Utlåtande i anledning av motioner angående överförande av mark till s. k. åkerreserv.
1969-05-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1969:22, Utlåtande i anledning av motioner angående överförande av mark till s. k. åkerreserv.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av motioner angående överförande av mark till
s. k. åkerreserv.
I de likalydande vid 1969 års riksdag väckta motionerna I: 241 av herr Larsson,
Thorsten, m. fl. och II: 268 av herr Hansson i Skegrie m. fl. har hemställts
att riksdagen måtte besluta
a. att hos Kungl. Maj:t anhålla att frågan om möjligheterna att inrätta en särskild
åkerreserv i enlighet med vad som anförs i motionerna blir föremål för allsidig utredning,
b. att lantbruksnämnderna ålägges att söka kontakt med kommunernas naturoch
miljövårdsorgan i enlighet med vad som anförts i motionerna, samt
c. att kommunerna ålägges att till lantbruksnämnden i länet anmäla vilket kommunalt
organ som ålagts att svara för natur- och miljövårdsfrågor inom kommunen.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskrivit inhämtat yttranden
över motionerna från lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, Svenska
kommunförbundet, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk. Se bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. I föreliggande motioner föreslås att frågan om möjligheterna att inrätta
en åkerreserv eller jordbank görs till föremål för en allsidig utredning. Frågan
tas upp mot bakgrund av bl. a. den nedläggning av åker som pågår. Motionärerna
påtalar den förfulning av landskapet som lätt sker i de fall marken lämnas
outnyttjad. Vidare pekas på de avsättningsproblem beträffande vissa jordbruksprodukter
som f. n. föreligger samt på risken för livsmedelsbrist och hungerkatastrof
i världen på längre sikt. Genom inrättande av en åkerreserv skulle enligt
motionärerna utbudet av jordbruksprodukter på kort sikt dämpas och möjligheter
ges att tillgodose natur- och miljövårdssynpunkter. Vidare skulle skapas möjligheter
att på längre sikt återföra markresurserna till jordbruksproduktion.
Utskottet får beträffande nyssnämnda natur- och miljövårdssynpunkter hänvisa
till att hithörande frågor, såsom statens naturvårdsverk i remissutlåtande över motionerna
anfört, är föremål för överväganden såväl inom statens råd för skogsoch
jordbruksforskning som vid lantbrukshögskolan. Vidare studeras ifrågavarande
problem inom en arbetsgrupp vari ingår representanter för lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, naturvårdsverket, Svenska kommunförbundet och Riksförbundet
Landsbygdens folk.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 22
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
Frågan om jordbank var föremål för övervägande i 1960 års jordbruksutredning.
Något förslag om att införa ett jordbankssystem framfördes emellertid inte.
Det program för jordbrukets produktionsanpassning som på grundval av jordbruksutredningens
förslag antogs av riksdagen år 1967 innefattade således inte något
dylikt system. Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande över motionerna anfört
att en åkerreservering måste förknippas med en prövning som blir både administrativt
krävande och kostsam. Enligt styrelsens mening bör verkningarna av
gällande produktionspolitiska program i fråga om produktionsanpassning prövas
under en något längre period innan en eventuell ändring vidtas. Det lantbruksregister,
som är under uppbyggnad, bör under tiden kunna ge ökad information
om bl. a. takten i nedläggningen av jordbruksmark och de faktorer som inverkar
härpå. Vad gäller frågan om återförande av markresurserna till jordbruket
vid en ändrad marknadssituation vill utskottet framhålla att lantbruksstyrelsen
funnit nuvarande utvecklingstrender visa att risk ej föreligger för att produktionen
inom överskådlig tid skall underskrida den av riksdagen år 1967 angivna lägsta
nivån för landets självförsörjning. Bl. a. mot bakgrund av det anförda finner utskottet
ej tillräckliga skäl att nu överväga någon ändring av riktlinjerna för den
pågående produktionsanpassningen inom jordbruket. Utskottet vill därför avstyrka
bifall till förevarande motionsyrkande.
