Utlåtande i anledning av motioner om överförande av värnpliktiga jordbrukare m. fl. till lokala försvarsförband.
1969-11-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1969:156, Utlåtande i anledning av motioner om överförande av värnpliktiga jordbrukare m. fl. till lokala försvarsförband.
Dokumentets text
Nr 156—158
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969
1
Nr 156
Utlåtande i anledning av motioner om överförande av värnpliktiga
jordbrukare m. fl. till lokala försvarsförband.
(1 :a avd.)
Motionerna
I de likalydande motionerna 1: 444 av herrar Svanström och Axel Georg
Pettersson och II: 506 av herr Persson i Heden m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att 1966 års värnpliktskommitté
ges i uppdrag att pröva frågan om jordbrukares och andra jämförbara
företagares överförande till lokala försvarsförband i syfte att reducera
de negativa verkningarna av driftavbrott vid fullgörande av repetitionsövningar
i enlighet med vad i motionerna anförts.
Remissyttrandena
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden från överbefälhavaren och värnplikt sverket.
Överbefälhavaren erinrar inledningsvis om att gällande bestämmelser för
befrielse från tjänstgöring i krigsmakten under krig och i fred i stor utsträckning
tagit hänsyn till bl. a. jordbrukarnas problem.
Vidare framhålles bl. a. att 1966 års riksdagsbeslut om förändrat värnpliktsutbildningssystem
innebär flera förändringar av tjänstgöringsskyldigheten
i fred. Antalet krigsförbandsövningar ökades från tre till fem medan
övningarnas längd för huvuddelen av de värnpliktiga minskades från 30 till
18 dagar. Den förkortade övningstiden synes vara ägnad att minska de problem
som uppstår för ensamföretagarna. Värnpliktsutredningen anförde i
sitt betänkande att jordbrukets behov av arbetskraft i fred skall beaktas
särskilt, men att detta liksom hittills efter »noggrann behovsprövning och i
rimlig omfattning bör kombineras med anstånd, permission och tjänstledighet
för den enskilda värnpliktige».
En lösning av jordbrukarnas m. fl. speciella problem enligt det förslag
som motionärerna framför skulle innebära ett stort ingrepp i det nyligen
efter flera års utredning moderniserade värnpliktssystemet.
Problemställningen är gemensam för krigsmakten men berör främst för1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 156_158
2
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969
hållandena inom armén. Arméns värnpliktiga krigsplaceras i fältförband
mellan ungefär 20—35 år och överförs därefter i princip till lokalförsvarsförband.
Ett mycket begränsat antal värnpliktiga krigsplaceras i hemvärnet.
Om samtliga värnpliktiga, sysselsatta inom »ensamföretag», skulle undantas
från krigsplacering i fältförbanden skulle detta enligt arméchefens
bedömning innebära en minskning av antalet disponibla för krigsplacering
i dessa förband med storleksordningen 50 000 man. Konsekvenserna härav
skulle bli en omvandling av fältförband i denna utsträckning till lokalförsvarsförband
(motsvarar åtta brigader) eller en väsentlig höjning av krigsplaceringsåldern
i fältförbanden med åtföljande kvalitetsförsämring inom
krigsorganisationen som följd. Inget av dessa alternativ är operativt godtagbart
med nu gällande inriktning av krigsorganisationsutvecklingen. Personal
krigsplacerad i lokalförsvarsförband genomför krigsförbandsövning
av samma omfattning som fältförbandens personal. Ett överförande av
värnpliktiga till lokalförsvarsförband innebär alltså inte valfrihet för den
värnpliktige att förlägga repetitionsutbildningen till tid som bäst passar den
civila yrkesutövningen. Det är i detta sammanhang att notera att frågan om
repetitionsutbildningens inpassning under året noggrant prövades av VU 60
i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Krigsförbandsövningarna för lokalförsvarsförbanden
är f. n. koncentrerade till våren.
