Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan ändring i kungörelsen om stöd till lantbrukets rationalisering m. m. att lantbruksnämnderna kan ge stöd till i sig själva icke lönsamma jordbruksföretag eller deltidsjordbruk då detta med beaktande av samhällets kostnader för landskapsvård är ekonomiskt motiverat, dels att i övrigt beaktas vad i motionerna anförts beträffande jordbrukets betydelse för landskapsvården.

1969-11-27 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1969:47, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan ändring i kungörelsen om stöd till lantbrukets rationalisering m. m. att lantbruksnämnderna kan ge stöd till i sig själva icke lönsamma jordbruksföretag eller deltidsjordbruk då detta med beaktande av samhällets kostnader för landskapsvård är ekonomiskt motiverat, dels att i övrigt beaktas vad i motionerna anförts beträffande jordbrukets betydelse för landskapsvården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av motioner angående samordning av jordbruks-

och miljövårdspolitiken.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 150 av herr Bengtson in. fl. och 11: 169

av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts att riksdagen beslutar om

sådan ändring i gällande författning och tillämpningsföreskrifter rörande

rationaliseringsstödet till jordbruket att stöd kan lämnas på särskilda villkor

till projekt som har betydelse ur natur- och miljövårdssynpunkt i enlighet

med motionernas syfte,

dels de likalydande motionerna I: 823 av herr Eskilsson in. fl. och II: 942

av herr Eliasson i Moholm m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om en utredning, syftande till en samordnad bedömning

av frågor om jordbrukslokalisering och landskapsvård in. nr.,

dels de likalydande motionerna 1:831 av herr Kristiansson, Axel, m. fl.

och II: 943 av herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari hemställts dels att riksdagen

uttalar sig för en samordning av jordbruks- och naturvårdspolitiken,

dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan ändring

i kungörelsen om stöd till lantbrukets rationalisering m. m. att lantbruksnämnderna

kan ge stöd till i sig själva icke lönsamma jordbruksföretag

eller deltidsjordbruk då detta med beaktande av samhällets kostnader

för landskapsvård är ekonomiskt motiverat, dels att i övrigt beaktas vad i

motionerna anförts beträffande jordbrukets betydelse för landskapsvården.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionsparen I: 150 och II: 169 samt I: 831 och II: 943 från

statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen, Sveriges Lantbruksförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk samt över motionerna 1: 823 och II: 942

från statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk. Se bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Mot bakgrund av den pågående nedläggningen av jordbruksjord

och därav följande förändringar av kulturlandskapet framförs i föreliggande

motioner förslag till åtgärder som syftar till att bevara ur miljösynpunkt

särskilt värdefulla områden. Bl. a. framhålls behovet av att sam1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

ordna jordbruks- och naturvårdspolitiken. I motionerna I: 823 och II: 942

föreslås sålunda att en utredning tillsätts med uppgift att ta upp nämnda

samordningsfråga och samtidigt beakta jordbrukets beredskaps- och lokaliseringsfrågor.

I de båda övriga motionsparen, I: 150 och II: 169 samt I: 831

och II: 943, påyrkas sådan ändring av gällande bestämmelser för jordbrukets

rationalisering att statligt stöd under vissa förutsättningar kan lämnas

även vid olönsam jordbruksdrift som motiveras av bl. a. naturvårdssynpunkter.

Utskottet får med anledning av förevarande motioner erinra om vad utskottet

denna dag anfört i sitt utlåtande nr 45 dels om riksdagens tidigare

behandling av frågan om verkan ur landskapsvårdssynpunkt av nedläggningen

av jordbruks jord, dels om pågående utrednings- och forskningsarbete

på området. Utskottet har i nämnda utlåtande avstyrkt motionsledes

framförda förslag om utredning av bl. a. formerna för landskapsvården med

hänvisning till berörda utredningar m. m. I överensstämmelse därmed finner

utskottet ej heller nu behandlade motioner böra föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen lämnar motionerna I: 150 och II: 169, I: 823

och II: 942 samt I: 831 och II: 943 utan åtgärd.

