Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
1969-11-18 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1969:49, Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av framställning från riksdagens revisorer
angående omorganisation av revisorernas kansli.
Riksdagens revisorer har i skrivelse till bankoutskottet den 24 september
1969 hemställt att utskottet skall föreslå riksdagen besluta en sådan
ändring av personalorganisationen vid revisorernas kansli, att denna senast
fr. o. m. den 1 januari 1970 kommer att omfatta följande tjänster,
nämligen en tjänst som kanslichef, två tjänster som byråchef, en tjänst
som avdelningsdirektör, tre tjänster som byrådirektör/förste byråsekreterare,
en tjänst som kanslist, en tjänst som kanslibiträde/kontorist och en
tjänst som vaktmästare.
Revisorernas framställning bygger på en av en särskild expert utförd
organisationsteknisk översyn av revisorernas kansliorganisation. Framställningen
jämte översynsrapporten har fogats till detta utlåtande (s. 5 ff.
resp. s. 11 ff.).
Den nu gällande personalorganisationen vid riksdagens revisorers kansli
fastställdes av riksdagen hösten 1967 med giltighet fr. o. m. den 1 januari
1968 (BaU 1967: 63). Vid den organisationstekniska översynen har hänsyn
kunnat tagas till erfarenheter av nuvarande organisation och verksamhetsformer
under år 1968 och en stor del av 1969.
Förslagets grundlinjer framgår av revisorernas skrivelse. Dess innehåll
kan i korthet sägas vara att en av de nuvarande avdelningsdirektör stjänsterna
slopas och att de därigenom inbesparade medlen används till förstärkning
av personalorganisationen i övrigt, vilket bl. a. innebär att en av
de övriga avdelningsdirektör stjänsterna utbyts mot en byråchefstjänst och
de nuvarande byråassistenttjänsterna mot tjänster som byrådirektör, alternativt
förste byråsekreterare. Utskottet har vid sin prövning av förslaget
funnit detta välmotiverat och lämpligt att genomföra. Sedan utskottet meddelat
riksdagens förvaltningskontor sitt positiva ställningstagande till revisorernas
framställning har förvaltningskontoret — på grundval av de organisatoriska
förutsättningar som sålunda förelegat — den 5 november
1969 förhandlat och träffat avtal med vederbörande arbetstagarorganisationer
om lönegradsplacering m. m. för tjänster vid revisorernas kansli.
Detta avtal har den 13 november 1969 godkänts av riksdagens lönedelega1
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 49
2
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
tion, dock under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar
som legat till grund för detsamma.
Avtalet upptar följande tjänster:
antal tjänstebenämning lönegrad
2
byråchef ...............................
....... högst
C 2
1
avdelningsdirektör ......................
....... högst
B 7
3
byrådirektör/förste byråsekreterare.........
....... högst
A 30
1
assistent ...............................
....... högst
A 17
1
expeditionsförman ......................
All
1
kontorsbiträde...........................
....... högst
A 9
Tjänsten som kanslichef har inte berörts av förhandlingarna. Den förutsättes
bibehålla nuvarande placering i lönegrad Gp 4. Den i avtalet upptagna
förteckningen över tjänster skiljer sig i övrigt från den av revisorerna skisserade
så till vida att för tjänsten i högst lönegrad A 17 angivits endast tjänstebeteckningen
assistent, icke kanslist/assistent, och att tjänsten som vaktmästare
utbytts mot en tjänst som expeditionsförman. Endast sistnämnda
ändring har haft lönegradsmässiga konsekvenser som medfört avvikelse från
den kostnadsberäkning som utredningsmannen och revisorerna gjort på
grundval av en hypotetisk lönegradsplacering av samtliga tjänster. Enligt
denna beräkning skulle lönekostnaderna för den föreslagna organisationen,
lönekostnadspålägg ej inräknade, med tillämpning av 1970 års lönenivå komma
att med drygt 1 000 kronor understiga motsvarande kostnader för nuvarande
organisation. Avtalet medför att sistnämnda kostnader kalkylmässigt
i stället överskrids med drygt 3 000 kronor. Det verkliga utfallet betingas
givetvis av befattningshavarnas inplacering i lönegrad och löneklass.
Om någon väsentlig avvikelse från nuvarande kostnadsram blir det icke
fråga.
Utskottet förordar sålunda genomförande av revisorernas förslag med de
modifikationer som avtalet föranleder. Vad gäller tjänsternas karaktär —
en fråga som ligger utanför avtalet — finner utskottet det lämpligt att hittills
tillämpade principer bibehålies. Detta innebär att byråchefstjänsterna
får beteckningen Cr (ordinarie tjänst tillsatt med förordnande tills vidare)
och övriga i avtalet angivna tjänster beteckningen Be resp. Ae (extra ordinarie
tjänst). Den nya organisationen bör bli tillämplig fr. o. m. den 1 december
1969.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
3
Utskottet hemställer
att riksdagen beslutar om ändrad personalorganisation
vid riksdagens revisorers kansli i enlighet med vad utskottet
här anfört.
Stockholm den 18 november 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s), Stefanson
(fp)*, Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Lundin (s), Larfors (s)*
och Vilhelm Erik Carlsson (m)*;
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Larsson i Umeå (fp), Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Brännström
(s)* och Stridsman (ep)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
5
Till riksdagens bankoutskott
Vid sammanträde den 20 februari 1969 beslöt riksdagens revisorer att
anlita en särskild expert för en organisationsteknisk översyn av revisorernas
kansliorganisation. Uppdraget att verkställa en sådan översyn lämnades sedermera
åt organisationsdirektören Birger Jensen i statskontoret. Anledningen
till revisorernas beslut var att kansliorganisationen visat sig vara inte
i alla avseenden ändamålsenlig.
Genom en den 1 september 1969 dagtecknad rapport, vilken här bifogas,
har utredningsmannen redovisat resultatet av sitt arbete. Utgångspunkten
därför har varit att klarlägga möjligheter och ange lämpliga åtgärder för
åstadkommande av en organisation och verksamhetsformer för riksdagens
revisorers kansli, som på ett mera rationellt och effektivt sätt kan tillgodose
de krav som ställs på kansliets verksamhet.
Med denna inriktning har följt vissa begränsningar av översynens omfattning.
Frågor som gäller riksdagens revisorers konstitutionella ställning,
sammansättning och organisation har således i stort sett förbigåtts. Inte
heller har revisionsverksamhetens syfte i ett större sammanhang, inbegripet
förhållandet mellan riksdagens revisorer och Kungl. Maj :t underställda revisions-
och rationaliseringsorgan, tagits upp till behandling. Utredningsmannen
framhåller samtidigt att dessa spörsmål dock har betydelse för en
fullständig bedömning av kansliets utformning och verksamhet. Enligt hans
mening erfordras därför, utöver de i rapporten föreslagna förändringarna,
en mera allsidig utredning i ämnet.
De förslag som framförs i rapporten grundar sig på en inträngande analys
av kansliets nuvarande organisation och verksamhetsformer. Av sin
granskning drar utredningsmannen den slutsatsen att vissa brister och olägenheter
föreligger, av vilka en del kvarstår sedan tidigare, medan andra kan
härledas till den omorganisation som beslöts vid 1967 års riksdag. Beträffande
den närmare innebörden av de iakttagelser som sålunda gjorts torde
få hänvisas till s. [17—24] i rapporten. Revisorerna kan för egen del i allt väsentligt
vitsorda riktigheten av den bild av hithörande förhållanden som
därmed tecknas. Särskilt bör understrykas de svårigheter som vållas av att
eu genomarbetad systematik för bevakning av statsverksamhetens utveckling
och för urval av granskningsobjekt saknas.
För att de därav föranledda bristerna skall avhjälpas krävs enligt utredningsmannen
att ökad uppmärksamhet och ökade arbetsinsatser ägnas frågor
om systematisering av verksamheten, avseende såväl framtagning av
granskningsobjekt som planering av granskningsarbetet. Detta anses i hög
6
Bankoutskottets utlåtande nr i9 år 1969
grad kunna underlättas om strävandena normaliseras i granskningsplaner.
