Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning och fördelning av läkare in. in. jämte motioner och Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m.

1969-05-06 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1969:83, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning och fördelning av läkare in. in. jämte motioner och Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 83—86

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

1

Nr 83

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning

och fördelning av läkare in. in. jämte

motioner och Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till efterutbildning av

viss sjukvårdspersonal m. m.

(3:e avd.)

Propositionerna

Kungl. Maj :t har i propositionen nr 35 under åberopande av utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för den 21 februari 1969

1. föreslagit riksdagen att godkänna vad som i statsrådsprotokollet förordats
a.

rörande grundutbildning för läkare av fem och ett halvt år,

b. om systematisk undervisning under vidareutbildning av läkare,

2. berett riksdagen tillfälle att yttra sig angående vad som i statsrådsprotokollet

anförts om vidareutbildning av läkare m. m. i övrigt,

3. töreslagit riksdagen att till Vidareutbildning av läkare för budgetåret

1969/70 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.

I propositionen redovisas ett förslag från socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet

om läkares grundutbildning och vidareutbildning. Till

grund för förslaget ligger bl. a. ett förslag till överenskommelse mellan de

nordiska länderna om enhetliga regler rörande specialistkompetens för

läkare.

Propositionen bärs upp av grundtanken att läkarnas vidareutbildning

skall inordnas i den allmänna sjukvårdsplaneringen. Läkarnas vidareutbildning

skall därvid utformas som ett led i en strävan efter en balanserad

expansion av sjukvårdens olika grenar. Det framhålls i detta sammanhang

att viktiga områden som behöver byggas ut är den öppna vården utanför

sjukhusen, den psykiatriska vården och långtidssjukvården.

Ett program läggs fram för användningen av läkartillskottet i landet

fram till år 1975.

Läkarresurserna bör liksom övriga sjukvårdsresurser inriktas på att tillgodose

patienternas olika behov av sjukvård. Praktiskt taget alla nya läkare

förutsätts gå igenom vidareutbildning som sker genom tjänstgöring i offentlig

sjukvård. Antalet tjänster som kan utnyttjas för vidareutbildning bör vid

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 83—86

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr So år 196!)

varje lidpunkt motsvara antalet läkare som efterfrågar sådan utbildning.

Dessa tjänster bör vara fördelade på sjukvårdens olika sektorer så, att de

svarar mot det förutsebara sjukvårdsbehovet. Genom ett sådant system kan

läkarresurserna kanaliseras till de områden där de bäst behövs.

Tiden för grundutbildningen för läkare fram till läkarexamen — som

avses ersätta nuvarande medicine licentiatexamen — föreslås bli förkortad

från sex och ett halvt år till fem och ett halvt år, huvudsakligen genom

att de s. k. assistenttj änstgöringarna på nio månader utgår ur grundutbildningen.

Läkarexamen enligt den nya studieordningen beräknas komma att

avläggas första gången i början av år 1973.

Vidare föreslås att vidareutbildningen, som läkaren skall fullgöra i underordnad

ställning, skall inledas med en allmän utbildningsperiod, kallad

allmäntjänstgöring. 1 propositionen uttalas, att den obligatoriska allmäntjänstgöringen

— vars omfattning och innehåll bestäms av Kungl. Maj :t

— bör omfatta 21 månader, av vilka bl. a. sex månader inom öppen vård

och tre månader inom psykiatri.

Den fortsatta vidareutbildningen avses komma att äga rum i form av

antingen en specialistutbildning, som i regel skall omfatta tjänstgöringar

under sammanlagt 4—5 år, eller en utbildning till allmänpraktiker under

tre år. Härunder skall läkaren följa viss systematisk undervisning.

Nya specialistbehörighetsbestämmelser avses komma att meddelas av

Kungl. Maj :t. Sedan beslut fattats om genomförande av den reformerade

läkarutbildningen finns förutsättningar för Kungl. Maj:t att för Sveriges

del godkänna den nordiska överenskommelsen.

