karaktär, i sistnämnda

fall närmast inom de mera »nationella» ämnesområdena, såsom svensk historia,

litteraturforskning, geografi etc. Synpunkter på dessa önskemål har

utvecklats senast i bibliotekets petita för budgetåret 1969/70, där medel

äskats för en utredning och försöksverksamhet som skulle avse en samlad

planering av fackbibliografiska uppgifter av nationell natur samt skapande

av en fortlöpande registreringsverksamhet med central litteraturgenomgång

och excerpering, teknisk redigering och andra med produktionen sam
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

manliängande uppgifter. Som helt självklart betraktas härvid att frågan om

automatisk databehandling för framställning av såväl maskinläsliga dataregister

som av tryckta publikationer snabbt utredes.

inom ramen för en enligt de antydda linjerna vidgad verksamhet vid bibliografiska

institutet bör det te sig ändamålsenligt att med den nuvarande

verksamheten integrera sådana nationalbibliografiska uppgifter som förtecknandet

av de av statliga organ utgivna publikationerna, av i tidskrifter och

tidningar ingående material etc., liksom att omhänderha den dokumentation

som avser svensk publiceringsverksamhet inom humanistiska och samhällsvetenskapliga

områden; en effektiv och väl utbyggd sådan dokumentation

bör innefatta även registrering av pågående och planerad forskning inom

landet. Självfallet är att enhetlig och ändamålsenlig samordning också bör

ske med sådan dokumentations- och upplysningstjänst som avser utländskt

(internationellt) material på hithörande ämnesområden.

I granskningspromemorian (s. 17) framhålles beträffande Riksdagsbibliotekets

roll i den samlade statliga biblioteksverksamheten, att flera tänkbara

alternativ kan övervägas. Sedan Riksdagen fått ett referensbibliotek av föreslagen

karaktär (s. 16), synes förslaget att låta återstoden av Riksdagsbibliotekets

boksamlingar övergå i statsförvaltningens och forskningens tjänst

välmotiverat. Det torde vara ytterst tveksamt om samhället skall belastas

med lokalkostnader inom Stockholms city och senare eventuellt på Helgeandsholmen

för stora och för det löpande riksdagsarbetet ej relevanta bokmassor,

vars lokala disponering ju också medför avsevärda flytt- och transportkostnader.

I granskningspromemorian pekas på möjligheten att anknyta

det nya förvaltningsbiblioteket till Kungl. biblioteket. Ett dylikt förslag nödvändiggör

en mera ingående undersökning och planläggning av vissa lokaloch

personalproblem, varvid hänsyn bör tagas såväl till ett ändamålsenligt

utnyttjande av Statens biblioteksdepå som till den pågående omformningen

inom huvudstadens biblioteksorganisation genom integration mellan Kungl.

biblioteket, vissa andra biblioteksenheter och Stockholms universitet. Det

förefaller mig mycket önskvärt, att en dylik undersökning snarast kommer

till stånd.

UNO WILLERS

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNIVERSITETSKANSLERSÄMBETET

24.1. 1969

Bilaga 6

Yttrande över granskningspromemoria angående riksdagsbibliotekets

ställning och uppgifter

Såsom framgår av granskningspromemorian dominerar numera klart

riksdagsbibliotekets uppgifter som förvaltnings- och forskningsbibliotek.

Likväl föreligger det ett behov av förbättrad biblioteks- och dokumentationsservice

åt förvaltning och samhällsvetenskaplig forskning. En prövning av

frågan om riksdagsbibliotekets administrativa ställning och inplacering såsom

ett förvaltningsbibliotek i den allmänna statliga biblioteksorganisationen

är därför i hög grad befogad. Ämbetsverket ansluter sig till tanken att

statskontoret, som för närvarande gör en översyn av de vetenskapliga bibliotekens

inre organisation, bör få sitt uppdrag utvidgat till att omfatta även

de i granskningspromemorian redovisade problem som sammanhänger med

en förändring av riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter.

I ärendets handläggning har deltagit universitetskanslern Rosén och avdelningsdirektören

Sönnerlind, föredragande.

