Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen framlagda förslag angående det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner.
1969-05-06 · 52 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 52 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1969:82, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen framlagda förslag angående det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
1
Nr 82
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag angående det statliga utvecklingsbiståndet
jämte motioner.
(1 :a avd.)
Kungl. Maj :t har i propositionen nr 1, bilaga 5, littera C och bilaga 9, littera
E under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartements-
och finansärenden för den 3 januari 1969 framlagt förslag angående
det statliga utvecklingsbiståndet.
Som ett led i förverkligandet av den s. k. 1 %-planen för det svenska utvecklingsbiståndets
utbyggnad, som antogs av 1968 års riksdag, föreslås för
budgetåret 1969/70 en ökning av de sammanlagda bislåndsanslagen med
130 milj. kr. till ca 634 milj. kr. I förhållande till biståndsanslagen under
innevarande budgetår, ca 504 milj. kr., innebär förslaget en ökning med
drygt 25 %, såsom också förutsatts i planen.
Drygt 344 milj. kr. av nästa budgetårs anslag förutsätts falla på tredje
huvudtitelns biståndsanslag, som avser årsbidrag till vissa FN-organs biståndsprogram
samt kostnader för SIDA:s förvaltning, för dess utbildnings-,
rekryterings- och informationsverksamhet och för dess fältverksamhet i
olika länder. En betydande förstärkning av informationsverksamheten kring
u-ländernas problem föreslås.
Anslagen till det finansiella utvecklingsbiståndet, som avser bidrag till
multilaterala institutioner för utvecklingsfinansiering och till internationella
livsmedelsprogram samt svenska utvecklingskrediter, redovisas under
sjunde huvudtiteln och beräknas till 289 milj. kr. för nästa budgetår.
I enlighet med den metodik för en mera konkret framtidsplanering av
biståndsverksamhetens expansion, som antogs av fjolårets riksdag, föreslås
vidare att en ram för bidragsutfästelser, anslag och allmän planering fastställs
för en ny treårsperiod t. o. m. budgetåret 1971/72. Inom denna ram,
som föreslås bli ca 2 300 milj. kr. och är att betrakta som en minimiram
för de sammanlagda anslagen under de närmaste tre budgetåren, har anslagens
huvudsakliga fördelning på ändamål och verksamhetsformer så långt
som möjligt angetts men utrymme lämnats för framtida omdispositioner
eller eventuella nya insatser inom ramen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 82
2
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
Biståndsanslagens utveckling och fördelning på verksamhetsformer under
senare budgetår framgår av följande schematiska uppställning (beloppen i
milj. kr.):
Årsbidrag till internationella bi- ståndsprogram :
1965/66
1966/67
1967/68
1968/69
1969/70
(förslag)
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
59,8
70,2
80,9
80,9
96,2
FN:s barnfond (UNICEF)......
5,2
7,8
8,8
9,0
15,0
FN:s flyktingverksamhet ......
1,8
2,0
2,3
2,6
3.1
Intern, utv. fonden (IDA)......
41,4
51,8
51,8
72,4
87,9
Regionala banker ............
—
—
2,6
2,6
18,2
Intern, livsmedelspropram......
—
10,4
15,6
37,7
42,9
Fältverksamhet m. m.........
77,1
75,9
107,2
180,0
210,0
Utvecklingskrediter m. m.......
SIDA:s förvaltn., rekr., utbildn.
90,0
110,0
125,0
105,0
140,0
och information..............
8,0
9,3
10,1
13,5
20,3
Summa
283,3
337,4
404,3
503,7
633,6
1. Planeringsram m. m. Kungl. Maj :t har (bilaga 5, s. 14—18) föreslagit
riksdagen att fastställa den totala planeringsramen för utvecklingsbiståndet
för budgetåret 1970/71 till 764 000 000 kr. och för budgetåret 1971/72 till
894 000 000 kr.
Propositionen. I propositionen erinras om att statsmakterna våren 1968
fattat principbeslut om 1 %-målet för utbyggnad av det statliga utvecklingsbiståndet.
Målet skall nås genom successiva anslagshöjningar fram t. o. m.
budgetåret 1974/75. I planeringen skall man kunna utgå från att anslagshöjningen
i kronor räknat skall bli minst lika stor som föregående budgetår.
De årliga anslagshöjningarna får i övrigt bli beroende av den ekonomiska
utvecklingen. Det räknas dock med att de årliga ökningarna måste vara
minst 25 % på närmast föregående års anslagsbelopp för att målet skall nås
vid utsatt tidpunkt.
Enligt yrkanden i motioner till föregående års riksdag borde de årliga anslagsökningarna
på vägen till 1 %-målet motsvara en viss procentuell andel
av bruttonationalprodukten (BNP) i stället för att sättas i relation till föregående
års ökning. Förslaget innebär en betydande merbelastning under de
närmaste åren och är statsfinansiellt mindre flexibelt, önskemålet om långtidsplanering
är väl tillgodosett genom de tidigare antagna riktlinjerna, som
av departementschefen förordas för fortsatt tillämpning.
För budgetåret 1969/70 förordar departementschefen en total ökning av
biståndsanslagen med 130 milj. kr.
Planeringsramen för 1970/71 överstiger med 130 milj. kr. anslaget för
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969 3
budgetåret 1969/70 samt ökar för budgetåret 1971/72 med ytterligare 130
milj. kr.
Av planeringsramens nära 2 300 milj. kr. (avseende budgetåren 1969/70—- 1971/72) förutsätts 920 milj. kr. bli ställda till internationella organs förfogande
medan 1 240 milj. kr. skulle avses för de egna direkta biståndsinsatserna.
Förvaltning, utbildning, rekrytering och information samt planeringsreserv
beräknas till sammanlagt 132 milj. kr.
Beträffande beteckningen huvudmottagarland anföres bl. a. att det sedan
några år använts om en grupp av länder som ansetts böra komma i fråga
för flera slag av insatser -— krediter, varugåvor, bistånd i form av personal
bekostad av Sverige •— och därjämte ett par länder till vilka huvudsakligen
kreditbistånd varit aktuellt. Ordet huvudmottagarland har inte getts
någon klar definition. Avsikten har inte varit att med detta urval göra en
politisk värdering av olika länder, och termen används i stort sett enbart i
syfte att ange var — inom ramen för koncentrationsprincipen — det direkta
svenska biståndet uttryckt i personal och kostnader faktiskt är eller håller
på att bli av jämförelsevis betydande omfattning. Nya insatser av större omfattning
eller principiell betydelse anmäls normalt i propositioner till riksdagen,
som därmed följer och kan påverka biståndsprogrammets utveckling
och inriktning.
Departementschefen anmäler att biståndsinsatser för Vietnam efter fientligheternas
upphörande bör kunna komma i fråga på olika områden. Kungl.
Maj :t bör inom ramen för tillgängliga medel bedöma omfattningen och inriktningen
av svenska insatser på grundval av de omständigheter, som råder
då aktiva återuppbyggnadsinsatser kan komma i fråga, och i sedvanlig ordning
redovisa åtgärder och framlägga förslag i ämnet för riksdagen.
Motionerna. Under förevarande punkt har utskottet behandlat vissa yrkanden
beträffande utvecklingsbiståndets utformning och inriktning m. m.
Ifrågavarande motionsyrkanden redovisas gruppvis med angivande av resp.
område till vilka de hänförts.
Beträffande biståndspolitikens utformning har utskottet
behandlat
dels de likalydande motionerna I: 171 av herr Werner och II: 182 av herr
Hermansson m. fl. i vad avser hemställan att riksdagen uttalar sig för att
Sverige förändrar sin handelspolitik i enlighet med u-ländernas krav sådana
de uttrycks bl. a. i Alger-stadgan och av regeringen begär undersökning om
konkreta åtgärder i detta syfte och konsekvenserna av en sådan förändring,
dels de likalydande motionerna I: 310 av herr Virgin m. fl. och 11: 422 av
herr Holmberg m. fl. i vad avser hemställan att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa
att en parlamentarisk utredning tillsättes med uppdrag att utarbeta riktlinjer
för den långsiktiga utvecklingen av det svenska utvecklingsbiståndet
4
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
på basis av hittills vunna erfarenheter och i samarbete med missionen och
andra frivilliga humanitära organisationer,
att i enlighet med vad som framföres i motionerna riktlinjer utarbetas
för samarbetet mellan näringslivet och de biståndsgivande myndigheterna,
att de principer och förslag beträffande u-landsbiståndet som i övrigt
framföres i motionerna måtte beaktas vid utformningen av den fortsatta
svenska biståndsinsatsen,
dels de likalydande motionerna 1:424 av herrar Bengtson och Dahlén
och 11:511 av herrar Wedén och Hedlund i vad avser hemställan att riksdagen
hos Kungl. Maj :t begär tillsättande av eu beredning med parlamentarisk
sammansättning vars uppgift i enlighet med i motionerna angivna
riktlinjer skall vara att göra en översyn av den svenska biståndspolitikens
principiella målsättning varvid bör beaktas såväl utformningen av det tekniska
och finansiella stödet som riktlinjerna för den svenska handelspolitiken
visavi u-länderna och förutsättningarna för det svenska näringslivets
och frivilligorganisationernas medverkan i svensk biståndspolitik.
Beträffande vägen till 1 %-m å 1 e t har ntskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 255 av fru Lindström m. fl. och II: 292
av herr Lindholm m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte beakta vad i
motionerna anförts (synpunkter på den årliga ökningstakten i u-hjälpen),
de/s de likalydande motionerna I: 310 av herr Virgin in. fl. och II: 422 av
herr Holmberg in. fl. i vad avser hemställan att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att i motionerna intagen plan för uppnående av
1 %-målet för det svenska u-landsbiståndet budgetåret 1974/75 antages som
riktlinje för det svenska u-landsbiståndets fortsatta utveckling samt att biståndsmyndighetens
planering inrättas därefter,
dels de likalydande motionerna I: 424 av herrar Bengtson och Dahlén och
II: 511 av herrar Wedén och Hedlund i vad avser hemställan att riksdagen
hos Kungl. Maj :t begär tillsättande av en beredning med parlamentarisk
sammansättning vars uppgift i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer
skall vara att lägga fram förslag om nya riktlinjer för när det svenska ulandsbiståndet
skall nppnå en procent av bruttonationalprodukten.
Beträffande investeringsgarantier och industrialisering
har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 169 av herr Ottosson in. fl. och II: 183
av herr Hovhammar m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte besluta att
garantier skall ges för investeringar i u-länder utan den nu gällande begränsningen
till endast vissa länder,
dels de likalydande motionerna 1:424 av herrar Bengtson och Dahlén
och II: 511 av herrar Wedén och Hedlund i vad avser hemställan att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte begära en översyn av reglerna för investeringsgarantierna
enligt i motionerna angivna riktlinjer,
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969 5
dels de likalydande motionerna 1:427 av herrar Bengt Gustavsson och
Palm och 11: 499 av fru Lewén-Eliasson in. fl. vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Ivungl. Maj:t begär att frågan om en utvidgning av det svenska
biståndet till utvecklingsländernas industrialisering efter de linjer som
angivits i motionerna blir föremål för eu mer ingående utredning genom
SIDA:s försorg samt alt folkbildningsorganisationerna och de fackliga och
kooperativa rörelserna bereds tillfälle att deltaga i detta utredningsarbete,
dels de likalydande motionerna 1:441 av fröken Stenberg m. fl. och II:
Ml av herrar Nordstrandh och Wennerfors vari hemställts att riksdagen
måtte besluta att länderbegränsningen för det svenska systemet med garantier
för vissa investeringar i u-länder avskaffas.
Beträffande biståndets länderin riktning in. in. har utskottet
behandlat
dels de likalydande motionerna I: 171 av herr Werner och II: 182 av herr
Hermansson in. il. i vad avser hemställan att riksdagen av regeringen begär
omprövning av biståndsverksamhetens huvudinriktning, varvid Vietnam och
Cuba bör bli s. k. huvudmottagarländer,
dels de likalydande motionerna 1:305 av herr Lindblad och 11:290 av
herrar Ahlmark och Ullsten i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse
tdl Kungl. Maj :t hemställer att vår u-hjälp till Zambia bör fortsätta att öka
mycket snabbt och att delta markeras genom att Zambia blir ett av de s. k.
huvudmottagarländerna för svensk u-landshjälp,
dels de likalydande motionerna 1: 424 av herrar Bengtson och Dahlén
och II: 511 av herrar Wedén och Hedlund i vad avser hemställan att riksdagen
måtte uttala sig för att det svenska biståndet til! Zambia utbygges,
dels de likalydande motionerna 1:435 av herr Nyman m. fl. och 11:420
av herrar Ahlmark och Romanus i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer att berörda myndigheter överväger lämpligheten
och möjligheten av att något land (ev. några länder) i Latinamerika
längre fram blir huvudmottagarland för svenskt internationellt bistånd,
dels de likalydande motionerna 1: HO av fröken Stenberg in. fl. och II:
502 av herr Nordstrandh m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte besluta
att Algeriet skall vara ett av de s. k. huvudmottagarländerna för statligt utvecklingsbistånd,
dels de likalydande motionerna I: 438 av fru Segerstedt Wiberg och II: 419
av herr Ahlmark i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer att berörda myndigheter överväger lämpligheten och möjligheten
av u-landshjälp i någon form till södra delen av Sudan.
Utskottet. Statsmakterna har våren 1968 fattat ett principbeslut om det
s. k. 1 %-målet för utbyggnaden av det statliga utvecklingsbiståndet. Till
grund för beslutet låg proposition 1968: 101. Propositionen innehöll omfattande
förslag till riktlinjer för den fortsatta biståndsverksamheten.
6
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
Förslagen i årets statsverksproposition beträffande biståndspolitikens
utformning är ett fullföljande av de sålunda fastlagda linjerna.
Sverige har vid den senaste UNCTAD-konferensen intagit en positiv hållning
till de handelspolitiska kraven i Alger-stadgan och uttryckt sin vilja att
verka för internationella åtgärder i dennas anda. Utskottet ansluter sig till
dessa strävanden. Vad beträffar ensidiga svenska åtaganden på tullområdet
bör beaktas att sådana i viss utsträckning kan medföra väsentliga sysselsättningsstörningar
utan att fördenskull ge u-länderna några mera betydande
fördelar. Utskottet ställer sig emellertid positivt till strävanden att
genom realistiska åtgärder från svensk sida ytterligare främja u-ländernas
handel.
I fråga om handelspolitiken mot u-länderna är det nordiska samarbetet
väl utvecklat. Det har resulterat bl. a. i initiativ i GATT till tullsänkningar
för tropiska produkter och gemensam modell för en lösning av preferensfrågan.
De nordiska länderna arbetade också inom Kennedy-ronden för att
i största möjliga utsträckning tillgodose u-ländernas intressen inom tullområdet.
Här liksom i fråga om preferenser är dock resultaten beroende på
vad de stora industriländerna är villiga att åtaga sig.
I fråga om ensidiga svenska åtgärder på handelsområdet vill utskottet erinra
om att alla skatter på tropiska produkter avskaffats i Sverige. Tullar
och avgifter belastar f. n. endast kaffe, kakaopulver, kakaomassa och kakaosmör
samt vegetabiliska oljor och fetter (de senare jordbruksreglerade).
Betydelsen av förbättrad marknadsföring och marknadsinformation för
u-länderna betonas från svensk sida. Utöver Sveriges bidrag via GATT:s
budget till International Trade Center (ITC) har stöd till detta center lämnats
i form av unilaterala åtaganden. Sveriges andel i form av unilaterala
bidrag till ITC:s totala budget uppskattas för 1968 till ca 15 % och för 1969
till ca 28 %.
Under hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna I: 171 och
II: 182 i vad de avser handelspolitikens utformning.
I motionerna I: 310 och II: 422 yrkas att en parlamentarisk utredning tillsätts
med uppdrag att utarbeta riktlinjer för den långsiktiga utvecklingen
av det svenska utvecklingsbiståndet på basis av hittills vunna erfarenheter
och i samarbete med missionen och andra frivilliga organisationer. Vidare
yrkas även att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att
riktlinjer utarbetas för samarbetet mellan näringslivet och de biståndsgivande
myndigheterna.
I motionerna I: 424 och II: 511 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t
begär tillsättande av en beredning med parlamentarisk sammansättning vars
uppgift bl. a. skall vara att göra en översyn av den svenska biståndspolitikens
principiella målsättning varvid bör beaktas saväl utformningen av det
tekniska och finansiella stödet som riktlinjerna för den svenska handels
-
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969 7
politiken visavi u-länderna och förutsättningarna för det svenska näringslivet
och frivilligorganisationernas medverkan i svensk biståndspolitik.
Frågan om den svenska biståndspolitikens utformning har varit föremål
för ett flertal utredningar. Senast har i proposition 1968: 101 framlagts riktlinjer
för den fortsatta biståndsverksamheten som riksdagen fastställt. Dessa
riktlinjer ansluter i stor utsträckning till statsmakternas beslut 1962 och i
vissa fall därefter. Det är sålunda fråga om principer grundade på successiva
erfarenheter. Under förhandenvarande omständigheter finner utskottet inte
tillräckliga skäl föreligga att nu tillsätta en utredning eller beredning med
sådana uppgifter som förordas i motionerna I: 310 och II: 422 samt 1:424
och II: 511. Utskottet avstyrker sålunda nämnda motioner såvitt nu är i fråga.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört är utskottet inte heller berett
att tillstyrka yrkandet i motionerna I: 310 och II: 422 om särskilt utarbetade
riktlinjer för samarbetet mellan näringslivet och biståndsmyndigheterna.
