Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående den reglerade älgjakten.

1969-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1969:27, Utlåtande i anledning av motion angående den reglerade älgjakten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1969

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av motion angående den reglerade älgjakten.

I en inom riksdagen väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion 11:409 av herr

Wikner m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta att, innan nya försök med

reglerad älgjakt i länen genomföres, en grundlig och fullständig undersökning först

bör utföras, samt att jägarorganisationernas medlemmar i större utsträckning än

hittills får möjlighet att uttala sig om denna jaktform.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden

över motionerna från statens naturvårdsverk, Svenska jägareförbundet och

Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare. Se bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I motionen 11:409 anförs vissa kritiska synpunkter på den reglerade

älgjakt som försöksvis pågår i Kronobergs och Västmanlands län. Under hänvisning

till de olägenheter som särskilt många mindre markägare och jaktmarkslösa jägare

enligt motionärernas mening åsamkats genom ifrågavarande jaktform förordas i

motionen att en grundlig och fullständig undersökning utförs innan nya försök

med reglerad älgjakt geomförs. I motionen framförs även önskemålet att jägarorganisationemas

medlemmar i större utsträckning än hittills får möjlighet att uttala

sig om denna jaktform.

Utskottet får erinra om att Kungl. Maj:t i proposition nr 19 till 1965 års riksdag

anmälde sin avsikt att anordna försöksverksamhet med reglerad älgjakt i vissa län.

Departementschefen anförde i detta sammanhang att hela frågan om älgjaktens

organisation borde prövas på nytt, sedan erfarenheter vunnits av bl. a. försöken

med helt reglerad älgjakt. Därför skulle uppdras åt den centrala tillsynsmyndigheten

att följa utvecklingen på området och då så bedömdes lämpligt inkomma med förslag.

Riksdagen (JoU 1965:4, rskr 144) hade intet att erinra mot vad i propositionen

anförts rörande den planerade regleringen av älgjakten, men uttalade önskemål

om att frågan rörande älgjaktens utformning på nytt måtte anmälas för riksdagen

sedan erforderliga erfarenheter vunnits av ifrågavarande försöksverksamhet.

Som framgår av statens naturvårdsverks remissyttrande över nu förevarande

motion har verket i överensstämmelse med uttalandena vid 1965 års riksdag

erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att följa utvecklingen av försöksverksamheten med

reglerad älgjakt. Ämbetsverket anmäler sin avsikt att efter samråd med olika parter

före hösten 1969 redovisa erfarenheterna från de båda första årens försöksverksamhet

samt att därvid även på grundval av gjorda erfarenheter lämna vissa förslag.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 sand. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1969

Under angivna förhållanden finner utskottet några särskilda åtgärder i anledning

av nu ifrågavarande motion inte vara erforderliga.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen lämnar motionen 11:409 utan åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1969

På jordbruksutskottets vägnar:

ERIC MOSSBERGER

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Hedström (s)*, Skårman (fp),

Carl Eskilsson (m), Magnusson (s), Augustsson (s), fru Hultell (m), herrar Skagerlund

(fp), Manne Olsson (s) och Nils Nilsson (ep)*;

från andra kammaren: herrar Arweson (s), Johanson i Västervik (s), Persson

i Skänninge (s)*, Eliasson i Moholm (m), Trana (s)*, Eskilsson i Likenäs (s),

Persson i Heden (ep), Nilsson i Lönsboda (fp), Brännström (s)* och Sundkvist (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1969

3

Bilaga

Yttranden över motionen 11:409

Statens naturvårdsverk (16.4.1969)

Naturvårdsverket anför att verket genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 december

1966 erhållit uppdrag att följa utvecklingen av försöksverksamheten med reglerad

älgjakt i Kronobergs och Västmanlands län samt, då verket bedömer det lämpligt,

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag som erfarenheterna av verksamheten kan

föranleda. Med anledning härav anmäler naturvårdsverket att verket har för avsikt

att före hösten 1969 redovisa erfarenheterna av de två föregående årens reglerade

älgjakt samt att därvid även lämna vissa förslag i frågan, på grundval av gjorda erfarenheter.

Verkets redovisning och förslag kommer att avges efter samråd med

olika parter och motionens syfte synes enligt naturvårdsverket därigenom kunna tillgodoses.

Svenska jägareförbundet (22.4.1969)

Svenska jägareförbundet hemställer att motionen inte föranleder någon riksdagens

åtgärd. I anledning av de båda första styckena i motionen redovisar jägareförbundet

inledningsvis viss historik rörande behandlingen av frågan om älgjakt.

