Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om proportionella val av nämndemän. Ärendet I detta utlåtande behandlas följande två motionspar: 1) I: 138 av herrar Axelson och Skagerlund samt II: 245 av herrar Eriksson i Arvika och Berndtsson

1969-10-22 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1969:34, Utlåtande i anledning av motioner om proportionella val av nämndemän. Ärendet I detta utlåtande behandlas följande två motionspar: 1) I: 138 av herrar Axelson och Skagerlund samt II: 245 av herrar Eriksson i Arvika och Berndtsson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 34 år 1969

1

Nr 34

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om proportionella val av nämndemän.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas följande två motionspar:

1) I: 138 av herrar Axelson och Skagerlund samt II: 245 av herrar Eriksson

i Arvika och Berndtsson (alla fp); samt

2) I: 418 av herrar Wååg och Svante Kristiansson samt II: 479 av herrar

Johansson i Simrishamn och Johnsson i Blentarp (alla s).

Texten till båda motionsparen är tryckt i andra kammaren.

Hemställan avser i motionerna 1): »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa om att 4 kap. 5 § tredje stycket rättegångsbalken måtte

ändras så att val av nämndemän skall ske proportionellt på samma sätt som

stadgas i kommunallagens 22 § beträffande val av kommunalnämnd, drätselkammare,

stadskollegium och vissa övriga kommunala nämnder»; och

i motionerna 2): »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om en prövning av frågan om sådan ändring i gällande kommunallagar att

proportionella val kan ifrågakomma vid val av nämndemän i tingslag».

Gällande bestämmelser m. m.

Rättegångsbalken

Enligt föreskrift i 4 kap. 5 § rättegångsbalken utses nämndeman genom

val, som förrättas av kommunens fullmäktige. Hör till tingslag mer än en

kommun, fördelar rätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande

till deras folkmängd. Varje kommun skall dock utse minst en nämndeman.

Valen sker —- i avsaknad av föreskrift om annat — med enkel röstövervikt,

d. v. s. enligt majoritetsvalmetod.

Under förarbetena till rättegångsbalken berörde processkommissionen

frågan om gällande majoritetsvalmetod vid nämndemansval borde utbytas

mot proportionellt val (SOU 1926:31 s. 140). Kommissionen uttalade att

frågan, då valet avsåg allenast en enda nämndeman, var utan betydelse. Men

så snart flera skulle väljas, uppstod faran för, å ena sidan, att majoritetsvalen

skulle möjliggöra för en majoritet att bemäktiga sig alla platserna och

därmed väcka misstro hos minoriteten och, å andra sidan, att proportionella

val skulle bli ett troget återgivande av partipolitiska motsättningar inom valBihang

till riksdagens protokoll 1969. 5 saml. 2 avd. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr år 1969

korporationen och därmed införa dessa också i domstolen. Byggdes lekmannadeltagandet

i rättsskipningen på val, måste det emellertid vila också på

den förhoppningen, att dessa val icke fick en så tillspetsad form vare sig

i den ena eller den andra riktningen. Kommissionen hade emellertid ansett

det nödvändigt att bereda någon säkerhet mot att majoriteten missbrukade

sin ställning och därför anslutit sig till den av kommunallagarna anvisade

utvägen att, med bibehållande av majoritetsval som regel, föreskriva proportionella

val, om två eller flera skulle väljas och en viss kvotdel av de väljande

så yrkade. Val av nämndeman skulle enligt kommissionens förslag avse

fyra kalenderår, varvid en fjärdedel av sammanlagda antalet skulle omväljas

varje år. Vid avgång skulle ny nämndeman väljas för den återstående tiden

av valperioden.

Processlagberedningen fann däremot i sitt förslag till ny rättegångsbalk

(SOU 1938: 44 s. 102 f) inte tillräckliga skäl föreligga att ersätta majoritetsvalen

med proportionella val. Den proportionella valmetoden ledde enligt

beredningen lätt till skarpare motsättning mellan olika väljargrupper än som

kunde anses lämpligt beträffande dessa val. Denna metod förutsatte att den

gällande ordningen med ett successivt förnyande av nämnden efter varje

uppkommen ledighet övergavs och valperioder med val på en gång av ett

större antal ledamöter i stället infördes. Ett mer allmänt genomförande av

proportionella val skulle beträffande domsagorna nödvändiggöra väsentligt

större valkretsar än de nuvarande. En sådan anordning skulle för landsbygdens

del vara olämplig. Vad angick stad med rådhusrätt förelåg väl icke något

hinder i detta hänseende. Emellertid torde de allmänna skäl, som talade mot

proportionella val i fråga om nämndemän, även i detta fall böra tilläggas

stor betydelse. Den gällande ordningen med nämndens successiva förnyelse

innebar stora fördelar. Den utgjorde en viss garanti mot alltför täta växlingar

i nämndens sammansättning, och därigenom ernåddes större kontinuitet i

nämndens arbete.

