Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan ändring i kungörelsen om stöd till lantbrukets rationalisering m. m. att lantbruksnämnderna kan ge stöd till i sig själva icke lönsamma jordbruksföretag eller deltidsjordbruk då detta med beaktande av samhällets kostnader för landskapsvård är ekonomiskt motiverat, dels att i övrigt beaktas vad i motionerna anförts beträffande jordbrukets betydelse för landskapsvården.
1969-11-27 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1969:47, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan ändring i kungörelsen om stöd till lantbrukets rationalisering m. m. att lantbruksnämnderna kan ge stöd till i sig själva icke lönsamma jordbruksföretag eller deltidsjordbruk då detta med beaktande av samhällets kostnader för landskapsvård är ekonomiskt motiverat, dels att i övrigt beaktas vad i motionerna anförts beträffande jordbrukets betydelse för landskapsvården.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
1
Nr 47
Utlåtande i anledning av motioner angående samordning av jordbruks-
och miljövårdspolitiken.
Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 150 av herr Bengtson in. fl. och 11: 169
av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts att riksdagen beslutar om
sådan ändring i gällande författning och tillämpningsföreskrifter rörande
rationaliseringsstödet till jordbruket att stöd kan lämnas på särskilda villkor
till projekt som har betydelse ur natur- och miljövårdssynpunkt i enlighet
med motionernas syfte,
dels de likalydande motionerna I: 823 av herr Eskilsson in. fl. och II: 942
av herr Eliasson i Moholm m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om en utredning, syftande till en samordnad bedömning
av frågor om jordbrukslokalisering och landskapsvård in. nr.,
dels de likalydande motionerna 1:831 av herr Kristiansson, Axel, m. fl.
och II: 943 av herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari hemställts dels att riksdagen
uttalar sig för en samordning av jordbruks- och naturvårdspolitiken,
dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan ändring
i kungörelsen om stöd till lantbrukets rationalisering m. m. att lantbruksnämnderna
kan ge stöd till i sig själva icke lönsamma jordbruksföretag
eller deltidsjordbruk då detta med beaktande av samhällets kostnader
för landskapsvård är ekonomiskt motiverat, dels att i övrigt beaktas vad i
motionerna anförts beträffande jordbrukets betydelse för landskapsvården.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionsparen I: 150 och II: 169 samt I: 831 och II: 943 från
statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen, Sveriges Lantbruksförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk samt över motionerna 1: 823 och II: 942
från statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk. Se bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Mot bakgrund av den pågående nedläggningen av jordbruksjord
och därav följande förändringar av kulturlandskapet framförs i föreliggande
motioner förslag till åtgärder som syftar till att bevara ur miljösynpunkt
särskilt värdefulla områden. Bl. a. framhålls behovet av att sam1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 41
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
ordna jordbruks- och naturvårdspolitiken. I motionerna I: 823 och II: 942
föreslås sålunda att en utredning tillsätts med uppgift att ta upp nämnda
samordningsfråga och samtidigt beakta jordbrukets beredskaps- och lokaliseringsfrågor.
I de båda övriga motionsparen, I: 150 och II: 169 samt I: 831
och II: 943, påyrkas sådan ändring av gällande bestämmelser för jordbrukets
rationalisering att statligt stöd under vissa förutsättningar kan lämnas
även vid olönsam jordbruksdrift som motiveras av bl. a. naturvårdssynpunkter.
Utskottet får med anledning av förevarande motioner erinra om vad utskottet
denna dag anfört i sitt utlåtande nr 45 dels om riksdagens tidigare
behandling av frågan om verkan ur landskapsvårdssynpunkt av nedläggningen
av jordbruks jord, dels om pågående utrednings- och forskningsarbete
på området. Utskottet har i nämnda utlåtande avstyrkt motionsledes
framförda förslag om utredning av bl. a. formerna för landskapsvården med
hänvisning till berörda utredningar m. m. I överensstämmelse därmed finner
utskottet ej heller nu behandlade motioner böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen lämnar motionerna I: 150 och II: 169, I: 823
och II: 942 samt I: 831 och II: 943 utan åtgärd.
