Utlåtande med förslag till ändringar i kommunallagen i anledning av två propositioner jämte följdmotioner. Ärendet Under vårsessionen framlades proposition nr 63 med förslag om införande av enhetlig kommunbeteckning m. m.
1969-12-03 · 59 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 59 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1969:44, Utlåtande med förslag till ändringar i kommunallagen i anledning av två propositioner jämte följdmotioner. Ärendet Under vårsessionen framlades proposition nr 63 med förslag om införande av enhetlig kommunbeteckning m. m.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
1
Nr 44
Konstitutionsutskottets utlåtande med förslag till ändringar i
kommunallagen i anledning av två propositioner
jämte följdmotioner.
Ärendet
Under vårsessionen framlades proposition nr 63 med förslag om införande
av enhetlig kommunbeteckning m. m. Vid denna fogades sju lagförslag,
däribland ett förslag till lag om ändring i kommunallagen (KL).
Två par följdmotioner väcktes:
1) I: 1027 och II: 1181 (23 m + 13 fp + 1 s + 1 ep); och
2) I: 1028 och II: 1182 (10 ep).
Ärendet uppsköts till höstsessionen. Under denna har framlagts proposition
nr 129 med förslag till ytterligare, omfattande ändringar i kommunallagarna
och anknytande författningar. Vid densamma har fogats 14 lagförslag,
däribland ett förslag till lag om ändring i KL.
Ett flertal följdmotioner har väckts:
3) I: 1102 och II: 1271 (3 m + 2 fp + 1 s);
4) I: 1107 och//: 1284 (12 fp);
5) I: 1108 och II: 1281 (6 fp);
6) I: 1109 och II: 1280 (10 ep);
7) I: 1110 och II: 1282 (3 in);
8) II: 1279 (1 s); och
9) II: 1283 (3 vpk).
Utöver KL berörs ytterligare fyra kommunallagar av båda propositionerna,
nämligen kommunallagen för Stockholm, landstingslagen, lagen om kommunalförbund
och kommunala indelningslagar. I viss utsträckning föreslås
ändringar i samma paragrafer i båda propositionerna. Det har därför
varit nödvändigt att behandla dessa gemensamt och att i fråga om envar
av nämnda fem lagar sammanföra de båda förslagen till ett. Emellertid berörs
ett stort antal paragrafer av motionerna och särskilt av yrkanden i
fråga om enhetlig kommunbeteckning. Ställningstagandena får betydelse
för utformningen av övriga lagförslag och även för behandlingen av ett
samtidigt inom utskottet handlagt ärende angående omfattande ändringar
i vallagstiftningen (proposition nr 148 jämte ett flertal följdmotioner).
Om samtliga lagförslag läggs fram samtidigt, måste alternativa förslag
presenteras genomgående. Utskottet har funnit att det möter mycket stora
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 samt. 2 avd. Nr 44
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
svårigheter att framställa ärendet på ett överskådligt sätt. För att så långt
som möjligt förenkla ärendets behandling har utskottet beslutit att först, i
detta utlåtande, behandla propositionerna nr 63 och nr 129 samt alla följdmotionerna
i vad de avser KL. Alla de sakfrågor, som tagits upp i propositionerna
och motionerna, kan bli föremål för riksdagens ställningstagande i
detta ärende, med något smärre undantag.
I ett samtidigt härmed framlagt utlåtande nr 45 tar utskottet upp samma
propositioner och motioner i vad de avser kommunallagen för Stockholm,
eftersom ett särskilt yrkande i frågan om enhetlig kommunbeteckning framställts
beträffande denna lag.
Sedan riksdagen fattat beslut i anledning av dessa utlåtanden, kommer utskottet
att framlägga utlåtanden dels om övriga lagförslag i propositionerna
nr 63 och nr 129, dels i det ovannämnda ärendet angående vallagarna. Därvid
kommer utskottet att utgå från vad riksdagen beslutit i frågan om enhetlig
kommunbeteckning m. in.
De nummerbeteckningar på motionerna som använts ovan kommer att begagnas
genomgående. De återkommer sålunda både i utskottets yttrande och
i utskottets hemställan. En förteckning över motionerna med återgivande av
samtliga motionärers namn och partitillhörighet återfinns i bilaga 1. Här
nedan intas korta sammanfattningar av huvudinnehållet.
Det bör sägas redan här, att två huvudalternativ framförs i frågan om enhetlig
kommunbeteckning: (1) utskottets förslag som överensstämmer med
det i proposition nr 63 och återfinns i bilaga 3; och (2) reservationsförslag
av herr Svenungsson in. fl., som avser att byta ut »kommunfullmäktige»
och »kommunstyrelse» mot »kommunens fullmäktige» och »kommunens
styrelse» och som återfinns i bilaga 4.
Nämnda reservation anknyter till punkten 1) i utskottets hemställan. Reservationer
har även avgetts till de följande punkterna 2) och 3). Vid envar
av dessa anges konsekvenserna av eventuellt bifall till reservationen av herr
Svenungsson in. fl.
Propositionernas huvudsakliga innehåll
Proposition nr 63
I propositionen föreslås att nuvarande beteckningar på de borgerliga primärkommunerna
-— landskommun, köping och stad — mönstras ut ur kommunallagarna
och ersätts med den enhetliga beteckningen kommun. De skilda
beteckningarna på kommunens fullmäktige och styrelse — kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige resp. kommunalnämnd, drätselkammare
och stadskollegium — skall enligt förslaget bytas ut mot de enhetliga beteckningarna
kommunfullmäktige resp. kommunstyrelse. Den möjlighet som
f. n. finns för städer att flytta drätselförvaltningen från styrelsen till ett sär
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
3
skilt organ föreslås bli öppnad för alla kommuner.
Vidare föreslås att municipalsamhälle inte längre skall finnas och att städernas
auktionsmonopol skall upphävas.
Reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1971. Auktionsmonopol
som utövas skall dock enligt förslaget få bestå intill utgången av år 1972.
Proposition nr 129
I propositionen föreslås att kommunerna, utan att som f. n. vara bundna
av något föreskrivet maximital, skall få bestämma hur många fullmäktige
som skall utses. Nu gällande minimital föreslås bli jämkade med hänsyn till
de kommunblocksanpassade kommunerna. Antalet fullmäktige skall enligt
förslaget alltid bestämmas till ett udda tal.
Vidare föreslås att kommun, församling och kyrklig samfällighet skall få
bestämma att suppleanter för fullmäktige skall utses.
Med anledning av att i samband med beslutet om en partiell författningsreform
mandattiderna för de representativa organen, styrelserna och
de flesta nämnderna för specialreglerad förvaltning i kommun, landstingskommun
och kommunalförbund förkortas från fyra till tre år föreslås vidare
i propositionen vissa ytterligare ändringar i fråga om kommunala organs
mandattider. Sålunda föreslås bl. a. att mandattiderna för de kyrkokommunala
organen och för vissa icke kommunala organ, vilka helt eller delvis utses
av kommun eller landstingskommun, skall vara tre år. Mandattiden för
styrelserna och för de nämnder för specialreglerad kommunal och landstingskommunal
förvaltning, vilkas mandattid f. n. liksom styrelsernas börjar
året efter de representativa organens mandattid, föreslås bli samordnad
med denna.
Den nya ordningen skall enligt förslaget tillämpas fr. o. m. 1970 års val.
Kommun som då ännu inte blivit föremål för indelningsändring enligt gällande
planer skall dock kunna tillämpa äldre bestämmelser om antalet fullmäktige.
Nu löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i bl. a.
styrelserna skall enligt förslaget upphöra vid utgången av år 1970.
Motionernas huvudsakliga innehåll
Motionerna 1) avser väsentligen att varje stad skall ha rätt att själv besluta,
om den skall avstå från beteckningen stad och om benämningarna på
stadsfullmäktige, drätselkammare och stadskollegium skall ändras.
Motionerna 2) har i sak samma syfte.
Motionerna 3) vill ha en allmän bestämmelse i KL om att vad som sägs
där och i andra författningar om kommunfullmäktige och kommunstyrelse
skall i tillämpliga delar gälla om stadsfullmäktige, drätselkammare och
stadskollegium i städer som behåller stadsbeteckningen.
Motionerna avser att mandattiden för fullmäktige och suppleanter skall
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
börja den 15 oktober valåret (8 § KL) och att den föreslagna ändringen av
regeln om förutsättningar för valkretsindelning inte skall genomföras
(9 § KL).
Motionerna 5) framför en råd synpunkter och förslag som önskas béaktade,
bl. a. om obligatoriskt suppleantsystem och vissa andra detaljer i de
föreslagna reglerna om suppleanter.
Motionerna 6) avser dels obligatoriskt suppleantsystem, dels strängare
krav äh nu för att valkretsindelning skall få ske, dels att valkretsindelning
och antal mandat i varje valkrets skall fastställas senast i april 1970 medan
propositionen föreslår juni, dels att de nya bestämmelserna om antal fullmäktige
skall tillämpas i alla kommuner fr. o. m. 1970 års val.
Motionerna 7) vill ha obligatoriskt suppleantsystem utom i kyrkofullmäktige
samt oförändrade regler om förutsättningar för valkretsindelning (i
sistnämnda del i sak — 4).
Motionerna 8) avser att högst 15 mandat skall få finnas i en valkrets.
Motionerna 9) åsyftar liksom 6) strängare krav för att valkretsindelning
skall få ske men föreslår andra regler än 6).
Viss utredning
I frågan om enhetlig kommunbeteckning har utskottet i anledning av motionerna
verkställt viss ytterligare utredning för att närmare belysa vissa
punkter. Eu sammanfattning härav samt en redogörelse för huvudinnehållet
i motionerna och de skrivelser utskottet mottagit från vissa städer har intagits
i bilaga 2.
I övrigt finner sig utskottet kunna hänvisa till propositionerna och motionerna
samt till vad som anförs i utskottets yttrande.
Utskottet
Proposition nr 63
Huvudförslaget är att en enhetlig beteckning på de borgerliga primärkommunerna
skall införas i kommunallagarna. Även fullmäktige och styrelser
i dessa kommuner föreslås i anslutning därtill få enhetliga beteckningar.
Som sådana föreslås resp. kommun, kommunfullmäktige och kommunstyrelse.
Bakgrunden till propositionens förslag är den sedan lång tid pågående
utjämningen av de ursprungligen avsevärda skillnaderna mellan stadskommun
och landskommun. Dessa skillnader, som utgjort grunden för den administrativa
uppdelningen av landet i primärkommunala enheter av skilda
slag, har minskat alltmer såväl i strukturellt som i rättsligt hänseende. 1962
års principbeslut om en kominunindelningsreform, där de nya, större kommunala
enheterna såvitt möjligt skall utgöras av näringsgeografiskt sam
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969 5
manhängande regioner, bestående av såväl tätort som landsbygdsområde,
innebar i sak en slutgiltig brytning med den äldre synen på kommunbegreppet.
Genom beslut av riksdagen tidigare i år har också fastslagits, att den
nya kommunindelningen skall vara i huvudsak genomförd senast vid årsskiftet
1973/74.
Att utvecklingen har lett til! att det numera framstår som olämpligt att i
kommunallagarna bibehålla skilda kommunbeteckningar erkänns nära
nog allmänt. Om grundtanken i propositionens förslag råder därför knappast
delade meningar. Däremot bryter sig åsikterna i fråga om sättet för reformens
genomförande och om dess praktiska verkningar.
Utskottet kan för sin del ansluta sig till vad departementschefen anfört i
dessa hänseenden. Att begreppen landskommun, köping och stad inte bör
kvarstå som administrativa beteckningar är sålunda enligt utskottets mening
riktigt. Som enhetlig beteckning bör i stället i enlighet med propositionens
förslag användas ordet kommun. Utskottet vill understryka att detta
inte innebär, att de nämnda begreppen försvinner, i den mån de har betydelse
utöver sin administrativa innebörd. Så är fallet framför allt med stadsbegreppet.
Reformen innebär sålunda inte att de svenska städerna avskaffas
utan endast att ett led utgår ur den hittillsvarande definitionen på begreppet
stad, nämligen det som kommit att alltmera fördunkla begreppets ursprungliga
innebörd av tätort av viss högre dignitet. Beteckningen stad kommer
sålunda sannolikt allt framgent att begagnas för de nuvarande stadskommunernas
tätbebyggelsekärna. Därutöver kommer den troligen att vinna
tillämpning även med avseende på andra tätorter av större omfattning. Utskottet
delar departementschefens uppfattning, att några särskilda föreskrifter
om användandet av beteckningen stad inte bör vara erforderliga utan att
en fri språkutveckling bör få vara avgörande härvidlag.
Om reformens räckvidd vill utskottet dessutom framhålla följande. Reformen
innebär inte något förbud för kommun att begagna t. ex. tj änstebenämningar
som innehåller ordet stad som förstavelse. Den utgör inte heller hinder
för kommun att utöver sin officiella beteckning ange sig som stad eller
ange förefintligheten av en stad inom kommunen. I internationella sammanhang
torde kommun med fördel kunna framträda under benämning som anknyter
till förhållandena i det främmande landet eller eljest till allmänt gällande
språkbruk.
Utskottet kan även ansluta sig till propositionens förslag om införande av
nya beteckningar på kommunernas representativa organ och på kommunernas
styrelser. Starka praktiska skäl talar sålunda enligt utskottets mening
för klart definierade och enhetliga beteckningar i detta hänseende.
Det är därvid också av värde att inga av de för de tidigare, skilda kommunformerna
karakteristiska och hävdvunna beteckningarna kommer till användning.
Utskottet tillstyrker de föreslagna beteckningarna kommunfullmäktige
och kommunstyrelse.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr kk år 1969
Motionerna 1), 2) och 3) innehåller förslag om vissa inskränkningar i den
föreslagna reformens tillämpning med avseende på de nuvarande stadskommunerna.
Som en konsekvens av sin i det föregående redovisade inställning
avstyrker utskottet motionerna.
Propositionens förslag i övrigt, som främst innebär att alla kommuner
skall få möjlighet att flytta drätselförvaltningen från styrelsen till särskilt
organ, att municipalsamhälle inte längre skall finnas och att städernas auktionsmonopol
skall upphöra, har inte föranlett någon motion. Under hänvisning
till vad departementschefen anfört i dessa frågor tillstyrker utskottet
propositionens förslag även i dessa delar.
Proposition nr 129
I denna har framlagts förslag till omfattande ändringar i kommunallagstiftningen.
Bakgrunden till åtskilliga av förslagen är 1962 års kommunindelningsreform
och ställningstaganden vid den partiella författningsreformen.
Fullföljandet av kommunindelningsreformen nödvändiggör åtgärder för
att motverka en alltför stark minskning av de aktivt verksamma kommunala
förtroendemännens antal. Härtill syftar förslagen om slopande av gällande
spärrar uppåt i fråga om fullmäktiges antal och införande av ett suppleantsystem
i kommunerna. Dessa nyheter har inte i och för sig föranlett kritik i
någon av motionerna. Utskottet kan för sin del ansluta sig till departementschefens
förslag och allmänna överväganden i dessa delar.
I propositionen föreslås vidare ändringar i fråga om mandattiderna för
ett stort antal kommunala m. fl. organ. Förslagen innebär i huvudsak ett
tillgodoseende av önskemål, som uttalades av riksdagen 1967, och i övrigt
konsekvenser av den partiella författningsr ef ormen. Mot huvudlinjerna i
dessa reformförslag har ingen kritik riktats i motionerna. Inte heller utskottet
har någon erinran däremot.
Följ dmotionerna avser förslagens detaljutformning på olika punkter. Utskottet
kommer i det följande att särskilt behandla de delar av förslagen,
som berörs av yrkanden eller synpunkter i motionerna eller där eljest särskilda
skäl funnits föreligga för uttalanden.
De föreslagna reglerna om fullmäktiges antal innebär förutom att de hittillsvarande
maximitalen tas bort även att de nu gällande minimitalen höjs.
Detta sker för att anpassa reglerna till den nya kommunindelning som
statsmakterna beslutit. Mot denna bakgrund får ses förslaget om en övergångsbestämmelse,
enligt vilken kommuner, som skall sammanläggas men
som består som självständiga kommuner ännu några år, väl får men inte
behöver tillämpa de nya reglerna. Denna möjlighet till undantag är enligt
utskottets mening befogad. Utskottet kan därför inte tillstyrka det i motionerna
6) framställda yrkandet om obligatorisk tillämpning i alla kommuner
av de nya reglerna om fullmäktiges antal.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
7
Med reglerna om fullmäktiges antal har i propositionen sammanknutits
ett förslag till ändring i de nuvarande bestämmelserna om förutsättningarna
för valkretsindelning. Sådan är f. n. obligatorisk i kommun med mera än
40 000 invånare. Under hänvisning till att sådan kommun enligt de nya reglerna
skall utse minst 51 fullmäktige föreslås, att varje kommun, som skall
utse fullmäktige till minst detta antal, skall indelas i valkretsar. Eljest avses
ingen ändring i gällande regler. Dessa innebär att kommun med mellan
10 001 och 40 000 invånare får indelas i valkretsar, där så befinnes lämpligt,
men kommuner med ännu färre invånare endast om särskilda skäl föreligger.
I denna del har åtskilliga motionsyrkanden framställts, nämligen i motionerna
4-), 6), 7) och 9). Samtliga avvisar propositionens förslag om viss samordning
mellan fullmäktiges antal och reglerna om obligatorisk valkretsindelning.
Motionerna 4) och 7) vill ha oförändrade regler. I motionerna 6)
hemställs att valkretsindelning aldrig skall vara obligatorisk. Som förutsättning
för att indelning skall få ske vill motionärerna uppställa, att invånarantalet
överstiger 40 000 eller att speciella omständigheter föreligger.
Motionen 9) föreslår, att valkretsindelning alltid skall ske vid högre invånarantal
än 100 000 och skall få beslutas i kommun med mellan 40 001 och
100 000 invånare och även eljest i kommun, där minst 51 fullmäktige skall
utses. I det senare fallet skall dock enligt motionen endast två valkretsar
få förekomma, och i alla andra fall skall indelning fordra synnerliga skäl.
Utskottet kan inte godta propositionens förslag. Utvecklingen visar en
strävan att undvika valkretsindelning. I de flesta fall torde en sådan indelning
inte heller vara behövlig. Tillräckliga skäl kan i vart fall inte anses föreligga
för att uppställa tvingande krav på valkretsindelning. I stället för att
skärpa detta krav hör man helt slopa detsamma. Utskottet ansluter sig till
förslagen i motionerna 6). De regler, som utskottet sålunda föreslår, återfinns
i 9 § i bilaga 3. Utskottet avstyrker de övriga motionerna denna del.