Stockholm den 27 november 1969

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),

Hedström (s), Skårman (fp), Hermansson (ep)*, Magnusson (s), Augustsson

(s), fru Hultell (m), herrar Skagerlund (fp) och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Persson i

Slcänninge (s), Lundmark (s), Trana (s)*, Eskilsson i Likenäs (s), Jonasson

(ep), fru Sundström (s), herrar Nygren (s)*, Berndtsson (fp)* och

Krönmark (m).

Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

3

Reservation

av herrar Skärman (fp), Hermansson (ep), fru Hultell (m), herrar Skager

lund (fp), Ingvar Andersson (m), Hansson i Skegrie (ep), Jonasson

(ep), Berndlsson (fp), och Krönmark (m), som anser att andra stycket i

utskottets yttrande samt utskottets hemställan bort utbytas mot text av

följande lydelse:

»Utskottet får---(lika med utskottet)---på området. Ut
skottet

förutsätter att den arbetsgrupp med företrädare för bl. a. statens

naturvårdsverk och lantbruksstyrelsen, som omnämns i utlåtande nr 45,

även tar upp till prövning frågan om sådan ändring av gällande bestämmelser

för jordbrukets rationalisering som föreslås i motionerna 1:150 och

It: 169 samt I: 831 och 11:943. Genom en sådan ändring skulle lantbruksnämnderna

få möjlighet att mera direkt medverka i landskapsvården. Utskottet

har i utlåtande nr 45 avstyrkt motionsledes framförda förslag om

utredning av bl. a. formerna för landskapsvården med hänvisning till berörda

utredningar m. m. Under hänvisning till det anförda behöver ej heller

nu ifrågavarande motioner föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens

sida.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen anser motionerna 1: 150 och II: 169, I: 823

och II: 942 samt I: 831 och II: 943 besvarade med vad utskottet

i det föregående anfört.»

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr Nr 47

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

Bilaga

Yttranden över motionsparen 1:150 och 11:169 samt 1:831 och 11:943

Statens naturvårdsverk (2.4.1969)

Naturvårdsverket framhåller att de frågor som tas upp i motionerna och

som berör naturvården är föremål för utredning. Sedan Kungl. Maj :t den

9 juni 1967 uppdragit åt statens naturvårdsverk att följa inverkan ur landskapsvårdssynpunkt

av minskningen i jordbruks jordens omfattning tillsattes

en arbetsgrupp för att utreda och samordna de åtgärder som inom ramen

för nämnda uppdrag kan vidtagas på landskapsvårdens område. I

gruppen ingår representanter för lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, naturvårdsverket,

Kommunförbundet och RLF.

I avvaktan på resultatet av arbetsgruppens utredning finner naturvårdsverket

inte skäl tillstyrka bifall till motionerna.

Lantbruksstyrelsen (15.4.1969)

Med stöd av följande motivering föreslår lantbruksstyrelsen att motionerna

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

De båda motionsparen behandlar gränsområdet mellan jordbruks- och

naturvårdspolitiken. Rörande hithörande frågor uttalade riksdagen, när

1967 års jordbrukspolitiska riktlinjer fastställdes, att det ej var möjligt att

speciellt främja naturvården genom generella jordbrukspolitiska åtgärder,

utan att erforderliga insatser borde ske inom ramen för naturvårdspolitiken.

Härefter har Kungl. Maj :t uppdragit åt statens naturvårdsverk att under

beaktande av vad i proposition 1967: 95 och jordbruksutskottets utlåtande

1967: 25 anförts i ämnet följa inverkningarna ur landskapsvårdssynpunkt

av minskningen i jordbruksjordens omfattning. För att fullfölja uppdraget

har naturvårdsverket tagit initiativet till att bilda en arbetsgrupp bestående

av företrädare för lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk,

Riksförbundet Landsbygdens Folk och Svenska kommunförbundet.

Arbetsgruppen arbetar med de frågor som upptagits i motionerna

och beräknas kunna redovisa vissa förslag inom ett år. I avvaktan härpå

är lantbruksstyrelsen inte beredd att förorda några särskilda åtgärder i

landskapsvårdande syfte med anledning av jordbruksarealernas minskning.