Förbundet konstaterar härefter att det icke torde finnas någon jaktlig fråga som har

varit bättre förberedd och mera allmänt känd och debatterad inom jägarkretsar

än den reglerade älgjakten.

Den information till jägarna och framför allt till jakträttsinnehavarna — ägarna

till markerna, som hyser älgarna — som lämnades var så allsidig som möjligt i de

av motionärerna angivna avseendena. På läns jakt vårdsföreningarnas årsmöten deltog

såväl ombud för lokala jaktvårdsorganisationer — främst jaktvårdsområden,

som dessförinnan behandlat frågan på sina stämmor — som enskilda direkt anslutna

medlemmar. De sistnämnda torde ha utgjort majoriteten bland de röstberättigade.

Även särskilda upplysningsmöten ordnades. Var och en som önskade

information hade goda möjligheter att erhålla sådan. Det är felaktigt att påstå att

avgörandet av ett ärende, som i jägarkretsar varit föremål för oavlåtlig debatt i

mer än 15 år, kommit överraskande och oväntat. Riktpunkten för jägareförbundets

behandling av ärendet var att ingen fick fråntagas sin jakträtt och jägareförbundets

ledning biträdde därför de förslag, som genomfördes genom Kungl. Maj:ts beslut

och som motionärerna kallar förbättringar.

I anledning av motionens tredje stycke anför förbundet följande.

Den svenska älgstammen är måhända den per genomsnittlig ytareal individrikaste

i något land, där älg förekommer, men den har genom felaktiga avskjutningsprinciper

en beklagligt låg medelålder. Vinterstammen innehåller således en

oekonomiskt hög andel fjolårsdjur och kalvar, alltså icke reproduktiva eller lågproduktiva

djur. Det råder vidare, i synnerhet i landets södra delar, en allvarlig

brist på vuxna tjurar vilket medför att fjolårskalvar ofta kommer att betäcka sina

mödrar. Härigenom sättes det naturliga urvalet ur spel, vilket på sikt kan medföra

en försämrad arvsmassa i älgstammen. Inom många områden har man konstaterat

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1969

en nedgång i slaktvikten hos de fällda djuren och om radikala åtgärder inte vidtages

föreligger inom delar av landet risk för en biologisk krasch i älgstammen

liknande den som drabbade Uppsala län 1953.

Genom den reglerade jakten kan biologiskt betingade avskjutningsprinciper

tillämpas. Erforderlig del av den förutbestämda avskjutningen lägges på årskalv,

varigenom medelåldern bland de kvarvarande djuren successivt höjes.

Motionärerna synes hävda den åsikten att frågan om den svenska älgstammen

är något som endast berör jägarna och att det enda väsentliga är att jakten får ske

under helt fria former efter den enskilde jakträttsinnehavarens bedömande. Enligt

jägareförbundets uppfattning är detta synsätt på Europas förnämsta högvilt oriktigt.

Det väsentliga är i stället älgstammen. Därnäst kommer den nödvändiga hänsynen

till skogs- och jordbruksnäringens intressen. Först därefter bör de extremt jaktliga

aspekterna få göra sig gällande. Det bör för övrigt observeras att en sådan älgpolitik

på sikt måste ge det såväl kvalitativt som kvantitativt bästa utbytet av

jakten.

I motionen framhålles att tilldelningen på de älgrika småmarkerna har blivit

mindre jämförd med senare års avskjutning, medan större ofta älgfattiga marker

fått en förhållandevis stor tilldelning. Det förhåller sig emellertid så att de av motionärerna

åberopade småmarkemas älgtillgång i regel icke kan mätas i avskjutningens

storlek. Jakttrycket på dessa marker är nämligen icke jämförbart med de större

markernas. På många småmarker fälldes under den allmänna jakten utan urskiljning

varje älg, som visade sig, vilket lätt lät sig göra, då antalet jägare var mycket

stort. Eftersom älgen vandrar över mycket stora områden, är det uteslutet att dessa

små marker skulle hysa en älgstam, vars storlek ens tillnärmelsevis svarade mot avskjutningens

storlek.