Motionen 8) tar upp frågan om antalet mandat i valkrets. Motionären
hemställer om en regel, enligt vilken det i fall, där valkretsindelning sker,
skall iakttas, att varje krets kan beräknas komma att utse högst femton
fullmäktige. Gällande stadgande innehåller endast en anvisning om minst
tio fullmäktige i varje valkrets. Någon ändring föreslås inte i propositionen.
Frågan om den proportionella valmetodens utformning vid de kommunala
valen utreds f. n. av kommunalvalskommittén. Med hänsyn härtill bör motionärens
förslag inte upptas till prövning. Utskottet avstyrker sålunda motionen.
1 detta sammanhang bör även upptas ett yrkande i motionerna 6) om sådan
ändring av den föreslagna tredje punkten i övergångsbestämmelserna
till kommunallagen, att den senaste tidpunkten 1970 för beslut om valkretsindelning
och antalet mandat i valkrets tidigareläggs från juni månads utgång,
som propositionen föreslår, till april månads utgång. Motivet är far
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
liågor för att praktiska svårigheter kan uppkomma för partier och valmyndigheter
vid så sena beslut som i juni månad. Utskottet vill understryka det
angelägna i att beslut i dessa frågor fattas så snart det är möjligt. Det kan
dock inte uteslutas, att det i undantagsfall kan bli erforderligt att meddela
beslut så sent som under juni månad 1970. Laglig möjlighet därtill bör därför
finnas. Ooktat utskottet sålunda instämmer i motionernas allmänna
syfte, kan utskottet med hänsyn härtill inte tillstyrka en sådan ändring i
lagtexten, som motionärerna avser.
Ett flertal frågor beträffande suppleantsystemet har tagits upp i följdmotionerna.
Av den största principiella betydelsen är frågan, om suppleantsystemet
skall vara fakultativt — som föreslås i propositionen — eller obligatoriskt.
Det senare föreslås i motionerna 6) och 7). Även motionerna 5)
åsyftar ett obligatoriskt system men med (eventuellt) undantag för kommuner
som ingår i kommunblock men kommer att bestå som självständiga
kommuner under mandatperioden 1971—-1973.
Utskottet vill erinra om att det vid frågans tidigare behandling framkom
delade meningar, om suppleanter alls borde införas. Enligt utskottets mening
föreligger inte tillräckliga skäl för att, med avvikelse från propositionens
förslag, gå så långt som till att införa ett obligatoriskt suppleantsystem.
Som departementschefen påpekat kan intresset att få flera förtroendemän
i kommunerna i vissa fall tillgodoses enbart genom att öka fullmäktiges antal.
Över huvud synes skilda förhållanden i olika kommuner leda till att
lämpligheten att införa ett suppleantsystem för den egna kommunens del
bedöms mycket olika. Om alla de fortfarande bestående mindre kommunerna
måste införa ett suppleantsystem, skulle detta också säkerligen i många
fall leda till praktiska svårigheter av skilda slag. Utskottet finner sig sålunda
böra avstyrka motionerna och tillstyrka propositionen i denna del.
I fråga om val av suppleanter förordas i propositionen ett system, som
grundar sig på det som tillämpas vid landstingsval. I syfte att förenkla valförfarandet
och i viss mån begränsa antalet suppleanter har emellertid
vissa modifikationer gjorts. Dessa innebär bl. a. att spaltad valsedel inte
får användas. Det kommer endast att bli fråga om gruppsuppleanter: envar
blir suppleant för samtliga fullmäktige på den lista, som han själv valts till
suppleant på. Antalet suppleanter torde komma att variera avsevärt beroende
på flera faktorer, t. ex. om valkretsindelning förekommer, hur många
mandat som finns i valkretsen, hur många listor som förekommer och hur
många namn som sätts upp på varje lista etc.
I motionerna 5) uttalas, att ytterligare modifikationer i reglerna om val
av suppleanter erfordras för att antalet suppleanter inte skall bli större än
som är önskvärt. Som en tänkbar lösning anvisas att överlämna åt de nyvalda
fullmäktige att bestämma, hur många av de vid sammanräkningen
utsedda som skall utgöra egentliga suppleanter enligt kommunallagen.
Utskottet är inte berett att nu tillstyrka någon ytterligare modifikation i
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
9
ifrågavarande regler utöver dem som föreslås i propositionen. Som departementchefen
uttalat får erfarenheterna från tillämpningen visa, om bestämmelserna
sedermera behöver omprövas.
I motionerna 5) tas även upp några tekniska frågor om kallelse av suppleant.
Motionärerna vänder sig främst mot första meningen i den föreslagna
14 a §, enligt vilken fullmäktig eller behörigen kallad suppleant som får
förfall skall anmäla detta till ordföranden som inkallar närmast i tur stående
suppleant. Motionärerna vill stryka de kursiverade orden. De pekar bl. a.
på att kallelseförfarandet enligt 14 § föreslås bli tillämpligt även på suppleanterna
och anför, att varje suppleant blir behörigen kallad om 14 § iakttas.
Enligt 14 § i förslaget skall kungörelse om fullmäktigsammanträde översändas
med posten till varje fullmäktig och suppleant. Ordet kallelse används
varken i den nuvarande eller i den föreslagna lydelsen. Med hänsyn
till uppdragens karaktär innebär översändandet för en ordinarie fullmäktig
en kallelse men för en suppleant endast en underrättelse. Om en fullmäktig
får förfall, så att en suppleant måste infinna sig och träda in i hans
ställe, är en ytterligare kallelseåtgärd av något slag erforderlig utöver underrättelsen
enligt 14 §. Detta har förutsatts i 14 a § som begagnar ordet kallelse
för denna åtgärd. Någon särskild form för kallelse har emellertid inte
stadgats. Den kan ske skriftligen eller muntligen, via telefon etc., alltefter
vad som är mest praktiskt i den aktuella situationen. För ett fall har angetts
att kallelser över huvud inte erfordras, nämligen då suppleanten ändå är
närvarande. För att ordföranden i andra fall skall kunna verkställa kallelse
är det nödvändigt att han blir underrättad om förfall. Om de ovan kursiverade
orden stryks, blir suppleant, som blivit kallad att infinna sig i fullmäktigs
ställe, inte ålagd att lämna underrättelse om han i sin tur får förfall.
Bestämmelserna i 14 a § kunde i och för sig ha getts en bättre avfattning.
Det hade sålunda varit en fördel, om man klart skilt mellan fall, där förfall
anmäls i förväg, och fall, där frågan uppkommer först vid sammanträde. Utskottet
har emellertid inte funnit tillräckliga skäl för att skriva om paragrafen.
Den i motionen önskade strykningen bör av anförda skäl icke göras.
En principiell fråga, som står i visst samband med den föregående aktualiseras
genom yrkanden i motionerna 5) och 7). Frågan gäller suppleants
rätt att inträda. Härom föreslås i propositionen bestämmelser som ansluter
till 22 § landstingslagen. I 14 a § anges som förutsättning för inträde »sådant
hinder för kommunfullmäktig eller behörigen kallad suppleant att han
icke kan inställa sig vid sammanträde med kommunfullmäktige eller icke
vidare kan tjänstgöra vid sammanträde». Detta innebär — och har tillämpats
så inom landstingen — att suppleant kan inträda under pågående sammanträde
men endast för återstoden av sammanträdet. Han får sålunda inte
gå in och ut vid samma sammanträde. Sistnämnda ordning synes emellertid
åsyftad i propositionen (sid. 125). I motionerna 5) förordas samma ordning
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1969
som inom landstingen, dock att suppleant skall få inträda generellt vid jäv
för fullmäktig. Motionerna 7) åsyftar att suppleant endast skall få inträda
för helt sammanträde, dvs. en mera restriktiv ordning än inom landstingen.
Enligt utskottets mening bör samma ordning gälla i förevarande hänseende
som nu gäller inom landstingen. Tillräckliga skäl synes inte föreligga för
att begränsa rätten att inträda till att endast avse helt sammanträde. Å
andra sidan kan utskottet inte tillstyrka en så löslig ordning, att suppleant
får möjlighet att inträda tillfälligt för visst ärende för att sedan åter lämna
platsen åt den ordinarie ledamoten. Inträde bör få ske antingen för helt
sammanträde eller under sammanträde för återstoden av detta. Det enda undantag
som kan ifrågasättas avser jävssituationer. Goda skäl kan anföras
för att möjlighet bör föreligga att låta suppleant inträda tillfälligt i sådana
fall. Frågan är emellertid inte av större betydelse. Med hänsyn härtill avstår
utskottet från att nu föreslå någon särskild reglering av detta fall men
förutsätter, att frågan uppmärksammas och tas upp i lämpligt sammanhang.
Utskottet föreslår sålunda ingen ändring i avfattningen av 14 a § i förhållande
till propositionens förslag men utgår från att tolkningen blir densamma
som i fråga om det i sak likalydande stadgandet i landstingslagen.
Frågan om suppleants befogenhet har i motionerna 5) aktualiserats i ett
visst hänseende. Motionärerna anser att suppleant, som under tjänstgöring
som fullmäktig väckt interpellation, också bör äga yttranderätt när hans interpellation
besvaras. Motionärerna föreslår att en särskild bestämmelse
därom införs i lagen.
Den nu berörda frågan har varit aktuell under remissbehandlingen. Den
diskuteras sålunda i Svenska kommunförbundets yttrande. Styrelsen har
uttalat, att det väl får anses följa av interpellationsinstitutets natur att den
interpellerade bör äga delta i debatten när interpellaionen besvaras. Styrelsens
majoritet har emellertid inte varit beredd att förorda en särskild regel
därom. Inte heller utskottet kan finna tillräckliga skäl för en sådan. Det är
enligt utskottets mening av viss vikt att klart fastliålla vid att suppleant har
fullmäktigs rättigheter endast när han tjänstgör. Utskottet avstyrker därför
motionsförslaget.
Frågan om mandattidens början för fullmäktige och suppleanter tas upp
i motionerna i). Den i Stockholm gällande ordningen förordas, d. v. s. att
mandattiden skall börja den 15 oktober valåret. Utskottet hänvisar till departementschefens
uttalanden (sid. 115 f. i prop.). Med hänsyn till vad där
sägs, bl. a. om de pågående övervägandena inom grundlagberedningen, finner
utskottet inte skäl att tillstyrka förevarande motionsyrkande.
Genom propositionen föreslås att de nyvalda fullmäktige skall få befogenhet
att redan under valåret förrätta val av styrelse, nämnder och andra organ,
vilkas mandattid skall samordnas med de representativa organens.
Departementschefen uttalar (sid. 116 i prop.) att befogenheten bör utformas
så, att den omfattar alla val som fullmäktige skall förrätta för tiden fr. o. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
11
årsskiftet efter det att fullmäktige valts. I den föreslagna lagtexten i 13 §
fjärde stycket har valkompetensen angetts omfatta, förutom val till de befattningar
inom kommunen som blir lediga vid årets slut, andra val, »avseende
tid efter utgången av nämnda år, vilka enligt lag eller annan författning
ankommer på fullmäktige».
I motionerna 5) görs gällande att lagtexten inte helt överensstämmer med
departementschefens motivering och att en viss begränsning skett genom
orden »enligt lag eller annan författning». Motionärerna föreslår att orden
»eller eljest» tillägges efter de förut citerade orden. Härigenom skulle även
t. ex. val till styrelserna i kommunala stiftelser komma att falla under de
nyvaldas valkompetens.
Utskottet anser, att en bättre överensstämmelse mellan propositionens
motivering och lagtext uppnås om orden »enligt lag eller annan författning»
får utgå ur lagtexten. Genom en sådan ändring bör klart framgå, att de nyvalda
fullmäktiges valkompetens omfattar alla val, som avser tiden efter
årsskiftet. Ändringen tillgodoser också i sak motionsyrkandet.
I motionerna 5) anförs, att bestämmelserna i 11 § andra stycket enligt
propositionens förslag bör förtydligas så, att det framgår klart, att de nyvalda
får underlåta att välja ordförande vid sitt första sammanträde. Utskottet
hänvisar till departementschefens uttalanden (sid 117 f. i prop.) och till
den föreslagna lagtexten. Enligt utskottets mening synes visserligen lagförslaget
inte innebära hinder för att de nyvalda fullmäktige sammanträder
flera gånger under ledning av den interimistiske ordföranden. Något åliggande
för dem att redan vid sitt första sammanträde välja ordförande anges
sålunda inte. Lagtexten kan emellertid ges en något tydligare avfattning.
Propositionen föreslår vissa ändringar i den nuvarande regeln om beslutförhet
i 15 §. Fullmäktige får f. n. inte handlägga ärende om inte flera än
hälften av dem är närvarande. Om suppleanter utses, bör enligt propositionen
i stället det strängare närvarokrav gälla, som stadgats i landstingslagen
och som är motiverat av att suppleanter finns för landstingsmännen. Landsting
får inte handlägga ärende om inte minst två tredjedelar av landstingsmännen
är närvarande. Utskottet tillstyrker propositionens förslag med en
mindre jämkning, varigenom full saklig överensstämmelse uppnås med
landstingslagens bestämmelse. Därigenom tillgodoses även ett påpekande i
motionerna 5).
I propositionen föreslås också att en särskild regel skall införas i 15 § om
närvaro vid interpellationsdebatt. Den har intagits som ett andra stycke och
anger, att fullmäktige bestämmer det antal ledamöter som skall vara närvarande
när interpellation besvaras. Innebörden är att den allmänna regeln
om beslutförhet inte skall behöva tillämpas. Utskottet kan godta förslaget i
princip. Mot den föreslagna regeln kan emellertid invändas, att den formellt
skulle ge fullmäktige rätt att besluta även om ett strängare närvarokrav. Utskottet
föreslår en ändrad avfattning som utesluter detta.
T motionerna 5) ifrågasätts slutligen om inte övergångsbestämmelserna
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ti- år 1969
bör kompletteras med bestämmelser av innebörd, att de nya regler om
valbarhetsvillkor som beslöts 1968 skall tillämpas vid 1970 års nämndval.
Ifrågavarande regler om valbarhetsvillkor skall enligt 1968 års övergångsbestämmelser
före den 1 januari 1971 tillämpas endast i fråga om val
av fullmäktige för tid efter 1970. De återfinns i 7 §. Denna föreslås i propositionen
ändrad i annat hänseende. Paragrafen, och därmed även reglerna
om valbarhetsvillkoren, omfattas därför av de nn föreslagna övergångsbestämmelserna,
första punkten. Enligt denna träder de i kraft den
1 januari 1971 men skall tillämpas dessförinnan i fråga om val »som avser
tid efter utgången av år 1970». Utskottet finner det stå utom tvivel, att de
nya valbarhetsvillkoren skall tillämpas, inte bara i fråga om val av fullmäktige
utan även vid 1970 års nämndval. Någon åtgärd är sålunda inte
påkallad i anledning av vad som anförts i motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av de i propositionerna nr 63 och
nr 129 framlagda förslagen till ändringar i kommunallagen
för sin del besluter i fråga om denna lag,
1) med avslag på motionerna I: 1027 och II: 1181 (nr 1),
I: 1028 och II: 1182 (nr 2) samt I: 1102 och II: 1271 (nr 3)
i motsvarande del, att 1 och 4 §§ skall ha den lydelse som
föreslås i bilaga 3 (enhetlig kommunbeteckning);
2) med avslag på motionerna I: 1108 och II: 1281 (nr 5),
I: 1109 och II: 1280 (nr 6) samt I: 1110 och II: 1282 (nr 7)
i motsvarande del, att två nya paragrafer skall införas, 5 a
och 14 a §§, med den lydelse som föreslås i bilaga 3, och att
15 § första stycket skall ha den lydelse som föreslås i bilaga
3 (fakultativt suppleantsystem);
3) med bifall till motionerna 1:1109 och II: 1280 (nr 6) och
avslag på motionerna I: 1107 och II: 1284 (nr 4), I: 1110
och II: 1282 (nr 7) samt II: 1279 (nr 8) och II: 1283 (nr 9)
i motsvarande del, att 9 § skall ha den lydelse som föreslås i
bilaga 3 (reglerna om valkretsindelning); samt
4) med besvarande av motionerna I: 1108 och II: 1281 (nr
5) och avslag på motionerna I: 1107 och II: 1284 (nr 4) samt
I: 1109 och II: 1280 (nr 6), samtliga i vad de avser kommunallagen
men inte blivit behandlade under punkterna 1) —
3), antar övriga förslag i bilaga 3.
Stockholm den 3 december 1969
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
13
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),
fru Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sörlin (s), Svenungsson (m), Nyquist
(s), Norberg (s), Richardson (fp), Axel Georg Pettersson (ep) och fröken
Lundbeck (m); samt
från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson (s),
Nilsson i Östersund (s), Henningsson (s), Wennerfors (m), fru Thunvall
(s), herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (ep), Nelandcr (fp) och Strömberg
(fp).
Vid behandlingen av proposition nr 63 har herr Werner deltagit i stället
för herr Wennerfors, herr Lindblad i stället för fru Segerstedt Wiberg, herr
Harald Pettersson i stället för herr Axel Georg Pettersson och herr Magnusson
i Nennesholm i stället för herr Boo.
Reservationer
1) i fråga om enhetlig kommunbeteckning:
av herrar Svenungsson (m), Lindblad (fp), Richardson (fp), fröken
Lundbeck (m) samt herrar Adamsson (s), Henningsson (s), Nelander (fp),
Werner (m) och Strömberg (fp), vilka ansett
dels att utskottets yttrande om proposition nr 63 bort ha följande lydelse:
»Huvudförslaget---- (lika med utskottet)--dess praktiska
verkningar.
Vad gäller reformens genomförande måste beaktas att det är fråga
om ingrepp i en mycket gammal ordning till vilken i många fall har knutits
traditioner av skilda slag, som upplevs som värdefulla inom de berörda kommunerna.
Härvid bör kanske särskilt framhållas stadskommunerna. Riktigheten
av det sagda bestyrks av de från åtskilliga städer — däribland från
landets tre största — till utskottet inkomna skrivelserna i ärendet. Vidare
gäller att en absolut konformitet mellan olika kommuner givetvis aldrig
kan åstadkommas och inte heller framstår som något eftersträvansvärt. Som
allmän princip bör också bestämt hävdas att de enskilda kommunernas
handlingsfrihet aldrig skall beskäras i onödan.
Med hänsyn till det sagda bör enligt utskottets mening söka nås en lösning
på den aktuella frågan som med tillgodoseende av det berättigade kravet
på ett enhetligt kommunbegrepp i kommunallagstiftningen lämnar de enskilda
kommunerna viss frihet att framträda under hävdvunna benämningar
och att begagna nuvarande namn på de representativa och styrande organen.
