Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969

1969-11-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1969:32, Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av motioner angående bidragsgivning till

skogsbilvägar.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna 1:237 av herr Pettersson, Karl, och II:

273 av herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs, vari hemställts att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till ändrade bestämmelser

beträffande statsbidraget till byggande av skogsbilvägar varvid

särskild hänsyn bör tagas till flottledsnedläggelserna i huvudflottlederna i

Indalsälven och Ljungan,

dels de likalydande motionerna 1: 832 av herr Larfors och herr Gustavsson,

Bengt, samt II: 988 av herr Zetterström in. fl., vari hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en översyn av bestämmelserna för

bidragsgivningen till skogsvägar lör att tillgodose allmänhetens intresse av

fri tillgång till dessa vägar och alt i samband därmed bidragsgivningen för

samtliga skogsvägar anknyts till bestämmelserna för skogshuvudvägar av

särskild betydelse från fritidssynpunkt men att beslutsproceduren förenklas.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över de båda motionsparen från skogsstyrelsen, skogsbruksutredningen

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Se bilaga till

detta utlåtande.

Utskottet. I de motioner, som behandlas i detta utlåtande, ifrågasätts vissa

ändringar i gällande bestämmelser för statsbidrag till byggande av skogsbilvägar.

I motionerna I: 237 och II: 273 framhalls att vidtagna och väntade

flott ledsned läggelser medför behov av en betydande utbyggnad av skogsbilvägnätet

inom berörda områden. För att underlätta denna utbyggnad bör

enligt motionärernas mening övervägas en höjning av statsbidragsprocenten.

Särskild hänsyn skulle därvid las till behovet av nya skogsvägar till

följd av nedläggandet av huvudflottlederna i Indalsälven och Ljungan. Den

i motionerna 1:832 och 11:988 förordade ändringen av nu ifrågavarande

bidragsbestämmelser syftar till att skogsväg som byggs med hjälp av statsbidrag

skall hållas öppen för allmänheten. I samband därmed ifrågasätts

om inte den förhöjning av bidragsbeloppet, som nu kan beviljas till skogshuvudväg

av särskild betydelse för fritidsändamål, borde tillämpas för samtliga

skogsvägar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Utskottet får i anledning av motionerna erinra om att statsmakterna år

1965 efter förslag av skogsbruksutredningen omprövade det statliga stödet

till skogsliuvudvägarna. Skogsbruksutredningen, från vilken utskottet inhämtat

yttranden över förevarande motioner, synes vara oförhindrad — om

utredningen anser det motiverat — att i samband med sin pågående översyn

av ifrågavarande statsbidragsbestämmelser ta upp de i motionerna behandlade

frågorna till övervägande. Under hänvisning härtill finner utskottet

nu ifrågavarande motioner ej påkalla någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen

1. lämnar motionerna 1: 237 och II: 273 utan åtgärd,

2. lämnar motionerna 1: 832 och II: 988 utan åtgärd.

Stockholm den 4 november 1969

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),

Skärman (fp), Magnusson (s), Augustsson (s), fru Hultell (m), herr Skagerlund

(fp), fru Margit Lundblad (s)*, herrar Htibinette (m) och Nils Nilsson

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Arweson (s)*,

Johanson i Västervik (s)*, Persson i Skänninge (s), Lundmark (s). Trana

(s), Eskilsson i Likenäs (s), Persson i Heden (ep), Berndtsson (fp) och

Krönmark (m).

Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 196!)

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 237 och II: 273

Skogsstyrelsen (11.4.1969)

Skogsstyrelsen avstyrker bifall [ill motionerna och anför.

Nedläggningen av flottningen i Ljungan, Gimån och Indalsälven inverkar

på skogsbilvägbyggandet så alt vissa vägar, som tidigare inte upptagits

i vägnätsplanerna, behöver utbyggas, och vidare ändras prioriteringsordningen

eller klassen för vissa av de i den tidigare planen upptagna vägarna.

Inverkan blir emellertid måttlig genom att flertalet vägar, även om flottningen

bibehållits, inte kunnat undvaras för arbetskraftstransporter och

för service åt maskinerna. Inom Jämtlands län t. ex. påverkas i någon

form skogsvägprojekt med eu sammanlagd längd av ca 800 km, vilket kan

jämföras med vägnätsplanens sammanlagda utbyggnadsbehov ca 3 500 km.

