Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om dels en statlig transportorganisation för inrikesflyg et, m. in., dels en översiktlig plan för inrikesflygets utbyggnad.

1969-11-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1969:159, Utlåtande i anledning av motioner om dels en statlig transportorganisation för inrikesflyg et, m. in., dels en översiktlig plan för inrikesflygets utbyggnad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 159—i 60

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

1

Nr 159

Utlåtande i anledning av motioner om dels en statlig transportorganisation

för inrikesflyg et, m. in., dels en översiktlig

plan för inrikesflygets utbyggnad.

(4:e avd.)

Motionerna

I de likalydande motionerna 1: 267 av herrar Arne Pettersson och Hansson

samt 11: 299 av herr Björk i Påarp m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning i avsikt att dels tillskapa

en av staten ägd flygtransportorganisation för inrikes godstransport, dels

samordna inrikesflygets stam- och anslutningsnät för ett uppnående av

största möjliga kapacitetsutnyttjande.

I de likalydande motionerna 1: 633 av herrar Wååg och Svante Kristiansson

samt II: 689 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. har hemställts att

riksdagen anhåller hos Kungl. Maj :t om att en översiktlig plan läggs till

grund för inrikesflygets fortsatta utbyggnad.

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från luftfartsverket. Därjämte har på utskottets

begäran Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg Aktiebolag

(LIN) samt, beträffande motionerna I: 633 och II: 689, Svenska kommunförbundet

yttrat sig över de i motionerna upptagna frågorna.

Luftfartsverket anför i sitt yttrande över de förstnämnda båda motionerna

följ ande.

Vidkommande motionärernas förslag om utredning beträffande utformningen

av ett stamlinjenät och anslutningslinjesystem för inrikesflygets persontrafik

må framhållas, att Linjeflyg AB (LIN) hösten 1968 igångsatt en

undersökning av möjligheterna att med mindre flygplan (15—20 passagerare)

utföra s. k. matartrafik på orter där underlag för reguljär trafik med

större flygplan icke finnes. Denna undersökning beräknas kunna vara ge1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 159—160

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

nomförd under innevarande år. Enligt luftfartsverkets mening bör resultatet

härav avvaktas innan man kan uttala sig om behovet av en statlig utredning

av detta slag. Helt allmänt är verket emellertid av den uppfattningen att den

civila luftfarten, så länge den bedrives av enskilda företag, bör tillåtas utveckla

sig enligt företagsekonomiskt realistiska principer. Det må också

framhållas att staten genom sitt engagemang i AB Aerotransport (ABA) kan

utöva inflytande såväl på LIN:s verksamhet som på den inrikesflygverksamhet,

som bedrives av Scandinavian Airlines System (SAS).

Motionärerna önskar vidare en utredning i avsikt att tillskapa en av staten

ägd flygtransportorganisation för inrikes godstransport. I detta hänseende

vill luftfartsverket framhålla, att trafikunderlaget för person- och

godsflygtrafiken i vårt land icke under överskådlig framtid torde komma att

växa till sådana proportioner, att det kan bli lönsamt att uppdela trafiken på

två transportorganisationer. Det av motionärerna förutspådda växande behovet

av inrikes godsflygtransporter kan väl tillgodoses av SAS/LIN samt av

de mindre flygföretagen inom ramen för dessa företags utveckling. Man bör

icke heller bortse från, att förslagets genomförande skulle betyda tillkomsten

av nya drift- och administrationskostnader, som måste täckas av trafikinkomsterna;

ur samhällsekonomisk synpunkt vore en dylik utveckling mycket

tveksam. Luftfartsverket anser för sin del, att den inrikes godstrafikens utveckling

bäst tillgodoses genom det naturliga samspelet mellan efterfrågan

och tillgång, och att ett fast flyggodstransportsystem — då ett sådant erfordras

— i första hand bör uppbyggas på grundval av existerande transportföretag.

Under hänvisning härtill avstyrker verket den av motionärerna föreslagna

utredningen.