En särskild nämnd föreslås bli inrättad med uppgift att svara för huvuddelen

av de med vidareutbildningen sammanhängande frågorna.

Slutligen föreslås att ett nytt förslagsanslag kallat Vidareutbildning av

läkare tas upp med 1,6 milj. kr. för budgetåret 1969/70.

Kungl. Maj :t har i propositionen nr 1 (bilaga 7, punkten G 15, s. 135—138

i utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari 1969)

föreslagit riksdagen

att till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret

1969/70 anvisa ett förslagsanslag av 620 000 kr.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande i anledning av propositionen

nr 35 väckta motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 926 av herr Kaijser m. fl. och II: 1059

av herr förste vice talmannen von Friesen m. fl. vari hemställts

att riksdagen vid behandling av proposition nr 35 angående vidareutbildning

och fördelning av läkare m. m. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala

att specialiteten invärtesmedicinska allergisjukdomar bör inrättas som själv
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

3

ständig specialitet, eller därest grenspecialiteter redan nu principiellt skall

införas, specialiteten invärtesmedicinska allergisj ukdomar inrättas som grenspecialitet

inom specialiteten allmän invärtes medicin,

dels de likalydande motionerna 1:935 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och

II: 1073 av fru Frsenkel m. fl. vari hemställts

att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 35 i skrivelse till Kungl.

Maj :t ger till känna vad som i motionerna anförts

1. att vederbörande myndigheter får i uppdrag att regelbundet upprätta

personalbudgeter för olika vårdområden och specialistfunktioner,

2. att staten måtte medverka till att effektiv vård kan erbjudas vid mindre

lasarett genom att viss vidareutbildning kan förläggas även tilll dessa,

3. att staten måtte ansvara för och bekosta vidareutbildningen av läkare

så att huvudmännen kompenseras även för indirekta kostnader för t. ex.

vikarier vid ordinarie tjänsteinnehavares studier,

4. att metoderna för antagning till medicinsk utbildning studeras ytterligare

enligt vad i motionerna anges,

5. att möjligheterna till vidareutbildning för redan verksamma läkare

underlättas genom möjlighet för dessa att ta del i den nya systematiska

undervisningen,

6. att beteende- och samhällsvetenskaplig undervisning liksom träning i

intervjuteknik, samtalsterapi etc. måtte ges större utrymme i läkarutbildningen,

dels de likalydande motionerna I: 936 av herr Kaijser m. fl. och II: 1075

av herrar Magnusson i Borås och Nelander vari hemställts

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar

att rätten att tillsätta ytterligare läkartjänster måtte ges sjukvårdshuvudmännen,

dock inom av socialstyrelsen angivna ramar, samt

att allmäntjänstgöring inte bör införas inom psykiatri och öppen vård

innan tillfredsställande handledning kan tillförsäkras de tjänstgörande läkarna,

dels de likalydande motionerna 1:938 av herr Sörlin m. fl. och II: 1072

av herr Eskel m. fl. vari hemställts

att riksdagen i anledning av proposition nr 35 uttalar att Kungl. Maj :t

snarast utfärdar eller anger tidpunkt för erforderliga bestämmelser i frågan

om höjda kompetenskrav för provinsialläkartjänst,

dels de likalydande motionerna 1:937 av herr Sörenson och II: 1074 av

herr Jönsson i Ingemarsgården vari hemställts att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening ge till känna

1. att vid läkares grundutbildning mer tid ges åt ämnet psykiatri, särskilt

då vad gäller psykoterapi, än vad som ryms i det föreliggande förslaget,

2. att vid fastställande av specialistutbildningen i psykiatri ämnets innehåll,

omfattning och inriktning ges en ställning fullt jämbördig med de somatiska

specialiteterna.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 83—86

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

Vidare har utskottet behandlat de vid riksdagens början väckta likalydande

motionerna I: 109 av herr Nils Nilsson m. fl. och II: 128 av herr Jonasson

m. fl. vari hemställts

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en översyn

av provinsialläkarväsendet i enlighet med vad i motionerna anförts.