Utredningsmannen föreslår därför att verksamheten vid kansliet grundas
på en av revisorerna fastställd plan, vilken upptar beräknad tidsåtgång
och beräknat resursbehov såväl för pågående och förutsedda projekt som
för förvaltningsbevakande verksamhet, administration och liknande. För att
göra det möjligt att ta upp plötsligt aktualiserade frågor som bedöms vara
särskilt angelägna skall redovisas även odisponerad kapacitet. Planen bör
enligt utredningsmannen i första hand avse ett verksamhetsår. Med hänsyn
till den nu gällande ordningen med fortlöpande behandling och redovisning
av granskningsärenden bör dock planen i översiktlig form ge perspektiv på
verksamheten på något längre sikt — förslagsvis två eller tre år efter det
närmast aktuella verksamhetsåret.
Vad utredningsmannen sålunda föreslagit finner revisorerna väl värt att
ta fasta på. En planering av angivet slag kommer utan tvivel att ge revisorerna
en bättre överblick över verksamheten och möjlighet till en samlad
bedömning och prioritering av frågor som bör tas upp till granskning. Även
för kansliet bör det vara till avsevärd fördel att kunna basera sitt utredningsarbete
på en för en viss tidsperiod bestämd plan. Härigenom bör, såsom
utredningsmannen framhåller, större säkerhet och effektivitet kunna uppnås
i granskningsverksamheten, samtidigt som ett fast underlag skapas för
bedömning av kansliets behov av personal och resurser i övrigt. Revisorerna
har också för avsikt att i anslutning til! stundande årsskifte steg för steg
övergå till det slag av planerad verksamhet som utredningsmannen förutsätter.
En sådan övergång är möjlig utan att instruktionen behöver ändras
och utan att eljest något särskilt beslut från riksdagens sida är erforderligt.
Enligt utredningsmannen saknas för närvarande underlag för en objektiv
bedömning av lämplig storlek på kansliets samlade resurser, beroende bl. a.
på att frågan om statsrevisionens ställning, uppgifter och syfte alltjämt inte
är fullt klarlagd. Utredningsmannen tillägger samtidigt att en mera utvecklad
planering av granskningsverksamheten, på sätt berörts i det föregående,
i förening med de principiella och praktiska ställningstaganden som en sådan
planering både förutsätter och föranleder torde successivt leda fram
till ett säkrare underlag för en bedömning av resursbehovet. Han anser det i
rådande läge vara lämpligt att vid utformningen av kansliets organisation i
första hand räkna med resurser inom en i stort sett oförändrad kostnadsram.
I den mån ökade resurser anses böra sättas in i revisionsverksamheten
bör de med den sålunda tillämpade metoden kunna tillföras organisationen
utan principiella förändringar av denna.
Den principiella bakgrunden för sitt förslag till personalorganisation har
utredningsmannen angett i följande fem punkter.
Med angivna förutsättningar eftersträvas att genom förändringar i kansliets
organisation och verksamhetsformer underlätta ett rationellt utnyttjande
av de tillgängliga resurserna.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
7
Förändringarna bör främst avse en ökad samordning av insatser och resurser
i en mera sammanhållen organisation. Den nuvarande avdelningsinriktade
organisationen inom kansliet bör härvid ersättas med en organisation
som medger sammansättning av mer eller mindre tillfälliga projektgrupper,
vars antal och storlek fortlöpande anpassas efter behoven i de
enskilda granskningsärendena.
Därutöver bör eftersträvas en omfördelning av resurserna med ökad andel
för personal för självständig och kvalificerad utredningsverksamhet och
minskad andel för biträdande utredningspersonal.
Revisorernas uppdelning på avdelningar förutsätts komma att bibehållas.
Möjligheter att inom ramen för gällande instruktion förenkla delar av handläggningen
i både avdelningar och plenum bör dock undersökas.
Granskningsverksamheten bör slutligen styras mera systematiskt genom
tillämpning av en mera samordnad och fast planering.
Mera konkret innebär förslaget att kansliet oförändrat leds av cn kanslichef,
under vilken sorterar ett antal utredningsmän utan särskild anknytning
Lill de olika avdelningar som revisorerna är fördelade på. I nuläget
anses antalet utredningsmän böra bestämmas till sex, vilket möjliggör att
organisationen ryms inom nuvarande kostnadsram.
I fråga om kansliets sammansättning och verksamhetsformer görs i övrigt
följande uttalande.
Kanslichefen fördelar förekommande granskningsärenden och andra
uppgifter på utredningsmännen. För varje granskningsärende eller projekt
utses en ansvarig projektledare. Beroende av ärendenas svårighet och omfattning
anförtros de en enstaka utredningsman eller en särskilt sammansatt
utredningsgrupp eller projektgrupp. I det senare fallet fungerar den
ansvariga projektledaren även som ledare för gruppen. En utredningsman
bör parallellt kunna medverka i flera utredningar eller projekt — kanske i
ett fall som ansvarig projektledare och i ett annat som medarbetare i en
projektgrupp.
För ärendenas behandling på avdelningar förutsätts i stort sett nuvarande
fördelningsprinciper kunna tillämpas.
Det förutsätts att i princip samtliga utredningsmän skall kunna bedriva
självständig utredningsverksamhet. Av rekryteringsskäl kan dock enstaka
undantag härifrån behöva förekomma. Denna förutsättning medför krav
på en sådan lönesättning för utredningsmännen, att personal med erforderliga
kvalifikationer kan rekryteras och behållas. Detta torde innebära lönegradsplaceringar
i de övre delarna av löneplanerna A och B och även i nedre
delen av löneplan C.
Vid lönegradsplaceringen av tjänsterna bör en övergång ske till det inom
vissa myndigheter för liknande tjänster tillämpade högstlönesystemet. Härigenom
ges större möjligheter till anpassning av rekryteringen efter aktuella
behov och förutsättningar. Vidare kan lämpliga befordringsstegar skapas
för tjänstemännen.
De högsta placeringarna avses för tjänstemän vilka såsom projektledare
svarar för de största och mest kvalificerade utredningarna. Flertalet av de
utredningar som föranleder sammansättandet av projektgrupper torde bli
av detta slag.
8
Bankoutskottets utlåtande nr å9 år 1969
Vid rekryteringen av utredningspersonalen bör möjligheterna beaktas att
vid sidan av »allmänna utredare» med allsidig kännedom och erfarenhet av
statsförvaltningen även knyta specialister på olika funktioner och tekniker
såsom t. ex. redovisningsfunktionen, ADB-tekniken, samhällsekonomiska
analystekniker till kansliet.
Vid sidan av den vid kansliet anställda utredningspersonalen bör dock
liksom hittills finnas möjlighet att utnyttja konsulterande experter.
För biträdande uppgifter i utredningsverksamheten, avseende t. ex. sammanställning
av räkenskapsmaterial och statistik, vissa beräkningar m. m.,
bör kansliet vidare enligt utredningsmannen ha tillgång till en tjänsteman
på kanslist- eller assistentnivå. Denna tjänsteman bör även kunna handha
uppgiften som registrator och sekreterare åt kanslichefen. Därutöver anses
böra beräknas en tjänst för biträde för skrivgöromål o. dyl. och en tjänst
för vaktmästare.
Den föreslagna organisationen har sammanfattats i följande personalförteckning.
1 kanslichef;
2 byråchefer;
1 avdelningsdirektör;
3 byrådirektörer/förste byråsekreterare;
1 kanslist/assistent;
1 kontorsbiträde;
1 vaktmästare.
Lönekostnaderna för den föreslagna organisationen, lönekostnadspålägg
ej inräknade, har med tillämpning av 1970 års lönenivå uppskattats till
576 648 kronor, vilket med drygt 1 000 kronor understiger motsvarande
kostnader för nuvarande organisation.
Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen innebär utredningsmannens
förslag i ekonomiskt avseende närmast en omfördelning av redan tillgängliga
anslagsmedel. Revisorerna finner denna omfördelning väl avvägd.
Det är också revisorernas hestämda uppfattning att den föreslagna nya organisationen
skall göra det möjligt för kansliet att på ett mera effektivt och
ändamålsenligt sätt fullgöra sina uppgifter. Visserligen blir basen tämligen
smal — att märka är att den egentliga utredningspersonalen minskar i antal
med en tjänsteman. I långt högre grad måste emellertid hänsyn tas till den
kvalitativa personalförstärkning som åsyftas. Revisorerna anser sig därför
utan förbehåll kunna tillstyrka utredningsmannens förslag till kansliorganisation.
