Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

1969-11-18 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:49, Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av framställning från riksdagens revisorer

angående omorganisation av revisorernas kansli.

Riksdagens revisorer har i skrivelse till bankoutskottet den 24 september

1969 hemställt att utskottet skall föreslå riksdagen besluta en sådan

ändring av personalorganisationen vid revisorernas kansli, att denna senast

fr. o. m. den 1 januari 1970 kommer att omfatta följande tjänster,

nämligen en tjänst som kanslichef, två tjänster som byråchef, en tjänst

som avdelningsdirektör, tre tjänster som byrådirektör/förste byråsekreterare,

en tjänst som kanslist, en tjänst som kanslibiträde/kontorist och en

tjänst som vaktmästare.

Revisorernas framställning bygger på en av en särskild expert utförd

organisationsteknisk översyn av revisorernas kansliorganisation. Framställningen

jämte översynsrapporten har fogats till detta utlåtande (s. 5 ff.

resp. s. 11 ff.).

Den nu gällande personalorganisationen vid riksdagens revisorers kansli

fastställdes av riksdagen hösten 1967 med giltighet fr. o. m. den 1 januari

1968 (BaU 1967: 63). Vid den organisationstekniska översynen har hänsyn

kunnat tagas till erfarenheter av nuvarande organisation och verksamhetsformer

under år 1968 och en stor del av 1969.

Förslagets grundlinjer framgår av revisorernas skrivelse. Dess innehåll

kan i korthet sägas vara att en av de nuvarande avdelningsdirektör stjänsterna

slopas och att de därigenom inbesparade medlen används till förstärkning

av personalorganisationen i övrigt, vilket bl. a. innebär att en av

de övriga avdelningsdirektör stjänsterna utbyts mot en byråchefstjänst och

de nuvarande byråassistenttjänsterna mot tjänster som byrådirektör, alternativt

förste byråsekreterare. Utskottet har vid sin prövning av förslaget

funnit detta välmotiverat och lämpligt att genomföra. Sedan utskottet meddelat

riksdagens förvaltningskontor sitt positiva ställningstagande till revisorernas

framställning har förvaltningskontoret — på grundval av de organisatoriska

förutsättningar som sålunda förelegat — den 5 november

1969 förhandlat och träffat avtal med vederbörande arbetstagarorganisationer

om lönegradsplacering m. m. för tjänster vid revisorernas kansli.

Detta avtal har den 13 november 1969 godkänts av riksdagens lönedelega1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

tion, dock under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar

som legat till grund för detsamma.

Avtalet upptar följande tjänster:

antal tjänstebenämning lönegrad

2

byråchef ...............................

....... högst

C 2

1

avdelningsdirektör ......................

....... högst

B 7

3

byrådirektör/förste byråsekreterare.........

....... högst

A 30

1

assistent ...............................

....... högst

A 17

1

expeditionsförman ......................

All

1

kontorsbiträde...........................

....... högst

A 9

Tjänsten som kanslichef har inte berörts av förhandlingarna. Den förutsättes

bibehålla nuvarande placering i lönegrad Gp 4. Den i avtalet upptagna

förteckningen över tjänster skiljer sig i övrigt från den av revisorerna skisserade

så till vida att för tjänsten i högst lönegrad A 17 angivits endast tjänstebeteckningen

assistent, icke kanslist/assistent, och att tjänsten som vaktmästare

utbytts mot en tjänst som expeditionsförman. Endast sistnämnda

ändring har haft lönegradsmässiga konsekvenser som medfört avvikelse från

den kostnadsberäkning som utredningsmannen och revisorerna gjort på

grundval av en hypotetisk lönegradsplacering av samtliga tjänster. Enligt

denna beräkning skulle lönekostnaderna för den föreslagna organisationen,

lönekostnadspålägg ej inräknade, med tillämpning av 1970 års lönenivå komma

att med drygt 1 000 kronor understiga motsvarande kostnader för nuvarande

organisation. Avtalet medför att sistnämnda kostnader kalkylmässigt

i stället överskrids med drygt 3 000 kronor. Det verkliga utfallet betingas

givetvis av befattningshavarnas inplacering i lönegrad och löneklass.

Om någon väsentlig avvikelse från nuvarande kostnadsram blir det icke

fråga.

Utskottet förordar sålunda genomförande av revisorernas förslag med de

modifikationer som avtalet föranleder. Vad gäller tjänsternas karaktär —

en fråga som ligger utanför avtalet — finner utskottet det lämpligt att hittills

tillämpade principer bibehålies. Detta innebär att byråchefstjänsterna

får beteckningen Cr (ordinarie tjänst tillsatt med förordnande tills vidare)

och övriga i avtalet angivna tjänster beteckningen Be resp. Ae (extra ordinarie

tjänst). Den nya organisationen bör bli tillämplig fr. o. m. den 1 december

1969.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

3

Utskottet hemställer

att riksdagen beslutar om ändrad personalorganisation

vid riksdagens revisorers kansli i enlighet med vad utskottet

här anfört.

Stockholm den 18 november 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s), Stefanson

(fp)*, Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Lundin (s), Larfors (s)*

och Vilhelm Erik Carlsson (m)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona

(s), Larsson i Umeå (fp), Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Brännström

(s)* och Stridsman (ep)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

5

Till riksdagens bankoutskott

Vid sammanträde den 20 februari 1969 beslöt riksdagens revisorer att

anlita en särskild expert för en organisationsteknisk översyn av revisorernas

kansliorganisation. Uppdraget att verkställa en sådan översyn lämnades sedermera

åt organisationsdirektören Birger Jensen i statskontoret. Anledningen

till revisorernas beslut var att kansliorganisationen visat sig vara inte

i alla avseenden ändamålsenlig.

Genom en den 1 september 1969 dagtecknad rapport, vilken här bifogas,

har utredningsmannen redovisat resultatet av sitt arbete. Utgångspunkten

därför har varit att klarlägga möjligheter och ange lämpliga åtgärder för

åstadkommande av en organisation och verksamhetsformer för riksdagens

revisorers kansli, som på ett mera rationellt och effektivt sätt kan tillgodose

de krav som ställs på kansliets verksamhet.

Med denna inriktning har följt vissa begränsningar av översynens omfattning.

Frågor som gäller riksdagens revisorers konstitutionella ställning,

sammansättning och organisation har således i stort sett förbigåtts. Inte

heller har revisionsverksamhetens syfte i ett större sammanhang, inbegripet

förhållandet mellan riksdagens revisorer och Kungl. Maj :t underställda revisions-

och rationaliseringsorgan, tagits upp till behandling. Utredningsmannen

framhåller samtidigt att dessa spörsmål dock har betydelse för en

fullständig bedömning av kansliets utformning och verksamhet. Enligt hans

mening erfordras därför, utöver de i rapporten föreslagna förändringarna,

en mera allsidig utredning i ämnet.

De förslag som framförs i rapporten grundar sig på en inträngande analys

av kansliets nuvarande organisation och verksamhetsformer. Av sin

granskning drar utredningsmannen den slutsatsen att vissa brister och olägenheter

föreligger, av vilka en del kvarstår sedan tidigare, medan andra kan

härledas till den omorganisation som beslöts vid 1967 års riksdag. Beträffande

den närmare innebörden av de iakttagelser som sålunda gjorts torde

få hänvisas till s. [17—24] i rapporten. Revisorerna kan för egen del i allt väsentligt

vitsorda riktigheten av den bild av hithörande förhållanden som

därmed tecknas. Särskilt bör understrykas de svårigheter som vållas av att

eu genomarbetad systematik för bevakning av statsverksamhetens utveckling

och för urval av granskningsobjekt saknas.

För att de därav föranledda bristerna skall avhjälpas krävs enligt utredningsmannen

att ökad uppmärksamhet och ökade arbetsinsatser ägnas frågor

om systematisering av verksamheten, avseende såväl framtagning av

granskningsobjekt som planering av granskningsarbetet. Detta anses i hög

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr i9 år 1969

grad kunna underlättas om strävandena normaliseras i granskningsplaner.