Utskottets yttrande

Sedan lång tid tillbaka har pågått ett aktivt arbete i syfte att inom tillgängliga

resurser anpassa sjukvården till de former som de medicinska

framstegen, medborgarnas önskemål och samhällsutvecklingen i övrigt kan

påkalla. I detta arbete har, sedan grunderna lagts genom statsmakternas

beslut år 1954, centralt ingått utvecklingen av de personella läkarresurserna.

Till följd av beslut om utbyggnad av läkarutbildningen kan under de

närmaste åren väntas en stark ökning av läkarantalet i landet.

Redan från dessa utgångspunkter och med beaktande av de ändrade

förutsättningar som utvecklingen erbjudit har läkarutbildningen som sådan

ett starkt intresse. De reformsträvanden som utvecklat sig ur de vetenskapliga

och utbildningsmässiga bedömningarna har sammanförts med de ur

behovs- och resursfördelningssynpunkt härledda kraven och med internordiska

initiativ.

Riksdagen har nu i propositionen förelagts vissa konkreta förslag som

i förening med i övrigt redovisade bedömningar sammanfattar de huvudsakliga

grunderna för läkarnas vidareutbildning efter den grundläggande

utbildningen. Dessa grunder förenar utbildningssynpunkterna med kraven

på en inordning i den allmänna sjukvårdsplaneringen. Därmed kan tillgodoses

de krav som framförts på en balanserad expansion av sjukvårdens olika

grenar med tonvikt på den öppna vården, den psykiatriska vården och långtidssjukvården.

Inordningen av utbildningen i sjukvårdsplaneringen följs

upp av ett framlagt program för läkartillskottets inriktning fram till år

1975.

Grundutbildningen lades fast genom 1954 års nämnda beslut

och omfattar tiden till medicine licentiatexamen. Examensfordringarna och

undervisningen har avpassats för en studietid om normalt sex och ett halvt

studieår. Riksdagen har godtagit de ändringar i grundutbildningen som kan

genomföras inom ramen för gällande studieordning (prop. 1969: 1, bil. 10,

s. 303 f., SU 46, s. 10—17).

Kungl. Maj :t föreslår nu riksdagen att godkänna vad departementschefen

förordat rörande grundutbildning för läkare om fem och ett halvt år.

Förslaget innebär huvudsakligen att nuvarande assistenttjänstgöringar utgår

ur grundutbildningen och inordnas i vidareutbildningen. Departementschefen

har anfört att universitetskanslersämbetet ytterligare bör överväga de

möjligheter som kan finnas att begränsa omfattningen av grundutbildningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

o

i samband med att Vidareutbildningen förstärks.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och har ingen erinran mot vad

departementschefen i övrigt i sammanhanget anfört.

I propositionen nr 31 med förslag till reformerad forskarutbildning hav

anmälts även förslaget att grundutbildningen skall avslutas med läliar examen

i stället för medicine licentiatexamen. Läkarexamen enligt den nya

studieordningen skall normalt kunna avläggas första gången i början av år

1973.

I statsrådsprotokollet redovisas att önskemål iramstäilts om nya ämnesmoment

i utbildningen. Departementschefen anför att vederbörande myndigheter

bör uppmärksamt studera önskemål om förändringar i utbildningen

och att utbildnings- och studieplanerna bör fortlöpande revideras

inom den uppdragna tidsramen.

Även i motioner har tagits upp härtill anknytande frågor. Sålunda föreslås

i motionerna I: 935 och II: 1073 ett riksdagens uttalande för ökat utrymme

i läkarutbildningen för beteende- och samhällsvetenskaplig undervisning,

träning i intervjuteknik in. m. I motionerna 1:037 och 11:1074

föreslås att riksdagen uttalar sig för en ökning av undervisningen i psykiatri

inom grundutbildningen.

