Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av en riksdagens informationst jänst.
1969-02-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1969:7, Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av en riksdagens informationst jänst.
Dokumentets text
Nr 7—8
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1969
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av en riksdagens
informationst jänst.
I de likalydande motionerna 1:278 av herr Brundin och 11: 379 av herr
Clarkson m. fl. hemställes, att riksdagen skall besluta att inrätta en riksdagens
informationstjänst samt uppdraga åt riksdagens förvaltningskontor
att utarbeta de närmare bestämmelserna för dess verksamhet i enlighet
med de riktlinjer som anförts i motionerna.
Motionerna
Behovet av förbättrad kontakt mellan riksdagen och allmänheten moti\eras
kritik av det etablerade samhällets demokratiska uppbyggnad och förekomsten
av osaklig kritik mot riksdagen och dess ledamöter, t. ex. i samband
med införandet av ny pensionsordning för riksdagsmän. Efter att
ha erinrat om tidigare förslag till utvidgning av riksdagens informationsverksamhet
uttalar motionärerna att det gäller att aktivt söka utplåna
vanföreställningar och ge riksdagen en ny ställning i människors medvetande.
Den förestående enkammarreformen erbjuder, framhåller de, ett
naturligt tillfälle härtill. Reformen förutsätts komma att av massmedia
följas med ett intresse som kan utnyttjas för en ny inriktning av riksdagens
utåtriktade verksamhet. För planering av denna föreslås inrättande av ett
kontaktorgan som bl. a. skall genomföra en populärt upplagd informationskampanj
som kan ge massmedia en impuls att på ett tilldragande
sätt lansera den nya riksdagen.
Tidigare behandling av likartade motioner
Riksdagen har 1967 och 1968 avslagit motioner om inrättande av en
tjänst som riksdagens pressombudsman. Bankoutskottet har i sammanhang
härmed (uti. 1967:22, 1968: 13) redogjort för massmedias bevakning av
riksdagsarbetet och för åtgärder som riksdagen vidtagit för att informera
om detta.
Beträffande massmedias bevakning av riksdagsarbetet
har lämnats följande uppgifter. Tidningarnas telegrambyrå AB (TT) får
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 7—8
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1969
2
till sin riksdagsredaktion överlämnat allt löpande arbetsmaterial och sammanställer
på grundval därav kontinuerligt rapporter om nya ärenden.
Före kamrarnas arbetsplena sänder riksdagsredaktionen ut förteckningar
över ärendena med redogörelser för utskottsbetänkandenas huvudinnehåll.
Utförliga referat av kammardebatterna distribueras fortlöpande till tidningarnas
referenter, partiernas nyhetsbyråer etc. samt till specialabonnenter
i Stockholm och landsorten. På grundval av debattreferaten sammanställs
översikter som jämte referat av nya propositioner, motioner etc.
sänds till alla teleprinteranslutna abonnenter. Därutöver upprättas journalistiskt
upplagda sammanfattningar. Stockholmstidningarna och ett par
landsortstidningar har egna medarbetare med ganska fast stationering i
riksdagshuset. En omfattande informationsförmedling sker genom partiernas
nyhetsbyråer och genom Förenade landsortstidningar AB. TT:s material
används även av radion och televisionen, vilka dessutom har egna
reportrar och referenter och egna direktreportage.
Sedan början av år 19(57 förekommer i större utsträckning än tidigare
viss informationsverksamhet inom riksdagen. Pressöversikter
rörande frågor med anknytning till riksdagsarbetet sammanställs
kontinuerligt och distribueras bl. a. till riksdagens ledamöter. Systematiska
granskningar av hur riksdagens arbete bevakas i radio och television har
genomförts. För pressbevakningen utnyttjas ett par av kamrarnas heltidsanställda
stenografer vilka är erfarna journalister. Även vissa utåtriktade
pressombudsmannauppgifter har fullgjorts.
över de år 1967 väckta motionerna med förslag om en pressombudsmannatjänst
inom riksdagen avgav Publicistklubben och TT remissyttranden,
vari en kritisk hållning till förslaget kom till uttryck.
Publicistkhibben fann det uppenbart att pressombudsmannainstitutionens
möjligheter att förbättra informationen i massmedia övervärderats
av motionärerna och framhöll massmedias strävan att gå direkt till källan
samt deras ambition att sovra informationsmaterialet och bedöma det utifrån
ett allmänt nyhetsintresse. Direktkontakter med riksdagsledamöter och
utskottskanslier betecknades som den smidigaste informationsvägen, vilken
skulle komma att utnyttjas även om en pressombudsman tillsattes.