Utredningsmannen föreslår därför att verksamheten vid kansliet grundas

på en av revisorerna fastställd plan, vilken upptar beräknad tidsåtgång

och beräknat resursbehov såväl för pågående och förutsedda projekt som

för förvaltningsbevakande verksamhet, administration och liknande. För att

göra det möjligt att ta upp plötsligt aktualiserade frågor som bedöms vara

särskilt angelägna skall redovisas även odisponerad kapacitet. Planen bör

enligt utredningsmannen i första hand avse ett verksamhetsår. Med hänsyn

till den nu gällande ordningen med fortlöpande behandling och redovisning

av granskningsärenden bör dock planen i översiktlig form ge perspektiv på

verksamheten på något längre sikt — förslagsvis två eller tre år efter det

närmast aktuella verksamhetsåret.

Vad utredningsmannen sålunda föreslagit finner revisorerna väl värt att

ta fasta på. En planering av angivet slag kommer utan tvivel att ge revisorerna

en bättre överblick över verksamheten och möjlighet till en samlad

bedömning och prioritering av frågor som bör tas upp till granskning. Även

för kansliet bör det vara till avsevärd fördel att kunna basera sitt utredningsarbete

på en för en viss tidsperiod bestämd plan. Härigenom bör, såsom

utredningsmannen framhåller, större säkerhet och effektivitet kunna uppnås

i granskningsverksamheten, samtidigt som ett fast underlag skapas för

bedömning av kansliets behov av personal och resurser i övrigt. Revisorerna

har också för avsikt att i anslutning til! stundande årsskifte steg för steg

övergå till det slag av planerad verksamhet som utredningsmannen förutsätter.

En sådan övergång är möjlig utan att instruktionen behöver ändras

och utan att eljest något särskilt beslut från riksdagens sida är erforderligt.

Enligt utredningsmannen saknas för närvarande underlag för en objektiv

bedömning av lämplig storlek på kansliets samlade resurser, beroende bl. a.

på att frågan om statsrevisionens ställning, uppgifter och syfte alltjämt inte

är fullt klarlagd. Utredningsmannen tillägger samtidigt att en mera utvecklad

planering av granskningsverksamheten, på sätt berörts i det föregående,

i förening med de principiella och praktiska ställningstaganden som en sådan

planering både förutsätter och föranleder torde successivt leda fram

till ett säkrare underlag för en bedömning av resursbehovet. Han anser det i

rådande läge vara lämpligt att vid utformningen av kansliets organisation i

första hand räkna med resurser inom en i stort sett oförändrad kostnadsram.

I den mån ökade resurser anses böra sättas in i revisionsverksamheten

bör de med den sålunda tillämpade metoden kunna tillföras organisationen

utan principiella förändringar av denna.

Den principiella bakgrunden för sitt förslag till personalorganisation har

utredningsmannen angett i följande fem punkter.

Med angivna förutsättningar eftersträvas att genom förändringar i kansliets

organisation och verksamhetsformer underlätta ett rationellt utnyttjande

av de tillgängliga resurserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

7

Förändringarna bör främst avse en ökad samordning av insatser och resurser

i en mera sammanhållen organisation. Den nuvarande avdelningsinriktade

organisationen inom kansliet bör härvid ersättas med en organisation

som medger sammansättning av mer eller mindre tillfälliga projektgrupper,

vars antal och storlek fortlöpande anpassas efter behoven i de

enskilda granskningsärendena.

Därutöver bör eftersträvas en omfördelning av resurserna med ökad andel

för personal för självständig och kvalificerad utredningsverksamhet och

minskad andel för biträdande utredningspersonal.

Revisorernas uppdelning på avdelningar förutsätts komma att bibehållas.

Möjligheter att inom ramen för gällande instruktion förenkla delar av handläggningen

i både avdelningar och plenum bör dock undersökas.

Granskningsverksamheten bör slutligen styras mera systematiskt genom

tillämpning av en mera samordnad och fast planering.

Mera konkret innebär förslaget att kansliet oförändrat leds av cn kanslichef,

under vilken sorterar ett antal utredningsmän utan särskild anknytning

Lill de olika avdelningar som revisorerna är fördelade på. I nuläget

anses antalet utredningsmän böra bestämmas till sex, vilket möjliggör att

organisationen ryms inom nuvarande kostnadsram.

I fråga om kansliets sammansättning och verksamhetsformer görs i övrigt

följande uttalande.

Kanslichefen fördelar förekommande granskningsärenden och andra

uppgifter på utredningsmännen. För varje granskningsärende eller projekt

utses en ansvarig projektledare. Beroende av ärendenas svårighet och omfattning

anförtros de en enstaka utredningsman eller en särskilt sammansatt

utredningsgrupp eller projektgrupp. I det senare fallet fungerar den

ansvariga projektledaren även som ledare för gruppen. En utredningsman

bör parallellt kunna medverka i flera utredningar eller projekt — kanske i

ett fall som ansvarig projektledare och i ett annat som medarbetare i en

projektgrupp.

För ärendenas behandling på avdelningar förutsätts i stort sett nuvarande

fördelningsprinciper kunna tillämpas.

Det förutsätts att i princip samtliga utredningsmän skall kunna bedriva

självständig utredningsverksamhet. Av rekryteringsskäl kan dock enstaka

undantag härifrån behöva förekomma. Denna förutsättning medför krav

på en sådan lönesättning för utredningsmännen, att personal med erforderliga

kvalifikationer kan rekryteras och behållas. Detta torde innebära lönegradsplaceringar

i de övre delarna av löneplanerna A och B och även i nedre

delen av löneplan C.

Vid lönegradsplaceringen av tjänsterna bör en övergång ske till det inom

vissa myndigheter för liknande tjänster tillämpade högstlönesystemet. Härigenom

ges större möjligheter till anpassning av rekryteringen efter aktuella

behov och förutsättningar. Vidare kan lämpliga befordringsstegar skapas

för tjänstemännen.

De högsta placeringarna avses för tjänstemän vilka såsom projektledare

svarar för de största och mest kvalificerade utredningarna. Flertalet av de

utredningar som föranleder sammansättandet av projektgrupper torde bli

av detta slag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr å9 år 1969

Vid rekryteringen av utredningspersonalen bör möjligheterna beaktas att

vid sidan av »allmänna utredare» med allsidig kännedom och erfarenhet av

statsförvaltningen även knyta specialister på olika funktioner och tekniker

såsom t. ex. redovisningsfunktionen, ADB-tekniken, samhällsekonomiska

analystekniker till kansliet.

Vid sidan av den vid kansliet anställda utredningspersonalen bör dock

liksom hittills finnas möjlighet att utnyttja konsulterande experter.

För biträdande uppgifter i utredningsverksamheten, avseende t. ex. sammanställning

av räkenskapsmaterial och statistik, vissa beräkningar m. m.,

bör kansliet vidare enligt utredningsmannen ha tillgång till en tjänsteman

på kanslist- eller assistentnivå. Denna tjänsteman bör även kunna handha

uppgiften som registrator och sekreterare åt kanslichefen. Därutöver anses

böra beräknas en tjänst för biträde för skrivgöromål o. dyl. och en tjänst

för vaktmästare.

Den föreslagna organisationen har sammanfattats i följande personalförteckning.

1 kanslichef;

2 byråchefer;

1 avdelningsdirektör;

3 byrådirektörer/förste byråsekreterare;

1 kanslist/assistent;

1 kontorsbiträde;

1 vaktmästare.

Lönekostnaderna för den föreslagna organisationen, lönekostnadspålägg

ej inräknade, har med tillämpning av 1970 års lönenivå uppskattats till

576 648 kronor, vilket med drygt 1 000 kronor understiger motsvarande

kostnader för nuvarande organisation.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen innebär utredningsmannens

förslag i ekonomiskt avseende närmast en omfördelning av redan tillgängliga

anslagsmedel. Revisorerna finner denna omfördelning väl avvägd.

Det är också revisorernas hestämda uppfattning att den föreslagna nya organisationen

skall göra det möjligt för kansliet att på ett mera effektivt och

ändamålsenligt sätt fullgöra sina uppgifter. Visserligen blir basen tämligen

smal — att märka är att den egentliga utredningspersonalen minskar i antal

med en tjänsteman. I långt högre grad måste emellertid hänsyn tas till den

kvalitativa personalförstärkning som åsyftas. Revisorerna anser sig därför

utan förbehåll kunna tillstyrka utredningsmannens förslag till kansliorganisation.

