Utlåtande i anledning av motioner om förstatligad produktion och distribution av elkraft.
1969-11-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1969:50, Utlåtande i anledning av motioner om förstatligad produktion och distribution av elkraft.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 50 år 1969
1
Nr 50
Utlåtande i anledning av motioner om förstatligad produktion
och distribution av elkraft.
I de likalydande motionerna I: 36 av herr Werner och II: 43 av herr Hermansson
m. fl. yrkas bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall
hemställa om förslag syftande till att allmänägda företag, i huvudsak statliga,
skall svara för produktion, distribution och försäljning av elkraft.
Motionerna innehåller också ett yrkande som avser utredning om förstatligande
av bensin- och oljehandeln. I denna del har motionerna behandlats
av utskottet i ett tidigare utlåtande, nr 18, och på utskottets hemställan avslagits
av riksdagen.
Motionerna
Landets elkraftproduktion förutses, påpekar motionärerna, under 1970- talet komma att nära nog fördubblas. Nära hälften av tillskottet beräknas
komma från kärnkraften. Motionärerna citerar ett uttalande av generaldirektören
i vattenfallsverket Erik Grafström enligt vilket kärnenergin skapar
»möjligheter att räkna med en relativt snabbt sjunkande kostnadstrend för
elkraften» och alltmer kan »göra sig gällande som konkurrent inom värmesektorn»
med bl. a. bättre miljöförhållanden som följd. För att kärnenergin
skall få sådana positiva konsekvenser för samhället fordras enligt motionärerna
ett fast statligt grepp över utvecklingen vilket utesluter alla profitintressen.
En uppgift från vattenfallsverkets sida att verket skall dela produktionen
av kärnenergi ungefär jämnt med privata och kommunala kraftföretag
betecknas som oroande. Det förhållandet att privata intressenter
tillåtits att exploatera vattenkraft borde, menar motionärerna, inte automatiskt
medföra att de också skall komma in på den nya elproduktionsmarknaden.
Upplysningar i anslutning till motionerna
Centrala driftledningen (CDL) har i studien »Elförsörjningen under
1970-talet», utgiven i december 1967, belyst sannolika alternativ för kraftsystemets
utveckling. Från år 1970 till år 1980 beräknas den tillgängliga
effekten stiga från 15 200 MW till 28 700 MW och energiproduktionen från
67 TWh (terawattimmar; 1 TWh = 1 miljard kilowattimmar) per år till
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 50
2
Bankoutskottets utlåtande nr 50 år 1969
127 TWh per år. För energitillskottet beräknas svara till största delen kärnkraft
(uppgång från 1 till 39 TWh per år), därnäst kondens- och mottryckskraft
— som i första hand är oljebaserad — (uppgång från 13 till
28 TWh per år) och i ringare mån vattenkraft (uppgång från 53 till 60
TWh). Nu nämnda siffror bygger i fråga om elenergins andel av den totala
energikonsumtionen på ett maximialternativ. Följes i stället ett minimialternativ
uppnås den för 1980 förutsedda konsumtionsnivån ett par år senare.
Elenergiproduktionen år 1967, uppmätt vid generatorerna, uppgick till
ca 54 TWh. Därav svarade staten genom statens vattenfallsverk för ca 42
procent och genom vissa statsägda aktiebolag för ytterligare ca 1 procent
samt kommuner för ca 4 procent. År 1968 hade vattenfallsverkets andel stigit
till ca 44 procent.
Energikommittén (ordförande: departementsrådet Hans Håkansson) utreder
sedan 1964 vissa energifrågor. 1 direktiven för utredningen (riksdagsberättelsen
1965, s. 349) anföres, att närmare överväganden är motiverade
rörande vilka åtgärder som kan komma att erfordras från statsmakternas
sida för att bidraga till en sådan utbyggnad och avvägning mellan olika
energikällor som kan anses samhällsekonomiskt optimal med hänsyn till
behov, ekonomi, störningsrisker, arbetsmarknad, kapitaltillgång, handelsbalans
m. in. I samband med en kartläggning av nuvarande läge och utvecklingsperspektiv
inom energisektorn bör enligt direktiven även behovet av
organisatoriska åtgärder undersökas. En mera samlad prognosverksamhet
omfattande hela energiområdet anses erforderlig; även i övrigt skall av
kommittén utredas vilka åtgärder som bör vidtas för att underlätta en samordning
mellan olika organs åtgärder inom energisektorn. — Utredningen
framlade 1967 rapporten »Sveriges energiförsörjning 1955—1985» (stencil
Fi 1967:8).