Utskottet vill erinra om riksdagens nämnda beslut om en bunden studiegång

under hela grundutbildningen. Med anledning av att önskemål framförts

om att nya ämnesmoment, bl. a. psykoterapi, skall införas i utbildningen,

har föredragande departementschefen i den av utskottet nu behandlade

propositionen uttalat, att dessa önskemål uppmärksamt bör studeras

av vederbörande myndigheter samt att det finns anledning att fortlöpande

revidera utbildnings- och studieplanerna med hänsyn till sjukvårdens utveckling

och forskningens framsteg. Med hänvisning till det anförda utgår

utskottet från att de motionsvis framförda önskemålen kommer att i lämplig

omfattning beaktas utan något riksdagens uttalande.

I anslutning till det i motionerna I: 935 och II: 1073 föreslagna uttalandet

för en översyn av metoderna för antagning till medicinsk utbildning

erinrar utskottet om att kompetensutredningen enligt direktiven har till

uppgift att göra en översyn av bestämmelserna rörande meritvärderingsgrunderna

för urvalet bland de sökande till spärrade utbildningslinjer. Anledning

till föreslaget uttalande föreligger därför inte.

Kungl. Maj :t bar — med hänsyn till ärendets vikt — berett riksdagen tillfälle

att yttra sig över vad departementschefen anfört om vidareutbildning

av läkare m. m. och föreslagit riksdagen att godkänna vad som

i statsrådsprotokollet förordas om systematisk undervisning under vidareutbildningen.

Som anförts ankommer det på Kungl. Maj :t att besluta om

åtskilliga av de frågor som rör läkarutbildningen och även om den närmare

omfattningen och utformningen m. m. av den systematiska undervisningen

inom den medelsram som blir tillgänglig för ändamålet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

I propositionen har förordats att läkarnas vidareutbildning i framtiden

skall inordnas i den allmänna sjukvårdsplaneringen. Detta förutsättes ske

genom att vidareutbildningen utformas som ett led i en strävan efter en

balanserad expansion av sjukvårdens olika grenar. Det framhålls därvid

att läkarresurserna, i likhet med övriga sjukvårdsresurser, bör inriktas på

att tillgodose patienternas olika behov av sjukvård.

Inga delade meningar råder inom utskottet beträffande det önskvärda i

att vidareutbildningen av läkare får en sådan principiell utformning i framtiden.

Det finns enligt utskottets mening skäl att understryka det värdefulla

i att vidareutbildningen av läkare därmed på ett naturligt sätt möjliggör

en utbyggnad av sådana viktiga områden inom sjukvården där resurserna

nu av olika skäl inte helt svarar mot sjukvårdsbehovet.

I propositionen redovisas ett program för användningen av läkartillskottet

1 landet fram till och med år 1975. Programmet innebär en satsning på framför

allt den öppna vården utanför sjukhusen, den psykiatriska vården och

långtidssjukvården. Avsikten är att detta program skall vara riktpunkt för

socialstyrelsens planering av sjukvårdens utbyggnad fram till mitten av

1970-talet. I detta program för användning av nytillskottet av leg. läkare

beräknas att ca 1 200 nya tjänster behöver inrättas inom den öppna vården,

varav ca 650 tjänster kan användas för utbildningsändamål, och ca 1 600

nya tjänster inom den slutna sjukvården. Av dessa faller drygt 600 på psykiatri

och långtidsvård. Drygt 6 000 läkare beräknas tillkomma fram till och

med år 1975. De läkare som inte tas i anspråk för att uppehålla ifrågavarande

2 800 nya läkartjänster beräknas i första hand användas för att fylla vakanser

inom öppen vård och för att öka antalet överläkare m. fl. inom den

slutna vården.

Forskarutbildningen i kliniska ämnen berörs av chefen för utbildningsdepartementet

i propositionen nr 31 (s. 67—68). Utskottet har förutsatt att

det nämnda programmet ger utrymme för erforderligt antal tjänster för

forskarutbildning som kan ge en nödvändig praktisk klinisk erfarenhet.

