Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969
1969-11-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1969:32, Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av motioner angående bidragsgivning till
skogsbilvägar.
Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna 1:237 av herr Pettersson, Karl, och II:
273 av herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs, vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till ändrade bestämmelser
beträffande statsbidraget till byggande av skogsbilvägar varvid
särskild hänsyn bör tagas till flottledsnedläggelserna i huvudflottlederna i
Indalsälven och Ljungan,
dels de likalydande motionerna 1: 832 av herr Larfors och herr Gustavsson,
Bengt, samt II: 988 av herr Zetterström in. fl., vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en översyn av bestämmelserna för
bidragsgivningen till skogsvägar lör att tillgodose allmänhetens intresse av
fri tillgång till dessa vägar och alt i samband därmed bidragsgivningen för
samtliga skogsvägar anknyts till bestämmelserna för skogshuvudvägar av
särskild betydelse från fritidssynpunkt men att beslutsproceduren förenklas.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över de båda motionsparen från skogsstyrelsen, skogsbruksutredningen
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Se bilaga till
detta utlåtande.
Utskottet. I de motioner, som behandlas i detta utlåtande, ifrågasätts vissa
ändringar i gällande bestämmelser för statsbidrag till byggande av skogsbilvägar.
I motionerna I: 237 och II: 273 framhalls att vidtagna och väntade
flott ledsned läggelser medför behov av en betydande utbyggnad av skogsbilvägnätet
inom berörda områden. För att underlätta denna utbyggnad bör
enligt motionärernas mening övervägas en höjning av statsbidragsprocenten.
Särskild hänsyn skulle därvid las till behovet av nya skogsvägar till
följd av nedläggandet av huvudflottlederna i Indalsälven och Ljungan. Den
i motionerna 1:832 och 11:988 förordade ändringen av nu ifrågavarande
bidragsbestämmelser syftar till att skogsväg som byggs med hjälp av statsbidrag
skall hållas öppen för allmänheten. I samband därmed ifrågasätts
om inte den förhöjning av bidragsbeloppet, som nu kan beviljas till skogshuvudväg
av särskild betydelse för fritidsändamål, borde tillämpas för samtliga
skogsvägar.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 32
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969
Utskottet får i anledning av motionerna erinra om att statsmakterna år
1965 efter förslag av skogsbruksutredningen omprövade det statliga stödet
till skogsliuvudvägarna. Skogsbruksutredningen, från vilken utskottet inhämtat
yttranden över förevarande motioner, synes vara oförhindrad — om
utredningen anser det motiverat — att i samband med sin pågående översyn
av ifrågavarande statsbidragsbestämmelser ta upp de i motionerna behandlade
frågorna till övervägande. Under hänvisning härtill finner utskottet
nu ifrågavarande motioner ej påkalla någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen
1. lämnar motionerna 1: 237 och II: 273 utan åtgärd,
2. lämnar motionerna 1: 832 och II: 988 utan åtgärd.
Stockholm den 4 november 1969
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),
Skärman (fp), Magnusson (s), Augustsson (s), fru Hultell (m), herr Skagerlund
(fp), fru Margit Lundblad (s)*, herrar Htibinette (m) och Nils Nilsson
(ep)*;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Arweson (s)*,
Johanson i Västervik (s)*, Persson i Skänninge (s), Lundmark (s). Trana
(s), Eskilsson i Likenäs (s), Persson i Heden (ep), Berndtsson (fp) och
Krönmark (m).
Ej närvarande vid justeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 196!)
Bilaga
Yttranden över motionerna I: 237 och II: 273
Skogsstyrelsen (11.4.1969)
Skogsstyrelsen avstyrker bifall [ill motionerna och anför.
Nedläggningen av flottningen i Ljungan, Gimån och Indalsälven inverkar
på skogsbilvägbyggandet så alt vissa vägar, som tidigare inte upptagits
i vägnätsplanerna, behöver utbyggas, och vidare ändras prioriteringsordningen
eller klassen för vissa av de i den tidigare planen upptagna vägarna.
Inverkan blir emellertid måttlig genom att flertalet vägar, även om flottningen
bibehållits, inte kunnat undvaras för arbetskraftstransporter och
för service åt maskinerna. Inom Jämtlands län t. ex. påverkas i någon
form skogsvägprojekt med eu sammanlagd längd av ca 800 km, vilket kan
jämföras med vägnätsplanens sammanlagda utbyggnadsbehov ca 3 500 km.