Statens vattenfallsverk handhar ensamt de s. k. stamlinjerna för överföring
av elenergi med en spänning av lägst 220 kV över längre distanser.
Uttaget av kraft från större kraftstationer och stamlinjestationer ombesörjs
i regel av kraftproducenterna. Dessa säljer därefter kraften till stora industrier
eller till återdislributörer — för vidare försäljning till mindre industrier
eller till detalj distributörer — eller svarar själva för nedtransformering
och vidare försäljning. De större kraftföretagen, bland dem statens
vattenfallsverk, har 1965 träffat ett preliminärt avtal om ett fastare samarbete
vid utnyttjandet av sina kraftproduktionstillgångar.
Av detaljdistributionsföretagens årsomsättning av elenergi år 1965, ca 38
TWh, svarade statliga företag för ca 7 TWh, varav ca 5 TWh täcktes med
egen produktion och resten med inköpt elenergi. Kommunala företag omsatte
ca 14 TWh, varav ca 2 TWh var egen produktion. Inom detalj distributionsnätet
innehade statliga företag år 1963 ca 17 procent av högspännings
-
Bankoutskottets utlåtande nr 50 år 1969
3
ledningarna (räknat i längd), ca 12 procent av antalet transformatorstationer
och ca 10 procent av lågspänningsledningarna. För kommunala företag var
motsvarande andelar 15, 17 och 22 procent.
För framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning fordras
statlig koncession. Med koncession följer distributionsplikt. För att en
skälig prissättning skall åstadkommas är koncessionshavare skyldig att
underkasta sig prisreglering. Eldistributionsutredningen har i betänkandet
»Eldistributionens rationalisering» (SOU 1968:39) redogjort för elenergiförsörjningen
och föreslagit vissa förändringar i fråga om koncessionsväsendet,
bl. a. en utvidgad distributionsplikt för innehavare av områdeskoncession
och ökade möjligheter till prövning av skäligheten av eif öretags leveransvillkor.
Sedan betänkandet remissbehandlats är utredningens förslag
nu föremål för fortsatt beredning inom Kungl. Maj :ts kansli.
Tidigare behandling av likartade motioner
Vid 1966 och 1967 års riksdagar väcktes motioner vari yrkades att riksdagen
hos Kungl. Maj :t skulle hemställa om sådana åtgärder att samhället
finge bestämmanderätten över alla resurser för energiförsörjningen. I sina
utlåtanden över motionerna hänvisade bankoutskottet (1966:6, 1967:11)
båda åren främst till energikommitténs och 1967 därjämte till bl. a. eldistributionsutredningens
arbete. Utskottet ansåg att resultaten av den omfattande
utredningsverksamhet som pågick borde avvaktas innan den av motionärerna
föreslagna åtgärden aktualiserades. I enlighet med utskottets förslag
avslog riksdagen vid båda tillfällena motionärernas yrkande.
Utskottet
Närmare hälften av elenergiproduktionen i Sverige sker genom statens
och olika kommuners försorg. Statliga och kommunala företag tar också
direkt del i detalj distributionen av elenergi, en distributionsverksamhet som
för övrigt i sin helhet är föremål för en ingående statlig reglering. Den fortsatta
utformningen av denna reglering har övervägts av eldistributionsutredningen,
vars förslag nu prövas inom Kungl. Maj :ts kansli. Till spörsmålet
om statens vattenfallsverks fortsatta utbyggnad får riksdagen årligen ta
ställning vid behandlingen av verkets investeringsplaner för kommande
budgetår. Energifrågor på längre sikt utreds av energikommittén.
Med hänsyn till vad bär anförts om de samhälleliga insatserna på energiförsörjningens
område finner utskottet icke skäl föreligga för riksdagen att
rikta den begäran till Kungl. Maj :t som motionärerna föreslagit. Utskottet
hemställer därför
4
Bankoutskottets utlåtande nr 50 år 1969
att riksdagen avslår motionerna I: 36 och II: 43, såvitt nu
är i fråga.
Stockholm den 18 november 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm
(s)*, Åkerlund (m), Lundin (s), Österdahl (fp) och Brundin (m);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s), Fridolfsson
i Rödeby (s), Brännström (s)* och Stridsman (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.
\
ESSELTE AB, STHLM 69
914695
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.