Beträffande motionerna 1:633 och 11:689 erinrar luftfartsverket om att

inrikes linjefart för närvarande bedrives vid 21 flygplatser i landet, därav

18 såsom primärflygplatser på luftfartsverkets ekonomiska ansvar och 3

såsom sekundärflygplatser på vederbörande lokala intressenters ekonomiska

ansvar. Härjämte finns ett stort antal lokalflygplatser som betjänar olika

former av bruksflyg samt privat- och skolflyg''.

Verket framhåller vidare följande.

Motionärernas uppfattning att det svenska inrikesflyget har utvecklats

så att det nu omfattar i stort sett alla orter, där lönsamt inrikesflyg kan bedrivas,

är riktig i vad avser den inrikes linjefarten med större flygplan (50

—90 passagerare). Man får emellertid räkna med att detta linjenät i framtiden

kommer att utsträckas till ett antal nya platser, där gynnsamma betingelser

föreligger för inrikes linjefart antingen genom tillgång på redan

utbyggd markorganisation i form av militära flygfält, som genom mindre

kompletteringar av tekniska och personella resurser kan tas i anspråk för

civil flygtrafik, eller genom att en på grund av befolkningsförflyttningar

och industrialisering växande trafikpotential efter hand når upp till en lönsamhetsnivå.

Erfarenhet erna under senare år har visat att nya möjligheter att utveckla

den inrikes linjefarten har öppnat sig genom introduktion av mindre

flygplantyper, som kan betjäna orter med lägre trafikpotential. Sådana

linjer kan vara självständiga linjer eller tillförsellinjer till stamlinjenätet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

3

Ekonomin hos sådana former av inrikes linjefart bör bedömas för systemet

flygtrafik-markorganisation såsom en helhet. I början av 1960-talet utförde

Ingeniörsvetenskapsakademiens Transportforskningskommission vissa utredningar

om sådana system för inrikes linjefart, vilka visade att en betydande

expansion av den inrikes linjefarten var ekonomiskt försvarbar (TFK

Meddelande 51/1962). Några praktiska försök med sådan verksamhet har

dock ej igångsatts förrän under de allra senaste åren.

Vid sidan av linjefarten har under senare år taxi- och af färsflyget visat

en kraftig utveckling. Denna verksamhet är baserad på de existerande flygplatserna

för linjefart samt ett 15-tal smärre flygfält, som är godkända för

allmänt eller enskilt bruk. Härutöver finns ett 100-tal icke godkända flygfält,

vilka dock inte får användas vid yrkesmässig befordran av passagerare.

De ekonomiska förutsättningarna för sådana flygfält torde av vederbörande

intressenter bedömas icke enbart ur trafikal synpunkt utan även

med hänsyn till andra intressen, som respektive kommuner kan vilja tillgodose.

I den mån luftfartsverket kan komma att engageras i nya flygplatsprojekt

måste eu medverkan från verkets sida förutsätta, att de lönsamhetskriterier,

som etablerats genom de av riksdagen år 1967 antagna trafikpolitiska

riktlinjerna, kan antagas bli uppfyllda. Detta innebär ett krav på att de

ifrågasatta investeringarna i markorganisationen kan beräknas bli lönsamma

räknat över en period av 40 år, oavsett om förluster måste förutses

under en första tidsperiod av upp till tio år. För att befrämja trafikflygets

utveckling liar vidare förutsatts en samverkan mellan stat och kommun

i fråga om investeringskostnader, som innebär att kommunala bidrag skall

utgå med 100 % av markkostnaden och 37,5 % av anläggningskostnaderna

(med vissa undantag).

Även då det gäller andra flygplatser än sådana, som skall drivas i luftfal

tsverkets regi, är i princip de allmänna trafikpolitiska riktlinjerna om

konkurrens på lika rullkor mellan olika transportmedel tillämpliga. Intet

hindrar emellertid att kommunerna inom ramen för den kommunala självbestämmanderätten

därjämte söker tillgodose sådana kommunala intressen,

varom kommunerna själva äger bestämma.