Orkandet i motionerna I: 310 och II: 422 i vad avser principer och förslag
i övrigt avstyrks av utskottet.
Beträffande vägen till 1 %-målet erinrades i prop. 1968: 101 om
att det från statsmakternas sida redan vid upprepade tillfällen uttalats att det
svenska utvecklingsbiståndet borde bringas att uppnå en sådan volym att
anslagen till biståndsändamål på statens budget skulle motsvara 1 % av
bruttonationalprodukten.
För att lägga en fastare grund för biståndsverksamhetens fortsatta utbyggnad
och ge planeringsarbetet nödvändiga hållpunkter föreslogs ett principbeslut
av innebörd att vägen till 1 %-målet skulle tillryggaläggas på sju
år och målet sålunda nås budgetåret 1974/75.
Målsättningen innebär att statsmedel för utvecklingsbiståndet nämnda
budgetår skulle uppgå till 1 % av BNP till marknadspris enligt svensk definition.
Vid beräkningen av detta belopp borde avdrag göras för sådana
amorteringar, räntebetalningar och andra återbetalningar som hänförde sig
till tidigare svensk biståndsgivning.
För att det angivna målet skulle uppnås framstod enligt propositionen
anslagshöjningar på i genomsnitt 25 % per år som behövliga. Långtidsplanen
innebar inte något ställningstagande till de årliga anslagshöjningarna.
Dessa fick bli beroende av den ekonomiska utvecklingen. För att ge stadga
åt planeringen förutsattes dock anslagshöjningen i kronor varje budgetår
bli minst lika stor som under närmast föregående budgetår.
Utskottet biträdde propositionens förslag men förutsatte att budgetåret
1974/75 för 1 %-målets uppnående var en minimimålsättning. Om det allmänna
budgetläget så tillät borde en snabbare ökningstakt eftersträvas.
Riksdagen godkände utskottets förslag.
Förslagen i årets statsverksproposition innebär ett fullföljande av 1 %-pla
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
nen. Uppräkningen av anslagen till utvecklingsbiståndet innebär en förhöjning
med drygt 25 %.
I motionerna 1: 255 och II: 292 har hemställts att riksdagen måtte beakta
vad i motionerna anförts. Motionärerna anknyter till ett förslag till föregående
års riksdag att de årliga anslagsökningarna borde motsvara en viss procentuell
andel av BNP i stället för att sättas i relation till föregående års anslag.
Kungl. Maj :t har enligt riksdagens önskemål tagit upp förslaget till
behandling. Den föreslagna metoden anses innebära en betydande merbelastning
de närmaste åren och vara statsfinansiellt mindre flexibel än den
nuvarande metoden. Stabiliseringspolitiska skäl talar enligt propositionen
för att man bibehåller en viss rörelsefrihet. Önskemålet om långtidsplanering
anses väl tillgodosett genom den nuvarande metoden. Departementschefen
förordar därför en fortsatt tillämpning av de tidigare antagna riktlinjerna
vilka anses förena målmedveten planmässig expansion med ett rimligt mått
av flexibilitet.
Motionärerna uttalar farhågor för att en genomsnittshöjning av anslaget
av 25 % om året kommer att vara otillräcklig och kräva ett engångslyft
sista året av tidsplanen. Med varje penningvärdeförsämring på mer än 2 %
anses en sådan risk följa. Någon bestämd beräkningsmetod tillämpad på
u-hjälpsanslaget förordas inte. Det vore dock enligt motionärernas mening
mycket olyckligt om det slutliga genomförandet av 1 %-programmet skulle
sättas i fara inför en chockhöjning i slutskedet.
Utskottet hyser förståelse för den i motionerna I: 255 och II: 292 anförda
synpunkten att det vore olyckligt om det slutliga genomförandet av 1 %- planen skulle sättas i fara inför en chockhöjning i slutskedet. Utskottet finner
det emellertid inte möjligt att fastställa vilken form av upptrappning
av biståndsanslagen som vore bäst ägnad att förhindra en sådan utveckling.
Olika antaganden kan göras om tillväxttakten och om prisförändringar i
den svenska ekonomin. Den lämpligaste fördelningen av anslagshöjningarna
på olika budgetår betingas i viss utsträckning av vilka antaganden som framstår
som mest realistiska. Utskottet vill emellertid understryka vikten av
att den fortsatta budgetplaneringen tar hänsyn till önskemålen om en någorlunda
jämn höjning av biståndsanslagen. Vad utskottet sålunda anfört i
anledning av motionerna I: 255 och II: 292 bör ges Kungl. Maj :t till känna.
I motionerna 1:310 och 11:422 har yrkats att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa att i motionerna intagen plan för uppnåendet
av 1 %-målet för det svenska u-landsbiståndet budgetåret 1974/75 antages
som riktlinje för biståndets fortsatta utveckling samt att biståndsmyndighetens
planering inrättas därefter. Planen förutsätter en ökningstakt för
det offentliga biståndet med 25 % och inbegriper dessutom en plan för tillväxten
av det privata kapitalflödet till u-länderna som också förutsätter
en årlig ökningstakt av 25 %. För detta krävs enligt motionärerna inte endast
en ökning av det statliga bidraget utan även mer målmedvetna åtgärder
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969 9
än hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets insatser i u-länderna.
Utskottet hade att vid 1968 års riksdag ta ställning till yrkanden av i
huvudsak samma innebörd. Utskottet hänvisar till sitt utlåtande över dessa
yrkanden (SU 1968: 128). Därutöver vill utskottet framhålla, att den i motionerna
I: 310 och II: 422 intagna planen för uppnående av 1 %-målet syns
mindre lämplig som riktlinje för biståndets fortsatta utveckling även på
grund av att den enligt uttalande i motionerna i viss utsträckning skall kombineras
med en bindning av'' Sveriges biståndsinsatser till det svenska näringslivet.
Utskottet är inte berett att tillstyrka en sådan principiell förändring
av den svenska biståndspolitiken, vilken kan befaras leda till en väsentlig
minskning av biståndets värde ur mottagarländernas synpunkt. Motionerna
1:310 och II: 422 avstyrks därför såvitt nu är i fråga.
I motionerna I: 424 och II: 511 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t
begär tillsättande av en beredning med parlamentarisk sammansättning vars
uppgift i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer skall vara att lägga
fram förslag om nya riktlinjer för när det svenska u-landsbiståndet skall
uppnå en procent av bruttonationalprodukten.
Som utskottet i det föregående redovisat antog riksdagen 1968 en långtidsplan
för utvecklingen av det svenska u-landsbiståndet. Utskottet fann
det i detta sammanhang befogat att, mot bakgrunden av de statsfinansiella
förutsättningar som kunde förutses, ansluta sig till propositionens förslag
att fastställa budgetåret 1974/75 som det år då 1 %-målet senast skulle ha
uppnåtts. Utskottet förutsatte emellertid att detta förslag vore att betrakta
som en minimimålsättning. Därav följde att i den man det allmänna budgetläget
så tilläte en snabbare ökningstakt borde eftersträvas. Utskottet vidhåller
sin 1968 redovisade uppfattning. Motionerna 1:424 och 11:511 innebär
intet yrkande till vårriksdagen om anslagsökningar för budgetåret 1969/
70 utöver Kungl. Maj :ts förslag. Det i motionerna framförda förslaget att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle begära initiativ till överläggningar
mellan de fyra riksdagspartierna om en ny plan för en snabbare stegring
av biståndsanslagen kan utskottet inte ansluta sig till. Såsom tidigare
framhållits innebär yrkandet från ett av de fyra riksdagspartier, som här
avses, att Sveriges biståndsinsatser i viss utsträckning skall bindas till det
svenska näringslivet, vilket kan befaras leda till en väsentlig minskning av
biståndets värde ur mottagarländernas synpunkt. Ett samförstånd på denna
grundval måste utskottet bestämt avvisa.
Utskottet kan inte heller godta den i motionerna I: 424 och II: 511 framförda
tanken på förhandlingar mellan regeringen och oppositionspartierna
om stöd för en lämplig metod för biståndsanslagens finansiering. Detta
förslag synes bygga på antagandet att en snabbare stegring av biståndsanslagen
skall kunna åvägabringas antingen genom nedskärning av andra statliga
utgifter eller genom specialdestination av vissa nya statsinkomster till
10
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
biståndsändamål. En metodik av det ena eller andra slaget kan utskottet —
mot bakgrund av praxis i andra budgetfrågor — inte för sin del förorda. En
förutsättning för enighet om en snabbare stegring av biståndsanslagen är
enligt utskottets mening att en långtgående samstämmighet samtidigt skall
kunna uppnås mellan de fyra berörda partierna om budgetpolitiken och den
ekonomiska politiken i dess helhet under de närmaste budgetåren. En sådan
samstämmighet finner utskottet föga sannolik. Utskottet avstyrker därför
motionerna I: 424 och II: 511 i vad de avser yrkandet om en beredning med
parlamentarisk sammansättning med uppgift att lägga fram förslag om nya
riktlinjer för när det svenska u-landsbiståndet skall uppnå en procent av
bruttonationalprodukten.
Bestämmelser om investeringsgarantier har meddelats i kungörelse
den 6 juni 1968 (SFS 447) och kungl. brev samma dag. I brevet föreskrivs
att garantigivningen skall bedrivas enligt de riktlinjer som uppdragits
i prop. 1968: 101 och statsutskottets utlåtande nr 128 samma år.
Exportkreditnämnden har enligt uppgift mottagit ett antal förfrågningar
om möjligheterna till garantier och villkoren härför. Någon formell ansökan
om investeringsgaranti har dock ännu ej inkommit till nämnden.
I motionerna I: 169 och II: 183 hemställs att riksdagen måtte besluta att
garantier skall ges för investeringar i u-Iänder utan den nu gällande begränsningen
till vissa länder.
Motionärerna anser att länderbegränsningen minskat systemets värde och
konstaterar att någon ansökan ännu inte inkommit till exportkreditnämnden.
Det borde närmast vara en fördel om samma länderram gällde för investerings-
och exportkreditgarantier avseende u-länder. Begränsningen anses
även strida mot de principer om en generell och icke-diskriminerande behandling
av u-länderna som Sverige i olika sammanhang givit uttryck för.
Även i motionerna I: 441 och II: 341 hemställs att riksdagen skall avskaffa
den gällande länderbegränsningen beträffande investeringsgarantier. Motionärerna
menar att länderbegränsningen är inkonsekvent så till vida att Sverige
bl. a. vid UNCTAD II utfäst sig att motverka åtgärder som verkar diskriminerande
mot vissa u-länder.
Motionerna I: 424 och II: 511 har i förevarande fråga yrkande om att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte begära en översyn av reglerna för investeringsgarantier
enligt i motionerna angivna riktlinjer.
Utskottet vill erinra om sitt uttalande vid behandlingen av förevarande
fråga vid 1968 års riksdag. Bestämmelserna om statliga garantier för investeringar
i u-länderna har ännu inte varit i tillämpning under ett år. Någon
formell ansökan om investeringsgaranti har ännu ej inkommit. Mot bakgrund
av nämnda förhållanden finner utskottet ej tillräckliga skäl föreligga
att nu företaga en ändring eller översyn av reglerna för investeringsgarantier.
Motionerna I: 169 och II: 183, I: 441 och II: 341 samt I: 424 och II: 511,
de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, avstyrks därför.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
11
I motionerna I: 427 och II: 499 behandlas frågan om det svenska biståndet
till u-ländernas industrialisering. Motionärerna hemställer att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att frågan om utvidgning av det
svenska biståndet till utvecklingsländernas industrialisering efter de linjer
som angivits i motionerna blir föremål för en mer ingående utredning genom
SIDA:s försorg samt att folkbildningsorganisationerna och de fackliga
och kooperativa rörelserna bereds tillfälle att deltaga i detta utredningsarbete.
Motionerna berör bl. a. den fackliga medverkan som förekommit vid utformningen
av villkoren för investeringsgarantierna. Denna medverkan bör
enligt motionärernas mening också utvidgas att omfatta även bidrag till utveckling
av statliga företag och medverkan i övrigt där privat kapital ej är
berett till insats.
Motionerna berör enligt utskottets mening svåra och för u-länderna vitala
problem.
Ett villkor för att en investering i ett u-land skall kunna erhålla statlig
garanti är, som utskottet framhöll vid behandlingen av frågan om investeringsgarantier
vid 1968 års riksdag, att den klart kan väntas bidra till den
ekonomiska utvecklingen i landet. Företaget som erhåller garantier skall
vidare ge de anställda tillfredsställande arbets- och anställningsvillkor och
visa en positiv inställning till fackföreningsverksamhet vid arbetsplatserna.
De fackliga organisationerna i Sverige har som motionärerna anfört medverkat
vid villkorens detaljutformning och är representerade i exportkreditnämnden
som handlägger ansökan. Det finns enligt utskottets mening starka
skäl som talar för att den fackliga medverkan också utsträcks till att gälla
en mer fortlöpande prövning av det svenska biståndets effekter pa näringsliv
och arbetsmarknad i utvecklingsländerna.
Utskottet kan ansluta sig till motionärernas synpunkt att SIDA bör kunna
medverka till projekt på det industriella området även i de fall då sådana
projekt visserligen bedöms vara av stor betydelse från utvecklingsstrategisk
synpunkt men måhända inte kommer till stånd pa grund av att de pa kort
sikt inte bedöms som tillräckligt lönsamma. En dylik medverkan kan bl. a.
tänkas ta formen av bidrag till konsument- eller producentkooperativ verksamhet
eller till uppbyggnad av företag med andra ägandeformer.
Ett utvecklat samarbete mellan SIDA och de fackliga, kooperativa och
folkbildningsinriktade organisationerna anser utskottet vara angeläget och
av stort värde.
Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1: 427 och II: 499
bör ges Kungl. Maj :t till känna.
Beträffande biståndets länderinriktning har departementschefen
— med anledning av att riksdagen vid behandlingen av prop. 1968:
101 (SU 128 s. 16, rskr 302) även uttryckt önskemål om förtydligande av
12
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
innebörden av begreppet huvudmottagarland för det svenska biståndet _
i statsverkspropositionen anfört följande.
Fördelningen av de biståndsinsatser, som beräknas bli genomförda under
nästa budgetår — liksom åtaganden och planering i övrigt för de närmast
följande åren följer i huvudsak det mönster, som beskrevs i prop.
1968: 101, under hänsynstagande till statsutskottets av riksdagen godkända
uttalanden i anslutning härtill. SIDA har med hänsyn till kravet på största
möjliga effektivitet i biståndsgivningen förordat, att det direkta biståndet
tills vidare alltjämt koncentreras till den krets av länder, som i prop. 1968:
101 betecknas såsom huvudmottagarländer, med de modifikationer som bedöms
befogade av statsmakterna.
De insatser som görs direkt av SIDA eller med anlitande av olika förvaltningsorgan
inom FN-kretsen och bland icke-statliga organisationer kommer
ett betydande antal länder därutöver till godo. Principen om länderkoncentration
tillämpas inte heller beträffande familjeplanering och humanitär
hjälp. Av kända skäl är insatserna för Botswana, Lesotho, Swaziland och
Zambia i tillväxt. Zambia mottar i stigande grad svensk biståndspersonal,
och landet kommer att ha betydande fördel av den för svenskt bistånd osedvanligt
stora kredit, som i samverkan med IDA och Världsbanken lämnas
Tanzania för byggande av en del av vägen mellan de båda ländernas huvudstäder.
Däremot övervägs inga svenska krediter direkt till Zambia. Vad angår
Sudan har hittills endast förekommit bistånd i form av utvecklingskrediter
till landets vattenförsörjningsprogram. Fortsatt kreditgivning torde få
bli beroende av de resultat som pågående konsultstudier ger och av andra
överväganden rörande ändamålsenligheten av fortsatt svenskt bistånd.
Beteckningen huvudmottagarland har sedan några år använts om en
grupp av länder som ansetts böra komma i fråga för flera slag av insatser
krediter, varugåvor, bistånd i form av personal bekostad av Sverige —
och därjämte ett par länder till vilka huvudsakligen kreditbistånd varit aktuellt.
Ordet huvudmottagarland har inte getts någon klar definition. Avsikten
har inte varit att med detta urval göra en politisk värdering av olika
länder, och ordet används i stort sett enbart i syfte att ange i vilka länder
— inom ramen för koncentrationsprincipen — det direkta svenska biståndet
uttryckt i personal och kostnader faktiskt är eller håller på att bli av
jämförelsevis betydande omfattning. Nya insatser av större omfattning
eller principiell betydelse anmäls normalt i propositioner till riksdagen, som
därmed följer och kan påverka biståndsprogrammets utveckling och inriktning.
Utskottet noterar med tillfredsställelse den alltmer ökande hjälpen till Zambia.
En fortsatt utveckling av insatserna får anses önskvärd. Yrkandet i motionerna
1:424 och 11:511 i vad avser uttalande om hjälpen till Zambia
får med det anförda anses tillgodosett.
