Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av ett institut för förebyggande av självmord och ett reträtthem för personer som försökt begå självmord.

1969-11-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1969:137, Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av ett institut för förebyggande av självmord och ett reträtthem för personer som försökt begå självmord.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 137 år 1969

3

Nr 137

Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av ett institut

för förebyggande av självmord och ett reträtthem för

personer som försökt begå självmord.

(3:e avd.)

I de likalydande motionerna 1:29 av herr Sörenson m. fl. och 11:82 av

herr Sjöholm m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta att ett antisj

älvm ordscentrum enligt i motionerna skisserade riktlinjer måtte inrättas

och att kostnaden för ett sådant centrum tills vidare måtte bestridas från

statskassan.

Vidare har i de likalydande motionerna 1: 30 av herr Sörenson m. fl. och

II: 81 av herr Sjöholm m. fl. föreslagits att riksdagen beslutar att ett reträtthem

för suicidanter enligt i motionerna anförd skiss skall inrättas och att

staten tar ansvaret för verksamhetens uppläggning och kostnader.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från socialstyrelsen. Styrelsen har den 1 september

1969 avgivit gemensamt yttrande över de nämnda motionerna och över

de likalydande motionerna 1:243 och 11:283 angående den psykiatriska

hälso- och sjukvården, vilka senare motioner behandlas i utskottets utlåtande

denna dag nr 133. I här behandlat avseende innehåller yttrandet följande.

Det är möjligt att det i större tätorter är ändamålsenligt med av särskilda

arbetsteam och särskilda avdelningar för »suicidanter» av den typ, som

finns vid Södersjukhuset i Stockholm. De mycket goda erfarenheterna från

denna suicidprofylaktiska verksamhet redovisas av överläkaren R. Ettlinger

m. fl. i Läkartidningen 66: 1873, 1969. Denna verksamhet bör erhålla

lämpligt stöd, så att den kan fortsätta och ytterligare erfarenheter samlas.

Det psykiatriska och sociala omhändertagandet av »suicidanter» skiljer sig

emellertid inte principiellt från behandlingen av andra patienter, som-befinner

sig i ett psykiskt och/eller socialt kristillstånd, och kan därför med

fördel ske vid vanliga psykiatriska avdelningar. I varje fall bör verksamheten

vara integrerad i den psykiatriska sjukvården. Det bör emellertid med

skärpa framhållas att de psykiatriska resurserna är otillräckliga, varför en

förstärkning av dessa är ytterst angelägen. Detta torde på kort sikt vara

den mest effektiva suicidprofylaktiska åtgärd, som kan vidtas. Särskilt behöver

de psykiatriska akutmottagningarna och akutavdelningarna förstärkas.

Det är nödvändigt att personer med suicidrisk snarast kan tas om hand

av psykiatriker i samarbete med kurator vid öppna, psykiatriska dygnet
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr i37 år 1969

runt-mottagningar. De måste också kunna tas in för en kort tids observation;

redan några dagars vård på en psykiatrisk avdelning kan ha mycket

stort värde. Detta framgår bl. a. av erfarenheterna från akutavdelningen

vid Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik, vilka redovisats av laboratorn

C.-M. Ideström m. fl. i Läkartidningen 64: 2389, 1967. I vissa fall behövs

längre tids sluten eller öppen psykiatrisk vård, i många fall behöver

»suicidanten» hjälp med sociala problem. Av vikt är också att tillfredsställande

resurser för psykiatrisk konsultation finns på alla lasarett för övervägande

somatisk vård. Alla patienter, som vårdats på intensivvårdsavdelning

eller annan avdelning efter självmordsförsök, bör ha möjlighet till

psykiatrisk konsultation, ofta också till kontakt med kurator, innan de utskrives.

Det bör inte få förekomma alt en patient utskrives efter ett suicidalförsök

utan att bakgrunden till åtgärder penetreras och åtgärder för att

hindra ett upprepande har företagits. Inte sällan är ett suicidalförsök ett

tecken på en allvarlig psykisk sjukdom eller annan störning, som kräver

adekvat psykiatrisk behandling.

Det bör framhållas att åtskilliga arbetsuppgifter torde kunna delegeras

till välutbildade kuratorer, psykologer och sjuksköterskor. I detta sammanhang

vill styrelsen påpeka, att behovet av patient-psykologisk och psykoterapeutisk

utbildning av olika personalkategorier är synnerligen stort. God

sådan utbildning är en förutsättning för effektiv suicidprofylax.