Stockholm den 27 november 1969
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),
Hedström (s), Skårman (fp), Hermansson (ep)*, Magnusson (s), Augustsson
(s), fru Hultell (m), herrar Skagerlund (fp) och Ingvar Andersson (m);
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Persson i
Slcänninge (s), Lundmark (s), Trana (s)*, Eskilsson i Likenäs (s), Jonasson
(ep), fru Sundström (s), herrar Nygren (s)*, Berndtsson (fp)* och
Krönmark (m).
Ej närvarande vid justeringen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
3
Reservation
av herrar Skärman (fp), Hermansson (ep), fru Hultell (m), herrar Skager
lund (fp), Ingvar Andersson (m), Hansson i Skegrie (ep), Jonasson
(ep), Berndlsson (fp), och Krönmark (m), som anser att andra stycket i
utskottets yttrande samt utskottets hemställan bort utbytas mot text av
följande lydelse:
»Utskottet får---(lika med utskottet)---på området. Ut
skottet
förutsätter att den arbetsgrupp med företrädare för bl. a. statens
naturvårdsverk och lantbruksstyrelsen, som omnämns i utlåtande nr 45,
även tar upp till prövning frågan om sådan ändring av gällande bestämmelser
för jordbrukets rationalisering som föreslås i motionerna 1:150 och
It: 169 samt I: 831 och 11:943. Genom en sådan ändring skulle lantbruksnämnderna
få möjlighet att mera direkt medverka i landskapsvården. Utskottet
har i utlåtande nr 45 avstyrkt motionsledes framförda förslag om
utredning av bl. a. formerna för landskapsvården med hänvisning till berörda
utredningar m. m. Under hänvisning till det anförda behöver ej heller
nu ifrågavarande motioner föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens
sida.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen anser motionerna 1: 150 och II: 169, I: 823
och II: 942 samt I: 831 och II: 943 besvarade med vad utskottet
i det föregående anfört.»
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr Nr 47
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
Bilaga
Yttranden över motionsparen 1:150 och 11:169 samt 1:831 och 11:943
Statens naturvårdsverk (2.4.1969)
Naturvårdsverket framhåller att de frågor som tas upp i motionerna och
som berör naturvården är föremål för utredning. Sedan Kungl. Maj :t den
9 juni 1967 uppdragit åt statens naturvårdsverk att följa inverkan ur landskapsvårdssynpunkt
av minskningen i jordbruks jordens omfattning tillsattes
en arbetsgrupp för att utreda och samordna de åtgärder som inom ramen
för nämnda uppdrag kan vidtagas på landskapsvårdens område. I
gruppen ingår representanter för lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, naturvårdsverket,
Kommunförbundet och RLF.
I avvaktan på resultatet av arbetsgruppens utredning finner naturvårdsverket
inte skäl tillstyrka bifall till motionerna.
Lantbruksstyrelsen (15.4.1969)
Med stöd av följande motivering föreslår lantbruksstyrelsen att motionerna
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
De båda motionsparen behandlar gränsområdet mellan jordbruks- och
naturvårdspolitiken. Rörande hithörande frågor uttalade riksdagen, när
1967 års jordbrukspolitiska riktlinjer fastställdes, att det ej var möjligt att
speciellt främja naturvården genom generella jordbrukspolitiska åtgärder,
utan att erforderliga insatser borde ske inom ramen för naturvårdspolitiken.
Härefter har Kungl. Maj :t uppdragit åt statens naturvårdsverk att under
beaktande av vad i proposition 1967: 95 och jordbruksutskottets utlåtande
1967: 25 anförts i ämnet följa inverkningarna ur landskapsvårdssynpunkt
av minskningen i jordbruksjordens omfattning. För att fullfölja uppdraget
har naturvårdsverket tagit initiativet till att bilda en arbetsgrupp bestående
av företrädare för lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk,
Riksförbundet Landsbygdens Folk och Svenska kommunförbundet.
Arbetsgruppen arbetar med de frågor som upptagits i motionerna
och beräknas kunna redovisa vissa förslag inom ett år. I avvaktan härpå
är lantbruksstyrelsen inte beredd att förorda några särskilda åtgärder i
landskapsvårdande syfte med anledning av jordbruksarealernas minskning.