Av det sagda följer att lönsamheten och berättigandet i övrigt av nya

flyglinjer och en utbyggnad av markorganisationen i första hand får bedömas

för varje projekt för sig under beaktande av förekomsten av andra

projekt inom samma influensområde. En översiktlig plan enligt motionäi

ernas önskemal torde endast fa en sekundär betydelse för bedömningen

av dessa frågor.

Strävandena att bygga ut inrikesflyget på nya sträckningar torde under

de närmaste åren komma att koncentreras till trafik med "flygplan, som

rymmer upp till 20 passagerare och som därför kräver mindre flygplatser

och mindre utbyggd markorganisation än befintliga primärflygplatser. En

banlängd om 900 m kommer sannolikt att vara tillfyllest. Ett flertal flygplatser

av denna storleksordning anlägges årligen genom kommunala initiativ

främst för att betjäna det snabbt tillväxande taxi- och affärsflyget.

Dessa flygplatser, som sålunda dimensioneras av andra behov än reguljärt

inrikesflyg, kan utan större utbyggnad av markorganisationen betjäna även

denna flygverksamhet.

Luftfartsverket förklarar sig slutligen anse att upprättandet av dylika

flygplatser i första hand är en kommunal angelägenhet, men att det med

hänsyn till regionplanering, flygbuller- och luftrumsfrågor etc. är angeläget,

fl Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 150—160

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

att flygplatsernas lokalisering sker genom regionala planeringsorgan. Axovan

nämnda samt av ekonomiska skäl bör dessa flygplatser så långt möjligt

göras gemensamma för flera kommuner. Luftfartsverket finner det inte

nödvändigt med en landsomfattande översiktlig plan för inrikesflygets

fortsatta utbyggnad men anser, att regionala planer för lokalisering axsmå

flygplatser, som kan utnyttjas av mindre trafikflygplan, bör upprättas

under ledning av länsstyrelserna. Möjligen bör denna uppgift på lämpligt

sätt formaliseras.

SAS och LIN framhåller i ett gemensamt yttrande över motionerna 1: 267

och II: 299 att de tagit del av luftfartsverkets yttrande över motionerna och

därvid funnit att företagen helt kan ansluta sig därtill samt anför därutöver

följande.

SAS och LIN bedriver sx''ensk inrikes linjefart avseende såväl person- som

godsbefordran. För denna trafik har företagen meddelats koncessioner av

Kungl. Maj :t och innehar dessutom övriga erforderliga tillstånd. Staten har

som intressent i AB Aerolransport insyn i och inflytande över såväl SAS’

som LIN’s verksamhet.

SAS och LIN har successivt utvecklat ett nät av tidtabellsbundna flyglinjer

över landet grundat på gjorda trafikekonomiska bedömanden.

Beträffande persontrafiken och den i samband därmed bedrivna godstrafiken

igångsatte LIN i november 1968 undersökningar för att utröna möjligheterna

och intresset för trafik med mindre flygplan (15—20 passagerare)

på orter där underlag för trafik med större flygplan saknas. Undersökningen

har visat ett så påtagligt intresse att LIN’s planer nu omfattar start av den

inledande trafiken redan till årsskiftet 1969/70. Trafiken är avsedd att bedrivas

som tidtabellsbunden anslutnings- och komplementtrafik till det befintliga

konventionella linjenätet.

Vad gäller speciella godstransportflyglinjer inom landet har vid SAS’s och

LIN’s kontinuerliga marknadsbedömningar intet framkommit som i nuläget

tyder på ett godstransportbehov av en storleksordning som trafikekonomiskt

skulle motivera särskilda inrikes flyglinjer för fraktgods. Den dag då ett sådant

trafikekonomiskt försvarbart trafikbehov föreligger avser SAS och LIN

att avdela transportkapacitet härför.