För universitetskanslern

KERSTIN SÖNNERLIND

s. 41 Kontrollera mot PDF

STATENS RÅD FÖR VETENSKAPLIG

INFORMATION OCH

DOKUMENTATION

41

Bilaga 7

Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation med yttrande

över Granskningspromemoria nr 6/1968 från Riksdagens Revisorer,

2:a avdelningen

SAMMANFATTNING

Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK)

framhåller — utan att ingå på riksdagsbibliotekets administrativa tillhörighet

— betydelsen av att riksdagsbibliotekets ställning och ansvarsområde

inom det vetenskapliga biblioteksväsendet omprövas. Rådet förordar att hela

frågan om samordning av forskningens, förvaltningens och riksdagens informationsresurser

underkastas en förutsättningslös prövning, sedan de totala

informationsbehoven klarlagts. Vidare påyrkas förbättring och utveckling

av dokumentationen i fråga om riksdagens och förvaltningens intresseområde.

YTTRANDE

Rådet finner den i granskningspromemorian redovisade genomgången av

riksdagsbiblioteket intressant och värdefull. Det synes önskvärt att riksdagsbibliotekets

funktion och ställning tas under omprövning med tanke på

samordningen av biblioteksresurserna. Behovet av samordning inom det

statliga biblioteksväsendet har under det senaste decenniet blivit alltmera

uttalat. Möjligheten till teknisk och organisatorisk samordning av forskningens,

förvaltningens och riksdagens informationsresurser bör förutsättningslöst

prövas sedan samtliga informationsbehov och därmed sammanhängande

krav på tekniska resurser klarlagts. Tillväxtproblemet i riksdagsbiblioteket

berörs i granskningspromemorian, varför rådet vill understryka

att detta måste ses i sitt sammanhang i Scandia-planen. Rådet anser det viktigt

att arbetet med denna plan påskyndas inom underkommittén för riksdagsbiblioteken,

och att man från svensk sida tar initiativ för detta. Rådet finner

det även angeläget att förhandlingar snarast upptas mellan de svenska bibliotek,

som ansvarar för den samhällsvetenskapliga forskningens behov, så att

ansvars- och fördelningsfrågan förs framåt. Rådet är berett att biträda med

förslag till en lösning i dessa frågor, då arbete härpå ej längre kan anstå.

Den utredning, som statskontoret företar om de operativa funktionerna, föreslår

rådet skall utsträckas till att omfatta riksdagsbibliotekets organisatoriska

ställning.

I anslutning till granskningspromemorian vill rådet i övrigt anföra följande.

Dokumentationen på det samhällsvetenskapliga området är sedan långtid

försummad. Det vore värdefullt om den del av den samhällsvetenskapliga

dokumentationen, som berör riksdagen och förvaltningsapparaten kan

förbättras. Rådet är av den uppfattningen att en del av denna verksamhet

bör ske med maskinella hjälpmedel. För den skull är det angeläget att det

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

statliga utredningsväsendets promemorior, arbetsprotolcoll, skrivelser m. m.

utformas efter ett enhetligt mönster. För samtliga dessa bör på försättsbladet

klart framställas ursprung, innehåll, datum etc. En sammanfattning

skall alltid finnas på försättsbladet, om ej särskilda skäl däremot kan anföras.

PJiktavlämning av det sålunda förbättrade försättsbladet med sammanfattning

till riksdagsbiblioteket bör införas. Arbete på utformande av

riktlinjer i detta avseende bör påbörjas. Härigenom skapas förutsättningar

för inmatning av denna information i ett mekaniserat system utan tidsödande

och kostnadskrävande insatser av kvalificerad personal.

Av synnerlig vikt är vidare, att en allmän klassificeringsplan skapas för

den allmänna statsförvaltningen. Frågan om den lämpliga formen bör bli

föremål för utredning i samband med den pågående maskinella försöksverksamheten.

Betydelsen av att det svenska och nordiska materialet uppfångas

av systemet och delges intresserade inom riksdag och förvaltning bör framhållas.