Erfarenheten, inte minst av den beramade övergången till en bättre
planerad och sammanhållen utredningsverksamhet, får sedermera utvisa i
vad mån jämkningar i organisationen är erforderliga för att de av 1967 års
riksdag fastställda riktlinjerna för revisorernas förvaltningskontroll skall
kunna följas.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
9
Beträffande tidpunkten för förslagets genomförande får revisorerna anföra
följande.
Tjänsten som byråchef hos revisorerna är sedan den 1 juli i år vakant,
sedan den hittillsvarande innehavaren på egen begäran lämnat befattningen
i fråga. Detsamma kommer fr. o. m. den 1 oktober i år att gälla om de tre
tjänsterna som byråassistent. Att de nämnda tjänsterna inte ansetts böra
återbesättas beror på att revisorerna under pågående översyn inte velat försvåra
övergången till en mera rationell personalorganisation. Det är å andra
sidan uppenbart att förlusten av fyra tjänstemän, d. v. s. mer än hälften av
den direkt utredande personalen, måste menligt inverka på kansliets arbete,
vilket i dag inte kan bedrivas på det sätt som förutsattes vid 1967 års riksdagsbeslut.
Detta tillstånd av organisatorisk svaghet kan självfallet inte
fortfara någon längre tid utan mycket allvarliga följder. Revisorerna vill
därför kraftigt understryka angelägenheten av att beslut i frågan fattas snarast
möjligt, så att den nya organisationen kan genomföras senast vid instundande
årsskifte.
Under åberopande av det nu anförda får revisorerna hemställa att bankoutskottet
måste föreslå riksdagen besluta en sådan ändring av personalorganisationen
vid riksdagens revisorers kansli, att denna senast fr. o. m. den 1
januari 1970 kommer att omfatta följande tjänster, nämligen en tjänst som
kanslichef, två tjänster som byråchef, en tjänst som avdelningsdirektör, tre
tjänster som byrådirektör/förste byråsekreterare, en tjänst som kanslist,
eu tjänst som kanslibiträde/kontorist och en tjänst som vaktmästare. Stockholm
den 24 september 1969.
På riksdagens revisorers vägnar:
BERTIL von FRIESEN
/Per Dahlberg
1*;—-Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 49
Organisationsdirektör
Birger Jenscn
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
11
RAPPORT
01.09.1969
Översyn av organisationen för riksdagens revisorers kansli
Innehåll:
sid
1. Översynens inriktning och omfattning.................................. [13]
2. Allmän bakgrund ..................................................[14]
2.1 Utvecklingen av riksdagens revisorers organisation och verksamhet....... [14]
2.2 Översikt över nuvarande organisation och verksamhet..................[16]
3. Synpunkter på nuvarande organisation och verksamhets former.............[16]
3.1 Minskad ändamålsenlighet i tillämpad indelning av granskningsverksam
heten.
............................................................ [17]
3.2 Dubblering av arbetsuppgifter i avdelningar och plenum................[18]
3.3 Ökad arbetsbelastning genom »tvåstegsförfarandet» i behandlingen av gransk
ningsärenden.
......................................................[19]
3.4 Otillräckliga personalresurser.........................................[19[
3.5 Olämplig sammansättning av personalresurserna........................[20]
3.6 Organisatoriska hinder för optimalt utnyttjande av personalresurserna. . .. [21]
3.7 Organisatoriska begränsningar för valet av granskningsobjekt............[22]
3.8 Ökade behov av insatser för framtagande av granskningsobjekt..........[22]
3.9 Bristande systematik vid valet av granskningsobjekt.................... [23]
4. Förslag till organisation och verksamhetsformer..........................[24]
4.1 Principiella utgångspunkter.......................................... [24]
4.2 Organisationsförslag................................................ [25]
Bilaga 1: Nuvarande organisation för riksdagens revisorers kansli
Bilaga 2: Översikt över arbetsuppgifter inom kansliet och uppskattning av arbetstidens
fördelning på dessa under ett år
Bilaga 3: Beräkningar av lönekostnader för nuvarande och föreslagen organisation
av kansliet
Bilaga 4: Föreslagen organisation för riksdagens revisorer med kansli.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
13
1. Översynens inriktning och omfattning
Översynens syfte har varit att klarlägga möjligheter och ange lämpliga
åtgärder för åstadkommande av en organisation och verksamhetsformer
inom riksdagens revisorers kansli, som på ett mera rationellt och effektivt
sätt kan tillgodose de krav som ställs på kansliets verksamhet.
Med denna inriktning har följt vissa begränsningar av översynens omfattning.
Frågor som gäller riksdagens revisorers konstitutionella ställning,
sammansättning och organisation har i stort sett förbigåtts. Rådande förhållanden
har förutsatts vara oförändrade. Inte heller har revisionsverksamhetens
syfte i ett större sammanhang och därmed sammanhängande frågor
om verksamhetens inriktning avseende val av granskningsobjekt, granskningsmetodik
m. m. tagits upp till bedömning. Den nuvarande inriktningen
med den utveckling som denna undergår har således även förutsatts oförändrad.
Som en följd härav har även frågor om förhållandet mellan riksdagens
revisorers verksamhet och den revisions- och rationaliseringsverksamhet
som bedrivs av Kungl. Maj :t underställda myndigheter och organ förbigåtts.
Det kan emellertid inte bortses från, afl de frågor som genom angivna
begränsningar inte har tagits upp till behandling har betydelse för en fullständig
bedömning av kansliets utformning och verksamhet. I synnerhet
gäller detta det samlade behovet av resurser för kansliet. Till en del har
dessa frågor under senare år behandlats inom olika organ hos riksdagen
och även getts vissa lösningar genom modifieringar i instruktionen för revisorerna
och på annat sätt uttalade riktlinjer för verksamheten. En allsidig
bedömning av vidtagna förändringars ändamålsenlighet kompletterad med
ytterligare konkretiseringar och preciseringar av främst statsrevisionens
syften och uppgifter synes dock böra komma till stånd. Behovet härav bör
ses inte minst mot bakgrund av den inom statsförvaltningen pågående utbyggnaden
av revisions- och rationaliseringsverksamheten, omläggningen
av redovisningsverksamheten och införandet av programbudgetering. Till
en del bör dessa behov kunna tillgodoses i samband med en utbyggd planering
av granskningsverksamheten som föreslås i det följande. Därutöver
torde dock fordras en mera allsidig utredning.
Den här redovisade översynen har således väsentligen syftat till åstadkommande
av anpassningar av kansliets organisation och verksamhet inom ramen
för rådande förhållanden i övrigt.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
2. Allmän bakgrund
2.1 Utvecklingen av riksdagens revisorers organisation och verksamhet
Riksdagens revisorer, statsrevisionen, såsom ett organ med uppgift att
granska såväl riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning som statsförvaltningen
i övrigt tillskapades genom 1810 års riksdagsordning. Revisorernas
verksamhet innebar härvid en till två månader tidsbestämd revision sförrättning
avseende det senast avslutade räkenskapsåret. År 1925 utsträcktes
tiden för revisionsförrättningen till tre månader. År 1937 fick revisorerna
möjlighet att utse sekreterare och planlägga arbetet vid ett konstituerande
sammanträde redan innan själva revisionsförrättningen påbörjades.
Genom jämförelsevis omfattande reformer år 1949 fick statsrevisionen i
huvudsak sin nuvarande form. Reformerna innehar i korthet följande.
Riksdagens revisorer omvandlades till ett permanent organ med fast
kansli och är därefter att betrakta som ett riksdagens verk.
Val av revisorer skulle ske samtidigt med utskottsvalen. Kansliet kunde
därigenom påbörja förberedelserna för revisionen omedelbart i riksdagens
början. Begränsningen av varje revision till att avse ett räkenskapsår slopades.
Möjlighet öppnades för revisorerna att vid sidan av sin årliga berättelse
över granskningen inkomma med framställningar till riksdagen om och när
särskild anledning påkallade det.
År 1968 genomfördes ytterligare förändringar i fråga om redovisningen
av resultatet av revisorernas granskning. Dessa innebar att den årliga redovisningen
i form av tre samlade berättelser till riksdagen — en för vardera
riksbanken och riksgäldskontoret och en för statsförvaltningen i övrigt
— ersattes av en fortlöpande slutbehandling och redovisning av granskningsärendena
med därav betingade framställningar till riksdagen eller
Kungl. Maj :t om åtgärder. Revisorerna fick också befogenhet att själva genom
remiss till berörda myndigheter inhämta yttranden över vid granskningen
gjorda iakttagelser. En årlig verksamhetsberättelse med en översiktlig
redogörelse för granskningsarbetet skulle ersätta den tidigare revisionsberättelsen
med dess detalj redovisning. Revisorernas särskilda granskning
för varje avslutat räkenskapsår av riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning skulle dock även fortsättningsvis redovisas
i särskilda berättelser.
