Utlåtande i anledning av motioner om dels en statlig transportorganisation för inrikesflyg et, m. in., dels en översiktlig plan för inrikesflygets utbyggnad.
1969-11-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1969:159, Utlåtande i anledning av motioner om dels en statlig transportorganisation för inrikesflyg et, m. in., dels en översiktlig plan för inrikesflygets utbyggnad.
Dokumentets text
Nr 159—i 60
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
1
Nr 159
Utlåtande i anledning av motioner om dels en statlig transportorganisation
för inrikesflyg et, m. in., dels en översiktlig
plan för inrikesflygets utbyggnad.
(4:e avd.)
Motionerna
I de likalydande motionerna 1: 267 av herrar Arne Pettersson och Hansson
samt 11: 299 av herr Björk i Påarp m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning i avsikt att dels tillskapa
en av staten ägd flygtransportorganisation för inrikes godstransport, dels
samordna inrikesflygets stam- och anslutningsnät för ett uppnående av
största möjliga kapacitetsutnyttjande.
I de likalydande motionerna 1: 633 av herrar Wååg och Svante Kristiansson
samt II: 689 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. har hemställts att
riksdagen anhåller hos Kungl. Maj :t om att en översiktlig plan läggs till
grund för inrikesflygets fortsatta utbyggnad.
Remissyttrandena
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från luftfartsverket. Därjämte har på utskottets
begäran Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg Aktiebolag
(LIN) samt, beträffande motionerna I: 633 och II: 689, Svenska kommunförbundet
yttrat sig över de i motionerna upptagna frågorna.
Luftfartsverket anför i sitt yttrande över de förstnämnda båda motionerna
följ ande.
Vidkommande motionärernas förslag om utredning beträffande utformningen
av ett stamlinjenät och anslutningslinjesystem för inrikesflygets persontrafik
må framhållas, att Linjeflyg AB (LIN) hösten 1968 igångsatt en
undersökning av möjligheterna att med mindre flygplan (15—20 passagerare)
utföra s. k. matartrafik på orter där underlag för reguljär trafik med
större flygplan icke finnes. Denna undersökning beräknas kunna vara ge1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 159—160
2
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
nomförd under innevarande år. Enligt luftfartsverkets mening bör resultatet
härav avvaktas innan man kan uttala sig om behovet av en statlig utredning
av detta slag. Helt allmänt är verket emellertid av den uppfattningen att den
civila luftfarten, så länge den bedrives av enskilda företag, bör tillåtas utveckla
sig enligt företagsekonomiskt realistiska principer. Det må också
framhållas att staten genom sitt engagemang i AB Aerotransport (ABA) kan
utöva inflytande såväl på LIN:s verksamhet som på den inrikesflygverksamhet,
som bedrives av Scandinavian Airlines System (SAS).
Motionärerna önskar vidare en utredning i avsikt att tillskapa en av staten
ägd flygtransportorganisation för inrikes godstransport. I detta hänseende
vill luftfartsverket framhålla, att trafikunderlaget för person- och
godsflygtrafiken i vårt land icke under överskådlig framtid torde komma att
växa till sådana proportioner, att det kan bli lönsamt att uppdela trafiken på
två transportorganisationer. Det av motionärerna förutspådda växande behovet
av inrikes godsflygtransporter kan väl tillgodoses av SAS/LIN samt av
de mindre flygföretagen inom ramen för dessa företags utveckling. Man bör
icke heller bortse från, att förslagets genomförande skulle betyda tillkomsten
av nya drift- och administrationskostnader, som måste täckas av trafikinkomsterna;
ur samhällsekonomisk synpunkt vore en dylik utveckling mycket
tveksam. Luftfartsverket anser för sin del, att den inrikes godstrafikens utveckling
bäst tillgodoses genom det naturliga samspelet mellan efterfrågan
och tillgång, och att ett fast flyggodstransportsystem — då ett sådant erfordras
— i första hand bör uppbyggas på grundval av existerande transportföretag.