Skogsbruksfonden inom Ljungans, Gimåns och nedre Indalsälvens flodområden

har sådan storlek att den väl räcker till för bidragsgivning till de

skogsvägbyggnader som blir påverkade av transportomläggningen. För området

vid Storsjön och övre Indalsälven är medelstillgången något mera begränsad.

Bidrag från skogsbruksfonderna utgår f n normalt med hälften av den

kostnad som kvarstår sedan eventuellt statsbidrag eller andra allmänna

bidrag avräknats. Man har alltså inom fondernas styrelser valt att begränsa

bidragsprocenten trots att medelstillgången åtminstone för huvudområdet

medger större bidrag till de projekt som i första hand kan komma

ifråga.

Efterfrågan på bidrag från skogsvägsanslaget under de senaste åren har

däremot varit större än tillgängliga anslag. Särskilt inom Jämtland har en

inte obetydlig köbildning uppstått. En höjning av bidragsprocenten på det

sätt som motionärerna föreslagit skulle därför inte öka vägbyggnadsverksamheten

utan snarare verka i motsatt riktning såvida inte bidragsramen

samtidigt räknades upp i minst motsvarande grad.

Flera skäl talar således för att något behov av högre statsbidragsprocenter

inte i normalfallen föreligger för närvarande. I varje fall har inte förhållandena

vid hittillsvarande nedläggning av huvudflottleder varit sådana

att de enligt skogsstyrelsens åsikt bör motivera generell ökning av bidragsprocenten.

För undantagsfall finns med nuvarande bidragsregler möjlighet

för Kungl Maj :t att besluta om förhöjning av bidragsprocenten upp till

75 % (85 % vid fritidsvägar).

Skogsbruksutredningen (16.4.1969)

Skogsbruksutredningen anför synpunkter på motionerna enligt följande.

Nedläggande av flottleder påverkar givetvis i stor omfattning i första

hand det allmänna vägnätet och skogsbrukets huvudvägar. Sistnämnda

vägnät har skogsbruksutredningen behandlat i sitt betänkande Skogsvägar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969

(SOU 1963: 71). Därvid föreslog utredningen att byggnadsbidrag måtte

beviljas med högst femtio och för sk fritidsväg med högst sjuttio procent

av godkänd kostnad för företaget. Efter medgivande i varje särskilt fall

skulle, om synnerliga skäl föranledde till det, bidragsbeloppen kunna höjas

till högst sjuttiofem och för fritidsväg högst åtttiofem procent. Utredningens

förslag accepterades av riksdagen. Jfr. Prop. 1965:1 (bil. 11 p. H6);

JoU 1 (p. 75); Ilskr 9.

Procentsatserna — bortsett från vad som föreslogs för fritidsvägarna,

vilket var en nyhet i förslaget — överensstämde med tidigare gällande. Om

de maximala procentsatserna uttalade utredningen att de visat sig väl avvägda.

Några direkt formella skäl, sett utifrån utredningens förslag, att betrakta

nedläggande av flottled som ett sådant synnerligt skäl att högre bidragsprocent

skulle kunna medgivas för skogshuvudväg torde inte föreligga.

Däremot kan väl lämpligheten därav ifrågasättas med hänsyn till

den förändring beträffande förhållandet mellan det allmännas kostnader

för skogstransporterna och skogsbruksnäringen som sådan som ett överförande

av ifrågavarande transporter från flottled till allmänna vägar och

statsunderstödda enskilda vägar och skogsvägar innebär. I vart fall kan

inte resonemanget begränsas enbart till Indalsälven och Ljungan.

Såsom underlag för bidragsbedömningen hade utredningen tänkt sig en

översiktlig vägnätsplan, som skulle jämkas när det inträffade ändrade förutsättningar.

Sådan får anses ha inträtt vid nedläggning av flottled. Skogsbruksutredningen

förutsatte i sitt förslag afl skogshuvudväg för att vara

bidragsberättigad skulle vara upptagen i den översiktliga skogsvägsplanen

för länet. Utredningen betonade angelägenheten av att vid upprättande av

denna plan transportuppläggningen i sin helhet blev ändamålsenlig och att

koordinationen med allmänna vägnätet och flottledssystemet uppmärksammades.

Den av utredningen föreslagna fasta knytningen av bidragsgivningen

till vägnätsplanen blev inte genomförd.