I sammanhanget bör även nämnas att lantbruksorganisationen har att i

arbetet med jordbrukets rationalisering så långt möjligt taga hänsyn till

naturvårdssynpunkterna. Detta sker bl. a. på så sätt att naturvårdssynpunkterna

beaktas vid investeringar i djurstallar och i samband med torrläggningsföretag

m. m. Statsmakterna har dock inte gett nämnderna befogenhet

att av hänsyn till exempelvis landskapsvården lämna statligt stöd enligt

rationaliseringskungörelsen i sådana fall, där kungörelsens bestämmelser

inte är uppfyllda. Lantbruksstyrelsen har därför i sina anvisningar till lant
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

5

bruksnämnderna rörande tillämpningen av rationaliseringskungörelsen anfört

följande beträffande landskapsvården i samband med ändrad markanvändning.

»Där starka allmänna skäl talar för att en bygd bör hållas öppen

men igenbuskning eller skogsplantering trots detta kan väntas bör nämnden

där så är möjligt och ur allmän synpunkt önskvärt samt i mån av resurser

söka bidraga till att förutsättningar för rationell jordbruksdrift uppkommer.

Detta kan ske genom rådgivning och ekonomisk planering vad gäller

bl. a. produktionsinriktningen och bistånd vid sammanförande av större

arealer under gemensamt brukande. Det senare kan ske antingen genom

enskilda brukares tillköp eller tillarrendering eller genom bildande av sammanslutningar

för gemensam animalieproduktion eller betesdrift. Man bör

dock hålla i minnet att för exempelvis rationell köttproduktion med ungnöt

eller får fordras dels goda naturliga förutsättningar för foderproduktion,

dels avsevärda sammanhängande arealer.»

Sveriges Lantbruksförbund (15.4.1969)

Lantbruksförbundet uttalar sig för en samordning av jordbruks- och naturvårdspolitiken

och anför vidare bl. a. följande.

Lantbruksförbundet vill erinra om att 1967 års rationaliseringskungörelse

lämnar mycket litet utrymme för nämnderna att bevilja lånegarantier

(eller bidrag) med hänsyn till naturvårdsintressen. Lönsamhetsbedömningen

kommer praktiskt taget alltid före sådana hänsyn vid prövning av

t. ex. ansökning om garanti för rationaliseringslån av skilda slag. Även om

det i och för sig utgör en ekonomisk fördel för en lantbrukare att erhålla

en lånegaranti utställd av staten (bättre amorteringsförhållanden, lägre

ränta etc.) än att få lån utan sådan garanti, skulle innebörden av att lantbruksnämnderna

särskilt beaktade naturvårdsintressena vid beviljandet av

lånegarantier bli den, att jordbrukarna själva fick riskera att avstå från full

lönsamhet enbart med hänsyn till naturvårdsintressena. Dessa intressen utgör

dock en allmän angelägenhet och kostnaderna för att tillgodose dessa

bör inte rimligtvis överlastas på de enskilda lantbrukarna.

Man kan enligt Lantbruksförbundet diskutera det lämpligaste sättet att

tillgodose naturvårdsintressena i samband med rationaliseringsarbetet. Under

hänvisning till vad förut sagts vill förbundet understryka, att direkta

bidrag på det ena eller andra sättet måste komma in i bilden. Man kan inte

utan vidare förutsätta, att jordbrukarna skall ta på sig de ekonomiska konsekvenserna

av att driva ett jordbruk, vars fortbestånd enbart motiveras av

naturvårdssynpunkter. Åtgärder bör därför enligt förbundets mening vidtas

för att bidragsvägen främja naturvården i den mån detta kan ske genom

stöd åt fortsatt jordbruksdrift.

Riksförbundet Landsbygdens folk (20.4.1969)

Riksförbundet tillstyrker de båda motionsparen med följande motivering.

Som framhålls bl. a. i motionerna I: 150 och II: 169 är rationaliseringskungörelsen

utformad på sådant sätt att lantbruksnämnderna i praktiken

har svårt att positivt beakta naturvårdssynpunkterna trots att det i riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

dagsbeslutet förutsatts att så skall ske. Riksförbundet delar helt motionärernas

uppfattning att det är mycket angeläget att en ändring av bestämmelserna

kommer till stånd på denna punkt.