Med anledning av att ett flertal motioner har yrkanden om att vissa län
-
13
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
der skall bli s. k. huvudmottagarländer för svenskt bistånd vill utskottet
erinra om att begreppet huvudmottagarland endast har innebörden att vederbörande
land i betydande omfattning erhåller svenskt bistånd. Vid bedömning
av frågor huruvida ytterligare länder genom riksdagsbeslut skall
ges utfästelser om bistånd i betydande omfattning vill utskottet hänvisa till
sitt utlåtande nr 128 vid 1968 års riksdag, enligt vilket den principiella ämnes-
och länderkoncentrationen bör bibehållas i framtiden. Ett sådant fasthållande
vid koncentration sprincipen vore dock enligt nämnda utlåtande
inte liktydigt med en obetingad fastlåsning vid nuvarande ämnes- och länderkrets
för det direkta biståndet. Varken en ytterligare begränsning eller
en viss
ämnen borde på förhand uteslutas, och en försiktig utvidgning av kretsen
av huvudmottagarländer kunde bli möjlig, när ökningen av biståndsresurserna
efter hand blir så betydande som förutses i den av 1968 års riksdag
antagna planen, utan att biståndets effektivitet fördenskull eftersätts.
Utskottet fasthåller vid sin 1968 deklarerade ståndpunkt beträffande länderkoncentrationen
och understryker särskilt behovet av försiktighet vid
en utvidgning av kretsen av huvudmottagarländer. Beslut om upptagande av
nya huvudmottagarländer måste föregås av grundliga analyser, som klarlägger
förutsättningarna för svenskt bistånd i större omfattning. Sådana analyser
kan i praktiken endast utföras av statliga myndigheter.
I vilken mån myndigheterna skall kunna åtaga sig ett sådant analysarbete
betingas självfallet av deras tillgång på planeringsresurser. Det förtjänar
i detta sammanhang understrykas, att ett studium av ett lands allmänna
förutsättningar att mottaga svenskt bistånd jämte en kartläggning
av svenska personella resurser in. in. ofta förutsätter betydande arbetsinsatser.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om behovet av studier i
syfte att fastställa vilka kriterier som framstår som särskilt väsentliga i
samband med val av huvudmottagarland. Enligt vad utskottet erfarit pågår
studier av detta slag inom ramen för biståndsberedningens arbete.
Utskottet vill vidare hänvisa till den praxis som redan förekommer att biståndsmyndigheten
försöksvis engagerar sig i vissa delprojekt i nya länder
genom samarbete med FN-organ som redan är verksamma inom landet i
fråga. Biståndsmyndigheten kan därigenom successivt vinna erfarenheter
av lämpligheten av direkta svenska biståndsinsatser i större skala, utan att
man fördenskull hos vederbörande lands regering väcker förväntningar om
att Sverige skall binda sig för ett omfattande, långsiktigt bistånd. Utskottet
förordar en sådan mera pragmatisk handlingslinje framför formliga beslut
om att ett visst land skall betecknas som huvudmottagarland. Också vid en
sådan mera försiktig framgångslinje bör givetvis det allmänna kravet på
länderkoncentration beaktas.
Med hänsyn till att yrkandena i motionerna I: 171 och II: 182, I: 305 och
14
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
II: 290, I: 435 och II: 420 samt I: 440 och II: 502 avser ställningstagande till
nya huvudmottagarländer utan föregående utredning och till att viss oklarhet
alltjämt råder om kriterier för val av huvudmottagarländer avstyrker
utskottet de nämnda yrkandena. I vilken utsträckning svenska engagemang
i vissa delprojekt genom samarbete med olika FN-organ bör inledas i något
eller några av de föreslagna länderna torde få bli föremål för Kungl. Maj :ts
prövning med hänsyn tagen till föreliggande planeringsresurser och till principen
om länderkoncentration.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda sålunda motionerna
I: 171 och II: 182 i vad avser yrkandet att riksdagen av regeringen skulle
begära omprövning av biståndsverksamhetens huvudinriktning, varvid Vietnam
och Cuba bör bli s. k. huvudmottagarländer. Det bör erinras om att bistånd
på familjeplaneringsområdet till Cuba f. n. övervägs. Likaledes pågår
undersökning av multibiprojekt tillsammans med UNESCO därstädes.
I fråga om Vietnam har i statsverkspropositionen i såväl bil. 5 som bil. 9
anmälts att biståndsinsatser efter fientligheternas upphörande bör komma
i fråga på olika områden. Eftersom dessa insatser förutsätts ingå i en samlad
nordisk eller internationell aktion syns det för närvarande opåkallat att i
detta sammanhang införa begreppet »huvudmottagarland» vilket närmast
för tanken till bilateralt bistånd.
Yrkandet i motionerna I: 305 och II: 290 om Zambia som s. k. huvudmottagarland
kan utskottet under hänvisning till vad utskottet förut anfört inte
heller biträda.
Även hemställan i motionerna I: 435 och II: 420 om något (ev. några) länder
i Latinamerika som huvudmottagarland avstyrks. Utskottet vill dock erinra
om de insatser som redan görs. Biståndet till Cuba har redan berörts.
Familjeplaneringsbistånd lämnas till bl. a. Costa Rica, Guatemala, El Salvador
och Trinidad. Undersökning om förutsättningarna för utvidgning av
dessa insatser pågår.
Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört avstyrks vidare
yrkandet i motionerna I: 440 och II: 502 att riksdagen måtte besluta
att Algeriet skall vara ett av huvudmottagarländerna för statligt utvecklingsbistånd.
I motionerna 1:438 och 11:419 har hemställts att berörda myndigheter
skall överväga möjligheten och lämpligheten av u-landshjälp i någon form
till södra delen av Sudan.
Som motionärerna angivit bevakar SIDA möjligheterna att medverka till
att bistånd kommer de områden och folkgrupper till godo, som drabbas av
de konflikter, vilka sedan generationer härjat områdena i nuvarande södra
Sudan. Utskottet finner därmed syftet i motionerna 1:438 och 11:419 tillgodosett
och avstyrker motionerna såvitt nu är i fråga.
Utskottet ansluter sig till den planeringsram som redovisas i propositionen
och har ingenting att erinra mot den fördelning i stort av resurserna
15
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
som föreslås eller mot medelsberäkningen. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse
att departementschefen aviserat biståndsinsatser för Vietnam
efter fientligheternas upphörande. Utskottet förutsätter att dessa insatser
skall bli av betydande storleksordning och att de inte skall behöva inkräkta
på planerade insatser i andra länder. Enligt vad utskottet inhämtat behöver
inga problem av denna art befaras, bl. a. med hänsyn till den avsevärda tid
som krävs för planering av mera omfattande biståndsinsatser.
Vad i propositionen anförts under förevarande punkt har inte i vidare mån
an som framgått av det föregående givit utskottet anledning till särskilda
uttalanden.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 171 och II: 182 i vad
de avser handelspolitikens utformning,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 310 och II: 422 samt
I. 424 och II: 511 i vad de avser förslag om översyn av riktlinjerna
för den svenska biståndspolitiken,
3. att riksdagen avslår motionerna 1:310 och 11:422 i
vad de avser riktlinjer för samarbetet mellan näringslivet
och de biståndsgivande myndigheterna,
4. att riksdagen avslår motionerna I: 310 och II: 422 i vad
de avser vissa principer och förslag att beaktas vid utformningen
av den fortsatta svenska biståndsinsatsen,
5. att riksdagen i anledning av motionerna I: 255 och II:
292 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört om den årliga ökningstakten i u-landsbiståndet,
6. att riksdagen avslår motionerna I: 310 och II: 422 i vad
de avser en plan för vägen till 1 %-målet,
7. att riksdagen avslår motionerna I: 424 och II: 511 i vad
de avser nya riktlinjer för vägen till 1 %-målet,
8. att riksdagen beträffande förslag om ändringar i reglerna
för det svenska systemet för investeringsgarantier i
u-länderna avslår motionerna I: 169 och II: 183, I: 441 och
11:341 samt I: 424 och II: 511, de två sistnämnda såvitt nu
är i fråga,
9. att riksdagen i anledning av motionerna 1:427 och
II: 499 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört om biståndet till u-ländernas industrialisering,
10. att riksdagen i anledning av motionerna 1:424 och
II. 511 i vad de avser biståndet till Zambia som sin mening
ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,
11. att riksdagen avslår motionerna I: 171 och 11:182 i
16
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
vad de avser Vietnam och Cuba som huvudmottagarländer,
12. att riksdagen avslår motionerna 1:305 och 11:290 i
vad de avser Zambia som huvudmottagarland,
13. att riksdagen avslår motionerna 1:435 och 11:420 i
vad de avser land i Latinamerika som huvudmottagarland,
14. att riksdagen avslår motionerna I: 440 och II: 502 om
Algeriet som huvudmottagarland,
15. att riksdagen avslår motionerna 1:438 och 11:419 i
vad de avser hjälp till södra Sudan,
16. att riksdagen med bifall till Ivungl. Maj ds förslag fastställer
den totala planeringsramen för utvecklingsbiståndet
för budgetåret 1970/71 till 764 milj. kr. och för budgetåret
1971/72 till 894 milj. kr.
2. Vissa FN-organs biståndsprogram. Ivungl. Maj :t har (bilaga 5, punkt
C 1, s. 18—22) föreslagit riksdagen att
a) medge att Sverige utfäster sig att lämna allmänna bidrag till Förenta
Nationernas utvecklingsprogram (UNDP) med det beräknade motvärdet av
sammanlagt 61,5 milj. dollar eller 319 800 000 kr. under verksamhetsåren
1969—1971, fördelade med 96 200 000 kr. (18,5 milj. dollar) på budgetåret
1969/70, 109 200 000 kr. (21 milj. dollar) på budgetåret 1970/71 och
114400 000 kr. (22 milj. dollar) på budgetåret 1971/72;
b) medge att Sverige utfäster sig att lämna allmänna bidrag till Förenta
Nationernas barnfond (UNICEF) med sammanlagt 65 000 000 kr. under
verksamhetsåren 1969—1971, fördelade med 15 000 000 kr. på budgetåret
1969/70, 20 000 000 kr. på budgetåret 1970/71 och 30 000 000 kr. på budgetåret
1971/72;
c) medge att Sverige utfäster sig att lämna allmänna bidrag till Förenta
Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) med det beräknade motvärdet
av sammanlagt 1,6 milj. dollar eller 8 320 000 kr. under verksamhetsåren
1970—1972, fördelade med 2 080 000 kr. (400 000 dollar) på budgetåret
1969/70 och 3 120 000 kr. (600 000 dollar) på vart och ett av budgetåren
1970/71 och 1971/72
d) medge att Sverige lämnar ett allmänt bidrag av 1 000 000 kr. till Förenta
Nationernas hjälporganisation för Palestina-flyktingar (UNRWA) för
verksamhetsåret 1970;
e) till Vissa FN-organs biståndsprogram för budgetåret 1969/70 anvisa
ett anslag av 114 280 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 92 460 000 kr.
Förslagen innebär en höjning av anslaget med ca 21,8 milj. kr. och av
ramen med ca 173 milj. kr.
För UNDP förordas en höjning av anslagsbeloppet med 5,2 milj. kr. och
av ramen med ca 44 milj. kr. De sammanlagda förhandsutfästelserna om
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
17
bidrag till UNDP för 1969 har tills vidare stannat vid lägre belopp än totalbidragen
för 1968. Uppsatta mål om bidragstillskott för 1969 och 1970 kan
sannolikt inte uppnås såvida inte de stora industrinationerna ger kraftigt
ökat stöd.
UNICEF föreslås få sitt bidrag höjt med 6 milj. kr. till 15 milj. kr. motiverat
inte minst av växande engagemang på familjeplaneringens område.
Extrabidrag har lämnats för sådana projekt i Indien och Pakistan. För
1970 och 1971 föreslås utfästelser om 20 resp. 30 milj. kr.
FN:s program för flyktingbistånd föreslås få bidrag i enlighet med fjolårets
planeringsram (UNHCR 2 080 000 kr. och UNRWA 1 000 000 kr.). I
propositionen erinras om att betydande extrabidrag lämnats och även nästa
år förutsätts kunna lämnas från anslaget till fältverksamhet. För UNHCR
förordas bidragsutfästelser om 3 120 000 kr. för 1970 och 1971.
På grund av UNRWA :s speciella ställning förordas ej någon flerårsutfästelse.
Lägst 1 milj. kr. bör beräknas inom planeringsramen.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer
1. att riksdagen medger att Sverige utfäster sig att lämna
allmänna bidrag till Förenta Nationernas utvecklingsprogram
(UNDP) med det beräknade motvärdet av sammanlagt
61,5 milj. dollar eller 319 800 000 kr. under verksamhetsåren
1969—1971, fördelade med 96 200 000 kr. (18,5
milj. dollar) på budgetåret 1969/70, 109 200 000 kr. (21 milj.
dollar) på budgetåret 1970/71 och 114 400 000 kr. (22 milj.
dollar) på budgetåret 1971/72;
2. att riksdagen medger att Sverige utfäster sig att lämna
allmänna bidrag till Förenta Nationernas barnfond
(UNICEF) med sammanlagt 65 000 000 kr. under verksamhetsåren
1969—1971, fördelade med 15 000 000 kr. på budgetåret
1969/70, 20 000 000 kr. på budgetåret 1970/71 och
30 000 000 kr. på budgetåret 1971/72;
3. att riksdagen medger att Sverige utfäster sig att lämna
allmänna bidrag till Förenta Nationernas flyktingkommissariat
(UNHCR) med det beräknade motvärdet av sammanlagt
1,6 milj. dollar eller 8 320 000 kr. under verksamhetsåren
1970—1972, fördelade med 2 080 000 kr. (400 000 dollar)
på budgetåret 1969/70 och 3 120 000 kr. (600 000 dollar)
på vart och ett av budgetåren 1970/71 och 1971/72;
4. att riksdagen medger att Sverige lämnar ett allmänt
bidrag av 1 000 000 kr. till Förenta Nationernas hjälporganisation
för Palestina-flyktingar (UNRWA) för verksamhetsåret
1970;
5. att riksdagen till Vissa FN-organs biståndsprogram för
2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 82
18
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisar ett anslag av 114 280 000 kr.
3. Fältverksamhet. Kungl. Maj:t har (bilaga 5, punkt C 2, s. 22—38) föreslagit
riksdagen att till Fältverksamhet för budgetåret 1969/70 anvisa ett
reservationsanslag av 210 000 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 180 000 000 kr.
Propositionen. SIDA har i sin planering för nästa och följande budgetår
utgått från dels den inriktning av det svenska utvecklingsbiståndet på ämnesområden,
mottagarländer och organisationer samt biståndsområden som
anges i prop. 1968: 101, dels den volym i pengar som statsmakterna beslutat
om, respektive förutskickat. En insatsvolym vars årskostnad för 1969/70
grovt beräknas till ca 260 milj. kr. planeras. Normala förskjutningar medför
att medelsbehovet sannolikt blir ca 20 procent lägre, dvs. omkring 210
milj. kr.
Biståndsbehov utanför fältverksamhetens i SIDA:s anslagsframställning
konkret skisserade program som efterkrigsbistånd till Vietnam, varuleveranser,
plötsliga nödsituationer eller svenska stimulansinsatser för internationella
biståndsprogram kan påkalla utbetalningar av ytterligare medel
under budgetåret.
En reservation på något eller några tiotal miljoner kan anses nödvändig
och naturlig med hänsyn till fältverksamhetens omfattning och olika osäkerhetsfaktorer.
Till fältverksamhet beräknas ett anslag av 210 milj. kr.
Av beräknade kostnader för fältverksamheten budgetåret 1969/70 kommer
drygt hälften att användas i de s. k. huvudmottagarländerna, dvs.
Etiopien (15%), Kenya (8%), Tanzania (9%), Tunisien (6%) samt
Indien (9 %) och Pakistan (8 %). En relativ ökning av utbetalningarna
beräknas komma Kenya, Tanzania och Tunisien till del.
Familjeplanering och livsmedelsförsörjning beräknas få 23 procent vardera,
utbildning 31, förvaltningsbistånd o. d. 12 samt humanitära insatser
m. m. 11 procent.
Departementschefen har ingenting att erinra mot SIDA:s beräkningar av
medelsbehovet.
Motionerna. De motionsyrkanden som närmast berör fältverksamheten har
grupperats i anslutning till den ordningsföljd, i vilken de olika verksamhetsområdena
redovisats i propositionens återgivande av SIDA:s anslagsframställning.
Ifrågavarande motionsyrkanden behandlas av utskottet i det följande
gruppvis med angivande av de respektive ämnesområden, till vilka de
hänför sig.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
19
Beträffande familj eplanering (prop. nr 1, bil. 5, s. 31—32) har
utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna 1:310 av herr Virgin m. fl. och 11:422
av herr Holmberg m. fl. i vad avser hemställan att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att ett familjeplaneringsinstitut inrättas i
enlighet med de riktlinjer som anges i motionerna,
dels de likalydande motionerna I: 435 av herr Nyman in. fl. och 11: 420
av herrar Ahlmark och Romanus i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer att kontakt tas med regeringen i Costa
Rica för att diskutera ett mycket omfattande svenskt stöd till projekt för
familjeplanering i detta land.
Beträffande humanitärt bistånd m. in. (prop. nr 1, bil. 5, s.