Utöver nämnda yrkande innefattar motionerna vissa förslag till åtgärder i syfte
att förbättra kontaktvägarna mellan lantbruksnämnderna och kommunerna. Av
remissutlåtandena från lantbruksstyrelsen och Svenska kommunförbundet synes
dock framgå, att kontakter redan nu ofta tas mellan lantbruksnämnder och kommuner
i ärenden rörande markanvändning, uppbyggnad av större animalieproducerande
företag m. m. Från ömse håll ställer man sig också positiv till en utveckling
av sådana kontakter. På grund härav torde enligt utskottets mening kunna
förutsättas att det i förevarande sammanhang erforderliga samarbetet mellan lantbruksnämnder
och kommuner kommer att ytterligare fördjupas utan att några särskilda
föreskrifter behöver utfärdas härom. Motionerna synes därför inte heller i
denna del böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen
1. avslår motionerna I: 241 och II: 268, såvitt avser förslag
om utredning beträffande åkerreserv,
2. lämnar motionerna I: 241 och II: 268, såvitt i övrigt är i
fråga, utan åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1969
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
3
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Skårman (fp)*, Carl Eskilsson
(m)*, Hermansson (ep)*, Magnusson (s), Augustsson (s), fru Hultell (m), herrar
Skagerlund (fp), Manne Olsson (s) och fru Margit Lundblad (s)*;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Persson i Skänninge
(s), Lundmark (s)*, Eskilsson i Likenäs (s), fru Lindberg (s), herr Persson i Heden
(ep), fru Sundström (s), herrar Nygren (s)*, och Berndtsson (fp).
*) Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
1. av herrar Skårman (fp), Carl Eskilsson (m), Hermansson (ep), fru Hultell (m),
herrar Skagerlund (fp), Hansson i Skegrie (ep), Berndtsson (fp) och Persson i Heden
(ep), som anser att
dels det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med »Utskottet får»
och slutar på s. 2 med »förevarande motionsyrkande» bort ha följande lydelse:
»Frågan om jordbank var föremål för övervägande i 1960 års jordbruksutredning.
Något förslag om att införa ett jordbankssystem framfördes emellertid inte.
Utredningen anförde dock bl. a. följande ’---Vid diskussionen av denna
fråga har emellertid framkommit skäl, som talar för att man i rådgivningsverksamheten
bör stimulera till åtgärder, syftande till mer extensiva brukningsmetoder i de
delar av landet, där sådana är lämpliga. Härigenom skulle även en markreserv
som kan tillgripas i ett ansträngt försörjningsläge kunna bildas. Det gäller härvidlag
främst marker som kan förväntas bli tagna ur bruk som åker men som kan
tas i anspråk som betesmarker och utnyttjas bl. a. för produktion av kött.’
Såsom framgår av vad jordbruksutredningen anfört kan en åkerreserv bl. a.
motiveras ur beredskapssynpunkter, men den kan också vara av värde för naturvården.
Som beredskapsåtgärd kan den vara en värdefull förstärkning av en i övrigt
bristande beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Av en inom statens
jordbruksnämnd företagen granskning av vårt beredskapsläge framgår att en tillräcklig
och ur lokaliseringssynpunkt tillfredsställande sådan beredskap inte föreligger
f. n. Beredskapsläget torde också vara avsevärt bättre om det inte enbart
baseras på lagerreserver utan även till viss del på en pågående produktion om än
av mera extensiv art. Utskottet delar uppfattningen om en åkerreservs värde ur beredskapssynpunkt.
Emellertid finner utskottet därjämte en åkerreserv vara av värde ur landskapsvårdande
synpunkt. Enligt inom lantbruksstyrelsen uppgjord prognos skall nedläggandet
av odlad åker sträcka sig ganska långt. Inom vissa län ända upp till 60—
70 % av nuvarande areal. Sannolikt kan detta i många fall bli förödande för natur-
och miljövården.