Under hänvisning härtill avstyrker verket den av motionärerna föreslagna
utredningen.
Beträffande motionerna 1:633 och 11:689 erinrar luftfartsverket om att
inrikes linjefart för närvarande bedrives vid 21 flygplatser i landet, därav
18 såsom primärflygplatser på luftfartsverkets ekonomiska ansvar och 3
såsom sekundärflygplatser på vederbörande lokala intressenters ekonomiska
ansvar. Härjämte finns ett stort antal lokalflygplatser som betjänar olika
former av bruksflyg samt privat- och skolflyg''.
Verket framhåller vidare följande.
Motionärernas uppfattning att det svenska inrikesflyget har utvecklats
så att det nu omfattar i stort sett alla orter, där lönsamt inrikesflyg kan bedrivas,
är riktig i vad avser den inrikes linjefarten med större flygplan (50
—90 passagerare). Man får emellertid räkna med att detta linjenät i framtiden
kommer att utsträckas till ett antal nya platser, där gynnsamma betingelser
föreligger för inrikes linjefart antingen genom tillgång på redan
utbyggd markorganisation i form av militära flygfält, som genom mindre
kompletteringar av tekniska och personella resurser kan tas i anspråk för
civil flygtrafik, eller genom att en på grund av befolkningsförflyttningar
och industrialisering växande trafikpotential efter hand når upp till en lönsamhetsnivå.
Erfarenhet erna under senare år har visat att nya möjligheter att utveckla
den inrikes linjefarten har öppnat sig genom introduktion av mindre
flygplantyper, som kan betjäna orter med lägre trafikpotential. Sådana
linjer kan vara självständiga linjer eller tillförsellinjer till stamlinjenätet.
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
3
Ekonomin hos sådana former av inrikes linjefart bör bedömas för systemet
flygtrafik-markorganisation såsom en helhet. I början av 1960-talet utförde
Ingeniörsvetenskapsakademiens Transportforskningskommission vissa utredningar
om sådana system för inrikes linjefart, vilka visade att en betydande
expansion av den inrikes linjefarten var ekonomiskt försvarbar (TFK
Meddelande 51/1962). Några praktiska försök med sådan verksamhet har
dock ej igångsatts förrän under de allra senaste åren.
Vid sidan av linjefarten har under senare år taxi- och af färsflyget visat
en kraftig utveckling. Denna verksamhet är baserad på de existerande flygplatserna
för linjefart samt ett 15-tal smärre flygfält, som är godkända för
allmänt eller enskilt bruk. Härutöver finns ett 100-tal icke godkända flygfält,
vilka dock inte får användas vid yrkesmässig befordran av passagerare.
De ekonomiska förutsättningarna för sådana flygfält torde av vederbörande
intressenter bedömas icke enbart ur trafikal synpunkt utan även
med hänsyn till andra intressen, som respektive kommuner kan vilja tillgodose.
I den mån luftfartsverket kan komma att engageras i nya flygplatsprojekt
måste eu medverkan från verkets sida förutsätta, att de lönsamhetskriterier,
som etablerats genom de av riksdagen år 1967 antagna trafikpolitiska
riktlinjerna, kan antagas bli uppfyllda. Detta innebär ett krav på att de
ifrågasatta investeringarna i markorganisationen kan beräknas bli lönsamma
räknat över en period av 40 år, oavsett om förluster måste förutses
under en första tidsperiod av upp till tio år. För att befrämja trafikflygets
utveckling liar vidare förutsatts en samverkan mellan stat och kommun
i fråga om investeringskostnader, som innebär att kommunala bidrag skall
utgå med 100 % av markkostnaden och 37,5 % av anläggningskostnaderna
(med vissa undantag).
Även då det gäller andra flygplatser än sådana, som skall drivas i luftfal
tsverkets regi, är i princip de allmänna trafikpolitiska riktlinjerna om
konkurrens på lika rullkor mellan olika transportmedel tillämpliga. Intet
hindrar emellertid att kommunerna inom ramen för den kommunala självbestämmanderätten
därjämte söker tillgodose sådana kommunala intressen,
varom kommunerna själva äger bestämma.