34—35) har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 99 av herr Werner och II: 118 av herr
Hermansson m. fl. vari hemställts att riksdagen för materiellt stöd i olika
former såsom förslagsanslag måtte anvisa dels 50 miljoner kr. till Sydvietnams
Nationella Befrielsefront, dels 50 miljoner kr. till Demokratiska
Republiken Vietnam,
dels de likalydande motionerna I: 171 av herr Werner och II: 182 av
herr Hermansson m. fl. i vad avser hemställan att riksdagen av regeringen
begär undersökning om nationella och sociala befrielserörelsers mest angelägna
behov av stöd samt förslag till riksdagen om sådant stöd,
dels de likalydande motionerna I: 304 av herr Dahlén m. fl. och II: 334
av herr Wedén m. fl. i vad avser hemställan att riksdagen som sin mening
måtte uttala att regeringen tar initiativ till ökade humanitära insatser i
Biafra och att statliga medel härför utlovas samt att initiativet tas i kontakt
med övriga nordiska länder,
dels de likalydande motionerna I: 404 av herr Werner och II: 465 av
herr Hermansson i vad avser hemställan att riksdagen för materiellt stöd i
olika former såsom förslagsanslag måtte anvisa dels 10 milj. kr. till PAIGC,
dels 10 milj. kr. till FRELIMO och andra befrielserörelser att fördelas genom
CONCP,
dels de likalydande motionerna I: 424 av herrar Bengtson och Dahlén
och II: 511 av herrar Wedén och Hedlund i vad avser hemställan att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte begära förslag till studiestipendieringsprogram
för flyktingar från Afrika m. m.,
dels de likalydande motionerna 1:433 av fröken Mattson och 11:496
av herr Hellström m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte giva till känna vad i motionerna anförts beträffande anslaget
till fältverksamhet för styrelsen för internationell utveckling,
dels motionen II: 179 av herr Ahlmark vari hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att berörda myndigheter undersöker
förutsättningarna för stöd i former som i motionen anförts till
2f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 82
20
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
institutioner, som betjänar den f. n. utanför landets gränser bosatta delen
av befolkningen i s. k. Portugisiska Guinea liksom att SIDA också bemyndigas
lämna dylikt stöd ur anslaget för afrikansk flyktingutbildning.
Beträffande gåvobistånd i form av svenska varor (prop.
nr 1, bil. 5, s. 35—36) har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 309 av herrar Johan Olsson och Sundin
och II: 340 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående svensk
livsmedelshjälp till u-länderna i enlighet med vad i motionerna anförts,
dels de likalydande motionerna I: 434 av herrar Yngve Nilsson och Schött
och II: 495 av herr Hedin m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t uppdrager åt SIDA att snarast
vidtaga åtgärder avseende forskning och försök i syfte att inom ramen
för den statliga biståndsverksamheten väsentligt öka Sveriges livsmedelshjälp
till u-länderna i form av fiskprodukter.
Beträffande bidrag till enskilda svenska organisationers
biståndsverksamhet (prop. nr 1, bil. 5, s. 36—37) har utskottet
behandlat
dels de likalydande motionerna 1: 422 av herr Ingvar Andersson och
II: 512 av herrar Werner och Oskarson vari hemställts att riksdagen måtte
besluta att till Fältverksamhet för budgetåret 1969/70 anvisa ett reservationsanslag
av 220 000 000 kr.,
dels de likalydande motionerna 1:426 av fru Diesen m. fl. och 11:507
av herr Petersson i Gäddvik m. fl. vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att sådana åtgärder
vidtages att SIDA tillförsäkras möjligheter att inom ramen för anslaget
till fältverksamhet förmedla utvecklingsbistånd genom enskilda organisationer,
bl. a. missionen, till ett belopp av lägst 12 milj. kr.,
att riksdagen måtte uttala sig för minst samma procentuella ökning av
anslaget »Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet» som av
den totala hjälpvolymen till utvecklingsländerna,
dels motionen II: 76 av herr Wildund i Stockholm vari hemställts att
riksdagen ville uttala sig för en uppmjukning av reglerna 2.3.3, 2.3.4 och
2.4 i SIDA:s PM den 15 augusti 1968 angående u-landsbistånd genom enskilda
organisationer på sätt i motionen närmare angivits med syfte att
därigenom öka stimulanseffekten av utvidgningen av detta bistånd till att
omfatta även bidrag till dessa organisationers kostnader för frivilligarbetare
i u-landstjänst,
dels motionen 11:493 av herr Ericson i Örebro och fru Hjelm-Wallén
vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
21
om utredning och förslag beträffande stödet till de idéburna folkrörelsernas
biståndsarbete i de underutvecklade länderna.
Beträffande stipendier och kursverksamhet (prop. nr 1, bil.
5, s. 37 38) har utskottet behandlat de likalydande motionerna I: 4-25 av
herr Brundin m. fl. och II: 500 av fru Mogård vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att SIDA måtte erhålla uppdrag
att utreda förutsättningarna för en ökad utbildning av stipendiater från
u-länder till arbetsledare och förmän inom industriell verksamhet.
Utskottet. Länderkoncentrationsprincipen tillämpas ej när det gäller f am
i 1 j eplanering. Sverige medverkar vid tillskapandet av nya instrument
för operativ och samordnad verksamhet på familjeplaneringsområdet
genom internationella organ och spelar dessutom eu huvudroll vid mobiliseringen
av de finansiella resurser som skall möjliggöra dessa organs aktivitet
på fältet. För nästa budgetår beräknar SIDA kunna utnyttja inemot 8 milj.
kr. för sådan finansiering.
Frivilliga organisationer, främst IPPF och de stora amerikanska stiftelserna,
är alltjämt ledande krafter i det aktiva internationella arbetet. Det
svenska stödet till IPPF — 3 milj. kr. per år och särskilda bidrag därutöver
— och samarbetet med andra organ av samma karaktär är av väsentlig betydelse
för fältarbetets utveckling.
SIDA stöder f. n. direkt — finansiellt och i någon mån personellt -— ett
dussintal länders familj eplaneringsprogram och indirekt, genom internationella
kanaler, ett tjugotal. Inom något år beräknas det indirekta och direkta
svenska engagemanget komma att omfatta ca 35 länder.
Det svenska stödet till forskning, konferenser och internationell informationsverksamhet
är under utbyggnad.
SIDA bistår härutöver svenska enskilda organisationer i familj eplaneringsinsatser.
Familjeplaneringsprogrammets kostnader har successivt stigit från drygt
1 milj. kr. för sex år sedan och beräknas nu enligt vad utskottet inhämtat
till drygt 35 milj. kr.
I motionerna 1:310 och 11:422 har yrkats att ett familjeplaneringsinstitut
inrättas.
Motionsyrkande av samma innebörd behandlades även vid 1968 års riksdag
(SU 1968:128).
Stödet till forskning är som redan framhållits under utbyggnad. En mycket
viktig väg är förbättring av de kontraceptiva metoderna genom att stödja
preventivmedelsforsimning. De lämpliga formerna för en ökad satsning på
sådan forskning undersöks f. n. Förslag har framlagts om inrättande av ett
22 Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
internationellt forskningsråd inom området i anslutning till Karolinska
institutet.
Utskottet vill även erinra om att förberedelser pågår för att i samarbete
med andra bidragsgivare bygga upp ett familj eplaneringsinstitut i ett u-Iand.
Mot bakgrunden av vad sålunda anförts är utskottet inte berett att tillstyrka
motionerna I: 310 och II: 422 i vad de avser förslag om inrättande av
ett familj eplaneringsinstitut.
I motionerna 1: 435 och II: 420 har yrkats att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer att kontakt tas med regeringen i Costa Rica för att
diskutera ett mycket omfattande svenskt stöd till projekt för familjeplanering
i detta land.
Enligt vad utskottet inhämtat har SIDA för innevarande år beviljat anslag
för stöd till familjeplaneringsprogram i Costa Rica, El Salvador och
Guatemala. SIDA har enligt uppgift för avsikt att även i fortsättningen
stödja familjeplaneringsprogrammet i Costa Rica. Bistånd kommer även att
lämnas till familj eplaneringsprogram i flera latinamerikanska länder som
anmält intresse för att erhålla sådant stöd.
Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för den starka satsning
på familjeplanering som sker inom den svenska biståndsverksamheten. Den
utvidgning av programmet som nu sker till flera länder i Latinamerika
finner utskottet tillfredsställande. Då syftet i motionerna I: 435 och II: 420
sålunda i det väsentliga tillgodosetts avstyrks motionerna såvitt nu är i fråga.
De kostnadsmässigt största posterna för humanitärt bistånd avser
flyktingprogrammen genom FN (UNRWA och UNHCR) Sverige lämnar
utöver det ordinarie bidragit till UNRWA extra bidrag som stöd främst till
yrkesutbildning av flyktingar. Till UNHCR lämnar Sverige särskilda bidragför
flyktingutbildning utöver det ekonomiska stöd som ges till ordinarie program.
Den helt övervägande delen av flyktingkommissariens aktiviteter är
numera förlagd till den fattiga delen av världen och då främst till Afrika.
Under innevarande budgetår förstärks stödet till övrig flyktingutbildning
varvid särskilt följderna av utvecklingen i Rhodesia och andra länder i södra
Afrika samt i Kongo och Sudan beaktas.
Vidare genomförs en större hjälpinsats på sjukvårdens område för Nordvietnam.
Därutöver fortsätter det humanitära biståndet till Vietnams olika
delar. Internationella röda korset har fått bidrag som stöd för planeringen
av humanitärt bistånd till hela Vietnam efter krigshandlingarnas upphörande.
Genom Svenska röda korset, Rädda barnen och Luther hjälpen lämnas bidrag
till offren för Nigeria-Biafra-konflikten.
Vid genomförande av hjälp till offren för naturkatastrofer sker samarbete
med olika FN-organ, Röda korset och andra frivilliga organisationer.
Statens stöd genom SIDA till frivilliga organisationers arbete inom sjukoch
hälsovården kommer att ökas ytterligare.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
23
Utgifterna väntas öka från 25 milj. kr. innevarande budgetår till 28,5 milj.
kr. budgetåret 1969/70.
I motionerna I: 99 och II: 118 har hemställts att riksdagen för materiellt
stöd i olika former såsom förslagsanslag måtte anvisa dels 50 milj. kr. till
Sydvietnams Nationella Befrielsefront, dels 50 milj. kr. till Demokratiska
Republiken Vietnam,
Utskottet vill erinra om att Röda korset erhållit bemyndigande att utnyttja
upp till 10 milj. kr. för sjukhusutrustning och läkemedel i Vietnam. Utrikesministern
har i riksdagen meddelat att Nordvietnam skall erbjudas en
svensk gåva av konstgödsel till ett beräknat värde av 10 milj. kr. Vid samma
tillfälle uttalade utrikesministern även att man skall söka genomföra biståndsinsatser
av betydelse för landets försörjning i såväl Nord- som Sydvietnam
så snart striderna i stort sett upphört. De åtgärder och uttalanden
som redovisats och som utskottet vill stödja visar att beredvillighet och beredskap
finns både för insatser i nuvarande läge och omfattande biståndsinsatser
för återuppbyggnad efter krigets slut. Utskottet förväntar att Kungl.
Maj :t utnyttjar de ytterligare möjligheter som kan erbjuda sig att genomföra
biståndsinsatser i Vietnam före stridshandlingarnas avslutande men
är inte berett att precisera storleken av Sveriges åtaganden i detta avseende.
Utskottet är sålunda inte berett att tillstyrka motionerna I: 99 och II: 118.
I motionerna I: 171 och II: 182 yrkas att riksdagen av regeringen begär
undersökning om nationella och sociala befrielserörelsers mest angelägna
behov av stöd samt förslag till riksdagen om sådant stöd.
I motionerna I: 404 och II: 465 har hemställts att riksdagen för materiellt
stöd i olika former såsom förslagsanslag måtte anvisa dels 10 milj. kr. till
PAIGC, dels 10 milj. kr. till FRELIMO och andra befrielserörelser att fördelas
genom CONCP.
Motionerna I: 433 och II: 496 bär yrkande att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad i motionerna anförts beträffande anslaget
till fältverksamhet. Det är enligt motionärernas mening motiverat att
Sverige ger ett verksamt stöd till utvecklingen i de befriade områdena i
Portugisiska Guinea inom ramen för vår biståndspolitik och att ett anslag
om minst 100 000 kr. ställs till PAIGC :s förfogande för verksamheten under
budgetåret 1969/70.
I motionen II: 179 har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa att berörda myndigheter undersöker förutsättningarna för
stöd i former som i motionen anförts till institutioner, som betjänar den f. n.
utanför landets gränser bosatta delen av befolkningen i s. k. Portugisiska
Guinea, liksom att SIDA också bemyndigas lämna dylikt stöd ur anslaget för
Afrikansk flyktingutbildning.
Utskottet erinrar om att svenskt humanitärt stöd eller utbildningsstöd
till medlemmar av vissa befrielserörelser i södra Afrika redan utgår dels genom
bidrag till olika FN-program, dels genom anslag'' till Mozambique In
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
stiiuLe i Tanzania. Utskottet kan i princip tillstyrka ytterligare insatser av
detta slag med beaktande av att utformningen av svenskt statligt bistånd ej
kan tillåtas komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ingen stat har
rätt att ingripa i en annan stats inre angelägenheter.
Vad avser befrielserörelser i Afrika torde humanitärt bistånd och utbildningsstöd
inte behöva komma i konflikt med den nämnda folkrättsliga regeln
i de fall då FN entydigt tagit ställning mot förtryck av folk, som eftersträvar
nationell frihet. Detta kan anses vara fallet beträffande Sydvästafrika,
Rhodesia och de under Portugals överhöghet stående områdena i
Afrika. Vad avser hjälp till apartheidpolitikens offer kan sådan hjälp motiveras
bl. a. med FN:s uttryckliga fördömande av den sydafrikanska apartheidpolitiken.
Det kan vidare framhållas att statligt finansierat humanitärt bistånd, som
genom Röda korset och därmed jämförliga hjälporganisationer förmedlas
till olika befolkningsgrupper i länder vilka befinner sig i inbördeskrig, inte
syns möta betänkligheter från folkrättslig synpunkt. Detta påpekande har
även tillämpning i fråga om den pågående svenska humanitära biståndsverksamheten
i Vietnam och Nigeria.
Enligt vad utskottet erfarit pågår undersökningar av de praktiska möjligheterna
att bringa humanitärt och utbildningsmässigt bistånd till offren
för den kamp som under ledning av Partido Africano da Independencia da
Guinée Cabo Verde (PAIGC) bedrives i syfte att befria Portugisiska Guinea
från portugisiskt övervälde. Utskottet ställer sig — med hänvisning bl. a.
till det stöd som redan utgår till Mocambique Institute — positivt till dylikt
stöd, i den mån de praktiska problemen går att lösa, och förutsätter att
Kungl. Maj :t skall utnyttja de möjligheter som härvidlag kan uppstå.
Med anledning av yrkandet i motionerna I: 171 och II: 182 angående undersökning
av nationella och sociala befrielserörelsers behov av stöd vill
utskottet erinra om att en grundläggande förutsättning för svenska statliga
insatser i u-länder är att dessa godkänns och välkomnas av mottagarlandets
centrala myndigheter. Statliga insatser med syfte att stödja oppositionsrörelser,
som vill störta landets regering, skulle komma i konflikt med den
förut nämnda folkrättsliga princip, som förbjuder inblandning i ett annat
lands inre angelägenheter. Utskottets påpekande om de speciella förutsättningarna
för stöd åt vissa befrielserörelser i Afrika ger inte underlag för
generella krav på statliga stödåtgärder till rörelser och organisationer, som
betecknas som nationella eller sociala befrielserörelser. Motionerna avstyrks
därför såvitt nu är i fråga.
Med hänvisning till att det väsentliga syftet med motionerna I: 404 och
II: 465, I: 433 och II: 496 samt motionen II: 179 angående stöd till PAIGC
syns tillgodosett avstyrks nämnda motioner, de två förstnämnda såvitt nu
är i fråga.
Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 404 och II: 465 angående anslag
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
25
på 10 milj. kr. till FRELIMO förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t prövar
möjligheten och lämpligheten av fortsatt stöd till verksamheten vid Mocambique
Institute och avstyrker sålunda motionerna i denna del.
I motionerna 1:424 och 11:511 har hemställts att riksdagen hos Kungl.
Maj :t begär ett studiestipendieringsprogram för flyktingar från Afrika m. m.
Enligt vad utskottet erfarit lämnar Sverige — utöver den flyktinghj älp
till vilken motionärerna hänvisar — ett avsevärt stöd till flyktingutbildning
i Afrika. Stipendier lämnas till studier på olika nivåer och vid skolor av
olika slag. Huvuddelen av detta utbildningsstöd lämnas som stipendier till
studier vid afrikanska utbildningsanstalter. Flyktingar från de av motionärerna
nämnda delarna av Afrika erhåller merparten av hjälpen. Tilldelning
av medel sker i samförstånd med den s. k. flyktingberedningen. Motionernas
syfte kan därför anses i huvudsak tillgodosett varför utskottet avstyrker
motionerna I: 424 och II: 511 såvitt nu är i fråga.
I motionerna 1: 304 och II: 334 har hemställts att regeringen skall ta initiativ
till ökade humanitära insatser i Biafra och att statliga medel härför
skall utlovas.
Utrikesutskottet har i sitt utlåtande nr 1 behandlat övriga yrkanden i
nämnda motioner. Då nämnda utlåtande i sak täcker även förevarande del
av hemställan erfordras inte någon riksdagens vidare åtgärd.
Beträffande gåvobistånd i form av svenska varor har i
motionerna I: 309 och II: 340 hemställts om utredning angående svensk livsmedelshjälp
till u-länderna.