Enligt riksdagsbeslutet år 1967 angående jordbrukets rationalisering m. m. och
därav föranledda tillämpningsbestämmelser för lantbruksnämnderna skall dessa ej
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 22
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
anlägga annat än rent ekonomiska aspekter vid sin prövning av förutsättningar
för lån och bidrag. Även om det framstår som klart att nedläggandet av ett jordbruk
kommer att negativt påverka odlingslandskapet har man inte möjligheter att bevara
ett sådant därest detsamma ej uppfyller de ekonomiska värderingsnormerna. Bevarandet
av ett dylikt jordbruk är givetvis i första hand beroende av att någon
person vill fortsätta brukningen av detsamma. Men detta skulle sannolikt underlättas
om förmånliga kreditvillkor för upprustning kunde erhållas. Många äldre
jordbrukare i sådana bygder som saknar alternativa sysselsättningar skulle kunna
göra betydande insatser i fråga om natur- och miljövård samtidigt som brukningsenheten
kunde vara ett tillskott i en naturvårdsbetingad åkerreserv.
Såsom framgår av motionerna har finska regeringen nyligen förelagt riksdagen
förslag som innebär att markägare under vissa förutsättningar skulle få ersättning
av staten om de förband sig att lägga arealen i en åkerreserv. Detta förslag är
mycket intressant och förtjänar att bli närmare prövat också i vårt land även om
förutsättningar och ändamål kan i vissa fall vara olika. Utskottet finner därför i
likhet med motionärerna det önskvärt att förutsättningarna och formerna för en
åkerreserv i vårt land blir föremål för utredning.»
dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:
»1. med bifall till motionerna I: 241 och II: 268, såvitt nu är
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att frågan om inrättande
av en åkerreserv i enlighet med vad i det föregående anförts
görs till föremål för allsidig utredning,»
2. av herrar Hermansson (ep), Skagerlund (fp), Hansson i Skegrie (ep) och Persson
i Heden (ep), som anser att
dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med »Utöver nämnda»
och slutar med »riksdagens åtgärd» bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 241 och II: 268 framhålles bl. a. att naturvårdssynpunlcterna
aktualiserar ett utvecklat samråd mellan lantbruksnämnderna och kommunerna.
Av remissutlåtandena från lantbruksstyrelsen och Svenska kommunförbundet synes
framgå att kontakter redan nu ofta tas mellan lantbruksnämnder och kommuner
i ärenden rörande markanvändningen, uppbyggnad av större animalieproducerande
företag m. m.
Enligt utskottets mening bör emellertid denna kontakt ej vara tillfällig utan ha
en mera fast karaktär. Inom kommunerna finns ombud för lantbruksnämnderna
som i huvudsak anlitas i ekonomiska sammanhang, men i frågor som rör naturoch
miljövård är inte förhållandena lika välordnade. Det är enligt utskottets mening
önskvärt att inte bara förut omnämnda rationaliseringsåtgärder blir föremål för
kommunalpolitisk prövning eller rådgivning. Detta gäller inte minst då en rationaliseringsåtgärd
nekas och en brukningsenhet därigenom löper fara att nedläggas.
Det står kommunerna fritt att handlägga frågor angående miljö- och naturvård
så som de finner vara bäst. Detta kan alltså ske i särskilt utsedda naturvårdsnämnder
eller också i annat kommunalt organ t. ex. kommunalnämnd, byggnadsnämnd,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969 5
socialnämnd etc. Det föreligger däremot inte någon rapportskyldighet för kommunen
till lantbruksnämnden om vilket organ som handlägger dessa frågor. Ej heller
åligger det lantbruksnämnd att söka kontakt med kommunal myndighet i detta
avseende.
Utskottet finner emellertid i likhet med motionärerna det vara önskvärt med
fastare normer i dessa avseenden.»
dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:
»2. i anledning av motionerna I: 241 och II: 268, såvitt i övrigt
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
anfört rörande formerna för kontakter mellan lantbruksnämnderna
och kommunerna i naturvårdsfrågor.»
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
Bilaga
Yttranden över motionerna I: 241 och II: 268
Lantbruksstyrelsen (15.4.1969)
Lantbruksstyrelsen anför.
1. Utredning angående införande av en s. k. åkerreserv
Enligt motionärerna skulle inrättandet av en åkerreserv
a. på kort sikt dämpa utbudet av jordbruksprodukter
b. ge möjlighet att tillgodose natur- och miljövårdssynpunkter
c. på längre sikt möjliggöra ett återförande av markresurserna till jordbruksproduktion
om marknadsförhållandena skulle ändras.