En krigsplacering i hemvärnet med tjänstgöringsskyldighet i fred av föreslagen
omfattning innebär en förändring av hemvärnets karaktär från en
organisation som rekryteras på frivillighetens väg till ett blandat obligatoriskt
och frivilligt hemvärn. En sådan förändring skulle vara olycklig för
hemvärnet. Därtill kommer att hemvärnets stridsskola inte kan motta ett
utbildningsansvar av den omfattning som det här maximalt kan bli fråga om
(årlig övning med 12 000—25 000 man, vilket motsvarar 10—20 % av hela
arméns repetitionsutbildningsansvar). En centralisering av utbildningen till
stridsskolan skulle därutöver bl. a. medföra den nackdelen att repetitionsutbildningen
inte genomförs i områden där förbanden mobiliserar och avses
användas i krig. Detta är ett operativt krav. Ökade sociala olägenheter
i förhållande till nuvarande system synes bli följden av den föreslagna centraliserade
utbildningen genom att resvägarna till hemorten blir längre för
ett stort antal värnpliktiga. Därmed minskar också möjligheterna att på
fritid sköta sina civila angelägenheter.
Stora delar av det civila samhällets verksamhet måste fortsätta inom totalförsvaret
i händelse av krig. Verksamheten tillgodoses med erforderlig
arbetskraft främst genom ianspråktagande av icke värnpliktig personal.
Vissa värnpliktiga ges därutöver uppskov, dvs. befrielse från tjänstgöring
vid krigsmakten i krig. Planläggningen härför åvilar arbetsmarknadsstyrelsen
i samverkan med bl. a. överbefälhavaren.
Värnpliktig kan om synnerliga skäl föreligger beviljas anstånd med repetitionsutbildning.
Därigenom kan efter prövning från fall till fall sådana
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969 3
värnpliktiga som oundgängligen måste bedriva sin civila verksamhet få sin
tj änstgöringsskyldighet senarelagd.
Krigsmakten har nu börjat tillämpa det nya system för värnpliktsutbildning
som riksdagen beslutade 1966. Det kommer att ta ytterligare 6—7 år
innan systemet är fullt genomfört vad gäller repetitionsutbildningen. Motionärernas
förslag skulle innebära att principerna för uppbyggnaden av krigsorganisationen,
främst inom armén, förändras med en väsentlig sänkning av
kvalitén som följd.
De av motionärerna påtalade problemen bör lösas i enlighet med de bestämmelser
som f. n. gäller. Överbefälhavaren bedömer att dessa ger erforderligt
utrymme för att tillgodose de mest angelägna önskemålen från
ensamföretagare.
Överbefälhavaren finner ingen anledning att nu ålägga 1966 års värnpliktskommitté
ett tilläggsuppdrag i enlighet med motionärernas förslag
men erinrar om att kommittén f. n. överser vissa frågor som ansluter till i
motionerna behandlade problem. Bland annat undersöks vilka åtgärder som
bör vidtas för att underlätta användning av värnpliktiga inom hemvärnet
inom ramen för den av chefen för armén fastställda uttagningskvoten. Dessa
åtgärder är i första hand inriktade på att tillföra hemvärnet befälspersonal.
Värnpliktsverket framhåller bl. a. att det enligt 6 kap. uppskovskungörelsen
(SFS 1959: 146) om kollektiv yrkesledighet m. m. tillkommer arbetsmarknadsstyrelsen
att i samråd med överbefälhavaren, riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap och statens jordbruksnämnd fastställa för
vilka yrken behov av kollektiv yrkesledighet föreligger. Arbetsmarknadsstyrelsen
har med anledning härav utfärdat bestämmelser angående fordringar
för att erhålla s. k. uppgiftskort för jordbrukare m. fl. Dessa uppgiftskort
är indelade i olika grupper alltefter angelägenhetsgrad för ledighet
från militärtjänst. Antalet uppgiftskort för jordbrukare är ca 37 000. Vilka
som innehar dessa uppgiftskort finnes registrerat vid truppregistreringsmyndigheterna.
Detta innebär att om så erfordras kan dessa värnpliktiga
om de är i tjänst omedelbart hemförlovas och om de icke är i tjänst icke
inkallas.
I betänkande avgivet av 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965:68 s.
106—113) har frågan om värnpliktiga jordbrukares militärtjänstgöring utförligt
behandlats. Angående anstånd med tjänstgöringen för denna yrkeskategori
har utredningen bl. a. påpekat att det ansetts vara motiverat att
bevilja anstånd men att en skärpning av tillämpad praxis vid beviljande av
anstånd bör kunna begränsa anståndens omfattning i synnerhet som en förkortning
av krigsförbandsövningarnas längd skett. För huvuddelen omfattar
denna vid armén endast 18 dagar.