Erfarenheten, inte minst av den beramade övergången till en bättre

planerad och sammanhållen utredningsverksamhet, får sedermera utvisa i

vad mån jämkningar i organisationen är erforderliga för att de av 1967 års

riksdag fastställda riktlinjerna för revisorernas förvaltningskontroll skall

kunna följas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

9

Beträffande tidpunkten för förslagets genomförande får revisorerna anföra

följande.

Tjänsten som byråchef hos revisorerna är sedan den 1 juli i år vakant,

sedan den hittillsvarande innehavaren på egen begäran lämnat befattningen

i fråga. Detsamma kommer fr. o. m. den 1 oktober i år att gälla om de tre

tjänsterna som byråassistent. Att de nämnda tjänsterna inte ansetts böra

återbesättas beror på att revisorerna under pågående översyn inte velat försvåra

övergången till en mera rationell personalorganisation. Det är å andra

sidan uppenbart att förlusten av fyra tjänstemän, d. v. s. mer än hälften av

den direkt utredande personalen, måste menligt inverka på kansliets arbete,

vilket i dag inte kan bedrivas på det sätt som förutsattes vid 1967 års riksdagsbeslut.

Detta tillstånd av organisatorisk svaghet kan självfallet inte

fortfara någon längre tid utan mycket allvarliga följder. Revisorerna vill

därför kraftigt understryka angelägenheten av att beslut i frågan fattas snarast

möjligt, så att den nya organisationen kan genomföras senast vid instundande

årsskifte.

Under åberopande av det nu anförda får revisorerna hemställa att bankoutskottet

måste föreslå riksdagen besluta en sådan ändring av personalorganisationen

vid riksdagens revisorers kansli, att denna senast fr. o. m. den 1

januari 1970 kommer att omfatta följande tjänster, nämligen en tjänst som

kanslichef, två tjänster som byråchef, en tjänst som avdelningsdirektör, tre

tjänster som byrådirektör/förste byråsekreterare, en tjänst som kanslist,

eu tjänst som kanslibiträde/kontorist och en tjänst som vaktmästare. Stockholm

den 24 september 1969.

På riksdagens revisorers vägnar:

BERTIL von FRIESEN

/Per Dahlberg

1*;—-Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 49

s. 11 Kontrollera mot PDF

Organisationsdirektör

Birger Jenscn

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

11

RAPPORT

01.09.1969

Översyn av organisationen för riksdagens revisorers kansli

Innehåll:

sid

1. Översynens inriktning och omfattning.................................. [13]

2. Allmän bakgrund ..................................................[14]

2.1 Utvecklingen av riksdagens revisorers organisation och verksamhet....... [14]

2.2 Översikt över nuvarande organisation och verksamhet..................[16]

3. Synpunkter på nuvarande organisation och verksamhets former.............[16]

3.1 Minskad ändamålsenlighet i tillämpad indelning av granskningsverksam
heten.

............................................................ [17]

3.2 Dubblering av arbetsuppgifter i avdelningar och plenum................[18]

3.3 Ökad arbetsbelastning genom »tvåstegsförfarandet» i behandlingen av gransk
ningsärenden.

......................................................[19]

3.4 Otillräckliga personalresurser.........................................[19[

3.5 Olämplig sammansättning av personalresurserna........................[20]

3.6 Organisatoriska hinder för optimalt utnyttjande av personalresurserna. . .. [21]

3.7 Organisatoriska begränsningar för valet av granskningsobjekt............[22]

3.8 Ökade behov av insatser för framtagande av granskningsobjekt..........[22]

3.9 Bristande systematik vid valet av granskningsobjekt.................... [23]

4. Förslag till organisation och verksamhetsformer..........................[24]

4.1 Principiella utgångspunkter.......................................... [24]

4.2 Organisationsförslag................................................ [25]

Bilaga 1: Nuvarande organisation för riksdagens revisorers kansli

Bilaga 2: Översikt över arbetsuppgifter inom kansliet och uppskattning av arbetstidens

fördelning på dessa under ett år

Bilaga 3: Beräkningar av lönekostnader för nuvarande och föreslagen organisation

av kansliet

Bilaga 4: Föreslagen organisation för riksdagens revisorer med kansli.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

13

1. Översynens inriktning och omfattning

Översynens syfte har varit att klarlägga möjligheter och ange lämpliga

åtgärder för åstadkommande av en organisation och verksamhetsformer

inom riksdagens revisorers kansli, som på ett mera rationellt och effektivt

sätt kan tillgodose de krav som ställs på kansliets verksamhet.

Med denna inriktning har följt vissa begränsningar av översynens omfattning.

Frågor som gäller riksdagens revisorers konstitutionella ställning,

sammansättning och organisation har i stort sett förbigåtts. Rådande förhållanden

har förutsatts vara oförändrade. Inte heller har revisionsverksamhetens

syfte i ett större sammanhang och därmed sammanhängande frågor

om verksamhetens inriktning avseende val av granskningsobjekt, granskningsmetodik

m. m. tagits upp till bedömning. Den nuvarande inriktningen

med den utveckling som denna undergår har således även förutsatts oförändrad.

Som en följd härav har även frågor om förhållandet mellan riksdagens

revisorers verksamhet och den revisions- och rationaliseringsverksamhet

som bedrivs av Kungl. Maj :t underställda myndigheter och organ förbigåtts.

Det kan emellertid inte bortses från, afl de frågor som genom angivna

begränsningar inte har tagits upp till behandling har betydelse för en fullständig

bedömning av kansliets utformning och verksamhet. I synnerhet

gäller detta det samlade behovet av resurser för kansliet. Till en del har

dessa frågor under senare år behandlats inom olika organ hos riksdagen

och även getts vissa lösningar genom modifieringar i instruktionen för revisorerna

och på annat sätt uttalade riktlinjer för verksamheten. En allsidig

bedömning av vidtagna förändringars ändamålsenlighet kompletterad med

ytterligare konkretiseringar och preciseringar av främst statsrevisionens

syften och uppgifter synes dock böra komma till stånd. Behovet härav bör

ses inte minst mot bakgrund av den inom statsförvaltningen pågående utbyggnaden

av revisions- och rationaliseringsverksamheten, omläggningen

av redovisningsverksamheten och införandet av programbudgetering. Till

en del bör dessa behov kunna tillgodoses i samband med en utbyggd planering

av granskningsverksamheten som föreslås i det följande. Därutöver

torde dock fordras en mera allsidig utredning.

Den här redovisade översynen har således väsentligen syftat till åstadkommande

av anpassningar av kansliets organisation och verksamhet inom ramen

för rådande förhållanden i övrigt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

2. Allmän bakgrund

2.1 Utvecklingen av riksdagens revisorers organisation och verksamhet

Riksdagens revisorer, statsrevisionen, såsom ett organ med uppgift att

granska såväl riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning som statsförvaltningen

i övrigt tillskapades genom 1810 års riksdagsordning. Revisorernas

verksamhet innebar härvid en till två månader tidsbestämd revision sförrättning

avseende det senast avslutade räkenskapsåret. År 1925 utsträcktes

tiden för revisionsförrättningen till tre månader. År 1937 fick revisorerna

möjlighet att utse sekreterare och planlägga arbetet vid ett konstituerande

sammanträde redan innan själva revisionsförrättningen påbörjades.

Genom jämförelsevis omfattande reformer år 1949 fick statsrevisionen i

huvudsak sin nuvarande form. Reformerna innehar i korthet följande.

Riksdagens revisorer omvandlades till ett permanent organ med fast

kansli och är därefter att betrakta som ett riksdagens verk.

Val av revisorer skulle ske samtidigt med utskottsvalen. Kansliet kunde

därigenom påbörja förberedelserna för revisionen omedelbart i riksdagens

början. Begränsningen av varje revision till att avse ett räkenskapsår slopades.

Möjlighet öppnades för revisorerna att vid sidan av sin årliga berättelse

över granskningen inkomma med framställningar till riksdagen om och när

särskild anledning påkallade det.

År 1968 genomfördes ytterligare förändringar i fråga om redovisningen

av resultatet av revisorernas granskning. Dessa innebar att den årliga redovisningen

i form av tre samlade berättelser till riksdagen — en för vardera

riksbanken och riksgäldskontoret och en för statsförvaltningen i övrigt

— ersattes av en fortlöpande slutbehandling och redovisning av granskningsärendena

med därav betingade framställningar till riksdagen eller

Kungl. Maj :t om åtgärder. Revisorerna fick också befogenhet att själva genom

remiss till berörda myndigheter inhämta yttranden över vid granskningen

gjorda iakttagelser. En årlig verksamhetsberättelse med en översiktlig

redogörelse för granskningsarbetet skulle ersätta den tidigare revisionsberättelsen

med dess detalj redovisning. Revisorernas särskilda granskning

för varje avslutat räkenskapsår av riksbankens och riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning skulle dock även fortsättningsvis redovisas

i särskilda berättelser.