1.1. Den produktionsbegränsande effekten
Den samlade effekten i fråga om produktionsbegränsning genom införandet av
en åkerreserv torde för svenska förhållanden vara osäker. Effekten torde bli starkt
beroende av systemets utformning och omfattning. Av speciell vikt är att en eventuell
reserv inte bör omfatta mark som kan användas för förstärkning av utvecklingsbara
enheter. Jordbruksjord som även utan ett system med åkerreserv skulle
permanent nedläggas bör inte heller ingå. En riksomfattande avgränsning av den
åker, som lämpligen bör ingå i en eventuell reserv, måste te sig svår. Att göra en
objektiv och rättvis bedömning i ärenden av detta slag torde likaså bli svårt.
En åkerreserv som innehåller stora arealer bättre jordbruksjord leder visserligen
snabbt till minskad produktionsvolym men också till ett ur samhällets synpunkt
felaktigt resursutnyttjande. Enligt styrelsens mening bör därför en eventuell
reserv inte innehålla högproduktiva och välbelägna arealer utan främst jordar av
marginell karaktär. En sådan reserv måste dock ges stor arell omfattning för att
leda till nämnvärt produktionsbortfall. En dylik reservering måste vidare förknippas
med en noggrann prövning i varje enskilt fall och således bli administrativt
arbetskrävande och kostsam. Att genomföra en reservering av detta slag måste bli
ett arbete som sträcker sig över flera år.
Lantbruksstyrelsen anser att verkningarna av 1967 års jordbrukspolitiska program
i fråga om produktionsanpassning först bör prövas under en något längre
period innan en eventuell ändring vidtas. Under denna period bör data från det
nyinrättade lantbruksregistret ge ökad information om bl. a. takten i nedläggningen
av jordbruksmark och faktorer som inverkar härpå.
1.2. Natur- och miljövårdssynpunkter
Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens naturvårdsverk att med beaktande av vad
som anförts i prop. 1967: 95 och jordbruksutskottets utlåtande 1967: 25 följa
inverkan ur landskapssynpunkt av nedläggningen av jordbruksmark, främst åker.
En särskild arbetsgrupp har tillsatts bestående av företrädare för lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, RLF, och Svenska Kommunförbundet.
Gruppen har till uppgift att på grund av tillgängliga och införskaffade data samt
analyser över den fortgående landskapsförändringen framlägga konkreta förslag
till lämpliga åtgärder. Detta beräknas kunna ske inom ett år.
Systematisk redovisning i större skala av användningen av nedlagd åker har ej
skett hittills. Genom det tidigare nämnda lantbruksregistret kommer bättre möjligheter
att finnas att följa och lokalisera förändringar i ägoslagsfördelningen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
7
1.3. Återförandet av markresurserna till jordbruksproduktion vid en ändrad mark
nadssituation
Enligt
vid lantbruksstyrelsen gjorda bedömningar — med en länsvis inventering
av på längre sikt odlingsvärd åker — kan åkerarealen komma att minska från
f. n. ca 3 milj. till ca 2 milj. ha 1980. Andra prognoser på grundval av trendberäkningar
har givit något större kvarstående areal. Den förväntade nedläggningen
kommer främst att omfatta lågproduktiva arealer och områden, som redan nu brukas
extensivt. Det sålunda förväntade produktionsbortfallet kan till stor del kompenseras
av den produktionsökning på kvarstående arealer, som den produktionstekniska
utvecklingen möjliggör. Nuvarande utvecklingstrender visar enligt lantbruksstyrelsens
mening att inom överskådlig tid risk ej föreligger för att produktionen
skall underskrida den i 1967 års jordbrukspolitiska program antydda lägsta
nivån för landets självförsörjning.
Angående frågan om behovet av ökning framdeles av den svenska jordbruksproduktionen
ur globalt perspektiv hänvisar styrelsen till departementschefens uttalande
i prop. 1967: 95.
1.4. Allmänt
Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang även hänvisa till en av 1968 års
jordbrukspriskommitté upprättad promemoria om för- och nackdelar med olika former
av jordbank och slaktpremier. Typexempel har där konstruerats som belyser
de problem, som är förknippade med införandet av dessa. Exemplen syftar i första
hand till att belysa effekterna vid en minskning av mjölkproduktionen motsvarande
nuvarande exportöverskott utan ökning av spannmålsöverskotten.
