Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om rätt för kommun att i sysselsättningsfrämjande syfte lämna ekonomiskt stöd åt jordbrukare. Ärendet I detta utlåtande behandlas de likalydande motionerna 1:412 av herrar Nils Nilsson och Johan Olsson samt II: 486 av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsman och Jonasson

1969-10-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1969:32, Utlåtande i anledning av motioner om rätt för kommun att i sysselsättningsfrämjande syfte lämna ekonomiskt stöd åt jordbrukare. Ärendet I detta utlåtande behandlas de likalydande motionerna 1:412 av herrar Nils Nilsson och Johan Olsson samt II: 486 av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsman och Jonasson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1969

1

Nr 32

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om rätt för kommun att i sysselsättningsfrämjande

syfte lämna ekonomiskt stöd åt jordbrukare.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas de likalydande motionerna 1:412 av herrar

Nils Nilsson och Johan Olsson samt II: 486 av herrar Nilsson i Tvärålund,

Stridsman och Jonasson (alla ep). — Texten är tryckt i första kammaren.

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära tilläggsdirektiv till kommunalrättskommittén om skyndsam

översyn och förslag rörande kommunernas kompetens i de i motionen angivna

avseendena».

Gällande rätt och dess förarbeten

Om borgerlig primärkommuns kompetens stadgas i 3 § kommunallagen.

Enligt första stycket äger kommun att själv efter vad i lagen närmare bestäms

vårda sina angelägenheter såvida inte handhavandet därav enligt gällande

författningar tillkommer annan. I ett andra stycke hänvisas beträffande

vissa kommunala angelägenheter till vad som är särskilt stadgat. Den

intetsägande bestämningen »sina angelägenheter» tillkom år 1948 genom

ändring i de dåvarande kommunallagarna. De äldre kompetensreglerna medgav

stad och landskommun att vårda »sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter».

Grundtanken vid reformen var, att allmänintresset

och inte som tidigare gemensamhetsintresset skulle vara avgörande för

kommuns kompetens. Ett kommunalt beslut skall för att vara lagenligt tillgodose

ett till kommunen knutet allmänt intresse. I förarbetena redovisades

särskilda överväganden om vad reformen borde innebära på olika områden,

däribland kommunal affärsverksamhet och understödjande av enskilda företag.

I sistnämnda hänseende uttalade kommunallag skommittén (SOU

1947: 53) att om ett allmänt intresse av kommunalt stöd åt ett enskilt företag

förelåg, borde kommunen i princip kunna lämna sådant stöd. Särskilt

gällde detta, när ett nedläggande eller inskränkande av driften skulle föranleda

arbetslöshet i kommunen. På många håll förekom emellertid en subventionering

av enskild industri med huvudsakligen andra syften, såsom

att erhålla ökat skatteunderlag eller liknande fördelar. Härvidlag gjorde

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 samt. 2 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1969

kommittén en bestämd skillnad mellan å ena sidan individuella industrisubventioner

och å den andra åtgärder i syfte att allmänt befrämja näringslivets

utveckling. Starka skäl talade mot en fri subventionsrätt för kommunerna.

Kommunala initiativ och åtgärder på detta område kunde komma

i motsättning till de pågående strävandena att åstadkomma en från rikssynpunkt

rationell lokalisering av näringslivet. Åtgärder i allmänt näringsfrämjande

syfte syntes däremot böra falla inom kommuns kompetensområde.

Som exempel anfördes bl. a. anordnande av industriområden och deras förseende

med serviceanordningar samt tillgodoseende av hantverkets och

småindustrins lokalbehov.

I propositionen (prop. 1948: 140) förklarade sig departementschefen i

huvudsak ense med kommittén i här berörda fråga. Den föreslagna reformen

skulle enligt hans åsikt åtminstone inte för det dåvarande innebära någon

vidgning av gränserna för kommunernas kompetens på förevarande

område. Liksom kommittén betonade han emellertid, att en snabb utveckling

äger rum och att det därför just på detta område vore särskilt värdefullt

med en elastisk kompetensregel. Vad departementschefen sålunda anfört

föranledde ingen utskottets erinran.

Frågan berördes inte närmare i förarbetena till 1953 års kommunallag.

Frågans tidigare behandling i riksdagen m. m.

I motioner vid 1958 års B-riksdag förordades en utvidgning av kommuns

kompetens i fråga om drivande av industri- och affärsverksamhet. Motionerna

avstyrktes av KU (uti. nr 6) och avslogs av riksdagen. Utskottets motivering

anslöt till de synpunkter som utvecklats i förarbetena till 1948 års

kompetensreform.