För att upplysningstjänst och riksdagsbibliotek skall kunna ge bästa service,

vore det av värde om man hade god kännedom om företagna, pågående

och även planerade utredningar. Rutiner bör därför skapas för delgivning

till dokumentationsenheten, och ett register över pågående utredningar bör

upprättas. Försöksverksamheten med maskinella dokumentationsmetoder

för riksdagen bör förläggas till riksdagsbiblioteket för att kunna kopplas till

det material som inkommer dit.

Stockholm den 29 januari 1969

HANS HÅKANSSON

ordf. i rådet

Eskil Möller

rådets sekreterare

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

FORSKNINGSBIBLIOTEKSRÅDET

Bilaga 8

Stockholm den 14 februari 1969

Forskningsbiblioteksrådet har anmodats att avgiva ett yttrande över

Granskningspromemoria nr 6/1968 från riksdagens revisorer, 2:a avdelningen

behandlande riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det

statliga biblioteksväsendet. Forskningsbiblioteksrådet får med anledning

bärav anföra följande:

I särskild berättelse avgiven av riksdagens revisorer till 1967 års riksdag

(BaU 62/1967, bil. A) påtalades den personalökning som ägt rum vid riksdagsbiblioteket

jämfört med den av riksdagen 1957 fastställda personalstaten

och revisorerna för sin del fann att en under perioden motsvarande ökning

av bibliotekets arbetsuppgifter icke inträffat. I anledning härav påfordrade

revisorerna en utredning och föreslog att riksdagsbiblioteket skulle

innefattas i statskontorets utredning rörande de vetenskapliga bibliotekens

organisation. Riksdagsbiblioteksstyrelsen riktade flera anmärkningar mot

revisorernas berättelse men välkomnade ändå »en utredning om de vetenskapliga

bibliotekens organisation» (Bil. B.). Bankoutskottet hemställde hos

riksdagen att riksdagen måtte hemställa hos Ivungl. Maj:t att uppdrag gavs

åt statskontoret att verkställa utredning rörande riksdagsbiblioteket. Efter

skrivelse från riksdagen har statskontoret sedermera fått sina direktiv utvidgade

att omfatta även riksdagsbiblioteket.

Sedan sålunda beslut fattats att riksdagsbibliotekets organisation skall utredas

av statskontoret har emellertid genom den nu aktuella granskningspromemorian

från riksdagens revisorer frågan väckts om riksdagsbibliotekets

ställning inom det svenska biblioteksväsendet. Att revisorerna nu vill

vidga frågeställningen synes huvudsakligen sammanhänga med den långsiktiga

planeringen av riksdagens lokaler och med frågan om samhällsvetenskaplig

dokumentation.

Granskningspromemorian avser att vara ett principförslag. Den pekar på

förefintliga problem och ger förslag till tänkbara lösningar, som ett fortsatt

utredningsarbete kan leda till.

I granskningspromemorian ser man pessimistiskt på möjligheterna att

fortsättningsvis i riksdagshuset inrymma ett bibliotek av riksdagsbibliotekets

omfattning. Man påvisar samlingarnas nuvarande storlek (ca 9 500

hyllmeter) och den snabba tillväxttakten (senaste tioårsperioden har de

vuxit med en hyllkilometer). Man anser att möjligheterna till deponering

främst då i statens biblioteksdepå är begränsade och att de under alla förhållanden

kan ge endast tillfällig lättnad (s. 13). Problematiken kring riksdagsbiblioteket

accentueras dessutom av att riksdagen under den närmaste

10—15 årsperioden skall byta lokaler två gånger varvid biblioteksflyttningarna

drar stora kostnader.

Forskningsbiblioteksrådet vill i detta sammanhang erinra om att de

långsiktiga lokalfrågorna för riksdagsbiblioteket redan 1954 var en av huvudfrågorna

för den då tillsatta riksdagsbiblioteksutredningen. Den dåvarande

utredningen uttalade beträffande en ifrågasatt utflyttning av biblio
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

leket från riksdagshuset att lokalfrågan i stället torde kunna lösas genom

inrättande av eu biblioteksdepå utanför storstadsområdet, där mindre

frekventa delar av samlingarna från riksdagsbiblioteket och andra central L

belägna Stockholmsbibliotek kunde förvaras.

