Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående renhållningen på rastplatser vid vägarna.

1969-11-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1969:49, Utlåtande i anledning av motioner angående renhållningen på rastplatser vid vägarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49 år 1969

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av motioner angående renhållningen på

rastplatser vid vägarna.

I de likalydande vid 1969 års riksdag väckta motionerna I: 828 av fru

Hultell in. fl., samt II: 982 av herr Thylén m. fl. har hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t uppdrager åt naturvårdsverket

dels att igångsätta en omfattande informations- och uppfostringskampanj

om ett riktigt användande av rastplatsernas sopkärl, dels att till

berörda myndigheter rekommendera en regelbunden tömning av sopkärlen

med tätare intervaller än för närvarande.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från statens naturvårdsverk, statens vägverk och

kommittén för ett renare samhälle. Se bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Föreliggande motioner riktar uppmärksamheten på behovet av

åtgärder mot den alltmer utbredda nedskräpningen på rastplatserna utmed

vägarna. Motionärerna föreslår att statens naturvårdsverk får i uppdrag

att starta en omfattande kampanj för att informera om ett riktigt användande

av sopkärlen vid rastplatserna. Samtidigt bör berörda myndigheter

rekommenderas att tömma sopkärlen regelbundet och med tätare intervaller

än för närvarande.

Med hänsyn till de olägenheter ur hälso- och trivselsynpunkter som nedskräpningen

längs vägarna innebär, särskilt inom vissa regioner och utefter

vissa vägstråk, vill utskottet betona vikten av att effektiva åtgärder sätts in

för att komma till rätta med detta föroreningsproblem. Hithörande frågor

har ägnats särskild uppmärksamhet av kommittén för ett renare samhälle,

som i sitt till Kungl. Maj:t nyligen avlämnade betänkande SOU 1969: 18

lagt tram förslag i ämnet. I avvaktan på resultatet av de överväganden beträffande

nämnda förslag som för närvarande pågår anser utskottet förevarande

motioner ej böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens

sida.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionerna 1:828 och 11:982 utan

åtgärd.

Stockholm den 27 november 1969

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

1 Bihang till riksdagens protokoll 1909. 10 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49 år 1969

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Hedström (s), Skårman (fp), Carl Eskilsson

(m), Hermansson (ep)*, Magnusson (s), fru Hultell (m), herrar Skagerlund

(fp), Manne Olsson (s)*, fru Margit Lundblad (s) och herr Lokander (s);

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Persson i Skänninge

(s), Lundmark (s), Eskilsson i Likenäs (s), Jonasson (ep), fru Lindberg

(s), herr Björk i Påarp (s), fru Sundberg (m)*, fru Sundström (s) och

herr Berndtsson (fp)*.

• Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49 dr 1969

3

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:828 och 11:982

Statens naturvårdsverk (2.4.1969)

Naturvårdsverket anser sig inte kunna förorda bifall till motionerna under

följande motivering och med hänsyn till att anslag för ändamålet saknas.

I rubricerade motioner föreslås att naturvårdsverket skall starta en informations-

och uppfostringskampanj om ett riktigt användande av rastplatsernas

sopkärl. Enligt verket bör emellertid eu sådan kampanj inte begränsas

på detta sätt utan ingå i en brett upplagd rikskampanj mot nedskräpning.

Huruvida en sådan kampanj skall komma till stånd och under

vilka former den i så fall skall bedrivas utreds för närvarande av kommittén

för ett renare samhälle.

Beträffande tömning av sopkärl vid rastplatser intill allmän väg har 1960

års vägsakkunniga i sitt betänkande ”Allmänna vägar” (SOU 1968: 17, s. 160)

funnit det rimligt att väghållaren i huvudsak åtar sig ansvaret för renhållningen

inom vägområdet. Naturvårdsverket har i sitt remissvar 31.10.1968

understrukit vikten av att detta förslag, som är i överensstämmelse med motionärernas

yrkanden, förverkligas.

Statens vägverk (26.2.1969)

Statens vägverk tillstyrker motionärernas förslag i vad avser uppdrag åt

naturvårdsverket att igångsätta en omfattande informations- och uppfostringskampanj

vilken dock främst bör inriktas på förebyggande av miljöförstöring

genom fekalier. Vägverket anför vidare.

