Utlåtande i anledning av motioner angående miljövården.
1969-11-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1969:53, Utlåtande i anledning av motioner angående miljövården.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969
1
Nr 53
Utlåtande i anledning av motioner angående miljövården.
I de likalydande vid 1969 års riksdag väckta motionerna I: 862 av herr
Werner och II: 961 av herr Hermansson m. fl. har hemställts att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär att miljövårdssynpunkterna ägnas uppmärksamhet
i samband med industrilokaliseringen.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens planverk och Sveriges industriförbund. Se bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Enligt förevarande motioner har vid industrilokaliseringen tillräcklig
hänsyn hittills inte tagits till utsläppens effekt. Motionärerna framhåller
särskilt den skadliga effekt som kan uppstå vid utsläpp av ämnen
med olika industriellt ursprung. För att åstadkomma minsta möjliga skadeverkningar
av utsläppen bör industrierna enligt motionärerna lokaliseras
så att en sambehandling av olika industriellt och kommunalt utsläpp kan
ske, exempelvis vid gemensamma reningsverk.
Av remissyttrandena över motionerna framgår att ifrågavarande problemkomplex
ägnas en alltmer ökad uppmärksamhet såväl från forskningens
som från naturvårdens och samhällsbyggandets sida. Såsom statens planverk
anfört går utvecklingen på detta område i en riktning som väl ansluter
till motionernas syfte. Utskottet finner med hänsyn härtill inte anledning
föreligga till något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning
av motionerna.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen lämnar motionerna I: 862 och II: 961 utan
åtgärd.
Stockholm den 27 november 1969
På jordbruksutskottets vägnar:
ERIC MOSSBERGER
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 53
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Skårman (fp), Carl
Eskilsson (m), Hermansson (ep)*, Magnusson (s), Augustsson (s), fru
Hultell (m), herrar Skagerlund (fp), Manne Olsson (s)* och fru Margit
Lundblad (s);
från andra kammaren: herrar Arweson (s), Persson i Skänninge (s),
Trana (s)*, Jonasson (ep), Johansson i Simrishamn (s), fru Lindberg (s),
fru Sundström (s), herrar Sundkvist (ep), Åberg (fp)* och Krönmark (m).
* Ej närvarande vid justeringen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969
3
Bilaga
Yttranden över motionerna 1:862 och 11:961
Statens naturvårdsverk (22.4.1969)
Naturvårdsverket anför.
I motionen behandlas främst frågan om sambehandling av avloppsvatten
från olika industriella och kommunala utsläpp.
I fråga om vissa slag av industrier, främst livsmedelsindustri men även
andra, förekommer normalt i stor utsträckning anslutning till kommunala
ledningsnät och reningsverk.
Vid andra industriella utsläpp, bl. a. från cellulosaindustrin, har hittills
huvudsakligen använts separata avlopp. Möjligheterna till olika slag av sambehandling
är beroende av en avvägning av tekniska och ekonomiska synpunkter
i varje särskilt fall. Naturvårdsverket tar i sin handläggning av
ärenden rörande avloppsutsläpp alltid hänsyn till de eventuella fördelar som
kan vinnas vid sambehandling och söker, där gynnsamma förutsättningar
härför kan anses föreligga, åstadkomma sådan behandling.
Såväl miljöskyddslagen som förfarandet med tillstånds- och dispensprövning
för miljöfarlig verksamhet, varom förslag lagts fram i Kungl. Maj:ts
proposition 1969: 28, torde komma att underlätta verkets strävanden i detta
avseende. Med hänsyn härtill finner naturvårdsverket inte ytterligare initiativ
i frågan vara erforderliga.
Arbetsmarknadsstyrelsen (18.4.1969)
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i anslutning till motionerna om att ett
stort antal objekt inom natur- och miljövården har utförts som beredskapsarbeten.
Statens planverk (25.2.1969)
Planverket vitsordar på grundval av erfarenheterna från sitt verksamhetsområde
betydelsen av de problem som berörts i motionerna. Verket erinrar
emellertid också om den växande uppmärksamhet som under senare år ägnats
åt dessa problem från vetenskaplig forskning samt exempelvis från naturvårdens
och samhällsbyggandets organ. Som ett allmänt omdöme kan därför
enligt planverket sägas att inställningen till de berörda frågorna samt
sättet för deras behandling utvecklas i en riktning som väl ansluter sig till
motionernas syfte.
