Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående allmänna handlingars offentlighet. Ärendet I detta utlåtande behandlas motionen I: 415 av fru Segerstedt Wiberg och herr Tistad

1969-02-19 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1969:8, Utlåtande i anledning av motion angående allmänna handlingars offentlighet. Ärendet I detta utlåtande behandlas motionen I: 415 av fru Segerstedt Wiberg och herr Tistad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 8—9

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969

1

Nr 8

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion angående

allmänna handlingars offentlighet.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas motionen I: 415 av fru Segerstedt Wiberg och

herr Tistad (båda fp).

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar

som sin mening att lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet

bör reformeras så att offentlighetsprincipen blir mera följdriktigt genomförd

än i nuvarande lagstiftning».

Bakgrund

De grundläggande bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet

återfinnes i tryckfrihetsförordningen (TF), andra kapitlet. I dess 1 § föreskrives

att varje svensk medborgare skall, till främjande av ett fritt meningsutbyte

och en allsidig upplysning, äga fri tillgång till allmänna handlingar.

I denna rätt må endast gälla sådana inskränkningar som påkallas

av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande till främmande makt

eller i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och

annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd

för statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller

av hänsyn till privatlivets helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet.

Det stadgas också att i särskild, av Konungen och riksdagen samfällt

stiftad lag, skall noga angivas de fall då enligt nyssnämnda grunder

allmänna handlingar skall hållas hemliga. TF lämnar också föreskrifter

om vad som förstås med allmän handling, om vem som prövar fråga om utlämnande

av handling, samt om fullföljd av talan mot beslut varigenom

myndighet avslagit framställning om utbekommande av handling m. m.

I 1937 års lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

(sekretesslagen) lämnas de närmare föreskrifterna om undantagen

från offentlighetsprincipen. Reglerna i denna lag är väsentligen utformade

efter en enumerationsprincip. Mer eller mindre detaljerade bestämmelser

lämnas för olika förvaltningsområden och olika slag av handlingar. Lagen

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 saml. 2 avd. Nr 8—9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969

har under årens lopp blivit föremål för ett stort antal ändringar och tilllägg.

Dessa har ofta inneburit en utökning av undantagen från offentlighetsprincipen.

Sekretesslagstiftningen berördes däremot inte av den reform

av tryckfrihetsrätten, vilken år 1949 ledde till att en ny tryckfrihetsförordning

antogs. Frågan om en revision av sekretesslagstiftningen har dock

länge varit aktuell. Redan en år 1943 tillsatt utredning hade vissa uppgifter

på detta område men framlade inte några förslag till lagändringar. År 1960

tillkallades sakkunniga för översyn av lagstiftningen om allmänna handlingars

offentlighet och därmed sammanhängande frågor (offentlighetskommittén).

önskemål om en ny utredning hade framförts bl. a. från

riksdagen. I anledning av motioner år 1957 om säkerställande av allmänhetens

obehindrade tillgång till myndigheters offentliga handlingar uttalade

konstitutionsutskottet att tiden nu borde vara inne för en närmare

undersökning av frågan om revision av sekretesslagstiftningen. Därvid

borde beaktas om och i vad mån dispens från sekretessreglerna kunde medgivas

i vidare utsträckning än vad som då var förhållandet (KU 1957:4).

I direktiven till de sakkunniga gav justitieministern också uttryck för uppfattningen

att riktmärket borde vara att undantag från offentlighetsprincipen

skulle ske endast där det oundgängligen påkallades av viktiga allmänna

eller enskilda intressen. Detta innebar dock inte att det enbart kunde

bli fråga om begränsningar i sekretessen i jämförelse med nuvarande lagstiftning.

Erfarenheten syntes visa, att lagstiftningen på vissa punkter

i sin gällande lydelse icke medgav den sekretess som allmänna och enskilda

intressen krävde.

Offentlighetskommittén avgav sitt betänkande år 1966 (SOU 1966:60).