Skogsbruksfonden inom Ljungans, Gimåns och nedre Indalsälvens flodområden
har sådan storlek att den väl räcker till för bidragsgivning till de
skogsvägbyggnader som blir påverkade av transportomläggningen. För området
vid Storsjön och övre Indalsälven är medelstillgången något mera begränsad.
Bidrag från skogsbruksfonderna utgår f n normalt med hälften av den
kostnad som kvarstår sedan eventuellt statsbidrag eller andra allmänna
bidrag avräknats. Man har alltså inom fondernas styrelser valt att begränsa
bidragsprocenten trots att medelstillgången åtminstone för huvudområdet
medger större bidrag till de projekt som i första hand kan komma
ifråga.
Efterfrågan på bidrag från skogsvägsanslaget under de senaste åren har
däremot varit större än tillgängliga anslag. Särskilt inom Jämtland har en
inte obetydlig köbildning uppstått. En höjning av bidragsprocenten på det
sätt som motionärerna föreslagit skulle därför inte öka vägbyggnadsverksamheten
utan snarare verka i motsatt riktning såvida inte bidragsramen
samtidigt räknades upp i minst motsvarande grad.
Flera skäl talar således för att något behov av högre statsbidragsprocenter
inte i normalfallen föreligger för närvarande. I varje fall har inte förhållandena
vid hittillsvarande nedläggning av huvudflottleder varit sådana
att de enligt skogsstyrelsens åsikt bör motivera generell ökning av bidragsprocenten.
För undantagsfall finns med nuvarande bidragsregler möjlighet
för Kungl Maj :t att besluta om förhöjning av bidragsprocenten upp till
75 % (85 % vid fritidsvägar).
Skogsbruksutredningen (16.4.1969)
Skogsbruksutredningen anför synpunkter på motionerna enligt följande.
Nedläggande av flottleder påverkar givetvis i stor omfattning i första
hand det allmänna vägnätet och skogsbrukets huvudvägar. Sistnämnda
vägnät har skogsbruksutredningen behandlat i sitt betänkande Skogsvägar
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969
(SOU 1963: 71). Därvid föreslog utredningen att byggnadsbidrag måtte
beviljas med högst femtio och för sk fritidsväg med högst sjuttio procent
av godkänd kostnad för företaget. Efter medgivande i varje särskilt fall
skulle, om synnerliga skäl föranledde till det, bidragsbeloppen kunna höjas
till högst sjuttiofem och för fritidsväg högst åtttiofem procent. Utredningens
förslag accepterades av riksdagen. Jfr. Prop. 1965:1 (bil. 11 p. H6);
JoU 1 (p. 75); Ilskr 9.
Procentsatserna — bortsett från vad som föreslogs för fritidsvägarna,
vilket var en nyhet i förslaget — överensstämde med tidigare gällande. Om
de maximala procentsatserna uttalade utredningen att de visat sig väl avvägda.
Några direkt formella skäl, sett utifrån utredningens förslag, att betrakta
nedläggande av flottled som ett sådant synnerligt skäl att högre bidragsprocent
skulle kunna medgivas för skogshuvudväg torde inte föreligga.
Däremot kan väl lämpligheten därav ifrågasättas med hänsyn till
den förändring beträffande förhållandet mellan det allmännas kostnader
för skogstransporterna och skogsbruksnäringen som sådan som ett överförande
av ifrågavarande transporter från flottled till allmänna vägar och
statsunderstödda enskilda vägar och skogsvägar innebär. I vart fall kan
inte resonemanget begränsas enbart till Indalsälven och Ljungan.
Såsom underlag för bidragsbedömningen hade utredningen tänkt sig en
översiktlig vägnätsplan, som skulle jämkas när det inträffade ändrade förutsättningar.
Sådan får anses ha inträtt vid nedläggning av flottled. Skogsbruksutredningen
förutsatte i sitt förslag afl skogshuvudväg för att vara
bidragsberättigad skulle vara upptagen i den översiktliga skogsvägsplanen
för länet. Utredningen betonade angelägenheten av att vid upprättande av
denna plan transportuppläggningen i sin helhet blev ändamålsenlig och att
koordinationen med allmänna vägnätet och flottledssystemet uppmärksammades.
Den av utredningen föreslagna fasta knytningen av bidragsgivningen
till vägnätsplanen blev inte genomförd.