Genom den kapacitetsanpassning till trafikbehovet som SAS och LIN kontinuerligt

bedriver, nu senast genom insättande av jetflygplan på SAS stamlinjenät

och genom det förestående insättandet av mindre flygplan för lokaloch

anslutningstrafik på orter med låg trafikpotential samt företagens ständiga

marknadsbevakning, synes transportkapaciteten och flygtransportutvecldingen

vara väl tillgodosedd för öx7erskådlig framtid.

Mot denna bakgrund avstyrker SAS och LIN den av motionärerna föreslagna

utredningen.

I gemensamt yttrande över motionerna I: 633 och II: 689 framhåller de

båda företagen att den inrikes linjefarten genom företagen har utvecklat ett

nät av flyglinjer anknutna till 22 civila och militära flygplatser. Genom de

stora krav på trafikunderlag och ekonomiska engagemang, som ställs på såväl

flygplatshållare som flygföretag har trafiken hittills koncentrerats till

större befolknings- och industricentra.

Den fortsatta utvecklingen kan förutsättas kräva ett ökat behov av re
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

5

guljära flygförbindelser. Goda kommunikationer med utnyttjande av flyg

har intresse även för mindre städer och orter, som inte haft trafikunderlag

för att ingå i det hittillsvarande konventionella inrikes flyglinjenätet.

Möjlighet finns emellertid enligt de båda företagen nu till skillnad mot

enbart för några år sedan, att tillgodose detta flygbehov. Man avser då trafik

med mindre flygplan för ca 15 passagerare, som inte ställer större krav

på flygplatsstorlek än rullbanelängder på ca 900 m. Såväl flygdriftskostnader

som flygplatskostnader blir då av en sådan storleksordning, att det synes

bli möjligt att med till det konventionella linjenätet kompletterande

flyglinjer, trafikera även mindre städer och orter. Flygplatsinvesteringarna

i dessa mindre flygplatser torde röra sig om 3—5 mkr. exklusive marklösen,

jämfört med mångdubbelt större belopp för eu konventionell inrikes trafikflygplats

med rullbanelängd på ca 1 800 in. Utvecklingen synes dessutom

leda till, att det i mitten av 70-talet blir möjligt att trafikera sådana

mindre, sekundära flygplatser med flygplan som har kapacitet för 30—50

passagerare, vilket sedan torde vara tillräckligt för behovet fram till början

av 80-talet.

Även med de lägre anläggnings- och driftkostnaderna för trafiken på

dessa sekundärflygplatser anses det dock, ur allmän trafikekonomisk synpunkt,

vara önskvärt få till stånd sådana samråd mellan berörda parter

att en planerings- och anläggningssamordning kan ske.

Mot denna bakgrund tillstyrker de båda företagen motionerna om en

översiktlig plan för inrikesflygets utbyggnad.

Svenska kommunförbundet slutligen framhåller i sitt yttrande över motionerna

1:633 och 11:689 att den långsiktiga planeringen för utbyggnad av

primärflygplatser inom riket enligt uppgift från luftfartsverket f. n. inte

omfattar några nya flygplatser förutom ersättningsflygplatsen för nuvarande

Torslanda. Enligt styrelsens mening borde också frågan om inrikesflygplats

för stockholmsområdet ha varit aktuell i den statliga långtidsplaneringen.

En omfattande kommunal planering, utbyggnad och standardhöjning av

allmänflygfält på olika håll i landet pågår emellertid, sedan både näringsliv

och allmänhet visat ett stort intresse för att vederbörande ort eller region

förses med ett lämpligt fält för allmänflyget. Förbundet framhåller

vidare att den förväntade ökade inrikes linjetrafiken dock inte kan beräknas

få en sådan omfattning att alla orter och regioner, som är beredda att

göra de ekonomiska satsningarna kan erhålla reguljär linjetrafik. Det framhålles

också att kommunernas ekonomiska garantier för att få till stånd

en reguljär trafik hittills inte kunnat begränsas till ett kort inledningsskede

utan blivit fortlöpande, i vissa fall mycket stora bidrag.