I och med den reglerade jakten medgives avskjutning av ett i förhållande till

markernas storlek bestämt antal älgar, ett system som i fråga om älg har tillämpats

sedan länge i Finland och Norge och som i fråga om klövvilt överhuvudtaget tilllämpas

i nästan alla länder i Europa. Att som motionärerna påstå att detta system

är orättvist är felaktigt. I stället är det ifrågavarande systemet det enda som ger

acceptabel rättvisa i fråga om avskjutningen av värdefullt högvilt. Det kan således

icke anses som rättvist att en jakträttsinnehavare på en mindre mark slumpvis

fäller flera älgar, som av en händelse kommer in på marken under jakttiden, medan

angränsande marker under resterande del av året hyst de ifrågavarande djuren

och fått acceptera deras skadegörelse på skog och gröda.

Det bör framhållas att ingen genom systemet med reglerad älgjakt fråntagits

sin jakträtt eller utestängts från möjligheterna till älgjakt. Tvärtom har den reglerade

jakten i stället ofta medfört att jakträttsinnehavarna fått möjligheter till en bättre

älgjakt under lugna former, d. v. s. utan den hets som ofta präglar den korta allmänna

älgjakten. Under en månads reglerad jakt har man möjligheter att verkställa

ett riktigt urval vid beskattningen av älgstammen. Vidare gynnar en lång jakttid

inte minst jägarna genom att de kan välja jaktdagar bl. a. med hänsyn till väderleken,

vilken är en mycket viktig faktor för jaktens ändamålsenliga bedrivande.

Motionärerna anför att den »höga kalvavskjutningen» i försökslänen för de

flesta jägare är osmaklig. Denna kalvavskjutning är helt baserad på älgforskningens

rön och syftar till att vrida den felaktiga åldersfördelningen hos älgstammen i försökslänen

rätt.

När motionärerna betecknar kalvavskjutningen som osmaklig, synes detta visa,

att de saknar tillräcklig kontakt med den moderna viltbiologiska"forskningen. Uppfattningen

att det är fult att fälla årskalv emanerar från det under lång tid gällande

kalvförbudet, som man på sin tid införde för att formera älgstammen. Något bio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1969

5

logiskt underlag har motionärernas omdöme således inte. Det bör också framhållas,

att alltför många älgkalvar blivit moderlösa under den traditionellt bedrivna

allmänna älgjakten, fastän de för sitt fodersök m. m. är beroende av modern under

hela den första levnadsvintem. Man har trott att dessa kalvar kan sluta sig till

andra älgkor. Forskningen visar emellertid att de ensamma kalvarna stöts bort av

dessa kor och måste klara sig själva. Även om de överlever vintern — vilket torde

vara vanligt i syd- och mellansverige — blir de utmärglade och dåliga vuxna djur.

Vad som anförts i motionens fjärde stycke föranleder jägareförbundet att i tilllämpliga

delar återge uttalandena i samband med 1965 års riksdagsbehandling av

frågan om den reglerade älgjakten (prop. 1965: 19, JoU 4, rskr 144). Förbundet

konstaterar härefter att riksdagen således redan prövat de spörsmål, som förevarande

motion aktualiserar och anför vidare.

Kungl. Maj:t prövade formerna för försöksverksamheten ytterligare — bl. a.

genom en särskild utredning, verkställd av en av statens naturvårdsnämnd och

domänverket gemensamt utsedd arbetsgrupp — innan Kungl. Maj:t den 16 december

1966 meddelade beslut om det försök med reglerad älgjakt, som började 1967.

Riksdagen har redan avböjt att pröva utformningen av försöket. Detta försök

—- som även innefattar kontinuerlig vetenskaplig uppföljning — är det viktigaste

återstående ledet i den pågående utredningen om älgjaktens slutliga utformning.

Riksdagen har genom sitt beslut 1965 överlåtit åt Kungl. Maj:t att bedöma, i vilken

omfattning, huru länge och på vad sätt försöket skall bedrivas. Det kan inte vara

påkallat, att riksdagen nu frånträder sitt ställningstagande år 1965, så mycket

mindre som riksdagen uttalat önskemålet att frågan om älgjaktens slutliga utformning

skall anmälas för riksdagen.

Det förtjänar även att nämnas, att uppföljning och redovisning av den reglerade

jakten sker direkt till jägarna genom informationsmöten och genom artiklar i tidskriften

Svensk Jakt.

Motionens femte stycke föranleder följande yttrande.