Fr. o. in. år 1968 föreskrevs vidare att revisorerna för ärendenas beredning
skulle sammanträda på tre avdelningar. Tidigare hade revisorerna haft samma
möjlighet, vilken regelmässigt hade utnyttjats. Vidare gavs suppleanterna
ökade möjligheter att aktivt medverka i det löpande arbetet.
Personalförteckningen för det fasta kansli som inrättades år 1949 upptog
tjänster för en kanslichef och tre byrådirektörer (sekreterare). De senare var
organisatoriskt knutna till de tre avdelningarna. Viss vakt- och skrivperso
-
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
15
nal erhölls därutöver från den gemensamma riksdagsförvaltningen. Frånsett
förändring av tjänsterna för byrådirektörer till sådana för avdelningsdirektörer
bibehölls personalförteckningen oförändrad till år 1968. Då utökades
den med en tjänst för byråchef och tre tjänster för byråassistenter.
Byråchefstjänsten avsågs för kvalificerad utredningsverksamhet och byråassistenttjänsterna
för biträde åt var och en av avdelningsdirektörerna.
Därutöver tillfördes kansliet en tjänst för kansliskrivare och en tjänst för
vaktmästare.
Vidtagna förändringar under senare år utgår från synpunkter och förslag
som väsentligen har framförts och behandlats i
— motion 11:178 år 1965
— riksdagens revisorers yttrande 14.5.1965 över motionen
— konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966 över motionen
— betänkanden I och II med förslag till effektivisering av riksdagens revisorers
verksamhet avgivna av en särskild utredning 2.9.1966 resp. 8.3.1967
— konstitutionsutskottets utlåtande nr 60 år 1967 över betänkandena
— bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967 över betänkandena
— bankoutskottets memorial nr 70 år 1968 med förslag till bestämmelser
om revision av riksdagsförvaltningen.
Den antydda utvecklingen innebär en viss anpassning till förändrade betingelser
för revisorernas och kansliets verksamhet. För en mera ingående
belysning av de frågor som härvid har varit aktuella hänvisas till angivna
handlingar. I korthet kan dock anföras följande.
Utgångspunkterna för de genomförda förändringarna är främst att söka
i den snabbt ökande omfattningen och komplexiteten av den statliga verksamheten.
Härigenom ändras förutsättningar och krav i fråga om revisionsarbetets
bedrivande och behovet av insatser härför.
För granskningsverksamhetens inriktning har utvecklingen inneburit en
förskjutning från redovisningsrevision med räkenskapsgranskning till sakrevision
eller förvaltningsrevision grundad på en mera kvalificerad utredningsverksamhet.
Beträffande val av granskningsobjekt pågår en utveckling
och strävan i riktning från granskning av enskilda förvaltningsärenden och
liknande till granskning och behandling av frågor av mera principiell och
generell betydelse. Samtidigt föreligger en strävan, att granskningens syfte
inte i första hand skall vara att finna fel och anledningar till särskilda påpekanden,
utan att syftet även bör vara att allmänt främja en sådan inriktning
av statsverksamheten, att en god hushållning med statens medel åstadkoms,
samt att bidraga till ökad allmän information för riksdagen om tillståndet
inom olika förvaltningsområden, utfallet av genomförda reformer
m. in.
När det gäller revisorernas medverkan i revisionsarbetet har utvecklingen
inneburit en förskjutning från direkta granskningsinsatser, avseende såväl
16
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
initiativ till som genomförande av olika granskningsärenden, till bedömning
av förslag och färdigt utredningsmaterial som har framtagits och presenteras
av kansliet.
2.2 Översikt över nuvarande organisation och verksamhet
Riksdagens revisorers ställningstagande till olika granskningsärenden
sker vid sammanträden i plenum.
För beredning av ärendena sammanträder revisorerna vidare på tre avdelningar
med viss specialisering på olika områden av statsförvaltningen.
Revisorernas kansli förestås av en kanslichef som leder arbetet inom
detta.
Som ställföreträdare för kanslichefen tjänstgör en byråchef. Dennes
främsta uppgift är dock att verkställa mera omfattande utredningar i frågor
av företrädesvis principiell och generell natur. Frågorna kan ha anknytning
till vilken som helst av de tre avdelningarna.
Vid var och en av de tre avdelningarna tjänstgör en avdelningsdirektör
som sekreterare. Avdelningsdirektören skall i första hand verkställa utredningar
i frågor som faller inom avdelningens område. Vid varje avdelning
tjänstgör vidare en byråassistent som biträder avdelningsdirektören och i
förekommande fall kanslichefen och byråchefen i deras utredningsarbete.
För vissa gemensamma arbetsuppgifter finns vidare en kansliskrivare och
en vaktmästare. För budgetåret 1969/70 har därutöver anvisats medel för
deltidsanställning av ett kontorsbiträde.
Kansliets resurser tas huvudsakligen i anspråk för en sakrevisionellt eller
förvaltningsrevisionelit inriktad granskning av den totala statsverksamheten.
För den särskilda externrevision av riksdagsförvaltningen som ankommer
på riksdagens revisorer anlitas fr. o. m. år 1968 en auktoriserad revisor,
som väsentligen svarar för det egentliga granskningsarbetet och föredrar
resultatet härav för revisorerna.
Organisationen åskådliggörs vidare genom en organisationsplan i bilaga 1.
En översikt över olika förekommande arbetsuppgifter och en grov uppskattning
av hur arbetstiden fördelas på dessa lämnas i bilaga 2.
3. Synpunkter på nuvarande organisation och verksamhetsformer
Vissa brister och olägenheter i fråga om kansliets organisation och verksamhetsformer
föreligger även efter de under senare år vidtagna förändringarna.
En del av dem kvarstår sedan Lidigare medan andra kan härledas
till de genomförda förändringarna.
I det följande lämnas en översikt och vissa kommentarer och synpunkter
på sådana frågor som har aktualiserats under översynen.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
17
3.1 Minskad ändamålsenlighet i tillämpad indelning av granskningsverksamheten
Den
tillämpade relativt grova indelningen av den statliga verksamheten i
tre områden med anknytning till de tre avdelningarna för att underlätta
revisorernas möjligheter till överblick och specialisering på i någon mån
begränsade avsnitt torde ha minskat i betydelse genom utvecklingen av revisorernas
insatser från direkt granskningsarbete till bedömning av genom
kansliet framtaget utredningsmaterial. Utvecklingen mot ökad inriktning
av granskningsverksamheten på principiella och generella frågor torde vidare
inte främjas av en indelning som följer sakområden och statsdepartementens
ansvarsområden. På senare år allt oftare företagna förskjutningar
mellan departementen och förändringar i övrigt av deras uppgifter bryter
kontinuiteten i ev. specialiseringssträvanden eller medför avvikelser från
den principiella fördelningen av granskningsärenden på avdelningarna, vilka
på kortare eller längre sikt kan bidra till att göra granskningsverksamheten
mindre överskådlig och systematisk.
Med hänsyn till tidigare angivna begränsningar av översynen behandlas
emellertid inte organisationen av revisorernas verksamhet på avdelningar
närmare i denna rapport.
Avdelningsindelningen och de kring denna uppbyggda verksamhetsformerna
har dock satt sin prägel även på kansliets organisation och verksamhet.
Till varje avdelning är knuten en avdelningsdirektör, som i första hand
svarar för behandlingen av avdelningens ärenden. Den personalförstärkning
som tillfördes kansliet år 1968 fördelades till väsentlig del -— de tre
byråassistenterna — i första hand på avdelningarna. Byråchefen som avsågs
för större, principiella och generella utredningar placerades däremot vid sidan
av avdelningarna. Revisorernas behandling av med dessa utredningar
sammanhängande ärenden skulle dock ske inom ramen för avdelningsindelningen.