Motionerna I: 434 och II: 495 innehåller förslag om uppdrag åt SIDA att
snarast vidtaga åtgärder avseende forskning och försök i syfte att inom
ramen för den statliga bidragsverksamheten väsentligt öka Sveriges livsmedelshjälp
till u-länderna i form av fiskprodukter.
Utskottet har även tidigare haft att ta ställning till förslag om användning
av livsmedel i utvecklingsbiståndet. Senast vid 1968 års riksdag avstyrktes
motioner med sådan innebörd (SU 1968:128).
Utskottet vill vidare erinra om att betydande leveranser av svenska livsmedel
sker inom ramen för WFP och 1967 års konvention om livsmedelshjälp.
Sålunda levereras vete, vetemjöl, torrmjölk, fiskkonserver m. m.
Bistånd på livsmedelsförsörjningens område måste primärt inriktas på
att utöka mottagarlandets egen produktion, överförande av tekniskt kunnande
liksom bistånd med bevattningsanläggningar, konstgödsel och tekniska
hjälpmedel måste därför prioriteras.
Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrks motionerna
I: 309 och II: 340 ävensom motionerna I: 434 och II: 495.
I fråga om bidrag till enskilda svenska organisationers
biståndsverksamhet har i motionerna 1:426 och 11:507
26
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
hemställts dels att SIDA tillförsäkras möjligheter att inom ramen för anslaget
till fältverksamhet förmedla utvecklingsbistånd till enskilda organisationer,
bl. a. missionen, till ett belopp av lägst 12 milj. kr., dels att riksdagen
måtte uttala sig för minst samma procentuella ökning av medlen för
bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet som av den totala
hjälpvolymen till u-länderna.
I motionen II: 76 har hemställts att riksdagen ville utttala sig för en uppmjukning
av reglerna 2.3.3., 2.3.4. och 2.4 i SIDA:s PM den 15 augusti 1968
angående u-landsbistånd genom enskilda organisationer på sätt i motionen
angivits med syfte att därigenom öka stimulanseffekten av detta bistånd till
att omfatta även bidrag till dessa organisationers kostnader för frivilligarbetare
i u-landstjänst.
I motion II: 493 hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om utredning och förslag beträffande stödet till de idéburna folkrörelsernas
biståndsarbete i de underutvecklade länderna.
I motionerna I: 422 och II: 512 har hemställts att riksdagen måtte besluta
att till Fältverksamhet för budgetåret 1969/70 anvisa ett reservationsanslag
av 220 milj. kr. Höjningen med 10 milj. kr. skulle tillföras anslagsposten
Bistånd till enskilda svenska organisationers biståndsverksamhet, vilken
skulle räknas upp från 7 till 17 milj. kr.
Förevarande motioner innehåller förslag om utvidgningar av den statsbidragsgivning
genom SIDA till enskilda organisationers u-landsverksamhet,
vartill medel beräknas under fältverksamhetsanslaget.
Föregående år behandlade riksdagen utförligt reglerna för bidragsgivningen
och uttalade därvid sin anslutning till den utvidgning av bidragsmöjligheterna
som då planerades. Numera kan bidrag lämnas även till vissa driftkostnader
i ett inledande skede av en enskild organisations u-landsarbete.
Bidrag har börjat lämnas till viss i enskild regi bedriven verksamhet av
fredskårstyp. Beträffande sådan verksamhet uttalade förra årets riksdag att
det framstod som angeläget att SIDA:s prövning av sådana insatsers värde
för mottagarlandet bleve lika noggrann som beträffande andra biståndsinsatser.
Bidrag har beviljats i växande omfattning. Från en nivå av i genomsnitt
1 å 2 milj. kr. per år 1962—1965 har de senaste åren ca 5 milj. kr. årligen beviljats.
Då det gäller investeringar i byggnader sker utbetalningen av beviljat
bidrag naturligen över en tidsrymd av flera år. Volymen av utbetalningar
var förra budgetåret drygt 4 milj. kr. och väntas innevarande budgetår nå
eu volym av ca 6 milj. kr. Under detta budgetår har nya bidrag med drygt
5 milj. kr. beviljats, och ytterligare beslut om bidrag kan komma att fattas
under våren sedan inneliggande ansökningar färdigbehandlats. Det har vitsordats
att ingen ansökan hittills behövt avvisas på grund av medelsbrist och
att den för ändamålet upptagna anslagsposten, vars belopp motsvarar det
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
27
förutsedda utbetalningsbehovet under budgetåret, inte begränsar Kungl.
Maj :ts respektive SIDA:s möjlighet att bevilja bidrag.
Bland dem som sökt och beviljats bidrag befinner sig organisationer av
mycket skiftande slag, men missionsorganisationer överväger starkt. Av
organisationer med folkrörelseanknytning, vilkas verksamhet välkomnas av
mottagarländerna som ett led i deras utvecklingsansträngningar, har ansökningar
förekommit främst från kooperationen och betydande belopp har anvisats.
På folkbildningsområdet förekommer ett samarbete mellan Sverige
och vissa u-länder inom ramen för den vanligen i offentlig regi bedrivna
vuxenundervisningen; därvid har i viss utsträckning den inom de enskilda
organisationerna tillgängliga erfarenheten kunnat utyttjas. Stöd till skolning
på ideologiskt-politiska folkrörelsers område har förekommit endast i obetydlig
utsträckning. Internationell skolningsverksamhet på arbetsmarknadsorganisationernas
område stöds av Sverige genom internationella arbetsorganisationen
(ILO); för enskild sådan verksamhet har inga ansökningar
om statsbidrag förekommit.
Utskottet bär funnit att bidragsgivningen till svenska enskilda organisationers
u-landsarbete skett i enlighet med de riktlinjer och intentioner, som
angivits i statsmakternas beslut, och att en ytterligare ökning av bidragsvolymen
är möjlig inom ramen för tillgängliga och nu av Kungl. Maj :t föreslagna
anslag. De bidrag till enskilda organisationers upplysningsverksamhet
i u-landsfrågor, som nu kommer att lämnas och varom utskottet uttalar sig
i annat sammanhang, kan förväntas öka förutsättningarna för olika organisationers
engagemang i biståndsarbetet såväl i hemlandet som i sinom tid
i u-Iänderna. Enligt vad utskottet funnit utbygges SIDA:s samarbete med
enskilda organisationer av olika slag successivt på ett sätt som är berikande
för alla parter.
Då de förevarande motionernas syften i väsentlig grad torde vara tillgodosedda,
finner utskottet någon ytterligare riksdagens åtgärd inte vara påkallad
med anledning av motionsyrkandena. De förenämnda motionerna avstyrks
därför.
Beträffande stipendie- och kursverksamheten har i motionerna
I: 425 och II: 500 hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla, att SIDA måtte erhålla uppdrag att utreda förutsättningarna
för en ökad utbildning — i kursform i Sverige — av stipendiater från u-länder
till arbetsledare och förmän inom industriell verksamhet.
SIDA delar enligt vad utskottet erfarit den principiella uppfattning som
redovisas i motionerna och har — inom ramen för nu pågående översyn av
stipendiatverksamheten — uppmärksamheten riktad på den fråga som upptagits
i motionerna.
Syftet med motionerna är enligt utskottets mening tillgodosett i den ut
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
sträckning som är möjlig. Utskottet avstyrker därför motionerna I: 425 och
II: 500.
Departementschefens förslag under anslaget tillstyrks.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 310 och II: 422 i vad
de avser inrättande av ett familj eplaneringsinstitut,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 435 och II: 420 i vad
de avser stöd till familjeplanering i Costa Rica,
3. att riksdagen avslår motionerna I: 99 och II: 118 om
anslag till Demokratiska Republiken Vietnam och till Sydvietnams
Nationella Refrielsefront,
4. att riksdagen avslår motionerna I: 171 och II: 182 i
vad de avser undersökning angående stöd till nationella och
sociala befrielserörelser,
5. att riksdagen avslår motionerna I: 404 och II: 465 i
vad de avser anslag till PAIGC och FRELIMO,
6. att riksdagen avslår motionerna I: 433 och II: 496 om
stöd till PAIGC,
7. att riksdagen avslår motionen II: 179 om hjälp till
flyktingar från Portugisiska Guinea,
8. att riksdagen avslår motionerna I: 424 och II: 511 i
vad de avser förslag till studiestipendieringsprogram för
flyktingar från Afrika,
9. att motionerna I: 304 och II: 334 i vad de avser ökade
humanitära insatser i Riafra inte föranleder någon riksdagens
vidare åtgärd,
10. att riksdagen avslår motionerna I: 309 och II: 340 om
utredning angående livsmedelshjälp till u-länderna,
11. att riksdagen avslår motionerna I: 434 och II: 495 om
livsmedelshjälp i form av fiskprodukter,
12. att riksdagen avslår motionerna I: 426 och II: 507 i
vad de avser bidrag för budgetåret 1969/70 till enskilda organisationers
biståndsverksamhet,
13. att riksdagen avslår motionerna 1:426 och 11:507 i
vad de avser procentuell ökning av bidraget till enskilda
organisationers biståndsverksamhet,
14. att riksdagen avslår motionen II: 76 om uppmjukning
av vissa bidragsregler för bidragen till enskilda organisationer,
15. att riksdagen avslår motionen 11:493 om stödet till
de idéburna folkrörelsernas biståndsarbete,
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
29
16. att riksdagen avslår motionerna I: 425 och II: 500 om
ökad stipendiatutbildning,
17. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 422 och II: 512 till Fältverksamhet
för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under tredje
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 210 000 000 kr.
4. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet.
Kungl. Maj :t har (bilaga 5, punkt C 3, s. 38—42) föreslagit riksdagen att
till Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
för budgetåret 1969/70 anvisa ett reservationsanslag av 5 302 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 3 650 000 kr.
Propositionen. SIDA beräknar rekryteringen av fältpersonal budgetåret
1969/70 till ca 450 personer. Nya vägar med bl. a. viss decentralisering av
rekryteringen bör prövas. Möjligheten att upprätta en reservkår för biståndsverksamheten
övervägs. Förberedelsekurser för biståndspersonal och
fredskårsdeltagare anordnas. Språkutbildningen utökas och försöken med
kompletterande fackutbildning fortsätter.
I enlighet med av riksdagen 1968 uttalat önskemål (SU 1968: 128 s.
50—51) har SIDA presenterat ett program för upplysningsverksamheten
budgetåret 1969/70 som kan betraktas som inledningen till successivt vidgad
verksamhet. Planeringen fortsätter. Intresset för u-landsfrågor synes
öka. Inom opinionsbildningen förekommer två tendenser: å ena sidan en
kontinuerlig upplysningsverksamhet, å andra sidan en mera politisk-ideologisk
debatt.
Statens informationsverksamhet bör inriktas på att stimulera till, stödja
och bidra till en allsidig debatt om u-ländernas problem.
Behov av service på informationsområdet föreligger.
Framställningen av informationsmaterial till skolor, intresseorganisationer,
massmedia m. fl. har kraftigt utökats men täcker ändå inte behoven.
Utställningsverksamhet förordas. Kurs- och stipendiatverksamheten betraktas
främst som utbildning av vidareinformatörer.
Frågan om i vilken utsträckning bidrag skall kunna lämnas till de frivilliga
organisationernas informationsverksamhet är under utredning.
Effektbedömningar kommer att ingå i informationsverksamheten i fortsättningen.
Departementschefen finner det angeläget att SIDA fortsätter sitt utredningsarbete
och senast i samband med sin anslagsframställning för budgetåret
1970/71 inkommer med förslag till långtidsplan för informationsverksamhetens
framtida riktlinjer och omfattning.
30
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 98 av herrar Blomquist och Brundin
och II: 119 av herr Werner m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte besluta
att under tredje huvudtiteln C 3 Bekrytering och utbildning av fältpersonal
samt informationsverksamhet för budgetåret 1969/70 anvisa ett reservationsanslag
av 5 502 000 kr.,
dels de likalydande motionerna 1: 428 av herr Nils-Eric Gustafsson och
II: 501 av herrar Nilsson i Agnäs och Larsson i Norderön vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en utredning om utbildning
av svensk u-landspersonal i enlighet med vad som i motionerna
anförts,
dels de likalydande motionerna I: 436 av herr Ottosson m. fl. och II: b91
av herr Björck i Nässjö m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte besluta
att av anslaget för budgetåret 1969/70 för Fältverksamhet på 210 000 000
kr. skall 1 000 000 kr. avsättas för rese- och studiestipendier avseende besök
i u-länder av svenska ungdomar i enlighet med de riktlinjer som angivits
i motionerna.
Utskottet. I motionerna I: 428 och II: 501 har hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en utredning om utbildning av svensk
u-landspersonal på hälso- och sjukvårdsområdet i enlighet med vad som anförts
i motionerna.
Traditionella undervisningsmetoder är enligt motionerna dyrbara och
långsamma och bör ersättas av radio- och TV-undervisning. Praktisk möjlighet
för snabb och effektiv undervisning i sjuk- och hälsovård finns sålunda
och om vår insats skall nå bästa resultat måste personal med rätt utbildning
utsändas. En utredning med sikte på utbildningens omfattning och uppläggning
bör komma till stånd. Det bör vidare utrönas om utbildningen kan
förläggas till Solviks folkhögskola eller om Sveriges Badio i samarbete med
missionen kan ordna utbildningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att behovet av undervisning i
hälso- och sjukvård i u-länderna är mycket stort. Enligt vad utskottet erfarit
följer SIDA med uppmärksamhet utvecklingen på undervisningsområdet
även när det gäller utnyttjande av radio och TV. Så snart det kan anses möjligt
att nå praktiska resultat kommer SIDA att ta upp frågan om kompletterande
utbildning av fältpersonal på området.
Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionerna
I: 428 och II: 501.
I motionerna I: 98 och II: 119 har hemställts om en ökning av förevarande
anslag med 200 000 kr. Härigenom kunde en starkare satsning på informations-
och upplysningsverksamheten via radio och TV åstadkommas. Den
produktionsform som använts för trafikupplysningsprogrammen borde kunna
anlitas.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
31
Enligt vad utskottet inhämtat har SIDA och Sveriges Radio vid en gemensam
överläggning diskuterat olika möjligheter till utökning av den aktuella
u-landsinformationen via radio och TV.
Frågan om hur SIDA:s samarbete med Sveriges Radio skall kunna utvidgas
är vidare enligt uppgift föremål för behandling inom ramen för den fortsatta
planeringen av en vidgad information kring u-ländernas problem.
Motionernas syfte torde sålunda i stort sett vara tillgodosett inom ramen
för pågående och planerad verksamhet. Utskottet är därför icke berett att
tillstyrka motionerna I: 98 och II: 119.
I motionerna I: 438 och II: 491 har föreslagits att av anslaget för budgetåret
1969/70 till Fältverksamhet 1 000 000 kr. skall avsättas för rese- och
studiestipendier avseende besök i u-länder av svenska ungdomar.
Syftet med stipendierna skulle vara att stimulera ungdomens intresse för
u-landsproblemen. De erfarenheter stipendiaterna erhåller kan spridas till
andra genom föredrag, reseberättelser etc.
Med hänsyn till det ändamål motionerna anger har utskottet upptagit yrkandet
till behandling under förevarande anslag.
SIDA ordnar enligt vad utskottet erfarit sedan flera år tillbaka en eller två
kursresor per år till olika huvudmottagarländer bl. a. för representanter från
ungdomsorganisationer. SIDA har också varit behjälplig vid liknande resor
som arrangerats av andra organisationer. Den bidragsgivning till enskilda
organisationers informationsverksamhet som avses att starta under 1969/70
torde också i viss mån komma att innefatta kursresor till u-länder. Med
hänsyn till vad sålunda anförts avstyrks motionerna I: 436 och II: 491.
Utskottet tillstyrker departementschefens förslag och hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 428 och II: 501,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 436 och II: 491,
3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 98 och II: 119 till Rekrytering
och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 5 302 000 kr.
5. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA). Kungl. Maj :t har (bilaga
5, punkt C 4, s. 43—46) föreslagit riksdagen att till Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) för budgetåret 1969/70 anvisa ett förslagsanslagav
14 982 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 9 882 000 kr.
Sedan statsmakterna fattat beslut om utbyggnad av den svenska statliga
biståndsgivningen till 1 % av bruttonationalprodukten och angivit planeringsramar
har SIDA inlett en mera detaljerad planering. En väsentligt
större del av SIDA:s resurser måste ägnas åt översiktlig och tämligen lång
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
siktig planering av biståndsinsatser, vilket även medför behov av personalförstärkningar.
Den föreslagna intensifieringen av informationsverksamheten
kräver personalökning.
Strävan att decentralisera en växande del av bi ståndsförvaltningen fortsätter.
Ett fortgående utvecklings- och utredningsarbete bedrivs inom SIDA
för att stärka kapaciteten för svenskt bistånd. Detta kan ske bl. a. genom
att höja personalens tjänstbarhet, överlåta vissa funktioner på organ utanför
SIDA samt förbättra den interna organisationen och rationalisera kontakterna
med andra myndigheter.
Ett genomförande av 1-procentplanens biståndsprogram kräver enligt
departementschefen administrativ kapacitet som svarar mot behoven. Givna
normer för beräkning av behoven finns ej. Vissa biståndsformer ställer
större krav på den centrala biståndsadministrationen än andra. Storleken
av de faktiska administrationskostnaderna för varje biståndsform måste
prövas oavsett var dessa uppkommer. Resultatet av en sådan beräkning
måste komma att inverka på biståndsprogrammets och därmed den svenska
biståndsförvaltningens utformning.