Förslaget innebär att de principiella förutsättningarna för sekretess, liksom

gränserna för sekretessen, anges i TF. Denna föreslås innehålla elva

paragrafer som handlar om inskränkningar i offentlighetsgrundsatsen.

De är uppställda så att de i tur och ordning anger de olika intressen som

sekretessen avser att skydda, såsom enskilds personliga förhållanden,

enskilds ekonomiska förhållanden, statens och kommunernas ekonomiska

intressen etc. Förslaget frångår härigenom den indelning av bestämmelserna

på olika förvaltningsområden och verksamhetsgrenar som präglar de nuvarande

sekretessbestämmelserna. Härav följer att mer än ett sekretessstadgande

kan vara tillämpligt inom samma område och även på samma

handling. Enligt förslaget anger TF däremot inte på vilka typer av handlingar

som dessa sekretessregler skall tillämpas. I den delen hänvisas till

en tillämpningsförteckning som skall beslutas genom vanlig lag. I förteckningen,

som föreslås uppdelad på TF:s skilda sekretessregler, uppräknas

utförligt handlings- och ärendetyper samt anges tidsgränser för sekretess

beträffande enstaka slag av handlingar. Där tidsgräns ej längre föreskrivs

skall sekretessens upprätthållande bero på en prövning i varje särskilt

fall av de intressen som från sakliga synpunkter motiverar hemlig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969

3

hållande. Enligt kommitténs mening leder förslaget till ökad offentlighet,

framför allt beroende på principen att hemlighållande i varje särskilt fall

skall förutsätta att ett behov av sekretess konstaterats. På vissa punkter

där framträdande behov av sekretess ansetts föreligga men den nuvarande

lagen icke medger hemlighållande har sekretessbehoven tillgodosetts. Förslaget

är enligt kommitténs uppfattning avsevärt mera överskådligt och lättbegripligt

än de nuvarande bestämmelserna.

Såvitt avser konsekvenserna i sekretesshänseende av ökad användning

av databehandlingsteknik föreslår kommittén att magnetiska upptagningar,

bandinspelningar o. d. skall jämställas med handlingar i egentlig mening.

Kommittén framhåller i detta sammanhang att om de skriftliga handlingarna

hos myndigheterna i större omfattning ersättes med elektroniska

upptagningar kan man befara att det i sådana fall blir svårare för allmänheten

att snabbt få del av den hos myndigheterna samlade informationen. Kommittén

anser det ytterst angeläget att man, då man jämför fördelar och olägenheter

av att övergå till ADB, tar med i beräkningen det värde för allmänheten

som ligger i att man snabbt kan få fram upplysningar ur myndigheternas

handlingar. I de fall man övergår till ADB bör man, vid val

av teknisk utrustning, vid uppläggning av program osv., så långt möjligt

skapa säkerhet för att informationen kan hållas tillgänglig för allmänheten.

Vid remissbehandlingen av offentlighetskommitténs betänkande framkom

stark kritik från många håll. Sålunda uttalade bl. a. JO, JK och Sveriges

advokatsamfund att förslaget inte borde läggas till grund för lagstiftning.

Särskilt kommitténs förslag att sekretessbestämmelser skall ges både i TF

och i en särskild tillämpningslag mötte invändningar. Det framhölls att

systemet skulle bli omständligt att tillämpa och ställa de tillämpande myndigheterna

på svåra prov. Därvid fick beaktas att fråga om utlämnande ofta

skulle avgöras av tjänstemän utan juridisk utbildning. I motsats till

tidigare skulle mer än ett sekretesstadgande kunna bli tillämpligt på samma

handling. Vidare skulle det förhållandet att sekretessbestämmelserna i stor

utsträckning överfördes till TF medföra att ändring av desamma endast

kunde ske i de former som gällde för grundlagstiftning. Vid remissbehandlingen

uttalades den förmodan att kommitténs förslag i praktiken

skulle kunna leda till ökad sekretess i stället för, såsom avsetts, minskad

sådan.