En indelning av den statliga verksamheten i olika avsnitt, som fördelas
på olika tjänstemän inom kansliet, kan innebära vissa fördelar ur arbetsorganisatorisk
synpunkt. Detta gäller i första hand genom inriktningen av
tjänstemännens insatser på olika intressesfärer vid den allmänna bevakningen
av statsverksamheten och valet av granskningsobjekt. Vidare medges
en viss »teknisk» specialisering hos tjänstemännen på särskilda sakområden.
Den pågående utvecklingen i fråga om val av granskningsobjekt med
ökad inriktning på principiella, generella och tväradministrativa frågor gör
som tidigare berörts den tillämpade indelningen mindre ändamålsenlig, då
de aktuella frågorna ofta kan skära över gränserna mellan avdelningarnas
områden.
Utvecklingen mot mera kvalificerade former av utredningsverksamhet
18
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
kan även innebära, att en specialisering hos tjänstemännen på t. ex. förval tningsfunktioner,
analysteknik och utredningsmetoder är av större betydelse
än en specialisering på sakområden.
Anknytningen av avdelningsindelningen till statsdepartementens ansvarsområden
medför, som också tidigare har berörts, svårigheter eller olägenheter
att vid ändringar härav fortlöpande anpassa avdelningsindelningen
till förändringarna. Till stor del har detta lösts genom avvikelser och undantag
från departementsindelningen. Vid mera omfattande sådana avvikelser
och undantag kan den vid granskningsverksamheten tillämpade indelningen
komma att bli mindre systematiserad och mera anpassad efter
revisorernas och kanske främst tjänstemännens individuella anspråk.
Mot denna bakgrund kan det därför böra övervägas om en specialisering
och uppgiftsfördelning inom kansliet mera bör fortlöpande anpassas efter
aktuella behov och förutsättningar. Behoven av överskådlighet och systematik
i granskningsverksamheten bör härvid mera tillgodoses genom en utbyggd
planeringsverksamhet. En sådan behandlas närmare i det följande.
3.2 Dubblering av arbetsuppgifter i avdelningar och plenum
Behandlingen av ett granskningsärende i dess olika faser vid sammanträden
i avdelning och plenum innebär för kanslitjänstemännen ofta en upprepning
av i stort sett identiska föredragningar. Såvitt har kunnat bedömas
är det mera sällan som behandlingen på vederbörande avdelning tillför ett
ärende något nytt. Den bidrar därför endast i undantagsfall till att berika
granskningen eller att göra denna mera verkningsfull. Erforderliga arbetsinsatser
kan därför i många fall te sig onödiga. Olägenheterna har blivit
märkbara efter införandet år 1968 av ett »tvåstegsförfarande» med remittering
av preliminära granskningsresultat till berörda myndigheter. Detta
förfarande innebär, att handläggningen av ett ärende har byggts ut med
flera faser. Ett visst granskningsärende måste sålunda föredras inte mindre
än fem gånger inför revisorerna enligt följande schema.
(1) Ärendet anmäls för vederbörande avdelning som bestämmer om den
förberedande undersökning som gjorts får fullföljas eller ej.
(2) Om hinder inte visat sig föreligga för fortsatt utredning lämnas sedermera
på avdelningen en redogörelse för innehållet i den promemoria i
vilken granskningsresultatet redovisas.
(3) Efter bordläggning lämnas samma redogörelse i plenum, som beslutar
om eventuell remiss till berörda myndigheter.
(4) Sedan remissyttrandena inkommit och studerats, läggs ärendet ånyo
fram på vederbörande avdelning, som nu får ta ställning till ett utarbetat
förslag till revisorernas definitiva beslut.
(5) Efter bordläggning upprepas samma tillvägagångssätt i plenum, varefter
ärendet kan betraktas som slutbehandlat.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
19
Inte endast den tjänsteman som direkt har svarat för utredningen utan
också kanslichefen måste följa ärendet i alla faserna. Även skriv- och distributionspersonal
är inkopplad.
Förutom en i viss mån onödig arbetsbelastning för kansli tjänstemännen
bidrar den dubblerade behandlingen av granskningsärendena till förlängda
handläggningstider och över huvud taget tunga verksamhetsformer.
Det bör kunna övervägas, om det inte är möjligt att även med bibehållen
fördelning av revisorernas verksamhet på avdelningar inom ramen för gällande
instruktion förenkla förfarandet. Förenklingarna bör t. ex. kunna
avse minskade krav på föredragning i vissa faser av ett ärende i endera
avdelning eller plenum eller uteslutande av föredragning i vissa faser.
3.3 Ökad arbetsbelastning genom »tvåstegsförfarande» i behandlingen av
gran skn ingsärenden
Genom »tvåstegsförfarandet» med remittering av en granskningspromemoria
till berörda myndigheter före revisorernas slutliga ställningstagande i
ett granskningsärende har vissa arbetsuppgifter, som enligt tidigare system
ankom på riksdagsutskotten och statsdepartementen, flyttats över till riksdagens
revisorer och deras kansli. Vid en samlad syn på behandlingen av
granskningsärendena torde den numera tillämpade ordningen få anses innebära
en arbetsbesparing och rationalisering. För revisorernas kansli har den
dock inneburit en ökad arbetsbelastning. Eventuellt kan dock ökningen i
någon mån ha motverkats genom minskade arbetsinsatser i samband med
redovisningen av de preliminära undersökningsresultaten i en granskningsproinemoria.
De tillkommande arbetsuppgifterna i samband med bedömningen
av remissyttrandena är väsentligen av kvalificerat slag.
»Tvåstegsförfarandet» bidrar klart till en ökad och mera allsidig belysning
av de frågor som tas upp till granskning och därmed till en effektivisering
av revisorernas verksamhet. Erfarenheterna av den nya ordningen
synes ha varit goda. Någon anledning att överge den torde således inte föreligga.
De särskilda krav den har aktualiserat när det gäller kansliets verksamhet
bör däremot beaktas vid utformningen av kansliets organisation.
3.4 Otillräckliga personalresurser
Kansliets personalresurser har anförts vara allmänt otillräckliga och en
utökning med tjänster för i första hand kvalificerade utredare skulle erfordras.
För närvarande är det inte möjligt att erhålla ett underlag för en objektiv
bedömning av det samlade personalbehovet. Verksamhetens inriktning och
omfattning och därmed resursbehovet styrs helt internt av revisorerna och
därvid av kansliets insatser. Utifrån kommande uppdrag av det slag som
20
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
påverkar verksamheten hos t. ex. riksdagens ombudsmän och även hos riksdagens
utskott saknas i princip helt. Konstitutionsutskottet har visserligen
i utlåtande nr 60 år 1967 genom hänvisning till praxis och i samband med
synpunkter på ökad inriktning av verksamheten mot granskningsärenden
av mera principiell karaktär gett vissa antydningar om antalet ärenden som
bör slutredovisas varje år. I utlåtandet anfördes sålunda bl. a.: »Ingen invändning
synes sålunda kunna resas mot att revisorerna något nedbringar
det antal ärenden som för närvarande brukar slutredovisas varje år — mellan
30 och 40 — för att därigenom bereda tid och arbetsresurser för att varje
år ta upp någon större principfråga av allmänt intresse.» En sådan allmän
mål- och prestationsangivning ändrar dock inte på den dominerande betydelsen
av revisorernas egen interna styrning av verksamheten och resursbehovet.
Denna styrning sker väsentligen genom ställningstaganden till inriktning
och omfattning av granskningsverksamheten — eller in. a. o. valet av
granskningsärenden. För närvarande sker detta i huvudsak successivt under
året och utan särskild systematik. Väsentligen styr tillgången på personalresurser
och ledig kapacitet verksamhetens omfattning och inriktning och
inte tvärtom. Frågor om ökad systematik och planmässighet i valet av
granskningsobjekt behandlas närmare i det följande.
3.5 Olämplig sammansättning av personalresurserna
Den förstärkning av personalresurserna som erhölls genom de tre tjänsterna
för byråassistenter anses inte ha kunnat tillgodose de mest aktuella
behoven. Förstärkningen har inte kunnat utnyttjas optimalt.
Utredningen angående riksdagens revisorers verksamhet föreslog i sitt
betänkande II år 1967, att varje avdelning skulle tillföras en tjänst för biträdande
revisionstjänsteman i mellanlönegrad. Innehavarna av tjänsterna
skulle medverka vid utredningar och även självständigt handlägga vissa
ärenden samt, då så erfordras, vikariera på högre tjänster. Inrättandet av
de föreslagna tjänsterna skulle vidare innebära att en viss karriärstege skapades
inom kansliet, vilket skulle bidra till kontinuitet i verksamheten och
rekryteringen.