Departementschefen noterar att SIDA har sin uppmärksamhet riktad på
möjligheterna att rationalisera verksamheten och sänka administrationskostnadernas
andel av biståndsanslagen samt erinrar om sitt uttalande i prop.
1968: 101 att administrativa reformer kan visa sig påkallade nnder pågående
kraftiga expansion av biståndsverksamheten.
Genom den kartläggning av kommande arbetsuppgifter och erforderliga
administrativa funktioner som ingår i SIDA:s planering av biståndet inom
ramen för 1-procentplanen har en säkrare grundval erhållits för att bedöma
den mest ändamålsenliga utformningen av den svenska biståndsförvaltningen.
Denna bedömning sker i nära samverkan mellan statskontoret
och SIDA och torde enligt propositionen i tid för nästa års budgetbehandling
avsätta ytterligare resultat.
I avvaktan härpå beräknar departementschefen medel för ytterligare 30
tjänster varvid hänsyn tagits till SIDA:s personalbehov avseende informationsverksamheten.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer
att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA) för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 14 982 000 kr.
6. Finansiellt utvecklingsbistånd. Kungl. Maj :t har (bilaga 9, punkt E 1,
s. 82—94) föreslagit riksdagen att
a) godkänna de av departementschefen föreslagna riktlinjerna för finansiellt
utvecklingsbistånd,
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
33
b) medge att Sverige förbinder sig att för vart och ett av åren 1969 och
1970 bidraga till Internationella livsmedelsprogrammet med högst 1 000 000
dollar utöver de tidigare utfästelserna,
c) till Finansiellt utvecklingsbistånd för budgetåret 1969/70 anvisa ett
reservationsanslag av 289 000 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört under de två reservationsanslagen
Multilateralt utvecklingsbistånd och Bilateralt utvecklingsbistånd med
112 672 000 kr. resp. 105 000 000 kr. eller sammanlagt 217 672 000 kr.
Propositionen. Sammanslagningen av anslagen syns enligt propositionen
naturlig med tanke på det nära samband som råder mellan multilaterala
och bilaterala insatser i fråga om finansiellt bistånd. Det är också svårt
att med exakthet förutsäga medelsbehovet på det finansiella biståndsanslagets
delområden. Ett gemensamt anslag ger en ökad flexibilitet som bör
medge ett rationellare och snabbare utnyttjande av anslagen.
Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd utnyttjas för bidrag till Internationella
utvecklingsfonden (IDA), Asiatiska utvecklingsbanken, Internationella
livsmedelsprogrammet (WFP) och för bistånd enligt 1967
års konvention om livsmedelshjälp. Det förordas att medelsbehovet även
för andra regionala utvecklingsbanker fr. o. m. budgetåret 1969/70 redovisas
under denna anslagspost.
Reservationen på anslaget vid utgången av budgetåret 1967/68, ca 61,1
milj. kr., var till huvuddelen bunden av gjorda utfästelser.
Internationella utvecklingsfonden (IDA), det ledande multilaterala organet
för utvecklingsfinansiering på mycket förmånliga villkor, är beroende
av årliga kapitalbidrag från industriländerna. Våren 1968 lades fram förslag
till överenskommelse om påfyllnad under en treårsperiod av totalt 1,2 miljarder
dollar. Sverige skulle tillskjuta 29 640 000 dollar i form av ordinarie
och extra bidrag inom nyssnämnda beloppsram, varjämte Sverige skulle lämna
extra bidrag utanför ramen med 21 360 000 dollar (prop. 1968: 101 och
prop. 1968: 102 SU 128). Överenskommelsen har inte trätt i kraft främst
emedan den inte godkänts av USA, vilket tvingat IDA till allvarlig nedskärning
av verksamheten. IDA har därför tagit upp frågan om förskottsinbetalning
av bidragen. Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj :t att inbetala
de svenska bidragen inom ramen 1,2 miljarder dollar utan hinder av att den
allmänna påfyllnadsöverenskommelsen inte trätt i kraft (prop. 1968:167,
SU 181). Med stöd av detta bemyndigande inbetalas ifrågavarande bidrag
för innevarande budgetår. Med hänsyn till rådande osäkerhet om IDA:s
framtida verksamhet har det ansetts naturligt att inte binda sig för inbetalning
av de återstående bidragen. Läget i detta avseende har inte ändrats.
Det anses därför naturligt att avvakta händelseutvecklingen. Endast om
34
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
frågan om bidragen lämnas öppen kan Sverige driva en aktiv och flexibel
förhandlingslinje till IDA:s förmån.
Medelsbehovet uppgår till ca 51,1 milj. kr. för ordinarie och extra bidrag
inom ramen 1,2 miljarder dollar och till ca 36,8 milj. kr. för extra bidrag
utom ramen.
För delpost till Sveriges andel i Asiatiska utvecklingsbanken erfordras
2 587 000 kr.
Under 1968 har olika former för samarbete diskuterats med både Afrikanska
utvecklingsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken.
Internordiska överläggningar ledde i augusti 1968 fram till ett nordiskt
memorandum till Afrikanska utvecklingsbanken om bidrag tillsammans
med övriga länder. Utsikterna till positiv inställning i en bredare krets givarländer
anses begränsade men en svensk finansiell insats kan bli aktuell
1970.
Interamerikanska utvecklingsbanken och den svenska utvecklingsfonden
bar samfinansierat ett stort vattenförsörjningsprojekt i Brasilien som helt
tagit fondens resurser (5 milj. dollar) i anspråk. Under hänvisning till den
restriktiva upphandlingspolitik som banken inlett ansåg sig föredragande
statsrådet (prop. 1968:101, s. 125) icke vara beredd att ta ställning till påfyllnad
av fonden. Någon ändring i förhållandena synes inte ha inträtt.
Kraftiga invändningar har från svensk sida rests mot denna politik som klart
avviker från tidigare principer på vilka Sveriges positiva inställning till Interamerikanska
utvecklingsbanken baserades. Det går inte att nu säga något
definitivt om möjligheterna till en tillfredsställande lösning av problemen.
För behov främst i samband med bidrag till Afrikanska utvecklingsbanken
beräknas ca 15,6 milj. kr.
En höjning av bidraget till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP)
förutskickades i prop. 1968: 101. Programmet expanderar och bidragsmålet
har inte kunnat uppnås. Ytterligare expansion övervägs genom förmedling av
gödningsämnen och andra produktionsmedel för jordbruket.
En svensk bidragsökning frigör ett lika stort belopp från USA, som för
WFP tillämpar »matching contribution», och innebär att Sverige behåller
sin plats som en av de största bidragsgivarna.
En höjning av bidraget med 1 milj. dollar till 4 milj. dollar förordas varjämte
utfästelsen för 1970 bör höjas till samma nivå.
Medelsbehovet uppgår till ca 20,9 milj. kr.
Enligt 1967 års konvention om livsmedelshjälp skall Sverige 1968/69—
1970/71 tillhandahålla u-länderna 54 000 ton spannmål årligen. Någon
skyldighet för givarlandet att betala frakt- och administrationskostnader i
samband med leveranserna föreligger inte. Sverige har träffat överenskommelse
med WFP om att denna organisation skall administrera de svenska
veteleveranserna varigenom de integreras i WFP:s normala program. Sverige
bestrider vidare frakt- och administrationskostnaderna genom ett sär
-
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
35
skilt bidrag beräknat till 20 % av åtagandet enligt konventionen.
Medelsbehovet beräknas till ca 22 milj. kr.
Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd omfattar numera medel för utvecklingskrediter
och projektförberedelser i samband med dessa, sedan gåvobiståndet
hänförts till tredje huvudtitelns anslag till fältverksamhet.
Den övervägande delen av reservationsmedlen motsvaras av avtalsbundna
kreditåtaganden. Genom bemyndigandet att ingå åtaganden som är avsedda
att infrias först under kommande budgetår nås bättre balans mellan anslag
och utbetalningar men betydande kreditåtaganden måste täckas av omedelbart
tillgängliga medel varför även framdeles relativt stora reservationer
kan komma att redovisas.
Det framhålles att kreditavtal redan före den första utbetalningen har betydande
värde för låntagaren som säkerhet för att uppkommande betalningsförpliktelser
kan mötas.
Åtagandena inom kreditbiståndet ökade kraftigt 1967/68 genom att fem
kreditavtal om sammanlagt 146 milj. kr. ingicks. Krediterna till Tunisien
på 15 milj. kr. för industri- och turistprojekt samt till Etiopien på 30 milj.
för samfinansiering med Världsbanken och IDA av ett större vägprojekt
anmäldes i prop. 1968: 101 liksom två krediter till Indien om sammanlagt
75 milj. kr., den ena på 30 milj. kr. för kapitalvaruimport, den andra på 45
milj. kr. för import av industriförnödenheter. Den senare är avsedd att utnyttjas
parallellt med liknande krediter från IDA. En kredit om 26 milj.
kr. avsedd för lån till jordbruksmekanisering och pumpbevattning m. m. i
Pakistan lämnas tillsammans med en IDA-kredit och aviserades i prop.
1968:101.
Innevarande budgetår har kreditavtal slutits med Kenya om en kredit på
19 milj. kr. som tillsammans med en lika stor kredit från IDA finansierar
första fasen i Kenyas program för att öka avkastningen av kreatursstammen.
I Tunisien skall Sverige med en kredit om 26 milj. kr. gemensamt med
Världsbanken finansiera ett program för utbyggnad av dricksvattenförsörjningen.
Under innevarande budgetår väntas ytterligare ett avtal slutas med
Tunisien om utnyttjande av resterande belopp från tidigare krediter, ca 1,9
milj. kr., för ett dricksvattenprojekt knutet till nyssnämnda program.
Vidare väntas inom kort avtal om finansiering tillsammans med IDA och
Världsbanken av en del av den viktiga huvudvägen mellan Dar es Salaam
i Tanzania och Zambias kopparbälte, den s. k. Tan-Zam-vägen, med svenskt
kreditåtagande om 78 milj. kr. Emellertid aktualiseras endast hälften av detta
belopp om IDA:s resurser fylls på i tidigare avsedd omfattning. En ytterligare
kredit till Tanzania om 15 milj. kr. för industrifinansiering beräknas
vara klar för avtal inom kort.
Turkiet, som tidigare erhållit en kredit för sin första femårsplan om 26
36
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
milj. kr., har fått utfästelse om kreditbistånd — företrädesvis av programkaraktär
— med 15,6 milj. kr. för sin andra femårsplan.
Ytterligare kreditprojekt som förbereds av SIDA och kan resultera i avtal
innevarande budgetår är bl. a. finansiering tillsammans med Världsbanken
av ett telekommunikationsprojekt i Etiopien samt ett siloprojekt i Pakistan,
som är en del av det spannmålslagringsprojekt som utgjorde första samfinansiéringsoperationen
med IDA.
Vidare väntas avtal om finansiering av siloprojekt i Indien. Fortsatt kreditgivning
till Sudan är avhängig av pågående konsultstudier.
Departementschefen övergår så till planerna för budgetåret 1969/70 och
medelsbehoven härför. SIDA:s planering av fortsatt kreditbistånd är huvudsakligen
inriktad på huvudmottagarländerna. Vad utrikesministern anfört
om biståndsinsatser för Vietnam understrykes. Utrymme bör finnas under
såväl tredje som sjunde huvudtitelns biståndsanslag för sådana insatser
sedan kriget upphört.
I planeringen för 1969/70 har SIDA lagt huvudvikten vid vatten- och livsmedelsförsörjning
samt basinvesteringar t. ex. för främjande av utbildning
och utveckling av industri och turism. Således planeras krediter för spannmålslagring
i Tanzania och för vattenförsörjning i Kenya, Pakistan och
Tanzania. Fortsatt finansiering av den tunisiska utvecklingsbanken SNI
övervägs och preliminära diskussioner har förts med IDA angående samfinansiering
av ett utbildningsprojekt i Uganda. SIDA:s planeringsinriktning
tillstyrkes och bör tillämpas med flexibilitet och full hänsyn tagen till
mottagarländernas behov och prioriteringar.
En stor del av den svenska kreditgivningen sker således i samfinansieringsoperationer
med Världsbanken och IDA. Vidare torde den svenska andelen
av den totala utländska finansieringen av projekten bli högre, vilket
speglar IDA:s akuta brist på medel. U-länderna har genom IDA:s medelsbrist
i ökad utsträckning hänvisats till lån på marknadsmässiga villkor
från Världsbanken. Genom sina samfinansieringsoperationer med Världsbanken
har Sverige i viss utsträckning bidragit till att begränsa de negativa
verkningarna av nedskärningen av lDA:s resurser. Som exempel nämnes
vattenförsörj ningsproj ektet i Tunisien och Tan-Zam-vägen, där upplåningen
på marknadsmässiga villkor kunnat begränsas.
På grund av de direkta fördelarna för huvudmottagarländerna och den
bättre integreringen av det svenska biståndet i dess internationella sammanhang
förordas fortsatt stark satsning på samfinansiering med IDA och
Världsbanken.
I propositionen framhålles att de svenska biståndsinsatserna integreras
i det internationella biståndsmönstret också genom svenskt deltagande i
konsultativa grupper och konsortier. Som exempel nämnes OECDrs Turkietkonsortium,
den konsultativa gruppen för Tunisien och den nybildade kon
-
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969 37
sultativa gruppen för Östafrika. Sverige har blivit medlem av konsortierna
för Indien och Pakistan.
Vidare erinras om att problemen i samband med u-ländernas svåra skuldsituation
berörts i prop. 1968: 101. Svenska utvecklingskrediter har lämnats
på internationellt sett gynnsamma villkor och obundna i fråga om upphandlingskälla.
År 1967 förlängdes löptiden för normala utvecklingskrediter från
20 till 25 år och den ainorteringsfria perioden från 5 till 10 år och Kungl.
Maj :t fick rätt att tillämpa de nya villkoren även på redan lämnade krediter.
De nya villkoren har nyligen erbjudits Indien, Pakistan, Sudan, Tanzania,
Tunisien och Turkiet beträffande 11 äldre krediter.
Departementschefen förordar att s. k. ID A-villkor (50 års återbetalningstid,
varav de 10 första amorteringsfria, 3/4 % »administrationsavgift»)
också fortsättningsvis skall kunna komma i fråga för vissa svenska utvecklingskrediter
som inte har direkt samband med kreditgivning från IDA.
Ytterligare möjligheter till lindring av kreditvillkoren har ifrågasatts av
SIDA och departementschefen anser att detta bör kunna aktualiseras vid
medverkan avseende våra utvecklingskrediter i internationella skuldkonsolideringsaktioner,
dvs. överenskommelser om betalningsanstånd.
Bemyndigandet att göra kreditåtaganden i avräkning mot framtida anslag
har utnyttjats i viss utsträckning och beräknas för budgetåret 1969/70 uppgå
till ca 100 milj. kr. Icke avtalsbunden reservation vid slutet av innevarande
budgetår beräknas till 20 milj. kr.
Med hänsyn till detta och till fullmakten att ingå åtaganden i avräkning
mot framtida anslag beräknas att en medelsanvisning av 140 milj. kr. skall
medge nya utvecklingskrediter i en omfattning som svarar mot SIDA:s
aktuella planering. Härav beräknas högst 5 milj. kr. för projektförberedelser
och projektkontroll. För budgetåren 1970/71 och 1971/72 bör planeringen
inriktas på anslag av omkring 170 resp. 210 milj. kr.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 171 av herr Werner och II: 182 av herr
Hermansson m. fl. i vad avser hemställan att riksdagen i princip uttalar sig
för att u-ländernas skulder avskrives och av regeringen begär nödvändiga
åtgärder för att genomföra denna princip,
dels de likalydande motionerna 1:305 av herr Lindblad och II: 290 av
herrar Ahlmark och Ullsten i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer, att regeringen överväger att till Zambia ge den
typ av mjuka krediter som bl. a. Tanzania redan erhåller inom ramen för
den svenska u-landshjälpen,
dels de likalydande motionerna 1:424 av herrar Bengtson och Dahlén
och II: 511 av herrar Wedén och Hedlund i vad avser hemställan
att riksdagen måtte uttala sig för ett svenskt initiativ till inrättande av en
3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 82
38
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
miljardfond för u-ländernas livsmedelsförsörjning i enlighet med i motionerna
angivna riktlinjer,
att riksdagen i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer hos Kung].
Maj :t måtte begära förslag om inrättande av en fond för förinvesteringsstudier.
Utskottet. I motionerna I: 424 och II: 511 har föreslagits att Sverige skulle
ta initiativ till en miljardfond mot världssvälten inom ramen för FAO:s
livsmedelsprogram till vilken Sverige skulle utfästa sig att i första hand bidra
med 100 milj. kronor årligen.
Motionsyrkanden av samma innebörd har framförts under en rad av år.
Senast har frågan behandlats 1968 (SU 1968: 128). Under hänvisning till vad
utskottet då anförde avstyrks motionerna 1:424 och 11:511 såvitt nu är i
fråga.
I motionerna 1:424 och 11:511 har yrkats att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära förslag om inrättande av en fond för förinvesteringsstudier.
I motioner till 1968 års riksdag hemställdes om inrättande av en fond för
s. k. förinvesteringsstudier i enlighet med en framställning härom som gemensamt
avgivits av Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund.
Under hänvisning till vad utskottet då anförde (SU 1968: 128)
avstyrks motionerna I: 424 och II: 511 såvitt nu är i fråga.