Krigsförbanden, med undantag av enstaka, särskilt angivna förband, övas
vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga, mindre avvikelser härifrån (proposition
nr 106 år 1966 s. 136). Det stora flertalet av värnpliktiga krigs
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969
placeras efter fullgjord grundutbildning vid fältförband där de bl. a. fullgör
två krigsförbandsövningar. Därefter bör om möjligt ske placering i personalersättningsreserv,
varefter de krigsplaceras vid lokalförsvarsförband. På
grund av den begränsade tillgången på värnpliktig personal är antalet värnpliktiga
som får krigsplaceras vid hemvärnet begränsat.
Som framgår av ovanstående är bestämmelser för att tillvarataga jordbrukarnas
intressen då det gäller anstånd in. in. från fullgörande av militärtjänst
väl tillgodosedda.
En generell bestämmelse att alla jordbrukare efter grundutbildning skall
krigsplaceras vid hemvärnet kan med hänsyn till behovet av utbildad personal
som erfordras i krigsorganisationen icke tillstyrkas.
Utskottet
De strukturförändringar, som vårt näringsliv undergått under de senare
åren, aktualiserar enligt motionärerna frågan om vissa jordbrukares och
andra företagares möjligheter att fullgöra repetitionsövningar på tider som
från företagens synpunkt är minst känsliga för driftstörningar. Mot bakgrund
bl. a. härav bör enligt motionärerna prövas, huruvida dessa företagarkategorier
kan överföras på hemvärns- eller andra lokala försvarsförband
sedan den första grundläggande utbildningen fullgjorts.
Utskottet vill erinra om att nya grunder för utbildningen av de värnpliktiga
beslutades av riksdagen år 1966. Härvid har även förevarande problem
behandlats (prop. 1966: 106, s. 136).
I sitt av riksdagen godkända utlåtande i ärendet uttalade andra lagutskottet
(2LU 1966: 48, rskr. 271): »Utskottet delar departementschefens uppfattning
att den i utredningen gjorda avvägningen mellan militära och civila behov
är i allt väsentligt lämplig och att förslaget därför är en god grund för
en reform av värnpliktsutbildningen.»
Enligt vad som framgår av remissyttrandena torde ett överförande till
hemvärns- eller andra lokala försvarsförband medföra vissa olägenheter. Eu
ändrad krigsplacering från fältförband till lokalförsvarsförband av här ifrågavarande
värnpliktiga skulle innebära en omvandling av fältförband till
lokalt försvarsförband och en väsentlig höjning av krigsplaceringsåldern i
fältförbanden med åtföljande kvalitetsförsämring inom krigsorganisationen
som följd. Personal krigsplacerad i lokalförsvarsförband genomför krigsförbandsövning
av samma omfattning som fältförbandens personal. Ett överförande
av värnpliktiga till lokalförsvarsförband innebär alltså inte valfrihet
för den värnpliktige att förlägga repetitionsutbildningen till tid som bäst
passar den civila yrkesutövningen.
Vidare framhålles att en krigsplacering i hemvärnet med tjänstgöringsskyldighet
i fred av föreslagen omfattning innebär en förändring av hem
-
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969 5
värnets karaktär från en organisation som rekryteras på frivillighetens väg
till ett blandat obligatoriskt och frivilligt hemvärn. En sådan utveckling bedöms
vara olycklig för hemvärnet. Hemvärnets stridsskola anses inte kunna
motta ett utbildningsansvar av den omfattning som det här maximalt kan
bli fråga om.
Genom nu gällande regler om uppskov resp. anstånd ges dessutom möjlighet
att tillgodose de mest angelägna önskemålen från ensamföretagare.
Under hänvisning till vad sålunda anförts är utskottet inte berett att tillstyrka
motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna I: 444 och II: 506.
Stockholm den 18 november 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s),
Axel Andersson (fp), Virgin (m), Ivar Johansson (ep), fru Wallentheim
(s), herrar Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Per Jacobsson (fp), Bengt
Gustavsson (s), Bengtson (ep), Herbert Larsson (s), Eric Peterson (fp),
Högström (s) och Strandberg (m) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (m), Karlsson i Olofström (s),
Mellqvist (s), Eliasson i Sundborn (ep), fru Lewén-Eliasson (s), herrar
Bergman (s), Lindholm (s), Mattsson (ep), Johansson i Norrköping (s),
Enskog (fp), Alemyr (s), Tobé (fp), Dahlgren (ep), Gustavsson i Ängelholm
(s) och Petersson i Gäddvik (m).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.