Propositionens förslag går längre än vad som är förenligt härmed.
Utskottet anser för sin del att den av kommunalrättskommitténs majoritet
föreslagna lösningen — som också tillstyrkts av flertalet remissinstanser —
väl motsvarar de angivna önskemålen. Utskottet förordar därför lagstiftning
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
i huvudsaklig överensstämmelse därmed. Detta innebär främst den skillnaden
mot propositionens lagförslag att några nya beteckningar på kommunernas
fullmäktige och styrelser inte införs utan att man därvidlag i lagstiftningen
och som officiell benämning bibehåller de för de nuvarande
kommuntyperna gemensamma beteckningarna »kommunens fullmäktige»
och »kommunens styrelse». Kommun kan emellertid enligt utskottets mening
besluta att för dessa organ — vid sidan av de berörda officiella benämningarna
— fortsätta att begagna hittillsvarande benämningar. Vad gäller
den särskilda kommunallagen för Stockholm föreligger enligt utskottets mening
över huvud inte tillräckliga skäl att ändra de i denna lag förekommande
beteckningarna på ifrågavarande organ.
Med denna av utskottet sålunda förordade lösning torde motionerna
I: 1027 och II: 1181 (nr 1), I: 1028 och II: 1182 (nr 2) samt I: 1102 och
II: 1271 (nr 3) vara i huvudsak tillgodosedda.
Propositionens förslag—---(lika med utskottet)---tillstyrker
utskottet propositionen i dessa delar.»
Proposition nr 129
---(lika med utskottet)---
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»alt riksdagen i anledning av de i propositionerna nr 63
och nr 129 framlagda förslagen till ändringar i kommunallagen
för sin del besluter i fråga om denna lag,
1) med besvarande av motionerna I: 1027 och II: 1181 (nr
1), I: 1028 och II: 1182 (nr 2) samt I: 1102 och II: 1271 (nr
3) i motsvarande del, att 1 och 4 §§ skall ha den lydelse som
föreslås i bilaga 4 (enhetlig kommunbeteckning);
2) med avslag på motionerna I: 1108 och II: 1281 (nr 5),
I: 1109 och II: 1280 (nr 6) samt I: 1110 och II: 1282 (nr 7)
i motsvarande del, att två nya paragrafer skall införas, 5 a
och 14 a §§, med den lydelse som föreslås i bilaga 4, och att
15 § första stycket skall ha den lydelse som föreslås i bilaga
4 (fakultativt suppleantsystem);
3) med bifall till motionerna I: 1109 och II: 1280 (nr 6)
samt avslag på motionerna 1:1107 och 11:1284 (nr 4),
I: 1110 och II: 1282 (nr 7) samt II: 1279 (nr 8) och II: 1283
(nr 9) i motsvarande del, att 9 § skall ha den lydelse som
föreslås i bilaga 4 (reglerna om valkretsindelning);
4) med besvarande av motionerna I: 1108 och II: 1281 (nr
5) och avslag på motionerna I: 1107 och II: 1284 (nr 4)
samt I: 1109 och II: 1280 (nr 6), samtliga i vad de avser
kommunallagen men inte blivit behandlade under punkterna
1) — 3), antar övriga förslag i bilaga 4.»
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
15
2) i fråga om det fakultativa suppleantsystemet:
av fru Segerstedt Wiberg (fp) samt herrar Svenungsson (m), Richardson
(fp), Axel Georg Pettersson (ep), Larsson i Luttra (ep), Wennerfors (m),
Boo (ep), Nelander (fp) och Strömberg (fp), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande om proposition nr 129 på sid. 8
som börjar med »Utskottet vill erinra» och slutar med »i denna del» bort ha
följande lydelse:
»Utskottet finner starka skäl tala för att suppleantsystemet bör vara obligatoriskt.
En sådan ordning gäller i fråga om suppleanter för landstingsmän
liksom beträffande alla kommunala styrelser och nämnder. Det är
svårt att motivera en avvikelse beträffande fullmäktige. Att suppleanter
finns i vissa kommuner men inte i andra kan inte vara tillfredsställande.
Den allmänna synpunkten, att kommunerna bör ges största möjliga handlingsfrihet,
är inte tillämplig i denna fråga. Detta framgår redan av att suppleantsystemet
är obligatoriskt i alla andra fall där det förekommer. Motiveringen
för att det införs är också väsentligen, att det breddar och stärker
den kommunala demokratin samt ökar de kommunala församlingarnas
funktionsduglighet. Med hänsyn härtill bör någon valfrihet inte föreligga,
sedan man väl fattat principbeslutet och infört bestämmelser om fullmäktigesuppleanter
i KL. Utskottet finner sålunda anledning att, med avvikelse
från propositionen och bifall till motionerna 5), 6) och 7) i denna del, förorda
att suppleanter obligatoriskt skall utses för fullmäktige. Detta påkallar
en ändrad avfattning av 5 a, 14 a och 15 §§ i lagförslaget.»
dels att punkten 2) i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2) i anledning av motionerna I: 1108 och II: 1281 (nr 5),
I: 1109 och II: 1280 (nr 6) samt I: 1110 och II: 1282 (nr 7) i
motsvarande del, att två nya paragrafer skall införas, 5 a
och 14 a §§, med den lydelse som nedan anges och att 15 §
första stycket skall ha den lydelse som nedan anges.
5 a §.
För kommunfullmäktige skola utses suppleanter.
14 a §.
Inträffar sådant hinder för kommunfullmäktig eller behörigen kallad
suppleant, att han icke kan inställa sig vid sammanträde med kommunfullmäktige
eller icke vidare kan tjänstgöra vid sammanträde, åligger det
honom att utan dröjsmål underrätta kommunfullmäktiges ordförande, som
till tjänstgöring vid sammanträdet inkallar den suppleant, som enligt den
mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att inträda. År denne
närvarande vid sammanträdet, inträder han utan särskild kallelse.
15 §.
Kommunfullmäktige må ej handlägga ärende, såvida icke minst två tredjedelar
av fullmäktige äro tillstädes. År tillstädesvarande fullmäktig enligt
16
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
vad i 16 § eller 63 § andra stycket sägs hindrad alt deltaga i visst ärende,
utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande
icke uppgår till vad sålunda föreskrivits, hinder för ärendets handläggande.
(Om reservationen 1 vinner bifall i fråga om punkten 1 i utskottets hemställan,
bör »kommun» utgå ur de fem kursiverade orden.)
3) i fråga om förutsäitningarna för valkretsindelning:
av herrar Georg Pettersson, Erik Olsson, Sörlin, Nyquist, Norberg, Adamsson,
Nilsson i Östersund och Henningsson, fru Thunvall samt herr Johansson
i Trollhättan (alla s), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande om proposition nr 129 på sid. 7
som börjar med »Utskottet kan inte» och slutar med »i denna del» bort ha
följande lydelse:
»Utskottet avstyrker de nämnda motionerna och tillstyrker propositionens
förslag. Detta medför att den nuvarande valmetoden får i sak oförändrade
konsekvenser även sedan reglerna om fullmäktiges antal ändrats. Som departementschefen
framhåller (prop. sid. 120) innebär gällande bestämmelser
om när valkretsindelning skall ske, att kommuner med omkring 50 eller
fler fullmäktige alltid är indelade i valkretsar. Detta måste stadgas i 9 § genom
ett tillägg, då bestämmelserna om antal fullmäktige ändras, om inte
sistnämnda reform skall få valtekniska konsekvenser.»
dels att punkten 3) i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3) med avslag på motionerna I: 1107 och II: 1284 (nr 4),
I: 1110 och II: 1282 (nr 7), I: 1109 och II: 1280 (nr 6) samt
II: 1279 (nr 8) och II: 1283 (nr 9) i motsvarande del, att 9 §
skall ha den lydelse som nedan anges.
9 §•
För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkretsar, om i
kommunen finnas flera än 40 000 invånare eller för kommunen skola utses
minst 51 fullmäktige. Överstiger folkmängden i kommun 10 000, må valkretsindelning,
där så befinnes lämpligt, företagas också i annat fall än nu
sagts. Annan kommun må ej indelas i valkretsar, såframt icke till följd av
kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden
synnerliga skäl föreligga därtill. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan beräknas komma att
utse minst tio kommunfullmäktige med tillämpning av vad i följande stycke
sägs; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas
till olika valkretsar; att varje valkrets om möjligt utformas så, att den kan
omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige
för hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskilda valkretsarna
i den mån det utan olägenhet kan ske.
I varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en kommunfull
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr U år 1969 17
mäktig för varje fullt tal, motsvarande det som erhålles, då kommunens för
samma år i mantalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela kommunen. Därest det antal fullmäktige, som med tillämpning
av denna regel skall utses, icke uppgår till det för kommunen bestämda antalet,
skola för ernående av detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd mest
överskjuter det tal, som enligt den angivna regeln äro bestämmande för fullmäktiges
antal inom valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning
efter överskottens storlek välja ytterligare en fullmäktig. Äro över skottstalen
lika för två eller flera valkretsar, avgöres företrädet genom lottning.
Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunstyrelsen uppgjort
förslag, kommunfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen.
Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning,
sedan tillfälle beretts kommunfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.
Beslut om-------nästa val.
(Om reservationen 1 vinner bifall i fråga om punkten 1 i utskottets hemställan,
bör de kursiverade orden ändras: »kommunstyrelsen» bör vara
»kommunens styrelse» och i övriga ord bör »kommun» utgå.)
Särskilt yttrande
av fru Segerstedt Wiberg samt herrar Richardson, Nelander och Strömberg
(alla fp):
Vi har avstått från att framställa reservationsyrkande om bifall till motionerna
i) i vad de avser, att mandatperioden skall börja den 15 oktober
valåret, endast med hänsyn till att vissa praktiska problem kan vara förenade
med att genomföra en sådan reform redan 1970. Vi vill emellertid understryka
det angelägna i att en ändring kommer till stånd före 1973 års val. En
omläggning av riksdagens mandatperiod kan visserligen inte ske förrän senare,
eftersom grundlagsändring krävs, men detta utgör inget skäl för att
uppskjuta en reform i fråga om kommunerna.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 saml. 2 avd. Nr U
18
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
Bilaga 1
Motionärer och motionsyrkanden
!)
1:1027 och II: 1181
Motionärer i första kammaren: herr Gösta Jacobsson och herrar Ingvar
Andersson, Brundin, Hernelius, fru Hultell, herrar Kaijser, Lidgard, Yngve
Nilsson, Ottosson, Schött, fröken Stenberg samt herrar Wallmark och Åkerlund
(alla m), herrar Alexanderson, Ernulf, Levin, Lundström, Nyman, fru
Segerstedt Wiberg, herrar Skärman och Tistad (alla fp) samt herr Berglund
(s). I andra kammaren: fröken Ljungberg samt herrar Bohman, Clarkson,
Lothigius, Magnusson i Borås, Nordstrandh, Oskarson, Ringaby, Thylén och
Werner (alla m), herrar Gustafson i Göteborg, Löfgren, Nelander, fru Nettelbrandt
och herr Sjöholm (alla fp) samt herr Börjesson i Falköping (ep).
Hemställan avser: »att riksdagen med ändring av Kungl. Maj :ts proposition
nr 63 med förslag till enhetlig kommunbeteckning måtte besluta,
att städernas bestående rättigheter i de i motionen angivna hänseendena
skall respekteras, och att det sålunda skall förbehållas varje särskild stad att
själv besluta rörande avstående från beteckningen stad och rörande ändring
av benämningarna på de nuvarande kommunala institutionerna stadsfullmäktige,
drätselkammare resp. stadskollegium; samt
att det uppdrages åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.
»
2)
1:1028 och 11:1182
Motionärer i första kammaren: herr Ferdinand Nilsson och herrar Andreasson,
Bengtson, Axel Kristiansson, Mattsson samt Ernst Olsson (alla
ep). I andra kammaren: herr Sjönell samt herrar Grebäck, Polstam och
Sundkvist (alla ep).
Hemställan avser: »att riksdagen, med ändring av proposition nr 63 med
förslag om införande av enhetlig kommunbeteckning, m. m., måtte besluta
att städerna själva skall besluta rörande bibehållande av eller avstående
från beteckningen stad och eventuell ändring av beteckningen på de nuvarande
kommunala institutionerna stadsfullmäktige, drätselkammare respektive
stadskollegium; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.
»
3)
It 1102 och II: 1271
Motionärer är i första kammaren herrar Gösta Jacobsson (m), Berglund
(s), Skärman och fru Segerstedt Wiberg (båda fp) samt i andra kammaren
herrar Magnusson i Borås och Enarsson (båda m).
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
19
Hemställan avser: »att i kommunallagen införes en allmän bestämmelse
av innebörd att vad som i nämnda lag och andra lagar och författningar stadgas
om kommunfullmäktige och kommunstyrelse skall i tillämpliga delar
gälla om stadsfullmäktige, drätselkammare och stadskollegium för de städer
där stadsbeteckningen bibehålies.»
4)
1:1107 och II: 1284
Motionärer är i första kammaren herrar Dahlén, Axel Andersson och
Lundström (alla fp) samt i andra kammaren fru Nettelbrandt, herrar Mundebo,
Antby, Källstad, Ohlin, Wiklund i Stockholm, Larsson i Umeå, Tobé
och Romanus (alla fp).
Hemställan avser: »att riksdagen, med avslag på propositionen i denna
del, måtte besluta sådan ändring av 8 § kommunallagen att mandattiden för
kommunfullmäktige och suppleanter skall räknas från och med den 15 oktober
det år då valet äger rum,
att riksdagen måtte besluta avslag på den i propositionen föreslagna ändringen
av 9 § kommunallagen om valkretsindelning samt
att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.»
5)
Is 1108 och II: 1281
Motionärer är i första kammaren herr Per Jacobsson (fp) samt i andra
kammaren herrar Larsson i Umeå, Sterne, Tobé, Rimås och Romanus
(alla fp).
Hemställan avser: »att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 129
måtte beakta de synpunkter och förslag som anförts i motionen samt
att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.»
6)
1:1109 och II: 1280
Motionärer är i första kammaren herrar Harald Pettersson, Svanström
och Ferdinand Nilsson (alla ep) samt i andra kammaren herrar Larsson i
Luttra, Boo, Magnusson i Nennesholm, Glimnér, Persson i Heden, Andersson
i Knäred och fru Jonäng (alla ep).
Hemställan avser: »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition
nr 129 måtte besluta,
att 1. suppleanter för fullmäktige skall utses i samtliga kommuner;
2. kommun skall äga rätt att företa uppdelning i valkretsar när invånarantalet
överstiger 40 000 och i övrigt endast om speciella omständigheter
föreligger;
3. indelningen i valkretsar och antalet fullmäktige i varje valkrets vid
1970 års val skall fastställas före utgången av april månad 1970;
4. de föreslagna nya bestämmelserna om antalet fullmäktige skall tillämpas
i samtliga kommuner fr. o. m. 1970 års val; samt
att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.»
20
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
7)
1:1110 och II: 1282
Motionärer är i första kammaren herr Strandberg (m) samt i andra kammaren
fröken Ljungberg och herr Oskarson (båda m).
Hemställan avser: »att riksdagen måtte antaga det vid propositionen nr
129 fogade
1. Förslaget till Lag om ändring i kommunallagen (1953: 73) med den
ändringen att 5 a §, 9 § och 14 a § erhåller följande lydelse:
5 a § första stycket
För kommunfullmäktige skola utses suppleanter. Om beslutet skall länsstyrelsen
ofördröj ligen underrättas.
9 §
För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkretsar, om i
kommunen finnas flera än 40 000 innevånare, överstiger folkmängden i
kommun 10 000, må valkretsindelning, där så befinnes lämpligt, företagas
också i annat fall än nu sagts. Annan kommun må ej indelas i valkretsar,
såframt icke till följd av kommunens särskilt betydande utsträckning eller
liknande förhållanden synnerliga skäl föreligga därtill. Valbarhet är ej inskränkt
inom valkrets.
14 a §
Inträffar sådant hinder för kommunfullmäktige, att han icke kan inställa
sig vid sammanträde med kommunfullmäktige åligger det honom att utan
dröjsmål underrätta kommunfullmäktiges ordföranden, som till tjänstgöring
vid sammanträdet inkallar den suppleant, som enligt den mellan
suppleanterna bestämda ordningen står i tur att inträda.
2. Förslaget till Lag om ändring i lagen (1962:436) om församlingsstyrelsen,
med den ändringen att 17 a § erhåller följande lydelse:
17 a §
Ha suppleanter för kyrkofullmäktige utsetts och inträffar sådant hinder
för kyrkofullmäktig eller behörigen kallad suppleant, att han icke kan inställa
sig vid sammanträde med kyrkofullmäktige åligger det honom att utan
dröjsmål underrätta kyrkofullmäktiges ordförande, som till tjänstgöring vid
sammanträdet inkallar den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna
bestämda ordningen står i tur att inträda.»
«)
II: 1279
Motionär är herr Hugosson (s) i andra kammaren.
Hemställan avser: »att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr
129 måtte besluta att inledningen till andra momentet i § 9 i kommunallagen
och till andra momentet i § 9 i kommunallagen för Stockholms stad får följande
lydelse:
''Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan beräknas komma att
utse minst tio och högst femton kommunalfullmäktige med tillämpning av
vad i följande stycke sägs.’»
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
21
9)
II: 1283
Motionärer är fru Marklund, fru Ryding och herr Hermansson (alla vpk)
i andra kammaren.
Hemställan avser: »att riksdagen med bifall i övrigt till förslagen i proposition
nr 129 år 1969 om ändring i kommunallagen (1953:753) måtte
besluta om följande lydelse av 9 §:
9 §
(Propositionen:)
För val av kommunfullmäktige
skall kommun indelas i valkretsar,
om i kommunen finns flera än 40 000
invånare eller för kommunen skola
utses minst 51 fullmäktige, överstiger
folkmängden i kommun 10 000,
må valkretsindelning, där så befinnes
lämpligt, företagas också i annat
fall än nu sagts. Annan — ---
inom valkrets.
(Motionärernas förslag:)
För val av kommunfullmäktige
skall kommun med mera än 100 000
invånare indelas i valkretsar. Är
folkmängden i kommun mindre än
nu sagts men överstiger den 40 000,
må valkretsindelning ock företagas,
där så befinnes lämpligt. Överstiger
folkmängden icke 40 000 men skall i
kommunen utses minst 51 fullmäktige,
må jämväl sådan kommun, där
så befinnes lämpligt, indelas i valkretsar,
dock ej flera än två, såframt
icke synnerliga skäl till annat föranleda.