I motionerna I: 305 och II: 290 har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer att regeringen överväger att till Zambia ge den
typ av mjuka krediter som bl. a. Tanzania redan erhåller inom ramen för
den svenska u-hjälpen.
En fortsatt utveckling av biståndet till Zambia har förordats av utskottet.
Vid en prioritering för medelsfördelningen kan dock inte bortses från att
Zambia har en i förhållande till exempelvis Tanzania mer än dubbelt så stor
bruttonationalprodukt per capita eller att landet enligt Världsbankens bedömning
är i mindre behov av lån på mjuka villkor än flera andra u-länder.
Utskottet är därför inte berett att tillstyrka motionerna I: 305 och II: 290
i vad de avser s. k. mjuka krediter till Zambia.
I motionerna 1:171 och II: 182 har yrkats att riksdagen i princip uttalar
sig för att u-ländernas skulder avskrivs och av regeringen begär nödvändiga
åtgärder för att genomföra denna princip.
Uppmjukning av kreditvillkoren för äldre krediter har enligt redogörelse
i propositionen skett (1969: 1, bil. 9, s. 93).
SIDA har i sin anslagsframställning ifrågasatt ytterligare möjligheter till
lindring av kreditvillkoren. Departementschefen hänvisar till det bemyndigande
som erhållits från riksdagen för svensk medverkan avseende våra
utvecklingskrediter i internationella skuldkonsolideringsaktioner, dvs. överenskommelser
om betalningsanstånd (prop. 1968:101, SU 128, rskr 302).
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
39
De lättnader som SIDA ifrågasatt bör kunna aktualiseras i sådana sammanhang.
Utskottet delar departementschefens uppfattning och avstyrker motionerna
1:171 och II: 182 såvitt nu är i fråga.
Vad departementschefen förordat under förevarande punkt tillstvrkes.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 424 och II: 511 i vad
de avser ett svenskt initiativ till inrättande av en miljardfond
för u-ländernas livsmedelsförsörjning,
2. att riksdagen avslår motionerna 1:424 och 11:511 i
vad de avser förslag om inrättande av en fond för förinvesteringsstudier,
3. att riksdagen avslår motionerna 1:305 och 11:290 i
vad de avser s. k. mjuka krediter till Zambia,
4. att riksdagen avslår motionerna I: 171 och II: 182 i
vad de avser att riksdagen i princip skall uttala sig för att
u-ländernas skulder avskrivs och av regeringen begär nödvändiga
åtgärder för att genomföra denna princip,
5. att riksdagen godkänner de i statsrådsprotokollet föreslagna
riktlinjerna för finansiellt utvecklingsbistånd,
6. att riksdagen medger att Sverige förbinder sig att för
vart och ett av åren 1969 och 1970 bidraga till Internationella
livsmedelsprogrammet med högst 1 000 000 dollar utöver
de tidigare utfästelserna,
7. att riksdagen till Finansiellt utvecklingsbistånd för
budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 289 000 000 kr.
Stockholm den 6 maj 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Birger Andersson (s), Rikard Svensson
(s), fru Wallentheim (s), herrar Mårtensson (s), Bertil Petersson (s),
Ottosson (m), Bengt Gustavsson (s), Bengtson (ep), Herbert Larsson (s),
Nyman (fp), Högström (s), Dahlén (fp), fru Diesen (m), fru Elvy Olsson
(ep) och herr Lindblad (fp) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (m), Almgren (s), Mellqvist
(s), Eliasson i Sundborn (ep), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Mattsson
(ep), Johansson i Norrköping (s), Enskog (fp), Alemyr (s), Antonsson
(ep), Blomkvist (s), Svanberg (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Petersson
i Gäddvik (m) och Ullsten (fp).
40
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
Reservationer
1. vid punkten 1 (Planeringsram m. in.) beträffande parlamentarisk utredning
om biståndspolitikens utformning av herrar Ottosson (in), Bengtson
(ep), Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Diesen (in), fru Elvy Olsson (ep),
herrar Lindblad (fp), Bohman (m), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson
(ep), Enskog (fp), Antonsson (ep), Petersson i Gäddvik (m) och Ullsten
(fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med »Frågan om»
och slutar med »i fråga» bort ersättas med text av följande lydelse:
»I målsättningen för vår biståndspolitik heter det (prop. nr 1968: 101)
dels att utvecklingssamarbetet skall bidra till en höjning av de fattiga folkens
levnadsnivå, dels att det ''skall bidra till social och ekonomisk utjämning
och medverka till en samhällsutveckling i demokratisk riktning . Det
svenska biståndet strävar alltså inte enbart till en minskning av klyftan
mellan rika och fattiga länder utan också till en ekonomisk utjämning inom
u-länderna. En viktig fråga för det framtida biståndets utformning och
ekonomiska omfattning är enligt utskottet i vilken utsträckning de nuvarande
biståndsformerna leder till detta resultat.
För att kunna avgöra detta räcker det enligt utskottet inte med att begränsa
bedömningen till statligt tekniskt och finansiellt bistånd. Vi måste
se våra relationer med u-länderna som en helhet. Denna helhetssyn måste
_utöver det direkta statliga stödet över budgeten — också omfatta åtgärder
på det handelspolitiska området, näringslivets investeringar, missionens
och de humanitära organisationernas bidrag och samordning av alla
dessa insatser.
Utskottet delar det i motionerna I: 310 och II: 422 samt I: 424 och II: 511
framförda önskemålet att dessa och andra i motionerna berörda frågor blir
föremål för en allsidig belysning. På flera av hithörande områden torde
finnas behov av utredningar med uppgift att utarbeta långsiktiga riktlinjer
och som underlag för dessa en omfattande forskning om olika sidor i utvecklingsarbetet.
En genomgång av dessa problemställningar bör enligt utskottet
ske i en parlamentarisk beredning på sätt som föreslagits i motionerna
I: 424 och II: 511.»
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen i anledning av motionerna 1:310 och
11:422 samt 1:424 och 11:511 i vad de avser förslag om
översyn av riktlinjerna för den svenska biståndspolitiken
som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört,»
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
41
2. vid punkten 1 (Planeringsram m. m.) beträffande riktlinjer för samarbetet
mellan näringsliv och biståndsgivande myndigheter av herrar Ottosson
(m), Bengtson (ep), Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Diesen (in), fru
Elvy Olsson (ep), herrar Lindblad (fp), Bohman (m), Eliasson i Sundborn
(ep), Mattsson (ep), Enskog (fp), Antonsson (ep), Petersson i Gäddvik (in)
och Ullsten (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med »Med hänsyn»
och slutar med »och biståndsmyndigheterna» hort ersättas med text av följande
lydelse:
»Privata investeringar i u-länderna kan, om de utformas på ett sätt som
innebär ömsesidiga fördelar för u-landet och det investerande företaget, vara
av stor betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling. U-länderna har
därför också i flera internationella sammanhang ■— bl. a. vid världshandelskonferensen
i New Delhi 1968 — uttryckt starkt intresse för sådana investeringar.
Detta gör det enligt utskottet angeläget med ett nära samarbete mellan
det svenska näringslivet och de biståndsgivande myndigheterna. Vidgade
möjligheter till gemensamma projekt för staten och enskilda företag eller
grupper bör, såsom motionärerna framhållit, prövas.
Detta kan t. ex. ske i ''paketprojektets’ form genom att t. ex. SIDA står för
vissa delar av projektet och företaget för en annan del. Det statliga biståndet
skulle kunna svara bl. a. för sådana infrastrukturella investeringar som kan
bli nödvändiga för att en ur utvecklingssynpunkt angelägen privat investering
skall kunna genomföras. Staten kan också medverka genom finansiering
av sådana följ dinvesteringar i samband med en företagsetablering som
inte är nödvändiga för lönsamheten men av andra skäl önskvärda från ulandets
synpunkt. En industrianläggning kan exempelvis kompletteras med
en yrkesskola eller vice versa, ett jordbruksprojekt med slakterier och mejerier
etc.
Dessa och andra i motionerna 1: 310 och II: 422 samt I: 424 och II: 511
nämnda problem aktualiserar frågan om formerna för samarbetet mellan
staten och näringslivet på biståndsområdet. Det kan övervägas att för ändamålet
inrätta ett särskilt samrådsorgan mellan näringslivsorganisationerna
och SIDA, där företagens roll i det svenska biståndsarbetet fortlöpande kan
diskuteras. Även på personalrekryteringsområdet bör ett fruktbärande samarbete
kunna komma till stånd.»
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen i anledning av motionerna 1:310 och
II: 422 i vad de avser riktlinjer för samarbetet mellan näringslivet
och de biståndsgivande myndigheterna som sin
mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,»
42
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
3. vid punkten 1 (Planeringsram m. m.) beträffande vissa principer och
förslag för biståndsarbetet av herr Ottosson (in), fru Diesen (m), herrar
Bohman (m) och Petersson i Gäddvik (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med »Yrkandet i»
och slutar med »av utskottet» bort ha följande lydelse:
»Motionärerna har utöver de formella yrkanden utskottet behandlar i annat
sammanhang tagit upp en rad principer och förslag väl värda att beaktas
vid utformningen av den fortsatta svenska biståndsinsatsen. Motionerna
I: 310 och II: 422 tillstyrks därför, såvitt nu är i fråga.»
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
»4. att riksdagen i anledning av motionerna 1:310 och
11:422 i vad de avser vissa principer och förslag att beaktas
vid utformningen av den fortsatta svenska biståndsinsatsen
som sin mening ger Ivungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,»
4. vid punkten 1 (Planeringsram m. m.) beträffande plan för vägen till
1 %-målet av
a. herrar Bengtson (ep), Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Elvy Olsson (ep),
herrar Lindblad (fp), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Enskog
(fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som anser att det stycke i utskottets
yttrande på s. 9 som börjar med »Utskottet hade» och slutar med »i
fråga» bort ha följande lydelse:
»I motionerna 1:310 och 11:422 framläggs en tidsplan för utvecklingsbiståndets
tillväxt, som förutsätter en årlig ökningstakt för det offentliga biståndet
med ca 25 % och det statliga 1 %-målets uppnående år 1974 eller
budgetåret 1974/75. Den inbegriper dessutom en prognos för tillväxten av
det privata kapitalflödet till u-länderna, vilken bygger på en genomsnittlig
ökning av 25 % per år. Utskottet avstyrker det föreliggande motionsyrkandet,
eftersom det liksom den av riksdagen 1968 antagna planen för utvecklingsbiståndet
förespråkar en alltför långsam ökningstakt för det statliga
utvecklingsbiståndet. Däremot delar utskottet de i motionerna framlagda
synpunkterna så till vida som det vid sidan av de biståndsinsatser som förutsätter
anslag över statsbudgeten bör vidtas mera energiska och planmässiga
åtgärder för att också främja och underlätta de privata och långfristiga
kapitalrörelserna till u-länderna, t. ex. i form av ur utvecklingssynpunkt
angelägna investeringar och företagsetableringar. För utvecklingsländerna
är det, som motionärerna påpekar, av central betydelse att kapitaltillflödet
-— både det offentliga och det privata — ökar. Utskottet är dock inte berett
att biträda motionernas uttalanden om att Sverige i ökad utsträckning
skulle binda sitt bistånd till svenska leveranser, eftersom detta kan befaras
leda till en väsentlig minskning av biståndets värde ur mottagarlandets synpunkt.
»
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
43
b. herr Ottosson (m), fru Diesen (m), herrar Bohman (m) och Petersson
i Gäddvik (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Utskottet
hade» och slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
»I motionerna 1:310 och 11:422 föreslås en tidsplan för utvecklingsbiståndet
som förutsätter en årlig ökningstakt för det offentliga biståndet
med ca 25 % per år, varigenom 1 %-målet uppnås 1974/75. Emellertid
inbegriper motionernas tillväxtplan också en prognos för ökningen av
det privata kapitalflödet till u-länderna, enligt vilken en genomsnittlig årlig
ökningstakt av 25 % bör kunna beräknas. Riktpunkten för denna kombinerade
tillväxtplan har varit att Sverige på detta sätt bör kunna nå det
internationellt vedertagna 1 %-målet, i vilket såväl det privata som det
offentliga biståndsflödet inräknas, redan under något av de båda första
åren av 1970-talet. Härför krävs emellertid inte endast en ökning av de
statliga biståndsinsatserna utan också mera målmedvetna åtgärder än
hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets insatser i u-länderna.
De privata investeringarnas utvecklingsfrämjande effekt erkänns alltmer
allmänt, något som även kom till uttryck vid UNCTAD II. Investeringarnas
ändamål, villkor och det antal arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter
de skapar är det väsentliga. Direkta företagsinvesteringar i u-länderna har
den viktiga fördelen att de utgör kapitaltillskott som inte ökar ländernas
skuldbörda. Från regeringens sida brukar framhållas att statsmakternas
möjligheter att påverka de privata kapitalrörelserna är alltför små för att
tas med i beräkningen i detta sammanhang. Utskottet vill för sin del anföra
att staten i själva verket förfogar över en rad medel varigenom näringslivets
investeringar och andra utvecklingsbefrämjande åtgärder skulle
kunna stimuleras och ökas. Sådant närmare samarbete mellan stat och
näringsliv har berörts i det föregående, och utskottet får anledning återkomma
till ämnet i samband med sin behandling av motioner om investeringsgarantier.
Hit hör även åtgärder på dubbelbeskattningens och den allmänna
företagsbeskattningens områden. Företagsinvesteringar i u-länderna
kan också verksamt främjas genom statligt stöd till s.k. förinvesteringsstudier
genom svenska konsultföretag. Mot denna bakgrund vill utskottet
förorda att riksdagen uttalar sig för en samlad plan för utvecklingsbiståndets
tillväxt av den innebörd som föreslagits i motionerna 1:310 och II:
422 och som förutsätter mera målmedvetna åtgärder än hittills i syfte
att stimulera det svenska näringslivets insatser i u-länderna.»
dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
»6. att riksdagen i anledning av motionerna I: 310 och II:
422 i vad de avser plan för vägen till 1 %-målet som sin mening
ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,»
5. vid punkten 1 (Planeringsram m. m.) beträffande riktlinjer för vågen
till 1 %-målet av
44
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
a. herrar Bengtson (ep), Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Elvy Olsson (ep),
herrar Lindblad (fp), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Enskog
(fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med »Som utskottet»
och på s. 10 slutar med »av bruttonationalprodukten» bort ha följande
lydelse:
»Utskottet vill erinra om att det när statsmakterna år 1962 fattade sitt
principbeslut att snarast möjligt söka uppnå en biståndsnivå om 1 % av
bruttonationalprodukten fanns förhoppningar om att detta etappmål skulle
nås under loppet av 1960-talet, som då hade proklamerats som ’FN:s utvecklingsårtionde’.
Ökningen av biståndsanslagen har dock hittills varit
mycket blygsam. Tidpunkten för uppnåendet av 1 %-målet har oavlåtligt
flyttats framåt.
Riksdagen antog 1968 en plan för utbyggnaden av utvecklingsbiståndet
som innebär att 1 %-målet uppnås budgetåret 1974/75. Det föreligger emellertid
enligt utskottets mening möjlighet att skapa statsfinansiella och samhällsekonomiska
förutsättningar för betydligt större anslag till u-hjälpen
än planen förutsätter. Då utskottet finner större svenska biståndsinsatser
till de fattiga länderna vara utomordentligt angelägna vill utskottet i enlighet
med förslaget i motionerna I: 424 och II: 511 förorda att initiativ tas av
Kungl. Maj :t till överläggningar mellan riksdagspartierna i syfte att nå
överenskommelse om en plan för en snabbare stegring av biståndsanslagen,
varvid den i nämnda motioner förordade målsättningen all 1 %-målet bör
uppnås senast budgetåret 1972/73 bör vara riktgivande. Dessa överläggningar
bör som påpekas i motionerna även kunna innefatta frågan om biståndets
finansiering. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna I: 424 och
II: 511 i vad de avser vägen till 1 %-målet.
Härav följer att utskottet i avvaktan på resultatet av de begärda överläggningarna
kan godta Kungl. Maj :ts anslagsäskanden för nästa budgetår under
utrikes- och finanshuvudtitlarna.»
dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
»7. att riksdagen i anledning av motionerna 1:424 och
II: 511 anhåller
a. att Kungl. Maj :t tar initiativ till överläggningar mellan
de demokratiska partierna i syfte att nå överenskommelse
om riktlinjer för när det svenska biståndet skall uppnå en
procent av bruttonationalprodukten varvid den i motionerna
förordade målsättningen bör vara riktgivande,
b. att Kungl. Maj:t snarast möjligt och helst till 1969 års
höstsession förelägger riksdagen de förslag som kan föranledas
av överenskommelsen,»
b. herr Ottosson (in), fru Diesen (m), herrar Bohman (m) och Petersson
i Gäddvik (m) som — vid bifall till reservationen 4 b — anser att den del
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
45
av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med »Som utskottet» och på s. 10
slutar med »av bruttonationalprodukten» bort ha följande lydelse:
»Utskottet har i det föregående förordat en plan varigenom 1 %-målet
kommer att uppnås 1974/75 samtidigt som det privata kapitalflödet till
u-länderna kraftigt befrämjas. I annat sammanhang har utskottet begärt
en parlamentarisk utredning om biståndspolitikens utformning i alla dess
olika aspekter. Av detta följer att utskottet inte är berett att tillstyrka motionerna
1:424 och 11:511, såvitt nu är i fråga.»
