Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om gemensamma stationer för post, tete och järnväg.

1969-10-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1969:129, Utlåtande i anledning av motioner om gemensamma stationer för post, tete och järnväg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1969

1

Nr 129

Utlåtande i anledning av motioner om gemensamma stationer för

post, tete och järnväg.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 597 av herr Bengtson och II: 701 av herr

Josefson i Arrie m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till samordning av statens

kommunikationsservicestationer på det sätt som i motionerna skisserats.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från postverket, televerket och statens järnvägar.

Postverket framhåller i sitt yttrande inledningsvis att verket successivt

försöker förbättra landsbygdens postservice genom utbyggnad av lantbrevbäringen.

I samband härmed sker en anpassning av den tidigare organisationen

genom att postanstalter eller postombud på mindre orter med

obetydligt kundunderlag dras in. Den nya organisation som på detta sätt

växer fram ger flertalet kunder en postservice som är bättre än den de

tidigare erhållit och som på ett smidigt sätt kan anpassas till ändringar i

bebyggelsestruktur och befolkningsunderlag.

Då enligt poststyrelsens uppfattning motionerna ger en felaktig bild avpostverkets

utbyggnads- och rationaliseringsverksamhet på landsbygden

lämnas en redogörelse för de senaste årens utveckling och bakgrunden till

denna. Härav framgår bl. a. att poststationer inrättades första gången år

1861. De tillkom för att betjäna mindre orter på landsbygden, där det inte

fanns underlag för inrättande av större postanstalter, dvs. postkontor och

postexpeditioner. Antalet postkontor och postexpeditioner var vid denna tid

ej fullt 200. Från år 1861 och fram till tiden närmast efter sekelskiftet inrättades

över 3 000 poststationer.

En av anledningarna till denna kraftiga postala expansion var järnvägarnas

tillkomst. Av de nyinrättade poststationerna förlädes sålunda nära

hälften vid järnvägslinjer. Flertalet av de vid järnväg belägna poststationerna

organiserades som förenade post- och järnvägsstationer, där postgöBihang

till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 129

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1969

romålen sköttes av järnvägspcrsonal. Endast då postgöromålen var av så

stor omfattning att de inte lämpligen knnde utföras i samband med järnvägsgöromål

eller då järn vägslokalen låg olämpligt placerad från servicesynpunkt,

organiserades poststation på ort vid järnväg som självständig

postanstalt. Påståendet i motionerna att vid inrättandet av post- och järnvägsstationer

dessa ofta förlädes på skilda platser och att de arbetade utan

någon nämnvärd grad av samordning är således enligt verket inte riktigt.

Det framhålles vidare att den postala organisation som växte fram på

landsbygden var utformad med hänsyn till dåvarande behov av postal

service och till dåtida vägar och kommunikationsmöjligheter. Enda sättet

att vid denna tid praktiskt lösa postfrågan var att inrätta fasta postanordningar

där kunderna fick hämta och lämna in sin post.

I yttrandet lämnas även eu redogörelse för lantbrevbäringens utveckling,

varav bl. a. framgår att från början på 1950-talet linjelängden tredubblats

och nu är över 160 000 km. På över 95 % av linjelängden använder lantbrevbäraren

bil.

Samtidigt har lantbrevbärarnas service successivt förbättrats. Ursprungligen

delade lantbrevbäraren ut endast vanlig post och rekommenderade försändelser.

Numera lämnar han också ut assurerade försändelser, paket, postförskott,

pengar på postanvisningar och andra utbetalningshandlingar m. m.

Han tar även emot poslbetalningar och försändelser av alla slag, och han

förmedlar uttag och insättningar på postsparbanken. Bor adressaten inom

200 meter från lantbrevbärarens färdväg, lämnar han i regel ut värdeförsändelser

och pengar i kundens bostad. Fr. o. in. innevarande år införs ytterligare

förbättringar av lantbrevbärarens service. Kunderna får nämligen

möjlighet att med särskilda signalbrickor kalla till sig lantbrevbäraren vissa

dagar i veckan när de önskar skicka försändelser eller pengar eller uträtta

andra postärenden. Vidare får lantbrevbäraren befogenhet att bokföra insättningar

och uttag på postsparbanksböcker. Lantbrevbäraren kan sålunda

sägas fungera som en rörlig postanstalt.

Jämsides med motoriseringen och utbyggnaden av lantbrevbäringsnätet

har sålunda en anpassning skett av den tidigare organisationen på så sätt att

postanstalter och postombud har bytts ut mot lantbrevbärare. Under de

senaste 10—15 åren har över 1 000 postanstalter dragits in och ersatts med

lantbrevbärare. För närvarande finns det ca 2 750 postanstalter, av vilka ett

inte obetydligt antal har ett så ringa betjäningsunderlag att de kan komma

att successivt bytas ut mot lantbrevbäring.

Verket anför slutligen i huvudfrågan om gemensamma post-, tele- och

järnvägsanstallcr följande.