Av det sagda följer att lönsamheten och berättigandet i övrigt av nya
flyglinjer och en utbyggnad av markorganisationen i första hand får bedömas
för varje projekt för sig under beaktande av förekomsten av andra
projekt inom samma influensområde. En översiktlig plan enligt motionäi
ernas önskemal torde endast fa en sekundär betydelse för bedömningen
av dessa frågor.
Strävandena att bygga ut inrikesflyget på nya sträckningar torde under
de närmaste åren komma att koncentreras till trafik med "flygplan, som
rymmer upp till 20 passagerare och som därför kräver mindre flygplatser
och mindre utbyggd markorganisation än befintliga primärflygplatser. En
banlängd om 900 m kommer sannolikt att vara tillfyllest. Ett flertal flygplatser
av denna storleksordning anlägges årligen genom kommunala initiativ
främst för att betjäna det snabbt tillväxande taxi- och affärsflyget.
Dessa flygplatser, som sålunda dimensioneras av andra behov än reguljärt
inrikesflyg, kan utan större utbyggnad av markorganisationen betjäna även
denna flygverksamhet.
Luftfartsverket förklarar sig slutligen anse att upprättandet av dylika
flygplatser i första hand är en kommunal angelägenhet, men att det med
hänsyn till regionplanering, flygbuller- och luftrumsfrågor etc. är angeläget,
fl Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 150—160
4
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
att flygplatsernas lokalisering sker genom regionala planeringsorgan. Axovan
nämnda samt av ekonomiska skäl bör dessa flygplatser så långt möjligt
göras gemensamma för flera kommuner. Luftfartsverket finner det inte
nödvändigt med en landsomfattande översiktlig plan för inrikesflygets
fortsatta utbyggnad men anser, att regionala planer för lokalisering axsmå
flygplatser, som kan utnyttjas av mindre trafikflygplan, bör upprättas
under ledning av länsstyrelserna. Möjligen bör denna uppgift på lämpligt
sätt formaliseras.
SAS och LIN framhåller i ett gemensamt yttrande över motionerna 1: 267
och II: 299 att de tagit del av luftfartsverkets yttrande över motionerna och
därvid funnit att företagen helt kan ansluta sig därtill samt anför därutöver
följande.
SAS och LIN bedriver sx''ensk inrikes linjefart avseende såväl person- som
godsbefordran. För denna trafik har företagen meddelats koncessioner av
Kungl. Maj :t och innehar dessutom övriga erforderliga tillstånd. Staten har
som intressent i AB Aerolransport insyn i och inflytande över såväl SAS’
som LIN’s verksamhet.
SAS och LIN har successivt utvecklat ett nät av tidtabellsbundna flyglinjer
över landet grundat på gjorda trafikekonomiska bedömanden.
Beträffande persontrafiken och den i samband därmed bedrivna godstrafiken
igångsatte LIN i november 1968 undersökningar för att utröna möjligheterna
och intresset för trafik med mindre flygplan (15—20 passagerare)
på orter där underlag för trafik med större flygplan saknas. Undersökningen
har visat ett så påtagligt intresse att LIN’s planer nu omfattar start av den
inledande trafiken redan till årsskiftet 1969/70. Trafiken är avsedd att bedrivas
som tidtabellsbunden anslutnings- och komplementtrafik till det befintliga
konventionella linjenätet.
Vad gäller speciella godstransportflyglinjer inom landet har vid SAS’s och
LIN’s kontinuerliga marknadsbedömningar intet framkommit som i nuläget
tyder på ett godstransportbehov av en storleksordning som trafikekonomiskt
skulle motivera särskilda inrikes flyglinjer för fraktgods. Den dag då ett sådant
trafikekonomiskt försvarbart trafikbehov föreligger avser SAS och LIN
att avdela transportkapacitet härför.
