Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående överförande av mark till s. k. åkerreserv.

1969-05-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1969:22, Utlåtande i anledning av motioner angående överförande av mark till s. k. åkerreserv.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av motioner angående överförande av mark till

s. k. åkerreserv.

I de likalydande vid 1969 års riksdag väckta motionerna I: 241 av herr Larsson,

Thorsten, m. fl. och II: 268 av herr Hansson i Skegrie m. fl. har hemställts

att riksdagen måtte besluta

a. att hos Kungl. Maj:t anhålla att frågan om möjligheterna att inrätta en särskild

åkerreserv i enlighet med vad som anförs i motionerna blir föremål för allsidig utredning,

b. att lantbruksnämnderna ålägges att söka kontakt med kommunernas naturoch

miljövårdsorgan i enlighet med vad som anförts i motionerna, samt

c. att kommunerna ålägges att till lantbruksnämnden i länet anmäla vilket kommunalt

organ som ålagts att svara för natur- och miljövårdsfrågor inom kommunen.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskrivit inhämtat yttranden

över motionerna från lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, Svenska

kommunförbundet, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens

folk. Se bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I föreliggande motioner föreslås att frågan om möjligheterna att inrätta

en åkerreserv eller jordbank görs till föremål för en allsidig utredning. Frågan

tas upp mot bakgrund av bl. a. den nedläggning av åker som pågår. Motionärerna

påtalar den förfulning av landskapet som lätt sker i de fall marken lämnas

outnyttjad. Vidare pekas på de avsättningsproblem beträffande vissa jordbruksprodukter

som f. n. föreligger samt på risken för livsmedelsbrist och hungerkatastrof

i världen på längre sikt. Genom inrättande av en åkerreserv skulle enligt

motionärerna utbudet av jordbruksprodukter på kort sikt dämpas och möjligheter

ges att tillgodose natur- och miljövårdssynpunkter. Vidare skulle skapas möjligheter

att på längre sikt återföra markresurserna till jordbruksproduktion.

Utskottet får beträffande nyssnämnda natur- och miljövårdssynpunkter hänvisa

till att hithörande frågor, såsom statens naturvårdsverk i remissutlåtande över motionerna

anfört, är föremål för överväganden såväl inom statens råd för skogsoch

jordbruksforskning som vid lantbrukshögskolan. Vidare studeras ifrågavarande

problem inom en arbetsgrupp vari ingår representanter för lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, naturvårdsverket, Svenska kommunförbundet och Riksförbundet

Landsbygdens folk.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

Frågan om jordbank var föremål för övervägande i 1960 års jordbruksutredning.

Något förslag om att införa ett jordbankssystem framfördes emellertid inte.

Det program för jordbrukets produktionsanpassning som på grundval av jordbruksutredningens

förslag antogs av riksdagen år 1967 innefattade således inte något

dylikt system. Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande över motionerna anfört

att en åkerreservering måste förknippas med en prövning som blir både administrativt

krävande och kostsam. Enligt styrelsens mening bör verkningarna av

gällande produktionspolitiska program i fråga om produktionsanpassning prövas

under en något längre period innan en eventuell ändring vidtas. Det lantbruksregister,

som är under uppbyggnad, bör under tiden kunna ge ökad information

om bl. a. takten i nedläggningen av jordbruksmark och de faktorer som inverkar

härpå. Vad gäller frågan om återförande av markresurserna till jordbruket

vid en ändrad marknadssituation vill utskottet framhålla att lantbruksstyrelsen

funnit nuvarande utvecklingstrender visa att risk ej föreligger för att produktionen

inom överskådlig tid skall underskrida den av riksdagen år 1967 angivna lägsta

nivån för landets självförsörjning. Bl. a. mot bakgrund av det anförda finner utskottet

ej tillräckliga skäl att nu överväga någon ändring av riktlinjerna för den

pågående produktionsanpassningen inom jordbruket. Utskottet vill därför avstyrka

bifall till förevarande motionsyrkande.