Ett besättande av byråassistenttjänsterna med sökande ur kanslistkarriären
eller motsvarande har inte ansetts lämpligt. De uppgifter avseende räkenskapsgranskning,
sammanställning av statistik och annat utredningsunderlag
m. m., som i första hand har ansetts lämpade för tjänstemän av
nämnda slag, anses inte förekomma eller böra förekomma i sådan omfattning,
att de kräver tre tjänstemäns insatser. Revisorerna har i stället till de
tre tjänsterna rekryterat tjänstemän med akademiska examina. På grund
av tjänsternas lönegradsplacering har det härvid inte varit möjligt att erhålla
andra innehavare av tjänsterna än sådana som nyligen har avlagt exa
-
Bankoatskottets utlåtande nr 49 år 1969
21
men. Då dessa av naturliga skäl saknar närmare kännedom om och erfarenhet
av verksamheten inom statsförvaltningen, kan de inte förrän efter kanske
flerårig handledning och rådgivning anförtros mera självständiga och
kvalificerade arbetsuppgifter. En sådan utbildningsverksamhet utgör en belastning
för avdelningsdirektörerna, vilken till stor del uppväger den avlastning
som avsågs uppnås med de nya tjänsterna.
Svårigheter att behålla innehavarna av byråassistenttjänstema har även
konstaterats. Detta beror främst på att lönegradsplacering och utvecklingsmöjligheter
är ofördelaktiga jämfört med amanuens tjänster för motsvarande
personal i den övriga statsförvaltningen.
Tjänsterna har vidare inte medfört någon önskvärd karriärstege inom
kansliet eller möjligheter till snabbt insättande av vikarier för avdelningsdirektörerna.
Det senare innebär att verksamheten vid en avdelning i regel
måste ligga nere vid avdelningsdirektörens ev. frånvaro på grund av sjukdom,
tjänstledighet m. in., vilket kan medföra väsentliga olägenheter.
Lösningar på svårigheterna kan mer eller mindre uppnås genom anpassning
antingen av rekryteringen till den gällande lönegradsplaceringen eller
av lönegradsplaceringen till de krav som kan uppställas för den typ av personal
som nu rekryteras eller ännu hellre eftersträvas. En kombination av
dessa anpassningsåtgärder är givetvis också möjlig. Med den inriktning av
kansliets verksamhet som gäller och eftersträvas torde med nuvarande ungefärliga
omfattning av verksamheten behovet av kanslistpersonal eller liknande
inte uppgå till tre tjänster. Med den begränsade storlek på kansliet
som under alla förhållanden kan förutsättas vara realistisk inom överskådlig
tid är det inte lämpligt att i verksamheten inrymma någon mera omfattande
handlednings- och utbildningsverksamhet.
3.6 Organisatoriska hinder för optimalt utnyttjande av personalresurserna
Uppdelningen av kansliet på små enheter med anknytning till avdelningarna
hindrar ett optimalt utnyttjande av tillgängliga personalresurser.
En mer eller mindre strikt uppdelning av en begränsad personalstyrka på
mindre, relativt fristående enheter kan allmänt konstateras hindra ett rationellt
och optimalt utnyttjande av resurserna. Utjämningen av skillnader i
arbetsbelastning mellan enheterna försvåras. Detsamma gäller anpassning
till skiftande behov av insatser genom koncentration av resurserna till mera
väsentliga uppgifter, insats av ersättare vid tillfällig frånvaro för någon
tjänsteman m. m. Specialisering i tekniska, metodologiska och funktionella
avseenden motverkas liksom gemensamt utnyttjande av specialkunskaper.
En sammanhållning av personalresurserna under gemensam ledning och
integrering av arbetsuppgifter kan bidra till ökade arbetsinsatser genom
bättre arbetsfördelning och snabbare anpassning till förändrade behov och
därmed till ökad effektivitet i verksamheten.
22
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
3.7 Organisatoriska begränsningar för valet av granskningsobjekt
Uppdelningen av kansliet på små avdelningsanknutna enheter och fördelning
av utredningsuppdrag på avdelningsdirektörerna och byråchefen innebär
att granskningsverksamheten i huvudsak begränsas till sådana projekt,
som inom rimlig tid kan behandlas av en kvalificerad utredare med visst
biträde.
Varje resursförstärkning till kansliet, som på motsvarande sätt delas upp
på t. ex. de tre avdelningsanknutna enheterna, innebär en kapacitetshöjning
i fråga om enskilda granskningsprojekt, som endast utgör en tredjedel av
vad som skulle bli fallet om förstärkningen samlades inom en enhet.
Den pågående utvecklingen och strävan mot en inriktning av granskningsverksamheten
på större och principiella frågor underlättas inte genom berörda
begränsningar i valet av granskningsobjekt.
3.8 Ökade behov av insatser för framtagande av granskningsobjekt
Den statliga verksamhetens ökande omfattning och komplexitet medför
att uppgiften att bevaka utvecklingen på olika förekommande områden kräver
ökade arbetsinsatser om en viss bredd och allsidighet på granskningsverksamheten
skall kunna upprätthållas. Även urskiljandet och valet av
granskningsobjekt kräver större arbetsinsatser, genom att de i ökande omfattning
kräver klarläggande och förberedande undersökningar för att t. ex.
inhämta fakta om olika sakområden, klarlägga olika samband och avgränsa
lämpliga objekt. Inriktningen av granskningsverksamheten mot större, generella
och principiella frågor bidrar till denna utveckling.
Uppgifterna för framtagande av granskningsobjekt, som är av kvalificerat
slag, ankommer i den nuvarande kansliorganisationen på såväl kanslichefen
som byråchefen och avdelningsdirektörerna. Kanslichefens möjligheter till
ökade insatser härför begränsas dock av hans uppgifter för ledning av kansliets
verksamhet och vissa administrativa uppgifter. Ökade insatser från
byråchefen och avdelningsdirektörerna måste ske på bekostnad av deras insatser
i den direkt utredande verksamheten.
Ur viss arbetsteknisk synpunkt skulle en specialisering av bevakningsuppgifter
etc. till en eller ett par tjänstemän kunna övervägas. Den fortlöpande
kontakt med och kännedom om förvaltningen som erhålls i utredningsverksamheten
är dock en värdefull tillgång vid en allmän bevakning
av förvaltningens utveckling och urskiljandet av lämpliga granskningsobjekt.
Omvänt är de erfarenheter och kunskaper som erhålls vid de förberedande
undersökningar som ofta erfordras för urskiljande och val av ett
granskningsobjekt ägnade att underlätta den efterföljande egentliga utredningen
härav.
En strikt gränsdragning mellan uppgifter avseende framtagande av
Bankoutskottets utlåtande m b9 år 1969
23
granskningsobjekt å ena sidan och utredningsuppgifter å den andra bör därför
undvikas och en integrering av uppgifterna bibehållas.
3.9 Bristande systematik vid valet av granskningsobjekt
En genomarbetad systematik för bevakning av statsverksamhetens utveckling
och urval av granskningsobjekt saknas.
Med hänsyn till de relativt begränsade resurserna är det uppenbart, att
riksdagens revisorers granskning av den statliga verksamheten inte kan vara
fullständig utan måste ske genom stickprovsvis insatta undersökningar.
Vid det slag av sakrevision eller förvaltningsrevision, som det är fråga om,
är det inte möjligt att tillämpa statistiska eller liknande metoder för urval
av lämpliga stickprov. Andra former av ursvalsprinciper och verksamhetsplanering
måste användas.
Den nuvarande indelningen av den statliga verksamheten i tre sektorer
med anknytning till de tre avdelningarna är en form av systematisering av
bevakning och urval av granskningsobjekt. Denna är dock långt ifrån tillräcklig
bl. a. med hänsyn till de olika sektorernas stora omfattning och varje
avdelnings mycket begränsade personalresurser. Inriktningen av granskningen
mot generella och principiella frågor gynnas inte heller av den tilllämpade
sektorsindelningen som grund för en systematisering.
En princip för urval av granskningsobjekt som tillämpas i viss utsträckning
avser genomgång och bedömning av resultaten av genomförda förvaltningsreformer.