Annan---inom val
krets.
»
22
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
Bilaga 2
Enhetlig kommunbeteckning: vissa särskilda frågor
Följ dmotionernas huvudinnehåll
Motionerna I: 1027 och II: 1181 (nr 1 i förteckningen)
Motionärerna anför i huvudsak följande:
Förslaget i propositionen nr 63 innebär för städernas del ett tvångsvis avskaffande
av beteckningen stad för samtliga städer. Städernas institutioner
måste också byta namn. Förslaget går längre än vad som förordats av komimunalrättskommitténs
majoritet, som synes ha utgått att åt varje stad skulle
överlämnas att tills vidare själv utan yttre tvång besluta rörande sin kommunala
satus.
Även om utvecklingen inneburit att de strukturella och rättsliga skillnaderna
mellan städerna och landskommunerna blivit mindre framträdande
har beteckningen stad alltjämt innehåll och reell betydelse. Vi vill därför
ha kvar denna beteckning som officiell beteckning.
Beteckningen stad utgör för de i städerna bosatta medborgarna ett starkt
föreningsband med det historiskt givna stadssamhället. En påtaglig samhälls-
och medborgaranda har ofta frodats i de historiska traditionernas
hägn. Tillräckliga skäl föreligger enligt vår mening inte att avskaffa eller
rent av förbjuda stadsbeteckningens användande liksom ej heller att ändra
på stadsfullmäktigeinstitutionen. Ett beslut i enlighet med propositionen
skulle för ett mycket stort antal medborgare, särskilt i de berörda städerna,
framstå som ett »onödigt för att inte säga meningslöst offer på den allmänna
likriktningens altare».
Det kan även ifrågasättas om inte förslaget innebär ett åsidosättande av
den kommunala självstyrelsen, sådan denna av många uppfattas.
Som ett bestående rudiment av städernas rättigheter kvarstår alltjämt
rätten till beteckningen stad; till denna knytes de äldre städernas stapelstadsrätt.
Auktionsmonopolet betyder som rättighet mindre. Väsentligt är
emellertid att nu angivna kvarstående rättigheter »såsom innefattade i
givna privilegiebrev näppeligen låter sig utan vidare upphävas».
Det kan ifrågasättas om ett riksdagens bifall till regeringspropositionen
i oförändrat skick skulle stå i överensstämmelse med regeringsformen. Här
åberopas § 114 regeringsformen, enligt vilket lagrum de forna riksståndens
privilegier, förmåner och rättigheter fortfarande skall gälla. Den väsentliga
betydelsen av borgerskapets privilegier ligger i att de garanterar privilegiekaraktären
hos de enskilda städernas privilegier. För de äldre städerna i de
forna danska provinserna gäller ytterligare att svenska staten i Roskildefreden
förband sig att bevara borgerskapets privilegier, d. v. s. stadsrättigheterna.
På rättsvetenskapligt håll göres gällande att hithörande privilegier
inte kan upphävas utan privilegiehavarnas medgivande. I vilket fall
som helst torde — menar man från detta håll — beslut om återkallande
av de enskilda städernas privilegier kräva att riksdagens beslut i ärendet
fattas under sådana former, som är erforderliga för grundlagsändring.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1960
23
Mot avskaffandet av begreppet stad torde ytterligare kunna framföras
den invändningen att stadsbegreppet har stark internationell förankring i
språkbruk och betraktelsesätt. För städer med vidsträckta internationella
kontakter skulle uppenbarligen stadsbeteckningens försvinnande medföra
praktiska olägenheter och te sig som en deklassering. Att de enskilda städernas
handel skulle lida avbräck synes sannolikt. Stadsrättigheten såsom
sådan utgör en goodwill för staden.
Hur Stockholms ställning som landets huvudstad i fortsättningen skall
upprätthållas har inte klarlagts i propositionen.
Det förefaller som om det övervägande flertalet av städerna vid remissförfarandet
rörande kommunalrättskommitténs betänkande utgått ifrån att
de föreslagna författningsbestämmelserna skulle inrymma en rätt för städerna
att själva avgöra om sitt framtida öde. Man torde allmänt ha förutsatt
att de nuvarande städerna i varje fall tills vidare skulle få bestå såsom
sådana.
För den händelse till följd av kommande kommunsammanslagningar det
nuvarande stadsbegreppet skulle anses obönhörligen dömt att försvinna
måste i vart fall något annat sättas i dess ställe, som möjliggör för stadskärnan
att uppbära rätten till stadsnamnet och föra stadens traditioner vidare.
Innan så skett bör stadens rättsställning kunna bibehållas okränkt.
Motionerna I: 1028 och II: 1182 (nr 2 i förteckningen)
Motionärerna anför i huvudsak följande:
Förslaget i proposition nr 63 innebär avskaffande av beteckningen stad
för samtliga svenska städer utan hänsyn till historisk tradition. Städernas
institutioner — stadsfullmäktige och drätselkammare respektive stadskollegium
— måste även döpas om till kommunfullmäktige respektive kommunstyrelse.
Propositionen har i denna del gått längre än majoriteten inom
kommunalrättskommittén, som synes ha utgått från att åt varje stad tills
vidare skulle överlämnas att utan yttre tvång besluta i detta hänseende.
Efter 1962 års kommunindelningsreform har olikheterna mellan städerna
och landskommunerna i realiteten i mångt och mycket utjämnats. Det
är möjligt att denna utveckling genom nya kommunsammanslagningar kan
komma att bli ytterligare accentuerad i framtiden. Men trots detta bär beteckningen
stad alltjämt ett värde för många, vilket torde komma att bestå
även åtskillig tid framöver.
För medborgarna i de svenska städerna utgör beteckningen stad av allt
att döma ett starkt föreningsband också socialt och kulturellt med det
historiskt givna stadssamhället. Medvetandet härom är särskilt starkt framträdande
i våra äldre städer. En påtaglig samhälls- och medborgaranda har
ofta frodats i de historiska traditionernas tecken. Vägande skäl föreligger
på många håll att inte avskaffa eller förbjuda stadsbeteckningens användning
liksom ej heller att ändra på beteckningar rörande stadsfullmäktigeinstitutionen,
som endast för några år sedan firade hundraårsjubileum
runt om i landet. Ett beslut av riksdagen i enlighet med propositionen
skulle för ett mycket stort antal medborgare, framför allt i de berörda
städerna, framstå som ett »onödigt för att inte säga meningslöst offer på
den allmänna likriktningens altare».
Det innebär också ett onödigt inkräktande på den kommunala självstyrelsen,
sådan denna av många uppfattas.
24
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
Mot avskaffandet av begreppet stad torde också tala att stadsbegreppet
har stark internationell förankring i språkbruk och betraktelsesätt. För
städer med vidsträckta internationella kontakter, såsom t. ex. Stockholm,
Göteborg, Malmö, Uppsala och Lund m. fl., skulle uppenbarligen stadsbeteckningens
försvinnande medföra praktiska olägenheter.
I vilken form Stockholms ställning som landets huvudstad i fortsättningen
skall upprätthållas har inte klarlagts i propositionen.
I samband med remissförfarandet rörande kommunalrättskommitténs
betänkande torde det övervägande flertalet av städerna ha utgått från att de
föreslagna författningsbestämmelserna skulle inrymma en rätt för städerna
att själva besluta om beteckningen stad eller kommun. Man torde allmänt
ha förutsatt att de nuvarande städerna i varje fall tills vidare skulle
få bestå såsom sådana.
Till utskottet inkomna skrivelser
Ett antal städer har ingett skrivelser till utskottet i ärendet rörande enhetlig
kommunbeteckning. Skrivelser har sålunda inkommit från
1) Stockholms stadskollegium, dagtecknad den 29 april 1969;
2) Drätselkammaren i Malmö, dagtecknad den 5 maj 1969;
3) Stadskollegiet i Göteborg, dagtecknad den 9 maj 1969;
4) Stadsfullmäktige i Ulricehamn, dagtecknad den 24 juni 1969;
5) Stadsfullmäktige i Alingsås, dagtecknad den 3 juli 1969; samt
6) Stadsfullmäktige i Lund, dagtecknad den 10 november 1969.
Om skrivelsernas huvudsakliga innehåll skall här antecknas följande:
1) och 3) önskar lagändringar i anslutning till kommunalrättskommitténs
majoritetsförslag. 2) önskar åtgärder för att bibehålla städernas frihet att
få officiellt beteckna sig och sina organ som städer resp. stadstillhörande,
helst för framtiden och eljest tills vidare i avvaktan på en samtidigt begärd
utredning om stadsbegreppets fortsatta användande i officiella sammanhang.
6) innebär i huvudsak samma ståndpunkt som 2). 4) uttrycker
starka betänkligheter mot slopande av stadsbegreppet och önskemål om
bibehållande i någon form av detta begrepp. I 5) begärs att varje stad själv
skall äga besluta om bibehållande av eller avstående från beteckningen
stad eller om eventuell ändring av benämningen på stadsfullmäktige och
drätselkammare resp. stadskollegium.
1962 års kommunindelningsreform
Genom den genomgripande reform av den primärkommunala indelningen
som genomfördes den 1 januari 1952 sammanlades kommuner som på
grund av lågt invånarantal och svagt skatteunderlag inte ansågs kunna bära
upp en egen kommunalförvaltning. Som en riktlinje för behovet av sammanläggningar
hade statsmakterna angett en normalstorlek för kommuner
som borde eftersträvas och en minimistorlek som inte utan särskilda
skäl fick underskridas. Normalstorleken var 3 000 invånare och minimistorleken
2 000 invånare. Reformen ledde till en minskning av antalet primärkommuner
från ca 2 500 till 1 037.
Endast några år efter det att denna reform slutförts började man på
olika håll diskutera behovet av ytterligare sammanläggningar av kommuner.
I flera fall genomfördes också kommunsammanläggningar som berör
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
25
da kommuner ansökt om. Vid slutet av 1950-talet hade ett betydande antal
kommuner börjat undersöka om det för deras del var lämpligt att bilda
större enheter.
År 1959 tillkallades därför en utredning — indelningssakkunniga — för
att överväga behovet av en ny indelningsreform. Utredningen redovisade sitt
uppdrag i betänkandet Principer för en ny kommunindelning (SOU
1961:9). På grundval härav fattade statsmakterna 1962 beslut angående
översyn av rikets indelning i borgerliga primärkommuner (prop. 1961:
180, KU 1962:1, rskr 64). I detta beslut angavs riktlinjer för en fortsatt
utveckling på frivillighetens grund mot större kommunala enheter. Huvudprincipen
var att till lämpliga nya kommuner (kommunblock) skulle sammanföras
näringsgeografiskt sammhängande regioner. Detta innebar att
kommunerna i allmänhet skulle komma att utgöras av en centralort och
från näringsgeografisk synpunkt avgränsade landsbygdsområden omkring
denna.
Under åren 1963 och 1964 fastställde Kungl. Maj :t planer för lämplig
kommunindelning i varje län. Planerna redovisas i kungörelsen den 21 maj
1964 (nr 162) om fastställda planer för länens indelning i kommuner.
Beträffande 36 kommuner innebar ställningstagandet att de borde bestå
oförändrade. Av dessa är fyra städer. Till detta antal får läggas Stockholms
stad som inte berördes av planeringen. I övrigt sammanfördes kommuner
eller delar av kommuner till sammanlagt 245 kommunblock. Planerna angav
sålunda en indelning av landet i 282 kommuner. Efter beslut om ändringar
i den ursprungligen fastställda planen har antalet kommunblock
minskat till 280.
Årets riksdag biföll under vårsessionen en proposition (nr 103) med
förslag till lag med särskilda bestämmelser om ändring i kommunindelningen
(KU 24, rskr 230; SFS 156). Denna åsyftar att ny primärkommunal
indelning enligt de principer, som fastställdes genom riksdagens beslut
1962, skall bli i huvudsak genomförd vid årsskiftet 1973/7Å.
Frågan om enhetlig kommunform vid 1962 års kommunindelningsreform
I indelningssakkunnigas betänkande ang. principer för en ny kommunindelning
(SOU 1961:9) tog de sakkunniga upp frågan om enhetlig kommunform.
Därvid anförde de inledningsvis följande:
»Den nya indelningsreformen tar sikte på en folkmängd av i regel lägst
8 000 invånare. Indelningen skall i princip baseras på näringsgeografiskt
bestämda regioner och icke på bestående administrativa eller kommunala
enheter. Praktiskt taget alla städer kommer att beröras av reformen. För
flertalet städer kommer dess förverkligande att betyda, att det nuvarande
stadsområdet blir en mindre del av det nya kommunterritoriet, för vissa,
att den nuvarande stadsbefolkningen blir en minoritet bland kommuninvånarna.
Stundom kommer reformen att innebära flera städers samgående i en
storkommun, i vilken även åtskilliga landskommuner ingår. Varje identitet
mellan staden såsom geografiskt begrepp och administrativ enhet försvinner.
Kvar står endast skillnaden mellan tätort och glesbebyggelse, en skillnad,
som kommer att möta inom varje nyskapad kommun.»
I betänkandet berörde de sakkunniga även frågan om städernas särskilda
skyldigheter och rättigheter. I detta sammanhang anförde de bl. a. följande:
-
26
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
»Till stadsrättigheter i vid mening kan också föras rätten till stadsnamnet.
Huruvida denna rätt skall anses äga särskilt skydd i RF § 114 kan
synas tvivelaktigt om alla andra med stadsbegreppet förenade rättigheter
och skyldigheter avskaffas. I detta sammanhang må erinras om å ena sidan
att de s. k. osjälvständiga köpingarna 1862 fick bestå ehuru deras samhällsuppgifter
efter näringsfrihetens genomförande, om icke fullständigt,
så dock i allt väsentligt upphört och å den andra att ett antal självständiga
köpingar vid sammanläggning med landskommuner 1952 frånkändes sina
köpingsrättigheter. Framhållas må emellertid, att köping icke kan åberopa
RF § 114 till försvar för sina »rättigheter». För städernas del kan anmärkas
att nämnda grundlagsskydd för stadsnamnet såsom integrerande del av
stadsrättigheter ej torde innefatta mer än skyldighet för Kungl. Maj :t att
inhämta riksdagens samtycke till återkallande av namnet stad, vilket synes
kunna ske kollektivt för alla eller vissa slag av städer.»
De sakkunniga ansåg att uppdelningen av primärkommunerna i städer,
köpingar och landskommuner och den till denna typologi bundna föreställningen
att städer och köpingar företrädde högre kommunformer utgjorde
fördröjande hinder för en genomgripande kommunindelningsreform.
För de sakkunniga framstod införandet av en enda kommuntyp i de äldre
kommunformernas ställe som den naturliga konsekvensen av det dittillsvarande
historiska utvecklingsförloppet. En sådan reform borde dock föregås
av ett avskaffande av de förvaltningsmässiga olikheterna mellan de
olika kommuntyperna. De sakkunniga uttalade även att vissa spörsmål såsom
namnet på en blivande enhetlig kommuntyp och principerna för namngivning
i enskilda fall av de blivande kommunbildningarna torde kräva
särskilda överväganden. De sakkunniga uttalade vidare följande:
»Såsom en första åtgärd bör riksdagen beredas tillfälle att avge ett principuttalande
i fråga om införande i 1953 års kommunallag av en enhetlig
typ av primärkommuner. Sedan detta uttalande inhämtats bör åt särskilda
sakkunniga uppdragas att på grundval av de resultat, vartill de i det föregående
redovisade utredningarna kommer, kartlägga återstående olikheter
mellan kommunformerna och förbereda deras avlägsnande, att utarbeta
och framlägga förslag om stads, köpings och landskommuns ersättande med
en enda typ av borgerliga primärkommuner samt att verkställa en allmän
genomgång av gällande lagstiftning i syfte att utrensa eller neutralisera de
stadganden, som anknyter till den i kommunallagstiftningen hittills upprätthållna
uppdelningen av de borgerliga primärkommunerna i olika typer.
Vidare bör frågorna om avskaffande av municipalsamhällsinstitutet samt
om övriga indelningars anpassning till den nya kommunindelningen omgående
utredas.»
Två ledamöter (Sven-Olof Dahlman och Mats Edling) gjorde ett särskilt
uttalande i frågan om en enhetlig kommuntyp. De anförde därvid bl. a.
följande:
»Ett allmänt genomförande av en kommunreform enligt de riktlinjer,
som de sakkunniga framlagt, kommer självfallet att aktualisera frågan
om en enhetlig kommuntyp. Vid en senare tidpunkt, då man bättre än nu
kan överblicka läget, kan det därför vara lämpligt, att detta problemkomplex
blir föremål för särskild utredning. I motsats till majoriteten finner vi det
angeläget, att en sådan utredning icke på förhand bindes av något principuttalande
av riksdagen eller av någon på förhand angiven målsättning,
utan att den göres helt förutsättningslös.»
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
27
Departementschefen uttalade i prop. 1961: 180 angående översyn av rikets
indelning i borgerliga primärkommuner att ett ställningstagande i
frågan om en enhetlig kommuntyp borde föregås av utredning rörande alla
de problem som sammanhängde med införandet därav. Han anslöt sig därvid
till flertalet av de remissinstanser, som uttalat sig i frågan.
KU uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1962: 1) bl. a. följande:
»Med
hänsyn till angelägenheten att förefintliga hinder mot sammanslagningar
av städer och kringliggande landsbygd avlägsnas bör, såsom departementschefen
uttalat, en utredning göras rörande alla de spörsmål som
sammanhänger med införandet av en enhetlig kommuntyp. I avvaktan på
resultatet av en sådan utredning torde några nya stadsrättigheter icke böra
beviljas.»
Det må anmärkas att sju utskottsledamöter reserverade sig för avslag på
propositionen. En ledamot i majoriteten (herr Alemyr) avgav ett särskilt yttrande
i syfte att rikta riksdagens uppmärksamhet på frågan om enhetlig kommuntyp.
Med anledning av vad utskottet anförde om beviljande av nya stadsrättigheter
bör här även noteras, att sådana rättigheter inte beviljats efter
1951.
Städernas privilegier
Historik
Från 1200-talet ända fram till slutet av 1700-talet var privilegielagstiftningen
av väsentlig betydelse för samhällslivet. Den var ett utflöde av
konungens s. a. s. ekonomiska lagstiftningsmakt. Syftet var att inom ståndssamhällets
ram åstadkomma en effektiv arbetsfördelning.
Privilegielagstiftningen var en särlagstiftning vid sidan av den allmänna
rätten. Den avsåg såväl individuella subjekt som samhällsgrupper och
förekom i olika former. Privilegiebrev, d. v. s. högtidliga försäkringar av
rättsskapande innehåll, var en av dessa.
