Utlåtande i anledning av motion angående allmänna handlingars offentlighet. Ärendet I detta utlåtande behandlas motionen I: 415 av fru Segerstedt Wiberg och herr Tistad
1969-02-19 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1969:8, Utlåtande i anledning av motion angående allmänna handlingars offentlighet. Ärendet I detta utlåtande behandlas motionen I: 415 av fru Segerstedt Wiberg och herr Tistad
Dokumentets text
Nr 8—9
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969
1
Nr 8
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion angående
allmänna handlingars offentlighet.
Ärendet
I detta utlåtande behandlas motionen I: 415 av fru Segerstedt Wiberg och
herr Tistad (båda fp).
Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar
som sin mening att lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet
bör reformeras så att offentlighetsprincipen blir mera följdriktigt genomförd
än i nuvarande lagstiftning».
Bakgrund
De grundläggande bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet
återfinnes i tryckfrihetsförordningen (TF), andra kapitlet. I dess 1 § föreskrives
att varje svensk medborgare skall, till främjande av ett fritt meningsutbyte
och en allsidig upplysning, äga fri tillgång till allmänna handlingar.
I denna rätt må endast gälla sådana inskränkningar som påkallas
av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande till främmande makt
eller i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och
annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd
för statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller
av hänsyn till privatlivets helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet.
Det stadgas också att i särskild, av Konungen och riksdagen samfällt
stiftad lag, skall noga angivas de fall då enligt nyssnämnda grunder
allmänna handlingar skall hållas hemliga. TF lämnar också föreskrifter
om vad som förstås med allmän handling, om vem som prövar fråga om utlämnande
av handling, samt om fullföljd av talan mot beslut varigenom
myndighet avslagit framställning om utbekommande av handling m. m.
I 1937 års lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
(sekretesslagen) lämnas de närmare föreskrifterna om undantagen
från offentlighetsprincipen. Reglerna i denna lag är väsentligen utformade
efter en enumerationsprincip. Mer eller mindre detaljerade bestämmelser
lämnas för olika förvaltningsområden och olika slag av handlingar. Lagen
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 saml. 2 avd. Nr 8—9
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969
har under årens lopp blivit föremål för ett stort antal ändringar och tilllägg.
Dessa har ofta inneburit en utökning av undantagen från offentlighetsprincipen.
Sekretesslagstiftningen berördes däremot inte av den reform
av tryckfrihetsrätten, vilken år 1949 ledde till att en ny tryckfrihetsförordning
antogs. Frågan om en revision av sekretesslagstiftningen har dock
länge varit aktuell. Redan en år 1943 tillsatt utredning hade vissa uppgifter
på detta område men framlade inte några förslag till lagändringar. År 1960
tillkallades sakkunniga för översyn av lagstiftningen om allmänna handlingars
offentlighet och därmed sammanhängande frågor (offentlighetskommittén).
önskemål om en ny utredning hade framförts bl. a. från
riksdagen. I anledning av motioner år 1957 om säkerställande av allmänhetens
obehindrade tillgång till myndigheters offentliga handlingar uttalade
konstitutionsutskottet att tiden nu borde vara inne för en närmare
undersökning av frågan om revision av sekretesslagstiftningen. Därvid
borde beaktas om och i vad mån dispens från sekretessreglerna kunde medgivas
i vidare utsträckning än vad som då var förhållandet (KU 1957:4).
I direktiven till de sakkunniga gav justitieministern också uttryck för uppfattningen
att riktmärket borde vara att undantag från offentlighetsprincipen
skulle ske endast där det oundgängligen påkallades av viktiga allmänna
eller enskilda intressen. Detta innebar dock inte att det enbart kunde
bli fråga om begränsningar i sekretessen i jämförelse med nuvarande lagstiftning.
Erfarenheten syntes visa, att lagstiftningen på vissa punkter
i sin gällande lydelse icke medgav den sekretess som allmänna och enskilda
intressen krävde.