Med hänvisning till det anförda anser lantbruksstyrelsen att behov av den i motionerna
begärda utredningen inte föreligger och att motionerna i denna del inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
2. Ökat samråd mellan lantbruksnämnderna och kommunerna i natur- och miljövårdsfrågor
Enligt
för lantbruksorganisationen gällande bestämmelser skall naturvårdsfrågorna
beaktas så långt möjligt i arbetet med jordbrukets rationalisering .Erforderlig
kontakt skall därvid tas med och erforderliga yttranden inhämtas från statens naturvårdsverk
eller länsstyrelserna.
Kontakter med kommunerna tas från lantbruksnämndernas sida regelmässigt vid
behandling av ärenden rörande större animaiieproducerande företag o. d. och ofta
även vid andra ärenden, som rör kommunernas tätbebyggda delar i fråga om markanvändning.
Lantbruksstyrelsen ställer sig i princip positiv till kontakter mellan lantbruksnämnderna
och de organ inom kommunerna som svarar för natur- och miljövårdsfrågorna.
Några särskilda former för sådana kontakter behöver icke enligt
styrelsens mening föreskrivas.
Statens naturvårdsverk (2.4.1969)
Naturvårdsverket påpekar att frågan om hur de arealer som tas ur jordbruksproduktionen
skall utnyttjas under de senaste åren varit föremål för en tidvis mycket
intensiv debatt och många initiativ har tagits för att få grepp om hithörande problem.
Naturvårdsverket anför i anslutning härtill följande.
Statens råd för skogs- och jordbruksforskning tillsatte sålunda i februari 1967
en kommitté med huvudsaklig uppgift att utarbeta ett forskningsprogram för
jord- och skogsbrukets reella utvecklingsmöjligheter i de typiska avfolkningsbyg
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
derna. Kommittén har i dagarna redovisat sitt program. Vidare har lantbrukshögskolan
tillsatt en samarbetskommitté för köttproduktion med uppgift att genom
inventering finna områden lämpade för landskapsvårdande försök med köttdjur
eller får. Slutligen kan nämnas att Kungl. Maj:t den 9.6.1967 uppdragit åt statens
naturvårdsverk att under beaktande av vad i prop. 1967: 95 samt JoU 1967: 25
anförts i ämnet följa inverkan ur landskapsvårdssynpunkt av minskningen i jordbrukets
omfattning.
För att diskutera och samordna de åtgärder som inom ramen för nämnda uppdrag
kan vidtagas på landskapsvårdens område har bildats en arbetsgrupp med
representanter för lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, naturvårdsverket, kommunförbundet
och RLF. I arbetsgruppens program är upptaget flertalet av de problem
som diskuteras i motionerna, alltså inte blott rena landskapsvårdsfrågor utan även
samarbetet mellan olika instanser, rapporteringssystem m. m.
I avvaktan på resultatet av nämnda utredningar finner naturvårdsverket inte tillräckliga
skäl förorda bifall till motionerna.
Svenska kommunförbundet (11.4.1969)
Svenska kommunförbundet anför.
Den pågående rationaliseringen och omstruktureringen inom jordbruket har genom
nedläggning av åkerarealer, ökad skogsplantering och minskad betesdrift redan
medfört förändringar i odlingslandskapets utseende. Om motåtgärder inte insättes
kommer en snabbt accelererande förbuskningsprocess att mångenstädes leda
till att det öppna jordbrukslandskapet försvinner. Den enskilde markägaren har
sällan möjligheter att svara för åtgärder enbart föranledda av naturvårdsskäl.
Det är mot bakgrunden av denna utveckling som motionärerna föreslår att möjlighet
skapas att mot ersättning till ägaren lägga för jordbruksproduktionen icke
behövlig åkermark i en s. k. åkerreserv. Att verkställa skogsplantering eller helt
enkelt lämna marken åt sitt öde skall inte vara det enda alternativet. Vid sidan av
vinster ur ren naturvårdssynpunkt skulle marken härigenom utan större odlingsinsatser
ånyo kunna tas i anspråk för livsmedelsproduktion därest förhållandena
framdeles skulle göra detta motiverat.
