Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1969
1969-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1969:23, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1969
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1969
1
Nr 23
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning au motioner
angående utredning om det statliga partistödets
konstruktion m. m.
Ärendet
I motionerna I: 97 och II: 115 hemställs dels om en utredning angående
det statliga partistödet in. in., dels att motionerna överlämnas till grundlagberedningen
för beaktande av däri angivna riktlinjer i syfte att fördjupa
och stärka den svenska folkstyrelsen. I detta utlåtande behandlas motionerna
i den förra delen.
Hemställan avser, i den del som nu är aktuell, att riksdagen hos Kungl.
Maj :t begär »en allsidig utredning om det statliga partistödets konstruktion
och om andra i motionerna berörda frågor som sammanhänger med partiernas
finansiering».
Motionärer är i första kammaren herrar Virgin, Eskilsson, Hernelius,
Gösta Jacobsson, Kaijser, Yngve Nilsson, Sveningsson och Walhnark (alla
m) och i andra kammaren herrar Holmberg, Bohman, Cassel, Eliasson i Moholm
och Hedin, fru Kristensson, herr Magnusson i Borås och fröken Wetterström
(allam).
Texten är tryckt i andra kammaren.
Beslutet om statligt partistöd 1965 m. in.
Beträffande 1965 års beslut om statligt partistöd hänvisar utskottet till
propositionen nr 174 och sitt eget utlåtande nr 44. Ur utskottets yttrande
förtjänar följande återges:
I propositionen har angetts fyra principer, som höra ligga till grund vid
utformningen av ett system för statsstöd åt politiska partier, nämligen att
bidrag utgår endast till partier som har ett inte obetydligt stöd i välj aropinionen,
manifesterat i allmänna val, att bidragen beräknas schematiskt
och fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning,
att bidragens storlek sätts i relation till partiernas styrka, och att
någon statlig kontroll av hur medlen används inte skall förekomma. Utskottet
ansluter sig till vad sålunda anförts i propositionen.---
Det anförda innebär inte, att det i propositionen framlagda förslaget en1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 samt. 2 avd. Nr 23
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1969
ligt utskottets mening skulle kunna nu fastställas som en i alla delar för
framtiden orubblig ordning. Väl kan de förut angivna fyra grundprinciperna
inte överges, men systemets närmare detaljutformning torde böra bli
föremål för översyn, sedan erfarenhet vunnits av dess praktiska tillämpning.
Med anknytning till propositionens förslag om årlig omprövning av bidragens
storlek och till motionerna I: 816 och II: 970 vill utskottet därför förorda,
att fördelningsreglerna underkastas en förutsättningslös översyn, sedan
nödvändig erfarenhet erhållits av deras tillämpning.
I eu reservation av sex ledamöter (3 fp —(— 3 h) hemställdes om avslag på
propositionen. I en annan reservation av en ledamot (fp) hemställdes om
avslag i förening med begäran om en skyndsam utredning om utformningen
av ett statligt partistöd.
Vid envar av de följande tre riksdagarna väcktes motion med begäran om
utredning rörande partistödet. Samtliga tre motioner avslogs av riksdagen.
Utskottet hänvisade till vad det tidigare anfört (KU 1966: 14, 1967: 8 och
1968: 14). Förra året uttalade utskottet även att tiden inte ännu kunde anses
inne för den översyn av systemets närmare utformning som riksdagen beslöt
1965. Till utlåtandena fogades särskilt yttrande (1966: 3 fp + 3 h) eller
blanka reservationer (1967 och 1968: 3 h-j- 1 fp) av ledamöter som motsatt
sig partistödets införande.
Vid 1966 års riksdag väcktes också motioner med begäran om utredning
om partiernas inkomster och utgifter i den del som inte täcks av statsbidraget
samt om lagstiftning om redovisningsskyldighet för penningbidrag till
partierna. Motionerna avslogs på hemställan av utskottet (1966: 15) som
bl. a. hänvisade till den i samband med 1965 års beslut fastlagda principen
att statlig kontroll av medelsanvändningen inte skall förekomma. Utskottet
hänvisar till detta utlåtande med avseende på vad som tidigare förekommit
i denna fråga.
Frågan om kommunalt partistöd
I sammanhanget förtjänar även erinras om att införande av möjlighet till
kommunalt partistöd aktualiserats. Under 1968 års höstsession beslöt riksdagen,
på utskottets förslag i anledning av motioner (KU 1968: 33), att anhålla
hos regeringen om utredning av denna fråga. Inom utskottet reserverade
sig tre ledamöter (alla h) för avslag på motionerna. En departementspromemoria
i ämnet har nyligen utsänts på remiss. I denna föreslås en lag
som ger landsting och borgerliga primärkommuner befogenhet att bevilja
partierna bidrag i proportion till deras mandatantal i den beslutande församlingen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1969
3
Motionerna
Motionärerna framhåller att de principiella betänkligheter mot ett statligt
partistöd, som anfördes av högerreservanterna i utskottet 1965, alltjämt
kvarstår. Stödet har emellertid nu utgått under så lång tid, att partierna blivit
beroende av dessa medel. Det är därför inte realistiskt att yrka på deras
borttagande. Den utformning som gavs stödet kan emellertid inte godtas,
anför motionärerna och fortsätter:
Resultatet av 1968 års val -— det första riksdagsvalet efter införandet —
gav en stark belysning av stödets orimliga konstruktion. Eftersom det utgår
i förhållande till antalet mandat betyder det också att det största partiet får
det största anslaget och att det framgångsrikaste partiet vinner mest. 1968
års val med dess relativt starka utslag medförde att det vinnande partiet —
socialdemokraterna — enbart i partistöd erhåller ytterligare 720 000 i belöning
av skattebetalarna. Det förlorande partiet — folkpartiet — får vidkännas
en förlust om 540 000 kronor. Därtill kommer ökning respektive
minskning av kanslistödet. Summorna är av den storleksordningen att de
allvarligt kan påverka konkurrenssituationen mellan regeringsparti och opposition.