I motionerna I: 936 och II: 1075 hemställs att riksdagen uttalar att inrättande

av nya läkartjänster måtte få beslutas av sjukvårdshuvudmännen,

dock inom av socialstyrelsen angivna ramar.

Enligt utskottets bedömning kan det finnas skäl som talar för att huvudmännen

på längre sikt själva får möjlighet att inrätta nya tjänster. I dagens

läge finns det emellertid anledning att centralt i samverkan med sjukvårdshuvudmännen

styra fördelningen av nya läkartjänster för att nå syftet att

dimensionera vidareutbildningen efter det framtida sjukvårdsbehovet. Utskottet

avstyrker därför bifall till motionerna.

Genom det i propositionen föreslagna systemet för fördelning av läkare

synes även syftet med motionerna I: 109 och II: 128 om en översyn av provinsialläkarväsendet

vara i väsentliga delar tillgodosett. Organisationen av den

öppna vården torde också gå motionärernas syfte till mötes.

Syftet med förslaget i motionerna I: 935 och II: 1073 om uppdrag för ve
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

7

derbörande myndigheter att upprätta personalbudgeter för olika vårdområden

och specialistfunktioner är enligt utskottets mening redan tillgodosett

genom de rullande prognosundersökningar som socialstyrelsen genomför.

Den första, Rupro 67, redovisades i fjol medan en ny undersökning, Rupro

69, pågår. Utskottet finner därför inte anledning till något särskilt uttalande

från riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet.

Vidareutbildningen skall enligt förslaget inledas med en allmän utbildningsperiod,

kallad allmäntjänstgöring. I propositionen uttalas att denna,

vars omfattning och innehåll bestäms av Kungl. Maj :t, bör omfatta 21

månader, av vilka sex månader inom öppen vård och tre månader inom

psykiatri.

I motionerna I: 936 och II: 1075 föreslås att riksdagen uttalar att allmäntjänstgöring

inte bör införas inom psykiatri och öppen vård innan tillfredsställande

handledning kan tillförsäkras de tjänstgörande läkarna. Inom den

öppna, icke sjukhusbundna vården fanns hösten 1968 ca 750 heltidsarbetande

läkare verksamma, i huvudsak provinsialläkare. Härutöver fanns ett

antal utländska läkare som ännu ej fått generell behörighet. Inom den

psykiatriska sjukvården fanns vid samma tidpunkt ca 600 heltidsarbetande

läkare.

Enligt utskottets mening föreligger därför goda förutsättningar för att

erbjuda alla läkare handledning under allmän tjänstgöringen. I den mån så

inte sker finner utskottet del i likhet med departementschefen nödvändigt

att ur fördelningssynpunkt övergångsvis acceptera vissa provisoriska anordningar.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

Den fortsatta vidareutbildningen efter allmäntjänstgöringen föreslås ske

i form av antingen specialistutbildning eller utbildning till allmänpraktiker.

Specialistutbildningen omfattar i regel 4—5 år och skall i huvudsak fullgöras

i form av tjänstgöring inom sjukhus av kategori I och II. Utbildningen

kan ske inom ett 40-tal olika specialiteter.

I motionerna I: 935 och II: 1073 föreslås ett riksdagens uttalande om att

staten måtte medverka till att effektiv vård kan erbjudas vid mindre lasarett

genom att viss vidareutbildning kan förläggas även till dessa.

Frågeställningen har berörts av socialstyrelsen i det betänkande som

ligger till grund för propositionen. Styrelsen framhåller att utvecklingen

medför att små sjukhus — odelade lasarett och sjukstugor — antingen ombildas

till flerläkarstationer eller byggs ut i en omfattning, som möjliggör

att sjukhuset kan accepteras som kategori Il-sjukhus. För att underlätta

situationen så länge de små sjukhusen finns kvar bär socialstyrelsen förklarat

sig beredd att vid behov föreslå särskilda åtgärder, som kan underlätta

rekryteringen av läkare till ifrågavarande sjukvårdsenheter. Departementschefen

har vidare i propositionen uttalat sig för att man övergångsvis

måste acceptera att tjänstgöring vid berörda sjukhus får tillgodoräknas

som vidareutbildning.