6. vid punkten 1 (Planeringsram m. m.) beträffande investeringsgarantier
av herrar Ottosson (m), Bengtson (ep), Nyman (fp), Dahlén (fp), fru
Diesen (m), fru Elvy Olsson (ep), herrar Lindblad (fp), Bohman (in),
Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Enskog (fp), Antonsson (ep),
Petersson i Gäddvik (in) och Ullsten (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »avstyrks därför» bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Till grund för utformningen av förslaget om statliga garantier för investeringar
i u-länder låg en inom finansdepartementet utarbetad promemoria.
Flertalet remissinstanser reste allvarliga invändningar mot att systemet
endast skulle omfatta de s. k. huvudmottagarländerna för Sveriges
bilaterala utvecklingsbistånd. Denna begränsning befarades kraftigt komma
att minska systemets värde. Dessa farhågor synes bekräftade enär
ännu ingen ansökan om investeringsgaranti inkommit till exportkreditnämnden
som administrerar garantierna.
Ett grundläggande villkor för att statsmakterna genom investeringsgarantier
skall stödja en investering i ett u-land bör enligt utskottets mening
vara att den kan inordnas i landets utvecklingsplan och tjäna landets
sociala och ekonomiska framåtskridande. Därutöver krävs givetvis att
myndigheterna i vederbörande land finner investeringen önskvärd och därför
är beredda att ge sitt tillstånd till den. Utskottet kan dock inte finna
några skäl för att dessa kriterier inte i lika hög grad skulle kunna gälla
samtliga u-länder, varvid den gängse FN-definitionen om vilka länder som
räknas till u-länder bör tillämpas. Garantier bör ej kunna ges för investeringar
i de kolonialiserade områdena i Södra Afrika.
Utskottet vill även påtala att regeln om att det investerande företaget
skall ge de anställda tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor och
visa en positiv inställning till fackföreningsverksamhet torde förutsätta att
företaget också är huvuddelägare. Detta strider å andra sidan mot en förklarlig
önskan i u-länderna att huvudinflytandet i företagen skall tillförsäkras
inhemska intressen. Bestämmelserna torde på denna punkt behöva
förtydligas.
Vad utskottet anfört i förevarande fråga bör ges Kungl. Maj :t till känna.
46
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
Utskottet tillstyrker sålunda motionerna I: 169 och II: 183, I: 441 och II:
341 samt I: 424 och II: 511.»
dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
»8. att riksdagen beträffande förslag om ändringar i reglerna
för det svenska systemet för investeringsgarantier i
u-länderna i anledning av motionerna I: 169 och II: 183,
I: 441 och 11:341 samt I: 424 och II: 511, de två sistnämnda
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet anfört,»
7. vid punkten 1 (Planeringsram in. m.) beträffande planeringsramen
av herrar Ottosson (m), Bengtson (ep), Nyman (fp), Dahlén (fp), fru
Diesen (m), fru Elvy Olsson (ep), herrar Lindblad (fp), Bohman (m),
Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Enskog (fp), Antonsson (ep),
Petersson i Gäddvik (m) och Ullsten (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 14 börjar med »Utskottet
ansluter» och på s. 15 slutar med »omfattande biståndsinsatser» bort ha
följande lydelse:
»Utskottet är berett att tills vidare godta den totala planeringsram för utvecklingsbiståndet
som redovisas i propositionen. Medel för den kommande
hjälpen till Syd- och Nord-Vietnam bör dock ställas till förfogande utanför
den planeringsram som riksdagen kan komma att fastställa. Utskottet vill
därvid hänvisa till sitt uttalande vid behandlingen av proposition 1968: 101
att svenskt bistånd till återuppbyggnaden i Vietnam snabbt kunde aktualisera
en väsentlig ökning av det totala svenska u-landsbiståndet. Utskottet
finner det angeläget att den svenska vietnamhjälpen får en effektiv inriktning
och blir av betydande omfattning. För att inte andra aktuella biståndsinsatser
därvid skall behöva senareläggas eller helt inställas vill utskottet
förorda att hjälpen till Vietnam lägges utanför den nu aktuella planeringsramen.
»
dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
»16. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
beträffande den totala planeringsramen för utvecklingsbiståndet
för budgetåren 1970/71 och 1971/72 som sin mening
ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.»
8. vid punkten 1 (Planeringsram m. in.) beträffande biståndets länderinriktning
av herr Dahlén (fp).
9. vid punkten 3 (Fältverksamhet) beträffande familjeplanering av herr
Ottosson (in), fru Diesen (m), herrar Bohman (m) och Petersson i Gäddvik
(m) som anser att
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
47
dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med »Motionsyrkande
av» och på s. 22 slutar med »ett familjeplaneringsinstitut» bort ha
följande lydelse:
»Utskottet delar de synpunkter på familjeplaneringen som kommit till
uttryck i motionerna 1:310 och 11:422. Familjeplaneringen utgör ett område,
där svenska insatser har varit vägledande och bidragit till en gradvis
förändrad inställning i dessa frågor. Detta har varit en förutsättning
för ökande verksamhet också från andra länders sida. I växande utsträckning
har också utvecklingsländerna sökt bistånd från Sverige i sin strävan
att få befolkningsutvecklingen under kontroll.
Eu ökad inriktning av vår utvecklingshjälp till detta område är naturlig.
Det är vidare enligt utskottets mening angeläget att man genom
systematisk analys av verksamheten samt specialiserad forskning når en
fördjupad kunskap om hur resurserna bäst skall användas. Befolkningsproblemens
komplicerade natur, sociologiskt, pedagogiskt, religiöst och
kulturgeografiskt lika väl som praktiskt-medicinskt, utgör goda skäl för
den i olika sammanhang framförda tanken på ett särskilt familjeplaneringsinstitut
för tvärvetenskaplig forskning. Institutet skulle bl. a. kunna
fungera som rådgivare till SIDA och svara för de problem av forskningsoch
ulvecklingskaraktär, som aktualiseras i samband med en ökad svensk
insats i befolkningsfrågorna.
Avsaknaden av en sådan basorganisation har säkerligen varit till förfång
för de svenska familjeplaneringsprojekten. Vid sidan av forskning bör
en huvuduppgift för institutet vara utbildningen av svensk och utländsk
personal i befolkningsfrågor. Den forsknings- och utbildningsgrupp för hithörande
frågor som SIDA planerar finner utskottet vara ett steg i rätt
riktning. Behovet av en basorganisation motiverar dock inrättandet av ett
särskilt familjeplaneringsinstitut.
Förslag om inrättande av ett sådant institut bör snarast möjligt föreläggas
riksdagen. Motionerna I: 310 och II: 422 tillstyrks såvitt nu är i fråga.
Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.»
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen i anledning av motionerna 1:310 och
11:422 i vad de avser inrättande av ett familjeplaneringsinstitut
som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört,»
10. vid punkten 3 (Fältverksamhet) beträffande familjeplanering i Costa
Rica av herrar Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Elvy Olsson (ep), herrar Lindblad
(fp), Enskog (fp) och Ullsten (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »Riksdagen
har» och slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
48
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
»Utskottet finner det angeläget att den latinamerikanska kontinenten
uppmärksammas mer när det gäller det framtida svenska biståndet. Sveriges
särskilda erfarenheter på familjeplaneringsområdet och den exceptionellt
höga befolkningstillväxten i flera av de latinamerikanska länderna,
inte minst i det i motionerna nämnda Costa Rica, gör insatser på detta område
särskilt angelägna. Med beaktande av vad utskottet förut anfört beträffande
val av s. k. huvudmottagarländer finner utskottet det naturligt
att man vid planeringen av en framtida svensk biståndsverksamhet i Latinamerika
även överväger andra hjälpprogram.»
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen i anledning av motionerna 1: 435 och
II: 420 i vad de avser stöd till familjeplanering i Costa Rica
som sin mening ger Ivungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört,»
11. vid punkten 3 (Fältverksamhet) beträffande studiestipendieringsprogram
av herrar Bengtson (ep), Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Elvy Olsson
(ep), herrar Lindblad (fp), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Enskog
(fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som anser alt
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med »Enligt vad»
och slutar med »i fråga» bort ersättas med text av följande lydelse:
»En inventering nyligen av flyktingsituationen i de olika afrikanska
staterna visar att antalet flyktingar uppgår till ca 1,2 milj. Många av dessa
flyktingar lever under miserabla sociala förhållanden. Utbildningen utgör
ett särskilt svårt problem. De länder där flyktingarna vistas har samtliga
stora besvärligheter att klara sina egna utbildningsbehov. Många av
dem gör trots detta berömvärda insatser för att också kunna ge flyktingarna
skolundervisning.
Sverige stöder på olika sätt utbildning av flyktingar bl. a. genom bidragen
till UNWRA, UNCHR och genom stöd till det s. k. Mozambique
Institute. Dessutom lämnas stöd åt FN-programmet för den sydafrikanska
apartheidpolitikens offer.
Enligt utskottets mening talar dock många skäl för att Sverige ökar
sina insatser för att medverka till en lindring av det allvarliga flyktingproblemet.
Ett förslag till stipendieprogram för flyktingarna bör i detta syfte
föreläggas 1970 års riksdag.
Stipendierna bör företrädesvis avse utbildning vid afrikanska utbildningsanstalter.
Frågan huruvida programmet bör koncentreras till utbildning
på särskild nivå bör övervägas. Den i motionen nämnda flyktingkonferensen
i Addis Abeba 1968 uppehöll sig vid denna fråga och dess rekommendationer
bör därför beaktas. Programmet bör läggas upp i nära samarbete
med de internationella flyktingorganisationerna och med de afrikanska
organisationer som har erfarenhet på området.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
49
Vad utskottet anfört i anledning av motionerna I: 424 och II: 511 bör ges
Kungl. Maj :t till känna.»
dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
»8. att riksdagen i anledning av motionerna 1:424 och
11:511 i vad de avser förslag till studiestipendieringsprogram
för flyktingar från Afrika som sin mening ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört,»
12. vid punkten 6 (Finansiellt utvecklingsbistånd) beträffande en miljardfond
för u-ländernas livsmedelsförsörjning av herrar Bengtson (ep),
Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Elvy Olsson (ep), herrar Lindblad (fp),
Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Enskog (fp), Antonsson (ep)
och Ullsten (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »Motionsyrkanden
av» och slutar med »i fråga» bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Stora ansträngningar har nedlagts på att förbättra u-ländernas egen livsmedelsproduktion
genom bättre brukningsmetoder och bevattningsanläggningar,
traktorisering och konstgödsel. Vidare har avsevärda förbättringar
kunnat åstadkommas genom de nya sädessorter som framkommit under de
senare åren som ett resultat av många års forskning. Dessa framgångar är
givetvis mycket tillfredsställande.
Livsmedelssituationen måste dock fortfarande anses mycket kritisk. Proteinbristen
utgör fortfarande ett stort problem liksom lagrings- och distributionssvårigheterna.
Utvecklingen på jordbruksområdet kommer att vara
förgäves om man inte samtidigt kan hejda befolkningsexplosionen. En ojämn
inkomstfördelning och otillräckliga jordreformer gör situationen osäker för
huvuddelen av befolkningen i de flesta länderna. Risken att den gynnsamma
utvecklingen bryts av nya torkkatastrofer kvarstår också.
Behovet av ett effektivt bistånd på livsmedelsområdet är därför mycket
stort. Detta måste innebära fortsatta livsmedelssändningar så länge behov
därav föreligger och energiska insatser för att ytterligare förbättra jordbruks-
och forskningsmetoder. Vidare erfordras ansträngningar för att differentiera
produktionen till förmån för mer proteinrika grödor, en ökad satsning
på animalieproduktion samt kapitalhjälp för inköp av konstgödsel,
finansiering av bevattningsanläggningar, mekanisering och lagring.
Stora kapitalinsatser är sålunda nödvändiga dels för att göra det möjligt
för u-länderna att utveckla sin egen livsmedelsproduktion, dels därför att
risken för hungerkatastrofer fortfarande kvarstår.
Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionerna 1:424 och 11:511 att
Sverige skall ta initiativ till uppbyggnad av en fond för u-ländernas livsmedelsförsörjning
inom ramen för FAO:s livsmedelsprogram. Målet för fon
-
50
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
dens storlek bör sättas till 1 miljard dollar per år. Sverige bör vara berett
att i första hand bidra med 100 milj. kr. årligen.»
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen i anledning av motionerna 1:424 och
II: 511 i vad de avser ett svenskt initiativ till inrättande av
en miljardfond för u-ländernas livsmedelsförsörjning som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
»
13. vid punkten 6 (Finansiellt utvecklingsbistånd) beträffande fond för
förinvesteringsstudier av herrar Bengtson (ep), Nyman (fp), Dahlén (fp),
fru Elvy Olsson (ep), herrar Lindblad (fp), Eliasson i Sundborn (ep),
Mattsson (ep), Enskog (fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »I motioner»
och slutar med »i fråga» bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet vill i enlighet med yrkandet i motionerna 1:424 och 11:511
tillstyrka att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär förslag om inrättande av en
fond för förinvesteringsstudier. Kungl. Maj:t har i olika sammanhang påpekat
att behovet av stöd till sådana studier delvis tillgodoses redan inom
den nuvarande biståndsverksamhetens ram bl. a. i samband med projektförberedelser
och projektkontroll vid utvecklingskrediter. Behovet av bättre
finansieringsmöjligheter för dylika investeringsundersökningar är emellertid
f. n. ett av de stora problemen när det gäller investeringsprojekt i uländerna.
Utskottet finner det därför angeläget att den föreslagna fonden
kommer till stånd.
Fonden bör enligt utskottets mening förvaltas av SIDA som skulle kunna
erbjuda ett u-land att finansiera de utredningar som krävs för att klargöra
genomförbarheten av tänkbara investeringsprojekt. Medel ur fonden bör
anslås efter ansökan av vederbörande u-landsregering som har att styrka
att den ifrågasatta investeringen skulle vara av väsentligt intresse för landets
ekonomiska och sociala utveckling. Villkoren för fonden bör kunna vara
analoga med dem som föreskrivs för investeringsgarantier och de s. k. ugarantierna
inom exportkreditområdet. Fondens användande bör inte vara
knuten till förinvesteringsstudier genom svenska konsultföretag utan principen
om fri anbudsgivning bör gälla.»
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 424 och
II: 511 i vad de avser förslag om inrättande av en fond för
förinvesteringsstudier som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,»
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
51
14. vid punkten 6 (Finansiellt utvecklingsbistånd) beträffande s. k. mjuka
krediter till Zambia av herrar Nyman (fp), Dahlén (fp), Lindblad (fp),
Enskog (fp) och Ullsten (fp) som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »En fortsatt»
och slutar med »till Zambia» bort ha följande lydelse:
»Sverige har enligt propositionen i samverkan med IDA och Världsbanken
beviljat en förhållandevis stor kredit för den s. k. Tan-Zam-vägen, vilken
kommer att ha viss betydelse för Zambias ekonomi. Zambia har dock inte
erhållit sin del av krediten på mjuka s. k. IDA-villkor utan kommer att få erlägga
ränta och amortering på vanliga kommersiella villkor. Detta på grund
av att landet enligt Världsbankens bedömning är i mindre behov av s. k.
mjukt kapital än flera andra u-länder.
FN-blockaden mot Rhodesia innebär dock enligt utskottets mening stora
påfrestningar på Zambias ekonomi. Landet har dessutom ett särskilt utsatt
läge. Utskottet vill därför tillstyrka yrkandet i motionerna I: 305 och II: 290
i vad de avser s. k. mjuka krediter till Zambia. Vad utskottet anfört bör ges
Kungl. Maj :t till känna.»
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen i anledning av motionerna 1: 305 och
II: 290 i vad de avser s. k. mjuka krediter till Zambia som
sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,
»
Särskilt yttrande
vid punkten 3 (Fältverksamhet) beträffande bidrag till enskilda svenska
organisationers biståndsverksamhet av herrar Ottosson (m), Bengtson (ep),
Nyman (fp), Dahlén (fp), fru Diesen (m), fru Elvy Olsson (ep), herrar
Lindblad (fp), Bohman (m), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Enskog
(fp), Antonsson (ep), Petersson i Gäddvik (m) och Ullsten (fp) som
anfört:
»Vi vill uttala vår stora uppskattning av insatser i biståndsarbetet som utföres
av missionen och andra enskilda organisationer. Dessa organisationer
med sin delvis mycket långa u-landserfarenhet kombinerad med ett starkt
personligt engagemang torde ha stora förutsättningar att även i fortsättningen
bidraga med effektiva insatser i biståndsarbetet. Det bör enligt utskottets
mening vara angeläget att genom statliga bidrag till byggnader och
tidsenliga hjälpmedel skapa bättre arbetsbetingelser och därmed större
effektivitet för de enskilda organisationer som arbetar med biståndsverksamhet.
52
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1969
Den utvidgning av bidragsmöjligheterna som SIDA föreslog 1968 och som
vann riksdagens bifall borde kunna utnyttjas för att ytterligare öka de enskilda
organisationernas drift- och startbidrag, fredskårsverksamhet m. m.
Reglerna härför borde sålunda utformas mindre restriktivt än för närvarande.
Yi förutsätter att SIDA väl tillvaratar möjligheterna att i ökad utsträckning
ställa medel till förfogande för de enskilda organisationernas
biståndsverksamhet.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1769 690027
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av lagen den 14 juni 1917 a1 i texten