I en proposition till 1968 års riksdag med förslag till vissa ändringar i sekretesslagen

uttalade justitieministern att förslag till ny sekretesslagstiftning

inte kunde föreläggas riksdagen på grundval av offentlighetskommitténs

betänkande med hänsyn till den kritik som framkommit vid remissbehandlingen

(prop. 1968: 126 s. 6). Ytterligare utredning var erforderlig

och en ny kommitté skulle inom kort tillkallas.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 saml. 2 avd. Nr 8_,9

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969

Motionen

Motionärerna framhåller att principen om allmänna handlingars offentlighet

utgör en av de förnämsta grundpelarna för den svenska rättsstaten.

De säger sig emellertid ha svårt att komma ifrån intrycket att grundsatsen

väsentligt urholkats under senare år. Den offentliga förvaltningen har svällt

ut under senare decennier och myndigheternas makt har ökat. En logisk konsekvens

av denna utveckling måste vara, att man måste slå vakt kring

offentlighetsprincipen. Dennas betydelse som rättsgaranti ökar naturligtvis

i samma takt som myndigheternas makt ökar. Emellertid har man

en känsla av att detta inte blivit i tillräcklig grad beaktat. Snarare har det

varit så, att varje utvidgning av förvaltningen har fört med sig nya inskränkningar

i offentlighetsprincipen.

Motionärerna finner det belysande att sekretesslagen efter sin tillkomst

1937 ändrats 31 gånger, alltså genomsnittligen en gång om året. Lägger

man härtill att åtskilliga ändringar avsett flera punkter samtidigt, blir bilden

än mer betänklig. Det är nämligen inte så att ändringarna har inneburit

att offentligheten ökats. Motsatsen har närmast genomgående varit

fallet.

Det är klart att man måste beakta effektivitetshänsyn i förvaltningen

liksom att enskilda människor i viss utsträckning kan vara betjänta av

sekretess. Men det är nödvändigt att undantagen från offentlighetsprincipen

blir så få som möjligt och preciseras så klart som möjligt. En allmän

omprövning av alla de mängder av praktiskt viktiga undantag som nu gäller

måste ske. Särskild uppmärksamhet får också ägnas de problem, som sammanhänger

med den moderna databehandlingstekniken, vilken kan medföra

praktiska hinder för offentligheten. Likaså måste en allmän omprövning

ske av de föreskrivna sekretesstiderna. Så långa sekretesstider som 50

år kan t. ex. knappast vara motiverade i det moderna samhället med dess

snabba utveckling.

Utgångspunkten för det aktuella reformarbetet måste vara att offentlighetsprincipen

skall befästas och komma till bättre uttryck än nu. Slutprodukten

måste bli en lagstiftning som verkligen ger uttryck för den grundläggande

betydelse principen har för vårt rättssamhälle. För att inte även

den nya kommittén skall komma in på fel spår eller en reform uppskjutas

för länge eller bli av otillfredsställande innehåll, bör riksdagen enligt motionärernas

mening redan nu slå fast en klar utgångspunkt och målsättning

för lagstiftningsarbetet.

Utskottet

Frågan om en reform av nuvarande lagstiftning om allmänna handlingars

offentlighet har länge varit aktuell. Sålunda uttalade utskottet redan år

1957 att en översyn av sekretesslagstiftningen borde ske, varvid det borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1969

o

undersökas om dispens från sekretessreglerna kunde medges i ökad omfattning.