Enligt utskottets bedömning medför därför inte den nya utbildnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

gången i och för sig ökade rekryteringssvårigheter för de små sjukvårdsenheterna.

Utskottet anser det heller inte ändamålsenligt att i enlighet med

motionsförslagen mera allmänt förlägga vidareutbildningen till de mindre

sjukhusen då dessa lika. normalt inte kan erbjuda tillräckligt stort och

allsidigt sammansatt patientmaterial. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

I motionerna I: 937 och II: 1074 föreslås att riksdagen uttalar sig för att

vid fastställande av speicalistutbildningen i psykiatri ämnets innehåll, omfattning

och inriktning ges en ställning fullt jämbördig med de somatiska

specialiteterna.

Specialist- och läkarutbildningssakkunniga (SLUS) föreslog i sitt betänkande

att det för vissa specialiteter fanns skäl att något överskrida de

minimitider som angetts i förslaget till överenskommelse mellan de nordiska

länderna om enhetliga regler rörande specialistkompetens för läkare.

Detta gällde bl. a. specialiteterna inom grupperna invärtes sjukdomar, kirurgiska

sjukdomar och psykiska sjukdomar. Socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet

har i sitt förslag inte funnit skäl förorda avsteg från

de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj :t kommer senare att besluta om den närmare omfattningen

av specialistutbildningen. Föredragande departementschefen har emellertid

uttalat att han finner de framlagda förslagen väl avvägda i förhållande till

dagens behov. Utskottet finner det inte erforderligt med något riksdagens

uttalande i anledning av motionerna.

I motionerna I: 926 och II: 1059 föreslås att riksdagen uttalar sig för att

specialiteten internmedicinska allergisjukdomar inrättas som självständig

specialitet eller grenspecialitet.

Enligt vad utskottet erfarit är meningarna delade inom läkarvetenskapen

huruvida allergispecialiteten i framtiden bör få en laboratoriemässig eller

klinisk förankring. Utskottet utgår från att denna fråga kommer att prövas

av den föreslagna nämnden för läkares vidareutbildning. Med hänsyn

härtill avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.

Mot den i propositionen skisserade utbildningen av allmänpraktiker har

inga erinringar framförts inom utskottet.

I motionerna I: 938 och II: 1072 föreslås att riksdagen uttalar att Kungl.

Maj :t snarast utfärdar eller anger tidpunkt från vilken skall gälla höjda

kompetenskrav för provinsialläkartjänst.

I propositionen uttalar föredragande departementschefen att om en särskild

allmänpraktikerutbildning införs så bör denna så snart det lämpligen

låter sig göra också bli ett krav för behörighet till provinsialläkartjänst och

motsvarande tjänst. Förslag om införande av särskilt kompetenskrav för

allmänpraktiker anses skola läggas fram för riksdagen i annat sammanhang.

Utskottet finner i likhet med motionärerna det önskvärt att kompetenskraven

för tjänsteläkare så snart som möjligt höjs till samma nivå som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

9

för övriga allmänpraktiker. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj :t

i samband med det i propositionen aviserade förslaget om ändringar i lagen

om behörighet att utöva läkaryrket tar upp frågan om från vilken tidpunkt

en höjning av behörighetskraven för provinsialläkare m. fl. skall gälla.

Förslaget om införande av systematisk undervisning i samband med vidareutbildningen

tillstyrks av utskottet.

I motionerna 1:935 och 11:1073 föreslås att redan verksamma läkare

bör få möjlighet att delta i den systematiska undervisningen. Utskottet förutsätter

att det blir en uppgift för den föreslagna nämnden för läkares vidareutbildning,

som bl. a. skall organisera den systematiska undervisningen,

att utreda och lämna förslag hur en sådan efterutbildning bör anordnas.

Något särskilt riksdagens uttalande finner utskottet inte erforderligt.