Inom teleområdet har den tekniska utvecklingen medfört en kraftig

minskning av antalet manuellt skötta teleanstalter. Även sedan Postverket

har genomfört sitt rationaliseringsprogram, torde det komma att finnas

mer än dubbelt så många postanstalter som det för närvarande finns ma
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1969

3

auellt skötta teleanstalter. Dessa postanstalter kommer i allmänhet att

vara av den storlek att de sysselsätter minst en funktionär på heltid.

En samarbetsgrupp med representanter för Poststyrelsen och Televerkets

centralförvaltning har nyligen tillsatts. Denna grupp har bl a på sitt program

att undersöka möjligheterna att samordna post- och teleservice på

orter där underlag saknas för manuellt betjänad teleanstalt och att samordna

utdelningen av expressförsändelser och telegram.

Av nuvarande postanstalter är ca 160 förenade med järnväg, dvs postgöromålen

sköts av järnvägspersonal. Antalet med järnväg förenade poststationer

minskar emellertid successivt. I första hand beror detta på nedläggningen

av järnvägslinjer och den tekniska upprustningen som möjliggör

tågtrafik med obemannade järnvägsanstalter. Postverkets ovan beskrivna

rationaliseringsverksamhet är också en bidragande orsak.

Även med SJ förekommer fortlöpande samarbete. En gemensam arbetsgrupp

prövar bl a möjligheterna för postanstalt att överta sysslan som

godsombud på ort där järnvägsanstalten läggs ned.

Sammanfattningsvis framhålles att postverket är positivt till en samordning

av de olika kommunikationsverkens tjänster. Samarbetsorgan finns

emellertid redan som enligt poststyrelsens uppfattning fungerar fullt tillfredsställande.

Då något behov av ytterligare utredningsorgan enligt verkets

mening inte finns avstyrks motionerna.

Televerket lämnar i sitt yttrande en redogörelse för dels nuläget vad

gäller teleservice för allmänheten främst i glesbygdsområden dels den

utveckling som lett fram till dagens situation samt redovisar därefter följande

synpunkter på de i motionerna framlagda förslagen enligt följande.

Motionärerna föreslår inrättande av gemensamma servicestationer för

post, tele och järnväg. I princip är televerket positivt till sådan samordning.

Vad gäller service för avgående telefonsamtal, telegram etc kan, som

antytts ovan, teleservice på enkelt sätt inrangeras vid en sådan servicestation

genom uppsättning av lämpligt antal tremyntsautomater, helst i hytter.

Denna service skulle kunna erbjudas utan arbetsbelastning på den

personal som tjänstgör på servicestationer och utan några nämnvärda krav

på speciella telekunskaper hos servicestationernas personal. Visserligen innebär

detta att direkt personlig kontakt i telefrågor inte kan erbjudas, men

detta förhållande synes väl uppvägas av att kunden vid telefonkontakt

med överordnat telekontor, telegrafstation etc erhåller kontakt med välutbildad

expertis; något som av praktiska skäl knappast är möjligt att erbjuda

direkt på servicestationen.

För att ovan nämnd teleservice på gemensamma servicestationer skall

vara av större värde är det en förutsättning att stationerna har relativt lång

öppethållningstid.

Vad gäller service för ankommande trafik, dvs huvudsakligen telegramutbäring,

finns vissa möjligheter att samordna denna med såväl SJ:s som

postverkets verksamheter. Sedan många år bedrivs samarbete mellan televerket

och SJ på så sätt att järnvägsstationer samtidigt fungerar som telegramutbäringsställen

eller telegrafexpeditioner. Antalet sådana har emellertid

sjunkit successivt, främst till följd av rationaliseringar inom SJ, och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1969

är fn ca 70. Av naturliga skäl är järnvägsstationernas möjligheter till

snabb och/eller långväga utbäring av telegram förhållandevis begränsade.

Postverkets brevbäring är till sin natur snarlik telegramutbäringen. F n

utnyttjas också i relativt stor utsträckning postbefordran av telegram till

perifera glesbygdsområden. Självfallet blir befordringstiderna för sådana

telegram dock inte så korta som önskvärt vore.

Inom en nyligen tillsatt arbetsgrupp med representanter för poststyrelsen

och televerkets centralförvaltning har startats en förutsättningslös utredning

rörande samarbete över huvud taget mellan post- och televerket.

Trots tidigare utredningars negativa resultat har samordningsfrågorna sålunda

ansetts så väsentliga att ny utredning påbörjats med utgångspunkt

i dagens och morgondagens förhållanden. En fråga som av arbetsgruppen

givits prioritet avser samordning av telegram- och expressbrevsutbäring.

Arbetet härmed har dock ännu inte hunnit drivas så långt att något uttalande

kan göras rörande möjligheterna till sådan samordning.