Utöver nämnda yrkande innefattar motionerna vissa förslag till åtgärder i syfte

att förbättra kontaktvägarna mellan lantbruksnämnderna och kommunerna. Av

remissutlåtandena från lantbruksstyrelsen och Svenska kommunförbundet synes

dock framgå, att kontakter redan nu ofta tas mellan lantbruksnämnder och kommuner

i ärenden rörande markanvändning, uppbyggnad av större animalieproducerande

företag m. m. Från ömse håll ställer man sig också positiv till en utveckling

av sådana kontakter. På grund härav torde enligt utskottets mening kunna

förutsättas att det i förevarande sammanhang erforderliga samarbetet mellan lantbruksnämnder

och kommuner kommer att ytterligare fördjupas utan att några särskilda

föreskrifter behöver utfärdas härom. Motionerna synes därför inte heller i

denna del böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. avslår motionerna I: 241 och II: 268, såvitt avser förslag

om utredning beträffande åkerreserv,

2. lämnar motionerna I: 241 och II: 268, såvitt i övrigt är i

fråga, utan åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1969

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

3

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Skårman (fp)*, Carl Eskilsson

(m)*, Hermansson (ep)*, Magnusson (s), Augustsson (s), fru Hultell (m), herrar

Skagerlund (fp), Manne Olsson (s) och fru Margit Lundblad (s)*;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Persson i Skänninge

(s), Lundmark (s)*, Eskilsson i Likenäs (s), fru Lindberg (s), herr Persson i Heden

(ep), fru Sundström (s), herrar Nygren (s)*, och Berndtsson (fp).

*) Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av herrar Skårman (fp), Carl Eskilsson (m), Hermansson (ep), fru Hultell (m),

herrar Skagerlund (fp), Hansson i Skegrie (ep), Berndtsson (fp) och Persson i Heden

(ep), som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med »Utskottet får»

och slutar på s. 2 med »förevarande motionsyrkande» bort ha följande lydelse:

»Frågan om jordbank var föremål för övervägande i 1960 års jordbruksutredning.

Något förslag om att införa ett jordbankssystem framfördes emellertid inte.

Utredningen anförde dock bl. a. följande ’---Vid diskussionen av denna

fråga har emellertid framkommit skäl, som talar för att man i rådgivningsverksamheten

bör stimulera till åtgärder, syftande till mer extensiva brukningsmetoder i de

delar av landet, där sådana är lämpliga. Härigenom skulle även en markreserv

som kan tillgripas i ett ansträngt försörjningsläge kunna bildas. Det gäller härvidlag

främst marker som kan förväntas bli tagna ur bruk som åker men som kan

tas i anspråk som betesmarker och utnyttjas bl. a. för produktion av kött.’

Såsom framgår av vad jordbruksutredningen anfört kan en åkerreserv bl. a.

motiveras ur beredskapssynpunkter, men den kan också vara av värde för naturvården.

Som beredskapsåtgärd kan den vara en värdefull förstärkning av en i övrigt

bristande beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Av en inom statens

jordbruksnämnd företagen granskning av vårt beredskapsläge framgår att en tillräcklig

och ur lokaliseringssynpunkt tillfredsställande sådan beredskap inte föreligger

f. n. Beredskapsläget torde också vara avsevärt bättre om det inte enbart

baseras på lagerreserver utan även till viss del på en pågående produktion om än

av mera extensiv art. Utskottet delar uppfattningen om en åkerreservs värde ur beredskapssynpunkt.

Emellertid finner utskottet därjämte en åkerreserv vara av värde ur landskapsvårdande

synpunkt. Enligt inom lantbruksstyrelsen uppgjord prognos skall nedläggandet

av odlad åker sträcka sig ganska långt. Inom vissa län ända upp till 60—

70 % av nuvarande areal. Sannolikt kan detta i många fall bli förödande för natur-

och miljövården.