Genom den kapacitetsanpassning till trafikbehovet som SAS och LIN kontinuerligt
bedriver, nu senast genom insättande av jetflygplan på SAS stamlinjenät
och genom det förestående insättandet av mindre flygplan för lokaloch
anslutningstrafik på orter med låg trafikpotential samt företagens ständiga
marknadsbevakning, synes transportkapaciteten och flygtransportutvecldingen
vara väl tillgodosedd för öx7erskådlig framtid.
Mot denna bakgrund avstyrker SAS och LIN den av motionärerna föreslagna
utredningen.
I gemensamt yttrande över motionerna I: 633 och II: 689 framhåller de
båda företagen att den inrikes linjefarten genom företagen har utvecklat ett
nät av flyglinjer anknutna till 22 civila och militära flygplatser. Genom de
stora krav på trafikunderlag och ekonomiska engagemang, som ställs på såväl
flygplatshållare som flygföretag har trafiken hittills koncentrerats till
större befolknings- och industricentra.
Den fortsatta utvecklingen kan förutsättas kräva ett ökat behov av re
-
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
5
guljära flygförbindelser. Goda kommunikationer med utnyttjande av flyg
har intresse även för mindre städer och orter, som inte haft trafikunderlag
för att ingå i det hittillsvarande konventionella inrikes flyglinjenätet.
Möjlighet finns emellertid enligt de båda företagen nu till skillnad mot
enbart för några år sedan, att tillgodose detta flygbehov. Man avser då trafik
med mindre flygplan för ca 15 passagerare, som inte ställer större krav
på flygplatsstorlek än rullbanelängder på ca 900 m. Såväl flygdriftskostnader
som flygplatskostnader blir då av en sådan storleksordning, att det synes
bli möjligt att med till det konventionella linjenätet kompletterande
flyglinjer, trafikera även mindre städer och orter. Flygplatsinvesteringarna
i dessa mindre flygplatser torde röra sig om 3—5 mkr. exklusive marklösen,
jämfört med mångdubbelt större belopp för eu konventionell inrikes trafikflygplats
med rullbanelängd på ca 1 800 in. Utvecklingen synes dessutom
leda till, att det i mitten av 70-talet blir möjligt att trafikera sådana
mindre, sekundära flygplatser med flygplan som har kapacitet för 30—50
passagerare, vilket sedan torde vara tillräckligt för behovet fram till början
av 80-talet.
Även med de lägre anläggnings- och driftkostnaderna för trafiken på
dessa sekundärflygplatser anses det dock, ur allmän trafikekonomisk synpunkt,
vara önskvärt få till stånd sådana samråd mellan berörda parter
att en planerings- och anläggningssamordning kan ske.
Mot denna bakgrund tillstyrker de båda företagen motionerna om en
översiktlig plan för inrikesflygets utbyggnad.
Svenska kommunförbundet slutligen framhåller i sitt yttrande över motionerna
1:633 och 11:689 att den långsiktiga planeringen för utbyggnad av
primärflygplatser inom riket enligt uppgift från luftfartsverket f. n. inte
omfattar några nya flygplatser förutom ersättningsflygplatsen för nuvarande
Torslanda. Enligt styrelsens mening borde också frågan om inrikesflygplats
för stockholmsområdet ha varit aktuell i den statliga långtidsplaneringen.
En omfattande kommunal planering, utbyggnad och standardhöjning av
allmänflygfält på olika håll i landet pågår emellertid, sedan både näringsliv
och allmänhet visat ett stort intresse för att vederbörande ort eller region
förses med ett lämpligt fält för allmänflyget. Förbundet framhåller
vidare att den förväntade ökade inrikes linjetrafiken dock inte kan beräknas
få en sådan omfattning att alla orter och regioner, som är beredda att
göra de ekonomiska satsningarna kan erhålla reguljär linjetrafik. Det framhålles
också att kommunernas ekonomiska garantier för att få till stånd
en reguljär trafik hittills inte kunnat begränsas till ett kort inledningsskede
utan blivit fortlöpande, i vissa fall mycket stora bidrag.
