Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarutbildning och forskarkarriär m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till statsutskottet.

1969-05-09 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1969:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarutbildning och forskarkarriär m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till statsutskottet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 93—95

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

1

Nr 93

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarutbildning

och forskarkarriär m. m. jämte motioner, såvitt

propositionen och motionerna hänvisats till statsutskottet.

(2:a avd.)

Propositionen

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bilaga 10, punkterna E 30, E 42 och

E 43) beräknat medel för de ändamål som avses med nedanstående anslag, har

Kungl. Maj:t i propositionen nr 31 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för den 7 mars 1969 föreslagit riksdagen att,

såvitt nu är i fråga, dels godkänna de riktlinjer för forskarutbildning och forskarkarriär

m. m. som förordats i statsrådsprotokollet, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att

besluta om grupplivförsäkring för innehavare av doktorandstipendium, dels för

budgetåret 1969/70 under åttonde huvudtiteln anvisa till Vissa kostnader för

reformerad forskarutbildning m. m. ett förslagsanslag av 3 878 000 kr., till Särskilda

åtgärder för forskarutbildning ett anslag av 3 400 000 kr. och till Stipendier för

främjande av högre vetenskapliga studier ett reservationsanslag av 10 212 000 kr.

Propositionen nr 31 innehåller även förslag till förordning om ändring i studiemedelsförordningen

den 4 juni 1964 (nr 401) och förslag om anvisande under

nionde huvudtiteln av anslag till Vissa kostnader för doktorandstipendier vid jordbrukets

högskolor. Propositionen har i vad avser ändringen i studiemedelsförordningen

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet och i vad

avser anslag under nionde huvudtiteln hänvisats till jordbruksutskottet.

Propositionen bygger på 1963 års forskarutrednings huvudbetänkande (SOU

1966: 67—68) och behandlar tre huvudfrågor nämligen forskarutbildningen, studiefinansieringen

och forskarkarriären.

Reformeringen av forskarutbildningen innebär att nuvarande licentiatexamen

och doktorsgrad förs samman till en vetenskaplig examen, doktorsexamen. Studierna

för denna examen skall läggas upp så att den effektiva studietiden kan

begränsas till fyra år. En genomtänkt, systematiskt planerad utbildningsgång skall

läggas upp för i princip varje enskild doktorand. I den nya forskarutbildningen avses

inslaget av metodisk undervisning och handledning öka väsentligt.

1 —- Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 93—95

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

Det nya utbildningssystemet föreslås träda i funktion den 1 juli 1969. Med

hänsyn till det omfattande planeringsarbetet föreslås övergången ske successivt

under en tvåårsperiod. Avsikten är vidare att de som börjat licentiatstudier skall

antingen gå över till det nya utbildningssystemet eller avlägga licentiatexamen före

den 1 juli 1971. Motsvarande kommer i princip att gälla fram till den 1 juli 1974

för den som nu arbetar på avhandling för doktorsgrad.

Studiejinansieringen föreslås bli löst enligt samma huvudlinjer som f. n., dvs.

genom särskilda stipendier samt tjänster som assistent och amanuens. I fråga om

stipendierna föreslås en väsentlig kvalitativ förstärkning. Sålunda avses stipendiaterna

få kontantbidrag av sammanlagt 12 500 kr. per år. Av detta belopp utgör

1 750 kr. studiebidrag inom ramen för det oavkortade studiemedelsbelopp, vilket

ifrågavarande doktorander avses få rätt att erhålla. Därutöver föreslås att innehavare

av det nya doktorandstipendiet skall erhålla efterlevandeskydd genom

anslutning till statens grupplivförsäkring. Antalet stipendier avses öka successivt.

För budgetåret 1969/70 beräknas medel för 50 nya stipendier.