Offentlighetskommittén avgav sitt betänkande år 1966 (SOU 1966:60).
Förslaget innebär att de principiella förutsättningarna för sekretess, liksom
gränserna för sekretessen, anges i TF. Denna föreslås innehålla elva
paragrafer som handlar om inskränkningar i offentlighetsgrundsatsen.
De är uppställda så att de i tur och ordning anger de olika intressen som
sekretessen avser att skydda, såsom enskilds personliga förhållanden,
enskilds ekonomiska förhållanden, statens och kommunernas ekonomiska
intressen etc. Förslaget frångår härigenom den indelning av bestämmelserna
på olika förvaltningsområden och verksamhetsgrenar som präglar de nuvarande
sekretessbestämmelserna. Härav följer att mer än ett sekretessstadgande
kan vara tillämpligt inom samma område och även på samma
handling. Enligt förslaget anger TF däremot inte på vilka typer av handlingar
som dessa sekretessregler skall tillämpas. I den delen hänvisas till
en tillämpningsförteckning som skall beslutas genom vanlig lag. I förteckningen,
som föreslås uppdelad på TF:s skilda sekretessregler, uppräknas
utförligt handlings- och ärendetyper samt anges tidsgränser för sekretess
beträffande enstaka slag av handlingar. Där tidsgräns ej längre föreskrivs
skall sekretessens upprätthållande bero på en prövning i varje särskilt
fall av de intressen som från sakliga synpunkter motiverar hemlig
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969
3
hållande. Enligt kommitténs mening leder förslaget till ökad offentlighet,
framför allt beroende på principen att hemlighållande i varje särskilt fall
skall förutsätta att ett behov av sekretess konstaterats. På vissa punkter
där framträdande behov av sekretess ansetts föreligga men den nuvarande
lagen icke medger hemlighållande har sekretessbehoven tillgodosetts. Förslaget
är enligt kommitténs uppfattning avsevärt mera överskådligt och lättbegripligt
än de nuvarande bestämmelserna.
Såvitt avser konsekvenserna i sekretesshänseende av ökad användning
av databehandlingsteknik föreslår kommittén att magnetiska upptagningar,
bandinspelningar o. d. skall jämställas med handlingar i egentlig mening.
Kommittén framhåller i detta sammanhang att om de skriftliga handlingarna
hos myndigheterna i större omfattning ersättes med elektroniska
upptagningar kan man befara att det i sådana fall blir svårare för allmänheten
att snabbt få del av den hos myndigheterna samlade informationen. Kommittén
anser det ytterst angeläget att man, då man jämför fördelar och olägenheter
av att övergå till ADB, tar med i beräkningen det värde för allmänheten
som ligger i att man snabbt kan få fram upplysningar ur myndigheternas
handlingar. I de fall man övergår till ADB bör man, vid val
av teknisk utrustning, vid uppläggning av program osv., så långt möjligt
skapa säkerhet för att informationen kan hållas tillgänglig för allmänheten.
Vid remissbehandlingen av offentlighetskommitténs betänkande framkom
stark kritik från många håll. Sålunda uttalade bl. a. JO, JK och Sveriges
advokatsamfund att förslaget inte borde läggas till grund för lagstiftning.
Särskilt kommitténs förslag att sekretessbestämmelser skall ges både i TF
och i en särskild tillämpningslag mötte invändningar. Det framhölls att
systemet skulle bli omständligt att tillämpa och ställa de tillämpande myndigheterna
på svåra prov. Därvid fick beaktas att fråga om utlämnande ofta
skulle avgöras av tjänstemän utan juridisk utbildning. I motsats till
tidigare skulle mer än ett sekretesstadgande kunna bli tillämpligt på samma
handling. Vidare skulle det förhållandet att sekretessbestämmelserna i stor
utsträckning överfördes till TF medföra att ändring av desamma endast
kunde ske i de former som gällde för grundlagstiftning. Vid remissbehandlingen
uttalades den förmodan att kommitténs förslag i praktiken
skulle kunna leda till ökad sekretess i stället för, såsom avsetts, minskad
sådan.