Licensjakten har under lång tid varit i ökande beroende på jägarnas allt bättre

biologiska och jägarmässiga kunskaper. Så t. ex. sker numera mer än halva beskattningen

av älgstammen på licens eller som reglerad jakt. Älgbeståndet regleras numera

— sedan varg och björn icke längre spelar någon som helst roll för älgstammens

numerär — nästan enbart genom avskjutning. Den svenska älgstammen är

en nationell tillgång som på intet sätt är förbehållen enbart jägarna. Man kan i dag

ganska väl fastställa hur stor den erforderliga avskjutningen bör vara för att

reglera älgstammens numerär. Det är ett allmänt såväl som ett jägarintresse att

inte förlora detta grepp om den värdefulla tillgång som älgstammen utgör. Så skulle

emellertid ske, om licensjakten — varvid antalet älgar som får fällas är på förhand

bestämt — slopades och ersattes med enbart det slumpmässigt fungerande

institutet »jakt under allmän jakttid».

I anledning av sjätte stycket i motionen uttalar förbundet:

Som i det föregående anförts innebär den reglerade jakten rättvisa: Varje markägare

får möjlighet att göra det uttag i älgstammen som kan anses befogat i förhållande

till hans markinnehav och älgtätheten inom räjongen.

För att åstadkomma en rimlig avvägning mellan olika intressen bygger systemet

med reglerad älgjakt på samverkan, antingen inom jaktvårdsområden eller inom

särskilt bildade älgjaktsområden. Flera markägare sammanför m. a. o. sina marker

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1969

till älgjaktsområden, som får en gemensam licens för ett visst antal älgar om året.

Jaktbytet fördelas enligt avtal mellan markägarna. Inom varje sådant område styr

man beskattningen biologiskt genom att i licensen ange det högsta antalet vuxna

djur som får fällas.

Enligt jägareförbundets mening medför reglerad älgjakt så betydande vinster

för såväl älgstammen som jakten i Sverige, att det vore olyckligt, om man av hänsyn

till äldre jakttradition och med bortseende från såväl den viltbiologiska forskningens

erfarenheter och rön som skogs- och jordbruksnäringarnas intressen omöjliggjorde

en övergång till reglerad älgjakt.

Slutligen skall här redovisas det preliminära resultatet av en skriftlig enkät i

Kronobergs län. Till samtliga befintliga 701 älgjaktsområden inom länet — vare

sig dessa utgjordes av jaktvårdsområden, av särskilt bildade älgjaktsområden eller

av marker, som tillhörde varken jaktvårdsområde eller särskilt bildade älgjaktsområden

— har under år 1969 genom länsjaktvårdsföreningens försorg ställts

frågan: »Önskas reglerad älgjakt eller ej?»

Svar har hittills erhållits från 525 älgjaktområden. Inom dem önskar 4 162 älgjägare

behålla den reglerade jakten, medan 1 879 är negativa. Uttryckt i procent

av sammanlagda antalet berörda jägare inom de 525 områdena är 68,8 % för

reglerad älgjakt medan 31,2 % är emot den. De jägare som ställt sig positiva till

den reglerade jakten representerar 504 461 ha medan de som är negativa i frågan

representerar 162 605 ha eller uttryckt i procent 75,6 respektive 24,4.

Dessa uppgifter vederlägger klart motionens påstående om »en mycket stor

majoritet av jägarna är negativa---till den reglerade älgjakten». I verklig
heten

förhåller det sig tydligen så att majoriteten bland de jägare som bedriver älgjakt

i Kronobergs län och således deltar i försöket med reglerad älgjakt är positiva

därtill.

Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare (5.5.1969)

Enligt riksförbundet bör motionärernas hemställan beviljas och alla med en

reglerad älgjakt sammanhängande frågor noga penetreras och belysas ur olika

aspekter samt jägarna beredas tillfälle att själva få göra sin röst hörd, så att framtida

regleringar och inskränkningar i såväl jakträtten som markrätten inte beslutas

över deras huvuden. Riksförbundet anför härutöver i huvudsak följande.

Vi vill främst understryka att de av motionärerna framförda synpunkterna sedan

länge framförts av oss och att såväl de faktiska omständigheterna som de i motionen

framförda kraven helt sammanfaller med vad en mycket stor del av landets

jägare anser.

Vi har med skärpa påtalat just de missförhållanden som motionärerna tryckt på,

nämligen den helt otillfredsställande upplysningen till landets jägare om såväl den

reella innebörden av reglerad älgjakt som de olika konsekvenser denna jaktform

får och redan fått för främst de mindre markägarna och de icke markägande

jägarna. De olika argument som framfördes för reglerad älgjakt var inte underbyggda

med några fakta utan helt baserade på antaganden och påståenden. Argumenten

har också i praktiken visat sig föga hållbara och i åtskilliga fall direkt felaktiga.