Beträffande forskarkarriären föreslås — mot bakgrund av den starka kritik som

riktats mot utredningens förslag till ett i princip nytt karriärsystem — endast vissa

justeringar av nuvarande ordning. En betydande utbyggnad av antalet tjänster som

forskarassistent och docent föreslås komma till stånd under de närmaste åren. Vidare

föreslås — i syfte att docenternas anställningsförhållanden skall förbättras —

att förlängt förordnande som docent skall kunna medges utöver nuvarande maximitid

av sex å sju år. Nuvarande tjänster som forskardocent föreslås bli successivt

avvecklade genom att tjänsterna den 1 juli 1969 omvandlas till personliga, icke

tidsbegränsade tjänster för nuvarande innehavare. Enligt propositionen skall nuvarande

tjänster som laborator (motsvarande) från den 1 juli 1969 benämnas biträdande

professor. Innehavare av forskardocentur avses få möjlighet att gå över

och få personlig tjänst som biträdande professor.

De i propositionen framlagda förslagen utgör ett principprogram för en successivt

genomförd reform. Redan för den första etappen i reformarbetet — dvs.

budgetåret 1969/70 — föreslås en väsentlig ökning av resurserna. Bl. a. möjliggörs

inrättande av ett 100-tal nya forskartjänster inom universitetsorganisationen nästa

budgetår. Medelsbehovet för budgetåret 1969/70 kommer till följd av de i propositionen

framförda förslagen att öka med sammanlagt ca 8,7 milj. kr.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna 1:985 av herr Blomquist och II: 1136 av herr

Nordstrandh vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala

att ökad anställningstrygghet för docenter åstadkommes på sätt som anges i motionerna

samt att docenter av typen klinisk lärare benämnes biträdande professorer,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

3

dels de likalydande motionerna 1:986 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och

II: 1133 av fröken Ljungberg och herr Oskarson vari hemställts att riksdagen

måtte med godkännande av propositionen i övrigt

1. giva till känna att samtliga forskardocenttjänster och de docenttjänster, som

kan komma att anges av universitetskanslersämbetet i det detaljförslag som Kungl.

Maj:t bör uppdraga åt ämbetet att framlägga, skall omvandlas till ordinarie fasta

tjänster i form av biträdande professurer,

2. bevilja ett reservationsanslag om tre milj. kr. för budgetåret 1969/70 för

täckande av de ökade kostnader som kan bli följden av det under punkt 1 angivna

tillkännagivandet samt

3. besluta att förordnande som docent skall meddelas på sex år och kunna förlängas

med sex år i sänder,

dels de likalydande motionerna I: 987 av herrar Thorsten Larsson och Nils

Nilsson och II: 1134 av herr Mattsson m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte vid

sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 31 i skrivelse till Kungl. Maj:t

1. uttala att fyra år må eftersträvas som normalstudietid för avläggande av doktorsexamen

men att viss avvikelse från nämnda studietid må tillåtas på i motionerna

angivna grunder,

2. tillkännage vad som i motionerna anförts beträffande doktorandens frihet att

själv välja avhandlingsämne och forskningsmetoder,

3. anhålla om utredning av frågan om utformandet av en forskarkarriär som är

anpassad till den nya forskarutbildningen och som medger ett bibehållande av

forskningsvolymen i minst nuvarande omfattning på i motionerna anförda grunder,

4. uttala att laboratorer i fortsättningen benämnes professorer,

dels de likalydande motionerna I: 988 av herr Lidgard och II: 1138 av herr

Nordstrandh m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

uttala, att forskarassistenttjänster skall inrättas vid alla fakulteter, som önskar sådana,

dels de likalydande motionerna 1:989 av herr Lidgard och 11:1135 av herr

Nordstrandh m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

uttala, att även universitetslektorerna tas i anspråk för handledning inom den nya

forskarutbildningen,

dels de likalydande motionerna 1:990 av herr Virgin m. fl. och 11:1131 av

herr Holmberg m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte

1. besluta att studietiden fram till doktorsexamen bör kunna varieras i enlighet

med vad i motionerna anförts, att doktorandstipendier bör utgå under den tid

som ansvarigt lokalt organ anser erforderlig för doktorsexamen samt att en i princip

obligatorisk licentiatexamen införes efter cirka två års studier med dispensmöjligheter

för doktorander som direkt siktar på doktorsexamen,

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam översyn av forskarkarriären,

om en översyn av professorernas uppgifter inom utbildning och forskning

samt arbetsförhållanden och om förslag om ökade resurser till forskarut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