Eftersom natur- och miljövård är en allmän angelägenhet är det nödvändigt

att skälig ersättning utgår till lantbrukare i områden där man av naturvårdsskäl

vill upprätthålla jordbruksproduktion. I vissa fall torde en årlig

ersättning vara en lämplig form för kompensation. De i motionerna föreslagna

metoderna synes också kunna övervägas.

Av samma skäl tillstyrker riksförbundet motionerna I: 831 och II: 943,

som behandlar likartade problem. Det är enligt riksförbundets mening ofrånkomligt

att snarast åstadkomma en samordning av jordbruks- och naturvårdspolitiken.

Utan sådan samordning kan inte de praktiskt bästa och ur

samhällsekonomisk synpunkt billigaste lösningarna diskuteras fram. Det

bör betonas att naturvårdsproblemen inte kan lösas genom punktinsatser

och avsättning till naturreservat. Om nuvarande jordbrukspolitiska målsättning

skall fullföljas kommer mycket stora åkerarealer att hotas av nedläggning

och det behövs utomordentliga insatser för att förhindra förbuskning

och förslumning av kulturlandskapet. Ett fortsatt upprätthållande av

jordbruksproduktion i någon form är ett alternativ som i de flesta fall både

ur praktisk och ekonomisk synpunkt torde vara överlägset.

Yttranden över motionerna 1:823 och II: 942

Statens naturvårdsverk (2.4.1969)

Naturvårdsverket påpekar att den samordning av problemen kring jordbrukets

strukturomvandling som motionärerna efterlyser redan är föremål

för olika utredningar. För naturvårdsverket framstår det som mest ändamålsenligt

om ytterligare utredningar kunde anstå i avvaktan på resultatet

av hittills initierade undersökningar. Med hänsyn härtill är verket för närvarande

inte berett tillstyrka bifall till motionerna.

Lantbruksstyrelsen (15.4.1969)

Lantbruksstyrelsen som inte finner behov föreligga att tillkalla den av

motionärerna begärda utredningen anför följande.

De allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken enligt 1967 års riksdagsbeslut

kan sammanfattas i huvudmålsättningar rörande följande tre områden

:

1. jordbruksproduktionens omfattning

2. rationaliseringen av lantbruksföretagen

3. prissättningen av jordbrukets produkter.

Motionerna I: 823 och II: 942 behandlar följande tre punkter ur 1967 års

beslut om målsättningen för jordbrukspolitiken:

1. rationalisering av lantbruksföretagen

2. beredskap ifråga om livsmedelsförsörjningen

3. jordbruksproduktionens lokalisering.

Beträffande beredskapsaspekten kan sägas att den var en bland många

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

faktorer som lades till grund för fastställandet av produktionsmålsättningen.

Den blev bl. a. avgörande för fastställandet av den nivå under vilken

produktionsvolymen inte skulle tillåtas sjunka.

Om jordbruksproduktionens lokalisering gjordes 1967 endast ett kort uttalande

i anslutning till diskussionen om prismålsättningen (prop. 1967: 95

s. 74). Där uttalades sålunda att en betydande jordbruksproduktion även i

fortsättningen borde upprätthållas i norra Sverige. Med hänsyn härtill borde

även i framtiden jordbruket där få särskilt stöd i form av bl. a. extra

mjölkpristillägg och särskilt rationaliseringsstöd. Frågan om jordbruksproduktionens

lokalisering togs alltså inte upp som någon huvudfråga.

Som en följd av den tekniska och ekonomiska utvecklingen inom jordbruket

ställs allt större krav på åkerjorden som produktionsunderlag. För

att erhålla en lönsam produktion måste vissa minimikrav uppfyllas beträffande

fältens bonitet, storlek, form samt läge i förhållande till brukningscentrum.

Som ett led i jordbrukets anpassning och i enlighet med de jordbrukspolitiska

målsättningarna utgår därför stora arealer sämre jordbruksjord

ur produktionen. Takten torde f. n. uppgå till 50 å 60 000 hektar årligen.

Denna nedläggning resulterar inte enbart i en krympning av åkerarealen

utan också i en koncentration av produktionen till slättbygdsområdena och

de bättre områdena i mellanbygderna, dvs. till de områden som har eu sådan

produktionsförmåga, att man kan erhålla tillfredsställande ekonomiskt

utbyte av insatt kapital och arbete och där jordbruket kan repliera på tätorter

för erforderlig service.

