Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående miljövården.

1969-11-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1969:53, Utlåtande i anledning av motioner angående miljövården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av motioner angående miljövården.

I de likalydande vid 1969 års riksdag väckta motionerna I: 862 av herr

Werner och II: 961 av herr Hermansson m. fl. har hemställts att riksdagen i

skrivelse till regeringen begär att miljövårdssynpunkterna ägnas uppmärksamhet

i samband med industrilokaliseringen.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens planverk och Sveriges industriförbund. Se bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Enligt förevarande motioner har vid industrilokaliseringen tillräcklig

hänsyn hittills inte tagits till utsläppens effekt. Motionärerna framhåller

särskilt den skadliga effekt som kan uppstå vid utsläpp av ämnen

med olika industriellt ursprung. För att åstadkomma minsta möjliga skadeverkningar

av utsläppen bör industrierna enligt motionärerna lokaliseras

så att en sambehandling av olika industriellt och kommunalt utsläpp kan

ske, exempelvis vid gemensamma reningsverk.

Av remissyttrandena över motionerna framgår att ifrågavarande problemkomplex

ägnas en alltmer ökad uppmärksamhet såväl från forskningens

som från naturvårdens och samhällsbyggandets sida. Såsom statens planverk

anfört går utvecklingen på detta område i en riktning som väl ansluter

till motionernas syfte. Utskottet finner med hänsyn härtill inte anledning

föreligga till något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning

av motionerna.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen lämnar motionerna I: 862 och II: 961 utan

åtgärd.

Stockholm den 27 november 1969

På jordbruksutskottets vägnar:

ERIC MOSSBERGER

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 10 samt. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Skårman (fp), Carl

Eskilsson (m), Hermansson (ep)*, Magnusson (s), Augustsson (s), fru

Hultell (m), herrar Skagerlund (fp), Manne Olsson (s)* och fru Margit

Lundblad (s);

från andra kammaren: herrar Arweson (s), Persson i Skänninge (s),

Trana (s)*, Jonasson (ep), Johansson i Simrishamn (s), fru Lindberg (s),

fru Sundström (s), herrar Sundkvist (ep), Åberg (fp)* och Krönmark (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969

3

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:862 och 11:961

Statens naturvårdsverk (22.4.1969)

Naturvårdsverket anför.

I motionen behandlas främst frågan om sambehandling av avloppsvatten

från olika industriella och kommunala utsläpp.

I fråga om vissa slag av industrier, främst livsmedelsindustri men även

andra, förekommer normalt i stor utsträckning anslutning till kommunala

ledningsnät och reningsverk.

Vid andra industriella utsläpp, bl. a. från cellulosaindustrin, har hittills

huvudsakligen använts separata avlopp. Möjligheterna till olika slag av sambehandling

är beroende av en avvägning av tekniska och ekonomiska synpunkter

i varje särskilt fall. Naturvårdsverket tar i sin handläggning av

ärenden rörande avloppsutsläpp alltid hänsyn till de eventuella fördelar som

kan vinnas vid sambehandling och söker, där gynnsamma förutsättningar

härför kan anses föreligga, åstadkomma sådan behandling.

Såväl miljöskyddslagen som förfarandet med tillstånds- och dispensprövning

för miljöfarlig verksamhet, varom förslag lagts fram i Kungl. Maj:ts

proposition 1969: 28, torde komma att underlätta verkets strävanden i detta

avseende. Med hänsyn härtill finner naturvårdsverket inte ytterligare initiativ

i frågan vara erforderliga.

Arbetsmarknadsstyrelsen (18.4.1969)

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i anslutning till motionerna om att ett

stort antal objekt inom natur- och miljövården har utförts som beredskapsarbeten.

Statens planverk (25.2.1969)

Planverket vitsordar på grundval av erfarenheterna från sitt verksamhetsområde

betydelsen av de problem som berörts i motionerna. Verket erinrar

emellertid också om den växande uppmärksamhet som under senare år ägnats

åt dessa problem från vetenskaplig forskning samt exempelvis från naturvårdens

och samhällsbyggandets organ. Som ett allmänt omdöme kan därför

enligt planverket sägas att inställningen till de berörda frågorna samt

sättet för deras behandling utvecklas i en riktning som väl ansluter sig till

motionernas syfte.