bildning och forskarhandledning efter skyndsam analys, genomförd av berörda

myndigheter, om det reella resursbehovet,

dels de likalydande motionerna I: 991 av herr Wirtén m. fl. och 11:1132 av

herr Källstad m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte

A. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag beträffande det

fortsatta reformarbetet i fråga om bl. a. möjligheterna att öka flexibiliteten i forskarutbildningen,

metoderna för urvalet av de studerande som skall släppas fram

till forskarutbildning, behovet och konstruktionen av en mellanexamen, möjligheterna

att i ökad utsträckning avlasta forskarna genom biträde av kvalificerad pérsonal

samt planering för en successiv ökning av resurserna för handledning,

B. uttala

1. att en fortsatt successiv ökning av resurserna för handledning inom forskarutbildningen

är ofrånkomlig,

2. att vid undervisningen utrymme bör beredas även för den som vill bedriva

studier utan att vara antagen som doktorand,

3. att möjlighet bör finnas för innehavare av assistent- eller amanuenstjänst

till en i vissa fall mer än ettårig förlängning av den eljest fyraåriga utbildningen,

4. att doktorandstipendium bör kunna utgå under hela den tid som beräknas

åtgå för erhållande av doktorsexamen,

5. att under en övergångstid äldre nästan färdiga licentiander och doktorander

inte bör tvingas gå över till det nya systemet,

6. att möjligheterna att inrätta särskilda forskarprofessurer i ökad utsträckning

bör utnyttjas,

C. 1. till Särskilda åtgärder för forskarutbildning för budgetåret 1969/70 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med

1 000 000 kr. förhöjt anslag av 4 400 000 kr.,

2. till Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m. för budgetåret

1969/70 under åttonde huvudtiteln anvisa erforderliga medel för 70 nya extra

ordinarie forskarassistenttj änster,

dels motionen II: 1137 av herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte uttala, att tidsåtgången för avläggande av den nya

doktorsexamen icke ovillkorligen skall begränsas till fyra år utan — under alla

förhållanden tills erfarenhet vunnits av ett hårt bundet systems verkningar — med

generell flexibilitet kunna utmätas från fall till fall,

dels motionen II: 1139 av fru Ryding och herr Hermansson vari hemställts

att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 31 i princip uttalar sig för att

nuvarande licentiatexamen och doktorsgrad ersätts med en doktorsexamen med

starkt begränsad utbildningstid, varvid dock reformens ikraftträdande uppskjuts

så att institutionerna och de yngre forskarna själva kan medverka i utformningen

av förslag till studieplaner, varigenom flexibilitet i studietiden medges,

att riksdagen ger Kungl. Maj:t i uppdrag att utforma ett förslag till studiefinansiering

som motsvarar i motionen ställda krav, samt

att riksdagen ger Kungl. Maj:t i uppdrag att på grundval av diskussion med och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

5

synpunkter från de direkt berörda vid universiteten återkomma med konkreta

förslag rörande resursfördelningen till forskarutbildningen, varvid forskarutredningens

förslag om en fast relation mellan doktorander och handledare i princip

bör accepteras.

Utskottet

I de delar av propositionen nr 31 som hänvisats till statsutskottet föreslås godkännande

av vissa av föredragande statsrådet angivna riktlinjer för forskarutbildning

och forskarkarriär m. m. samt därjämte anvisande av vissa anslag under

riksstatens åttonde huvudtitel. Propositionen åsyftar principbeslut till grund för

fortsatt planeringsarbete och för utformningen av närmare bestämmelser samt

beslut om resurser för en första etapp av reformen. Det framhålles att takten i det

fortsatta reformarbetet får prövas i det årliga budgetarbetet.

Bakgrunden till förslagen i propositionen är dels den starka ökning av antalet

licentiander och doktorander som ägt rum under senare år, dels den ökning som

också ägt rum av efterfrågan på personal med kvalificerad universitets- och högskoleutbildning

inom olika områden av samhällslivet. Förslagen går i fråga om

forskarutbildningen ut på en effektivering och förkortning. Vad gäller studietidens

längd förutsättes att den nya doktorsexamen som föreslås ersätta

nuvarande licentiatexamen och doktorsgrad normalt skall kunna avläggas fyra år

efter att vederbörande examinand påbörjat sin forskarutbildning, under förutsättning

att studierna bedrivits på heltid och att utbildningen börjat vid en lämpligt

avpassad kunskapsnivå.