I sammanhanget bör även nämnas att lantbruksorganisationen har att i
arbetet med jordbrukets rationalisering så långt möjligt taga hänsyn till
naturvårdssynpunkterna. Detta sker bl. a. på så sätt att naturvårdssynpunkterna
beaktas vid investeringar i djurstallar och i samband med torrläggningsföretag
m. m. Statsmakterna har dock inte gett nämnderna befogenhet
att av hänsyn till exempelvis landskapsvården lämna statligt stöd enligt
rationaliseringskungörelsen i sådana fall, där kungörelsens bestämmelser
inte är uppfyllda. Lantbruksstyrelsen har därför i sina anvisningar till lant
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
5
bruksnämnderna rörande tillämpningen av rationaliseringskungörelsen anfört
följande beträffande landskapsvården i samband med ändrad markanvändning.
»Där starka allmänna skäl talar för att en bygd bör hållas öppen
men igenbuskning eller skogsplantering trots detta kan väntas bör nämnden
där så är möjligt och ur allmän synpunkt önskvärt samt i mån av resurser
söka bidraga till att förutsättningar för rationell jordbruksdrift uppkommer.
Detta kan ske genom rådgivning och ekonomisk planering vad gäller
bl. a. produktionsinriktningen och bistånd vid sammanförande av större
arealer under gemensamt brukande. Det senare kan ske antingen genom
enskilda brukares tillköp eller tillarrendering eller genom bildande av sammanslutningar
för gemensam animalieproduktion eller betesdrift. Man bör
dock hålla i minnet att för exempelvis rationell köttproduktion med ungnöt
eller får fordras dels goda naturliga förutsättningar för foderproduktion,
dels avsevärda sammanhängande arealer.»
Sveriges Lantbruksförbund (15.4.1969)
Lantbruksförbundet uttalar sig för en samordning av jordbruks- och naturvårdspolitiken
och anför vidare bl. a. följande.
Lantbruksförbundet vill erinra om att 1967 års rationaliseringskungörelse
lämnar mycket litet utrymme för nämnderna att bevilja lånegarantier
(eller bidrag) med hänsyn till naturvårdsintressen. Lönsamhetsbedömningen
kommer praktiskt taget alltid före sådana hänsyn vid prövning av
t. ex. ansökning om garanti för rationaliseringslån av skilda slag. Även om
det i och för sig utgör en ekonomisk fördel för en lantbrukare att erhålla
en lånegaranti utställd av staten (bättre amorteringsförhållanden, lägre
ränta etc.) än att få lån utan sådan garanti, skulle innebörden av att lantbruksnämnderna
särskilt beaktade naturvårdsintressena vid beviljandet av
lånegarantier bli den, att jordbrukarna själva fick riskera att avstå från full
lönsamhet enbart med hänsyn till naturvårdsintressena. Dessa intressen utgör
dock en allmän angelägenhet och kostnaderna för att tillgodose dessa
bör inte rimligtvis överlastas på de enskilda lantbrukarna.
Man kan enligt Lantbruksförbundet diskutera det lämpligaste sättet att
tillgodose naturvårdsintressena i samband med rationaliseringsarbetet. Under
hänvisning till vad förut sagts vill förbundet understryka, att direkta
bidrag på det ena eller andra sättet måste komma in i bilden. Man kan inte
utan vidare förutsätta, att jordbrukarna skall ta på sig de ekonomiska konsekvenserna
av att driva ett jordbruk, vars fortbestånd enbart motiveras av
naturvårdssynpunkter. Åtgärder bör därför enligt förbundets mening vidtas
för att bidragsvägen främja naturvården i den mån detta kan ske genom
stöd åt fortsatt jordbruksdrift.
Riksförbundet Landsbygdens folk (20.4.1969)
Riksförbundet tillstyrker de båda motionsparen med följande motivering.
Som framhålls bl. a. i motionerna I: 150 och II: 169 är rationaliseringskungörelsen
utformad på sådant sätt att lantbruksnämnderna i praktiken
har svårt att positivt beakta naturvårdssynpunkterna trots att det i riks
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
dagsbeslutet förutsatts att så skall ske. Riksförbundet delar helt motionärernas
uppfattning att det är mycket angeläget att en ändring av bestämmelserna
kommer till stånd på denna punkt.