Fr. o. in. år 1968 föreskrevs vidare att revisorerna för ärendenas beredning

skulle sammanträda på tre avdelningar. Tidigare hade revisorerna haft samma

möjlighet, vilken regelmässigt hade utnyttjats. Vidare gavs suppleanterna

ökade möjligheter att aktivt medverka i det löpande arbetet.

Personalförteckningen för det fasta kansli som inrättades år 1949 upptog

tjänster för en kanslichef och tre byrådirektörer (sekreterare). De senare var

organisatoriskt knutna till de tre avdelningarna. Viss vakt- och skrivperso
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

15

nal erhölls därutöver från den gemensamma riksdagsförvaltningen. Frånsett

förändring av tjänsterna för byrådirektörer till sådana för avdelningsdirektörer

bibehölls personalförteckningen oförändrad till år 1968. Då utökades

den med en tjänst för byråchef och tre tjänster för byråassistenter.

Byråchefstjänsten avsågs för kvalificerad utredningsverksamhet och byråassistenttjänsterna

för biträde åt var och en av avdelningsdirektörerna.

Därutöver tillfördes kansliet en tjänst för kansliskrivare och en tjänst för

vaktmästare.

Vidtagna förändringar under senare år utgår från synpunkter och förslag

som väsentligen har framförts och behandlats i

— motion 11:178 år 1965

— riksdagens revisorers yttrande 14.5.1965 över motionen

— konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966 över motionen

— betänkanden I och II med förslag till effektivisering av riksdagens revisorers

verksamhet avgivna av en särskild utredning 2.9.1966 resp. 8.3.1967

— konstitutionsutskottets utlåtande nr 60 år 1967 över betänkandena

— bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967 över betänkandena

— bankoutskottets memorial nr 70 år 1968 med förslag till bestämmelser

om revision av riksdagsförvaltningen.

Den antydda utvecklingen innebär en viss anpassning till förändrade betingelser

för revisorernas och kansliets verksamhet. För en mera ingående

belysning av de frågor som härvid har varit aktuella hänvisas till angivna

handlingar. I korthet kan dock anföras följande.

Utgångspunkterna för de genomförda förändringarna är främst att söka

i den snabbt ökande omfattningen och komplexiteten av den statliga verksamheten.

Härigenom ändras förutsättningar och krav i fråga om revisionsarbetets

bedrivande och behovet av insatser härför.

För granskningsverksamhetens inriktning har utvecklingen inneburit en

förskjutning från redovisningsrevision med räkenskapsgranskning till sakrevision

eller förvaltningsrevision grundad på en mera kvalificerad utredningsverksamhet.

Beträffande val av granskningsobjekt pågår en utveckling

och strävan i riktning från granskning av enskilda förvaltningsärenden och

liknande till granskning och behandling av frågor av mera principiell och

generell betydelse. Samtidigt föreligger en strävan, att granskningens syfte

inte i första hand skall vara att finna fel och anledningar till särskilda påpekanden,

utan att syftet även bör vara att allmänt främja en sådan inriktning

av statsverksamheten, att en god hushållning med statens medel åstadkoms,

samt att bidraga till ökad allmän information för riksdagen om tillståndet

inom olika förvaltningsområden, utfallet av genomförda reformer

m. in.

När det gäller revisorernas medverkan i revisionsarbetet har utvecklingen

inneburit en förskjutning från direkta granskningsinsatser, avseende såväl

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

initiativ till som genomförande av olika granskningsärenden, till bedömning

av förslag och färdigt utredningsmaterial som har framtagits och presenteras

av kansliet.

2.2 Översikt över nuvarande organisation och verksamhet

Riksdagens revisorers ställningstagande till olika granskningsärenden

sker vid sammanträden i plenum.

För beredning av ärendena sammanträder revisorerna vidare på tre avdelningar

med viss specialisering på olika områden av statsförvaltningen.

Revisorernas kansli förestås av en kanslichef som leder arbetet inom

detta.

Som ställföreträdare för kanslichefen tjänstgör en byråchef. Dennes

främsta uppgift är dock att verkställa mera omfattande utredningar i frågor

av företrädesvis principiell och generell natur. Frågorna kan ha anknytning

till vilken som helst av de tre avdelningarna.

Vid var och en av de tre avdelningarna tjänstgör en avdelningsdirektör

som sekreterare. Avdelningsdirektören skall i första hand verkställa utredningar

i frågor som faller inom avdelningens område. Vid varje avdelning

tjänstgör vidare en byråassistent som biträder avdelningsdirektören och i

förekommande fall kanslichefen och byråchefen i deras utredningsarbete.

För vissa gemensamma arbetsuppgifter finns vidare en kansliskrivare och

en vaktmästare. För budgetåret 1969/70 har därutöver anvisats medel för

deltidsanställning av ett kontorsbiträde.

Kansliets resurser tas huvudsakligen i anspråk för en sakrevisionellt eller

förvaltningsrevisionelit inriktad granskning av den totala statsverksamheten.

För den särskilda externrevision av riksdagsförvaltningen som ankommer

på riksdagens revisorer anlitas fr. o. m. år 1968 en auktoriserad revisor,

som väsentligen svarar för det egentliga granskningsarbetet och föredrar

resultatet härav för revisorerna.

Organisationen åskådliggörs vidare genom en organisationsplan i bilaga 1.

En översikt över olika förekommande arbetsuppgifter och en grov uppskattning

av hur arbetstiden fördelas på dessa lämnas i bilaga 2.

3. Synpunkter på nuvarande organisation och verksamhetsformer

Vissa brister och olägenheter i fråga om kansliets organisation och verksamhetsformer

föreligger även efter de under senare år vidtagna förändringarna.

En del av dem kvarstår sedan Lidigare medan andra kan härledas

till de genomförda förändringarna.

I det följande lämnas en översikt och vissa kommentarer och synpunkter

på sådana frågor som har aktualiserats under översynen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

17

3.1 Minskad ändamålsenlighet i tillämpad indelning av granskningsverksamheten
Den

tillämpade relativt grova indelningen av den statliga verksamheten i

tre områden med anknytning till de tre avdelningarna för att underlätta

revisorernas möjligheter till överblick och specialisering på i någon mån

begränsade avsnitt torde ha minskat i betydelse genom utvecklingen av revisorernas

insatser från direkt granskningsarbete till bedömning av genom

kansliet framtaget utredningsmaterial. Utvecklingen mot ökad inriktning

av granskningsverksamheten på principiella och generella frågor torde vidare

inte främjas av en indelning som följer sakområden och statsdepartementens

ansvarsområden. På senare år allt oftare företagna förskjutningar

mellan departementen och förändringar i övrigt av deras uppgifter bryter

kontinuiteten i ev. specialiseringssträvanden eller medför avvikelser från

den principiella fördelningen av granskningsärenden på avdelningarna, vilka

på kortare eller längre sikt kan bidra till att göra granskningsverksamheten

mindre överskådlig och systematisk.

Med hänsyn till tidigare angivna begränsningar av översynen behandlas

emellertid inte organisationen av revisorernas verksamhet på avdelningar

närmare i denna rapport.

Avdelningsindelningen och de kring denna uppbyggda verksamhetsformerna

har dock satt sin prägel även på kansliets organisation och verksamhet.

Till varje avdelning är knuten en avdelningsdirektör, som i första hand

svarar för behandlingen av avdelningens ärenden. Den personalförstärkning

som tillfördes kansliet år 1968 fördelades till väsentlig del -— de tre

byråassistenterna — i första hand på avdelningarna. Byråchefen som avsågs

för större, principiella och generella utredningar placerades däremot vid sidan

av avdelningarna. Revisorernas behandling av med dessa utredningar

sammanhängande ärenden skulle dock ske inom ramen för avdelningsindelningen.