Enligt riksdagsbeslutet år 1967 angående jordbrukets rationalisering m. m. och

därav föranledda tillämpningsbestämmelser för lantbruksnämnderna skall dessa ej

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 22

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

anlägga annat än rent ekonomiska aspekter vid sin prövning av förutsättningar

för lån och bidrag. Även om det framstår som klart att nedläggandet av ett jordbruk

kommer att negativt påverka odlingslandskapet har man inte möjligheter att bevara

ett sådant därest detsamma ej uppfyller de ekonomiska värderingsnormerna. Bevarandet

av ett dylikt jordbruk är givetvis i första hand beroende av att någon

person vill fortsätta brukningen av detsamma. Men detta skulle sannolikt underlättas

om förmånliga kreditvillkor för upprustning kunde erhållas. Många äldre

jordbrukare i sådana bygder som saknar alternativa sysselsättningar skulle kunna

göra betydande insatser i fråga om natur- och miljövård samtidigt som brukningsenheten

kunde vara ett tillskott i en naturvårdsbetingad åkerreserv.

Såsom framgår av motionerna har finska regeringen nyligen förelagt riksdagen

förslag som innebär att markägare under vissa förutsättningar skulle få ersättning

av staten om de förband sig att lägga arealen i en åkerreserv. Detta förslag är

mycket intressant och förtjänar att bli närmare prövat också i vårt land även om

förutsättningar och ändamål kan i vissa fall vara olika. Utskottet finner därför i

likhet med motionärerna det önskvärt att förutsättningarna och formerna för en

åkerreserv i vårt land blir föremål för utredning.»

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

»1. med bifall till motionerna I: 241 och II: 268, såvitt nu är

i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att frågan om inrättande

av en åkerreserv i enlighet med vad i det föregående anförts

görs till föremål för allsidig utredning,»

2. av herrar Hermansson (ep), Skagerlund (fp), Hansson i Skegrie (ep) och Persson

i Heden (ep), som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med »Utöver nämnda»

och slutar med »riksdagens åtgärd» bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 241 och II: 268 framhålles bl. a. att naturvårdssynpunlcterna

aktualiserar ett utvecklat samråd mellan lantbruksnämnderna och kommunerna.

Av remissutlåtandena från lantbruksstyrelsen och Svenska kommunförbundet synes

framgå att kontakter redan nu ofta tas mellan lantbruksnämnder och kommuner

i ärenden rörande markanvändningen, uppbyggnad av större animalieproducerande

företag m. m.

Enligt utskottets mening bör emellertid denna kontakt ej vara tillfällig utan ha

en mera fast karaktär. Inom kommunerna finns ombud för lantbruksnämnderna

som i huvudsak anlitas i ekonomiska sammanhang, men i frågor som rör naturoch

miljövård är inte förhållandena lika välordnade. Det är enligt utskottets mening

önskvärt att inte bara förut omnämnda rationaliseringsåtgärder blir föremål för

kommunalpolitisk prövning eller rådgivning. Detta gäller inte minst då en rationaliseringsåtgärd

nekas och en brukningsenhet därigenom löper fara att nedläggas.

Det står kommunerna fritt att handlägga frågor angående miljö- och naturvård

så som de finner vara bäst. Detta kan alltså ske i särskilt utsedda naturvårdsnämnder

eller också i annat kommunalt organ t. ex. kommunalnämnd, byggnadsnämnd,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969 5

socialnämnd etc. Det föreligger däremot inte någon rapportskyldighet för kommunen

till lantbruksnämnden om vilket organ som handlägger dessa frågor. Ej heller

åligger det lantbruksnämnd att söka kontakt med kommunal myndighet i detta

avseende.

Utskottet finner emellertid i likhet med motionärerna det vara önskvärt med

fastare normer i dessa avseenden.»

dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

»2. i anledning av motionerna I: 241 och II: 268, såvitt i övrigt

är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet

anfört rörande formerna för kontakter mellan lantbruksnämnderna

och kommunerna i naturvårdsfrågor.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 241 och II: 268

Lantbruksstyrelsen (15.4.1969)

Lantbruksstyrelsen anför.

1. Utredning angående införande av en s. k. åkerreserv

Enligt motionärerna skulle inrättandet av en åkerreserv

a. på kort sikt dämpa utbudet av jordbruksprodukter

b. ge möjlighet att tillgodose natur- och miljövårdssynpunkter

c. på längre sikt möjliggöra ett återförande av markresurserna till jordbruksproduktion

om marknadsförhållandena skulle ändras.