Den föreslagna åtgärden sades kunna få ett resultat rent motsatt det avsedda.
TT påpekade att riksdagsmaterialet ganska sällan bjuder på verkliga
nyheter, eftersom ärendenas vandring genom olika instanser måste innefatta
upprepningar, och att materialets omfång tvingar nyhetsorganen
till koncentration. De stora kontroversiella frågorna bevakas noggrant,
anförde TT, som också framhöll att intresset hos dess abonnenter blir bestämmande
för i vilken utsträckning TT:s betungande bevakning av kammardebatterna
ger upphov till publicitet. TT ansåg att pressen, radion
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1969
3
och televisionen redan tillvaratog varje möjlighet att avvinna materialet
intresseväckande detaljer. Tillsättandet av en pressombudsman skulle sannolikt
inte kunna åstadkomma någon ökning av informationsvolymen och
skulle inte underlätta nyhetsorganens verksamhet i riksdagen. Beträffande
utskottsarbetet betonades att tidningarna föredrar nyheter om vilka de tror
sig vara ensamma och att ökad publicitet kan påräknas som en följd av
större öppenhet eller om utskottsarbetet organiseras på ett mera intresseväckande
sätt.
Bankoutskottet framhöll vid båda tillfällena att enighet torde råda om
att det är önskvärt med en kontinuerlig, mångsidig och initierad information
om riksdagens insats i den politiska beslutsprocessen. De invändningar
som framförts mot förslaget att inrätta en pressombudsmannatjänst
fann utskottet dock beaktansvärda. Bl. a. bedömde utskottet det som osannolikt
att, såsom ibland hävdats, en icke önskad information om ännu ej
offentliggjorda ställningstaganden skulle kunna förhindras genom en pressombudsmans
insatser. Utskottet ansåg det dock önskvärt att riksdagen
strävade efter att göra en mera aktiv insats på informationsområdet. Utskottet
räknade med att den verksamhet på detta område som igångsatts
under talmanskonferensens överinseende skulle fortsätta och att talmanskonferensen
fortlöpande skulle ägna uppmärksamhet åt dess närmare utformning.
Bankoutskottets avstyrkande yttranden åtföljdes såväl 1967 som 1968
av reservationer, vari tre respektive fem ledamöter uttalade sig för en utredning
rörande riksdagens utåtriktade informationsverksamhet.
Vissa andra motioner vid årets riksdag
I motionen II: 994 har hemställts om åtgärder i syfte att vidga informationen
till allmänheten i ärenden som behandlas av regering och riksdag.
Allmänna beredningsutskottet har i sitt utlåtande över motionen (nr 5)
erinrat om att den år 1967 tillkallade informationsutredningen enligt sina
direktiv skall pröva behovet av en vidgad information om samhällets
verksamhet och ange målsättning för samhällsinformationen. I avvaktan
på utredningens förslag har utskottet ansett motionen II: 994 böra lämnas
utan åtgärd, vilket också blivit riksdagens beslut.
I motionerna 1:251 och 11: 287, vilka hänvisats till konstitutionsutskottet
och ännu inte behandlats av detta, föreslås att riksdagen i anslutning
till det slutliga beslutet om den partiella författningsreformen och efter
närmare utredning inom vederbörande utskott skall ta initiativ till en bred
informationsverksamhet eller andra åtgärder i syfte att fördjupa författningens
medborgerliga förankring. Som förebild för den önskade upplys
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 1 år 1969
ningsverksamheten nämner motionärerna det arbete som föregick högertrafikreformen
och som omfattade bl. a. information via massmedia, inom
organisationerna och till skolor och andra läroanstalter.
Utskottet
Tre år i följd har nu väckts motioner om inrättande inom riksdagen av
en särskild informationsfunktion, vars syfte framför allt skulle vara att
söka få till stånd fylligare och korrektare upplysningar om riksdagen och
dess arbete bl. a. i olika massmedia. Förslagen har 1967 och 1968 avsett en
befattning som pressombudsman, medan i år en »riksdagens informationstjänst»
föreslås. Liksom sina föregångare reagerar årets motionärer mot
att riksdagen och dess ledamöter i olika sammanhang utsätts för osaklig
kritik. Den förestående enkammarreformen erbjuder enligt motionärernas
mening en naturlig anledning att bredda och fördjupa riksdagens kontaktoch
informationsverksamhet.