Ehuru renhållning enligt hittills gällande väglag icke ingår i statens vägverks

uppgifter får det dock anses vara ett väghållningsintresse att verket

utför viss renhållning inom vägområdet enär dylik annars icke torde bli

utförd. Verket utför sålunda renhållning inom vägområdet i den utsträckning

som erfordras för motverkande av uppkomst av hygieniska olägenheter,

otrevnad, vanprydnad eller olycksrisker. Denna renhållning avser sopor,

emballage, skrot, övergivna fordon etc. Enligt föreliggande förslag till lag

om allmänna vägar kommer renhållning att ingå i verkets uppgifter. Detta

torde i praktiken inte innebära någon väsentlig ändring i vad som nu sker.

Nedskräpning inom vägområdet sker främst vid parkerings- och rastplatser,

men även i någon utsträckning mellan dessa. Nedskräpningen inom

vägområdet torde i Sverige kunna betraktas som totalt sett relativt ringa.

Verkets totala kostnader för renhållning är av storleksordningen 1,5 miljon

kronor per år.

Inom vissa regioner och utefter vissa vägstråk kan dock nedskräpningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49 år 1969

vara betydande. Detta synes främst gälla mera frekventerade vägar och

framförallt i en räjong i närheten av större stadsbildningar samt i närheten

av sommarstuge- och fritidsområden in. m. Även om det alltid kommer att

finnas trafikanter, som skräpar ner omkring sig, får konstateras att den

övervägande delen av trafikanterna använder sig av de soptömningskärl,

avsedda för uppsamling av i samband med vägfärden uppkommet skräp,

vilka utplacerats vid rast- och parkeringsplatser. I vissa fall har inträffat

särskilt semestertid alt dessa platser har varit så frekventerade att soptömningskärlen

ibland icke räckt till för det avsedda ändamålet. Detta torde

dock totalt sett höra till undantagen.

Till alldeles övervägande del torde den mera avsevärda nedskräpning, som

ibland förekommer på rast- och parkeringsplatser vara att hänföra till att

diverse sopor m. in. ditförts av kring- eller närboende, som använt anordningarna

på rast- eller parkeringsplatsen för soptömning av hushållsavfall

in. m. Självfallet kan de av vägförvaltningen gjorda anordningarna icke vara

tillfyllest för annat än sådant skräp, som uppstår för trafikanterna i samband

med vägfärden. Denna illegala soptömning får därvid ofta sådana proportioner

att anordningarna på platsen icke räcka till. Sopor tömmas då

vid sidan av soptömningsanordningarna. Även om i många fall vederbörande

använt papperspåsar, säckar, kartonger o. dyl. förekommer ofta att

djur river ut soporna och sprider dessa varjämte även vinden kan kringföra

sopor i betydlig omfattning. Utökning av anordningarna i sådan grad att de

räcker jämväl för sistnämnda slag av sopor medför enligt vad erfarenheten

har visat endast temporär förbättring enär rastplatsen där efter kort tid

oftast av allmänheten uppfattas som legal soptömningsplats med ty åtföljande

hygieniska vådor. På vissa håll, exempelvis i närheten av Stockholm,

har förhållandena i en del fall blivit sådana, att man sett sig nödsakad dra

in hela rast- eller parkeringsplatser.

Stävjandet av denna illegala soptömning är närmast en polisiär fråga. Det

är uppenbart att polisen icke i någon större omfattning har möjlighet att

syssla med detta. I en del fall har, då man funnit adresslappar o. dyl., polisanmälan

skett och avskräckande exempel på detta sätt statuerats. Det har

emellertid visat sig att förbudet i naturvårdslagen mot nedskräpning i naturen

inte är praktiskt tillämpbart i detta fall. Förekomsten av denna soptömning

torde ha ett nära samband med tillgängligheten till kommunala soptippar,

organiserad sophämtning i samhällen etc. Även nedskräpning utanför

vägområdet synes till stor del ha samband med denna. I yttrande den 4 oktober

1968 över betänkande och förslag av 1960 års vägsakkunniga ”Allmänna

vägar” (SOU 1968: 17) anförde statens vägverk bl. a. följande.