I propositionen med förslag till ny rättegångsbalk följde departementschefen

processlagberedningens ståndpunkt i frågan, som också godtogs av

riksdagen. De ändringar i rättegångsbalken, som senare förekommit, bär

inte berört metoden för nämndemansval. Däremot föreslogs en ändring av

bestämmelserna om valperioder för nämndemän i motioner till 1954 års

riksdag. Enligt motionärerna borde, när nämndeman avgick under den tid

för vilken han blivit vald, fyllnadsval anställas för återstoden av denna tid.

Som motivering framhölls i motionerna bl. a. att den successiva förnyelsen

av nämnderna skulle komma att äventyra en önskvärd proportionalitet vid

nämndemansval. Första lagutskottet framhöll i ett avstyrkande utlåtande

över motionerna (1LU 1954: 27) att det på många håll förekom, att nämndemän

valdes medelst gemensamma vallistor, där platserna fördelats mellan de

olika partierna i förhållande till dessas styrkeförhållanden inom den kommunala

representationen. En sådan ordning vid valen var givetvis lättast att ge
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 34 år 1969

3

nomföra, därest alla nämndemansbefattningar i valkretsen samtidigt blev föremål

för nyval. Det var även tydligt, att olägenheterna av den nuvarande

ordningen blev större ju fler nämndemän som skulle utses inom valkretsen.

Vissa praktiska skäl kunde sålunda obestridligen anföras till stöd för en reform

av ordningen för val av nämndemän i den av motionärerna angivna

riktningen. Emellertid mötte principiella betänkligheter mot en sådan reform.

Nämndemansuppdraget var ett i hög grad personligt uppdrag, som

borde ges en viss person för viss icke alltför kort tid och icke endast för att

utfylla en för en avgången nämndeman bestämd period. Lade man sålunda

huvudvikten vid nämndemansbefattningens personliga natur, tedde det sig ej

heller mest angeläget, att nämnden till sin sammansättning alltid noggrant

återgav den politiska sammansättningen av kommunalrepresentationen och

troget återspeglade varje fluktuation i partiställningen inom denna. I stället

framstod det som önskvärt, att en nämndeman som befunnits skickad för sitt

uppdrag skulle kunna omväljas för nya mandatperioder oavsett den tillfälliga

styrkan hos det politiska parti, från vilket han ursprungligen hade utsetts.

Utskottet ville även ifrågasätta, om det nuvarande systemet var förenat med

så avsevärda praktiska olägenheter som motionärerna syntes vilja göra gällande.

Man borde ej överdriva svårigheterna att redan med nu gällande regler

upprätthålla en önskad proportionalitet vid nämndemansvalen. Belysande

syntes vara att man — enligt vad utskottet erfarit — åtminstone på visst håll

inom stadsfullmäktige i Stockholm fann det nuvarande systemet mera praktiskt

än det av motionärerna föreslagna. Man hade nämligen funnit, att det

vid successiva nämndemansval blev lättare för en större partigrupp att finna

tillräckligt många kvalificerade kandidater, än om alla stadens nämndemän

skulle omväljas samtidigt. Att nämndemansval måste förrättas oftare enligt

det nuvarande systemet än om fasta valperioder infördes, kunde ej nämnvärt

tynga valkorporationernas arbete.

Riksdagen avslog molionerna.

Innevarande års riksdag har efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1969: 44;

1LU 1969: 38) beslutat ändringar i rättegångsbalken m. m. som rör de allmänna

underrätternas organisation. Ändringarna gäller bl. a. reglerna om

nämndmedverkan i såväl brottmål som tvistemål innefattande en minskning

av antalet ledamöter i nämnden men berör inte frågan om nämndemansvalen.

Kommunallagen in. m.

Gällande bestämmelser om val av kommunala nämnder återfinns i 22 §

kommunallagen. Där föreskrivs att val av kommunalnämnd, drätselkammare,

sladskollegium samt kommunens nämnder för icke reglerad förvaltning

skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som

motsvarar det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med

det antal personer valet avser, ökat med 1. Motsvarande föreskrift finns

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 34 år 1969

också för val av åtskilliga nämnder för specialreglerad förvaltning, t. ex.

byggnadsnämnd, socialnämnd och barnavårdsnämnd. Om det förfarande,

som i dylikt fall skall iakttagas, stadgas i 1955 års lag om proportionellt valsätt

vid val inom landsting, kommunalfullmäktige in. in.

