Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa motioner om samhällets vårduppgifter m.m.

1969-11-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1969:134, Utlåtande i anledning av vissa motioner om samhällets vårduppgifter m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 134—135

Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969

1

Nr 134

Utlåtande i anledning av vissa motioner om samhällets vårduppgifter

m.m.

(3:e avd.)

Motionerna

Utskottet har behandlat

dels de likalydande motionerna I: 188 av herr Dahlén m. fl. och 11:210

av herr Wedén in. fl. i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t

A. anhåller

1. att ett program måtte utformas för samhällets vårdsektor där ökad vikt

läggs vid förebyggande och eftervårdande insatser och där helhetssyn, integration

och samverkan inom vårdmiljön är målsättningar i enlighet med

vad i motionerna anförts,

2. att en utredning tillsätts för en översyn av den förebyggande vårdens

lokala organisation med beaktande av vad som i motionerna anförts,

B. ger till känna vad i motionerna anförts

1. att ökad vikt vid hälso- och sjukvårdens utformning bör fästas vid den

personliga omvårdnaden av den sjuke,

2. att staten bör ställa större resurser till förfogande för sjukvårdens och

socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI),

3. att byggandet av modellsjukhus bör påskyndas,

4. att förbättrad ersättning bör utgå från statens sida till personer som i

hemvård hjälper den sjuke,

5. att en överarbetning av gällande författningar på hälso- och sjukvårdsområdet

sker så att bl. a. inrättande av fler patienthotell samt dagvård, femdagarsvård,

annan deltidsvård och regelbundna kostnadsfria transporter för

läkarstationer inte försvåras eller försenas av försäkringstekniska skäl utan

tvärtom den öppna och halvöppna vården kan göras mer förmånlig än nn

för patienterna,

6. att stödet till utbildning av hemvårdarinnor byggs ut,

7. att hemvårdarinnornas arbete underlättas och stimuleras bl. a. genom

bidrag till fordon,

8. att eftervården stärks t. ex. genom inrättande av fler behandlingshem

för eftervård,

9. att glesbygdskommittén får i uppdrag att särskilt studera transportproblem

i samband med vårdbehoven,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 134—135

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr ISA år 1969

dels de likalydande motionerna I: 372 av herr Virgin m. fl. och II: 431 av

hei*r Holmberg in. fl. vari hemställts att motionerna överlämnas till den år

1968 tillkallade socialntredningen,

dels de likalydande motionerna I: 544 av herrar Svante Kristiansson och

Wååg och II: 650 av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. vari hemställts att

riksdagen i skrivelse till regeringen måtte begära tilläggsdirektiv för socialntredningen

i syfte att få en mera grundläggande omprövning av socialpolitikens

målsättning och inriktning i enlighet med vad som närmare anges

i motionerna,

dels motionen II: 85 av herr Wiklund i Stockholm vari hemställts att riksdagen

ville hos Kungl. Maj :t begära åtgärder, ägnade att stimulera utvecklingen

av en sådan ordning av eftervården inom olika vårdområden att denna

i normala fall inledes med att vederbörande övervakare eller annan lämplig

person — på det allmännas bekostnad — avhämtar den vårdade vid vårdinstitutionen

för att medfölja honom på återresan till bostadsorten och

diskret introducera honom där (främst på arbetsplatsen, i en Länkorganisation

eller i annan stödjande organisation etc.),

dels motionen II: 349 av herr Lundberg i vad avser hemställan att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en prövning

och förslag till förenkling och en snabbare handläggning av socialvårdsfrågor

för att hjälpbehövande på så sätt skulle kunna slippa de psykiska och

ekonomiska påfrestningar som utdragna beredningar innebär,

dels motionen II: 606 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Werner vari

hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om att åtgärder

vidtages i syfte att åstadkomma ett vidgat samarbete mellan sociala myndigheter

och kristna organisationer.

Utskottets yttrande

Den enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande från december 1967 tillkallade

socialutredningen har enligt sina direktiv till uppgift att förutom en lagteknisk

samordning av de tre sociala vårdlagarna även ta upp frågor rörande

vårdens innehåll och anordningar för att tillgodose vård- och hjälpbehov.

