Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om överförande av värnpliktiga jordbrukare m. fl. till lokala försvarsförband.

1969-11-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1969:156, Utlåtande i anledning av motioner om överförande av värnpliktiga jordbrukare m. fl. till lokala försvarsförband.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 156—158

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969

1

Nr 156

Utlåtande i anledning av motioner om överförande av värnpliktiga

jordbrukare m. fl. till lokala försvarsförband.

(1 :a avd.)

Motionerna

I de likalydande motionerna 1: 444 av herrar Svanström och Axel Georg

Pettersson och II: 506 av herr Persson i Heden m. fl. har hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att 1966 års värnpliktskommitté

ges i uppdrag att pröva frågan om jordbrukares och andra jämförbara

företagares överförande till lokala försvarsförband i syfte att reducera

de negativa verkningarna av driftavbrott vid fullgörande av repetitionsövningar

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden från överbefälhavaren och värnplikt sverket.

Överbefälhavaren erinrar inledningsvis om att gällande bestämmelser för

befrielse från tjänstgöring i krigsmakten under krig och i fred i stor utsträckning

tagit hänsyn till bl. a. jordbrukarnas problem.

Vidare framhålles bl. a. att 1966 års riksdagsbeslut om förändrat värnpliktsutbildningssystem

innebär flera förändringar av tjänstgöringsskyldigheten

i fred. Antalet krigsförbandsövningar ökades från tre till fem medan

övningarnas längd för huvuddelen av de värnpliktiga minskades från 30 till

18 dagar. Den förkortade övningstiden synes vara ägnad att minska de problem

som uppstår för ensamföretagarna. Värnpliktsutredningen anförde i

sitt betänkande att jordbrukets behov av arbetskraft i fred skall beaktas

särskilt, men att detta liksom hittills efter »noggrann behovsprövning och i

rimlig omfattning bör kombineras med anstånd, permission och tjänstledighet

för den enskilda värnpliktige».

En lösning av jordbrukarnas m. fl. speciella problem enligt det förslag

som motionärerna framför skulle innebära ett stort ingrepp i det nyligen

efter flera års utredning moderniserade värnpliktssystemet.

Problemställningen är gemensam för krigsmakten men berör främst för1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 156_158

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969

hållandena inom armén. Arméns värnpliktiga krigsplaceras i fältförband

mellan ungefär 20—35 år och överförs därefter i princip till lokalförsvarsförband.

Ett mycket begränsat antal värnpliktiga krigsplaceras i hemvärnet.

Om samtliga värnpliktiga, sysselsatta inom »ensamföretag», skulle undantas

från krigsplacering i fältförbanden skulle detta enligt arméchefens

bedömning innebära en minskning av antalet disponibla för krigsplacering

i dessa förband med storleksordningen 50 000 man. Konsekvenserna härav

skulle bli en omvandling av fältförband i denna utsträckning till lokalförsvarsförband

(motsvarar åtta brigader) eller en väsentlig höjning av krigsplaceringsåldern

i fältförbanden med åtföljande kvalitetsförsämring inom

krigsorganisationen som följd. Inget av dessa alternativ är operativt godtagbart

med nu gällande inriktning av krigsorganisationsutvecklingen. Personal

krigsplacerad i lokalförsvarsförband genomför krigsförbandsövning

av samma omfattning som fältförbandens personal. Ett överförande av

värnpliktiga till lokalförsvarsförband innebär alltså inte valfrihet för den

värnpliktige att förlägga repetitionsutbildningen till tid som bäst passar den

civila yrkesutövningen. Det är i detta sammanhang att notera att frågan om

repetitionsutbildningens inpassning under året noggrant prövades av VU 60

i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Krigsförbandsövningarna för lokalförsvarsförbanden

är f. n. koncentrerade till våren.

En krigsplacering i hemvärnet med tjänstgöringsskyldighet i fred av föreslagen

omfattning innebär en förändring av hemvärnets karaktär från en

organisation som rekryteras på frivillighetens väg till ett blandat obligatoriskt

och frivilligt hemvärn. En sådan förändring skulle vara olycklig för

hemvärnet. Därtill kommer att hemvärnets stridsskola inte kan motta ett

utbildningsansvar av den omfattning som det här maximalt kan bli fråga om

(årlig övning med 12 000—25 000 man, vilket motsvarar 10—20 % av hela

arméns repetitionsutbildningsansvar). En centralisering av utbildningen till

stridsskolan skulle därutöver bl. a. medföra den nackdelen att repetitionsutbildningen

inte genomförs i områden där förbanden mobiliserar och avses

användas i krig. Detta är ett operativt krav. Ökade sociala olägenheter

i förhållande till nuvarande system synes bli följden av den föreslagna centraliserade

utbildningen genom att resvägarna till hemorten blir längre för

ett stort antal värnpliktiga. Därmed minskar också möjligheterna att på

fritid sköta sina civila angelägenheter.