1.1. Den produktionsbegränsande effekten

Den samlade effekten i fråga om produktionsbegränsning genom införandet av

en åkerreserv torde för svenska förhållanden vara osäker. Effekten torde bli starkt

beroende av systemets utformning och omfattning. Av speciell vikt är att en eventuell

reserv inte bör omfatta mark som kan användas för förstärkning av utvecklingsbara

enheter. Jordbruksjord som även utan ett system med åkerreserv skulle

permanent nedläggas bör inte heller ingå. En riksomfattande avgränsning av den

åker, som lämpligen bör ingå i en eventuell reserv, måste te sig svår. Att göra en

objektiv och rättvis bedömning i ärenden av detta slag torde likaså bli svårt.

En åkerreserv som innehåller stora arealer bättre jordbruksjord leder visserligen

snabbt till minskad produktionsvolym men också till ett ur samhällets synpunkt

felaktigt resursutnyttjande. Enligt styrelsens mening bör därför en eventuell

reserv inte innehålla högproduktiva och välbelägna arealer utan främst jordar av

marginell karaktär. En sådan reserv måste dock ges stor arell omfattning för att

leda till nämnvärt produktionsbortfall. En dylik reservering måste vidare förknippas

med en noggrann prövning i varje enskilt fall och således bli administrativt

arbetskrävande och kostsam. Att genomföra en reservering av detta slag måste bli

ett arbete som sträcker sig över flera år.

Lantbruksstyrelsen anser att verkningarna av 1967 års jordbrukspolitiska program

i fråga om produktionsanpassning först bör prövas under en något längre

period innan en eventuell ändring vidtas. Under denna period bör data från det

nyinrättade lantbruksregistret ge ökad information om bl. a. takten i nedläggningen

av jordbruksmark och faktorer som inverkar härpå.

1.2. Natur- och miljövårdssynpunkter

Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens naturvårdsverk att med beaktande av vad

som anförts i prop. 1967: 95 och jordbruksutskottets utlåtande 1967: 25 följa

inverkan ur landskapssynpunkt av nedläggningen av jordbruksmark, främst åker.

En särskild arbetsgrupp har tillsatts bestående av företrädare för lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, RLF, och Svenska Kommunförbundet.

Gruppen har till uppgift att på grund av tillgängliga och införskaffade data samt

analyser över den fortgående landskapsförändringen framlägga konkreta förslag

till lämpliga åtgärder. Detta beräknas kunna ske inom ett år.

Systematisk redovisning i större skala av användningen av nedlagd åker har ej

skett hittills. Genom det tidigare nämnda lantbruksregistret kommer bättre möjligheter

att finnas att följa och lokalisera förändringar i ägoslagsfördelningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

7

1.3. Återförandet av markresurserna till jordbruksproduktion vid en ändrad mark
nadssituation
Enligt

vid lantbruksstyrelsen gjorda bedömningar — med en länsvis inventering

av på längre sikt odlingsvärd åker — kan åkerarealen komma att minska från

f. n. ca 3 milj. till ca 2 milj. ha 1980. Andra prognoser på grundval av trendberäkningar

har givit något större kvarstående areal. Den förväntade nedläggningen

kommer främst att omfatta lågproduktiva arealer och områden, som redan nu brukas

extensivt. Det sålunda förväntade produktionsbortfallet kan till stor del kompenseras

av den produktionsökning på kvarstående arealer, som den produktionstekniska

utvecklingen möjliggör. Nuvarande utvecklingstrender visar enligt lantbruksstyrelsens

mening att inom överskådlig tid risk ej föreligger för att produktionen

skall underskrida den i 1967 års jordbrukspolitiska program antydda lägsta

nivån för landets självförsörjning.

Angående frågan om behovet av ökning framdeles av den svenska jordbruksproduktionen

ur globalt perspektiv hänvisar styrelsen till departementschefens uttalande

i prop. 1967: 95.

1.4. Allmänt

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang även hänvisa till en av 1968 års

jordbrukspriskommitté upprättad promemoria om för- och nackdelar med olika former

av jordbank och slaktpremier. Typexempel har där konstruerats som belyser

de problem, som är förknippade med införandet av dessa. Exemplen syftar i första

hand till att belysa effekterna vid en minskning av mjölkproduktionen motsvarande

nuvarande exportöverskott utan ökning av spannmålsöverskotten.