Mot bakgrund av de särskilda förhållandena i bl. a. de medicinskt kliniska ämnena

uttalas det i propositionen att den sammanlagda studietiden från forskarutbildningens

start till examen i sådana ämnen bör få omfatta mer än fyra år. Det

förutsättes dock att studierna i dessa fall skall läggas upp så, att den effektiva

forskarutbildningstiden blir ungefär fyra år. Det betonas vidare i propositionen att

det även eljest, men endast i undantagsfall, kan finnas skäl för att studietiden får

bli mer än fyra år.

Propositionens uttalanden om en fyraårig studietid har föranlett uttalanden och

yrkanden i flera motioner. I motionerna I: 990 och II: 1131 uttalas sålunda att

fyra år kan vara ett lämpligt riktmärke men att man måste räkna med behov

också av längre tid. Variationer i utbildningstiden måste tolereras och motionärerna

yrkar att riksdagen beslutar i enlighet med denna uppfattning. Samma åsikter

hävdas i motionerna I: 987 och II: 1134. Som normalstudietid må fyra år eftersträvas

men en viss flexibilitet bör vara möjlig — framhåller motionärerna —

bl. a. med hänsyn till avhandlingsämnenas art och de enskilda forskarnas personliga

läggning. Även i motionerna I: 991 och II: 1132 finns ett uttalande om att

en starkare flexibilitet i fråga om forskarutbildningens längd bör eftersträvas. Detta

bör enligt motionärerna beaktas i en i motionerna begärd utredning om det fort
1*

— Biliang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 93—95

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

satta reformarbetet. I motionen II: 1137 slutligen påpekas att vi i vårt utbildningsväsende

saknar all erfarenhet av hur en hårt tidsbunden utbildning av forskare

verkar i praktiken. Motionären betonar också att man inte inom den närmast

överskådliga tiden får tillräckliga resurser i kvantitativt och kvalitativt hänseende

för den utbildning av de blivande forskarna, som är en förutsättning för förkortningen

av utbildningstiden. Även detta talar för att avvikelser måste få förekomma.

Motionären hemställer att riksdagen uttalar att utbildningstiden inte ovillkorligen

skall begränsas till fyra år utan — under alla förhållanden tills erfarenhet vunnits

av ett hårt bundet systems verkningar — med generell flexibilitet kunna utmätas

från fall till fall.

Utskottet vill för egen del först uttala sin anslutning till vissa grundläggande

synpunkter på forskarutbildningen nämligen att målet skall vara en doktorsexamen

av den art departementschefen angivit och att detta mål under de i propositionen

angivna förutsättningarna normalt skall kunna nås genom fyra års utbildning

efter en grundutbildning av viss omfattning. När det så gäller att bedöma

i vilken utsträckning längre studietider skall accepteras, vill utskottet framhålla,

att den formulering utskottet här använt ansluter till propositionens ord att »tiden

från forskarutbildningens start till examen normalt bör vara fyra år», vilket uttalande

efter själva ordalydelsen måste förstås så att såväl kortare som längre studietider

förutsättes kunna förekomma. En något annorlunda formulering förekommer

också i propositionen, nämligen att en längre studietid än fyra år »inte bör

accepteras annat än i undantagsfall». Detta bör enligt utskottets mening uppfattas

som en precisering av den ståndpunkt utskottet här anslutit sig till och förstås så att

längre tidsöverdrag bör bli mycket ovanliga.

Även med den nu angivna uppfattningen av fyraårsregeln måste det givetvis

uppkomma gränsfall då ställning måste tas till huruvida en doktorand skall ha rätt

att under ytterligare tid ta utbildningsresurser i anspråk. Här kan enligt utskottets

mening några fixa regler inte anges men uppenbart är, att stor återhållsamhet

måste iakttagas, inte minst därför att varje medgivande till förlängning som lämnas

den ene studeranden innebär en minskning av de resurser som står till förfogande

för andra. Utskottet vill understryka att fyra års studier måste vara en riktpunkt redan

från början när doktorandens utbildningsgång planeras och därefter under

handledningen i studierna och att det vid avgörandet av om tiden är förbrukad

måste ställas bestämda krav på vad man förenklat kan kalla »giltiga skäl» till tidsöverdrag

utöver vad som ligger inom »normalt fyra år».