Med hänsyn till att någon plan för det reguljära inrikesflygets utbyggnad

inte finns, är det enligt förbundet risk för en mera slumpmässig vidareut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

veckling av linjenätet beroende av kommunernas vilja att bygga tekniskt

tillfredsställande flygplatser och ge ekonomiska garantier för trafikunderlaget.

Kommunernas handlande på detta område skulle underlättas om

man hade tillgång till en statlig långsiktig planering för det reguljära inrikesflyget.

Styrelsen tillstyrker därför förslaget om eu översiktlig plan

för inrikesflygets utbyggnad. Styrelsen förutsätter att därvid även behandlas

frågan om anslutningsflyg till och från större flygplatser för in- och

utrikes trafik.

Utskottet

I motionerna 1: 267 och II: 299 har föreslagits att ett statligt bolag skapas

för att ombesörja de luftburna inrikes godstransporterna. Såsom i remissyttrandena

framhållits bedrivs dock redan verksamhet av detta slag genom

SAS och LIN, i vilka företag staten som intressent i Aktiebolaget Aerotransport

har insyn och inflytande. De nämnda företagen har av Kungl. Maj :t

meddelade koncessioner för sin trafik och innehar även i övrigt erforderliga

tillstånd samt följer genom kontinuerliga undersökningar utvecklingen i

fråga om transportbehovets karaktär och storleksordning. Företagen har

också förklarat sig beredda att vid uppstående behov avdela erforderlig

transportkapacitet för transporter av här ifrågavarande slag. Något behovav

ytterligare ett företag på området anses bl. a. därför inte föreligga.

Med beaktande av det anförda ävensom till vad av remissinstanserna i

övrigt anförts kan inte heller utskottet finna det motiverat att skapa en särskild

statlig organisation för ändamålet. Utskottet avstyrker därför motionerna

i denna del.

I nämnda motioner har vidare yrkats utredning rörande samordning avinrikesflygets

stam- och anslutningslinjenät för uppnående av största möjliga

kapacitetsutnyttjande. Härjämte har i motionerna I: 633 och II: 689 föreslagits

att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att en översiktlig plan läggs

till grund för inrikesflygets fortsatta utbyggnad.

Vad beträffar den föreslagna samordningen av inrikesflygets stam- och

anslutningsnät finner utskottet en sådan i och för sig angelägen. Ett intensivt

arbete härför pågår dock redan. I SAS’ och LIN:s yttrande över motionerna

har bl. a. framhållits att undersökningar igångsatts för att utröna

möjligheterna och intresset för trafik med mindre flygplan (för 15—20 passagerare)

på orter där underlag för trafik med större flygplan saknas. LIN

planerar redan till årsskiftet 1969/70 start av sådan trafik, vilken är avsedd

att bedrivas som tidtabellsbunden anslutnings- och komplementtrafik till

det befintliga konventionella nätet. Att tillsätta en särskild utredning för det

angivna ändamålet synes med hänsyn härtill och i avvaktan på närmare

erfarenheter av verksamheten ej erforderligt.

/

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

7

Vidkommande den större frågan om den fortsatta utbyggnaden av inrikesflyget

i dess helhet har av Kommunförbundet framhållits att frånvaron

av en plan för en sådan utbyggnad innebär risk för en slumpmässig vidareutveckling

av linjenätet beroende av kommunernas vilja att bygga tekniskt

tillfredsställande flygplatser och ge ekonomiska garantier för trafikunderlaget.