Med hänvisning till det anförda anser lantbruksstyrelsen att behov av den i motionerna

begärda utredningen inte föreligger och att motionerna i denna del inte

bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

2. Ökat samråd mellan lantbruksnämnderna och kommunerna i natur- och miljövårdsfrågor
Enligt

för lantbruksorganisationen gällande bestämmelser skall naturvårdsfrågorna

beaktas så långt möjligt i arbetet med jordbrukets rationalisering .Erforderlig

kontakt skall därvid tas med och erforderliga yttranden inhämtas från statens naturvårdsverk

eller länsstyrelserna.

Kontakter med kommunerna tas från lantbruksnämndernas sida regelmässigt vid

behandling av ärenden rörande större animaiieproducerande företag o. d. och ofta

även vid andra ärenden, som rör kommunernas tätbebyggda delar i fråga om markanvändning.

Lantbruksstyrelsen ställer sig i princip positiv till kontakter mellan lantbruksnämnderna

och de organ inom kommunerna som svarar för natur- och miljövårdsfrågorna.

Några särskilda former för sådana kontakter behöver icke enligt

styrelsens mening föreskrivas.

Statens naturvårdsverk (2.4.1969)

Naturvårdsverket påpekar att frågan om hur de arealer som tas ur jordbruksproduktionen

skall utnyttjas under de senaste åren varit föremål för en tidvis mycket

intensiv debatt och många initiativ har tagits för att få grepp om hithörande problem.

Naturvårdsverket anför i anslutning härtill följande.

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning tillsatte sålunda i februari 1967

en kommitté med huvudsaklig uppgift att utarbeta ett forskningsprogram för

jord- och skogsbrukets reella utvecklingsmöjligheter i de typiska avfolkningsbyg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

derna. Kommittén har i dagarna redovisat sitt program. Vidare har lantbrukshögskolan

tillsatt en samarbetskommitté för köttproduktion med uppgift att genom

inventering finna områden lämpade för landskapsvårdande försök med köttdjur

eller får. Slutligen kan nämnas att Kungl. Maj:t den 9.6.1967 uppdragit åt statens

naturvårdsverk att under beaktande av vad i prop. 1967: 95 samt JoU 1967: 25

anförts i ämnet följa inverkan ur landskapsvårdssynpunkt av minskningen i jordbrukets

omfattning.

För att diskutera och samordna de åtgärder som inom ramen för nämnda uppdrag

kan vidtagas på landskapsvårdens område har bildats en arbetsgrupp med

representanter för lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, naturvårdsverket, kommunförbundet

och RLF. I arbetsgruppens program är upptaget flertalet av de problem

som diskuteras i motionerna, alltså inte blott rena landskapsvårdsfrågor utan även

samarbetet mellan olika instanser, rapporteringssystem m. m.

I avvaktan på resultatet av nämnda utredningar finner naturvårdsverket inte tillräckliga

skäl förorda bifall till motionerna.

Svenska kommunförbundet (11.4.1969)

Svenska kommunförbundet anför.

Den pågående rationaliseringen och omstruktureringen inom jordbruket har genom

nedläggning av åkerarealer, ökad skogsplantering och minskad betesdrift redan

medfört förändringar i odlingslandskapets utseende. Om motåtgärder inte insättes

kommer en snabbt accelererande förbuskningsprocess att mångenstädes leda

till att det öppna jordbrukslandskapet försvinner. Den enskilde markägaren har

sällan möjligheter att svara för åtgärder enbart föranledda av naturvårdsskäl.

Det är mot bakgrunden av denna utveckling som motionärerna föreslår att möjlighet

skapas att mot ersättning till ägaren lägga för jordbruksproduktionen icke

behövlig åkermark i en s. k. åkerreserv. Att verkställa skogsplantering eller helt

enkelt lämna marken åt sitt öde skall inte vara det enda alternativet. Vid sidan av

vinster ur ren naturvårdssynpunkt skulle marken härigenom utan större odlingsinsatser

ånyo kunna tas i anspråk för livsmedelsproduktion därest förhållandena

framdeles skulle göra detta motiverat.