En annan fråga som också står på dagordningen för den ovan nämnda

samarbetsgruppen rör teleservice på postanstalter och vice versa, således

i linje med vad motionärerna tänkt sig. Av skäl som i det tidigare anförts

torde dock den lämpligaste formen av teleservice på postanstalter erhållas

helt enkelt genom uppsättning av tremyntsautomater i postanstaltlokaler

— så har f ö redan skett i en hel del fall. Ett problem i detta sammanhang

utgör de mindre postanstalternas begränsade öppethållningstid.

Televerket ställer sig således positivt till att genom samordning av lämpliga

verksamhetsgrenar söka uppnå förbättrad betjäning av allmänheten

i post-, tele- och j ärnvägsfrågor på orter med förhållandevis låg trafikintensitet.

Enligt verkets uppfattning är det dock inte troligt att en särskild utredning

rörande gemensamma servicestationer för post, järnväg och tele skulle

bidra till en bättre och snabbare lösning av de aktuella problemen än

som är möjligt vid det bl a genom särskilda samarbetsgrupper redan existerande

samrådsarbetet mellan de tre trafikverken.

Statens järnvägar framhåller att samarbete redan nu förekommer mellen

post, tele och järnväg i den form som avses i motionerna samt anför

vidare följande.

F n finns 160 förenade post- och järnvägsanstalter där SJ utför förekommande

postarbete, samt 87 järnvägstelegrafanstalter där SJ ombesörjer

telegrambefordring. I regel förekommer de här nämnda förenade postoch

järnvägsanstalterna samt järnvägstelegraf anstalterna i kombination.

En utvidgning av denna samarbetsform bedöms som orealistisk. Utvecklingen

går i stället mot att antalet kombinerade platser successivt minskar,

bl a beroende på den tekniska upprustningen av järnvägarna, som möjliggör

tågtrafik med obemannade järnvägsanstalter. Posten har i stor utsträckning

övergått till lantbrevbäring med långa linjer som utgår från större

postanstalter. Järnvägsanstaltens läge inom orten är ibland motiv för

Posten att förlägga postanstalten på ur servicesynpunkt mera central plats

inom orten.

När järnvägsanstalter och bandelar läggs ned eller järnvägstrafik överförs

till landsväg bibehåller SJ ofta en viss service genom att inrätta gods
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1969

5

ombud. Det förekommer redan nu att postanstalter åtar sig godsombudssysslan.

Pressbyrån fungerar också i många fall som godsombud och erbjuder

även en viss teleservice. Eftersom post och pressbyråkiosk oftast

är centralt belägna inom orten är det lämpligt med godsombud där. En

utvidgning av denna samarbetsform är för SJ:s del önskvärd och genomförs

då så är möjligt med hänsyn till bl a behovet av utrymme.

Med stöd av det anförda avstyrker statens järnvägar det i motionerna

framlagda förslaget att generellt införa gemensamma statliga kommunikationsservicestationer

för post, tele och järnväg. Hur post-, tele- och järnvägs-

(samt buss-) servicen skall organiseras på en plats anses böra avgöras

från fall till fall och kunna förändras efter hand som behovet av servicegrad

ändras.

Utskottet. I sina yttranden över förevarande motioner har de tre berörda

verken erinrat om det omfattande samarbete dem emellan som sedan länge

förekommit -— under hänsynstagande till respektive verks funktioner. Serviceuppgifternas

karaktär och omfattning har också i korthet berörts. Verken

har samtliga givit uttryck för sin positiva inställning till en samordning

av deras tjänster men samtidigt framhållit att särskilda samarbetsorgan

redan finns som fungerar fullt tillfredsställande. Behov av ytterligare utredningsorgan

anses därför inte föreligga.

I likhet med motionärerna anser utskottet en samordning av de tre verkens

serviceverksamhet angelägen. Utskottet finner det dock föga troligt att

en särskild utredning av det slag som i motionerna förordats skulle bidra

till en bättre och snabbare lösning av de aktuella problemen än det arbete

som bedrivs inom redan befintliga samarbetsgrupper. Under hänvisning härtill

och då motionärernas yrkande i denna del i väsentlig mån redan synes

tillgodosett avstyrker utskottet motionerna i fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna I: 597 och II: 701.

Stockholm den 28 oktober 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Fritz Persson (s), Rikard Svensson

(s), Axel Andersson (fp), Ivar Johansson (ep), fru Wallentheim (s), herrar

Mårtensson (s), Per Jacobsson (fp), Bengt Gustavsson (s), Eric Peterson

(fp), Kaijser (m), fru Lilly Ohlsson (s), herrar Thorsten Larsson (ep)

och Strandberg (m) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (m), Mellqvist (s), Gustafson

i Göteborg (fp), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Mattsson (ep), Johansson

i Norrköping (s), Enskog (fp), Nordstrandh (m), Alemyr (s), Lindahl (s),

fru Holmberg (s), herrar Jönsson i Arlöv (s), Dahlgren (ep), fru Ludvigsson

(s) och herr Elmstedt (ep).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.