Styrelsen är medveten om att samhället inte kan undgå att ta befattning med de
naturvårdsproblem som följer i jordbruksrationaliseringens spår. För övervägande
av vilka åtgärder som lämpligen bör komma i fråga har på naturvårdsverkets initiativ
skapats en särskild arbetsgrupp för landskapsvård vid jordbruksrationalisering
vari ingår representanter för olika ämbetsverk och organisationer däribland
kommunförbundet. Då arbetsgruppen påbörjat sin verksamhet relativt nyligen har
något resultat ännu inte framkommit.
Med hänvisning till att frågan om åtgärder för att tillgodose de i dessa sammanhang
aktuella naturvårdssynpunkterna redan är föremål för uppmärksamhet inom den
nyssnämnda arbetsgruppen, som representerar de av frågan närmast berörda intressenterna,
anser sig styrelsen inte böra ta ställning till någon konkret åtgärd. I
avvaktan på arbetsgruppens resultat bör frågan om inrättandet av en åkerreserv ej
heller göras till föremål för särskild utredning. Styrelsen har inte funnit anledning
ingå på de av motionärerna berörda mera långsiktiga jordbrukspolitiska aspekterna.
Motionärerna berör även frågan om behovet av kontakter mellan lantbruksnämnderna
och kommunerna för att de senare skall kunna hållas informerade om
åkerarealens förändringar inom kommunen. Oavsett vilken ställning som slutgiltigt
tas till frågan om en åkerreserv finner styrelsen det angeläget att kontakt etableras
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969
9
mellan lantbruksnämnderna och kommunerna i sådana jordbruksärenden där naturvårdssynpunkter
kan bli aktuella. Styrelsen finner dock inte något skäl att förorda
en närmare reglering av formerna för dessa kontakter.
Sveriges lantbruksförbund (15.4.1969)
Lantbruksförbundet anför bl. a. att det, såsom framhålls i motionerna, med hänsyn
till jordbrukets akuta avsättningsproblem i och för sig föreligger motiv för att
påskynda åkemedläggningen, åtminstone kortsiktigt. Eftersom det näringsfysiologiskt
betingade livsmedelsbehovet i världen kan väntas öka snabbare än produktionen,
torde dock enligt förbundets mening en del av de åkerjordar, som för närvarande
tas ur bruk, behöva komma till användning (vartill i vissa fall kommer
naturvårdssynpunkter). Därest man i enlighet med syftet med de nyss behandlade
motionerna söker att säkerställa i första hand, att de bästa åkerjordarna utnyttjas
för den för närvarande i vårt land behövliga jordbruksproduktionen, uppstår risk
för att nedläggningstrycket mot åkerjorden i andra delar av landet blir hårdare
än hittills. I sådant fall skulle man, för att långsiktigt kunna kvarhålla en reserv
av jord i ett annat försörjningsläge än det nuvarande, kunna skapa en s. k. jordbank,
måhända enligt finskt mönster. Frågan om införande av en sådan jordbank
har varit uppe till diskussion vid de nyligen avslutade prisöverläggningarna. Bl. a.
av tidsbrist kunde frågan då inte föras vidare. Förbundet kan emellertid instämma
i nu behandlade motioner om att idén förtjänar att bli närmare prövad även i vårt
land. Förbundet kan sålunda tillstyrka en hemställan hos regeringen, att frågan om
möjligheterna att inrätta en särskild åkerreserv blir föremål för en allsidig utredning.
Riksförbundet Landsbygdens folk (20.4.1969)
Riksförbundet framhåller att frågan om inrättande av en särskild åkerreserv under
senare tid har aktualiserats bl. a. genom de initiativ som tagits i Finland. Idén
har diskuterats i samband med årets prisförhandlingar och en särskild PM i ärendet
har fogats till jordbrukspriskommitténs betänkande. Denna PM torde dock inte
ge något uttömmande svar. Riksförbundet anser därför att en mer ingående utredning
av det slag som förordas i motionen vore värdefull. De allmänna synpunkter
rörande utformningen som framförs i motionen synes därvid vara lämpliga
som vägledning.
Förslagen rörande kontakten mellan kommunernas miljö vårdsorgan och lantbruksnämnderna
tillstyrker riksförbundet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.