Beträffande frågan om vägnätets yttre förgreningar, från avverkningsplatsen

till huvudvägen, framhölll utredningen att den delvis var av annan

natur. Utformningen och placeringen av dessa vägar är nära beroende av

sättet för skogsbrukets bedrivande i området eller hos den berörde skogsägaren

och har av utredningen ansetts böra lösas i samband med övervägandena

om stödgivningen till övriga skogliga åtgärder. Givetvis påverkar

nedläggningen av en en flottled även dessa övriga skogliga åtgärder.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) (24.4.1969)

SSR tillstyrker motionerna med hänvisning till följande motivering, men

anser inte att det finns anledning att särskild hänsyn tages till vägbyggnader

föranledda av nedläggning av huvudflottlederna i Indalsälven och

Ljungan.

Nedläggningarna av Indalsälvens och Ljungans m fl huvudflottleder har

inom vissa berörda områden kraftigt reducerat rotnettot och medfört att

de ekonomiska impedimenten fått en oroväckande omfattning. En utbyggnad

av skogsbilvägsnätet skulle medverka till att betydande arealer skogsmark

återfördes till ekonomiskt bättre avsättningslägen och att ytterligare

skogsarealer härigenom återinfördes i ekonomisk produktion. Det bör därför

ligga i såväl skogsnäringens som samhällets intresse att investerings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969 5

volymen i skogsbilvägar hålles på en hög nivå även inom områden som

drabbats av flottledsnedläggelser.

Såsom framgår av motionen utgår statsbidrag och eventuellt andra bidrag

vid viss skogsvägsbyggnad. Skogsägaren äger dessutom rätt att avskriva

1/3 av anläggningskostnader fördelat på 10 år.

SSR vill i detta sammanhang hänvisa till den pågående skogsbruksutredningen,

som arbetar med en allmän översyn av statsbidragsbestämmelserna

för bl a skogsvägsbyggnad. Med hänsyn till den beskattade kapitalinsats

som fordras från skogsägarens sida är en höjning av statsbidragen

önskvärd som ytterligare stimulans. Nu gällande regler för avdrag i beskattningen

stimulerar nämligen icke i tillräcklig grad till investering i

skogsbilvägar. En bidragande orsak till detta förhållande är de nya av ekonomiska

och tekniska skäl framtvingade skogsskötselmetoderna med endast

en till två kraftiga gallringar före slutavverkning varjämte avverkningarna

koncentreras till färre och större avverkningsområden. Tidigare

utfördes gallring kontinuerligt under hela omloppstiden med 8—12 års intervaller.

Motiv förelåg alltså tidigare för en relativt lång avskrivningstid

för skogsbilvägar men har med nu aktuella grundförutsättningar inom

skogsdriften förlorat en stor del av sin tyngd. Investeringar i en skogsbilväg

innebär i dagens läge in a o en direkt avverkningskostnad i större utsträckning

än vad som motsvaras av nu gällande avdragsregler.

För det fall det nuvarande avskrivningsunderlaget utvidgas och avskrivningsreglerna

anpassas till ändrade driftsformer är det enligt SSR:s mening

sannolikt att detta skulle stimulera till en snabbare utbyggnad av

skogsbilvägsnätet, särskilt inom områden som drabbas av flottledsnedläggelse.

Skogsägaren bygger sina vägar mot bakgrunden av dagens transportmetoder.

Med den snabba tekniska utvecklingen inom skogsbruket kan

detta stundom leda till att vägen får relativt kort varaktighet och kostnader

som nu nedlägges helt eller till stor del måste avskrivas på en relativt

kort tid, dvs till väsentlig del är att betrakta som utgifter för inkomsternas

förvärvande.

Yttranden över motionerna I: 832 och II: 988

Skogsstyrelsen (11.4.1969)

Skogsstyrelsen avstyrker bifall till motionerna med följande motivering.

Skogsstyrelsen har förståelse för de synpunkter som motionärerna anför

beträffande behovet av att öppna en del av skogsvägarna för utflyktsresenärer.

Styrelsen har emellertid annan uppfattning om vilka åtgärder som

lämpligen bör vidtagas till främjande av detta syfte.

Ridragsgivningen från skogsvägsanslaget har som främsta ändamål att få

till stånd ett vägnät som är ändamålsenligt med hänsyn till skogsnäringens

behov. Utbyggnadsgraden gör att det fortfarande är angeläget att vägbyggandet

har stor omfattning.