Med hänsyn till att någon plan för det reguljära inrikesflygets utbyggnad
inte finns, är det enligt förbundet risk för en mera slumpmässig vidareut
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
veckling av linjenätet beroende av kommunernas vilja att bygga tekniskt
tillfredsställande flygplatser och ge ekonomiska garantier för trafikunderlaget.
Kommunernas handlande på detta område skulle underlättas om
man hade tillgång till en statlig långsiktig planering för det reguljära inrikesflyget.
Styrelsen tillstyrker därför förslaget om eu översiktlig plan
för inrikesflygets utbyggnad. Styrelsen förutsätter att därvid även behandlas
frågan om anslutningsflyg till och från större flygplatser för in- och
utrikes trafik.
Utskottet
I motionerna 1: 267 och II: 299 har föreslagits att ett statligt bolag skapas
för att ombesörja de luftburna inrikes godstransporterna. Såsom i remissyttrandena
framhållits bedrivs dock redan verksamhet av detta slag genom
SAS och LIN, i vilka företag staten som intressent i Aktiebolaget Aerotransport
har insyn och inflytande. De nämnda företagen har av Kungl. Maj :t
meddelade koncessioner för sin trafik och innehar även i övrigt erforderliga
tillstånd samt följer genom kontinuerliga undersökningar utvecklingen i
fråga om transportbehovets karaktär och storleksordning. Företagen har
också förklarat sig beredda att vid uppstående behov avdela erforderlig
transportkapacitet för transporter av här ifrågavarande slag. Något behovav
ytterligare ett företag på området anses bl. a. därför inte föreligga.
Med beaktande av det anförda ävensom till vad av remissinstanserna i
övrigt anförts kan inte heller utskottet finna det motiverat att skapa en särskild
statlig organisation för ändamålet. Utskottet avstyrker därför motionerna
i denna del.
I nämnda motioner har vidare yrkats utredning rörande samordning avinrikesflygets
stam- och anslutningslinjenät för uppnående av största möjliga
kapacitetsutnyttjande. Härjämte har i motionerna I: 633 och II: 689 föreslagits
att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att en översiktlig plan läggs
till grund för inrikesflygets fortsatta utbyggnad.
Vad beträffar den föreslagna samordningen av inrikesflygets stam- och
anslutningsnät finner utskottet en sådan i och för sig angelägen. Ett intensivt
arbete härför pågår dock redan. I SAS’ och LIN:s yttrande över motionerna
har bl. a. framhållits att undersökningar igångsatts för att utröna
möjligheterna och intresset för trafik med mindre flygplan (för 15—20 passagerare)
på orter där underlag för trafik med större flygplan saknas. LIN
planerar redan till årsskiftet 1969/70 start av sådan trafik, vilken är avsedd
att bedrivas som tidtabellsbunden anslutnings- och komplementtrafik till
det befintliga konventionella nätet. Att tillsätta en särskild utredning för det
angivna ändamålet synes med hänsyn härtill och i avvaktan på närmare
erfarenheter av verksamheten ej erforderligt.
/
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
7
Vidkommande den större frågan om den fortsatta utbyggnaden av inrikesflyget
i dess helhet har av Kommunförbundet framhållits att frånvaron
av en plan för en sådan utbyggnad innebär risk för en slumpmässig vidareutveckling
av linjenätet beroende av kommunernas vilja att bygga tekniskt
tillfredsställande flygplatser och ge ekonomiska garantier för trafikunderlaget.