Utredningsuppdraget omfattar därmed även uppgiften att förutsättningslöst

pröva mål och metoder på socialvårdsområdet. En eventuell tveksamhet på

denna punkt torde ha undanröjts i vart fall genom det interpellationssvar

som chefen för socialdepartementet lämnade i andra kammaren den 27 februari

1969.

Samarbetet mellan socialutredningen och den av bl. a. Föreningen Sveriges

socialchefer år 1968 tillsatta kommitté som behandlar socialvårdens

målfrågor har främjats genom personell samordning. En av kommitténs

medlemmar ingår numera som expert i socialutredningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13i år 1969

3

Redan på anförda grunder kan syftet med förslaget i motionerna 1: 544

och II: 650 om tilläggsdirektiv för socialutredningen anses helt tillgodosett.

Såväl i de nämnda motionerna som i motionerna I: 188 och II: 210 samt

1:372 och 11:431 har framhållits att ett formulerande av socialpolitikens

målsättningar kräver ytterligare forskning och utredning. Utskottet kan helt

ansluta sig till dessa ståndpunkter. Åtgärder har också vidtagits för att främja

sådana syften.

En till socialdepartementet knuten och under socialministerns ordförandeskap

ställd samarbetskommitté för social forskning har tillsatts år 1969.

Kommittén har till uppgift att ta upp frågor om undersökningar av allmänt

intresse som aktualiseras i det socialpolitiska arbetet och främja samarbete

i sådana frågor mellan förvaltningen och den vetenskapliga forskningen. I

kommittén ingår representanter för forskningen, för statlig och kommunal

förvaltning och för socialhögskolornas elevkår.

Vidare har, enligt det uppdrag som chefen för utbildningsdepartementet

anmälde i årets statsverksproposition, samarbetsnämnden för socialhögskolorna

i samråd med universitetskanslersämbetet och socialstyrelsen lagt

fram förslag som syftar till en precisering av de delar av det socialpolitiska

forskningsområdet som bör prioriteras i fråga om forskningsresurser. Förslaget

bereds inom utbildningsdepartementet.

Underlaget för en målsättningsdiskussion förbättras genom även andra

utredningar än de inledningsvis nämnda. Därmed uppnås den särskilda

prövning av medel och metoder som också krävs för en analys av målfrågorna.

I juni 1968 Iade socialstyrelsen fram ett principprogram för den öppna

sjukvården, vari skisserades organisationen av vårdcentraler för den öppna

sjukvården. Där förutsättes att verksamheten vid vårdcentralerna borde omfatta

såväl hälso- och sjukvård som socialvård. Huvuddragen av programmet

har godtagits av remissorganen. Kungl. Maj :t har uppdragit åt utredningen

angående sjukhusorganisationen m. in. att lägga fram förslag om

statliga åtgärder som behövs för att genomföra en organisation av den öppna

vården utanför sjukhusen som i huvudsak grundas på programmet och en

av socialstyrelsen upprättad promemoria.

I början av år 1969 tillsattes en motsvarande utredning för socialvården,

utredningen om den icke institutionsbundna socialvårdens målsättning och

organisation. Utredningen beaktar och samarbetar med bl. a. socialutredningen

och den av bl. a. Föreningen Sveriges socialchefer tillsatta kommittén.

Chefen för socialdepartementet har i juni 1969 tillkallat en sakkunnig

med uppdrag att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna, innefattande

dels en samhällsekonomisk analys av sjukvårdskostnadernas utveckling

och dels en teknisk undersökning rörande verkningar individuellt

och kollektivt av nuvarande finansieringsmetoder.

•fl Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 134—135

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 13b år 1969

Hemställan i motionerna I: 188 och II: 210 att riksdagen skulle hos Kungl.

Maj :t anhålla att ett program utformas för samhällets vårdsektor får med

hänvisning till det anförda anses tillgodosedd så till vida att åtgärder vidtagits

för att skapa erforderligt underlag för att formulera till samhällsutvecklingen

anpassade nya målsättningar. Eu föreslagen riksdagens åtgärd är

därför obehövlig.