Sedan 1965 har möjlighet funnits att vid vägar av särskild betydelse för

fritidsändamål lämna högre byggnadsbidrag. Som villkor för det högre bidraget

gäller att vägen inte får avstängas för allmänheten. Markägarnas

intresse för denna bidragsform har emellertid varit svalt och av riksdagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969

anslagna belopp för ändamålet har de senaste åren inte kunnat utnyttjas till

mer än hälften. Om all bidragsgivning från skogsvägsanslaget skulle förbindas

med villkor att vägarna hålls öppna för allmänheten är skogsstyrelsen

övertygad om att markägarnas intresse för verksamheten skulle minska även

om den högre bidragsprocenten finge tillämpas. Detta vore en utveckling som

mot bakgrunden av ovannämnda huvudsyfte med bidragsgivningen skulle

vara allt annat än önskvärd. Härtill kommer att en generell bidragsförhöjning

med 20 % till alla skogsvägar skulle kräva en motsvarande höjning av

bidragsramen om inte det statsunderstödda skogsvägsbyggandet skulle få

minskad omfattning.

Principiellt anser skogsstyrelsen att om skogsvägarna i större utsträckning

skall öppnas för allmänheten så bör detta ske genom bidrag till underhållet.

Flera förhållanden talar för detta. De kostnader som utflyktsresenärerna

orsakar väghållarna är framförallt av löpande karaktär, t. ex. ökat

underhåll genom att de snabbare personbilarna kastar bort gruset från vägbanan,

ökade renliållningskostnader och trafikstörningar.

Skogsvägsbyggandet har pågått under många år och vägnätet omfattar för

närvarande över 170 000 km enskilda skogsvägar av olika klasser. Byggandet

med bidrag från skogsvägsanslaget omfattar emellertid endast drygt 1 000

km/år och är i stor utsträckning lokaliserat till trakter som inte är särskilt

eftertraktade av utflyktsresenärerna. Om stödet inriktas på bidragsgivning

till underhållet kan därför i betydligt större utsträckning sådana vägar öppnas

som är av intresse för utflyktsresenärerna än vad som är möjligt vid

bidragsgivning till byggandet.

I många fall skulle också ett ev. villkor vid nybyggnad att vägen skulle

hållas öppen för allmänheten vara helt verkningslöst. Genom att villkoret

rimligen endast kan upprätthållas för den vägsträcka som blir föremål för

byggande kan markägarna vid alla de vägar som ansluter till äldre enskilda

vägar utan underhållsbidrag neutralisera verkan av villkoret genom att

stänga av dessa vägar.

Skogsbruksutredningen (16.4.1969)

Utredningen påpekar att den behandlat den i motionerna upptagna frågan

i sitt betänkande Skogsvägar (SOU 1963: 71). Utredningen framhåller att

spörsmålet, som framgår av betänkandet, inte enbart har ekonomiska aspekter

utan även måste betraktas ur trafiksäkerhetssynpunkt. Införlivningen

av samtliga skogsvägar i begreppet fritidsvägar skulle förutom att medföra

starkt ökade kostnader för staten motverka önskemålet att få de ur fritidssynpunkt

angelägnaste vägarna snabbt upprustade till en tillfredsställande

standard med mötes- och parkeringsplatser etc. För att kunna bedriva ett

rationellt skogsbruk är det även angeläget, anser utredningen, att en viss

kanalisering av fritidstrafiken kan upprätthållas.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) (24.4.1969)

SSR yrkar avslag på motionerna och framhåller att de i dessa framförda

synpunkterna rörande motsatsförhållanden mellan skogsägare och allmänhet

beträffande utnyttjandet av skogsbilvägar med statsbidrag ej torde ha

sådan omfattning och betydelse att detta skulle innebära vägande skäl för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1969

7

en översyn av nuvarande bestämmelser för bidragsgivning till skogsbilvägar.

För det fall en översyn av bestämmelserna anses påkallad, måste enligt

SSR:s mening jämväl skogsbilvägarnas normala vägunderhållskostnader

samt de extra kostnader som kan uppkomma där skogsbilvägar genom oförstånd

sönderköres i samband med tjällossning, kraftigt regnväder etc. beaktas.

Under förfallsperioder avstänges för övrigt under kortare eller längre

tid stora delar av det allmänna vägnätet av kostnadsskäl även för den s. k.

nyttotrafiken.

Kraven på rationalisering av virkestransporterna från skog till industri

blir allt större. Dessa transporter måste i ökad omfattning ske enligt schemalagda

rutiner, som kan rubbas på ett synnerligen olyckligt sätt om inte

skogsbilvägarnas primära uppgift ges avgjort företräde framför annan trafik.

KUNGL. BOKTR. STHLM 1969 690033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.