Merkostnaderna för införande av systematisk undervisning under vidareutbildningen

har vid full utbyggnad beräknats till ca 6,5 milj. kr., inräknat

kostnaderna för den föreslagna nya nämnden för läkares vidareutbildning.

För budgetåret 1969/70 beräknas kostnaderna uppgå till 1,6 milj. kr.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot medelsberäkningen.

I motionerna I: 935 och II: 1073 föreslås att staten bör svara även för de

indirekta kostnader som följer av förslaget om att systematisk undervisning

skall införas under vidareutbildningen.

Med hänvisning till att Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet

förbehållit sig rätten att senare ta upp frågan om eventuellt

bidrag från staten för vissa kostnader i samband med vidareutbildningen,

som förslaget kan medföra för huvudmännens del, avstyrker utskottet bifall

till motionsyrkandet.

Utskottet, som vill betona angelägenheten av att nämnden för läkares vidareutbildning

inrättas snarast och helst den 1 juli 1969, har i övrigt inte

funnit anledning till något riksdagens uttalande med anledning av vad som

anförts om vidareutbildning av läkare m. m.

Sedan Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen beräknat 620 000 kr. för

efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. har departementschefen

i propositionen nr 35 anfört att vid bifall till förslaget om att anvisa 1 600 000

kr. för vidareutbildning av läkare kan belastningen på anslaget Efterutbildning

av viss sjukvårdspersonal m. m. komma att bli ca 200 000 kr.

mindre än som tidigare beräknats. Anslaget kan därför anvisas med motsvarande

lägre belopp.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats

rörande grundutbildning för läkare av fem och ett

halvt år,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

2. beträffande nya ämnesmoment i grundutbildningen att

riksdagen avslår motionerna I: 935 och II: 1073 samt 1:937

och II: 1074, samtliga såvitt nu är i fråga,

3. beträffande antagning till grundutbildning att riksdagen

avslår motionerna I: 935 och II: 1073 såvitt nu är i fråga,

4. beträffande tjänster för forskarutbildning att riksdagen

som sin mening ger Ivungl. Maj :t till känna vad utskottet

anfört,

5. beträffande inrättande av nya läkartjänster att riksdagen

avslår motionerna I: 936 och II: 1075 såvitt nu är i fråga,

6. beträffande en översyn av provinsialläkarväsendet att

riksdagen avslår motionerna I: 109 och II: 128,

7. beträffande en personalbudget att riksdagen avslår motionerna

I: 935 och II: 1073 såvitt nu är i fråga,

8. beträffande allmäntjänstgöringen att riksdagen avslår

motionerna I: 936 och II: 1075 såvitt nu är i fråga,

9. beträffande vidareutbildning vid mindre lasarett att

riksdagen avslår motionerna I: 935 och II: 1073 såvitt nu är

i fråga,

10. beträffande specialistutbildningen i psykiatri att riksdagen

avslår motionerna 1:937 och 11:1074 såvitt nu är

i fråga,

11. beträffande specialiteten internmedicinska allergisjukdomar

att riksdagen avslår motionerna I: 926 och II: 1059,

12. beträffande kompetenskrav för provinsialläkartjänst

att riksdagen i anledning av motionerna I: 938 och II: 1072

som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet

anfört,

13. att riksdagen med avslag å motionerna 1: 935 och II:

1073, nämnda motioner såvitt nu är i fråga, godkänner vad

i statsrådsprotokollet förordats om systematisk undervisning

under vidareutbildning av läkare,

14. beträffande kostnadsfördelningen att riksdagen avslår

motionerna I: 935 och II: 1073 såvitt nu är i fråga,

15. beträffande vad i statsrådsprotokollet anförts om vidareutbildning

av läkare m. m. i vad det inte behandlats

under 4—14 att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj :t

till känna vad utskottet anfört,

16. att riksdagen för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten

under femte huvudtiteln anvisar

a. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Vidareutbildning

av läkare ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.,

b. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag till Efterutbild
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

11

ning av viss sjukvårdspersonal m. m. ett förslagsanslag av

420 000 kr.

