Utlåtande i anledning av motioner angående näringspolitiken.
1969-03-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1969:9, Utlåtande i anledning av motioner angående näringspolitiken.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1969
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av motioner angående näringspolitiken.
I de likalydande motionerna I: 738 av herrar Sundin och Johan Olsson
samt II: 825 av herr Antonsson m. fl. hemställes, att riksdagen skall
1. i princip godkänna de grunder som i motionerna angivits för en aktiv
näringspolitik; samt
2. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamt tillsättande av en
parlamentarisk arbetsgrupp för utarbetande av ett preciserat handlingsprogram
för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad som anförts i motionerna.
Motionerna
En aktivare näringspolitik anges av motionärerna som ett villkor för ett
effektivt näringsliv som kan ge medborgarna och samhället ökade resurser.
Samhället bör, anser de, användas för en förutsättningsskapande och ramplanerande
politik, vilket innebär att marknadshushållningen korrigeras
eller styrs genom åtgärder på olika samhällsområden. Den av regeringen
förda näringspolitiken karakteriseras som passiv och säges ha föranlett att
produktionsökningen blivit sämre i Sverige än i OECD-länderna genomsnittligt.
Motionärerna erkänner önskvärdheten av en strukturrationalisering
men anser att den förda näringspolitiken har lett till att i åtskilliga fall
även väl utvecklingsbara företag fått läggas ned.
Även regeringen talar numera, framhåller motionärerna, om angelägenheten
av en aktiv näringspolitik, men ett handlingsprogram för en sådan
saknas. Vissa grunder för en dylik politik anges av motionärerna i form av
korta punkter som i tur och ordning behandlar kreditförsörjningen, skattesystemet,
räntepolitiken, konkurrenspolitiken, konsumentpolitiken, det frivilliga
sparandet, ekonomisk stabilitet, den ekonomiska planeringen, utbildningspolitiken,
arbetsmarknadspolitiken, lokaliserings- och regionalpolitiken,
forskning och utvecklingsarbete, företagsrådgivning, de mindre företagens
situation, samarbete mellan företagen, samarbete mellan staten och
näringslivet samt statliga företag. Dessa grunder bör enligt motionärernas
mening i princip godkännas av riksdagen.
Näringspolitiska rådet
Såsom rådgivande organ vid utformningen av vårt lands framtida näringspolitik
inrättades i mars 1968 ett näringspolitiskt råd med statsrådet Krister
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 9
2
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1969
Wickman som ordförande. De övriga tolv ledamöterna är företrädare för
arbetsmarknadsstyrelsen, för arbetsmarknads- och näringslivsorganisationer,
för kreditväsendet och för den ekonomiska forskningen. Rådet biträds
av ett antal experter och har ett kansli förlagt till industridepartementet.
Vid rådets tillkomst angav statsrådet Wickman dess huvudsyfte vara att
åstadkomma en samlad överblick över utvecklingen inom centrala delar av
den svenska ekonomin. Mot bakgrund av ekonomins allmänna utveckling
skall rådet ta till vara och kanalisera de kunskaper och erfarenheter som
erhålls genom utredningsverksamhet på skilda håll. Rådet skall också ta
initiativ till nya branschutredningar som blir påkallade. Rådets bedömningar
på grundval av en sålunda samordnad utredningsverksamhet bör,
enligt statsrådet Wickmans uttalande, »kunna bli ett viktigt underlag för
en målmedveten utformning av en framtidsinriktad näringspolitik från
statsmakternas sida». Beträffande arbetsformerna har bl. a. angivits att
särskilda utredningsgrupper kan tillsättas för olika problemkomplex och
att konkreta utredningsuppdrag kommer att i stor utsLräckning lämnas till
branschorganisationer, utredningsinstitut samt utredningsavdelningarna
inom fackföreningsrörelsen.
Utskottet
Efter en kritisk granskning av vissa huvuddrag i den nu förda näringspolitiken
anger motionärerna i korthet de grunder som enligt deras mening
bör gälla för en aktiv näringspolitik, innebärande »en satsning på förutsättningsskapande
insatser från samhällets sida». Motionärernas näringspolitiska
program är uppdelat i sjutton punkter och spänner över ett brett register
som innefattar bl. a. olika aspekter av den ekonomiska politiken samt
sådana områden som skattesystemet, utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken
och lokaliseringspolitiken. Under varje punkt anförs i några få
satser vad motionärerna betraktar som en önskvärd inriktning av samhällets
åtgärder på området. De mindre företagens särskilda intressen betonas
därvid flerstädes.
Utskottet finner inte anledning att redovisa någon närmare granskning
av motionernas inledande, allmänna avsnitt. Det må vara nog att slå fast att
enighet råder om det angelägna i att samhället för en aktiv näringspolitik
som skapar goda förutsättningar för produktiva insatser av företag inom
skilda näringsgrenar och branscher och utav olika storlek och struktur. Att
i detta sammanhang värdera den nu förda näringspolitiken i allmänna termer
ter sig för utskottet föga meningsfullt. En konstruktiv diskussion om
näringspolitiken förutsätter att olika delspörsmål tas upp till mera ingående
behandling.