Den pågående utvecklingen och speciellt koncentrationen av jordbruksproduktionen

mot slättbygderna innebär enligt motionärerna en försvagning

av landets allmänna försörjningsberedskap och ökar landets sårbarhet.

Det produktionsbortfall som förorsakas av att stora arealer årligen tas

ur produktionen kompenseras i stor utsträckning av den produktionshöjning

som växt- och husdjursförädlingen samt förbättrade odlings- och utfodringsmetoder

möjliggör. Produktionsvolymen har f. ö. under de senaste

åren legat mycket högt. Detta beror givetvis främst på tillfälligt god skörd.

Det är dock inte osannolikt att en sådan höjning av den normala avkastmngsnivån

skett att självförsörjningsgraden höjts.

Enligt lantbruksstyrelsens mening finns det i vart fall inte något i nuvarande

utveckling, som tyder på att den fastställda lägsta självförsörjningsgraden

under överskådlig tid skulle riskera att underskridas.

Jordbruksproduktionens koncentration mot slättbygden behöver i ett avspärrningsläge

inte innebära några nackdelar. Denna lokalisering torde i en

sådan situation snarare innebära fördelar, då den effektivaste och rationellaste

produktionen erhålles i dessa bygder.

Om en koncentration av landets jordbruksproduktion till vissa områden i

eu krigssituation skulle öka landets sårbarhet undandrar sig lantbruksstyrelsens

bedömning. Skulle så vara fallet torde dock andra alternativ att

motverka detta, t. ex. lagerhållning, te sig mera ekonomiska än att med hjälp

av generella jordbrukspolitiska åtgärder försöka upprätthålla en olönsam

produktion i områden med svaga naturliga förutsättningar för jordbruk.

Skäl föreligger därför inte för närvarande enligt lantbruksstyrelsens mening

att av denna anledning ompröva det jordbrukspolitiska programmet.

Beträffande vad som av motionärerna sägs om svårigheten för kombinerade

jord- och skogsbruksföretag att erhålla statligt stöd vill styrelsen erinra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1969

om att huvuddelen av de företag som nu erhåller statligt stöd är just kombinerade

jord- och skogsbruksföretag''.

Ifråga om jordbrukets betydelse för landskapsvård kan nämnas att Kungl.

Maj :t uppdragit åt statens naturvårdsverk att under beaktande av vad som

i proposition 1967: 95 och jordbruksutskottets utlåtande 1967: 25 anförts i

ämnet följa inverkningarna ur landskapssynpunkt av minskningen av jordbruksjordens

omfattning. För att fullfölja uppdraget har naturvårdsverket

tagit initiativ till att bilda en arbetsgrupp bestående av representanter för

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, Riksförbundet

Landsbygdens Folk och Svenska Kommunförbundet. Denna fråga är alltså

f. n. föremål för överväganden. Kommitténs arbete beräknas kunna slutföras

inom ett år.

Arbetsmarknadsstyrelsen (18.4.1969)

Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar i anledning av förevarande motioner

vissa uppgifter om de lokaliseringspolitiska åtgärder som genomförts under

senare år. Styrelsen redovisar också en ökad inriktning av de arbetsmarknadspolitiska

insatserna på natur- och miljövård.

Statens jordbruksnämnd (22.4.1969)

Jordbruksnämnden redovisar följande synpunkter i anledning av motionerna.

Motionärernas slutsatser beträffande rationaliseringspolitikens inverkan

på jordbruksproduktionens lokalisering och de beredskapsmässiga olägenheterna

härav kan allmänt sett biträdas av statens jordbruksnämnd. Det

bör dock påpekas att den koncentration som sker av jordbruksproduktionen

och av den på dess produkter baserade livsmedelsindustrin inte i större

utsträckning kan anses försvaga rikets försörjning under en avspärrning.

Inför ett krigsläge innebär däremot den pågående utvecklingen en klar försämring

av livsmedelsberedskapen.