Den sistnämnda hemställan innefattar också ställningstaganden till förmån

för vissa huvudprinciper i ett kommande program. De angivna målsättningarna,

helhetssyn, integration och samverkan inom vårdmiljön, är

redan allmänt omfattade och har även fått konkreta uttryck i t. ex. socialutredningens

direktiv, den nya socialstyrelsens organisation, 1968 års ändring

i socialhjälpslagen, öppenvårdsutredningen, narkomanvårdens principer

m. m. Härigenom har också den aktivt uppsökande och förebyggande

vården främjats och vikten av en uppföljande vårdinsats betonats. Motionernas

syfte även i denna del får anses tillgodosett.

Förslaget i motionerna I: 372 och II: 431 att dessa motioner överlämnas

till socialutredningen innefattar ett förordande av ett riksdagens ställningstagande

till förmån för vissa allmänna riktlin jer, avsedda att leda utredningens

arbete.

I motionerna betonas i första hand vikten av att socialpolitikens fortsatta

utbyggnad inriktas mindre på generella stödformer och mer på individuella

åtgärder. Utskottet kan inte biträda en ur en angiven motsättning formulerad

handlingslinje. Det obestridda behovet av ytterligare individuella hjälpinsatser

kan inte tillmötesgås effektivt om inte för grupper av medborgare

gemensamma stödbehov tillgodoses genom vidgade generella åtgärder. De

generella ekonomiska åtgärdernas centrala roll i strävandena att främja

respekt för människans egenvärde och rätten till personlig integritet får inte

heller förbises. Vidare är en fortsatt utbyggnad med dessa medel av ekonomisk

jämlikhet, trygghet och valfrihet en grundläggande faktor för att ge

flera möjlighet att utnyttja sin förmåga och vilja till personligt ansvarstagande.

Motionerna avstyrks därför.

I de sistnämnda motionerna betonas även vikten av att den sociala hjälpverksamhet

som bedrivs av idéella organisationer får ökat stöd från samhällets

sida. I motionen II: 606 föreslås en begäran om åtgärder för att

åstadkomma ett vidgat samarbete mellan sociala myndigheter och kristna

organisationer.

En arbetsgrupp inom den nämnda utredningen om den icke institutionella

socialvården behandlar särskilt frågorna om kontakter med socialvårdens

gränsområden: skola, arbetsmarknad, socialförsäkring, sjukvård, polis, kriminalvård

samt frivilliga, ideella organisationer. En riksdagens åtgärd enligt

förslaget i motionen II: 606 kan inte anses motiverad.

En utredning om den förebyggande vårdens lokala organisation föreslås

i motionerna I: 188 och II: 210 mot bakgrund av önskvärdheten av en ökad

samordning av de förebyggande åtgärderna på det kommunala planet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969

5

Socialstyrelsens år 1969 utfärdade anvisningar i anledning av 1968 års

ändringar i socialhjälpslagen betonar bl. a. att i de kommuner där integrerad

socialvård ännu inte organiserats bör socialnämnderna ta initiativen till

gemensamhetsaktioner. Enligt vad utskottet erfarit har inom socialutredningen

tagits upp frågan om att inför kommunreformens fullföljande med

förtur pröva den lagstiftning som nu kan motverka samordningssyftet. Motionernas

syfte i denna del får anses helt tillgodosett.

Hemställan i motionerna I: 188 och II: 210 om ett tillkännagivande av att

ökad vikt bör fästas vid den personliga omvårdnaden av den sjuke återförs

till åsikten att frågan i vidare utsträckning bör tas upp till debatt och leda

fram till reella förändringar i relationerna mellan alla berörda kategorier.

Utskottet ansluter sig till den i motionerna framförda åsikten. Ett riksdagens

uttalande av föreslagen allmän karaktär måste emellertid anses sakna

praktisk funktion. Frågan måste som förut in i de konkreta organisationsavvägningarna,

främst hos sjukvårdshuvudmännen. Rationalisering av vissa

arbetsuppgifter samt den ökande tillgången på läkare och övrig sjukhuspersonal

verkar i motionärernas syften liksom redan vidtagna åtgärder för särskild

utbildning.