I en proposition till 1968 års riksdag med förslag till vissa ändringar i sekretesslagen
uttalade justitieministern att förslag till ny sekretesslagstiftning
inte kunde föreläggas riksdagen på grundval av offentlighetskommitténs
betänkande med hänsyn till den kritik som framkommit vid remissbehandlingen
(prop. 1968: 126 s. 6). Ytterligare utredning var erforderlig
och en ny kommitté skulle inom kort tillkallas.
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 saml. 2 avd. Nr 8_,9
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969
Motionen
Motionärerna framhåller att principen om allmänna handlingars offentlighet
utgör en av de förnämsta grundpelarna för den svenska rättsstaten.
De säger sig emellertid ha svårt att komma ifrån intrycket att grundsatsen
väsentligt urholkats under senare år. Den offentliga förvaltningen har svällt
ut under senare decennier och myndigheternas makt har ökat. En logisk konsekvens
av denna utveckling måste vara, att man måste slå vakt kring
offentlighetsprincipen. Dennas betydelse som rättsgaranti ökar naturligtvis
i samma takt som myndigheternas makt ökar. Emellertid har man
en känsla av att detta inte blivit i tillräcklig grad beaktat. Snarare har det
varit så, att varje utvidgning av förvaltningen har fört med sig nya inskränkningar
i offentlighetsprincipen.
Motionärerna finner det belysande att sekretesslagen efter sin tillkomst
1937 ändrats 31 gånger, alltså genomsnittligen en gång om året. Lägger
man härtill att åtskilliga ändringar avsett flera punkter samtidigt, blir bilden
än mer betänklig. Det är nämligen inte så att ändringarna har inneburit
att offentligheten ökats. Motsatsen har närmast genomgående varit
fallet.
Det är klart att man måste beakta effektivitetshänsyn i förvaltningen
liksom att enskilda människor i viss utsträckning kan vara betjänta av
sekretess. Men det är nödvändigt att undantagen från offentlighetsprincipen
blir så få som möjligt och preciseras så klart som möjligt. En allmän
omprövning av alla de mängder av praktiskt viktiga undantag som nu gäller
måste ske. Särskild uppmärksamhet får också ägnas de problem, som sammanhänger
med den moderna databehandlingstekniken, vilken kan medföra
praktiska hinder för offentligheten. Likaså måste en allmän omprövning
ske av de föreskrivna sekretesstiderna. Så långa sekretesstider som 50
år kan t. ex. knappast vara motiverade i det moderna samhället med dess
snabba utveckling.
Utgångspunkten för det aktuella reformarbetet måste vara att offentlighetsprincipen
skall befästas och komma till bättre uttryck än nu. Slutprodukten
måste bli en lagstiftning som verkligen ger uttryck för den grundläggande
betydelse principen har för vårt rättssamhälle. För att inte även
den nya kommittén skall komma in på fel spår eller en reform uppskjutas
för länge eller bli av otillfredsställande innehåll, bör riksdagen enligt motionärernas
mening redan nu slå fast en klar utgångspunkt och målsättning
för lagstiftningsarbetet.
Utskottet
Frågan om en reform av nuvarande lagstiftning om allmänna handlingars
offentlighet har länge varit aktuell. Sålunda uttalade utskottet redan år
1957 att en översyn av sekretesslagstiftningen borde ske, varvid det borde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969
o
undersökas om dispens från sekretessreglerna kunde medges i ökad omfattning.