Den täcker dock endast delar av statsförvaltningen och då
framför allt sådana delar som nyligen varit föremål för genomgång, rationalisering
m. m.
Inom kansliet görs vidare vissa försök att sätta in verksamheten i ett mera
långsiktigt perspektiv. Den i vissa avseenden splittrade organisationen
torde dock medföra svårigheter för en samordning av sådana strävanden.
En koncentration av arbetsinsatserna på den löpande utredningsverksamheten
synes även bidra till, att en systematiserad och samordnad planläggning
av granskningsverksamheten saknas. Ett förhållande som också bidrar härtill
är att revisorerna när som helst under året kan väcka nya frågor, som
kräver arbetsinsatser för särskild undersökning, vilket kan förrycka förekommande
inriktning och planläggning av verksamheten.
Valet av granskningsobjekt är således till stor del slumpmässigt och beroende
av tillfälliga omständigheter. Detta gagnar inte effektiviteten i verksamheten
och ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser inom kansliet.
För att de angivna bristerna skall avhjälpas krävs, att ökad uppmärksamhet
och ökade arbetsinsatser ägnas frågor om systematisering av verksamheten
avseende framtagning av granskningsobjekt och planering av verksamheten.
Detta bör i hög grad underlättas, om strävandena formaliseras i
24
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
granskningsplaner. I första hand bör en relativt detaljerad granskningsplan
utformas för varje verksamhetsår. För att öka överskådligheten och sätta
in de i de årliga granskningsplanerna upptagna granskningsärendena i ett
större sammanhang bör även mera långsiktiga planer skisseras för t. ex. de
tre till fem år som följer efter det detaljplanerade verksamhetsåret. Införandet
av mera preciserade planer för granskningsverksamheten bör givetvis
inte utesluta, att frågor som bedöms vara särskilt angelägna tas upp även
efter planens fastställande. Utrymme härför bör kunna ges i varje plan i
form av viss inplanerad odisponerad kapacitet.
En planering av skisserat slag skulle ge revisorerna bättre överblick över
verksamheten och möjlighet till en samlad bedömning och prioritering av
frågor som bör tas upp till granskning. Härigenom bör större säkerhet och
effektivitet kunna uppnås i granskningsverksamheten. En årlig verksamhetsplan
skulle vidare ge bättre möjligheter till ett rationellt utnyttjande av
tillgängliga resurser inom kansliet. En sådan plan ger också ett underlag
för bedömning av kansliets behov av personal och resurser i övrigt.
4. Förslag till organisation och verksamhetsformer
4.1 Principiella utgångspunkter
För närvarande saknas underlag för en objektiv bedömning av lämplig
storlek på kansliets samlade resurser. Ett sådant underlag förutsätter klarare
preciseringar av eftersträvad inriktning och omfattning av granskningsverksamheten
och i sista hand konkretiserade planer, projekt och liknande
och därtill knutna bedömningar av resursbehov. Utan detta kan det
endast bli fråga om på allmänna uppfattningar grundade uppskattningar av
i vilken män uppnådda resultat är ändamålsenliga och vilka resurser som
bör sättas in i verksamheten.
En fullständig behandling av berörda frågor kan inte undgå att komma
in på sådana frågor om statsrevisionens ställning, uppgifter och syften, dess
förhållande till den under Kungl. Maj :t bedrivna revisions- och rationaliseringsverksamheten
m. in., som ligger utanför översynen. En mera utvecklad
planering av granskningsverksamheten i enlighet med vad som har berörts
tidigare och de principiella och praktiska ställningstaganden som denna såväl
förutsätter som föranleder torde dock successivt leda fram till ett säkrare
underlag för bedömning av resursbehovet.
I avsaknad av erforderligt underlag synes det nu vara lämpligt att vid utformning
av kansliets organisation i första hand förutsätta resurser inom
en i stort sett oförändrad kostnadsram. I den mån t. ex. ökade resurser anses
böra sättas in i revisionsverksamheten bör de kunna tillföras organisationen
utan principiella förändringar av den.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
25
Med angivna förutsättningar eftersträvas att genom förändringar i kansliets
organisation och verksamhetsformer underlätta ett rationellt utnyttjande
av de tillgängliga resurserna.
Förändringarna bör främst avse en ökad samordning av insatser och resurser
i en mera sammanhållen organisation. Den nuvarande avdelningsinriktade
organisationen inom kansliet bör härvid ersättas med en organisation
som medger sammansättning av mer eller mindre tillfälliga projektgrupper,
vars antal och storlek fortlöpande anpassas efter behoven i de enskilda
granskningsärendena.
Därutöver bör eftersträvas en omfördelning av resurserna med ökad andel
för personal för självständig och kvalificerad utredningsverksamhet och
minskad andel för biträdande utredningspersonal.
Revisorernas uppdelning på avdelningar förutsätts komma att bibehållas.
Möjligheter att inom ramen för gällande instruktion förenkla delar av handläggningen
i både avdelningar och plenum bör dock undersökas.
Granskningsverksamheten bör slutligen styras mera systematiskt genom
tillämpning av en mera samordnad och fast planering.
4.2 Organisationsförslag
Mot bakgrund av det anförda föreslås följande organisation för kansliet.
Kansliet leds oförändrat av en kanslichef.
Direkt under kanslichefen sorterar ett antal utredningsmän utan särskild
anknytning till de olika avdelningar som revisorerna arbetar på. Med hänsyn
till den tidigare berörda osäkerheten beträffande resursbehovet och den
i samband därmed uppställda förutsättningen om en organisation som ryms
inom nuvarande kostnadsram anges antalet utredningsmän till sex. I den
mån ökade resurser anses böra ställas till revisorernas förfogande kan antalet
ökas.
Kanslichefen fördelar förekommande granskningsärenden och andra uppgifter
på utredningsmännen. För varje granskningsärende eller projekt utses
en ansvarig projektledare. Beroende av ärendenas svårighet och omfattning
anförtros de en enstaka utredningsman eller en särskilt sammansatt
utredningsgrupp eller projektgrupp. I det senare fallet fungerar den ansvariga
projektledaren även som ledare för gruppen. En utredningsman bör
parallellt kunna medverka i flera utredningar eller projekt — kanske i ett
fall som ansvarig projektledare och i ett annat som medarbetare i en projektgrupp.
För ärendenas behandling på avdelningar förutsätts i stort sett nuvarande
fördelningsprinciper kunna tillämpas.
Det förutsätts att i princip samtliga utredningsmän skall kunna bedriva
självständig utredningsverksamhet. Av rekryteringsskäl kan dock enstaka
undantag härifrån behöva förekomma. Denna förutsättning medför krav på
26
Bankontskoitets utlåtande nr 49 år 1969
en sådan lönesättning för utredningsmännen, att personal med erforderliga
kvalifikationer kan rekryteras och behållas. Detta torde innebära lönegradsplaceringar
i de övre delarna av löneplanerna A och B och även i nedre delen
av löneplan C.
Vid lönegradsplaceringen av tjänsterna bör en övergång ske till det inom
vissa myndigheter för liknande tjänster tillämpade högstlönesystemet. Härigenom
ges större möjligheter till anpassning av rekryteringen efter aktuella
behov och förutsättningar. Vidare kan lämpliga befordringsstegar skapas
för tjänstemännen,
De högsta placeringarna avses för tjänstemän vilka såsom projektledare
svarar för de största och mest kvalificerade utredningarna. Flertalet av de
utredningar som föranleder sammansättandet av projektgrupper torde bli
av detta slag.
Vid rekryteringen av utredningspersonalen bör möjligheterna beaktas att
vid sidan av »allmänna utredare» med allsidig kännedom och erfarenhet av
statsförvaltningen även knyta specialister på olika funktioner och tekniker
såsom t. ex. redovisningsfunktionen, ADB-tekniken, samhällsekonomiska
analystekniker till kansliet.
Vid sidan av den vid kansliet anställda utredningspersonalen bör dock
liksom hittills finnas möjlighet att utnyttja konsulterande experter.
För biträdande uppgifter i utredningsverksamheten avseende t. ex. sammanställning
av räkenskapsmaterial och statistik, vissa beräkningar m. m.
bör kansliet vidare ha tillgång till en tjänsteman på kanslist- eller assistentnivå.
Denna tjänsteman bör även kunna handha uppgifter som registrator
och sekreterare åt kanslichefen. Därutöver bör beräknas en tjänst för biträde
för skrivgöromål o. d. och en tjänst för vaktmästare.