I den nu framlagda promemorian hävdas emellertid att riksdagsbibliotekets

samlingar i sin helhet är »av så ringa intresse för riksdagen» (s. 13)

att det motiverar en total utflyttning från riksdagshuset. Bibliotekets nuvarande

karaktär av samhällsvetenskapligt depåbibliotek framträder enligt

promemorian, då man ställer samlingarnas omfattning i relation till bibliotekets

utnyttjande.

Riksdagens utnyttjande av biblioteket är så ringa att det endast kan motivera

ett referensbibliotek inom riksdagshuset, som ett komplement till den

där befintliga upplysningstjänsten. Man tänker sig att detta referensbibliotek

bl. a. skall omfatta tidnings- och tidskriftsmateriel samt aktuell politisk

litteratur. Som ram anges 400 hyllmeter varur gallring av föråldrad litteratur

fortlöpande skall göras.

För det nuvarande riksdagsbibliotekets del föreslår man att det överflyttas

»till den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen» (s. 15). Man pekar

därvid på möjligheten att anknyta »det nya förvaltningsbiblioteket» till

Kungl. biblioteket eller låta det ingå i den samorganisation som väntas för

Stockholms universitets bibliotek.

För en riktig bedömning av riksdagens utnyttjande och behov av biblioteksservice

spelar helt naturligt bibliotekets lånestatistik en stor roll. Den

statistik på vilken promemorian grundar sina slutsatser beträffande riksdagens

och andra lånekategoriers utnyttjande av biblioteket är enligt forskningsbiblioteksrådets

uppfattning ej helt tillfredsställande. Det skulle varit

av intresse att se, om förskjutningar mellan olika låntagarkategorier skett

med utgångspunkt från 1954 års siffror. Tyvärr ger inte promemorians

statistikuppgifter vägledning härvidlag, då man där endast ger procenttal

för sammanhängande tioårs- och tjugoårsperioder. För att komplettera bilden

har forskningsbiblioteksrådet ur 1954 års årsberättelse och 1968 års till

riksdagen ingivna berättelse hämtat följande siffror. »Riksdagen» hade

1954 943 hemlån, som utgjorde 10 % av hela antalet lån (9 889); 1968 utgjorde

motsvarande siffra 4 052 lån, som utgjorde 24 % av hela antalet lån

(17 050).

För att klargöra att den avsevärt högre andelen av riksdagslån under senaste

år ej är av tillfällig karaktär kan nämnas att dessa hemlån utgjorde

1965: 1 666, 1966: 2 197 och 1967: 3 517. Dessa siffror kan i och för sig

knappast påverka det ställningstagande till det nuvarande riksdagsbibliotekets

utflyttning ur riksdagshuset, som göres i granskningspromemorian och

som forskningsbiblioteksrådet finner väl motiverat, men de föranleder forskningsbiblioteksrådet

att ställa sig tveksamt till den i promemorian föreslagna

ramen för riksdagens eget bibliotek. Den kan endast vara giltig under

förutsättning att »referensbiblioteket» i själva riksdagshuset försörjes av ett

näraliggande »huvudbibliotek». Ett sådant förslag utarbetades just i eu

»Utredning ang. utflyttning av riksdagsbiblioteket till kv. Vinstocken» 1966

(BaU 1966 nr 47). Rådet menar, att man i granskningspromemorian ej tillräckligt

beaktat det stigande intresse riksdagen ovedersägligen visat biblioteket

och därför måste, på denna punkt, en analys göras av såväl de enskilda

riksdagsledamöternas som riksdagsförvaltningen litteraturbehov.

Därvid måste även hänsyn tagas till sådana förhållanden som är mer svårgripbara

i siffror, nämligen att riksdagen och den centrala förvaltningen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

har haft och måste anses ha rätt till en särskilt omfattande litteraturservice.