Hela frågan om en reglerad älgjakt är ju inte en teoretisk fråga om att på

papperet finna en form för jaktens utövande, utan en fråga av verkligt praktisk

betydelse. Och det är de praktiska resultaten från försöksverksamheten i Kronobergs

och Västmanlands län, som främst åstadkommit det stora motståndet bland

jägarna just mot reglerad jakt enligt de nu fastställda normerna. Om det praktiska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1969

7

resultatet i någon mån motsvarat de teoretiska förhandsspekulationema, hade knappast

tusentals jägare och markägare så intensivt opponerat sig.

Vi har inte möjlighet att i detta yttrande i detalj gå in på alla de spörsmål, som

borde ställas under debatt i frågan om reglerad älgjakt, men det är vår avsikt

att inom den närmaste tiden personligen uppvakta jordbruksministern i denna fråga

och därvid framlägga olika fakta och redovisa jägarnas inställning. Här kan dock

nämnas att inom Kronobergs län har 2 026 jägare och markägare skrivit under

protestlistor mot reglerad älgjakt, vilken siffra förmodligen överstiger hela antalet

direktanslutna medlemmar inom samma läns jaktvårdsförening. Ca 40 % av de

till denna läns jaktvårdsförening anslutna jaktvårdsområdcna inom länet har också,

därutöver, uttalat sig mot den reglerade älgjakten.

Inom Västmanlands län har vår organisation medlemmar endast inom de västra

länsdelarna, och från dessa delar av länet har 1 456 jägare och markägare på

liknande sätt protesterat mot reglerad älgjakt medan 13 uttalat sig för systemet.

Under alla förhållanden är det ett krav att motionärernas hemställan om att en

grundlig och fullständig undersökning först utföres innan några som helst nya försök

med reglerad älgjakt införes eller förlängning av försökstiden i de båda försökslänen

beslutas, liksom att jägarna i landet bereds möjligheter att dels få vetskap

om dessa resultat och dels därefter ges en möjlighet att säga sin mening i frågan.

Vi har tidigare i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om att jägarna på ett enkelt

och billigt sätt skulle beredas tillfälle att få säga sin mening i denna stora och viktiga

jägarfråga genom att vid lösandet av de årliga jaktkorten på talongen få »rösta»

på olika alternativ. Frågan berör dock främst jägare och markägare.

Till slut vill vi endast påpeka en i frågan viktig sak, som helt kommit bort vid

allt resonemang om reglerad älgjakt. Från regleringsivrarnas sida har sagts att

landets jägare misskött älgjakten så att en reglering måste införas. I själva verket

har jägarna handhaft älgjakten på ett synnerligen förnämligt sätt. På ca 35 år

har älgstammen i landet ökat från ca 35 000 djur till 135 000 djur. Om all viltbeskattning

i landet skett på liknande sätt att villebrådet på en 35-årsperiod i det

närmaste 4-dubblats, skulle inga klagomål framförts. Det förefaller egendomligt

att detta just görs beträffande älgen. Jägarna vill i fortsättningen jaga älg ungefär

efter samma riktlinjer och ser i gemen hellre en rik älgstam i markerna än en

liten, men eventuellt genomsnittligt kvalitctsmässigt bättre stam. De kvalitetsmässiga

kraven gäller ju troféerna, dvs. hornkronorna, och högre genomsnittlig

slaktvikt. Men man har helt bortsett från kvalitetskraven på köttet, vilket också

betyder mycket inte minst ur folkhushållets synpunkt.

Man kommer då osökt in på frågan om den stora kalvavskjutningen vid helt

reglerad älgjakt. Bortsett från det jägarestetiskt icke godtagbara att skjuta årskalvar

i så stora mängder som reglerad älgjakt förutsätter, upp till 50 % av hela

avskjutningen, så tillkommer en mängd ekonomiska och andra synpunkter. En stor

bortskjutning av årskalvar är nationalekonomiskt felaktigt, eftersom älgkalven fördubblar

sin vikt och köttmängd till kommande höst. Ett motsvarande sparande av

äldre djur för att höja medelåldern på älgstammen medför ett sämre kött också

på dessa djur med därav följande nationalekonomiska misshushållning. Denna

misshushållning drabbar i främsta hand de enskilda jägarna och markägarna, som

också får svara för de med en reglerad älgjakt förknippade dryga kostnaderna

för denna jaktforms organisation.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.