Utskottet har i sina tidigare utlåtanden i ämnet understrukit önskvärdheten
av en kontinuerlig, mångsidig och initierad information om riksdagens
insats i den politiska beslutsprocessen. Det finns anledning att upprepa
detta uttalande men också aLt slå fast att den nuvarande informationen
om riksdagsarbetet på det hela taget fyller högt ställda krav. Bl. a.
kan pekas på den mycket ingående och objektiva bevakning som TT
ägnar riksdagens verksamhet och vars resultat får vid spridning. Att massmedia
av utrymmesskäl eller på grund av egna värderingar av materialets
nyhetsintresse publicerar endast en begränsad del av den information som
tillställs dem är ett förhållande som riksdagen torde ha svårt att påverka.
Den publicitet som gäller omständigheter vilka riksdagens ledamöter,
grupper bland dem eller organ inom riksdagen betraktar som i förtid offentliggjorda
är ofta ett resultat av en mera aktiv politisk nyhetsjournalistik
som under de senaste åren vunnit ökad utbredning. Även om reaktionen
däremot i vissa fall kan vara lättförståelig, torde få konstateras att det här
rör sig om en naturlig nyhetsbevakning.
Det nu föreliggande förslaget till mera aktiva informationsinsatser från
riksdagens sida synes i väsentlig mån bygga på intryck av företags och
organisationers public-relalions-verksamhet. Även om motionerna helt visst
innehåller beaktansvärda påpekanden ifrågasätter utskottet om det skisserade
programmet är fullt tillämpligt på ett organ av riksdagens typ, vilket
ständigt är föremål för massmedias spontana uppmärksamhet och vars
ledamöter och tjänstemän har ett omfattande och rikt utnyttjat kontaktnät.
Vad särskilt gäller motionärernas betonande av enkaminarreformens
betydelse i publicitetsavseende vill utskottet framhålla att övergången till
enkammarsystem, samtidigt som den utan tvivel kan stimulera intresset
för riksdagen, också medför praktiska problem som måste lösas om man
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1969 5
vill skapa förutsättningar för en i allo positiv framställning i massmedia
av riksdagens verksamhet. Utskottet vill erinra om att hithörande frågor
— som behandlats av konstitutionsutskottet i dess utlåtande 1968 nr 20
om författningsreformen — är föremål för övervägande inom grundlagberedningen.
Med vad hittills anförts har utskottet ingalunda velat vända sig mot motionärernas
grundläggande tes att riksdagen bör eftersträva en väsentligt
förbättrad kontakt med och information till allmänheten. Motionärernas
yrkande att riksdagen nu skall besluta inrätta en riksdagens informationstjänst
kan utskottet inte tillstyrka, dels emedan utskottet av ovan antydda
skäl ställer sig tveksamt till effekten av en sådan åtgärd, dels emedan inrättande
av ett nytt organ som kräver medelsanvisning inte bör beslutas
utan föregående utredning. Utskottet förutsätter emellertid att den redan
existerande informationsverksamhet som bedrivs under talmanskonferensens
överinseende vidmakthålles och vidareutvecklas. Genom nya initiativ
inom ramen för denna verksamhet bör syftet med de föreliggande motionerna
i det väsentliga kunna tillgodoses. Utskottet vill framhålla möjligheten
att talmanskonferensen överväger åtgärder vid fall av uppenbart missvisande
och för riksdagens ledamöter kränkande publicitet.
Utskottet vill slutligen erinra om att riksdagen på konstitutionsutskottets
förslag (uti. 1968:20) beslutat att en utredning om riksdagens personal-
och förvaltningsorganisation skall tillsättas under innevarande
vårsession. Denna utredning torde få anledning att också ägna uppmärksamhet
åt riksdagens informationsverksamhet.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna I: 278 och II: 379.
Stockholm den 27 februari 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep)*, Lundin (s), Strandberg (m) och
Österdahl (fp);
från andra kammaren: herrar Regnéll (nr), Hagnell (s)*, Franzén
i Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep),
Rask (s), Fälldin (ep)* och Löfgren (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Åkerlund (m) och Strandberg (m).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.