Förslaget i motionerna I: 188 och II: 210 om ett uttalande att staten bör

ställa större resurser till förfogande för sjukvårdens och socialvårdens planerings-

och rationaliseringsinstitut (SPRI) avstyrks. De statliga insatserna

utgår enligt ett till och med 1971 gällande avtal som slutits på av riksdagen

godkända grunder. Fråga om ändring av dessa grunder bör behandlas efter

eventuella konkreta förslag i ämnet.

I de sistnämnda motionerna föreslås ett riksdagens uttalande att byggandet

av modellsjukhus bör påskyndas.

Skisser till hela standardsjukhus torde inte nu kunna normaliseras. Inom

SPRI pågår dock aktivt arbete på typplaner och normer för olika sjukhusenheter

m. m. Motionerna avstyrks i denna del.

Motionerna 1:188 och 11:210 innefattar vidare ett förordande av förbättrade

statliga ersättningar till personer som i hemvård hjälper de sjuka.

Den sociala hemhjälpen som handhas av kommunerna har ökat kraftigt

under senare år. Antalet hjälpta åldringar och handikappade år 1969 kan

beräknas till omkring 240 000, vilket jämfört med år 1965 innebär en ökning

med 100 000 hjälpta personer. Även hemsjukvården, som är en landstingsuppgift,

har ökat under senare år. En samordning mellan den sociala hemhjälpen

och hemsjukvården har åstadkommits genom ett principavtal om

samverkan beträffande hemsjukvården som Svenska landstingsförbundet

och Svenska kommunförbundet enats om att rekommendera sina medlemmar.

Enligt detta avtal åtar sig kommunen att ställa sin hemhjälpsorganisation

till förfogande även för hemsjukvård. Ersättning till den sociala hemhjälpspersonalen

utgår enligt avtal. Den rekommenderade samordningen kan

väntas avsevärt underlätta en fortsatt utbyggnad av hemsjukvården. Motionerna

avstyrks därför i denna del.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 13b år 1969

En regelöversyn som gör den öppna och halvöppna vården mer förmånlig

för patienterna förordas vidare i motionerna I: 188 och II: 210.

Kungl. Maj :t har i propositionen nr 125 föreslagit ändringar rörande sjukvårdsförmånerna

inom sjukförsäkringen m. m. Enligt förslaget skall bl. a.

läkarvårdsersättningen reformeras så att öppen vård blir förmånligare samt

ersättningsreglerna för den slutna vården gälla även halvöppna vårdformer

som dagsjukhusvård, nattsjukhusvård, femdagarsvård och läkarvårdskostnad

under patients vistelser utanför sjukhuset. Vidare rekommenderas sjukvårdshuvudmännen

att svara för resorna till och från sjukhuset för patienter

i deltidsvård under behandlingstiden. Motionsförslaget får härigenom

anses helt tillgodosett.

Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna I: 188 och II: 210 angående

uttalanden om utbildning av hemvårdarinnor och underlättande av deras

arbete bl. a. genom bidrag till fordon. Frågorna bör behandlas på grundval

av mer preciserade yrkanden.

I de senast nämnda motionerna förordas även ett uttalande för att eftervården

stärks t. ex. genom inrättande av flera behandlingshem.

Ansvaret för eftervården ligger i princip på socialvården och sjukvårdshuvudmännen.

Enligt en enkätundersökning våren 1969 fanns planer för utbyggnad

av sjukvårdens eftervårdsresurser, i första hand med behandlingshem,

i fem landsting. Inom nykterhets- och narkotikavården utgår statliga

bidrag. Utredningen om den icke institutionsbundna socialvården har arbetsgrupper

för vård, behandling och rehabilitering samt för efterkontroll och

uppföljning. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen som hittills uppmärksamt

följer utvecklingen. Behov av elt föreslaget allmänt uttalande kan inte

anses föreligga.