Kommunernas handlande på detta område skulle enligt förbundet

underlättas om man hade tillgång till en statlig långsiktig planering för det

reguljära inrikesflyget. Förbundet, som därför tillstyrker motionerna i denna

del, förutsätter att i samband därmed även behandlas frågan om anslutningsflyg

till och från större flygplatser för in- och utrikestrafik. Också SAS

och LIN finner det ur allmänna trafikpolitiska synpunkter vara önskvärt

att få till stånd sådana samråd med berörda parter att en planerings- och

anläggningssamordning kan ske. Luftfartsverket däremot finner det inte

nödvändigt med en landsomfattande översiktlig plan för inrikesflygets fortsatta

utbyggnad men anser att regionala planer för lokalisering av små flygplatser,

som kan utnyttjas av mindre trafikflygplan, bör upprättas under

ledning av länsstyrelserna samt att denna uppgift möjligen bör formaliseras

på lämpligt sätt.

Utskottet, som vill erinra om att riksdagen genom beslut 1967 (prop. 57,

SU 107, rskr. 267) fastlagt riktlinjerna för luftfartsverkets verksamhet och

organisation m. m., finner det — icke minst av samhällsekonomiska skäl —

angeläget att de av motionärerna aktualiserade frågorna får en tillfredsställande

lösning. Enligt förenämnda riktlinjer skall luftfartsverket driva och

förvalta statliga flygplatser för linjefart, s. k. primärflygplatser. Uppkommer

fråga om anläggande av ny sådan flygplats får denna prövas av statsmakterna

på grundval av föreliggande lönsamhetskalkyler. Under förutsättning av att

vissa krav uppfylls kan även landsting, kommun eller enskild intressent anlägga,

driva och förvalta flygplats för linjefart, därvid benämnd sekundärflygplats.

Dessa krav är att flygplatsen är lämpligt belägen från allmän

transportförsörjningssynpunkt, att en varaktig trafik kan beräknas uppkomma,

att trafiken kan bedrivas utan direkta subventioner från det allmänna

och att flygplatsen fyller de tekniska krav som luftfartsverket föreskriver.

Dessa frågor prövas av Kungl. Maj :t i samband med framställningar

om godkännande av att allmän flygplats inrättas.

Vidare må erinras om att en översiktlig bedömning av behovet av statliga

civila flygplatser för linjefart gjordes så sent som år 1966 av dåvarande luftfartsutredningen.

Det torde få anses ligga inom ramen för luftfartsverkets

löpande planering att under beaktande av trafikförutsättningar m. m. successivt

följa upp de bedömningar som luftfartsutredningen sålunda gjorde.

Frågan om flygtrafikens ordnande inom de skilda regionerna måste naturligen

ingå som en viktig del i de regionala och kommunala organens planeringsarbete

och därvid behandlas som en del av samhällsplaneringen, bl. a.

med tanke på bullerstörningar och andra miljösynpunkter. Den översikt
Bihang

till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 159—160

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969

liga markanvändningsplaneringen samt trafikfrågorna torde också vara huvuduppgifter

för de kommunala och regionala planeringsorganen. Men till

ledning för arbetet härmed och för den fysiska riksplanering som f. n. pågår

synes behov föreligga av en mera översiktlig planering. Utskottet finner det

därför angeläget att Kungl. Maj :t prövar möjligheterna att få till stånd en

sådan under medverkan av luftfartsverket, som med sin överblick över den

tekniska, trafikala och trafikekonomiska utvecklingen inom luftfartsområdet

därvid även bör kunna ge regionerna och kommunerna ett samlat underlag

för deras långsiktiga planering i frågor rörande flygplatsutbyggnaden. I

sammanhanget synes också de med allmänflyget och dess utveckling sammanhängande

frågorna böra uppmärksammas.

Vad utskottet i förevarande fråga anfört bör av riksdagen ges Kungl.

Maj :t till känna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 267 och II: 299 i vad

de avser utredning rörande en statlig flygorganisation för

inrikes godstransporter,

2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 267 och II:

299, i vad de avser samordning av inrikesflygets stam- och

anslutningsnät, samt motionerna 1: 633 och II: 689 som sin

mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande

en översiktlig plan för inrikesflygets fortsatta utbyggnad.

Stockholm den 18 november 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 160.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:351 Skrivelse till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angående ombildande av vissa ordinarie tjänster i riksbanken. a1 i texten