Ett uttalande från riksdagen med det innehåll som föreslagits i motionerna

skulle dock, framhåller planverket, utan tvivel vara av värde för att ytterligare

framhäva betydelsen av dessa frågor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 år 1969

Sveriges industriförbund (30.10.1969)

Förbundet anför.

Den av motionärerna tecknade bilden av industrilokaliseringens negativa

följder ur miljövårdssynpunkt är enligt Förbundets mening alltför onyanserad

och överdriven. Långtgående åtgärder har under senare år vidtagits inom

industrin för att minska eller helt eliminera vatten- och luftföroreningar

genom nya produktionsmetoder och investeringar i reningsanläggningar.

Detta hindrar självfallet inte att miljöfrågorna även i fortsättningen måste

ägnas betydande uppmärksamhet från samhällets, näringslivets och allmänhetens

sida.

Motionärerna fäster stort avseende vid möjligheterna att genom sambehandling

av industriella och kommunala utsläpp vid gemensamma reningsverk

minska skadeverkningarna från miljösynpunkt. Förbundet vill inte bestrida

att en sådan lösning av reningsfrågan i vissa fall kan vara rationell.

Det gäller då industrier med relativt begränsade mängder avloppsvatten.

I sådana fall förekommer redan nu en samverkan mellan industriföretag och

kommunerna.

Ifråga om industrier som har betydande vattenuIsläpp och därför är av

särskilt intresse från miljösynpunkt torde däremot de av motionärerna angivna

fördelarna med sambehandling av industrins och kommunernas vattenutsläpp

inte normalt vara för handen. Det närsalttillskott som kan erhållas

från kommunala utsläpp har exempelvis relativt ringa betydelse för biologisk

rening av en cellulosaindustris avloppsvatten. Även tekniska och administrativa

skäl talar mot gemensamma lösningar. För dessa slag av industrier

är egna reningsanläggningar att föredra. Vad motionärerna avser

med utnyttjande av varmvattenutsläpp för indunstningsändamål är något

oklart. Såvitt Förbundet har sig bekant finns ännu inte någon teknik att avleda

kärnkraftsverkens avloppsvärme i form av lågtrycksånga i stället för

varmvatten. Enligt Förbundets uppfattning torde därför motionärernas förslag

om sambehandling av vattenutsläpp inte innebära något väsentligt bidrag

till lösning av vattenföroreningsproblemen.

Förbundet delar emellertid motionärernas uppfattning att samverkan mellan

samhälle och näringsliv är av stor betydelse för att komma till rätta med

miljövårdsproblemen. Vad gäller lokalisering av företag spelar därvid samhällsplaneringen

en väsentlig roll. Förbundet vill här peka på de möjligheter

som kommunerna har att i sin översiktliga planering av markanvändningen

tillse att miljövårdsintressena blir tillgodosedda. Det gäller bl. a. utläggning

och iordningställande av markområden för industrier.

Det ökade behovet av mark för fritidsbebyggelse och friluftsliv och det

allmänt sett vidgade sambandet mellan landsbygd och tätorter samt etablering

av industrier som med hänsyn till speciella lokaliseringskrav och sin

miljöpåverkan har behov av mark utanför tätorter har vidare aktualiserat

frågan om översiktlig markanvändningsplanering över större områden. Förbundet

vill här hänvisa till det utredningsarbete som för närvarande pågår

inom civildepartementet som förberedelse för en eventuell riksplanering av

markens användning.

Oavsett om eu planering av markanvändningen över större områden bör

ske genom en vidgad och mer ändamålsenligt utformad regionplanering eller

i form av en riksplan bör en sådan planering ge ökade möjligheter till en

framsynt industrialiserings- och miljövårdspolitik. För industrin är det bl. a.

av värde att i förväg kunna bilda sig en uppfattning om vilka områden som

från allmänna synpunkter är lämpade för miljökänslig produktion.

MAPCUS BOKTR. STHI.M IW» 690033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.