Kommunernas handlande på detta område skulle enligt förbundet
underlättas om man hade tillgång till en statlig långsiktig planering för det
reguljära inrikesflyget. Förbundet, som därför tillstyrker motionerna i denna
del, förutsätter att i samband därmed även behandlas frågan om anslutningsflyg
till och från större flygplatser för in- och utrikestrafik. Också SAS
och LIN finner det ur allmänna trafikpolitiska synpunkter vara önskvärt
att få till stånd sådana samråd med berörda parter att en planerings- och
anläggningssamordning kan ske. Luftfartsverket däremot finner det inte
nödvändigt med en landsomfattande översiktlig plan för inrikesflygets fortsatta
utbyggnad men anser att regionala planer för lokalisering av små flygplatser,
som kan utnyttjas av mindre trafikflygplan, bör upprättas under
ledning av länsstyrelserna samt att denna uppgift möjligen bör formaliseras
på lämpligt sätt.
Utskottet, som vill erinra om att riksdagen genom beslut 1967 (prop. 57,
SU 107, rskr. 267) fastlagt riktlinjerna för luftfartsverkets verksamhet och
organisation m. m., finner det — icke minst av samhällsekonomiska skäl —
angeläget att de av motionärerna aktualiserade frågorna får en tillfredsställande
lösning. Enligt förenämnda riktlinjer skall luftfartsverket driva och
förvalta statliga flygplatser för linjefart, s. k. primärflygplatser. Uppkommer
fråga om anläggande av ny sådan flygplats får denna prövas av statsmakterna
på grundval av föreliggande lönsamhetskalkyler. Under förutsättning av att
vissa krav uppfylls kan även landsting, kommun eller enskild intressent anlägga,
driva och förvalta flygplats för linjefart, därvid benämnd sekundärflygplats.
Dessa krav är att flygplatsen är lämpligt belägen från allmän
transportförsörjningssynpunkt, att en varaktig trafik kan beräknas uppkomma,
att trafiken kan bedrivas utan direkta subventioner från det allmänna
och att flygplatsen fyller de tekniska krav som luftfartsverket föreskriver.
Dessa frågor prövas av Kungl. Maj :t i samband med framställningar
om godkännande av att allmän flygplats inrättas.
Vidare må erinras om att en översiktlig bedömning av behovet av statliga
civila flygplatser för linjefart gjordes så sent som år 1966 av dåvarande luftfartsutredningen.
Det torde få anses ligga inom ramen för luftfartsverkets
löpande planering att under beaktande av trafikförutsättningar m. m. successivt
följa upp de bedömningar som luftfartsutredningen sålunda gjorde.
Frågan om flygtrafikens ordnande inom de skilda regionerna måste naturligen
ingå som en viktig del i de regionala och kommunala organens planeringsarbete
och därvid behandlas som en del av samhällsplaneringen, bl. a.
med tanke på bullerstörningar och andra miljösynpunkter. Den översikt
Bihang
till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 159—160
8
Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1969
liga markanvändningsplaneringen samt trafikfrågorna torde också vara huvuduppgifter
för de kommunala och regionala planeringsorganen. Men till
ledning för arbetet härmed och för den fysiska riksplanering som f. n. pågår
synes behov föreligga av en mera översiktlig planering. Utskottet finner det
därför angeläget att Kungl. Maj :t prövar möjligheterna att få till stånd en
sådan under medverkan av luftfartsverket, som med sin överblick över den
tekniska, trafikala och trafikekonomiska utvecklingen inom luftfartsområdet
därvid även bör kunna ge regionerna och kommunerna ett samlat underlag
för deras långsiktiga planering i frågor rörande flygplatsutbyggnaden. I
sammanhanget synes också de med allmänflyget och dess utveckling sammanhängande
frågorna böra uppmärksammas.
Vad utskottet i förevarande fråga anfört bör av riksdagen ges Kungl.
Maj :t till känna.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 267 och II: 299 i vad
de avser utredning rörande en statlig flygorganisation för
inrikes godstransporter,
2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 267 och II:
299, i vad de avser samordning av inrikesflygets stam- och
anslutningsnät, samt motionerna 1: 633 och II: 689 som sin
mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande
en översiktlig plan för inrikesflygets fortsatta utbyggnad.
Stockholm den 18 november 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 160.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:351 Skrivelse till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angående ombildande av vissa ordinarie tjänster i riksbanken. a1 i texten