Beträffande frågan om vägnätets yttre förgreningar, från avverkningsplatsen
till huvudvägen, framhölll utredningen att den delvis var av annan
natur. Utformningen och placeringen av dessa vägar är nära beroende av
sättet för skogsbrukets bedrivande i området eller hos den berörde skogsägaren
och har av utredningen ansetts böra lösas i samband med övervägandena
om stödgivningen till övriga skogliga åtgärder. Givetvis påverkar
nedläggningen av en en flottled även dessa övriga skogliga åtgärder.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) (24.4.1969)
SSR tillstyrker motionerna med hänvisning till följande motivering, men
anser inte att det finns anledning att särskild hänsyn tages till vägbyggnader
föranledda av nedläggning av huvudflottlederna i Indalsälven och
Ljungan.
Nedläggningarna av Indalsälvens och Ljungans m fl huvudflottleder har
inom vissa berörda områden kraftigt reducerat rotnettot och medfört att
de ekonomiska impedimenten fått en oroväckande omfattning. En utbyggnad
av skogsbilvägsnätet skulle medverka till att betydande arealer skogsmark
återfördes till ekonomiskt bättre avsättningslägen och att ytterligare
skogsarealer härigenom återinfördes i ekonomisk produktion. Det bör därför
ligga i såväl skogsnäringens som samhällets intresse att investerings
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969 5
volymen i skogsbilvägar hålles på en hög nivå även inom områden som
drabbats av flottledsnedläggelser.
Såsom framgår av motionen utgår statsbidrag och eventuellt andra bidrag
vid viss skogsvägsbyggnad. Skogsägaren äger dessutom rätt att avskriva
1/3 av anläggningskostnader fördelat på 10 år.
SSR vill i detta sammanhang hänvisa till den pågående skogsbruksutredningen,
som arbetar med en allmän översyn av statsbidragsbestämmelserna
för bl a skogsvägsbyggnad. Med hänsyn till den beskattade kapitalinsats
som fordras från skogsägarens sida är en höjning av statsbidragen
önskvärd som ytterligare stimulans. Nu gällande regler för avdrag i beskattningen
stimulerar nämligen icke i tillräcklig grad till investering i
skogsbilvägar. En bidragande orsak till detta förhållande är de nya av ekonomiska
och tekniska skäl framtvingade skogsskötselmetoderna med endast
en till två kraftiga gallringar före slutavverkning varjämte avverkningarna
koncentreras till färre och större avverkningsområden. Tidigare
utfördes gallring kontinuerligt under hela omloppstiden med 8—12 års intervaller.
Motiv förelåg alltså tidigare för en relativt lång avskrivningstid
för skogsbilvägar men har med nu aktuella grundförutsättningar inom
skogsdriften förlorat en stor del av sin tyngd. Investeringar i en skogsbilväg
innebär i dagens läge in a o en direkt avverkningskostnad i större utsträckning
än vad som motsvaras av nu gällande avdragsregler.
För det fall det nuvarande avskrivningsunderlaget utvidgas och avskrivningsreglerna
anpassas till ändrade driftsformer är det enligt SSR:s mening
sannolikt att detta skulle stimulera till en snabbare utbyggnad av
skogsbilvägsnätet, särskilt inom områden som drabbas av flottledsnedläggelse.
Skogsägaren bygger sina vägar mot bakgrunden av dagens transportmetoder.
Med den snabba tekniska utvecklingen inom skogsbruket kan
detta stundom leda till att vägen får relativt kort varaktighet och kostnader
som nu nedlägges helt eller till stor del måste avskrivas på en relativt
kort tid, dvs till väsentlig del är att betrakta som utgifter för inkomsternas
förvärvande.
Yttranden över motionerna I: 832 och II: 988
Skogsstyrelsen (11.4.1969)
Skogsstyrelsen avstyrker bifall till motionerna med följande motivering.
Skogsstyrelsen har förståelse för de synpunkter som motionärerna anför
beträffande behovet av att öppna en del av skogsvägarna för utflyktsresenärer.
Styrelsen har emellertid annan uppfattning om vilka åtgärder som
lämpligen bör vidtagas till främjande av detta syfte.
Ridragsgivningen från skogsvägsanslaget har som främsta ändamål att få
till stånd ett vägnät som är ändamålsenligt med hänsyn till skogsnäringens
behov. Utbyggnadsgraden gör att det fortfarande är angeläget att vägbyggandet
har stor omfattning.