Med det nu anförda har utskottet anslutit sig till propositionens ståndpunkt angående

utbildningstidens längd. Utskottet avstyrker därför de i motionerna I: 987

och II: 1134 samt I: 990 och II: 1131 framställda yrkandena om större flexibilitet.

Likaså avstyrker utskottet motionen II: 1137 samt yrkandet i motionerna

I: 991 och II: 1132 om utredning och förslag om möjligheterna att öka flexibiliteten

i forskarutbildningen.

I motionerna I: 991 och II: 1132 har hemställts bl. a. om ett uttalande av riksdagen

om att möjlighet bör finnas för innehavare av assistent- och amanuenstjänst

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

till en i vissa fall mer än ettårig förlängning av den eljest fyraåriga utbildningen.

Yrkandet är föranlett av ett uttalande i propositionen om att det bör bli möjligt

att begränsa studietidsförlängningen för dessa kategorier till ett år. Enligt utskottets

mening bör den regel som därmed angivits bedömas på motsvarande sätt som den

nyss behandlade fyraarsregeln. I tillämpningen bör alltså en viss flexibilitet medges.

Utskottet kan däremot inte tillstyrka den uppmjukning som torde vara avsedd

i de båda motionerna, vilka därför avstyrkes i denna del.

Departementschefen har förklarat sig inte vara beredd att nu förorda att en

mellanexamen förs in som ett reguljärt, om än frivilligt led i forskarutbildningen.

Han har ansett att behovet av en dylik examen får bedömas mot bakgrund

av möjligheterna att precisera avnämarintresset men samtidigt pekat på att behov

av en särskild yrkesinriktad examen efter grundexamen kan föreligga på det tekniska

området och att en liknande lösning kan vara motiverad vid t. ex. psykologutbildningen.

Det är vidare enligt departementschefens mening inte givet att en

särskild examen måste införas, eftersom motsvarande syfte kan nås genom meddelande

av bevis om genomgången utbildning.

I motionerna I. 990 och II: 1131 hävdas att behovet av en mellanexamen redan

är klart dokumenterat pa arbetsmarknaden och med säkerhet kommer att växa

i framtiden. Motionärerna yrkar därför att en i princip obligatorisk licentiatexamen

införes efter cirka två års studier med dispensmöjlighet för doktorander som direkt

siktar på doktorsexamen. Av motiveringen till yrkandet framgår att detta inte gäller

de medicinska fakulteterna.

Frågan om en mellanexamen tas även upp i motionerna I: 991 och II: 1132 i

vilka som framgått i det föregående — påyrkas en utredning om det fortsatta

reformarbetet. Denna utredning bör enligt motionärerna omfatta även behovet

och konstruktionen av en mellanexamen och som skäl pekas bl. a. på att en dylik

examen kan bli av betydelse för dem som söker en fortsatt utbildning några år

efter grundexamen. Det finns enligt motionärerna många som önskar en kvalificerad

utbildning ovanför grundexamen utan att därför eftersträva forskarutbildning.

Utskottet finner inte någon principiell meningsskiljaktighet föreligga i fråga om

mellanexamen. Departementschefens uttalanden anger att de fortsatta överväganden

i frågan, som förutsättes, inom ett eller kanske flera områden kan leda

till beslut om en utbildningsgång som utmynnar i en särskild yrkesinriktad

examen efter grundexamen. Skillnaden mellan denna ståndpunkt och motionerna

1:991 och II: 1132 synes egentligen endast vara, att motionärerna önskar frågan

utredd i en parlamentariskt sammansatt kommitté, vilket knappast torde

vara åsyftat i propositionen. Motionärernas motivering synes nämligen inte innebära

något som strider mot vad som anförts i propositionen. Utskottet, som konstaterar

att de fortsatta överväganden som departementschefen avser mera allmänt uttryckt

kan sägas gälla en del av den ständigt aktuella frågan om utbildningsväsendets

anpassning efter samhällets behov, anser sig visserligen med hänsyn till vad

departementschefen anfört inte ha anledning tillstyrka ifrågavarande utrednings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

yrkande men vill framhålla att nämnda överväganden bör komma till stånd snarast.