Städernas privilegier kunde redan tidigt indelas i två grupper. Den ena
omfattade privilegier för enskilda städer. Den andra bestod av den för alla
städer (eller ett större antal av dem) givna privilegielagstiftningen. Från
början av 1630-talet började privilegieframställningar av enskilda städer
att samordnas genom av borgarståndet vid riksdagarna framställda allmänna
besvär. Före 1719 brukade de olika städernas enskilda privilegier stadfästas
av nytillträdande regent. I 1719 års regeringsform intogs emellertid
en generell bekräftelse på städernas enskilda privilegier. En sådan fanns
även i 1720 års regeringsform, där den löd sålunda:
»Städerna i riket förbliva vid deras välfångna privilegier och rättigheter,
som dem av forna konungar givna och förlänta äro; dock så att de av
riksens ständer efter tidernas omständigheter lämpas---.»
En auktoritativ förklaring över detta lagrum gavs i 1723 års resolution
på städernas allmänna besvär, i vars sista punkt (45) stadgades:
»Ehuruväl städernas enskilda privilegier skola, som regeringsformens 51 §
förmäler, bliva översedda och efter närvarande tiders beskaffenhet uti sådana
mål som någon ändring nödvändigt erfordra, lämpade och förbättrade;
så böra de dock icke till deras grund och varelse upphävas och omkullkastas.
Därjämte är Kongl. Maj :ts vilja, att dessa föregående borgerska
-
28
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
pets allmänna resolutioner icke skola, till städernas nackdel, framdeles bliva
rubbade, ändrade eller igenom någon stridig uttydning förklarade
---.»
Generella privilegier för »rikets borgerskap och städerna» meddelades i
en kunglig försäkran den 23 februari 1789. Dessa —■ som enligt numera
gängse uppfattning garanterar privilegiekaraktären hos de enskilda städernas
privilegier — avses med bestämmelsen i § 114 RF. Efter ändring i samband
med representationsreformen 1866 har denna paragraf följande lydelse:
»§
114. De forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter
skola, där de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den stånden förut
tillkommande representationsrätt, och således med denna upphört, fortfarande
gälla. Ej må ändring eller upphävande därav ske, utan genom
Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall, om
frågan rörer ridderskapet och adelns eller prästerskapets privilegier, förmåner,
rättigheter och friheter, i förra fallet av ridderskapet och adeln samt i
det senare av allmänt kyrkomöte.»
Utredning om avvecklingar av städernas särställning
Frågan om en avveckling av städernas särskilda skyldigheter och rättigheter
i förhållande till staten har sedan länge varit aktuell. En förberedande
utredning om möjligheterna härför verkställdes år 1921 av Torsten
Notliin. Utredningsmannen kom till den principiella slutsatsen, att nära
nog samtliga städernas ifrågavarande rättigheter och förmåner, även sådana
av privilegiekaraktär, borde indragas mot eller utan ekonomisk kompensation
från statens sida. Med undantag för donationsjordarna eller vissa
av dem kunde städerna, enligt utredningsmannens uppfattning, inte göra
anspråk på att några åt dem upplåtna förmåner på grund av sin natur var
orubbliga.
År 1955 tillsattes en utredning med uppgift att i hela dess vidd överväga
frågan om städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande
till staten. Härvid borde eftersträvas en långtgående avveckling av städernas
rättigheter med hänsyn tagen till de olika städernas särskilda intressen.
Samtidigt borde prövas, huruvida inte vissa av städernas skyldigheter gentemot
staten måtte upphöra och uppgifterna i fråga överföras till statliga organ.
Arbetet skulle i erforderlig utsträckning samordnas med andra pågående
undersökningar inom berörda eller angränsande områden. Denna
1955 års stadsutredning föreslog i sitt år 1962 avgivna betänkande (SOU
1962:9) en långtgående avveckling av städernas särskilda rättigheter och
skyldigheter. I betänkandet behandlade utredningen bl. a. städernas särskilda
rättigheter ur juridisk synpunkt. I en särskild bilaga till betänkandet
(243—247) lämnades en redogörelse för den rättsvetenskapliga diskussionen
om borgerskapets och städernas privilegier. Om denna fråga må
hänvisas till framställningen i den nämnda bilagan.
Berlitz’ och Sundbergs inställning i frågan om städernas på privilegierna
grundade ställning
De rättsvetenskapliga författare som kanske starkast försvarat städernas
på privilegierna grundade ställning är Herlitz och Sundberg. Vad de anfört
i frågan kan i korthet sammanfattas sålunda:
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
29
Herlitz: Städernas privilegier, sådana de i allehanda olika former kommit
till stånd, måste anses alltjämt äga bestånd, ehurn deras omfattning i
särskilda fall ofta måste bliva omtvistlig. De kan likväl ändras. Konungen
är, i överensstämmelse med den aldrig upphävda grundsats, som möjliggör
smärre jämkningar i privilegierna, befogad att vidtaga dylika. I fråga
om ändringar berörande för städerna gemensamma rättigheter krävs, jämlikt
114 § RF, gemensamt beslut av konung och riksdag, antingen med direkt
avseende på den ifrågavarande ändringen eller i form av en lagstiftning,
som möjliggör ändringens vidtagande. Utöver det skydd som sålunda
ligger i formerna för fattande av beslut å statens vägnar åtnjuter städerna
också dels det skydd som vissa av deras rättigheter kan anses äga som
varande förvärvade rättigheter, dels det visserligen ej juridiskt definierbara
skydd som ligger i anspråket på största möjliga varsamhet från statens
sida med avseende å sådana rättigheter, som, utan att äga denna karaktär,
kan anses vara av konstitutiv natur. (Ur »Utredning angående vissa
spörsmål rörande städernas domstolsväsen», SOU 1923:6.)
Sundberg: Borgarståndets privilegier eller 1789 års försäkran hägnas av
§ 114 RF. Enligt denna bestämmelse kan privilegierna ändras eller upphävas
genom konungs och riksdags gemensamma beslut. Genom 1723 års resolution
på städernas besvär hade försäkrats, att deras enskilda privilegier
inte fick »till deras grund och varelse upphävas och omkullkastas». Detta
är ett skydd för de enskilda städernas privilegier, som inte upptogs i 1789
års försäkran. Innebörden var att det grundväsentliga i städernas privilegier
inte kunde rubbas mot stadens bestridande. Bestämmelsen torde inte
vara upphävd och är sålunda formellt bindande för Kungl. Maj :t och riksdagen.
1723 års resolution kan emellertid upphävas genom statsmakternas
beslut. Skyddet för den enskilda stadens privilegier blir därför ej starkare
än för ståndets: »en av konung och riksdag företagen lagstiftningsakt häver
såväl ett stånds- som ett stadsprivilegium». Man synes emellertid »med
full rätt» kunna fordra att före ett beslut om upphävande eller ändring av
borgarståndets privilegier samtliga stadsrepresentationer beredes tillfälle
att avge yttrande och att mot ett mera allmänt motstånd från deras sida
någon rubbning av deras i 1789 års privilegium bekräftade rättsställning
inte företages. Ehuru det inte formellt föreligger någon skyldighet härtill,
torde detta tillvägagångssätt böra iakttagas, om statsmakterna vill handla
»i överensstämmelse med den materiella rätten». Statsmakterna är inte
skyldiga att visa fullt ut samma hänsyn beträffande de i 1789 års försäkran
inte bekräftade förmånerna. (I »Till frågan om städernas privilegier»,
Stockholm 1923.)
(I »Den svenska stapelstadsrätten», Stockholm 1927:) Städernas under
ståndsprivilegierna ej inbegripna förmåner åtnjuter inte något grundlagsskydd.
Visserligen gäller enligt 1723 års resolution att städernas särskilda
privilegier inte får så ändras att städerna därigenom »till sin grund och
varelse omkullkastas». Men själva denna försäkran åtnjuter inte något särskilt
rättsskydd. Då Kungl. Maj :t ensam eller med riksdagen har makt att
ändra eller upphäva städernas privilegier, »allmänna eller enskilda», följer
därav, att särskilt beslut om upphävande eller ändring inte är ovillkorligen
nödvändigt, när en författning av erforderlig valör angriper dem. Den nya
författningen upphäver automatiskt privilegierna i den mån de står i strid
med densamma. Privilegierna har emellertid ett värde utöver möjligheten
för städerna »att få utveckla sina synpunkter även inför riksdagens
forum». Med avseende på enskilda medborgare existerar sålunda »prak
-
30
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
tiskt» ingen rätt för statsmakterna att utan tvingande grund beröva dem
deras egendom. Vid lagstiftning som medfört upphörande av enskilda tillkommande
förmåner av ekonomisk innebörd har det regelmässigt förekommit
att de hållits skadeslösa för förlusterna. Då kommunen i ekonomiskt
hänseende är att privat rättssubjekt också i förhållande till staten,
bör vad som tillämpats vid indragning av enskildas rättigheter även gälla i
fråga om städernas privilegier. Förutsättning härför är dock att städerna
genom privilegierna tillförsäkrats inkomstbringande rättighet eller eljest
en ekonomisk rättighet till lös eller fast egendom. Är det fråga om sådana
rättigheter, som inte kan betecknas som tillgångar för stadskassan utan
tillkommer städerna i egenskap av subjekt för offentlig förvaltning bör
visserligen inte heller dessa rättigheter upphävas utan tvingande grund, om
de alltjämt har förnuftig innebörd. Något skadestånd blir emellertid normalt
inte aktuellt. Endast om städerna i förlitande på rättighetens bestånd
nedlagt kapital på inrättningar, som genom privilegiets indragning blir
onyttiga, eller om privilegiet utan att självt äga förmögenhetsvärde utgör
förutsättning för stadskassans fortsatta uppbärande av en inkomst, bör det
åligga staten att utbetala skälig ersättning.
Stadsutredningens ståndpunkt m. m.
I sitt betänkande uttalade 1955 års stadsutredning att det obestridligen
förelåg oklarhet rörande omfattningen av det rättsskydd som grundlagsenligt
tillkom borgerskapets och städernas privilegier. Detta återspeglades
enligt utredningen i den rättsvetenskapliga diskussionen. Härvidlag hänvisade
utredningen till framställningen i den förut nämnda bilagan till betänkandet.
I ett relativt fylligt avsnitt redogjorde utredningen därefter för privilegiefrågans
handläggning i praxis. Detta avslutades med följande passus:
»Till sist må endast nämnas en stadsrättighet av särskilt slag — på visst
sätt den allmännaste av alla städernas privilegier: rätten att vara stad. Som
antytts av indelningssakunniga (SOU 1961:9 s. 227 jfr s. 225) kan själva
stadsnamnet, även sedan det genom en allmän kommunal utjämning tömts
på innehåll, tänkas alltjämt bibehålla ett visst ekonomiskt värde för dess
bärare. Något fall av avkonstituering av stad har ej förekommit sedan tillkomsten
av 1789 års försäkran.»*
Utredningens egen slutsats i den behandlade frågan var följande. Städernas
rättigheter (privilegier) torde få anses vara av ståndsprivilegienalur.
Vid borgarståndets upplösning kom detta stånds privilegier att i viss
mån kvarleva som rättigheter för stadskommunerna. Fortsättningsvis anförde
utredningen:
»Det på den gamla privilegielagstiftningen grundade rättsskyddet för städernas
särskilda rättigheter lärer numera få anses vara försvagat. I den
mån ingrepp i privilegierna prövats nödvändiga, ha också statsmakterna
på det hela taget fäst mindre avseende vid de på privilegierna grundade
rättsanspråkens ursprungliga eller logiskt omtolkade innebörd och formella
styrka än vid de av en avveckling förorsakade olägenheterna, bedömda
med hänsyn till vid tidpunkten rådande förhållanden och då särskilt de
* I detta sammanhang må erinras om att Öregrunds stad upphörde den 1 januari 1967 genom
sammanslagning med Östhammars stad enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1965.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr bb år 1969
31
eventuella ekonomiska konsekvenserna. Ändring eller avskaffande av städerna
tidigare tillkommande rättigheter av ekonomisk innebörd har —
med eller utan vederlag —■ vidtagits genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen
i samma ordning, som tillämpats vid lagstiftningen i övrigt. Betecknande
är också, att även vid skilda åsikter om stadsrättigheternas privilegienatur
hävdats uppfattningar, som åtminstone i huvudsak sammanfalla,
beträffande grunderna för en avveckling av städernas särskilda rättigheter.
Den rättsvetenskapliga diskussionen lärer med hänsyn härtill få bedömas
såsom varande av väsentligen teoretiskt intresse--- —. Liksom skillnaden
mellan stad och landsbygd i politiskt och näringsrättsligt hänseende efter
hand undanröjts, äga statsmakterna befogenhet att, med iakttagande av reglerna
för beslutanderätt i det enskilda fallet, utjämna ännu kvarstående, historiskt
betingade olikheter i judiciellt och administrativt hänseende. I synnerhet
vid en så allmänt utjämnande reform, som den utredningen syftar
till, torde de härav berörda städerna därför icke kunna resa någon invändning
emot att de i judiciellt och administrativt hänseende inordnas under
samma bestämmelser, som gälla för ett stort antal andra städer och för
landsbygden.»
Utredningen hävdade alltså den uppfattningen att städernas kvarstående
rättigheter av ekonomisk innebörd inte hade längre gående skydd än att de
kunde bringas att upphöra efter beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.
På grundval av bl. a. stadsutredningens förslag framlades 1964 proposition
(nr 157) angående avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter
och skyldigheter i förhållande till staten (städernas donationsjordar,
tolagsersättningen samt vissa ersättningar för förvärvade tullfriheter,
m. m. resp. domstols- och magistratsväsendet, uppbördsväsendet samt
tullhusbyggnadsskyldigheten). I propositionen uttalade departementschefen
bl. a. följande:
»Som en konsekvens av den utjämning som under senare tid skett mellan
städerna och landskommunerna när det gäller deras ekonomiska förmåner
och förpliktelser följer, att man nu söker åstadkomma en avveckling av
städernas kvarstående rättigheter och skyldigheter i förhållanden till staten
—
Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter är av mycket gammalt
datum och innebörden av desamma är i flera avseenden oklar. Stadsutredningen
har därför i sitt betänkande berört de juridiska synpunkterna
på de ifrågavarande rättigheterna, närmast i vad mån dessa skulle åtnjuta
något särskilt rättsskydd av privilegiekaraktär. Utredningen har dock funnit,
att de kvarstående rättigheterna kan bringas att upphöra efter beslut
av Kungl. Maj :t och riksdagen. Denna ordning har också iakttagits vid
ändring eller avveckling av städerna tidigare tillkommande rättigheter av
denna natur. Vad stadsutredningen anfört i denna fråga har i allmänhet
godtagits vid remissbehandlingen.
Både i stadsutredningens betänkande och i departementspromemorian
har man utgått från att en allmän avveckling av städernas särskilda rättigheter
och skyldigheter skall komma till stånd —---- Jag delar denna upp
fattning
och förordar således, att awecklingsfrågan nu upptages i hela dess
vidd.»
Vid riksdagsbehandlingen (SU 164, rskr 342) lämnades departementschefens
uttalande utan erinran. Något särskilt uttalande i fråga om innebörden
av städernas privilegier gjordes inte.
32
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
Författningsutredningen
Här må inledningsvis noteras, att 1956 års riksdag (KU nr 13, rskr 276)
hemställde hos Kungl. Maj:t om utredning och förslag om upphävande av
114 § RF.
I författning sutredning ens förslag till RF (SOU 1963: 16 och 17) intogs
bland övergångsbestämmelserna de nuvarande bestämmelserna i 114 § RF.
Författningsutredningen uttalade, att delade meningar och oklarhet rådde
i fråga om dels vilka urkunder och författningar som hade privilegienatur,
dels i vilken utsträckning de olika ståndens privilegier fortfarande
hade rättslig betydelse.
Utredningen anslöt sig till KU:s uttalande 1956 att ståndsprivilegierna
utformats under helt andra samhällsförhållanden än de nu rådande och
att de föreställningar om olika medborgargruppers skyldigheter och rättigheter,
som kommit till uttryck i privilegielagstiftningen, inte lät sig förena
med nutida uppfattning om fördelning av samhälleliga plikter och förmåner.
Från denna utgångspunkt syntes det utredningen angeläget, att återstående,
ännu gällande ståndsprivilegier upphävdes. Utredningen uttalade
att de privilegier, som alltjämt hade eller kunde ha någon betydelse, var
prästerskapets och det forna borgarståndets. Frågan om upphävande av
borgarståndets och städernas privilegier kunde enligt utredningen vara avhängig
av den avveckling av städernas särskilda skyldigheter och rättigheter,
som förberetts av 1955 års stadsutredning. Efter slutförande av erforderligt
utredningsarbete (som då pågick i fråga om prästerskapets privilegier)
borde enligt utredningen tiden vara inne att upphäva de återstående
ståndsprivilegierna och därmed också nuvarande grundlagsstadganden om
dessa privilegier.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
33
Bilaga 3
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunallagen (1953:753)
Härigenom förordnas i fråga om kommunallagen (1953: 753),
dels att 14 § 3 mom., 29 § 1 mom. och 79—82 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 79 § skall utgå,
dels att i 12, 16 och 19 §§, 28 § 3 mom., 30, 32, 34 och 37—39 §§, 46 §
1 mom., 54, 63 och 66 §§ samt 76 § 1 mom. ordet »fullmäktig» i olika böjningsformer
skall bytas ut mot »kommunfullmäktig» i motsvarande form,
dels att i 12, 20, 21, 24, 25, 54, 66, 69 och 72 §§ ordet »fullmäktigsammanträde»
skall bytas ut mot »sammanträde med kommunfullmäktige»,
dels att i 19, 30, 32 och 34—42 §§, 46 § 1 mom., 54, 61, 63 och 70 §§ samt
76 § 2 mom. orden »kommunens styrelse» skall bytas ut mot »kommunstyrelsen»,
dels att 1, 4—11 och 13 §§, 14 § 1 och 2 mom., 15, 17, 18, 22, 23, 26 och
27 §§, 28 § 1 och 2 mom., 31, 33, 43, 45, 47—49, 58, 62, 65, 74 och 75 §§, 76 §
3 mom. samt rubrikerna närmast före 5 och 47 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att rubriken närmast före 29 § skall lyda »3 kap. Om kommunstyrelsen
och kommunens övriga nämnder m. m.»,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 5 a och 14 a §§, av nedan
angivna lydelse.
3-—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 sand. 2 avd. Nr 44
34
Konstitutionsutskottets utlåtande nr AA år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Riket är indelat i kommuner. Kom- Riket är indelat i kommuner.
munerna äro landskommuner, köpingar
och städer.