Vad frågan om samhällsvetenskaplig dokumentation och information beIräffar

hämtar granskningspromemorian sina synpunkter främst ur den

promemoria som en arbetsgrupp tillsatt av forskningsberedningen under

1967 utarbetat. Denna promemoria har inte varit föremål för behandling av

remissinstanser, ej heller har den blivit offentligt diskuterad. Forskningsbiblioteksrådet

finner av den omständigheten det vara mycket vanskligt att

i sak taga ställning till de resonemang som förs i granskningspromemorian

(s. 11—12) som i sin tur bygger på forskningsberedningens arbetsgrupps

utkast och förslag till åtgärder. Som granskningspromemorian omtalar har

forskningsbiblioteksrådet i samband med sin rapport om en fördelningsplan

för de svenska forskningsbiblioteken uttalat som sin mening att dokumentationsåtgärder

bör integreras med biblioteksverksamheten. Det synes

rådet naturligt att vid tillkomsten av ett förvaltningsbibliotek i en föreslagen

samarbetsorganisation detta bör anförtros att centralt svara för och

leda den samhällsvetenskapliga dokumentationsverksamheten i landet.

Frågan om det fortsatta utgivandet av Årsbibliografien över Sveriges offentliga

publikationer bör ses i sammanhang med de i föregående stycke

nämnda samhällsvetenskapliga dokumentationsfrågorna. Här kan dock nu

påpekas att bibliografiska institutet redan sedan länge har det centrala ansvaret

för insamling och redovisning av nationellt material och det förefaller

rimligt, att även ämnesinriktade periodiska förteckningar läggs in i denna

verksamhet.

Slutligen skall här beröras frågan om den centrala förvaltningens biblioteksverksamhet

som i den aktuella promemorian fått stort utrymme (s.

8—It). Även om frågan inte har direkt med den centrala problematiken om

riksdagsbibliotekets ställning att göra, är det ändå välkommet att den behandlas.

Det framgår av granskningspromemorians framställning att bägge

de institutioner, som kunnat göra en insats, nämligen kungl. biblioteket

och riksdagsbiblioteket, här har hämmats av frågans oklara läge och av

bristande resurser. Tack vare den vid kungl. biblioteket nu inrättade institutionstjänsten

har en organisatorisk bas för en sådan verksamhet tillkommit.

Forskningsbiblioteksrådet anser, att detta är ett område där ett intimt

samarbete mellan den expertis och erfarenhet som riksdagsbiblioteket representerar

och den organisation som nu finns vid kungl. biblioteket skulle

kunna leda fram till att en central tillsynsmyndighet för verksbiblioteken

äntligen skapas.

Sammanfattningsvis vill forskningsbiblioteksrådet framhålla vikten av att

frågorna om hur riksdagens, den centrala statsförvaltningens, forskningens

och den högre undervisningens behov av fullgod litteraturservice på de

samhällsvetenskapliga och rättsvetenskapliga områdena bäst skall tillgodoses

blir föremål för en allsidig utredning. Dessa frågor som innefattar delproblem

rörande såväl litteratur försörj ning som dokumentation som övrig

bibliografisk verksamhet, har ännu icke penetrerats tillräckligt för att forskningsbiblioteksrådet

skall vara berett att taga ställning till granskningspromemorians

principförslag. Forskningsbiblioteksrådet förordar därför

att statskontoret utöver sitt nuvarande uppdrag att se över riksdagsbibliotekets

organisation och arbetsformer även får i uppdrag att, med beaktande

av vad som här ovan anförts, utföra en allsidig utredning av ovannämnt

slag. Det blir därvid även nödvändigt att utreda det nuvarande riksdagsbibliotekets

ansvarsområde, organisatoriska ställning och därmed sammanhängande

frågor om huvudmannaskap för biblioteket. Med hänsyn till

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

de byggnadsfrågor, som inom en snar framtid i olika etapper aktualiseras

för riksdagen, förordar forskningsbiblioteksrådet att denna utredning bedrives

skyndsamt och med förtursrätt inom statskontoret.

Ovanstående remissvar har vid sammanträde den 12 februari 1969 behandlats

av rådet in pleno.

För forskningsbiblioteksrådet

UNO WILLERS

Thomas Tottie

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690200

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.