När utskottet så riktar uppmärksamheten mot de olika beståndsdelarna i
motionärernas näringspolitiska program kan utskottet inte underlåta att
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1969
3
notera att de framförda synpunkterna i de flesta fall har utvecklats alltför
knapphändigt för att kunna betecknas som klara ställningstaganden i kontroversiella
ämnen. Endast beträffande skattesystemet framförs ett par
någorlunda konkreta reformförslag. Under ett par punkter framhåller motionärerna
att några större meningsmotsättningar knappast föreligger i där
berörda avseenden.
Vad motionärerna yrkar är att riksdagen skall dels i princip godkänna de
av dem angivna grunderna för en aktiv näringspolitik, dels anhålla att Kungl.
Maj :t tillsätter en parlamentarisk arbetsgrupp som skall utarbeta ett preciserat
näringspolitiskt handlingsprogram utifrån dessa grunder. Vad gäller
det första yrkandet finner utskottet att det av formella skäl är uteslutet för
riksdagen att göra ett uttalande av det slag som motionärerna tänkt sig.
Endast det andra yrkandet föranleder alltså en prövning i sak. Den föreslagna
åtgärden framstår därvid, av skäl som utskottet närmare skall ange,
såsom klart orealistisk.
På flera av de områden som motionärerna behandlar pågår ett omfattande
utredningsarbete genom särskilda kommittéers eller sakkunnigas försorg.
I anslutning till olika punkter i motionerna kan exempelvis nämnas beträffande
kreditförsörjningen 1968 års kapitalmarknadsutredning, beträffande
konsumentpolitiken konsumentutredningen, beträffande utbildningspolitiken
1968 års utbildningsutredning, beträffande lokaliserings- och regionalpolitiken
1968 års lokaliseringsutredning och beträffande statliga företag
företagsdelegationen. I andra fall har reformer nyligen genomförts eller
föreslagits; härvidlag må erinras om den omgestaltning av företagareföreningarnas
organisation och verksamhet som beslöts 1968 samt om SHIutredningens
förslag i betänkandet »Aktiv företagsutveckling». I detta betänkande
förordas bl. a. en vidgad utredningsverksamhet rörande de mindre
och medelstora företagen. Utskottet föreslår i sitt utlåtande nr 10 omedelbara
åtgärder på detta område. I vissa delar berör motionärerna ämnen som inte
lämpligen kan prövas i ett renodlat näringspolitiskt sammanhang; som
exempel må nämnas räntepolitiken. Erinras bör också om det näringspolitiska
råd som inrättades förra året för att bistå vid utformningen av den
framtida näringspolitiken. Rådet, som består av i första hand företrädare
för arbetsmarknadens och näringslivets organisationer, har bl. a. karaktären
av samlande organ för utredningar rörande olika branscher.
Utskottet finner det uppenbart att det redan av praktiska skäl är ogörligt
att överlåta åt en parlamentarisk arbetsgrupp att behandla hela det i motionerna
angivna ämnesområdet. Verksamheten i en sådan arbetsgrupp skulle
innebära en dubblering av en rad andra organs insatser, och dess arbetsfält
skulle trots inriktningen på näringspolitiska frågor bli alltför omfattande.
Den fortlöpande utformningen av näringspolitiken måste enligt utskottets
övertygelse liksom hittills ske i samverkan mellan regering och riksdag på
grundval av specialiserad utredningsverksamhet rörande större eller mindre,
4
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1969
klart avgränsade problemkomplex. Att formulera mera övergripande näringspolitiska
program synes vara en uppgift för regeringen och för de skilda
politiska partierna. På grundval av sin individuella prioritering av olika
tänkbara åtgärder får de olika meningsriktningarna i sista hand inom riksdagen
aktualisera och ta ställning till konkreta reformprojekt på näringspolitikens
område. Av vad nu sagts framgår att utskottet avstyrker att en
parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts enligt motionärernas förslag.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna I: 738 och II: 825.
Stockholm den 4 mars 1969
På bankoutskottets vägnar:
NILS STÅHLE
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Åkerlund
(m), Lundin (s), Strandberg (m), Larfors (s), Österdahl (fp) och Mattsson
(ep);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m)*, Franzén i Motala (s),
Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep), Rask (s), Haglund
(s), Löfgren (fp) och Stridsman (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Mattsson (ep), Börjesson i Glömminge (ep) och Stridsman (ep),
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Det kan med tillfredsställelse noteras, att från olika håll ett ökat intresse
kommit till synes för en aktiv näringspolitik, som skapar goda förutsättningar
för produktiva insatser av företag inom olika näringsgrenar och
branscher. I praktiken kännetecknas emellertid näringspolitiken, såsom
motionärerna framhåller, av brister, vilka resulterat bl. a. i en relativt svag
produktionsutveckling, i otillräckliga investeringar inom industrin och i
nedläggning av företag, som bort bedömas som väl utvecklingsbara. Det kan
befaras, framhåller motionärerna, att vårt näringslivs konkurrenskraft håller
på att försvagas. De nya insatser som aviserats i form av en utvidgning
av den statliga företagssektorn och ett även i övrigt ökat statligt inflytande
inom näringslivet, bl. a. genom Sveriges investeringsbanlc AB, kan inte eliminera
nämnda brister.