Den proportionella valmetoden infördes beträffande drätselkammare och

beredning i stad 1913 och för kommunalnämnd och beredning i landskommun

1918. Frågan om utsträckt tillämpning av proportionell valmetod vid

Val inom de kommunala representationerna diskuterades därefter bl. a. i

samband med 1930 års kommunallagsrevision. Föredragande statsrådet

Cprop. 1930: 99) ville vid det tillfället inte förorda någon sådan utvidgning,

yarvid han bl. a. anförde att systemet, som ledde till att valen i vidgad omfattning

skedde efter partisynpunkter, i en del fall kunde försvåra en god

rekrytering, särskilt i fråga om befattningar för vilkas innehavare föreskrevs

särskilda kvalifikationer. Vidare anförde han att det för ett fullt utnyttjande

av det proportionella valsystemets fördelar vid val av nämnder eller styrelser

med jämförelsevis ringa antal medlemmar krävdes, att alla ledamöterna

valdes samtidigt. Riksdagen biträdde propositionens ståndpunkt.

I 1953 års kommunallag utsträcktes emellertid användningen av den proportionella

valmetoden till att gälla även kommunens nämnder för icke reglerad

förvaltning. Förslag härtill liade framlagts av kommunallagskommittén

([SOU 1952: 14 s. 207 f), som till motivering anförde följande.

Det synes kommittén, som om avvisandet vid 1930 års riksdag av tanken

på en vidgad tillämpning av det proportionella valsättet framför allt bottnade

i de svårigheter som äro förenade med metodens användning vid val av sådana

nämnder, för vilka finnas författningsbestämmelser om speciella valbarhetsgrunder

eller successiv förnyelse. Dylika bestämmelser saknas i fråga

om nämnder för oreglerad förvaltning och kunna därför lämnas åsido i nu

förevarande sammanhang. Konstitutionsutskottet åberopade också, att den

proportionella metoden skulle ge partisynpunkterna alltför stor betydelse vid

nämndvalen. Emellertid lärer det redan nu förhålla sig så i det stora flertal

kommuner, där de olika politiska meningsriktningarna deltaga aktivt i det

kommunala arbetet, att man väljer ledamöter i de olika nämnderna efter

proportionalitetens grunder. De regler, som gälla för val av kommunalnämnd

och drätselkammare, ha alltså kommit att efterlevas även vid tillsättningen

av övriga förvaltningsorgan. Det anses som rimligt och rättvist, att en meningsriktning,

som är företrädd i kommunens beslutande organ, får tillfälle

att i förhållande till sin styrka öva inflytande på de kommunala angelägenheternas

handhavande också på berednings- och verkställighetsstadierna

ävensom vid den egentliga förvaltningen. Denna uppfattning är så fast rotad

i det allmänna medvetandet, att man stundom såsom övergrepp och maktmissbruk

karakteriserar sådana enstaka fall, där en majoritet utnyttjat sin

rätt att bestämma över sammansättningen av en nämnd. — För egen del vill

kommittén tillägga, att den proportionella valmetodens användning stundom

är ägnad att utjämna de politiska motsättningarna, snarare än att understryka

och skärpa dem. Under nämndernas beredningsarbete få de olika

gruppernas representanter tillfälle att taga del av varandras synpunkter och

kunna på detta sätt ofta ena sig om förslag till lösning av föreliggande frågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 34 år 1969:

5.

Härigenom kunna partipolitiskt färgade debatter i fullmäktige undvikas och

överläggningarna föras i en mera förtroendefull och saklig anda.

Under remissbehandlingen av kommitténs betänkande framhölls från

några håll att det proportionella valsättet medförde olägenheter om man ville

föreskriva speciella kvalifikationer för en eller flera ledamöter i nämnd. I

propositionen (prop. 1953:210 s. 213) yttrade departementschefen i anledning

härav att det mindre ofta förekom, att speciella kvalifikationer stipulerades

för ledamöter i de nämnder som kommunerna tillsätter på den oreglerade

förvaltningens område. Förelåg ett allmänt erkänt behov att tillföra

nämnd t. ex. en representant för särskild fackkunskap torde detta kunna ske

utan hinder av att bestämmelserna om proportionellt valsätt är tillämpliga.