Stockholm den 6 maj 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 84.

Reservationer

1. beträffande tjänster för forskarutbildning av herr Ottosson (m), fru

Diesen (m), herr Bohman (m) och fröken Ljungberg (m) som anser att

det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med »Forskarutbildningen

i» och slutar med »klinisk erfarenhet» bort ha följande lydelse:

»Forskarutbildningen i kliniska ämnen berörs av chefen för utbildningsdepartementet

i propositionen nr 31 (s. 67—68). Departementschefen utgår

däri från en genomsnittlig forskarutbildningstid av 4 år men framhåller att

den kliniska utbildningen måste kombineras med omfattande klinisk erfarenhet

och att den sammanlagda tiden därför måste få omfatta mer än 4 år.

Utskottet vill i anledning härav beträffande tjänster för forskarutbildning

understryka vikten av att underläkartjänsterna vid universitetsklinikerna

ges sådan konstruktion att detta syfte kan förverkligas och att den nu föreslagna

utbildningsgången inte genomförs på sådant sätt att detta försvåras.

Konstruktionen av läkartjänsterna vid undervisningssjukhusen torde därför

lämpligen böra utformas i samråd mellan universitetsmyndigheterna, socialstyrelsen

och de berörda sjukvårdshuvudmännen.»

2. beträffande inrättande av nya läkartjänster av herr Ottosson (m), fru

Diesen (m), herr Bohman (m) och fröken Ljungberg (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med »Enligt utskottets»

och slutar med »till motionerna» bort ha följande lydelse.

»Det är enligt utskottets mening ur såväl patienternas som sjukvårdshuvudmännens

synvinkel angeläget att den nu förestående omläggningen av

läkarutbildningen inte leder till att antalet väl utbildade underläkare vid de

medicinska och kirurgiska klinikerna går ned och att dessa läkare ersätts

med praktiskt oerfarna nyexaminerade läkare. Riksdagen bör därför nu inte

binda sig vid vissa bestämda läkarkvoter. Det torde böra ankomma på sjuk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969

vårdshuvudmännen att i samråd med socialstyrelsen successivt tillskapa de

nya tjänster som kan komma att erfordras för att tillgodose uppkommande

utbildningsbehov och möjliggöra effektiv handledning inom den öppna vården

och för att omvandla befintliga underläkartjänster med längretidsförordnanden

i den utsträckning som kan befinnas erforderligt med hänsyn

till kravet på eu effektiv och mot patienternas behov svarande sjukvård.

Utskottet anser att denna utskottets uppfattning bör delges Kungl. Maj :t.»

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

»5. beträffande inrättande av nya läkartjänster att riksdagen

i anledning av motionerna I: 936 och II: 1075, såvitt

nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad

utskottet anfört,»

3. beträffande specialiteten internmedicinska allergisjukdomar av herr

Ottosson (in), fru Diesen (in), herr Bohman (in) och fröken Ljungberg

(m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »Enligt vad»

och slutar med »till motionsyrkandena» bort ha följande lydelse:

»De allergiska sjukdomar som ingår i det invärtes medicinska området har

med åren fått allt större betydelse. Det har också blivit alltmera påtagligt att

dessa sjukdomar såväl ur diagnostisk som terapeutisk synpunkt erbjuder

mycket speciella problem. Det är därför angeläget att man vid det förestående

fastställandet av de olika specialiteterna inrättar specialiteten internmedicinska

allergiska sjukdomar antingen som en självständig specialitet

eller som en grenspecialitet inom specialiteten invärtes medicin. Denna utskottets

uppfattning bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

»11. beträffande specialiteten internmedicinska allergisjukdomar

att riksdagen med bifall till motionerna 1:926

och II: 1059 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad

utskottet anfört,»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning och fördelning av läkare m. m. jämte motioner och Kungl. Maj:ts i sta a1 i texten