Råder osäkerhet —-----rätta sträckning.
Om kommunalförbund----
Denna lag äger icke avseende å
Stockholms stad.
4
Kommuns beslutanderätt utövas
av kommunens fullmäktige. Fullmäktige
äro i landskommun och köping
kommunalfullmäktige och i
stad stadsfullmäktige.
Förvaltning och verkställighet tillkomma
kommunens styrelse och övriga
nämnder. Kommunens styrelse
är i landskommun och köping kommunalnämnd
och i stad drätselkammare
eller stadskollegium.
2 kap. Om kommunens fullmäktige
5
Fullmäktiges antal bestämmes i
förhållande till folkmängden sålunda,
att
kommun med 2 000 invånare eller
därunder utser 15—30,
kommun med över 2 000 till och
med 5 000 invånare utser 20—35,
kommun med över 5 000 till och
med 20 000 invånare utser 25—40,
kommun med över 20 000 till och
med 40 000 invånare utser 35—50,
kommun med över A0 000 till och
med A00 000 invånare utser A5—60,
kommun med över 400 000 invånare
utser 60—SO.
Fullmäktige besluta, med iakttagande
av vad nu är sagt, huru många
--särskilt stadgat.
Denna lag äger icke avseende å
Stockholms kommun.
§•
Kommuns beslutanderätt utövas
av kommunfullmäktige.
Förvaltning och verkställighet tillkomma
kommunstyrelsen och kommunens
övriga nämnder.
2 kap. Om kommunfullmäktige
§•
Kommunfullmäktiges antal skall
bestämmas till ett udda tal och till
minst
31 i kommun med 20 000 invånare
eller därunder,
Al i kommun med över 20 000 till
och med A0 000 invånare,
51 i kommun med över A0 000 till
och med 60 000 invånare,
61 i kommun med över 60 000 invånare.
Kommunfullmäktige besluta, med
iakttagande av vad nu är sagt,
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
35
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
fullmäktige skola utses för kommu- huru många fullmäktige skola utses
nen. Om beslutet skall länsstyrelsen för kommunen. Om beslutet skall
ofördröj ligen underrättas. länsstyrelsen ofördröj ligen under
rättas.
Har beslut — — — — — — blivit bestämt.
Om bestämmande av fullmäktiges
antal, då beslut därom påkallas av
ändring i kommunal indelning, är
särskilt stadgat.
5 a §.
För kommunfullmäktige skola utses
suppleanter, om fullmäktige besluta
det. Om beslutet skall länsstyrelsen
ofördröjligen underrättas.
6 §•
Rösträtt vid val av fullmäktige tillkommer
envar inom kommunen
mantalsskriven svensk medborgare,
som senast under nästföregående kalenderår
uppnått nitton års ålder och
ej på grund av domstols förklaring
är eller efter uppnådd myndighetsålder
skall förbliva omyndig. Varje
röstberättigad äger en röst.
Fullmäktige väljas bland de röstberättigade,
som äro boende inom
kommunen. Den som är omyndig
kan ej väljas till fullmäktig.
Landshövding, länsöverdirektör
och avdelningschef vid länsstyrelse
samt i kommunens tjänst anställd
befattningshavare, vilken såsom föredragande
hos kommunens styrelse
eller eljest på grund av sina tjänste
-
Rösträtt vid val av kommunfullmäktige
och suppleanter tillkommer
envar inom kommunen mantalsskriven
svensk medborgare, som senast
under nästföregående kalenderår
uppnått nitton års ålder och ej på
grund av domstols förklaring är eller
efter uppnådd myndighetsålder skall
förbliva omyndig. Varje röstberättigad
äger en röst.
kommunala vallagen.
Kommunfullmäktige och suppleanter
väljas bland de röstberättigade,
som äro bosatta inom kommunen.
Den som är omyndig kan ej
väljas till kommunfullmäktig eller
suppleant.
Landshövding, länsöverdirektör
och avdelningschef vid länsstyrelse
samt i kommunens tjänst anställd
befattningshavare, vilken såsom föredragande
hos kommunstyrelsen eller
eljest på grund av sina tjänste
-
Om upprättande
7 §•
36
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse)
åligganden intager den ledande ställningen
inom kommunens samfällda
förvaltning, må icke utses till fullmäktige.
Kommer fullmäktig efter valet i
den ställning, att han ej längre är
valbar, frånträder han omedelbart
sitt uppdrag.
Den som uppnått sextio års ålder
må avsäga sig uppdrag att vara fullmäktig.
Eljest må ej någon avsäga
sig sådant uppdrag med mindre han
uppgiver hinder, vilket godkännes av
fullmäktige.
8
Fullmäktige väljas för tre år, räknade
från och med den 1 januari året
näst efter det, då valet skett.
Om val av fullmäktige i anledning
av ändring i kommunal indelning är
särskilt stadgat.
9
För val av fullmäktige skall kommun
med mera än 40 000 invånare indelas
i valkretsar. Är folkmängden i
kommun mindre än nu sagts men
överstiger den 10 000, må valkretsindelning
ock företagas, där så befinnes
lämpligt. Annan kommun må ej
indelas i valkretsar, såframt icke till
följd av kommunens särskilt betydande
utsträckning eller liknande
förhållanden synnerliga skäl föreligga
därtill. Valbarhet är ej inskränkt
inom valkrets.
(Föreslagen lydelse)
åligganden intager den ledande ställningen
inom kommunens samfällda
förvaltning, må icke utses till kommunfullmäktige
eller suppleanter.
Kommer kommunfullmäktig eller
suppleant efter valet i den ställning,
att han ej längre är valbar,
frånträder han omedelbart sitt uppdrag.
Den som uppnått sextio års ålder
må avsäga sig uppdrag att vara kommunfullmäktig
eller suppleant. Eljest
må ej någon avsäga sig sådant
uppdrag med mindre han uppgiver
hinder, vilket godkännes av kommunfullmäktige.
§•
Kommunfullmäktige och suppleanter
väljas för tre år, räknade
från och med den 1 januari året näst
efter det, då valet skett.
Om val av kommunfullmäktige
och suppleanter i anledning av ändring
i kommunal indelning är särskilt
stadgat.
si
För val av kommunfullmäktige må
kommun med mera än 40 000 invånare
indelas i valkretsar. Annan
kommun må ej indelas i valkretsar,
såframt icke till följd av kommunens
särskilt betydande utsträckning
eller liknande förhållanden synnerliga
skäl föreligga därtill. Valbarhet
är ej inskränkt inom valkrets.
1 I proposition nr 129 föreslås samma lydelse som i reservationen 3 av herr Georg Pettersson
in. fl. Ändringar i förhållande till prop. föreligger i första och fjärde styckena.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
37
(Nuvarande lydelse)
Vid valkretsindelning iakttages,
att varje krets kan beräknas komma
att utse minst tio fullmäktige med
tillämpning av vad i följande stycke
sägs; att delar av samma by eller
hemman ej utan synnerliga skäl förläggas
till olika valkretsar; att varje
valkrets om möjligt utformas så, att
den kan omslutas med en sammanhängande
gränslinje; samt att antalet
fullmäktige för hela kommunen
kan beräknas bliva lika fördelat på
de särskilda valkretsarna i den mån
det utan olägenhet kan ske.
I varje valkrets väljes, efter kretsens
i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en fullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
det som erhålles, då kommunens
för samma år i mantalslängden
upptagna folkmängd delas med
antalet fullmäktige för hela kommunen.
Därest det antal fullmäktige,
som med tillämpning av denna regel
skall utses, icke uppgår till det för
kommunen bestämda antalet, skola
för ernående av detta antal de valkretsar,
vilkas folkmängd mest överskjuter
de tal, som enligt den angivna
regeln äro bestämmande för fullmäktiges
antal inom valkretsarna,
vara berättigade att var för sig i ordning
efter överskottens storlek välja
ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen
lika för två eller flera
valkretsar, avgöres företrädet genom
lottning.
Om indelning i valkretsar äga, efter
därom av kommunens styrelse
uppgjort förslag, fullmäktige göra
framställning hos länsstyrelsen. Utan
föregående framställning må läns
-
(Föreslagen lydelse)
Vid valkretsindelning iakttages,
att varje krets kan beräknas komma
att utse minst tio kommunfullmäktige
med tillämpning av vad i följande
stycke sägs; att delar av samma by
eller hemman ej utan synnerliga skäl
förläggas till olika valkretsar; att
varje valkrets om möjligt utformas
så, att den kan omslutas med en sammanhängande
gränslinje; samt att
antalet fullmäktige för hela kommunen
kan beräknas bliva lika fördelat
på de särskilda valkretsarna i den
mån det utan olägenhet kan ske.
I varje valkrets väljes, efter kretsens
i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en kommunfullmäktig
för varje fullt tal,
motsvarande det som erhålles, då
kommunens för samma år i mantalslängden
upptagna folkmängd delas
med antalet fullmäktige för hela
kommunen. Därest det antal fullmäktige,
som med tillämpning av
denna regel skall utses, icke uppgår
till det för kommunen bestämda antalet,
skola för ernående av detta
antal de valkretsar, vilkas folkmängd
mest överskjuter det tal, som enligt
den angivna regeln äro bestämmande
för fullmäktiges antal inom valkretsarna,
vara berättigade att var
för sig i ordning efter överskottens
storlek välja ytterligare en fullmäktig.
Äro över skottstalen lika för två
eller flera valkretsar, avgöres företrädet
genom lottning.
Om indelning i valkretsar äga, efter
därom av kommunstyrelsen uppgjort
förslag, kommunfullmäktige
göra framställning hos länsstyrelsen,
som beslutar i sådan fråga.
38
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
styrelsen förordna om sådan indelning,
sedan tillfälle beretts fullmäktige
att avgiva yttrande i ärendet.
Beslut om
nästa val
10
Om valdistrikt och valdag samt
vals kungörande, förrättande och avslutande,
så ock om förfarandet, när
fullmäktig avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång, stadgas i
kommunala vallagen.
11
Fullmäktige välja varje år för
nästkommande kalenderår bland sig
en ordförande och en vice ordförande
samt, då fullmäktige så besluta,
jämväl en andre vice ordförande.
Underrättelse om dessa val, med angivande
av de valdas namn och postadress,
skall ofördröjligen insändas
till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna.
För året näst efter det, då val av
fullmäktige ägt rum, skall ordförandevalet
hållas i januari månad och
ordförandeskapet intill dess utövas
av den som fullmäktige därtill särskilt
utsett.
§•
Om valdistrikt och valdag samt
vals kungörande, förrättande och avslutande,
så ock om förfarandet, när
kommunfullmäktig avgår före den
bestämda tjänstgöringstidens utgång
samt när samtliga suppleanter för
fullmäktig inkallats till ordinarie
kommunfullmäktige eller eljest avgått
som suppleanter, stadgas i kommunala
vallagen.
§•*
Kommunfullmäktige välja varje
år för nästkommande kalenderår
bland sig en ordförande och en vice
ordförande samt, då fullmäktige så
besluta, jämväl en andre vice ordförande.
Underrättelse om dessa val,
med angivande av de valdas namn
och postadress, skall ofördröjligen
insändas till länsstyrelsen för intagande
i länskungörelserna.
Vid sammanträde som under år,
då allmänna val av fullmäktige ägt
rum, hålles med de nyvalda fullmäktige
utövas ordförandeskapet av den
som enligt 13 § väljs till ordförande
för nästkommande år. Intill dess valet
förrättats utövas ordförandeskapet
av den som fullmäktige därtill
särskilt utsett. I fråga om ordförandeskapet
vid första sammanträdet
med fullmäktige som valts i anledning
av ändring i kommunal indelning
är särskilt stadgat.
1 Utskottet har i förhållande till proposition nr 129 företagit ändringen, att i andra stycket
orden »enligt 13 § väljs» satts in i stället för »valts».
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
39
(Nuvarande lydelse)
Äro både ordförande och vice ordförande
hindrade att inställa sig vid
fullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige
utse annan ledamot att för
tillfället föra ordet. Intill dess så
skett, utövas ordförandeskapet av
den till tjänstgöringstiden äldste
bland fullmäktige eller, där två eller
flera fullmäktige ha lika lång tjänstgöringstid,
av den bland dessa, som
är till levnadsåldern äldst.
(Föreslagen lydelse)
Äro både ordförande och vice ordförande
hindrade att inställa sig vid
kommunfullmäktiges sammanträde,
äga fullmäktige utse annan ledamot
att för tillfället föra ordet. Intill
dess så skett, utövas ordförandeskapet
av den till tjänstgöringstiden
äldste bland fullmäktige eller, där
två eller flera fullmäktige ha lika
lång tjänstgöringstid, av den bland
dessa, som är till levnadsåldern äldst.
13
Sammanträden skola av fullmäktige
hållas enligt ordning, som bestämmes
av fullmäktige. Sammanträde
skall ock hållas, när länsstyrelsen
därom förordnar eller kommunens
styrelse eller de flesta av fullmäktige
det begära eller ordföranden
finner det nödigt.
Vid sammanträde före--
Vid sammanträde i oktober
Vid sammanträde i december månad
förättas val till de befattningar
inom kommunen, vilka vid årets slut
bliva lediga.
Skulle beträffande
,i
Sammanträden skola av kommunfullmäktige
hållas enligt ordning,
som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde
skall ock hållas, när länsstyrelsen
därom förordnar eller kommunstyrelsen
eller de flesta av fullmäktige
det begära eller ordföranden
finner det nödigt.
— och förvaltning.
och inkomststat.
Vid sammanträde före utgången
av december månad förrättas val till
de befattningar inom kommunen, vilka
vid årets slut bliva lediga. År då
allmänna val av fullmäktige ägt rum
förrättas valen av de nyvalda fullmäktige.
Dessa förrätta även andra
val, avseende tid efter utgången av
nämnda år, vilka ankomma på fullmäktige.
oktober månad.
14
1 m o m. Kungörelse om fullmäktig
sammanträde, innehållande uppgift
om tid och ställe för sammanträdet
och de ärenden, som därvid skola
§•
1 mom. Kungörelse om sammanträde
med kommunfullmäktige, innehållande
uppgift om tid och ställe
för sammanträdet och de ärenden,
1 Fjärde stycket tredje meningen har i proposition nr 129 följande föreslagna lydelse: »Dessa
förrätta även andra val, avseende tid efter utgången av nämnda år, vilka enligt lag eller annan
författning ankomma på fullmäktige.»
40
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
(Nuvarande lydelse)
behandlas, utfärdas av ordföranden
eller, vid hinder för honom, av vice
ordföranden.
Kungörelsen skall minst en vecka
före sammanträdet anslås å en av
kommunen på lämplig plats anordnad
anslagstavla (kommunens anslagstavla)
och, därest fullmäktige
så beslutat, jämväl annorstädes.
Kungörelsen skall ock senast fyra
dagar före sammanträdet delgivas
envar fullmäktig.
Därjämte skall tillkännagivande
om tid och ställe för sammanträde
samt, därest fullmäktige så bestämt,
om de ärenden, som skola behandlas,
införas i en eller flera ortstidningar
senast en vecka före sammanträdet.
Vid sammanträde före utgången av
december månad avgöres för nästföljande
kalenderår, i vilken eller vilka
tidningar tillkännagivande skall införas.
Därvid böra väljas sådana tidningar,
som genom spridning inom
olika grupper av kommunens medlemmar
bringa tillkännagivandet till
de flestas kännedom. Har vid fattandet
av beslut i ämnet förslag om tillkännagivandets
införande i annan
ortstidning än sådan, som omfattas
av beslutet, varit under omröstning
och därvid erhållit minst en tredjedel
av de i omröstningen deltagandes
röster, skall tillkännagivandet införas
jämväl i denna tidning.
Den omständigheten-----
2 m o m. Fordrar ärende så skyndsam
handläggning, att kungörande
(Föreslagen lydelse)
som därvid skola behandlas, utfärdas
av ordföranden eller, vid hinder
för honom, av vice ordföranden.
Kungörelsen skall minst en vecka
före sammanträdet anslås å en av
kommunen på lämplig plats anordnad
anslagstavla (kommunens anslagstavla)
och, därest kommunfullmäktige
så beslutat, jämväl annorstädes.
Kungörelsen skall ock översändas
med posten till envar fullmäktig
och suppleant så tidigt, att
den kan antagas komma honom till
handa senast fyra dagar före sammanträdet.
Därjämte skall tillkännagivande
om tid och ställe för sammanträde
samt, därest kommunfullmäktige
så bestämt, om de ärenden, som skola
behandlas, införas i en eller flera
ortstidningar senast en vecka före
sammanträdet. Vid sammanträde före
utgången av december månad avgöres
för nästföljande kalenderår, i
vilken eller vilka tidningar tillkännagivande
skall införas. Därvid böra
väljas sådana tidningar, som genom
spridning inom olika grupper av
kommunens medlemmar bringa tillkännagivandet
till de flestas kännedom.
Har vid fattandet av beslut i
ämnet förslag om tillkännagivandets
införande i annan ortstidning än sådan,
som omfattas av beslutet, varit
under omröstning och därvid erhållit
minst en tredjedel av de i omröstningen
deltagandes röster, skall tillkännagivandet
införas jämväl i denna
tidning.
- sammanträdets hållande.
2 m o m. Fordrar ärende så skyndsam
handläggning, att kungörande
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
41
(Nuvarande lydelse)
icke medhinnes i den ordning, som
stadgas i 1 mom., må sammanträde
för ärendets behandling ändock hållas,
därest senast söckendagen före
sammanträdet kungörelse, innehållande
uppgift som i sagda moment
avses, anslagits å kommunens anslagstavla
och delgivits envar fullmäktig.
3 mom. Kungörelse må, i stället
för att delgivas fullmäktig inom tid,
som sägs i 1 eller 2 mom., översändas
till honom med posten så tidigt, att
den kan antagas komma honom tillhanda
inom samma tid.
(Föreslagen lydelse)
icke medhinnes i den ordning, som
stadgas i 1 mom., må sammanträde
för ärendets behandling ändock hållas,
därest kungörelse, innehållande
uppgift som i sagda moment avses,
anslagits å kommunens anslagstavla
senast söckendagen före sammanträdet
och sänts med posten till envar
kommunfullmäktig och suppleant så
tidigt, att den kan antagas ha kommit
honom till handa inom samma
tid.
14 a §.