Styrelsen är medveten om att samhället inte kan undgå att ta befattning med de

naturvårdsproblem som följer i jordbruksrationaliseringens spår. För övervägande

av vilka åtgärder som lämpligen bör komma i fråga har på naturvårdsverkets initiativ

skapats en särskild arbetsgrupp för landskapsvård vid jordbruksrationalisering

vari ingår representanter för olika ämbetsverk och organisationer däribland

kommunförbundet. Då arbetsgruppen påbörjat sin verksamhet relativt nyligen har

något resultat ännu inte framkommit.

Med hänvisning till att frågan om åtgärder för att tillgodose de i dessa sammanhang

aktuella naturvårdssynpunkterna redan är föremål för uppmärksamhet inom den

nyssnämnda arbetsgruppen, som representerar de av frågan närmast berörda intressenterna,

anser sig styrelsen inte böra ta ställning till någon konkret åtgärd. I

avvaktan på arbetsgruppens resultat bör frågan om inrättandet av en åkerreserv ej

heller göras till föremål för särskild utredning. Styrelsen har inte funnit anledning

ingå på de av motionärerna berörda mera långsiktiga jordbrukspolitiska aspekterna.

Motionärerna berör även frågan om behovet av kontakter mellan lantbruksnämnderna

och kommunerna för att de senare skall kunna hållas informerade om

åkerarealens förändringar inom kommunen. Oavsett vilken ställning som slutgiltigt

tas till frågan om en åkerreserv finner styrelsen det angeläget att kontakt etableras

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1969

9

mellan lantbruksnämnderna och kommunerna i sådana jordbruksärenden där naturvårdssynpunkter

kan bli aktuella. Styrelsen finner dock inte något skäl att förorda

en närmare reglering av formerna för dessa kontakter.

Sveriges lantbruksförbund (15.4.1969)

Lantbruksförbundet anför bl. a. att det, såsom framhålls i motionerna, med hänsyn

till jordbrukets akuta avsättningsproblem i och för sig föreligger motiv för att

påskynda åkemedläggningen, åtminstone kortsiktigt. Eftersom det näringsfysiologiskt

betingade livsmedelsbehovet i världen kan väntas öka snabbare än produktionen,

torde dock enligt förbundets mening en del av de åkerjordar, som för närvarande

tas ur bruk, behöva komma till användning (vartill i vissa fall kommer

naturvårdssynpunkter). Därest man i enlighet med syftet med de nyss behandlade

motionerna söker att säkerställa i första hand, att de bästa åkerjordarna utnyttjas

för den för närvarande i vårt land behövliga jordbruksproduktionen, uppstår risk

för att nedläggningstrycket mot åkerjorden i andra delar av landet blir hårdare

än hittills. I sådant fall skulle man, för att långsiktigt kunna kvarhålla en reserv

av jord i ett annat försörjningsläge än det nuvarande, kunna skapa en s. k. jordbank,

måhända enligt finskt mönster. Frågan om införande av en sådan jordbank

har varit uppe till diskussion vid de nyligen avslutade prisöverläggningarna. Bl. a.

av tidsbrist kunde frågan då inte föras vidare. Förbundet kan emellertid instämma

i nu behandlade motioner om att idén förtjänar att bli närmare prövad även i vårt

land. Förbundet kan sålunda tillstyrka en hemställan hos regeringen, att frågan om

möjligheterna att inrätta en särskild åkerreserv blir föremål för en allsidig utredning.

Riksförbundet Landsbygdens folk (20.4.1969)

Riksförbundet framhåller att frågan om inrättande av en särskild åkerreserv under

senare tid har aktualiserats bl. a. genom de initiativ som tagits i Finland. Idén

har diskuterats i samband med årets prisförhandlingar och en särskild PM i ärendet

har fogats till jordbrukspriskommitténs betänkande. Denna PM torde dock inte

ge något uttömmande svar. Riksförbundet anser därför att en mer ingående utredning

av det slag som förordas i motionen vore värdefull. De allmänna synpunkter

rörande utformningen som framförs i motionen synes därvid vara lämpliga

som vägledning.

Förslagen rörande kontakten mellan kommunernas miljö vårdsorgan och lantbruksnämnderna

tillstyrker riksförbundet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.