Stora delar av det civila samhällets verksamhet måste fortsätta inom totalförsvaret

i händelse av krig. Verksamheten tillgodoses med erforderlig

arbetskraft främst genom ianspråktagande av icke värnpliktig personal.

Vissa värnpliktiga ges därutöver uppskov, dvs. befrielse från tjänstgöring

vid krigsmakten i krig. Planläggningen härför åvilar arbetsmarknadsstyrelsen

i samverkan med bl. a. överbefälhavaren.

Värnpliktig kan om synnerliga skäl föreligger beviljas anstånd med repetitionsutbildning.

Därigenom kan efter prövning från fall till fall sådana

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969 3

värnpliktiga som oundgängligen måste bedriva sin civila verksamhet få sin

tj änstgöringsskyldighet senarelagd.

Krigsmakten har nu börjat tillämpa det nya system för värnpliktsutbildning

som riksdagen beslutade 1966. Det kommer att ta ytterligare 6—7 år

innan systemet är fullt genomfört vad gäller repetitionsutbildningen. Motionärernas

förslag skulle innebära att principerna för uppbyggnaden av krigsorganisationen,

främst inom armén, förändras med en väsentlig sänkning av

kvalitén som följd.

De av motionärerna påtalade problemen bör lösas i enlighet med de bestämmelser

som f. n. gäller. Överbefälhavaren bedömer att dessa ger erforderligt

utrymme för att tillgodose de mest angelägna önskemålen från

ensamföretagare.

Överbefälhavaren finner ingen anledning att nu ålägga 1966 års värnpliktskommitté

ett tilläggsuppdrag i enlighet med motionärernas förslag

men erinrar om att kommittén f. n. överser vissa frågor som ansluter till i

motionerna behandlade problem. Bland annat undersöks vilka åtgärder som

bör vidtas för att underlätta användning av värnpliktiga inom hemvärnet

inom ramen för den av chefen för armén fastställda uttagningskvoten. Dessa

åtgärder är i första hand inriktade på att tillföra hemvärnet befälspersonal.

Värnpliktsverket framhåller bl. a. att det enligt 6 kap. uppskovskungörelsen

(SFS 1959: 146) om kollektiv yrkesledighet m. m. tillkommer arbetsmarknadsstyrelsen

att i samråd med överbefälhavaren, riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap och statens jordbruksnämnd fastställa för

vilka yrken behov av kollektiv yrkesledighet föreligger. Arbetsmarknadsstyrelsen

har med anledning härav utfärdat bestämmelser angående fordringar

för att erhålla s. k. uppgiftskort för jordbrukare m. fl. Dessa uppgiftskort

är indelade i olika grupper alltefter angelägenhetsgrad för ledighet

från militärtjänst. Antalet uppgiftskort för jordbrukare är ca 37 000. Vilka

som innehar dessa uppgiftskort finnes registrerat vid truppregistreringsmyndigheterna.

Detta innebär att om så erfordras kan dessa värnpliktiga

om de är i tjänst omedelbart hemförlovas och om de icke är i tjänst icke

inkallas.

I betänkande avgivet av 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965:68 s.

106—113) har frågan om värnpliktiga jordbrukares militärtjänstgöring utförligt

behandlats. Angående anstånd med tjänstgöringen för denna yrkeskategori

har utredningen bl. a. påpekat att det ansetts vara motiverat att

bevilja anstånd men att en skärpning av tillämpad praxis vid beviljande av

anstånd bör kunna begränsa anståndens omfattning i synnerhet som en förkortning

av krigsförbandsövningarnas längd skett. För huvuddelen omfattar

denna vid armén endast 18 dagar.