Bortsett härifrån, framhöll departementschefen, utgjorde tendensen särskilt

i städerna att överflytta allt flera förvaltningsuppgifter från det centrala förvaltningsorganet

till specialstyrelser ett skäl att underkasta dessa organs

tillsättning och organisation en viss. reglering, bl. a. genom att den proportionella

valmetoden gjordes: tillämplig på tillsättningen.

Motionerna

Motionärerna erinrar om att gällande lagbestämmelser inte medger att

nämndemän väljes genom proportionellt val. De framhåller önskvärdheten

av att en lagändring sker, som skapar garantier för en allsidig sammansättning

av nämnderna. I motionerna I: 133 och II: 245. framhålles därutöver att

partierna i de flesta kommuner —■ oavsett lagregler — delar mandaten ungefär

efter styrkeförhållandena. I ett aktuellt fall som redovisas i motionerna,

hade dock det parti, som innehade majoritet i fullmäktige i en kommun,

besatt samtliga de på kommunen ankommande nämndemannaplatserna.

Remissyttrande av Svenska kommunförbundet

I ett av utskottet inhämtat yttrande över motionerna uttalar Svenska kommunförbundets

styrelse, att även om det gång efter annan inträffar att majoriteten

besätter alla nämndemannauppdragen, bör betydelsen härav inte

överdrivas. Vilken partipolitisk uppfattning en nämndeman har är i och för

sig av mindre intresse eftersom det inte ingår i en nämndemans uppgifter att

göra politiska bedömningar. Vid valet av nämndemän är det i stället andra

kvalifikationer för uppdraget som främst bör komma i betraktande, såsom

vederbörandes omdömesgillhet, självständighet och rättrådighet. Från denna

synpunkt är behovet av bestämmelser som möjliggör för en minoritet att

framtvinga proportionellt val inte lika framträdande i fråga om nämndemannaval

som vid val av ledamöter i kommunala nämnder och liknande. En

förutsättning för att den proportionella valmetoden skulle fungera är för

övrigt att samtliga nämndemän, som skall utses av en kommun, väljes sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 34 år 1969

tidigt genom en valförrättning, vilket långt ifrån alltid är möjligt med nuvarande

ordning. Vid den successiva förnyelse av nämndemän som nu sker

vid uppkomna vakanser skulle den proportionella valmetoden i flertalet

fall uppenbarligen leda till samma resultat som majoritetsvalen. På grund

härav och då de av motionärerna påtalade olägenheterna med nuvarande

ordning inte synes böra tillmätas någon avgörande betydelse avstyrker styrelsen

motionerna.

Utskottet

Syftet med förevarande motioner är att proportionell valmetod skall tilllämpas

vid de kommunala församlingarnas val av nämndemän till domstolarna.

Frågan om lämplig valmetod vid nämndemansval prövades i samband

med rättegångsbalkens tillkomst. Tanken på införande av proportionellt

val avvisades då. Orsaken härtill synes främst ha varit att denna metod

förhindrar en successiv förnyelse av nämnderna, eftersom den förutsätter

att samtliga nämndemän väljs samtidigt genom en valförrättning.

Den successiva förnyelsen ansågs värdefull, eftersom den förhindrar täta

växlingar i nämndens sammansättning och medför större kontinuitet i dess

arbete.

Den valmetod som nu tillämpas har enligt utskottets mening inte vållat

väsentliga olägenheter. Som framhålles i ett par av motionerna fördelas

nämndemannaplatserna, oaktat regler därom saknas, i allmänhet med ledning

av partiernas styrkeförhållanden. Man bör också — som kommunförbundet

anfört i ett yttrande över motionerna — beakta att en nämndemans

politiska åsikt inte har så stor betydelse, eftersom det inte ingår i uppgiften

att göra politiska bedömningar. Det synes viktigare att personer, som har de

erforderliga kvalifikationerna för uppdraget, utses till nämndemän än att

platserna fördelas rättvist mellan partierna. Möjligheterna att rekrytera

lämpliga nämndemän torde vara större vid en successiv förnyelse än om

alla nämndemän skall utses på en gång. Utskottet kan sålunda inle finna

bärande skäl för en övergång till proportionella val av nämndemän och hemställer

därför,

att riksdagen avslår motionerna I: 138 och 11:245 samt

I: 418 och II: 479.

Stockholm den 22 oktober 1969

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 34- år 1969

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),

fru Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sveningsson (m), Harald Pettersson

(ep), Sörlin (s), Sten Andersson (s), Nyquist (s), Lindblad (fp) och fröken

Lundbeck (m); samt

från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson (s),

Henningsson (s), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo

(ep), Nelander (fp), Andersson i Billingsfors (s), Werner (m) och Strömberg

(fp).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.