En indelning av den statliga verksamheten i olika avsnitt, som fördelas

på olika tjänstemän inom kansliet, kan innebära vissa fördelar ur arbetsorganisatorisk

synpunkt. Detta gäller i första hand genom inriktningen av

tjänstemännens insatser på olika intressesfärer vid den allmänna bevakningen

av statsverksamheten och valet av granskningsobjekt. Vidare medges

en viss »teknisk» specialisering hos tjänstemännen på särskilda sakområden.

Den pågående utvecklingen i fråga om val av granskningsobjekt med

ökad inriktning på principiella, generella och tväradministrativa frågor gör

som tidigare berörts den tillämpade indelningen mindre ändamålsenlig, då

de aktuella frågorna ofta kan skära över gränserna mellan avdelningarnas

områden.

Utvecklingen mot mera kvalificerade former av utredningsverksamhet

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

kan även innebära, att en specialisering hos tjänstemännen på t. ex. förval tningsfunktioner,

analysteknik och utredningsmetoder är av större betydelse

än en specialisering på sakområden.

Anknytningen av avdelningsindelningen till statsdepartementens ansvarsområden

medför, som också tidigare har berörts, svårigheter eller olägenheter

att vid ändringar härav fortlöpande anpassa avdelningsindelningen

till förändringarna. Till stor del har detta lösts genom avvikelser och undantag

från departementsindelningen. Vid mera omfattande sådana avvikelser

och undantag kan den vid granskningsverksamheten tillämpade indelningen

komma att bli mindre systematiserad och mera anpassad efter

revisorernas och kanske främst tjänstemännens individuella anspråk.

Mot denna bakgrund kan det därför böra övervägas om en specialisering

och uppgiftsfördelning inom kansliet mera bör fortlöpande anpassas efter

aktuella behov och förutsättningar. Behoven av överskådlighet och systematik

i granskningsverksamheten bör härvid mera tillgodoses genom en utbyggd

planeringsverksamhet. En sådan behandlas närmare i det följande.

3.2 Dubblering av arbetsuppgifter i avdelningar och plenum

Behandlingen av ett granskningsärende i dess olika faser vid sammanträden

i avdelning och plenum innebär för kanslitjänstemännen ofta en upprepning

av i stort sett identiska föredragningar. Såvitt har kunnat bedömas

är det mera sällan som behandlingen på vederbörande avdelning tillför ett

ärende något nytt. Den bidrar därför endast i undantagsfall till att berika

granskningen eller att göra denna mera verkningsfull. Erforderliga arbetsinsatser

kan därför i många fall te sig onödiga. Olägenheterna har blivit

märkbara efter införandet år 1968 av ett »tvåstegsförfarande» med remittering

av preliminära granskningsresultat till berörda myndigheter. Detta

förfarande innebär, att handläggningen av ett ärende har byggts ut med

flera faser. Ett visst granskningsärende måste sålunda föredras inte mindre

än fem gånger inför revisorerna enligt följande schema.

(1) Ärendet anmäls för vederbörande avdelning som bestämmer om den

förberedande undersökning som gjorts får fullföljas eller ej.

(2) Om hinder inte visat sig föreligga för fortsatt utredning lämnas sedermera

på avdelningen en redogörelse för innehållet i den promemoria i

vilken granskningsresultatet redovisas.

(3) Efter bordläggning lämnas samma redogörelse i plenum, som beslutar

om eventuell remiss till berörda myndigheter.

(4) Sedan remissyttrandena inkommit och studerats, läggs ärendet ånyo

fram på vederbörande avdelning, som nu får ta ställning till ett utarbetat

förslag till revisorernas definitiva beslut.

(5) Efter bordläggning upprepas samma tillvägagångssätt i plenum, varefter

ärendet kan betraktas som slutbehandlat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

19

Inte endast den tjänsteman som direkt har svarat för utredningen utan

också kanslichefen måste följa ärendet i alla faserna. Även skriv- och distributionspersonal

är inkopplad.

Förutom en i viss mån onödig arbetsbelastning för kansli tjänstemännen

bidrar den dubblerade behandlingen av granskningsärendena till förlängda

handläggningstider och över huvud taget tunga verksamhetsformer.

Det bör kunna övervägas, om det inte är möjligt att även med bibehållen

fördelning av revisorernas verksamhet på avdelningar inom ramen för gällande

instruktion förenkla förfarandet. Förenklingarna bör t. ex. kunna

avse minskade krav på föredragning i vissa faser av ett ärende i endera

avdelning eller plenum eller uteslutande av föredragning i vissa faser.

3.3 Ökad arbetsbelastning genom »tvåstegsförfarande» i behandlingen av

gran skn ingsärenden

Genom »tvåstegsförfarandet» med remittering av en granskningspromemoria

till berörda myndigheter före revisorernas slutliga ställningstagande i

ett granskningsärende har vissa arbetsuppgifter, som enligt tidigare system

ankom på riksdagsutskotten och statsdepartementen, flyttats över till riksdagens

revisorer och deras kansli. Vid en samlad syn på behandlingen av

granskningsärendena torde den numera tillämpade ordningen få anses innebära

en arbetsbesparing och rationalisering. För revisorernas kansli har den

dock inneburit en ökad arbetsbelastning. Eventuellt kan dock ökningen i

någon mån ha motverkats genom minskade arbetsinsatser i samband med

redovisningen av de preliminära undersökningsresultaten i en granskningsproinemoria.

De tillkommande arbetsuppgifterna i samband med bedömningen

av remissyttrandena är väsentligen av kvalificerat slag.

»Tvåstegsförfarandet» bidrar klart till en ökad och mera allsidig belysning

av de frågor som tas upp till granskning och därmed till en effektivisering

av revisorernas verksamhet. Erfarenheterna av den nya ordningen

synes ha varit goda. Någon anledning att överge den torde således inte föreligga.

De särskilda krav den har aktualiserat när det gäller kansliets verksamhet

bör däremot beaktas vid utformningen av kansliets organisation.

3.4 Otillräckliga personalresurser

Kansliets personalresurser har anförts vara allmänt otillräckliga och en

utökning med tjänster för i första hand kvalificerade utredare skulle erfordras.

För närvarande är det inte möjligt att erhålla ett underlag för en objektiv

bedömning av det samlade personalbehovet. Verksamhetens inriktning och

omfattning och därmed resursbehovet styrs helt internt av revisorerna och

därvid av kansliets insatser. Utifrån kommande uppdrag av det slag som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

påverkar verksamheten hos t. ex. riksdagens ombudsmän och även hos riksdagens

utskott saknas i princip helt. Konstitutionsutskottet har visserligen

i utlåtande nr 60 år 1967 genom hänvisning till praxis och i samband med

synpunkter på ökad inriktning av verksamheten mot granskningsärenden

av mera principiell karaktär gett vissa antydningar om antalet ärenden som

bör slutredovisas varje år. I utlåtandet anfördes sålunda bl. a.: »Ingen invändning

synes sålunda kunna resas mot att revisorerna något nedbringar

det antal ärenden som för närvarande brukar slutredovisas varje år — mellan

30 och 40 — för att därigenom bereda tid och arbetsresurser för att varje

år ta upp någon större principfråga av allmänt intresse.» En sådan allmän

mål- och prestationsangivning ändrar dock inte på den dominerande betydelsen

av revisorernas egen interna styrning av verksamheten och resursbehovet.

Denna styrning sker väsentligen genom ställningstaganden till inriktning

och omfattning av granskningsverksamheten — eller in. a. o. valet av

granskningsärenden. För närvarande sker detta i huvudsak successivt under

året och utan särskild systematik. Väsentligen styr tillgången på personalresurser

och ledig kapacitet verksamhetens omfattning och inriktning och

inte tvärtom. Frågor om ökad systematik och planmässighet i valet av

granskningsobjekt behandlas närmare i det följande.

3.5 Olämplig sammansättning av personalresurserna

Den förstärkning av personalresurserna som erhölls genom de tre tjänsterna

för byråassistenter anses inte ha kunnat tillgodose de mest aktuella

behoven. Förstärkningen har inte kunnat utnyttjas optimalt.

Utredningen angående riksdagens revisorers verksamhet föreslog i sitt

betänkande II år 1967, att varje avdelning skulle tillföras en tjänst för biträdande

revisionstjänsteman i mellanlönegrad. Innehavarna av tjänsterna

skulle medverka vid utredningar och även självständigt handlägga vissa

ärenden samt, då så erfordras, vikariera på högre tjänster. Inrättandet av

de föreslagna tjänsterna skulle vidare innebära att en viss karriärstege skapades

inom kansliet, vilket skulle bidra till kontinuitet i verksamheten och

rekryteringen.