Krigsförbanden, med undantag av enstaka, särskilt angivna förband, övas

vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga, mindre avvikelser härifrån (proposition

nr 106 år 1966 s. 136). Det stora flertalet av värnpliktiga krigs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969

placeras efter fullgjord grundutbildning vid fältförband där de bl. a. fullgör

två krigsförbandsövningar. Därefter bör om möjligt ske placering i personalersättningsreserv,

varefter de krigsplaceras vid lokalförsvarsförband. På

grund av den begränsade tillgången på värnpliktig personal är antalet värnpliktiga

som får krigsplaceras vid hemvärnet begränsat.

Som framgår av ovanstående är bestämmelser för att tillvarataga jordbrukarnas

intressen då det gäller anstånd in. in. från fullgörande av militärtjänst

väl tillgodosedda.

En generell bestämmelse att alla jordbrukare efter grundutbildning skall

krigsplaceras vid hemvärnet kan med hänsyn till behovet av utbildad personal

som erfordras i krigsorganisationen icke tillstyrkas.

Utskottet

De strukturförändringar, som vårt näringsliv undergått under de senare

åren, aktualiserar enligt motionärerna frågan om vissa jordbrukares och

andra företagares möjligheter att fullgöra repetitionsövningar på tider som

från företagens synpunkt är minst känsliga för driftstörningar. Mot bakgrund

bl. a. härav bör enligt motionärerna prövas, huruvida dessa företagarkategorier

kan överföras på hemvärns- eller andra lokala försvarsförband

sedan den första grundläggande utbildningen fullgjorts.

Utskottet vill erinra om att nya grunder för utbildningen av de värnpliktiga

beslutades av riksdagen år 1966. Härvid har även förevarande problem

behandlats (prop. 1966: 106, s. 136).

I sitt av riksdagen godkända utlåtande i ärendet uttalade andra lagutskottet

(2LU 1966: 48, rskr. 271): »Utskottet delar departementschefens uppfattning

att den i utredningen gjorda avvägningen mellan militära och civila behov

är i allt väsentligt lämplig och att förslaget därför är en god grund för

en reform av värnpliktsutbildningen.»

Enligt vad som framgår av remissyttrandena torde ett överförande till

hemvärns- eller andra lokala försvarsförband medföra vissa olägenheter. Eu

ändrad krigsplacering från fältförband till lokalförsvarsförband av här ifrågavarande

värnpliktiga skulle innebära en omvandling av fältförband till

lokalt försvarsförband och en väsentlig höjning av krigsplaceringsåldern i

fältförbanden med åtföljande kvalitetsförsämring inom krigsorganisationen

som följd. Personal krigsplacerad i lokalförsvarsförband genomför krigsförbandsövning

av samma omfattning som fältförbandens personal. Ett överförande

av värnpliktiga till lokalförsvarsförband innebär alltså inte valfrihet

för den värnpliktige att förlägga repetitionsutbildningen till tid som bäst

passar den civila yrkesutövningen.

Vidare framhålles att en krigsplacering i hemvärnet med tjänstgöringsskyldighet

i fred av föreslagen omfattning innebär en förändring av hem
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1969 5

värnets karaktär från en organisation som rekryteras på frivillighetens väg

till ett blandat obligatoriskt och frivilligt hemvärn. En sådan utveckling bedöms

vara olycklig för hemvärnet. Hemvärnets stridsskola anses inte kunna

motta ett utbildningsansvar av den omfattning som det här maximalt kan

bli fråga om.

Genom nu gällande regler om uppskov resp. anstånd ges dessutom möjlighet

att tillgodose de mest angelägna önskemålen från ensamföretagare.

Under hänvisning till vad sålunda anförts är utskottet inte berett att tillstyrka

motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna I: 444 och II: 506.

Stockholm den 18 november 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s),

Axel Andersson (fp), Virgin (m), Ivar Johansson (ep), fru Wallentheim

(s), herrar Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Per Jacobsson (fp), Bengt

Gustavsson (s), Bengtson (ep), Herbert Larsson (s), Eric Peterson (fp),

Högström (s) och Strandberg (m) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (m), Karlsson i Olofström (s),

Mellqvist (s), Eliasson i Sundborn (ep), fru Lewén-Eliasson (s), herrar

Bergman (s), Lindholm (s), Mattsson (ep), Johansson i Norrköping (s),

Enskog (fp), Alemyr (s), Tobé (fp), Dahlgren (ep), Gustavsson i Ängelholm

(s) och Petersson i Gäddvik (m).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.