I en proposition till 1964 års riksdag om riktlinjer för den statliga lokaliseringspolitiken

(prop. 1964: 185) uttalade departementschefen, att kommunernas

roll i detta sammanhang främst borde vara att sörja för en förutseende

planering och för att de samhälleliga investeringar, som faller inom

ramen för den kommunala kompetensen, utbyggs och dimensioneras på ett

sätt som svarar mot servicebehoven. Däremot ställde han sig avvisande till

kommunala subventioner i syfte att påverka enskilda företags lokalisering

och utveckling. I anslutning härtill meddelades att departementschefen ämnade

föreslå Kungl. Maj :t att föranstalta om särskild utredning rörande

gränserna för kommunernas kompetens härvidlag. Bankoutskottet förklarade

sig i avgivet utlåtande (BaU 1964: 48) instämma i propositionens uttalanden

på ifrågavarande punkt.

I en motion vid 1964 års riksdag hemställdes om sådan ändring i kommunallagen,

att kommun skulle ges rätt att starta industrier och ingripa på annat

sätt med näringspolitiska åtgärder för att befrämja kommunens ekono
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1969

3

miska utveckling. Motionerna avstyrktes av KU (uti. nr 29) och avslogs av

riksdagen.

Den utredning rörande den kommunala kompetensen, som förutskickades

i nyssnämnda proposition om lokaliseringspolitiken, kom till stånd genom

tilläggsdirektiv till kommunalrättskommittén den 5 mars 1965. Såvitt

gällde kommunalt stöd åt enskilda företag uttalades i direktiven under hänvisning

till propositionen att det ansetts vara väsentligen en statlig uppgift

att verka för den från samhällssynpunkt lämpligaste lokaliseringen av näringslivet.

Utredningen borde med hänsyn härtill söka skapa ett regelsystem,

som hindrade att kommunala subventioner lämnades i syfte att påverka

enskilda företags lokalisering och utvidgning. Däremot borde det liksom

hittills vara en kommunal angelägenhet att allmänt främja näringslivets

utveckling inom kommunen. Utredningen borde i detta sammanhang överväga

hur kommuns nuvarande befogenhet att inrätta småindustri- och hantverkshus

lämpligen borde avgränsas gentemot den verksamhet i lokaliseringspolitiskt

syfte som ligger utanför den kommunala kompetensen.

Även vid 1966 års riksdag väcktes motioner rörande kommuns rätt att

främja eller driva affärsföretag. Motionärerna hemställde att riksdagen

skulle begära skyndsam utredning om sådan ändring av kommunallagens

3 § att kommun fick möjlighet att främja eller i egen regi driva ekonomiskt

vinstgivande företag.

I sitt utlåtande över motionerna erinrade KU (uti. nr 6) om att de däri

upptagna spörsmålen enligt meddelade tilläggsdirektiv var föremål för utredning

genom kommunalrättskommittén samt hemställde att motionerna

inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.

Det bör även erinras om att frågan om kommunalt stöd åt jordbrukare

vid innevarande års riksdag varit föremål för debatt i riksdagens andra

kammare i anledning av en till statsrådet och chefen för finansdepartementet

ställd interpellation rörande företagen reducering av extra skatteutjämningsbidrag

till vissa kommuner (AK 1969 nr 11 s. 10 ff). Av interpellationssvaret

framgick att ifrågavarande bidrag reducerats för kommuner,

som beslutat om stödåtgärder till jordbrukare inom kommunen. Anledningen

härtill var att kommunens anslag till ifrågavarande ändamål inte ansetts

falla inom ramen för den kommunala kompetensen såsom den utformats i

lag och i regeringsrättens praxis.

Motionerna

Motionärerna framhåller att kommunallagens stadgande att kommunen

äger vårda sina angelägenheter inte alltid är ett lättydigt begrepp samt att

det i många fall är rättspraxis som får avgöra var gränserna går. En aktuell

gränsdragning är huruvida en kommun äger att i allmänt sysselsättningsbefrämjande

syfte för att tillvarata vissa sociala intressen lämna det mindre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1969

jordbruket ekonomiskt stöd. Många småjordbrukare i skogslänen har nu

försörjningssvårigheter. De tillhör ofta kategorin svårflyttad arbetskraft och

vill stanna i sin hembygd där de har sina hem och är djupt rotade. För de

bygder där de bor är det även ett livsvillkor att de kan behålla ett befolkningsunderlag

som är tillräckligt stort för att utgöra grund för nödvändiga

gemensamma inrättningar av olika slag. Går inte detta är bygden dömd till

avfolkning med vad det innebär av sociala vådor och nedbrytning av befintliga

investeringar. Det är av många skäl angeläget att inte dessa bygders

samhällsorganisation undergrävs. Detta är ett annat motiv för ifrågavarande

kommuners insatser. Man vill åstadkomma rådrum för framtiden. Det är

därför en fullt naturlig åtgärd när kommunen i sin strävan att rädda sin

bygd även lämnar ett visst stöd till dessa småbruk, ett stöd som gör det möjligt

för brukarna att få sin nödvändiga bärgning i hembygden när andra

samhällsåtgärder inte står till buds. För kommunen som sådan är det en

hjälp till självhjälp.