Ett besättande av byråassistenttjänsterna med sökande ur kanslistkarriären

eller motsvarande har inte ansetts lämpligt. De uppgifter avseende räkenskapsgranskning,

sammanställning av statistik och annat utredningsunderlag

m. m., som i första hand har ansetts lämpade för tjänstemän av

nämnda slag, anses inte förekomma eller böra förekomma i sådan omfattning,

att de kräver tre tjänstemäns insatser. Revisorerna har i stället till de

tre tjänsterna rekryterat tjänstemän med akademiska examina. På grund

av tjänsternas lönegradsplacering har det härvid inte varit möjligt att erhålla

andra innehavare av tjänsterna än sådana som nyligen har avlagt exa
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtande nr 49 år 1969

21

men. Då dessa av naturliga skäl saknar närmare kännedom om och erfarenhet

av verksamheten inom statsförvaltningen, kan de inte förrän efter kanske

flerårig handledning och rådgivning anförtros mera självständiga och

kvalificerade arbetsuppgifter. En sådan utbildningsverksamhet utgör en belastning

för avdelningsdirektörerna, vilken till stor del uppväger den avlastning

som avsågs uppnås med de nya tjänsterna.

Svårigheter att behålla innehavarna av byråassistenttjänstema har även

konstaterats. Detta beror främst på att lönegradsplacering och utvecklingsmöjligheter

är ofördelaktiga jämfört med amanuens tjänster för motsvarande

personal i den övriga statsförvaltningen.

Tjänsterna har vidare inte medfört någon önskvärd karriärstege inom

kansliet eller möjligheter till snabbt insättande av vikarier för avdelningsdirektörerna.

Det senare innebär att verksamheten vid en avdelning i regel

måste ligga nere vid avdelningsdirektörens ev. frånvaro på grund av sjukdom,

tjänstledighet m. in., vilket kan medföra väsentliga olägenheter.

Lösningar på svårigheterna kan mer eller mindre uppnås genom anpassning

antingen av rekryteringen till den gällande lönegradsplaceringen eller

av lönegradsplaceringen till de krav som kan uppställas för den typ av personal

som nu rekryteras eller ännu hellre eftersträvas. En kombination av

dessa anpassningsåtgärder är givetvis också möjlig. Med den inriktning av

kansliets verksamhet som gäller och eftersträvas torde med nuvarande ungefärliga

omfattning av verksamheten behovet av kanslistpersonal eller liknande

inte uppgå till tre tjänster. Med den begränsade storlek på kansliet

som under alla förhållanden kan förutsättas vara realistisk inom överskådlig

tid är det inte lämpligt att i verksamheten inrymma någon mera omfattande

handlednings- och utbildningsverksamhet.

3.6 Organisatoriska hinder för optimalt utnyttjande av personalresurserna

Uppdelningen av kansliet på små enheter med anknytning till avdelningarna

hindrar ett optimalt utnyttjande av tillgängliga personalresurser.

En mer eller mindre strikt uppdelning av en begränsad personalstyrka på

mindre, relativt fristående enheter kan allmänt konstateras hindra ett rationellt

och optimalt utnyttjande av resurserna. Utjämningen av skillnader i

arbetsbelastning mellan enheterna försvåras. Detsamma gäller anpassning

till skiftande behov av insatser genom koncentration av resurserna till mera

väsentliga uppgifter, insats av ersättare vid tillfällig frånvaro för någon

tjänsteman m. m. Specialisering i tekniska, metodologiska och funktionella

avseenden motverkas liksom gemensamt utnyttjande av specialkunskaper.

En sammanhållning av personalresurserna under gemensam ledning och

integrering av arbetsuppgifter kan bidra till ökade arbetsinsatser genom

bättre arbetsfördelning och snabbare anpassning till förändrade behov och

därmed till ökad effektivitet i verksamheten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

3.7 Organisatoriska begränsningar för valet av granskningsobjekt

Uppdelningen av kansliet på små avdelningsanknutna enheter och fördelning

av utredningsuppdrag på avdelningsdirektörerna och byråchefen innebär

att granskningsverksamheten i huvudsak begränsas till sådana projekt,

som inom rimlig tid kan behandlas av en kvalificerad utredare med visst

biträde.

Varje resursförstärkning till kansliet, som på motsvarande sätt delas upp

på t. ex. de tre avdelningsanknutna enheterna, innebär en kapacitetshöjning

i fråga om enskilda granskningsprojekt, som endast utgör en tredjedel av

vad som skulle bli fallet om förstärkningen samlades inom en enhet.

Den pågående utvecklingen och strävan mot en inriktning av granskningsverksamheten

på större och principiella frågor underlättas inte genom berörda

begränsningar i valet av granskningsobjekt.

3.8 Ökade behov av insatser för framtagande av granskningsobjekt

Den statliga verksamhetens ökande omfattning och komplexitet medför

att uppgiften att bevaka utvecklingen på olika förekommande områden kräver

ökade arbetsinsatser om en viss bredd och allsidighet på granskningsverksamheten

skall kunna upprätthållas. Även urskiljandet och valet av

granskningsobjekt kräver större arbetsinsatser, genom att de i ökande omfattning

kräver klarläggande och förberedande undersökningar för att t. ex.

inhämta fakta om olika sakområden, klarlägga olika samband och avgränsa

lämpliga objekt. Inriktningen av granskningsverksamheten mot större, generella

och principiella frågor bidrar till denna utveckling.

Uppgifterna för framtagande av granskningsobjekt, som är av kvalificerat

slag, ankommer i den nuvarande kansliorganisationen på såväl kanslichefen

som byråchefen och avdelningsdirektörerna. Kanslichefens möjligheter till

ökade insatser härför begränsas dock av hans uppgifter för ledning av kansliets

verksamhet och vissa administrativa uppgifter. Ökade insatser från

byråchefen och avdelningsdirektörerna måste ske på bekostnad av deras insatser

i den direkt utredande verksamheten.

Ur viss arbetsteknisk synpunkt skulle en specialisering av bevakningsuppgifter

etc. till en eller ett par tjänstemän kunna övervägas. Den fortlöpande

kontakt med och kännedom om förvaltningen som erhålls i utredningsverksamheten

är dock en värdefull tillgång vid en allmän bevakning

av förvaltningens utveckling och urskiljandet av lämpliga granskningsobjekt.

Omvänt är de erfarenheter och kunskaper som erhålls vid de förberedande

undersökningar som ofta erfordras för urskiljande och val av ett

granskningsobjekt ägnade att underlätta den efterföljande egentliga utredningen

härav.

En strikt gränsdragning mellan uppgifter avseende framtagande av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande m b9 år 1969

23

granskningsobjekt å ena sidan och utredningsuppgifter å den andra bör därför

undvikas och en integrering av uppgifterna bibehållas.

3.9 Bristande systematik vid valet av granskningsobjekt

En genomarbetad systematik för bevakning av statsverksamhetens utveckling

och urval av granskningsobjekt saknas.

Med hänsyn till de relativt begränsade resurserna är det uppenbart, att

riksdagens revisorers granskning av den statliga verksamheten inte kan vara

fullständig utan måste ske genom stickprovsvis insatta undersökningar.

Vid det slag av sakrevision eller förvaltningsrevision, som det är fråga om,

är det inte möjligt att tillämpa statistiska eller liknande metoder för urval

av lämpliga stickprov. Andra former av ursvalsprinciper och verksamhetsplanering

måste användas.

Den nuvarande indelningen av den statliga verksamheten i tre sektorer

med anknytning till de tre avdelningarna är en form av systematisering av

bevakning och urval av granskningsobjekt. Denna är dock långt ifrån tillräcklig

bl. a. med hänsyn till de olika sektorernas stora omfattning och varje

avdelnings mycket begränsade personalresurser. Inriktningen av granskningen

mot generella och principiella frågor gynnas inte heller av den tilllämpade

sektorsindelningen som grund för en systematisering.

En princip för urval av granskningsobjekt som tillämpas i viss utsträckning

avser genomgång och bedömning av resultaten av genomförda förvaltningsreformer.