Ha suppleanter för kommunfullmäktige
utsetts och inträffar sådant
hinder för kommunfullmäktig
eller behörigen kallad suppleant,
att han icke kan inställa sig vid sammanträde
med kommunfullmäktige
eller icke vidare kan tjänstgöra vid
sammanträde, åligger det honom att
utan dröjsmål underrätta kommunfullmäktiges
ordförande, som till
tjänstgöring vid sammanträdet inkallar
den suppleant, som enligt den
mellan suppleanterna bestämda ordningen
står i tur att inträda. Är denne
närvarande vid sammanträdet, inträder
han utan särskild kallelse.
15 §.i
Fullmäktige må ej handlägga Kommunfullmäktige må ej hand
1
I första stycket har utskottet vidtagit de ändringarna i förhållande till proposition nr 129,
att sminst två tredjedelars satts in i stället för sflera än två tredjedelars och sicke uppgår till
vad sålunda föreskrivitss satts in i stället för sicke överstiger nu föreskriven del av fullmäktiges
hela antals. Andra stycket lyder i prop. så: sKommunfullmäktige bestämma det antal fullmäktige
som skall vara närvarande, när interpellation besvaras.s
42
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse)
ärende, såvida icke flera än hälften
av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande
fullmäktig enligt vad i 16 §
eller 63 § andra stycket sägs hindrad
att deltaga i visst ärende, utgör ej
den omständigheten, att till följd
därav antalet av de deltagande icke
överstiger hälften av fullmäktiges
hela antal, hinder för ärendets handläggande.
(Föreslagen lydelse)
lägga ärende, såvida icke flera än
hälften eller, om suppleanter för fullmäktige
utsetts, minst två tredjedelar
av fullmäktige äro tillstädes. Är
tillstädesvarande fullmäktig enligt
vad i 16 § eller 63 § andra stycket sägs
hindrad att deltaga i visst ärende,
utgör ej den omständigheten, att till
följd därav antalet av de deltagande
icke uppgår till vad sålunda föreskrivits,
hinder för ärendets handläggande.
Kommunfullmäktige äga bestämma,
att interpellation må besvaras
utan hinder av att antalet närvarande
är lägre än vad som följer av bestämmelserna
i första stycket.
Varje fullmäktig äger en röst.
Vid fullmäktigsammanträde äger
ordföranden eller vice ordföranden
i kommunens styrelse, ändå att han
icke är fullmäktig, ävensom sådan
i kommunens tjänst anställd befattningshavare,
som sägs i 7 § andra
stycket, att vara tillstädes och deltaga
i överläggningarna men ej i besluten.
Sådan rätt tillkommer jämväl
ordförande eller vice ordförande
i annan kommunal nämnd eller beredning
vid behandling av ärende,
som beretts av nämnden eller beredningen,
ävensom vid besvarande av
interpellation, som framställts till
nämndens eller beredningens ordförande.
Dylik rätt äger ock revisor
vid granskning av den av honom avgivna
revisionsberättelsen.
Efter därom av fullmäktige för
17 §.
Varje kommunfullmäktig äger en
röst.
Vid sammanträde med kommunfullmäktige
äger ordföranden eller
vice ordföranden i kommunstyrelsen,
ändå att han icke är fullmäktig, ävensom
sådan i kommunens tjänst anställd
befattningshavare, som sägs
i 7 § andra stycket, att vara tillstädes
och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer
jämväl ordförande eller vice
ordförande i annan kommunal
nämnd eller beredning vid behandling
av ärende, som beretts av nämnden
eller beredningen, ävensom vid
besvarande av interpellation, som
framställts till nämndens eller beredningens
ordförande. Dylik rätt
äger ock revisor vid granskning av
den av honom avgivna revisionsberättelsen.
Efter därom av kommunfullmäk
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
43
(Nuvarande lydelse)
varje fall fattat beslut må annan i
kommunens tjänst anställd befattningshavare
än som avses i andra
stycket vara tillstädes vid sammanträde
för att tillhandagå fullmäktige
med erforderliga upplysningar.
18
Fullmäktige skola meddela beslut
i ärenden, som hänskjutits till dem
av högre myndighet, ävensom i fråga,
som väckts genom framställning
av kommunens styrelse eller annan
kommunal nämnd eller genom motion
av fullmäktig.
22
Sedan överläggningen-----—- —
Ordföranden tillkännagiver — — —
Begäres omröstning,------
Val av kommunalnämnd, drätselkammare,
stadskollegium och sådan
kommunal nämnd, som sägs i 44 §
andra stycket, samt av revisorer och
revisorssuppleanter, som avses i 63
§, så ock av två eller flera personer
för särskild beredning av ärenden,
som skola företagas till avgörande
av fullmäktige, skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst
så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1.
Om förfarandet vid sådant proportionellt
val är särskilt stadgat.
23
Vill fullmäktig till ordföranden i
kommunens styrelse eller annan
kommunal nämnd eller beredning
(Föreslagen lydelse)
tige för varje fall fattat beslut må
annan i kommunens tjänst anställd
befattningshavare än som avses i
andra stycket vara tillstädes vid
sammanträde för att tillhandagå
fullmäktige med erforderliga upplysningar.
§•
Kommunfullmäktige skola meddela
beslut i ärenden, som hänskjutits
till dem av högre myndighet, ävensom
i fråga, som väckts genom
framställning av kommunstyrelsen
eller annan kommunal nämnd eller
genom motion av fullmäktig.
§•
--eller nej.
----med klubbslag.
- vid val.
Val av kommunstyrelse och sådan
kommunal nämnd, som sägs i 44 §
andra stycket, samt av revisorer och
revisorssuppleanter, som avses i 63
§, så ock av två eller flera personer
för särskild beredning av ärenden,
som skola företagas till avgörande
av kommunfullmäktige, skall vara
proportionellt, därest det begäres av
minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser, ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.
§•
Vill kommunfullmäktig till ordföranden
i kommunstyrelsen eller
annan kommunal nämnd eller be
-
44
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse)
framställa interpellation i ämne, som
tillhör fullmäktiges handläggning,
skall interpellationen, skriftligen avfattad,
avlämnas till fullmäktiges
ordförande före det sammanträde,
vid vilket den är avsedd att framställas.
Fullmäktige besluta utan föregående
överläggning, huruvida interpellationens
framställande skall
medgivas. Lämnas sådant medgivande,
bör interpellationen besvaras senast
vid nästa sammanträde.
26
Så snart fullmäktiges protokoll blivit
justerat, skall avskrift av protokollet
överlämnas till kommunens
styrelse och utdrag därav tillställas
de övriga nämnder, åt vilka verkställighet
av fullmäktiges beslut uppdragits.
Fullmäktiges protokoll och övriga
till deras arkiv hörande handlingar
skola på ordförandens ansvar
vårdas och förtecknas; dock må
handlingar, som ej erfordras för det
löpande arbetet, för nyssnämnda ändamål
överlämnas till kommunens
styrelse.
Den som--—----riktighet
27
Fullmäktiges förhandlingar skola
vara offentliga; dock må fullmäktige
för visst ärende besluta, att överläggningen
skall hållas inom stängda dörrar.
Ordföranden vakar
(Föreslagen lydelse)
redning framställa interpellation i
ämne, som tillhör fullmäktiges
handläggning, skall interpellationen,
skriftligen avfattad, avlämnas till
fullmäktiges ordförande före det
sammanträde, vid vilket den är avsedd
att framställas. Fullmäktige besluta
utan föregående överläggning,
huruvida interpellationer framställande
skall medgivas. Lämnas sådant
medgivande, bör interpellationen besvaras
senast vid nästa sammanträde.
§•
Så snart kommunfullmäktiges protokoll
blivit justerat, skall avskrift
av protokollet överlämnas till kommunstyrelsen
och utdrag därav
tillställas de övriga nämnder, åt vilka
verkställighet av fullmäktiges beslut
uppdragits.
Fullmäktiges protokoll och övriga
till deras arkiv hörande handlingar
skola på ordförandens ansvar
vårdas och förtecknas; dock må
handlingar, som ej erfordras för det
löpande arbetet, för nyssnämnda ändamål
överlämnas till kommunstyrelsen.
bestyrkt.
§•
Kommunfullmäktiges förhandlingar
skola vara offentliga; dock må
fullmäktige för visst ärende besluta,
att överläggningen skall hållas inom
stängda dörrar. Suppleant för kommunfullmäktig
äger utan hinder av
sådant beslut rätt att närvara vid
överläggningen.
- upplösa sammanträdet.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
45
(Nuvarande lydelse)
28
1 m o m. Fullmäktige må besluta,
att till fullmäktig skall enligt de
grunder fullmäktige bestämma utgå
traktamente för särskilda av uppdraget
föranledda kostnader för uppehälle
samt ersättning för resekostnader
och andra med uppdraget
förenade utgifter.
2 m o in. Efter fullmäktiges bestämmande
må till fullmäktig utgå arvode
för det arbete som är förenat med
uppdraget. Arvodet må icke överstiga
vad som är skäligt med hänsyn
till göromålens omfattning och art
samt den tid som kan beräknas åtgå
för uppdraget.
Fullmäktige äga, i fall som avses i
författning om allmän försäkring,
träffa överenskommelse att utgående
arvoden skola anses som inkomst
av anställning.
Fullmäktige äga ock, då särskilda
skäl äro därtill, bevilja fullmäktig,
som under en lång följd av år på
grund av uppdrag utfört arbete av
betydande omfattning, pension i
form av ålderspension, förtidspension
och familjepension.
Utöver vad som följer av första—
tredje styckena må fullmäktig som
skall ägna hela sin arbetstid åt uppdrag
för kommunen, tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekonomiska
förmåner enligt vad som är
skäligt.
(Föreslagen lydelse)
1 in o in. Kommunfullmäktige må
besluta, att till kommunfullmäktig
och suppleant skall enligt de grunder
kommunfullmäktige bestämma utgå
traktamente för särskilda av uppdraget
föranledda kostnader för uppehälle
samt ersättning för resekostnader
och andra med uppdraget förenade
utgifter.
2 mom. Efter kommunfullmäktiges
bestämmande må till kommunfullmäktig
och suppleant utgå arvode
för det arbete som är förenat
med uppdraget. Arvodet må icke
överstiga vad som är skäligt med
hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan beräknas
åtgå för uppdraget.
Kommunfullmäktige äga, i fall
som avses i författning om allmän
försäkring, träffa överenskommelse
att utgående arvoden skola anses
som inkomst av anställning.
Kommunfullmäktige äga ock, då
särskilda skäl äro därtill, bevilja
kommunfullmäktig, som under en
lång följd av år på grund av uppdrag
utfört arbete av betydande omfattning,
pension i form av ålderspension,
förtidspension och familjepension.
Utöver vad som följer av första —
tredje styckena må kommunfullmäktig
som skall ägna hela sin arbetstid
åt uppdrag för kommunen,
tillförsäkras pension och tilläggas
andra ekonomiska förmåner enligt
vad som är skäligt.
46
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
31 §.
Ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse väljas av fullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma.
Antalet ledamöter må dock
icke vara under fem.
Ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen
väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma.
Antalet ledamöter må dock
icke vara under fem.
Sker ej — —---—- till tj änstgöring.
33
Ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse väljas för tre år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett.
Valet skall förättas i december månad
året näst efter det, då allmänna
val av fullmäktige ägt rum.
Avgår ledamot---—--av 1
§•
Ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen
väljas för tre år, räknade
från och med den 1 januari året
näst efter det, då allmänna val av
kommunfullmäktige ägt rum.
j änstgöringstiden.
43 §.
Fullmäktige må antaga reglemen- Kommunfullmäktige må antaga
te för kommunens styrelse. I regle- reglemente för kommunstyrelsen. I
mentet må bestämmas: reglementet må bestämmas:
a) att med--— —--nämnder; samt
b) att styrelsen äger uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i styrelsen,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos kommunen
att å styrelsens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller yttrande
till fullmäktige icke må beslutas
annorledes än av styrelsen samfällt.
Innan beslut------nästa
I övrigt må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i denna
lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken kommunens
styrelse har att utöva sina be
-
b) att styrelsen äger uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i styrelsen,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos kommunen
att å styrelsens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller yttrande
till kommunfullmäktige icke
må beslutas annorledes än av styrelsen
samfällt,
sammanträde.
I övrigt må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i
denna lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken kommunstyrelsen
har att utöva sina be
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
47
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
fogenheter och fullgöra sina ålig- fogenheter och fullgöra sina åligganganden.
den.
Beslut om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens
prövning.
45
Beträffande sådan nämnd, som avses
i 44 § andra stycket, skall vad
i 31 § andra stycket, 32 §, 33 § andra
stycket och 35—42 §§ är föreskrivet
med avseende å kommunens styrelse
äga motsvarande tillämpning.
Nämnd, varom i denna paragraf
stadgas, må:
a) om fullmäktige så besluta, uppdraga
åt särskild avdelning, bestående
av ledamöter eller suppleanter
i nämnden, eller åt ledamot eller
suppleant eller åt tjänsteman hos
kommunen att å nämndens vägnar
fatta beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall i fullmäktiges
beslut angivas, dock att
framställning eller yttrande till fullmäktige
icke må beslutas annorledes
än av nämnden samfällt; samt
b) för vård och förtecknande överlämna
nämndens protokoll och övriga
till dess arkiv hörande handlingar
till kommunens styrelse, i den
mån handlingarna icke erfordras för
det löpande arbetet.
Beslut, vilket----— — näst
§•
Beträffande sådan nämnd, som
avses i 44 § andra stycket, skall vad
i 31 § andra stycket, 32 §, 33 § andra
stycket och 35-—42 §§ är föreskrivet
med avseende å kommunstyrelsen
äga motsvarande tillämpning.
Nämnd, varom i denna paragraf
stadgas, må:
a) om kommunfullmäktige så besluta,
uppdraga åt särskild avdelning,
bestående av ledamöter eller
suppleanter i nämnden, eller åt ledamot
eller suppleant eller åt tjänsteman
hos kommunen att å nämndens
vägnar fatta beslut i vissa grupper
av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i fullmäktiges beslut angivas,
dock att framställning eller yttrande
till fullmäktige icke må beslutas
annorledes än av nämnden samfällt;
samt
b) för vård och förtecknande
överlämna nämndens protokoll och
övriga till dess arkiv hörande handlingar
till kommunstyrelsen, i den
mån handlingarna icke erfordras för
det löpande arbetet.
i sammanträde.
Bestämmelser för stadskollegium Särskilda bestämmelser om drätseloch
drätselkammare i stad med stads- nämnd
kollegium
47 §.
Stadskollegiet skall i egenskap av Utan hinder av 30 § andra stycket
kommunens styrelse leda förvalt- b) må kommunfullmäktige besluta
48 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 ar 1969
(Nuvarande lydelse)
ningen av stadens angelägenheter
och hava inseende över övriga nämnders
verksamhet. Kollegiet skall med
uppmärksamhet följa de frågor, som
kunna inverka på stadens utveckling
och ekonomiska ställning, samt
hos stadsfullmäktige och övriga
nämnder ävensom hos andra myndigheter
göra de framställningar,
som finnas påkallade.
Stadskollegiet har vidare:
a) att, såsom i 19 § sägs, bereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos stadsfullmäktige;
b) att ombesörja verkställighet av
stadsfullmäktiges beslut, i den mån
ej verkställigheten uppdragits åt annan;
c)
att självt eller genom ombud
föra stadens talan i alla mål och
ärenden, där detta icke på grund av
lag eller stadsfullmäktiges beslut ankommer
på annan;
d) att vårda och förteckna de kommunala
arkiven, i den mån sådant ej
enligt denna lag ankommer på annan;
samt
e) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av stadsfullmäktige överlämnas
till kollegiet.
Stadskollegiet har ock att taga befattning
med de ärenden, vilkas
handläggning enligt särskilda författningar
ankommer på kommunens
styrelse.
Stadskollegiet äger att från stadens
övriga nämnder samt dess beredningar
och befattningshavare infordra
de yttranden och upplysningar,
som erfordras för fullgörande av
kollegiets uppgifter.
Bestämmelserna i 31—40, 42 och
(Föreslagen lydelse)
alt en särskild drätselnämnd skall
handhava kommunens drätsel.
49
Konstitutionsutskottets utlåtande nr U år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
46 §§ skola äga motsvarande tilllämpning
med avseende å stadskollegiet.
48 §.
Det tillkommer drätselkammaren
i stad med stadskollegium:
a) att föra stadens räkenskaper
på sätt i 62 § sägs och taga den befattning
med stadens drätsel i övrigt,
som kan vara föreskriven i det
i 49 § angivna reglementet; samt
b) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av stadsfullmäktige eller stadskollegiet
överlämnas till drätselkammaren.
Bestämmelserna i 31—40, 42 och
46 §§ skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å drätselkammaren.
Drätselnämnd skall
a) föra kommunens räkenskaper
på sätt i 62 § sägs och taga den befattning
med kommunens drätsel i
övrigt, som kan vara föreskriven i
det i 49 § angivna reglementet; samt
b) i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av kommunfullmäktige eller
kommunstyrelsen överlämnas till
drätselnämnden.
Bestämmelserna i 31—40, 42 och
46 §§ skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å drätselnämnden.
49 §.
Stadsfullmäktige skola antaga ett I kommun med drätselnämnd skolor
stadskollegiet och drätselkamma- la kommunfullmäktige antaga ett för
ren gemensamt reglemente. kommunstyrelsen och drätselnämn
den
gemensamt reglemente.
I reglementet------motsvarande tillämpning.
I övrigt må, i den mån icke sär- I övrigt må, i den mån icke sär
-
skilda bestämmelser meddelas i denna
lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken stadskollegiet
och drätselkammaren hava att
utöva sina befogenheter och fullgöra
sina åligganden.
Beslut om antagande av reglemente
skall underställas Konungens
prövning.
skilda bestämmelser meddelas i
denna lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken kommunstyrelsen
och drätselnämnden
hava att utöva sina befogenheter och
fullgöra sina åligganden.
58 §.
Kommun äger upptaga lån intill Kommun äger upptaga lån intill
ett sammanlagt belopp motsvaran- ett sammanlagt belopp motsvarande
de för varje å kommunen belöpande för varje å kommunen belöpande
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 samt. 2 avd. Nr U
50
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse)
skattekrona enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen
en utdebitering av sju kronor, såvitt
angår i landsting ej deltagande
stad, och en utdebitering av fem kronor,
såvitt angår annan kommun.
Lån, som här avses, skall vara ställt
att återbetalas inom fem år och, därest
lånetiden är mer än ett år, att
årligen avbetalas; dock må kommun
vid förvärv av intecknad egendom
övertaga betalningsansvar även för
sådan i egendomen intecknad gäld,
som är ställd att betalas inom längre
tid eller i annan ordning.