En utredning (offentlighetskommittén) tillsattes också och den

hade enligt sina direktiv till uppgift att i så stor utsträckning som möjligt

heakta offentlighetsintresset. Kommittén har framlagt ett betänkande med

förslag till ny lagstiftning som enligt kommitténs uppfattning skulle leda

till en högre grad av offentlighet än gällande regler. Betänkandet har remissbehandlats,

varvid åtskillig kritik framkommit. Det har bland annat

ifrågasatts om den lagstiftningsmetodik som kommittén valt i praktiken

skulle leda till det åsyftade resultatet. Chefen för justitiedepartementet har

meddelat att han inte funnit betänkandet kunna läggas till grund för lagstiftning

samt att en ny kommitté skall tillkallas för fortsatt utredning av

hithörande frågor.

Utskottet delar den i motionen framförda uppfattningen att offentlighetsprincipen

är av utomordentlig betydelse för kontroll av myndigheternas

verksamhet och för bevarandet av medborgarnas rättssäkerhet. Principens

fortsatta tillämpning i svenskt samhällsliv bör sålunda även enligt utskottets

mening med all kraft hävdas. Arbetet på en revision av gällande lagstiftning

har också, som framgår av vad ovan redovisats, bedrivits med detta

mål för ögonen. Det har dock visat sig förenat med betydande svårigheter

att så utforma lagstiftningen att både offentlighetsintresset och föreliggande

behov av sekretess till skydd för viktiga allmänna och enskilda intressen

kan tillgodoses. Utskottet saknar möjlighet att bedöma vilka avvägningar

som här är mest ändamålsenliga. Den bedömningen får ankomma

på den nya utredning i ämnet som, enligt vad utskottet inhämtat, skall

tillkallas inom den närmaste tiden. Utskottet förutsätter att direktiven till

denna kommitté och kommitténs arbete kommer att präglas av samma målsättning

som tidigare utredningsarbete. Med hänsyn härtill föreligger enligt

utskottets mening inte anledning för riksdagen att nu göra något sådant

uttalande som föreslås i motionen. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen avslår motionen I: 415.

Stockholm den 19 februari 1969

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson

(s), fru Segerstedt Wiberg (fp), herrar Harald Pettersson (ep), Sörlin (s),

Sten Andersson (s), Hernelius (m), Sörenson (fp), Svenungsson (in) och

Nyquist (s); samt

från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson

(s), Nilsson i Östersund (s), Henningsson (s), Johansson i Trollhättan (s),

Boo (ep), Nelander (fp), Andersson i Storfors (s), Jonsson i Mora (fp) och

Carlshamre (in).

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1969

Särskilt yttrande

av fri! Segerstedt Wiberg (fp) med instämmande av herr Carlshamre (in):

Utskottet har understrukit offentlighetsprincipens betydelse och klart

angett, att målsättningen för en ny utredning på detta område måste vara

att hävda denna princip. Härmed är motionens syfte till väsentlig del tillgodosett,

och det kan därför godtas att den inte föranleder någon särskild

åtgärd av riksdagen. Det bör emellertid framhållas att en kärnpunkt i motionen

avser det sätt, varpå målsättningen skall förverkligas. Trots åtskilliga

principdeklarationer om offentlighetens stora betydelse har utvecklingen

efter sekretesslagens tillkomst 1937 inneburit, att en lång rad avsteg gjorts.

Andra hänsyn har fått ta över offentlighetsintresset. Med förvaltningens

expansion har nya sekretessregler tillkommit. En grundtanke i motionen

är att en utvidgning av myndigheternas arbetsuppgifter och makt inte bör

leda till inskränkningar i offentligheten utan tvärtom gör det än mera angeläget

att öka insynen i myndigheternas handlande och att man därför bör

ompröva de sekretessregler, som under årens lopp tillkommit av effektivitetshänsyn

på olika förvaltningsområden. Denna tanke framstår som helt

riktig. Det är väsentligt att den ofta deklarerade anslutningen till offentlighetsprincipen

slår igenom i det utredningsarbete, som nu står för dörren,

så att resultatet blir, att en rad av de inskränkningar i offentligheten som

nu gäller avvecklas. Det hade varit önskvärt att utskottet konkretiserat sin

skrivning i detta hänseende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.