Sedan 1965 har möjlighet funnits att vid vägar av särskild betydelse för
fritidsändamål lämna högre byggnadsbidrag. Som villkor för det högre bidraget
gäller att vägen inte får avstängas för allmänheten. Markägarnas
intresse för denna bidragsform har emellertid varit svalt och av riksdagen
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969
anslagna belopp för ändamålet har de senaste åren inte kunnat utnyttjas till
mer än hälften. Om all bidragsgivning från skogsvägsanslaget skulle förbindas
med villkor att vägarna hålls öppna för allmänheten är skogsstyrelsen
övertygad om att markägarnas intresse för verksamheten skulle minska även
om den högre bidragsprocenten finge tillämpas. Detta vore en utveckling som
mot bakgrunden av ovannämnda huvudsyfte med bidragsgivningen skulle
vara allt annat än önskvärd. Härtill kommer att en generell bidragsförhöjning
med 20 % till alla skogsvägar skulle kräva en motsvarande höjning av
bidragsramen om inte det statsunderstödda skogsvägsbyggandet skulle få
minskad omfattning.
Principiellt anser skogsstyrelsen att om skogsvägarna i större utsträckning
skall öppnas för allmänheten så bör detta ske genom bidrag till underhållet.
Flera förhållanden talar för detta. De kostnader som utflyktsresenärerna
orsakar väghållarna är framförallt av löpande karaktär, t. ex. ökat
underhåll genom att de snabbare personbilarna kastar bort gruset från vägbanan,
ökade renliållningskostnader och trafikstörningar.
Skogsvägsbyggandet har pågått under många år och vägnätet omfattar för
närvarande över 170 000 km enskilda skogsvägar av olika klasser. Byggandet
med bidrag från skogsvägsanslaget omfattar emellertid endast drygt 1 000
km/år och är i stor utsträckning lokaliserat till trakter som inte är särskilt
eftertraktade av utflyktsresenärerna. Om stödet inriktas på bidragsgivning
till underhållet kan därför i betydligt större utsträckning sådana vägar öppnas
som är av intresse för utflyktsresenärerna än vad som är möjligt vid
bidragsgivning till byggandet.
I många fall skulle också ett ev. villkor vid nybyggnad att vägen skulle
hållas öppen för allmänheten vara helt verkningslöst. Genom att villkoret
rimligen endast kan upprätthållas för den vägsträcka som blir föremål för
byggande kan markägarna vid alla de vägar som ansluter till äldre enskilda
vägar utan underhållsbidrag neutralisera verkan av villkoret genom att
stänga av dessa vägar.
Skogsbruksutredningen (16.4.1969)
Utredningen påpekar att den behandlat den i motionerna upptagna frågan
i sitt betänkande Skogsvägar (SOU 1963: 71). Utredningen framhåller att
spörsmålet, som framgår av betänkandet, inte enbart har ekonomiska aspekter
utan även måste betraktas ur trafiksäkerhetssynpunkt. Införlivningen
av samtliga skogsvägar i begreppet fritidsvägar skulle förutom att medföra
starkt ökade kostnader för staten motverka önskemålet att få de ur fritidssynpunkt
angelägnaste vägarna snabbt upprustade till en tillfredsställande
standard med mötes- och parkeringsplatser etc. För att kunna bedriva ett
rationellt skogsbruk är det även angeläget, anser utredningen, att en viss
kanalisering av fritidstrafiken kan upprätthållas.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) (24.4.1969)
SSR yrkar avslag på motionerna och framhåller att de i dessa framförda
synpunkterna rörande motsatsförhållanden mellan skogsägare och allmänhet
beträffande utnyttjandet av skogsbilvägar med statsbidrag ej torde ha
sådan omfattning och betydelse att detta skulle innebära vägande skäl för
Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969
7
en översyn av nuvarande bestämmelser för bidragsgivning till skogsbilvägar.
För det fall en översyn av bestämmelserna anses påkallad, måste enligt
SSR:s mening jämväl skogsbilvägarnas normala vägunderhållskostnader
samt de extra kostnader som kan uppkomma där skogsbilvägar genom oförstånd
sönderköres i samband med tjällossning, kraftigt regnväder etc. beaktas.
Under förfallsperioder avstänges för övrigt under kortare eller längre
tid stora delar av det allmänna vägnätet av kostnadsskäl även för den s. k.
nyttotrafiken.
Kraven på rationalisering av virkestransporterna från skog till industri
blir allt större. Dessa transporter måste i ökad omfattning ske enligt schemalagda
rutiner, som kan rubbas på ett synnerligen olyckligt sätt om inte
skogsbilvägarnas primära uppgift ges avgjort företräde framför annan trafik.
KUNGL. BOKTR. STHLM 1969 690033
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.