''Det av vägverket nyss berörda missbruket av renhållningsanordningarna

på parkeringsplatserna föranleder emellertid vägverket ifrågasätta, om man

inte i väglagen på lämpligt ställe borde intaga ett straffsanktionerat förbud

mot missbruk. Vägverket är visserligen fullt medvetet om att i flertalet fall

praktiska bevissvårigheter kommer att föreligga, då det gäller att binda viss

person till brott mot en dylik förbudsbestämmelse. Enbart förekomsten av

ett förbud, som kan leda till påföljd, anser emellertid vägverket vara så värdefull

ur såväl opinionsbildande som andra synpunkter, att vägverket vill förorda,

att lagen kompletteras med en förbudsbestämmelse. Lämpligen torde

denna kunna intagas i avdelningen ”Ordnings- och säkerhetsföreskrifter”

— förslagsvis 42 §. Utan ändring skulle straffpåföljden i 71 § då bli tillämplig

på den som bryter mot förbudet.’

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49 år 1969

5

Vid en vid visst tillfälle företagen undersökning av tillståndet ifråga på

ca 1000 rast- och parkeringsplatser vid vissa av de större huvudvägarna

under semestertid visade sig detta vara utan anmärkning vid över 90 % av

dessa. De platser där tillståndet icke varit utan anmärkning torde dock varit

desto mera iögonfallande.

I vissa fall har konstaterats att bortförandet av soporna genom vägförvaltningens

försorg skett med för långa intervall. Speciellt under semestertid

kan också svårigheter för vägförvaltningarna uppstå att komma till rätta

med soptömningen, särskilt vid vissa större stråk. I vissa fall har man anlitat

entreprenörer, som sköter soptömningen. Detta har som regel gett goda erfarenheter.

Verket underhandlar för närvarande med Svenska Lasttrafikbilägareförbundet

om upprättande av centralavtal om soptömning i avsikt att

därmed öka de resurser som kunna stå till buds för ändamålet.

Beträffande nedskräpning inom vägområdet mellan rast- och parkeringsplatser

får denna anses i relation till förekommande trafikmängder vara

förhållandevis ringa och i den mån den förekommer i större omfattning

mycket lokalt betingad. Speciellt har nedskräpning med tomflaskor väckt

viss allmän diskussion. I den mån utkastade tomflaskor hamnar i diket är

detta tämligen betydelselöst. I dikena hamnar i alla fall alla möjliga föremål,

stenar, grenar, träbitar etc, I samband med dikesrensningar som utföres

maskinellt blir naturligtvis dessa föremål bortförda. Som regel döljs flaskorna

i dikesgräset så att de knappast utgör någon vanprydnad. Det förekommer

också att flaskor hamnar på vägbanan, vanligtvis i form av krossat

glas. Detta kan medföra trafikrisker. Företeelsen torde dock ha tämligen

omfattning. Däremot torde flaskor som hamnat utanför vägområdet

på åker- och betesmark vara vida allvarligare med hänsyn till risker för

djuren.

Även om renhållningen lokalt eller temporärt av skilda anledningar i en del

fall inte fungerat fullt tillfredsställande får dock som helhetsintryck och i

relation till trafikmängden förhållandena enligt vägverkets mening bedömas

vara tämligen tillfredsställande i vad avser vägområdet.

Beträffande övergivna bilar torde kunna konstateras att även detta är ett

lokalt problem, som främst har samband med vissa storstadsregioner och

att det i vad avser vägområdet hittills totalt sett är ringa.

Sådan nedskräpning varom här är fråga förekommer även utanför vägområdet

och då främst i anslutning till rast- och parkeringsplatser. Denna

torde dock vara måttlig i den mån förhållandena på rast- och parkeringsplatsen

är tillfredsställande.

Propaganda mot nedskräpning synes betydelsefull. Den ringa propaganda

m. in. vartill även statens vägverk på olika sätt bidragit synes ha haft förhållandevis

god effekt.