Den täcker dock endast delar av statsförvaltningen och då

framför allt sådana delar som nyligen varit föremål för genomgång, rationalisering

m. m.

Inom kansliet görs vidare vissa försök att sätta in verksamheten i ett mera

långsiktigt perspektiv. Den i vissa avseenden splittrade organisationen

torde dock medföra svårigheter för en samordning av sådana strävanden.

En koncentration av arbetsinsatserna på den löpande utredningsverksamheten

synes även bidra till, att en systematiserad och samordnad planläggning

av granskningsverksamheten saknas. Ett förhållande som också bidrar härtill

är att revisorerna när som helst under året kan väcka nya frågor, som

kräver arbetsinsatser för särskild undersökning, vilket kan förrycka förekommande

inriktning och planläggning av verksamheten.

Valet av granskningsobjekt är således till stor del slumpmässigt och beroende

av tillfälliga omständigheter. Detta gagnar inte effektiviteten i verksamheten

och ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser inom kansliet.

För att de angivna bristerna skall avhjälpas krävs, att ökad uppmärksamhet

och ökade arbetsinsatser ägnas frågor om systematisering av verksamheten

avseende framtagning av granskningsobjekt och planering av verksamheten.

Detta bör i hög grad underlättas, om strävandena formaliseras i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

granskningsplaner. I första hand bör en relativt detaljerad granskningsplan

utformas för varje verksamhetsår. För att öka överskådligheten och sätta

in de i de årliga granskningsplanerna upptagna granskningsärendena i ett

större sammanhang bör även mera långsiktiga planer skisseras för t. ex. de

tre till fem år som följer efter det detaljplanerade verksamhetsåret. Införandet

av mera preciserade planer för granskningsverksamheten bör givetvis

inte utesluta, att frågor som bedöms vara särskilt angelägna tas upp även

efter planens fastställande. Utrymme härför bör kunna ges i varje plan i

form av viss inplanerad odisponerad kapacitet.

En planering av skisserat slag skulle ge revisorerna bättre överblick över

verksamheten och möjlighet till en samlad bedömning och prioritering av

frågor som bör tas upp till granskning. Härigenom bör större säkerhet och

effektivitet kunna uppnås i granskningsverksamheten. En årlig verksamhetsplan

skulle vidare ge bättre möjligheter till ett rationellt utnyttjande av

tillgängliga resurser inom kansliet. En sådan plan ger också ett underlag

för bedömning av kansliets behov av personal och resurser i övrigt.

4. Förslag till organisation och verksamhetsformer

4.1 Principiella utgångspunkter

För närvarande saknas underlag för en objektiv bedömning av lämplig

storlek på kansliets samlade resurser. Ett sådant underlag förutsätter klarare

preciseringar av eftersträvad inriktning och omfattning av granskningsverksamheten

och i sista hand konkretiserade planer, projekt och liknande

och därtill knutna bedömningar av resursbehov. Utan detta kan det

endast bli fråga om på allmänna uppfattningar grundade uppskattningar av

i vilken män uppnådda resultat är ändamålsenliga och vilka resurser som

bör sättas in i verksamheten.

En fullständig behandling av berörda frågor kan inte undgå att komma

in på sådana frågor om statsrevisionens ställning, uppgifter och syften, dess

förhållande till den under Kungl. Maj :t bedrivna revisions- och rationaliseringsverksamheten

m. in., som ligger utanför översynen. En mera utvecklad

planering av granskningsverksamheten i enlighet med vad som har berörts

tidigare och de principiella och praktiska ställningstaganden som denna såväl

förutsätter som föranleder torde dock successivt leda fram till ett säkrare

underlag för bedömning av resursbehovet.

I avsaknad av erforderligt underlag synes det nu vara lämpligt att vid utformning

av kansliets organisation i första hand förutsätta resurser inom

en i stort sett oförändrad kostnadsram. I den mån t. ex. ökade resurser anses

böra sättas in i revisionsverksamheten bör de kunna tillföras organisationen

utan principiella förändringar av den.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

25

Med angivna förutsättningar eftersträvas att genom förändringar i kansliets

organisation och verksamhetsformer underlätta ett rationellt utnyttjande

av de tillgängliga resurserna.

Förändringarna bör främst avse en ökad samordning av insatser och resurser

i en mera sammanhållen organisation. Den nuvarande avdelningsinriktade

organisationen inom kansliet bör härvid ersättas med en organisation

som medger sammansättning av mer eller mindre tillfälliga projektgrupper,

vars antal och storlek fortlöpande anpassas efter behoven i de enskilda

granskningsärendena.

Därutöver bör eftersträvas en omfördelning av resurserna med ökad andel

för personal för självständig och kvalificerad utredningsverksamhet och

minskad andel för biträdande utredningspersonal.

Revisorernas uppdelning på avdelningar förutsätts komma att bibehållas.

Möjligheter att inom ramen för gällande instruktion förenkla delar av handläggningen

i både avdelningar och plenum bör dock undersökas.

Granskningsverksamheten bör slutligen styras mera systematiskt genom

tillämpning av en mera samordnad och fast planering.

4.2 Organisationsförslag

Mot bakgrund av det anförda föreslås följande organisation för kansliet.

Kansliet leds oförändrat av en kanslichef.

Direkt under kanslichefen sorterar ett antal utredningsmän utan särskild

anknytning till de olika avdelningar som revisorerna arbetar på. Med hänsyn

till den tidigare berörda osäkerheten beträffande resursbehovet och den

i samband därmed uppställda förutsättningen om en organisation som ryms

inom nuvarande kostnadsram anges antalet utredningsmän till sex. I den

mån ökade resurser anses böra ställas till revisorernas förfogande kan antalet

ökas.

Kanslichefen fördelar förekommande granskningsärenden och andra uppgifter

på utredningsmännen. För varje granskningsärende eller projekt utses

en ansvarig projektledare. Beroende av ärendenas svårighet och omfattning

anförtros de en enstaka utredningsman eller en särskilt sammansatt

utredningsgrupp eller projektgrupp. I det senare fallet fungerar den ansvariga

projektledaren även som ledare för gruppen. En utredningsman bör

parallellt kunna medverka i flera utredningar eller projekt — kanske i ett

fall som ansvarig projektledare och i ett annat som medarbetare i en projektgrupp.

För ärendenas behandling på avdelningar förutsätts i stort sett nuvarande

fördelningsprinciper kunna tillämpas.

Det förutsätts att i princip samtliga utredningsmän skall kunna bedriva

självständig utredningsverksamhet. Av rekryteringsskäl kan dock enstaka

undantag härifrån behöva förekomma. Denna förutsättning medför krav på

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankontskoitets utlåtande nr 49 år 1969

en sådan lönesättning för utredningsmännen, att personal med erforderliga

kvalifikationer kan rekryteras och behållas. Detta torde innebära lönegradsplaceringar

i de övre delarna av löneplanerna A och B och även i nedre delen

av löneplan C.

Vid lönegradsplaceringen av tjänsterna bör en övergång ske till det inom

vissa myndigheter för liknande tjänster tillämpade högstlönesystemet. Härigenom

ges större möjligheter till anpassning av rekryteringen efter aktuella

behov och förutsättningar. Vidare kan lämpliga befordringsstegar skapas

för tjänstemännen,

De högsta placeringarna avses för tjänstemän vilka såsom projektledare

svarar för de största och mest kvalificerade utredningarna. Flertalet av de

utredningar som föranleder sammansättandet av projektgrupper torde bli

av detta slag.

Vid rekryteringen av utredningspersonalen bör möjligheterna beaktas att

vid sidan av »allmänna utredare» med allsidig kännedom och erfarenhet av

statsförvaltningen även knyta specialister på olika funktioner och tekniker

såsom t. ex. redovisningsfunktionen, ADB-tekniken, samhällsekonomiska

analystekniker till kansliet.

Vid sidan av den vid kansliet anställda utredningspersonalen bör dock

liksom hittills finnas möjlighet att utnyttja konsulterande experter.

För biträdande uppgifter i utredningsverksamheten avseende t. ex. sammanställning

av räkenskapsmaterial och statistik, vissa beräkningar m. m.

bör kansliet vidare ha tillgång till en tjänsteman på kanslist- eller assistentnivå.

Denna tjänsteman bör även kunna handha uppgifter som registrator

och sekreterare åt kanslichefen. Därutöver bör beräknas en tjänst för biträde

för skrivgöromål o. d. och en tjänst för vaktmästare.