Bevakningen av statsförvaltningens utveckling, urskiljande och val av
lämpliga granskningsobjekt samt initiativ till olika projekt bör framför allt
ankomma på kanslichefen. Samtliga utredningsmän bör dock ha möjligheter
och skyldighet att medverka häri. Detta bör kunna ske såväl genom
egna initiativ som genom uppdrag från kanslichefen. Vissa arbetsinsatser
för allmän bevakning m. m. bör således kunna inplaneras för utredningsmännen.
I den mån hithörande uppgifter kan konkretiseras i vissa förundersökningar
eller liknande bör de kunna tas upp som särskilda projekt i
en plan för kansliets verksamhet och ansvarig projektledare utses.
Med hänsyn till den stora betydelsen och omfattningen av den verksamhet
avseende framtagande av granskningsobjekt, som ankommer på kanslichefen,
bör det vara naturligt att denne härvid direkt biträds av utredningsmännen.
Det gäller t. ex. sådana särskilt tids- och arbetskrävande uppgifter
som avser studier för erhållande av kännedom och överblick beträffande
visst förvaltningsområde, förundersökningar för bedömning av tänkbara
granskningsobjekts lämplighet m. m. Efter kanslichefens bedömande kan
sådana uppgifter från fall till fall mer eller mindre jämnt fördelas mellan
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
27
utredningsmännen. Kanslichefen bör även kunna söka koncentrera de biträdande
uppgifterna till några eller eventuellt en av utredningsmännen. I det
senare fallet kan vederbörande tänkas bli mer eller mindre helt ianspråktagen
för att direkt biträda kanslichefen.
Till grund för verksamheten vid kansliet bör ligga en granskningsplan,
som upptar tidsplaner, resursbehov m. in. för pågående och förutsedda projekt,
bevakande etc. verksamhet, administration m. in. 1 planen redovisas
även odisponerad kapacitet. Planen bör i första hand avse ett verksamhetsår.
Med hänsyn till den nu gällande ordningen med fortlöpande behandling
och redovisning av granskningsärenden bör dock planen i översiktlig form
ge perspektiv på verksamheten på något längre sikt — förslagsvis två eller
tre år efter det närmast aktuella verksamhetsåret.
Av konstitutionella skäl bör det verksamhetsår som detaljplaneras sammanfalla
med kalenderår och riksdagens arbetsår. Planen bör dock även utgöra
ett väsentligt underlag för beräkning av anslag för revisionens verksamhet,
budgetering och uppföljning. Även detta talar för en förlängning av
planeringsperspektivet och någon form av anknytning till budgetår.
Planeringen skall fastställas av revisorerna.
Allmänna administrativa uppgifter för kansliets verksamhet bör i första
hand ankomma på kanslichefen med biträde av tjänstemannen på kanslisleller
assistentnivå. För biträde med vissa administrativa uppgifter av kvalificerat
slag bör kanslichefen därutöver ha möjlighet att utnyttja någon eller
några av utredningsmännen. Sådana uppgifter kan t. ex. vara vissa fortlöpande
selcreteraruppgifter för avdelningar och plenum. Vid ett slopande av
avdelningssekreterarna kan vissa sekreteraruppgifter för avdelningarna behöva
sammanföras centralt. Andra uppgifter kan avse sammanställning av
granskningsplan, utformning och uppföljning av budget in. m. Utformningen
av det sakliga innehållet i planer m. m. förutsätter dock medverkan av
samtliga utredningsmän. I förekommande fall och om så anses lämpligt i
övrigt kan de administrativa biträdande uppgifterna hänföras till den tjänsteman
som särskilt har avdelats för att biträda kanslichefen med uppgifter
för framtagning av granskningsobjekt.
Den föreslagna organisationen kan sammanfattas i följande personalförteckning.
Personalförteckning (förslag):
1 kanslichef, C 4
2 byråchefer, högst C 2
1 avdelningsdirektör, högst B 7
3 byrådirektörer/förste byråsekreterare, högst A 30
1 kanslist/assistent, högst A 17
1 kontorsbiträde, r b
1 vaktmästare, högst A 9
28
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
En kostnadsberäkning för den föreslagna organisationen och motsvarande
för den nuvarande har intagits i bilaga 3.
Organisationen bär i övrigt åskådliggjorts i en organisationsplan i bilaga
4.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vaktm.
Kansliskr.
Kont.bitr.
Byråchef
Byråass.
Avdeln.dir.
Avdeln.dir.
Avdeln.dir.
Byråass.
Byråass.
Kanslichef
Riksdagens revisorer i plenum
Avd.l
Avd. 2
Avd. 3
to
o
«a
Q
ro
ce
Nuvarande organisation för Riksdagens revisorer med kansli.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
30
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
Bilaga 2
Översikt över arbetsuppgifter inom kansliet och uppskattning av arbetstidens fördelning
på dessa under ett dr.
Arbetsuppgift
Kanslichef
Byråchef
o. avd.
direktörer
Byrå-
assistenter
1
Summa
man-
dagar
%
man-
dagar
%
man-
dagar
%
man-
dagar
%
Allmän information
(läsning av riksdagstryck, fack- tidskrifter m. m. utan direkt
samband med visst gransknings-
35
17
no
14
30
5
175
11
»Projektspaning», mindre utred- ningar som inte föranleder vida-
45
23
130
16
175
11
Utredningsverksamhet avseende
10
5
360
45
525
87
895
56
Sammanställning av verksamhets-
10
5
30
4
40
3
Sammanträden
därav
— förberedelser för plenum ..
— förberedelser för avdelnings-
20
(-)
(-)
(5)
(15)
(-)
20
10
90
(20)
(35)
(20)
11
30
(-)
(—)
5
140
(20)
(35)
9
— föredragning och övrig när-
(15)
(40)
— föredragning och övrig när- varo vid avdelningssamman-
(15)
(10)
(40)
— protokollskrivning för ple-
(—)
(5)
(5)
Studiebesök, kortare resor med
10
40
5
15
3
75
4
50
Allmänna resor med revisionen ..
10
5
40
5
—
—
3
Administrativa uppgifter, arbets- ledning ....................
50
25
—
—
_
-
50
3
Summa
200
100
800
100
600
100
1 600
100
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969
31
Bilaga 3
Beräkning av lönekostnader för nuvarande och föreslagen organisation av kansliet
(årslöner 1969 och 1970 enligt 1969 års avtalsuppgörelse; beloppen beräknade enligt
finansdepartementets petitaanvisningar; lönekostnadspålägg ej inberäknade).
Nuvarande organisation 7969 1970
1 kanslichef C 4.................................. 88 704 90 516
1 byråchef C 2................................... 78 204 79 860
3 avdelningsdirektörer B 7........................ 219 132 223 884
3 byråassistenter A 21 ............................ 120 600 124 596
1 kansliskrivare All............................. 25 032 26 448
Va biträde r b................................... 10 248 10 830
1 vaktmästare högst A 9.......................... 20 496 21 660
Summa......................................... 562 416 577 794
Föreslagen organisation 7969 1970
1 kanslichef C 4.................................. 88 704 90 516
2 byråchefer högst C 2............................ 156 408 159 720
1 avdelningsdirektör högst B 7..................... 73 044 74 628
3 byrådirektörer/förste byråsekreterare högst A 30 . .. 173 088 177 156
1 kanslist/assistent högst A 17..................... 29 880 31 308
1 biträder b..................................... 20 496 21 660
1 vaktmästare högst A 9.......................... 20 496 21 660
Summa......................................... 562 116 576 648
opaginerad Kontrollera mot PDF
914563
co
to
Vaktmäst,
Kont. bitr,
Kanslist /
Assistent
Byråchef
Byråchef
Avd. dir.
Byrådir. /
Förste byråsekr.
Byrådir. /
Förste byråsekr,
Byrådir. /
Förste byråsekr.
Kanslichef
Riksdagens revisorer i plenum
• Avd. 1
Avd. 2
Avd. 3
Föreslagen organisation för Riksdagens revisorer med kansli.
Bankoutskottets utlåtande nr k9 år 1969
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1969:346 Skrivelse till riksdagens revisorer angående omorganisation av revisorernas kansli. a1 i texten
- Rskr. 1969:347 Skrivelse till riksdagens revisorer angående omorganisation av revisorernas kansli. a1 i texten