Eftersom natur- och miljövård är en allmän angelägenhet är det nödvändigt
att skälig ersättning utgår till lantbrukare i områden där man av naturvårdsskäl
vill upprätthålla jordbruksproduktion. I vissa fall torde en årlig
ersättning vara en lämplig form för kompensation. De i motionerna föreslagna
metoderna synes också kunna övervägas.
Av samma skäl tillstyrker riksförbundet motionerna I: 831 och II: 943,
som behandlar likartade problem. Det är enligt riksförbundets mening ofrånkomligt
att snarast åstadkomma en samordning av jordbruks- och naturvårdspolitiken.
Utan sådan samordning kan inte de praktiskt bästa och ur
samhällsekonomisk synpunkt billigaste lösningarna diskuteras fram. Det
bör betonas att naturvårdsproblemen inte kan lösas genom punktinsatser
och avsättning till naturreservat. Om nuvarande jordbrukspolitiska målsättning
skall fullföljas kommer mycket stora åkerarealer att hotas av nedläggning
och det behövs utomordentliga insatser för att förhindra förbuskning
och förslumning av kulturlandskapet. Ett fortsatt upprätthållande av
jordbruksproduktion i någon form är ett alternativ som i de flesta fall både
ur praktisk och ekonomisk synpunkt torde vara överlägset.
Yttranden över motionerna 1:823 och II: 942
Statens naturvårdsverk (2.4.1969)
Naturvårdsverket påpekar att den samordning av problemen kring jordbrukets
strukturomvandling som motionärerna efterlyser redan är föremål
för olika utredningar. För naturvårdsverket framstår det som mest ändamålsenligt
om ytterligare utredningar kunde anstå i avvaktan på resultatet
av hittills initierade undersökningar. Med hänsyn härtill är verket för närvarande
inte berett tillstyrka bifall till motionerna.
Lantbruksstyrelsen (15.4.1969)
Lantbruksstyrelsen som inte finner behov föreligga att tillkalla den av
motionärerna begärda utredningen anför följande.
De allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken enligt 1967 års riksdagsbeslut
kan sammanfattas i huvudmålsättningar rörande följande tre områden
:
1. jordbruksproduktionens omfattning
2. rationaliseringen av lantbruksföretagen
3. prissättningen av jordbrukets produkter.
Motionerna I: 823 och II: 942 behandlar följande tre punkter ur 1967 års
beslut om målsättningen för jordbrukspolitiken:
1. rationalisering av lantbruksföretagen
2. beredskap ifråga om livsmedelsförsörjningen
3. jordbruksproduktionens lokalisering.
Beträffande beredskapsaspekten kan sägas att den var en bland många
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
faktorer som lades till grund för fastställandet av produktionsmålsättningen.
Den blev bl. a. avgörande för fastställandet av den nivå under vilken
produktionsvolymen inte skulle tillåtas sjunka.
Om jordbruksproduktionens lokalisering gjordes 1967 endast ett kort uttalande
i anslutning till diskussionen om prismålsättningen (prop. 1967: 95
s. 74). Där uttalades sålunda att en betydande jordbruksproduktion även i
fortsättningen borde upprätthållas i norra Sverige. Med hänsyn härtill borde
även i framtiden jordbruket där få särskilt stöd i form av bl. a. extra
mjölkpristillägg och särskilt rationaliseringsstöd. Frågan om jordbruksproduktionens
lokalisering togs alltså inte upp som någon huvudfråga.
Som en följd av den tekniska och ekonomiska utvecklingen inom jordbruket
ställs allt större krav på åkerjorden som produktionsunderlag. För
att erhålla en lönsam produktion måste vissa minimikrav uppfyllas beträffande
fältens bonitet, storlek, form samt läge i förhållande till brukningscentrum.
Som ett led i jordbrukets anpassning och i enlighet med de jordbrukspolitiska
målsättningarna utgår därför stora arealer sämre jordbruksjord
ur produktionen. Takten torde f. n. uppgå till 50 å 60 000 hektar årligen.
Denna nedläggning resulterar inte enbart i en krympning av åkerarealen
utan också i en koncentration av produktionen till slättbygdsområdena och
de bättre områdena i mellanbygderna, dvs. till de områden som har eu sådan
produktionsförmåga, att man kan erhålla tillfredsställande ekonomiskt
utbyte av insatt kapital och arbete och där jordbruket kan repliera på tätorter
för erforderlig service.