Bedrivande av forskning rörande suicid och suicidprofylax är naturligtvis

mycket angelägen och bör på allt sätt stödjas. I enlighet med vad tidigare

anförts, bör emellertid denna forskning inte ses isolerad från övrig psykiatrisk

och psykologisk forskning. En förstärkning av resurserna för denna

forskning — bl. a. genom de statliga medicinska och samhällsvetenskapliga

forskningsråden — synes därför synnerligen angelägen.

Som framgår av ovanstående kan styrelsen f. n. ej finna tillräckliga skäl

för inrättande av ett särskilt anti-sj älvm ordcentrum.

I motion I: 30/1969 hemställes om inrättande av ett »reträtthem för suicidanter».

Detta innebär hem med »små lyor» för personer, som önskar vara

ensamma för alt få möjlighet att initialt komma över sina problem efter

ett suicidförsök. Styrelsen anser inte att sådana hem över huvud taget skulle

ha några fördelar. En ansamling av sådana personer inom särskilda hem

synes i stället kunna innebära allvarliga mentalhygieniska risker. I ett anfört

citat ur skriften »Självmord» betecknas sådana hem som »ett slags

reträtthotell, som inte är som ett sjukhus och konvalescenthem, kollektiviserande,

exercerande, uniformerande — med andra ord för den ledsne alltigenom

avskräckande». Denna uppfattning synes styrelsen innebära en betydande

överdrift, även om sjukhus och konvalescenthem inte alltid motsvarar

förestavade ideal. I samma skrift framhålles emellertid med rätta,

hur vanliga känslor av isolering och ensamhet utmärker »suicidanter». En

psykoterapeutisk adekvat vägledning och hjälp ur en låst problemsituation

torde därför i de allra flesta fall vara en bättre hjälp än isolering på ett

»reträtthem».

Utskottet. Motionerna går ut från konstaterandet att samhället måste få

resurser för att komma till faktisk hjälp i nödsituationer och kristillstånd

som kan komma att dokumenteras i självmordshandlingar. Vidare betonas

vikten av att kunna erbjuda kontakt och omedelbar hjälp innan krisen blir

akut och av, att återanpassningen efter ett självmordsförsök kan aktivt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 137 år 1969

5

främjas genom uppföljande vård. Utskottet kan helt ansluta sig till dessa

motionärernas utgångspunkter.

Mot den angivna bakgrunden läggs i motionerna fram konkreta förslag

om riksdagens beslut att inrätta dels i något av storstadsområdena ett från

sjukhusen fristående centrum för självmordsförebyggande verksamhet,

forskning och utbildning, dels ett reträtthem där en patient efter ett självmordsförsök

har möjlighet att isolera sig från omgivningen i väntan på

psykisk balans. Även om utskottet anslutit sig till motionärernas utgångspunkter

kan det dock inte ställa sig bakom de konkreta förslagen.

Möjligheten att erbjuda adekvat hjälp då sådan direkt påkallas är en

resursfråga utbildningsmässigt, personellt och ekonomiskt. Möjligheten att

i rätt tid kunna erbjuda adekvat hjälp i de fall där begäran om kontakt

kanske manifesteras först i en självmordshandling ställer även andra och

större krav. Forskning och breddad utbildning kan komma att erbjuda

bättre möjligheter att i ett större material återfinna riskfallen samtidigt som

en utbyggd social och medicinsk uppsökande verksamhet etablerar de primära

faktiska kontakterna.

Utskottet ansluter sig därför till vad socialstyrelsen anfört om metoderna

för att stegvis nå det av motionärerna önskade resultatet. Årets riksdag

har fattat beslut som innebär en prioritering bl. a. av den psykiatriska sjukoch

hälsovården. Den icke institutionsbundna socialvården utreds och dess

uppsökande funktioner byggs upp. Dessa åtgärder verkar i den riktning som

motionärerna angett och med stor bredd. Förslaget i motionerna I: 29 och

II: 82 avstyrks därför.

Detta ställningstagande innebär inte ett avståndstagande från fortsatta

organisatoriska försök i storstadsområdena för att samordna och bättre ta

till vara i självmordsförebyggande syfte de speciella resurserna såväl i direkt

vård som för fortbildning av ytterligare personal och för att få underlag

för fortsatt forskning.

Motionerna I: 30 och II: 81 avstyrks på i socialstyrelsens yttrande anförda

skäl.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 29 och II: 82,

2. att riksdagen avslår motionerna I: 30 och II: 81.

Stockholm den 4 november 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 138.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.