Bevakningen av statsförvaltningens utveckling, urskiljande och val av

lämpliga granskningsobjekt samt initiativ till olika projekt bör framför allt

ankomma på kanslichefen. Samtliga utredningsmän bör dock ha möjligheter

och skyldighet att medverka häri. Detta bör kunna ske såväl genom

egna initiativ som genom uppdrag från kanslichefen. Vissa arbetsinsatser

för allmän bevakning m. m. bör således kunna inplaneras för utredningsmännen.

I den mån hithörande uppgifter kan konkretiseras i vissa förundersökningar

eller liknande bör de kunna tas upp som särskilda projekt i

en plan för kansliets verksamhet och ansvarig projektledare utses.

Med hänsyn till den stora betydelsen och omfattningen av den verksamhet

avseende framtagande av granskningsobjekt, som ankommer på kanslichefen,

bör det vara naturligt att denne härvid direkt biträds av utredningsmännen.

Det gäller t. ex. sådana särskilt tids- och arbetskrävande uppgifter

som avser studier för erhållande av kännedom och överblick beträffande

visst förvaltningsområde, förundersökningar för bedömning av tänkbara

granskningsobjekts lämplighet m. m. Efter kanslichefens bedömande kan

sådana uppgifter från fall till fall mer eller mindre jämnt fördelas mellan

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

27

utredningsmännen. Kanslichefen bör även kunna söka koncentrera de biträdande

uppgifterna till några eller eventuellt en av utredningsmännen. I det

senare fallet kan vederbörande tänkas bli mer eller mindre helt ianspråktagen

för att direkt biträda kanslichefen.

Till grund för verksamheten vid kansliet bör ligga en granskningsplan,

som upptar tidsplaner, resursbehov m. in. för pågående och förutsedda projekt,

bevakande etc. verksamhet, administration m. in. 1 planen redovisas

även odisponerad kapacitet. Planen bör i första hand avse ett verksamhetsår.

Med hänsyn till den nu gällande ordningen med fortlöpande behandling

och redovisning av granskningsärenden bör dock planen i översiktlig form

ge perspektiv på verksamheten på något längre sikt — förslagsvis två eller

tre år efter det närmast aktuella verksamhetsåret.

Av konstitutionella skäl bör det verksamhetsår som detaljplaneras sammanfalla

med kalenderår och riksdagens arbetsår. Planen bör dock även utgöra

ett väsentligt underlag för beräkning av anslag för revisionens verksamhet,

budgetering och uppföljning. Även detta talar för en förlängning av

planeringsperspektivet och någon form av anknytning till budgetår.

Planeringen skall fastställas av revisorerna.

Allmänna administrativa uppgifter för kansliets verksamhet bör i första

hand ankomma på kanslichefen med biträde av tjänstemannen på kanslisleller

assistentnivå. För biträde med vissa administrativa uppgifter av kvalificerat

slag bör kanslichefen därutöver ha möjlighet att utnyttja någon eller

några av utredningsmännen. Sådana uppgifter kan t. ex. vara vissa fortlöpande

selcreteraruppgifter för avdelningar och plenum. Vid ett slopande av

avdelningssekreterarna kan vissa sekreteraruppgifter för avdelningarna behöva

sammanföras centralt. Andra uppgifter kan avse sammanställning av

granskningsplan, utformning och uppföljning av budget in. m. Utformningen

av det sakliga innehållet i planer m. m. förutsätter dock medverkan av

samtliga utredningsmän. I förekommande fall och om så anses lämpligt i

övrigt kan de administrativa biträdande uppgifterna hänföras till den tjänsteman

som särskilt har avdelats för att biträda kanslichefen med uppgifter

för framtagning av granskningsobjekt.

Den föreslagna organisationen kan sammanfattas i följande personalförteckning.

Personalförteckning (förslag):

1 kanslichef, C 4

2 byråchefer, högst C 2

1 avdelningsdirektör, högst B 7

3 byrådirektörer/förste byråsekreterare, högst A 30

1 kanslist/assistent, högst A 17

1 kontorsbiträde, r b

1 vaktmästare, högst A 9

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

En kostnadsberäkning för den föreslagna organisationen och motsvarande

för den nuvarande har intagits i bilaga 3.

Organisationen bär i övrigt åskådliggjorts i en organisationsplan i bilaga

4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vaktm.

Kansliskr.

Kont.bitr.

Byråchef

Byråass.

Avdeln.dir.

Avdeln.dir.

Avdeln.dir.

Byråass.

Byråass.

Kanslichef

Riksdagens revisorer i plenum

Avd.l

Avd. 2

Avd. 3

to

o

«a

Q

ro

ce

Nuvarande organisation för Riksdagens revisorer med kansli.

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

Bilaga 2

Översikt över arbetsuppgifter inom kansliet och uppskattning av arbetstidens fördelning

på dessa under ett dr.

Arbetsuppgift

Kanslichef

Byråchef

o. avd.

direktörer

Byrå-

assistenter

1

Summa

man-

dagar

%

man-

dagar

%

man-

dagar

%

man-

dagar

%

Allmän information

(läsning av riksdagstryck, fack- tidskrifter m. m. utan direkt

samband med visst gransknings-

35

17

no

14

30

5

175

11

»Projektspaning», mindre utred- ningar som inte föranleder vida-

45

23

130

16

175

11

Utredningsverksamhet avseende

10

5

360

45

525

87

895

56

Sammanställning av verksamhets-

10

5

30

4

40

3

Sammanträden

därav

— förberedelser för plenum ..

— förberedelser för avdelnings-

20

(-)

(-)

(5)

(15)

(-)

20

10

90

(20)

(35)

(20)

11

30

(-)

(—)

5

140

(20)

(35)

9

— föredragning och övrig när-

(15)

(40)

— föredragning och övrig när- varo vid avdelningssamman-

(15)

(10)

(40)

— protokollskrivning för ple-

(—)

(5)

(5)

Studiebesök, kortare resor med

10

40

5

15

3

75

4

50

Allmänna resor med revisionen ..

10

5

40

5

—

—

3

Administrativa uppgifter, arbets- ledning ....................

50

25

—

—

_

-

50

3

Summa

200

100

800

100

600

100

1 600

100

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1969

31

Bilaga 3

Beräkning av lönekostnader för nuvarande och föreslagen organisation av kansliet

(årslöner 1969 och 1970 enligt 1969 års avtalsuppgörelse; beloppen beräknade enligt

finansdepartementets petitaanvisningar; lönekostnadspålägg ej inberäknade).

Nuvarande organisation 7969 1970

1 kanslichef C 4.................................. 88 704 90 516

1 byråchef C 2................................... 78 204 79 860

3 avdelningsdirektörer B 7........................ 219 132 223 884

3 byråassistenter A 21 ............................ 120 600 124 596

1 kansliskrivare All............................. 25 032 26 448

Va biträde r b................................... 10 248 10 830

1 vaktmästare högst A 9.......................... 20 496 21 660

Summa......................................... 562 416 577 794

Föreslagen organisation 7969 1970

1 kanslichef C 4.................................. 88 704 90 516

2 byråchefer högst C 2............................ 156 408 159 720

1 avdelningsdirektör högst B 7..................... 73 044 74 628

3 byrådirektörer/förste byråsekreterare högst A 30 . .. 173 088 177 156

1 kanslist/assistent högst A 17..................... 29 880 31 308

1 biträder b..................................... 20 496 21 660

1 vaktmästare högst A 9.......................... 20 496 21 660

Summa......................................... 562 116 576 648

opaginerad Kontrollera mot PDF

914563

co

to

Vaktmäst,

Kont. bitr,

Kanslist /

Assistent

Byråchef

Byråchef

Avd. dir.

Byrådir. /

Förste byråsekr.

Byrådir. /

Förste byråsekr,

Byrådir. /

Förste byråsekr.

Kanslichef

Riksdagens revisorer i plenum

• Avd. 1

Avd. 2

Avd. 3

Föreslagen organisation för Riksdagens revisorer med kansli.

Bankoutskottets utlåtande nr k9 år 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1969:346 Skrivelse till riksdagens revisorer angående omorganisation av revisorernas kansli. a1 i texten
  2. Rskr. 1969:347 Skrivelse till riksdagens revisorer angående omorganisation av revisorernas kansli. a1 i texten