Motionen II: 85 innefattar ett förordande av en ordning inom den uppföljande

vården som innebär att möjlighet ges till att övervakare eller annan

hämtar den vårdade vid institution och introducerar honom i den nya miljön.

Utskottet ansluter sig till motionärens utgångspunkt för yrkandet, nämligen

att den uppföljande vården bör aktivt och naturligt ansluta till institutionsvården.

Det åberopade systemet att övervakare får kontakt redan under

anstaltstiden verkar i kombination med frigivningsplaneringen i sådan riktning.

Föreskrifter om övervakares uppgifter enligt motionsförslaget kan

dock inte anses lämpliga. Övervakare har möjlighet att få ersättning för

motiverade och icke obetydliga kostnader utöver schablonersättningen. Utskottet

förutsätter att även härmed sammanhängande frågor kan komma

att ytterligare belysas bl. a. av utredningen om den icke institutionsbundna

socialvården och förordar inte något uttalande av föreslaget innehåll.

Förslaget om särskilda studier av transportproblem i glesbygd i samband

med vårdbehov får anses ha i avsevärd mån täckts genom den tidigare verksamma

glesbygdsgruppens allmänna studier och de medel som ställts till förfogande

för inköp av service- och färdbussar. Kungl. Maj :t har rödare ställt

medel till förfogande för ett socialt forskningsprojekt i glesbygd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13b år 1969

7

I motionen II: 349 begärs förslag till förenkling och snabbare handläggning

av socialvårdsfrågor. Kravet har framställts mot bakgrund av exemplifierad

långvarig behandling av frågor om ersättningar i yrkesskadeförsäkringen.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att handläggningen av frågor

om sociala ersättningar redan på grund av sin natur bör vara skyndsam.

Det är dock ofrånkomligt att då ett krav på orsakssammanhang mellan

olycksfall och skada uppställs i lag tillämpningen i åtskilliga fall kräver en

omfattande expertutredning. Utskottet erinrar om den i lagen om yrkesskadeförsäkring

år 1967 till den skadades förmån intagna regeln att orsakssammanhang

skall anses föreligga mellan olycksfall och skada såvida inte betydligt

starkare skäl talar däremot. Utredning pågår om yrkesskadeförsäkringens

administration. Utskottet anser därför alt något riksdagens initiativ inte

är erforderligt.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 544 och II: 650,

2. att riksdagen avslår motionerna 1: 188 och II: 210 i vad

avser ett program för samhällets vårdsektor,

3. att riksdagen avslår motionerna I: 372 och II: 431,

4. att riksdagen avslår motionen II: 606,

5. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i

vad avser utredning om den förebyggande vårdens lokala

organisation,

6. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och II: 210 i vad

avser den personliga omvårdnaden,

7. att riksdagen avslår motionerna 1: 188 och II: 210 i vad

avser sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut,

8. att riksdagen avslår motionerna 1:188 och 11:210 i

vad avser modellsjukhus,

9. att riksdagen avslår motionerna 1: 188 och II: 210 i vad

avser ersättningar i hemvård,

10. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i

vad avser vissa bestämmelser m. m. med anknytning till den

öppna och halvöppna sjukvården,

11. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i

vad avser

a. utbildning av hemvårdarinnor,

b. hemvårdarinnornas arbete,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969

12. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och II: 210 i

vad avser eftervården,

13. att riksdagen avslår motionen II: 85,

14. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i

vad avser vissa transporter i glesbygd,

15. att riksdagen avslår, motionen 11:349 i vad avser

handläggning av socialvårdsfrågor.

Stockholm den 4 november 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 135.