Remissyttrande av Svenska kommunförbundet

I ett av utskottet inhämtat yttrande över motionerna uttalar Svenska kommunförbundets

styrelse att de berörda sociala problemen i och för sig är

beaktansvärda. Styrelsen fortsätter:

Tanken ligger därför nära till hands att kommunerna i sysselsättningsfrämjande

syfte kunde lämna visst ekonomiskt stöd åt jordbrukare och därigenom

möjliggöra för i första hand den till det mindre jordbruket knutna

äldre arbetskraften att få en dräglig bärgning inom jordbruket under sin

återstående produktiva tid och slippa lämna hembygden. Detta så mycket

mer som en nedläggning av småjordbruken i många fall kommer att innebära

betydande ekonomiska förluster för ägarna genom att deras fastigheter

sjunker i värde. Emellertid kan från kommunalrättsliga synpunkter konstateras

att det inte ligger inom ramen för den primärkommunala kompetensen

att ekonomiskt stödja enskilda jordbrukare — lika litet som enskilda företagare

inom andra näringsgrenar — om det inte kan visas att stödet ej avser

företaget som sådant utan har till uppgift att förebygga eller lindra en

betydande arbetslöshet i kommunen d. v. s. har en uttalad karaktär av social

hjälpverksamhet. Inom ramen för kompetensen ligger å andra sidan vidtagandet

av anordningar med uppgift att i skyddande eller förkovrande syfte

helt allmänt stödja det enskilda näringslivet — även jordbruksnäringen

— inom kommunen. En annan möjlighet är att efter behovsprövning från

fall till fall bevilja s. k. frivillig socialhjälp enligt av kommunens fuilmäktige

bestämda grunder, men denna hjälpform torde framstå såsom mindre

tilltalande i detta sammanhang och kan därför lämnas ur räkningen.

Det får anses praktiskt taget uteslutet att de sociala indikationerna är tillräckligt

starka i någon kommun för att ett kommunalt ekonomisk stöd åt

enskilda jordbrukare skulle kunna ligga inom ramen för kommunens kompetens.

Vissa skäl talar också mot tanken på en vidgning av den kommunala

kompetensen i förevarande avseende, dels den omständigheten att sådan

kompetens inte föreligger i fråga om ekonomiskt stöd åt enskilda företagare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1969

5

inom andra näringsgrenar, dels det förhållandet att ett kommunalt ekonomiskt

stöd åt det mindre jordbruket utöver det statliga stödet åt jordbrukarna

torde komma att menligt motverka den statliga jordbrukspolitiken. Enligt

styrelsens mening är det i första hand en statlig angelägenhet att vidta

de åtgärder som kan befinnas påkallade för att komma till rätta med de i

motionerna berörda sociala problemen. Styrelsen anser sig därför inte kunna

tillstyrka motionerna. Eftersom kommunalrättskommittén har i uppdrag att

göra en översyn av kompetensbestämmelserna i kommunallagen synes det

dock lämpligt att motionerna överlämnas till kommittén för kännedom.

Utskottet

I motionerna föreslås att riksdagen skall begära utredning och förslag om

rätt för kommun att lämna ekonomiskt stöd åt jordbrukare. Som framgått

av redogörelsen ovan utreds emellertid frågan om kommunernas befogenheter

att stödja enskilda företag redan av kommunalrättskommittén enligt

särskilt meddelade direktiv. Kommitténs förslag i ämnet väntas, enligt vad

utskottet inhämtat, bli framlagt inom relativt nära framtid. Det torde sålunda

inte föreligga skäl till någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen avslår motionerna I: 412 och II: 486.

Stockholm den 22 oktober 1969

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),

fru Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sveningsson (m), Harald Pettersson

(ep), Sörlin (s), Sten Andersson (s), Svenungsson (m), Nyquist (s) och

Lindblad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson (s),

Henningsson (s), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo

(ep), Nelander (fp), Andersson i Billingsfors (s), Werner (m) och Strömberg

(fp).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Reservationer

1. av herrar Larsson i Luttra och Boo (båda ep) samt herr Neländer (fp)

vilka anfört:

I motionerna föreslås att riksdagen skall begära utredning och förslag om

rätt för kommun att lämna ekonomiskt stöd åt jordbrukare. Det viktigaste

motivet för detta är att sådant stöd i vissa kommuner är ett avgörande villkor

för möjligheterna att behålla ett befolkningsunderlag, som är tillräckligt

stort för att utgöra grund för gemensamma inrättningar av olika slag.

Går inte detta, är bygden dömd att avfolkas, varvid följer avsevärda sociala

och ekonomiska problem. Det är därför av många skäl angeläget, att kommunernas

möjligheter att motverka en negativ befolkningsutveckling stärks.

Kommunalrättskommittén arbetar för närvarande med en allmän översyn

av den kommunala kompetensen. Med hänsyn till den här upptagna frågans

allvar anser vi att utskottet bort tillstyrka, att motionerna överlämnas till

kommittén.

Vi finner sålunda att utskottet bort hemställa,

att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj :t att motionerna

I: 412 och Tf: 486 överlämnas till kommunalrättskommittén.

2. av herr Harald Pettersson (ep).

ESSELTE AB. STHLM 69

914518

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.