Den främsta drivkraften till framsteg och framåtskridande måste fast
-
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1969
5
mer, som motionärerna understryker, vara de enskilda människornas egen
vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Denna grundsyn leder till en marknadshushållning,
baserad på konkurrens och fritt konsumtionsval. Marknadshushållningen
måste emellertid korrigeras och styras av samhället, så
att förutsättning skapas för ett näringsliv, som tillgodoser såväl effektivitetskrav
som strävan efter jämlikhet. Det är i denna styrning — innefattande
samlade åtgärder på en rad skilda områden — som den aktiva näringspolitiken
skall komma till uttryck.
Motionärernas slutsats är att ett handlingsprogram för en aktiv näringspolitik
måste fastställas. I motionen anges sammanfattningsvis vissa riktlinjer
som bör vara vägledande vid utformningen av ett sådant handlingsprogram.
Huvudvikten läggs vid åtgärder för tillvaratagande av den nyssnämnda
individuella drivkraften i vår s. k. blandekonomi. Mycket stor vikt
fäster motionärerna vid ett förtroendefullt samarbete mellan samhälle och
näringsliv. Ett ökat statligt engagemang direkt på företagsplanet, som kan
komma att behövas, bör enligt motionärerna i varje särskilt fall preciseras
och motiveras.
För att utforma ett handlingsprogram för aktiv näringspolitik bör enligt
motionärernas uppfattning en särskild parlamentarisk utredning tillsättas.
Utskottet kan i allt väsentligt instämma i de grundsatser som motionärerna
uttalat och finner den föreslagna uppläggningen av ett fortsatt näringspolitiskt
programarbete ändamålsenlig.
Utskottet hemställer därför
att riksdagen i anledning av motionerna I: 738 och II: 825
hos Kungl. Maj :t anhåller om skyndsamt tillsättande av en
parlamentarisk utredning med uppdrag att utarbeta ett preciserat
handlingsprogram för en aktiv näringspolitik i enlighet
med vad utskottet ovan anfört.»
Särskilda yttranden
1) av herrar Åkerlund (m), Strandberg (m) och Regnéll (in), vilka
anfört:
I ett flertal olika motioner har den partigrupp vi representerar lagt fram
förslag till åtgärder inom det område som skulle omfattas av den utredning
som förordas i de nu aktuella motionerna. Såsom framhålles i utskottets
yttrande förutsätter en konstruktiv diskussion om näringspolitiken att olika
delspörsmål tas upp till mera ingående behandling. Vår mening i de sakfrågor
som nu är aktuella har vi därför valt att redovisa när de inledningsvis
nämnda förslagen prövas. Följaktligen har vi här tagit ställning blott till
6
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1969
motionärernas önskemål om en allmän utredning rörande näringspolitiken.
Vad gäller de av motionärerna skisserade riktlinjerna för ett näringspolitiskt
handlingsprogram är vi — såsom kommer att framgå i senare sammanhang
— på många punkter ense med dem. Att punkt för punkt markera
graden av samstämmighet är mot bakgrund av vad vi här sagt inte erforderligt.
2) av herrar Österdahl (fp) och Löfgren (fp), vilka anfört:
I ett flertal olika motioner har den partigrupp vi representerar lagt fram
förslag till åtgärder inom det område som skulle omfattas av den utredning
som förordas i de nu aktuella motionerna. Folkpartiet är i allt väsentligt
ense med centerpartiet om riktlinjerna för en näringspolitik i vårt land.
Vårt partis uppfattning i dessa frågor har klargjorts bl. a. i en för folkpartiets
och centerpartiets företrädare gemensam reservation till bankoutskottets
utlåtande 1968 nr 24. Vidare har näringspolitiska spörsmål vid årets
riksdag tagits upp i en lång rad motioner gemensamma för mittenpartierna
eller väckta enbart från folkpartihåll, såsom motionerna I: 719 och II: 850
angående den ekonomiska politiken, 1:722 och 11:851 om utbyggd statlig
prognosverksamhet och ekonomisk planering, I: 643 och II: 769 om åtgärder
för konsumentupplysning m. m., I: 334 och II: 385 om ett näringspolitiskt
program för Norrland, I: 575 och II: 661 om utredning angående mindre
och medelstora företags förhållanden samt I: 180 och II: 188 om ökad forskning
i marknadsföring och marknadskommunikation.
Vad gäller de riktlinjer som i de nu föreliggande motionerna angetts för
ett näringspolitiskt handlingsprogram är vi på de flesta punkter ense med
motionärerna. Mycket av vad som sägs i dessa motioner har också tagits upp
på annat sätt i motioner från mittenpartierna eller enbart folkpartiet.
Vår mening i de sakfrågor som nu är aktuella har vi valt att redovisa när
de inledningsvis nämnda förslagen prövas. Därför har vi här tagit ställning
blott till motionärernas önskemål om en allmän utredning rörande näringspolitiken.
ESSELTE AB, STHLM 69
914184
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.