(Föreslagen lydelse)
skattekrona enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen
en utdebitering av sju kronor, såvitt
angår kommun som ej tillhör landstingskommun,
och en utdebitering
av fem kronor, såvitt angår annan
kommun. Lån, som här avses, skall
vara ställt att återbetalas inom fem
år och, därest lånetiden är mer än
ett år, att årligen avbetalas; dock må
kommun vid förvärv av intecknad
egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen intecknad
gäld, som är ställd att betalas
inom längre tid eller i annan ord
-
ning.
Kommun äger-------äldre lånet.
Med lån----------även borgen.
62 §.
Det åligger kommunens styrelse
att föra fortlöpande räkenskaper
över de medel den har om händer.
Annan kommunal nämnd, som
omhänderhar medel, skall föra räkenskaper
i enlighet med av kommunens
styrelse givna anvisningar och
årligen före den 1 mars, där ej styrelsen
bestämmer annan tid, till styrelsen
avlämna redovisning för sin
förvaltning under nästföregående
kalenderår.
Sedan sådan redovisning skett,
skall kommunens styrelse inom tid,
som fullmäktige bestämma, dock senast
före den 1 april, sammanfatta
och avsluta kommunens räkenskaper
för nämnda kalenderår.
I stad, där stadskollegium finnes,
skall vad i denna paragraf stadgas
om kommunens styrelse äga tillämpning
å drätselkammaren.
Det åligger kommunstyrelsen att
föra fortlöpande räkenskaper över
de medel den har om händer.
Annan kommunal nämnd, som
omhänderhar medel, skall föra räkenskaper
i enlighet med av kommunstyrelsen
givna anvisningar och
årligen före den 1 mars, där ej styrelsen
bestämmer annan tid, till styrelsen
avlämna redovisning för sin
förvaltning under nästföregående
kalenderår.
Sedan sådan redovisning skett,
skall kommunstyrelsen inom tid,
som kommunfullmäktige bestämma,
dock senast före den 1 april, sammanfatta
och avsluta kommunens
räkenskaper för nämnda kalenderår.
I kommun, där drätselnämnd finnes,
skall vad i denna paragraf stadgas
om kommunstyrelsen äga tilllämpning
å drätselnämnden.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
51
(Nuvarande lydelse)
65
Revisionsberättelse skall inom tid,
som bestämmes av fullmäktiges ordförande,
avlämnas till honom. Berättelsen
skall jämte de förklaringar
över framställda anmärkningar,
som ordföranden infordrar, framläggas
till granskning och avgörande
hos fullmäktige vid sammanträde
före utgången av juni månad;
dock må, där fullmäktige så bestämt,
ärendet företagas vid sammanträde
senare under året.
(Föreslagen lydelse)
§•
Revisionsberättelse skall inom tid,
som bestämmes av kommunfullmäktiges
ordförande, avlämnas till honom.
Berättelsen skall jämte de förklaringar
över framställda anmärkningar,
som ordföranden infordrar,
framläggas till granskning och avgörande
hos kommunfullmäktige vid
sammanträde före utgången av juni
månad; dock må, där fullmäktige så
bestämt, ärendet företagas vid sammanträde
senare under året.
74 §.
Fullmäktiges beslut om nya eller
förhöjda avgifter å den allmänna
rörelsen för begagnande av de platser,
som anvisats åt densamma, eller
de inrättningar, som äro gjorda
till dess betjänande, skola för att
vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse.
Kommunfullmäktiges beslut om
nya eller förhöjda avgifter å den allmänna
rörelsen för begagnande av
de platser, som anvisats åt densamma,
eller de inrättningar, som äro
gjorda till dess betjänande, skola
för att vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och
fastställelse.
Fastställ else av----— — annat ändamål.
Om vissa andra beslut, som skola Om vissa andra beslut, som skola
underställas Konungens prövning, underställas Konungens prövning,
sägs i 49, 56 och 60 §§. sägs i 56 och 60 §§.
Beslut, som------till Konungen.
75 §.
Fullmäktiges beslut om allmän
plan för hushållningen med stads
donations jord skall för att erhålla
gällande kraft godkännas av länsstyrelsen.
Om vissa andra beslut, som sko- Om beslut, som skola underställa
underställas länsstyrelsens prov- las länsstyrelsens prövning, sägs i
ning, sägs i 43, 52 och 61 §§ samt 52 och 61 §§ samt 76 § 3 mom.
76 § 3 mom.
Underställt beslut------därför uppgivas.
Över vägrad-----— hos Konungen.
52
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse)
76
3 mom. Kommun må utse särskild
nämnd med uppgift att upptaga
och avgöra besvär över kommunens
styrelses eller annan kommunal
nämnds beslut om tillsättande
av eller förordnande å kommunal
tjänstebefattning eller entledigande
från sådan befattning eller om disciplinär
åtgärd mot befattningshavare,
där klagan över beslutet eljest
skolat föras enligt 2 mom.
Reglemente för sådan besvärsnämnd
antages av fullmäktige. Beslut
om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens
prövning. Där ej annat föreskrives i
reglementet, skall vad i 45 § sägs
äga tillämpning å besvärsnämnd.
Finnes besvärsnämnd,--— —- —
Beträffande klagan — — — —--
(Föreslagen lydelse)
§•
3 m o m. Kommun må utse särskild
nämnd med uppgift att upptaga
och avgöra besvär över kommunstyrelsens
eller annan kommunal
nämnds beslut om tillsättande
av eller förordnande å kommunal
tjänstebefattning eller entledigande
från sådan befattning eller om disciplinär
åtgärd mot befattningshavare,
där klagan över beslutet eljest
skolat föras enligt 2 mom.
Reglemente för sådan besvärsnämnd
antages av kommunfullmäktige.
Beslut om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens
prövning. Där ej annat föreskrives
i reglementet, skall vad i 45 §
sägs äga tillämpning å besvärsnämnd.
— stadgas i 1 mom.
- sägs i 1 mom.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. De nya bestämmelserna
tillämpas dock dessförinnan i fråga om val som avser tid efter utgången av
år 1970 och i fråga om sammanträde med de år 1970 valda fullmäktige.
2. Kommun, som enligt gällande planer för länens indelning i kommuner
skall beröras av indelningsändring, får utan hinder av vad som sägs under
1 tillämpa äldre bestämmelser om antalet kommunfullmäktige för valperioden
1971—1973.
3. Skall till följd av beslut om höjning av antalet kommunfullmäktige för
valperioden 1971—1973 kommun indelas i valkretsar eller finnes sådant
beslut böra föranleda ändring i valkretsindelningen, skall förordnande därom
meddelas senast under juni 1970. Inom samma tid fastställes det antal
fullmäktige som varje valkrets skall utse.
4. Löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i kommuns
styrelse och för ledamöter och suppleanter i annan nämnd, vilka på grund
av föreskrift i lag eller annan författning valts enligt 33 § första stycket,
upphör vid utgången av år 1970.
5. Kommun får bestämma att löpande tjänstgöringstider för ledamöter
och suppleanter i nämnd som avses i 44 § andra stycket skall upphöra vid
utgången av år 1970.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
53
Bilaga 4
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunallagen (1953:753)
Härigenom förordnas i fråga om kommunallagen (1953: 753),
dels att 14 § 3 mom., 29 § 1 mom. och 79—82 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 79 § skall utgå,
dels att 1, 4—11 och 13 §§, 14 § 1 och 2 inom., 15, 22 och 27 §§, 28 §
1 och 2 mom., 33, 43, 47—49, 58, 62, 74 och 75 §§ samt rubriken närmast
före 47 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 5 a och 14 a §§, av nedan
angivna lydelse.
1 §•
Riket är indelat i kommuner.
Råder osäkerhet —----—• -— rätta sträckning.
Om kommunalförbund—-------särskilt stadgat.
Denna lag äger icke avseende å Stockholms kommun.
4 §•
Kommuns beslutanderätt utövas av kommunens fullmäktige.
Förvaltning och verkställighet tillkomma kommunens styrelse och övriga
nämnder.
5 §.
Fullmäktiges antal skall bestämmas till ett udda tal och till minst
31 i kommun med 20 000 invånare eller därunder,
41 i kommun med över 20 000 till och med 40 000 invånare,
51 i kommun med över 40 000 till och med 60 000 invånare,
61 i kommun med över 60 000 invånare.
Fullmäktige besluta, — -— —- —--ofördröjligen underrättas.
Har beslut---------blivit bestämt.
5 a §.
För fullmäktige skola utses suppleanter, om fullmäktige besluta det. Om
beslutet skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.
5 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 saml. 2 avd. Nr 44
54
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 är 1969
~ *t~~......
Rösträtt vid val av fullmäktige och suppleanter tillkommer envar inom
kommunen mantalsskriven svensk medborgare, som senast under nästföregående
kalenderår uppnått nitton års ålder och ej på grund av domstols
förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig.
Varje röstberättigad äger en röst.
Om upprättande—■——-— --kommunala vallagen.
7 §•
Fullmäktige och suppleanter väljas bland de röstberättigade, som äro
bosatta inom kommunen. Den som är omyndig kan ej väljas till fullmäktig
eller suppleant.
Landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse samt
i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredragande
hos kommunens styrelse eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden
intager den ledande ställningen inom kommunens samfällda förvaltning,
må icke utses till fullmäktige eller suppleanter.
Kommer fullmäktig eller suppleant efter valet i den ställning, att han
ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.
Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara fullmäktig
eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med
mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av fullmäktige.
8 §.
Fullmäktige och suppleanter väljas för tre år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet skett.
Om val av fullmäktige och suppleanter i anledning av ändring i kommunal
indelning är särskilt stadgat.
9 §.
För val av fullmäktige må kommun med mera än 40 000 invånare indelas
i valkretsar. Annan kommun må ej indelas i valkretsar, såframt icke till
följd av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden
synnerliga skäl föreligga därtill. Valbarhet är ej inskränkt inom
valkrets.
Vid valkretsindelning---------kan ske.
I varje---------genom lottning.
Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunens styrelse uppgjort
förslag, fullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen, som beslutar
i sådan fråga.
Beslut om — — ---—--— •—- nästa val.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
55
10 §.
Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande,
så ock om förfarandet, när fullmäktig avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång samt när samtliga suppleanter för fullmäktig
inkallats till ordinarie fullmäktige eller eljest avgått som suppleanter,
stadgas i kommunala vallagen.
11 §•
Fullmäktige välja—-------i länskungörelserna.
Vid sammanträde som under år, då allmänna val av fullmäktige ägt rum,
hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeskapet av den som
enligt 13 § väljs till ordförande för nästkommande år. Intill dess valet förrättats
utövas ordförandeskapet av den som fullmäktige därtill särskilt utsett.
I fråga om ordförandeskapet vid första sammanträdet med fullmäktige
som valts i anledning av ändring i kommunal indelning är särskilt
stadgat.
Äro både-----— — — —• — levnadsåren äldst.
13 §.
Sammanträden skola-------— — — det nödigt.
Vid sammanträde före------och förvaltning.
Vid sammanträde i oktober---- — — ■— och inkomststat.
Vid sammanträde före utgången av december månad förrättas val till
de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga. År då
allmänna val av fullmäktige ägt rum förrättas valen av de nyvalda fullmäktige.
Dessa förrätta även andra val, avseende tid efter utgången av
nämnda år, vilka ankomma på fullmäktige.
Skulle beträffande — -----oktober månad.
14 §.
1 m o m. Kungörelse om--------vice ordföranden.
Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en av
kommunen på lämplig plats anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla)
och, därest fullmäktige så beslutat, jämväl annorstädes. Kungörelsen
skall ock översändas med posten till envar fullmäktig och suppleant så
tidigt, att den kan antagas komma honom till handa senast fyra dagar före
sammanträdet.
Därj ämte skall---------denna tidning.
Den omständigheten — ■—--— — sammanträdets hållande.
2 mom. Fordrar ärende så skyndsam handläggning, att kungörande
icke medhinnes i den ordning, som stadgas i 1 mom., må sammanträde
för ärendets behandling ändock hållas, därest kungörelse, innehållande
56
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
uppgift som i sagda moment avses, anslagits å kommunens anslagstavla
senast söckendagen före sammanträdet och sänts med posten till envar
fullmäktig och suppleant så tidigt, att den kan antagas ha kommit honom
till lianda inom samma tid.
14 a §.
Ha suppleanter för fullmäktige utsetts och inträffar sådant hinder för
fullmäktig eller behörigen kallad suppleant, att han icke kan inställa sig vid
sammanträde med fullmäktige eller icke vidare kan tjänstgöra vid sammanträde,
åligger det honom att utan dröjsmål underrätta fullmäktiges
ordförande, som till tjänstgöring vid sammanträdet inkallar den suppleant,
som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att
inträda. Är denne närvarande vid sammanträdet, inträder han utan särskild
kallelse- ’SHi
15 §.
Fullmäktige må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften eller,
om suppleanter för fullmäktige utsetts, minst två tredjedelar av fullmäktige
äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt vad i 16 § eller
63 § andra stycket sägs hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den
omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke uppgår till
vad sålunda föreskrivits, hinder för ärendets handläggande.
Fullmäktige äga bestämma, att interpellation må besvaras utan hinder
av att antalet närvarande är lägre än vad som följer av bestämmelserna i
första stycket.
22 §.
Sedan överläggningen-----— —- eller nej.
Ordföranden tillkännagiver — — — —--med klubbslag.
Begäres omröstning,---—- — — -— vid val.
Val av kommunens styrelse och sådan kommunal nämnd, som sägs i 44 §
andra stycket, samt av revisorer och revisorssuppleanter, som avses i 63 §,
så ock av två eller flera personer för särskild beredning av ärenden,
som skola företagas till avgörande av fullmäktige, skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt
stadgat.
27 §.
Fullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige
för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dör
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1969
57
rar. Suppleant för fullmäktig äger utan hinder av sådant beslut rätt att
närvara vid överläggningen.
Ordföranden vakar — —----— upplösa sammanträdet.
28 §.
1 m o m. Fullmäktige må besluta, att till fullmäktig och suppleant skall
enligt de grunder fullmäktige bestämma utgå traktamente för särskilda av
uppdraget föranledda kostnader för uppehälle samt ersättning för resekostnader
och andra med uppdraget förenade utgifter.
2 mom. Efter fullmäktiges bestämmande må till fullmäktig och suppleant
utgå arvode för det arbete som är förenat med uppdraget. Arvodet
må icke överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan beräknas åtgå för uppdraget.
Fullmäktige äga,----------—av anställning.
Fullmäktige äga ock,-------och familjepension.
Utöver vad— ------—--—-—-är skäligt.
33 §.
Ledamöter och suppleanter i kommunens styrelse väljas för tre år, räknade
från och med den 1 januari året näst efter det, då allmänna val av
fullmäktige ägt rum.
Avgår ledamot------av tjänstgöringstiden.
43 §.
Fullmäktige må —---—----styrelsen samfällt.
Innan beslut •—----- — nästa sammanträde.
I övrigt----—------sina åligganden.
Särskilda bestämmelser om drätselnämnd
47 §.
Utan hinder av 30 § andra stycket b) må fullmäktige besluta att en särskild
drätselnämnd skall handhava kommunens drätsel.
48 §.
Drätselnämnd skall
a) föra kommunens räkenskaper på sätt i 62 § sägs och taga den befattning
med kommunens drätsel i övrigt, som kan vara föreskriven i det
i 49 § angivna reglementet; samt
b) i övrigt fullgöra de uppdrag, som av fullmäktige eller kommunens
styrelse överlämnas till drätselnämnden.
Bestämmelserna i 31—40, 42 och 46 §§ skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å drätselnämnden.
58
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1969
49 §.
I kommun med drätselnämnd skola fullmäktige antaga ett för kommunens
styrelse och drätselnämnden gemensamt reglemente.
I reglementet--- —- —- --motsvarande tillämpning.
I övrigt må, i den mån icke särskilda bestämmelser meddelas i denna
lag, genom reglementet bestämmas den ordning, i vilken styrelsen och drätselnämnden
hava att utöva sina befogenheter och fullgöra sina åligganden.
58 §.
Kommun äger upptaga lån intill ett sammanlagt belopp motsvarande
för varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen en utdebitering av sju kronor, såvitt angår
kommun som ej tillhör landstingskommun, och en utdebitering av fem
kronor, såvitt angår annan kommun. Lån, som här avses, skall vara ställt
att återbetalas inom fem år och, därest lånetiden är mer än ett år, att årligen
avbetalas; dock må kommun vid förvärv av intecknad egendom övertaga
betalningsansvar även för sådan i egendomen intecknad gäld, som är
ställd att betalas inom längre tid eller i annan ordning.
Kommun äger------äldre lånet.
Med lån---—---även borgen.
62 §.
Det åligger---- ■— ---om händer.
Annan kommunal-------nästföregående kalenderår.
Sedan sådan------ -— nämnda kalenderår.
I kommun, där drätselnämnd finnes, skall vad i denna paragraf stadgas
om kommunens styrelse äga tillämpning å drätselnämnden.
74 §.
Fullmäktiges beslut---- -----—- och fastställelse.
Fastställelse av-------—annat ändamål.
Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens prövning, sägs
i 56 och 60 §§.
Beslut, som———---- — till Konungen.
75 §.
Om beslut, som skola underställas länsstyrelsens prövning, sägs i 52 och
61 §§ samt 76 § 3 mom.
Underställt beslut--------därför uppgivas.
över vägrad------hos Konungen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1969
59
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. De nya bestämmelserna
tillämpas dock dessförinnan i fråga om val som avser tid efter utgången av
år 1970 och i fråga om sammanträde med de år 1970 valda fullmäktige.
2. Kommun, som enligt gällande planer för länens indelning i kommuner
skall beröras av indelningsändring, får utan hinder av vad som sägs
under 1 tillämpa äldre bestämmelser om antalet fullmäktige för valperioden
1971—1973.
3. Skall till följd av beslut om höjning av antalet fullmäktige för valperioden
1971—1973 kommun indelas i valkretsar eller finnes sådant beslut
böra föranleda ändring i valkretsindelningen, skall förordnande därom meddelas
senast under juni 1970. Inom samma tid fastställes det antal fullmäktige
som varje valkrets skall utse.
4. Löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i kommuns
styrelse och för ledamöter och suppleanter i annan nämnd, vilka på grund
av föreskrift i lag eller annan författning valts enligt 33 § första stycket,
upphör vid utgången av år 1970.
5. Kommun får bestämma att löpande tjänstgöringstider för ledamöter
och suppleanter i nämnd som avses i 44 § andra stycket skall upphöra vid
utgången av år 1970.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:405 Skrivelse till Konungen med uppgift på ett vilande förslag till ändring i grundlagarna, avseende riksdagens krigsdelegation. a1 i texten