Ett uttalande från riksdagen med det innehåll som föreslagits i motionerna
skulle dock, framhåller planverket, utan tvivel vara av värde för att ytterligare
framhäva betydelsen av dessa frågor.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969
Sveriges industriförbund (30.10.1969)
Förbundet anför.
Den av motionärerna tecknade bilden av industrilokaliseringens negativa
följder ur miljövårdssynpunkt är enligt Förbundets mening alltför onyanserad
och överdriven. Långtgående åtgärder har under senare år vidtagits inom
industrin för att minska eller helt eliminera vatten- och luftföroreningar
genom nya produktionsmetoder och investeringar i reningsanläggningar.
Detta hindrar självfallet inte att miljöfrågorna även i fortsättningen måste
ägnas betydande uppmärksamhet från samhällets, näringslivets och allmänhetens
sida.
Motionärerna fäster stort avseende vid möjligheterna att genom sambehandling
av industriella och kommunala utsläpp vid gemensamma reningsverk
minska skadeverkningarna från miljösynpunkt. Förbundet vill inte bestrida
att en sådan lösning av reningsfrågan i vissa fall kan vara rationell.
Det gäller då industrier med relativt begränsade mängder avloppsvatten.
I sådana fall förekommer redan nu en samverkan mellan industriföretag och
kommunerna.
Ifråga om industrier som har betydande vattenuIsläpp och därför är av
särskilt intresse från miljösynpunkt torde däremot de av motionärerna angivna
fördelarna med sambehandling av industrins och kommunernas vattenutsläpp
inte normalt vara för handen. Det närsalttillskott som kan erhållas
från kommunala utsläpp har exempelvis relativt ringa betydelse för biologisk
rening av en cellulosaindustris avloppsvatten. Även tekniska och administrativa
skäl talar mot gemensamma lösningar. För dessa slag av industrier
är egna reningsanläggningar att föredra. Vad motionärerna avser
med utnyttjande av varmvattenutsläpp för indunstningsändamål är något
oklart. Såvitt Förbundet har sig bekant finns ännu inte någon teknik att avleda
kärnkraftsverkens avloppsvärme i form av lågtrycksånga i stället för
varmvatten. Enligt Förbundets uppfattning torde därför motionärernas förslag
om sambehandling av vattenutsläpp inte innebära något väsentligt bidrag
till lösning av vattenföroreningsproblemen.
Förbundet delar emellertid motionärernas uppfattning att samverkan mellan
samhälle och näringsliv är av stor betydelse för att komma till rätta med
miljövårdsproblemen. Vad gäller lokalisering av företag spelar därvid samhällsplaneringen
en väsentlig roll. Förbundet vill här peka på de möjligheter
som kommunerna har att i sin översiktliga planering av markanvändningen
tillse att miljövårdsintressena blir tillgodosedda. Det gäller bl. a. utläggning
och iordningställande av markområden för industrier.
Det ökade behovet av mark för fritidsbebyggelse och friluftsliv och det
allmänt sett vidgade sambandet mellan landsbygd och tätorter samt etablering
av industrier som med hänsyn till speciella lokaliseringskrav och sin
miljöpåverkan har behov av mark utanför tätorter har vidare aktualiserat
frågan om översiktlig markanvändningsplanering över större områden. Förbundet
vill här hänvisa till det utredningsarbete som för närvarande pågår
inom civildepartementet som förberedelse för en eventuell riksplanering av
markens användning.
Oavsett om eu planering av markanvändningen över större områden bör
ske genom en vidgad och mer ändamålsenligt utformad regionplanering eller
i form av en riksplan bör en sådan planering ge ökade möjligheter till en
framsynt industrialiserings- och miljövårdspolitik. För industrin är det bl. a.
av värde att i förväg kunna bilda sig en uppfattning om vilka områden som
från allmänna synpunkter är lämpade för miljökänslig produktion.
MAPCUS BOKTR. STHI.M IW» 690033
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.