Den pågående utvecklingen och speciellt koncentrationen av jordbruksproduktionen
mot slättbygderna innebär enligt motionärerna en försvagning
av landets allmänna försörjningsberedskap och ökar landets sårbarhet.
Det produktionsbortfall som förorsakas av att stora arealer årligen tas
ur produktionen kompenseras i stor utsträckning av den produktionshöjning
som växt- och husdjursförädlingen samt förbättrade odlings- och utfodringsmetoder
möjliggör. Produktionsvolymen har f. ö. under de senaste
åren legat mycket högt. Detta beror givetvis främst på tillfälligt god skörd.
Det är dock inte osannolikt att en sådan höjning av den normala avkastmngsnivån
skett att självförsörjningsgraden höjts.
Enligt lantbruksstyrelsens mening finns det i vart fall inte något i nuvarande
utveckling, som tyder på att den fastställda lägsta självförsörjningsgraden
under överskådlig tid skulle riskera att underskridas.
Jordbruksproduktionens koncentration mot slättbygden behöver i ett avspärrningsläge
inte innebära några nackdelar. Denna lokalisering torde i en
sådan situation snarare innebära fördelar, då den effektivaste och rationellaste
produktionen erhålles i dessa bygder.
Om en koncentration av landets jordbruksproduktion till vissa områden i
eu krigssituation skulle öka landets sårbarhet undandrar sig lantbruksstyrelsens
bedömning. Skulle så vara fallet torde dock andra alternativ att
motverka detta, t. ex. lagerhållning, te sig mera ekonomiska än att med hjälp
av generella jordbrukspolitiska åtgärder försöka upprätthålla en olönsam
produktion i områden med svaga naturliga förutsättningar för jordbruk.
Skäl föreligger därför inte för närvarande enligt lantbruksstyrelsens mening
att av denna anledning ompröva det jordbrukspolitiska programmet.
Beträffande vad som av motionärerna sägs om svårigheten för kombinerade
jord- och skogsbruksföretag att erhålla statligt stöd vill styrelsen erinra
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969
om att huvuddelen av de företag som nu erhåller statligt stöd är just kombinerade
jord- och skogsbruksföretag''.
Ifråga om jordbrukets betydelse för landskapsvård kan nämnas att Kungl.
Maj :t uppdragit åt statens naturvårdsverk att under beaktande av vad som
i proposition 1967: 95 och jordbruksutskottets utlåtande 1967: 25 anförts i
ämnet följa inverkningarna ur landskapssynpunkt av minskningen av jordbruksjordens
omfattning. För att fullfölja uppdraget har naturvårdsverket
tagit initiativ till att bilda en arbetsgrupp bestående av representanter för
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, Riksförbundet
Landsbygdens Folk och Svenska Kommunförbundet. Denna fråga är alltså
f. n. föremål för överväganden. Kommitténs arbete beräknas kunna slutföras
inom ett år.
Arbetsmarknadsstyrelsen (18.4.1969)
Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar i anledning av förevarande motioner
vissa uppgifter om de lokaliseringspolitiska åtgärder som genomförts under
senare år. Styrelsen redovisar också en ökad inriktning av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna på natur- och miljövård.
Statens jordbruksnämnd (22.4.1969)
Jordbruksnämnden redovisar följande synpunkter i anledning av motionerna.
Motionärernas slutsatser beträffande rationaliseringspolitikens inverkan
på jordbruksproduktionens lokalisering och de beredskapsmässiga olägenheterna
härav kan allmänt sett biträdas av statens jordbruksnämnd. Det
bör dock påpekas att den koncentration som sker av jordbruksproduktionen
och av den på dess produkter baserade livsmedelsindustrin inte i större
utsträckning kan anses försvaga rikets försörjning under en avspärrning.
Inför ett krigsläge innebär däremot den pågående utvecklingen en klar försämring
av livsmedelsberedskapen.