Reservationer

1. beträffande ett program för samhällets vårduppgifter av herrar Axel

Andersson (fp), Per Jacobsson (fp), Nyman (fp), Enskog (fp) och Mundebo

(fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med »Hemställan

i» och slutar med »anses tillgodosett» bort ha följande lydelse:

»I motionerna 1:188 och 11:210 förordas ett program för samhällets

vårdsektor. Utskottet har redovisat en rad utredningar och arbetsgrupper

som har till uppgift att belysa olika sektorer av vårdområdet. En del av dessa

har tillkommit sedan de sistnämnda motionerna väcktes i början av detta

år. Dessa initiativ kan vara av värde och ge material för bedömningar av

vårdsektorns funktion samt underlätta planeringen. Det material som dessa

utredningar sammanställer bör samordnas och vidare bearbetas för att ligga

till grund för programarbetet inom vårdsektorn. Utredningsarbetet präglas

dock av en betydande grad av splittring. Det finns också skäl för att

uppdraget att studera vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna är av

den omfattningen och karaktären att det bör behandlas i en parlamentariskt

förankrad utredning. Enligt vår mening kvarstår behovet att skapa en samlad

helhetsbild av hela vårdsektorn, en helhetsbild som bygger på delprogram

för olika vårdområden och där förebyggande vård och eftervård starkare

knyts till hälso- och sjukvården och där vårdens målsättning och prioriteringar

inom vårdområdet preciseras. Utskottet anser därför att riks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskotteis utlåtande nr 13-i år 1969

9

dagen hos Kungl. Maj :t bör anhålla att ett program för samhällets vårdsektor

utformas.»

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen med bifall till motionerna I: 188 och

II: 210 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj :t

till känna vad utskottet anfört om ett program för samhällets

vårdsektor,»

2. beträffande allmänna riktlinjer av herrar Virgin (m), Kaijser (in),

Bohman (m) och fröken Ljungberg (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med »Förslaget i»

och slutar med »avstyrks därför» bort ha följande lydelse:

»I motionerna 1: 372 och II: 431 läggs fram vissa synpunkter på målsättningen

för den framtida socialpolitiken och hemställs att motionerna måtte

överlämnas till socialutredningen. I motionerna betonas bl. a. vikten av att

socialpolitikens fortsatta utbyggnad inriktas mindre på generella stödformer,

mer på individuella åtgärder, att den sociala hjälpverksamhet som bedrivs

av ideella organisationer får ökat stöd från samhället, att den enskilda

människans möjligheter till aktivt medinflytande i planeringen och driften

av olika verksamheter inom den sociala sektorn ökas samt att en mera

serviceinriktad social verksamhet främjas. Utskottet, som anser det vara av

betydelse att även dessa synpunkter beaktas vid de överväganden som sker

inom socialutredningen, tillstyrker motionsyrkandet.»

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen med bifall till motionerna I: 372 och

II: 431 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna att motionerna

bör överlämnas till socialutredningen,»

3. beträffande eftervården av herrar Axel Andersson (fp), Per Jacobsson

(fp), Nyman (fp), Enskog (fp) och Mundebo (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets jdtrande på s. 6 som börjar med »Ansvaret

för» och slutar med »anses föreligga» bort ha följande lydelse:

»Ansvaret för eftervård ligger i princip på socialvården och sjukvårdshuvudmännen.

Ett antal landsting planerar också behandlingshem för eftervård.

Eftervården är för närvarande eftersatt. Den måste starkare knyta an

till den direkta vården. Vårdbehovet är ofta inte tillfredsställt i och med att

patienten lämnar sjukhuset. Han kan ha behov av kurativ hjälp. Återanpassningen

till arbetslivet kan vara svår. Behovet av terapi, rörelseträning,

arbetsträning är mycket stort och tillgodoses nu på ett otillräckligt sätt. Trafikoffer

har ofta en mycket besvärlig väg till återanpassning praktiskt och

psykologiskt till i många fall nya arbetsuppgifter. Samarbetet mellan olika

eftervårdande organ är också otillräckligt. De sociala hjälpinsatserna till

personer som lämnar t. ex. kriminalvården är så gott som obefintliga. Ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969

skottet föreslår att riksdagen måtte göra det uttalandet att en fortsatt utbyggnad

av eftervårdens resurser på olika nivåer är angelägen och att socialstyrelsen

bör ägna detta område största uppmärksamhet.»

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

»12. att riksdagen med bifall till motionerna I: 188 och

II: 210 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj :t

till känna vad utskottet anfört om förstärkning av eftervården,

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.