En utredning (offentlighetskommittén) tillsattes också och den
hade enligt sina direktiv till uppgift att i så stor utsträckning som möjligt
heakta offentlighetsintresset. Kommittén har framlagt ett betänkande med
förslag till ny lagstiftning som enligt kommitténs uppfattning skulle leda
till en högre grad av offentlighet än gällande regler. Betänkandet har remissbehandlats,
varvid åtskillig kritik framkommit. Det har bland annat
ifrågasatts om den lagstiftningsmetodik som kommittén valt i praktiken
skulle leda till det åsyftade resultatet. Chefen för justitiedepartementet har
meddelat att han inte funnit betänkandet kunna läggas till grund för lagstiftning
samt att en ny kommitté skall tillkallas för fortsatt utredning av
hithörande frågor.
Utskottet delar den i motionen framförda uppfattningen att offentlighetsprincipen
är av utomordentlig betydelse för kontroll av myndigheternas
verksamhet och för bevarandet av medborgarnas rättssäkerhet. Principens
fortsatta tillämpning i svenskt samhällsliv bör sålunda även enligt utskottets
mening med all kraft hävdas. Arbetet på en revision av gällande lagstiftning
har också, som framgår av vad ovan redovisats, bedrivits med detta
mål för ögonen. Det har dock visat sig förenat med betydande svårigheter
att så utforma lagstiftningen att både offentlighetsintresset och föreliggande
behov av sekretess till skydd för viktiga allmänna och enskilda intressen
kan tillgodoses. Utskottet saknar möjlighet att bedöma vilka avvägningar
som här är mest ändamålsenliga. Den bedömningen får ankomma
på den nya utredning i ämnet som, enligt vad utskottet inhämtat, skall
tillkallas inom den närmaste tiden. Utskottet förutsätter att direktiven till
denna kommitté och kommitténs arbete kommer att präglas av samma målsättning
som tidigare utredningsarbete. Med hänsyn härtill föreligger enligt
utskottets mening inte anledning för riksdagen att nu göra något sådant
uttalande som föreslås i motionen. Utskottet hemställer därför,
att riksdagen avslår motionen I: 415.
Stockholm den 19 februari 1969
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson
(s), fru Segerstedt Wiberg (fp), herrar Harald Pettersson (ep), Sörlin (s),
Sten Andersson (s), Hernelius (m), Sörenson (fp), Svenungsson (in) och
Nyquist (s); samt
från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson
(s), Nilsson i Östersund (s), Henningsson (s), Johansson i Trollhättan (s),
Boo (ep), Nelander (fp), Andersson i Storfors (s), Jonsson i Mora (fp) och
Carlshamre (in).
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1969
Särskilt yttrande
av fri! Segerstedt Wiberg (fp) med instämmande av herr Carlshamre (in):
Utskottet har understrukit offentlighetsprincipens betydelse och klart
angett, att målsättningen för en ny utredning på detta område måste vara
att hävda denna princip. Härmed är motionens syfte till väsentlig del tillgodosett,
och det kan därför godtas att den inte föranleder någon särskild
åtgärd av riksdagen. Det bör emellertid framhållas att en kärnpunkt i motionen
avser det sätt, varpå målsättningen skall förverkligas. Trots åtskilliga
principdeklarationer om offentlighetens stora betydelse har utvecklingen
efter sekretesslagens tillkomst 1937 inneburit, att en lång rad avsteg gjorts.
Andra hänsyn har fått ta över offentlighetsintresset. Med förvaltningens
expansion har nya sekretessregler tillkommit. En grundtanke i motionen
är att en utvidgning av myndigheternas arbetsuppgifter och makt inte bör
leda till inskränkningar i offentligheten utan tvärtom gör det än mera angeläget
att öka insynen i myndigheternas handlande och att man därför bör
ompröva de sekretessregler, som under årens lopp tillkommit av effektivitetshänsyn
på olika förvaltningsområden. Denna tanke framstår som helt
riktig. Det är väsentligt att den ofta deklarerade anslutningen till offentlighetsprincipen
slår igenom i det utredningsarbete, som nu står för dörren,
så att resultatet blir, att en rad av de inskränkningar i offentligheten som
nu gäller avvecklas. Det hade varit önskvärt att utskottet konkretiserat sin
skrivning i detta hänseende.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.