Med undantag för de konsekvenser för försörjningen i ett krigsläge, som
jordbrukets omlokalisering i samband med pågående strukturomvandling
kan leda till, har jordbruksnämnden i den översyn av försörjningsberedskapen
som berörs i motionen ingående behandlat med livsmedelsberedskapen
sammanhängande frågor. Därav framgår att vår livsmedelsberedskap
är ofullständig och i flera avseenden behäftad med allvarliga brister.
I översynen framläggs förslag som syftar till att uppnå och vidmakthålla
en godtagbar livsmedelsberedskap. Såvitt nämnden kan finna torde i vad
gäller denna del av planeringen inom livsmedelsområdet intet ytterligare
vara att vinna genom en utredning av det slag som föreslås i motionen.
De från beredskapssynpunkt negativa effekterna av den pågående omlokaliseringen
av jordbruket motverkas bl. a. av beredskapslagring inom
inkvarteringsområden samt extra mjölkpristillägg och bildande av s. k.
KR-jordbruk i de norra delarna av landet. I den mån jordbruksnämnden
finner förändringar i försörjningsläget motivera en omlokalisering eller ökning
av beredskapslagringen kommer nämnden att vidta respektive föreslå
erforderliga åtgärder. I fråga om det särskilda stödet till det norrländska
Jordbruksutskottets utlåtande nr ¥1 år 1969
9
jordbruket har nämnden denna dag i ett remissyttrande till jordbruksdepartementet
med anledning av en framställning om höjning av det extra
mjölkpristillägget i de norra delarna av landet uttalat sig för en särskild
översyn.
Sveriges Lantbruksförbund (15.4.1969)
Såsom redovisats under yttranden över motionerna I: 150 och II: 169
samt I: 831 och II: 943 har Lantbruksförbundet bl. a. uttalat sig för en samordning
av jordbruks- och naturvårdspolitiken. Vidare har förbundet i anledning
av motionerna 1: 821 och II: 956 till årets riksdag tillstyrkt, att en
parlamentarisk kommitté tillsätts för att överse beredskapsfrågan. Förbundet
anför vidare bl. a. följande.
Det torde få förutsättas, att denna fråga därvid tas upp också med hänsyn
till de regionala problemen i beredskapen samt att man beaktar de möjligheter
som finns att via rationaliseringspolitiken medverka till en ur beredskapssynpunkt
lämpligare lokalisering av produktionen. I detta sammanhang
må nämnas att enligt vad förbundet erfarit inom jordbruksnämnden
planeras vissa undersökningar rörande den regionala försörjningsberedskapen.
Dessa kan betraktas som ett komplement till det utredningsarbete
som nämnden redan utfört.
Riksförbundet Landsbygdens folk (20.4.1969)
Utöver vad som i ämnet uttalats i yttrande över motionerna I: 150 och
II: 169 samt I: 831 och II: 943 anför riksförbundet följande.
En samordnad bedömning av jordbruksfrågor och landskapsvård måste
komma till stånd. Nödvändigt är också att livsmedelsberedskapen tas in i
bilden. De utredningar som under senare tid gjorts av jordbruksnämnden
visar att livsmedelsberedskapen ingalunda är tillfredsställande och att en
sänkning av självförsörjningsgraden i fredstid förutsätter en väsentlig förstärkning
av beredskapslagringen. Livsmedelsberedskapen har emellertid
också en regional aspekt. En koncentration av produktionen till vissa slättbygdsområden
i södra Sverige med åtföljande koncentration av livsmedelsindustrin
försämrar i hög grad beredskapsläget. Riksförbundet vill bara som
exempel nämna margarinindustrin. Det är uppenbart att vi redan nu är
mycket sårbara och att en ytterligare utglesning av produktionen i skogsoch
mellanbygderna — evakueringsområdena — allvarligt skulle försämra
beredskapsläget.
I olika sammanhang har riksförbundet framhållit jord- och skogsbrukets
roll som lokaliseringsfaktor. Jord- och skogsbruket är viktiga basnäringar
för flera industri- och servicegrenar och har därmed stor betydelse för sysselsättningen.
Det finns därför all anledning att vid utformningen och tilllämpningen
av jordbrukspolitiken beakta de lokaliseringspolitiska aspekterna.
Den i här behandlade motioner begärda samordningen av de statliga
aktiviteterna och målsättningarna framstår därför som ytterst angelägen.
MARCUS BOKIR. STHLM I96<? 690033
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.