Medan vägverket sålunda har förhållandevis goda möjligheter att i huvudsak

komma till rätta med den renhållning vartill motionen närmast synes

syfta är förhållandet det motsatta i frågan om miljöförstöring genom fekalier.

Verket bedömer risken för miljöförstöring genom sådana som vida allvarligare

än den ifrågavarande nedskräpningen. Verket vill hänvisa till sitt

yttrande av den 5 juli 1968 till länsstyrelsen i Kristianstads län över framställning

från Vinslövs turistkommitté i fråga om anordnande av toaletter

i anslutning till rasl- och parkeringsplatser.

Vägverket, som haft visst samråd med främst veterinärstyrelsen i frågor

av denna art, ser med stort allvar på problemet. Frågan gäller främst rast
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49 år 1969

och parkeringsplatserna vid de större vägarna. Ett flertal försök med toalettanordningar

vid sådana platser har gjorts. Erfarenheterna inbjuder knappast

till fortsättning. I samråd med bensinhandeln har försök gjorts med hänvisningsskyltar

vid rast- och parkeringsplats till närmaste, med toalettanordning

försedd bensinstation. I vad mån detta medfört någon förbättring av

förhållandena är svårbedömbart. Generellt kan konstateras bl. a. att obevakade

toalettanordningar icke kan användas. Vid bevakad toalettanordning

måste denna stå under kontinuerlig tillsyn. Förutsättning för att toalettanordning

skall kunna anordnas vid rastplats är därjämte att det finns tillgång

till rinnande vatten samt att avloppsfrågan kan ordnas tillfredsställande. Toalettanordning

vid rastplats i kombination med kioskhandelsrörelse bör icke

förekomma utan tillgång på vatten och avlopp. Av dessa skäl torde det såvitt

nu kan bedömas vara uteslutet att annat än högst undantagsvis ordna toalettfrågan

genom toalettanordningar på rastplatserna. Enligt verkets mening

synes, eftersom detta är ett problem som främst rör de allra största trafikstråken

och bensinhandeln längs dessa alltmer börjar övergå från en ren

oljebutiksrörelse till eu servicerörelse, den enda praktiskt och generellt framkomliga

möjligheten att lösa problemet vara att toalettfrågan samordnas med

denna. Dylika toalettanordningar borde då vara allmänt tillgängliga, oavsett

om vederbörande handlar vid bensinstationen eller ej. Denna fråga är

emellertid icke ett väghållningsproblem utan snarast en intressefråga mellan

motororganisationema och bensinhandelns företrädare. Av ungefär samma

skäl synes det också angeläget att jämväl campingplatser, i vart fall sådana

till vilka hänvisning med vägskyltar sker, är försedda med välskötta toalettanordningar.

Vägverkets möjligheter att komma till rätta med denna ytterst allvarliga

företeelse är sålunda ringa. Enligt verkets mening borde den föreslagna informations-

och uppfostringskampanjen helt ägnas den senare frågan i samverkan

med motororganisationer och bensinhandelns företrädare. I frågan om

tömning av sopkärl torde i vad avser statens vägverk någon särskild rekommendation

inte vara erforderlig.

Kommittén för ett renare samhälle (10.4.1969)

Kommittén framhåller att kommittén ägnat särskild uppmärksamhet åt

vägnedskräpningen, som bedömts vara ett betydande problem i nedskräpningssammanhang.

Kommittén avser att på detta område framlägga förslag,

som vidareutvecklar de förslag som i detta ämne framlagts av 1960 års vägsakkunniga

i betänkandet ”Allmänna vägar” (SOU 1968: 17). Den nuvarande

organisatoriska utformningen av vägrenhållningen i fråga om allmänna

vägar på grundval av frivilliga insatser från vägförvaltningarna har kommittén

bedömt vara mindre tillfredsställande såsom en slutgiltig lösning. En

mera fast organisation av vägrenhållningen är påkallad. Härigenom och genom

kommitténs förslag avseende viss minimistandard i fråga om väganordningar

såsom parkerings- och rastplatser kan det enligt kommitténs mening

antagas att de i motionerna angivna önskemålen i allt väsentligt kommer

att tillgodoses.

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.