Med undantag för de konsekvenser för försörjningen i ett krigsläge, som

jordbrukets omlokalisering i samband med pågående strukturomvandling

kan leda till, har jordbruksnämnden i den översyn av försörjningsberedskapen

som berörs i motionen ingående behandlat med livsmedelsberedskapen

sammanhängande frågor. Därav framgår att vår livsmedelsberedskap

är ofullständig och i flera avseenden behäftad med allvarliga brister.

I översynen framläggs förslag som syftar till att uppnå och vidmakthålla

en godtagbar livsmedelsberedskap. Såvitt nämnden kan finna torde i vad

gäller denna del av planeringen inom livsmedelsområdet intet ytterligare

vara att vinna genom en utredning av det slag som föreslås i motionen.

De från beredskapssynpunkt negativa effekterna av den pågående omlokaliseringen

av jordbruket motverkas bl. a. av beredskapslagring inom

inkvarteringsområden samt extra mjölkpristillägg och bildande av s. k.

KR-jordbruk i de norra delarna av landet. I den mån jordbruksnämnden

finner förändringar i försörjningsläget motivera en omlokalisering eller ökning

av beredskapslagringen kommer nämnden att vidta respektive föreslå

erforderliga åtgärder. I fråga om det särskilda stödet till det norrländska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr ¥1 år 1969

9

jordbruket har nämnden denna dag i ett remissyttrande till jordbruksdepartementet

med anledning av en framställning om höjning av det extra

mjölkpristillägget i de norra delarna av landet uttalat sig för en särskild

översyn.

Sveriges Lantbruksförbund (15.4.1969)

Såsom redovisats under yttranden över motionerna I: 150 och II: 169

samt I: 831 och II: 943 har Lantbruksförbundet bl. a. uttalat sig för en samordning

av jordbruks- och naturvårdspolitiken. Vidare har förbundet i anledning

av motionerna 1: 821 och II: 956 till årets riksdag tillstyrkt, att en

parlamentarisk kommitté tillsätts för att överse beredskapsfrågan. Förbundet

anför vidare bl. a. följande.

Det torde få förutsättas, att denna fråga därvid tas upp också med hänsyn

till de regionala problemen i beredskapen samt att man beaktar de möjligheter

som finns att via rationaliseringspolitiken medverka till en ur beredskapssynpunkt

lämpligare lokalisering av produktionen. I detta sammanhang

må nämnas att enligt vad förbundet erfarit inom jordbruksnämnden

planeras vissa undersökningar rörande den regionala försörjningsberedskapen.

Dessa kan betraktas som ett komplement till det utredningsarbete

som nämnden redan utfört.

Riksförbundet Landsbygdens folk (20.4.1969)

Utöver vad som i ämnet uttalats i yttrande över motionerna I: 150 och

II: 169 samt I: 831 och II: 943 anför riksförbundet följande.

En samordnad bedömning av jordbruksfrågor och landskapsvård måste

komma till stånd. Nödvändigt är också att livsmedelsberedskapen tas in i

bilden. De utredningar som under senare tid gjorts av jordbruksnämnden

visar att livsmedelsberedskapen ingalunda är tillfredsställande och att en

sänkning av självförsörjningsgraden i fredstid förutsätter en väsentlig förstärkning

av beredskapslagringen. Livsmedelsberedskapen har emellertid

också en regional aspekt. En koncentration av produktionen till vissa slättbygdsområden

i södra Sverige med åtföljande koncentration av livsmedelsindustrin

försämrar i hög grad beredskapsläget. Riksförbundet vill bara som

exempel nämna margarinindustrin. Det är uppenbart att vi redan nu är

mycket sårbara och att en ytterligare utglesning av produktionen i skogsoch

mellanbygderna — evakueringsområdena — allvarligt skulle försämra

beredskapsläget.

I olika sammanhang har riksförbundet framhållit jord- och skogsbrukets

roll som lokaliseringsfaktor. Jord- och skogsbruket är viktiga basnäringar

för flera industri- och servicegrenar och har därmed stor betydelse för sysselsättningen.

Det finns därför all anledning att vid utformningen och tilllämpningen

av jordbrukspolitiken beakta de lokaliseringspolitiska aspekterna.

Den i här behandlade motioner begärda samordningen av de statliga

aktiviteterna och målsättningarna framstår därför som ytterst angelägen.

MARCUS BOKIR. STHLM I96<? 690033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.