Vi yrkar därför på att frågan om det statliga partistödet tas upp till allsidig
utredning. Vi gör det med desto större tyngd som frågan över huvud
taget icke varit föremål för vare sig utredning eller några principiella överväganden.
En utredning bör emellertid enligt vår mening inte enbart begränsas till
frågan hur det statliga stödet skall vara konstruerat. Det finns en rad andra
frågor rörande partifinansieringen som kan vara av stor principiell betydelse
för demokratin. Frågan om partiernas offentliga redovisning av sin finansiering
har varit föremål för diskussion. Frågan gäller om och hur en
sådan skall kunna ske utan att man träder valhemligheten förnär. Här finns
också frågan om kampanj kostnadernas storlek i valrörelserna.
Frågan om det frivilliga stödet måste också prövas. Den angelägna målsättningen
bör enligt vår mening vara att man stimulerar medlemmar och
sympatisörer att genom ekonomiska bidrag finansiera de partier som de vill
stödja. Bl. a. har framförts tanken att man medger viss avdragsrätt vid beskattningen
för gåvor och avgifter till politiska partier.
Genom en spridd frivillig medlemsfinansiering skapas också de bästa förutsättningar
för vitaliteten och den folkliga förankringen i partierna.
Vid behandlingen av motionerna beslöt utskottet att bereda de fem i
riksdagen representerade partiernas organisationer tillfälle att yttra sig i
frågorna. Avsikten var att få synpunkter av mera teknisk art från själva
organisationerna. Några sådana synpunkter har emellertid inte erhållits.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1969
Utskottet
Utskottet antecknar att motionsyrkanden om höjning av statsbidraget till
partierna från 60 000 till 100 000 kronor för mandat har behandlats av statsutskottet,
som i ett samtidigt härmed avgivet utlåtande (nr 60) hemställt
om avslag på dessa yrkanden.
Som framhölls i 1965 års utlåtande, som i denna del återgetts ovan, kan
själva grunderna för det statliga partistödets konstruktion enligt utskottets
mening inte frångås. Tiden synes inte heller ännu vara inne för den översyn
av systemets närmare detaljutformning som riksdagen beslöt 1965. Utskottet
föreslår därför,
att riksdagen avslår motionerna I: 97 och II: 115 i den del
som behandlats i detta utlåtande.
Stockholm den 29 april 1969
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),
Sveningsson (m), Sörlin (s), Hernelius (m), Sörenson (fp), Nyquist (s),
Norberg (s), Richardson (fp) och Axel Georg Pettersson (ep); samt
från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund (s),
Henningsson (s), fru Thunvall (s), herrar Boo (ep), Nelander (fp), Andersson
i Billingsfors (s), Gustafsson i Stenkyrka (ep), Werner (in) och Strömberg
(fp).
Reservation
av herrar Sveningsson (m), Hernelius (m), Sörenson (fp), Richardson
(fp), Axel Georg Pettersson (ep), Boo (ep), Nelander (fp), Gustafsson i
Stenkyrka (ep), Werner (in) och Strömberg (fp), vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Det statliga partistödets stora betydelse, då det gäller att vidmakthålla
och vidareutveckla en fri politisk opinionsbildning, har vunnit allmänt erkännande.
Uppfattningen att staten måste i väsentlig utsträckning bidra
till de politiska partiernas finansiering synes idag ha stöd av en bred opinion.
Erfarenheterna av det nuvarande systemet är i många avseenden goda.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1969
5
Samtidigt finns det dock skäl, som talar för att en översyn av bestämmelserna
bör komma till stånd. Sålunda förutsattes vid riksdagens beslut om
införande av statligt partistöd, att »fördelningsreglerna underkastas en förutsättningslös
översyn, sedan nödvändig erfarenhet erhållits av deras tilllämpning»
(KU 1965:44). Eftersom mer än tre år gått sedan detta beslut
fattades, finns det nu tillräckliga erfarenheter för att genomföra den av
riksdagen begärda översynen.
Övergången till enkammarriksdag och nytt valsystem för också med sig,
att reglerna för partistödets fördelning under alla förhållanden måste ses
över. Detta är också påkallat av att kommunerna sannolikt inom en nära
framtid kommer att få möjlighet att anslå medel till de politiska partierna.
Efter det att riksdagen förra året hos Kungl. Maj :t begärt utredning om
kommunalt partistöd, har en promemoria utarbetats inom kommunikationsdepartementet.
Denna är för närvarande föremål för remissbehandling.
Det är naturligt att samtidigt härmed verkställa den av riksdagen förutsatta
översynen av det statliga partistödet, så att båda frågorna kan bli föremål
för ställningstagande samtidigt.
På frågan om partistödets storlek saknar utskottet anledning att ingå,
då denna behandlats av statsutskottet.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj :t om en översyn
av reglerna för det statliga partistödet.
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.