Vad så gäller yrkandet i motionerna I: 990 och II: 1131 om en licentiatexamen

avstyrker utskottet detta.

I fråga om urvalet av studerande till doktorandutbildningen har departementschefen

uttalat, att detta bör ske på institutionsnivå och att den närmare

utformningen av urvalsförfarandet bör prövas mot bakgrund av bl. a. resultaten

av pågående försöksverksamhet med nya former av samverkan mellan lärare och

studerande inom ramen för den s. k. universitetsdemokratin. Universitetskanslersämbetet

förutsättes få i uppdrag att meddela bestämmelser. I motionerna I: 991

och II: 1132 beklagas, att urvalsförfarandet inte tagits upp till närmare diskussion

i propositionen, och påyrkas en skyndsam utredning av frågan.

I den mån en begränsning måste ske av antalet studerande för doktorsexamen

— och detta anses i propositionen i vissa fall bli ofrånkomligt — är det uppenbart

att principerna för urvalet måste övervägas mycket noga och tillämpningen av dem

kontinuerligt övervakas. Utskottet finner inte anledning till erinran mot att universitetskanslersämbetet

får i uppdrag att utforma reglerna och förutsätter att ämbetet

även sedan urvalsförfarandet reglerats har sin uppmärksamhet på frågan.

Utskottet avstyrker alltså nu ifrågavarande yrkande i motionerna I: 991 och

II: 1132.

I samma motioner hemställes om ett uttalande av riksdagen om att utrymme

i undervisningen bör beredas även för den som vill bedriva studier

utan att vara antagen som doktorand. Enligt utskottets mening bör dylika extra

studerande inte tas emot om detta leder till att man maste ta i ansprak nagot av

den undervisnings- och handledningsvolym, som är avsedd för doktoranderna.

Någon anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande om de övriga fall,

som kan förekomma, finns det enligt utskottets mening inte, och utskottet avstyrker

därför motionerna I: 991 och II: 1132 i denna del.

Den nya forskarutbildningen förutsätter en intensifiering av undervisningen och

handledningen. Detta är bakgrunden till ett uttalande i motionerna I: 987 och

II: 1134 om att handledarens möjligheter att påverka forskaren

och hans verksamhet inte får bli för stora. Forskaren måste själv få välja

avhandlingsämne och inom ramen för tillgängliga resurser kunna utveckla forskningsmetoder.

Vad som sålunda anförts om doktorandernas frihet bör enligt motionärerna

ges till känna för Kungl. Maj:t.

Utskottet är medvetet om att det i relationerna mellan handledare och doktorander

kan uppkomma problem av den art som motionärerna haft i tankarna. Nagra

riktlinjer för hur man skall komma till rätta med dylika fall kan dock inte ges

och utskottet, som vill understryka att det nya utbildningssystemet förutsätter samverkan

mellan doktoranden och hans handledare, anser sig därför inte böra biträda

ifrågavarande motionsyrkande.

Den i propositionen föreslagna utbildningsreformen avses träda

i kraft den 1 juli 1969. I motionen II: 1139 påyrkas ett uppskov så att in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

9

stitutionerna och de yngre forskarna själva kan medverka i utformningen av förslag

till studieplaner, varigenom flexibilitet i studietiden medges. Utskottet finner

inte att i motionen anförts tillräckliga skäl för det begärda uppskovet och avstyrker

därför yrkandet härom.

Som framgått i det föregående innehåller propositionen förslag till beslut bl. a.

om resurser för en första etapp av reformen och förutsätter

att takten i det fortsatta reformarbetet får prövas i det årliga budgetarbetet. Anslagsfrågan

har tilldragit sig stort intresse. I motionerna I: 990 och II: 1131 yrkas

att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag om ökade resurser till forskarutbildning

och forskarhandledning efter skyndsam analys, genom berörda myndigheters

försorg, av det reella resursbehovet. Ett riksdagsuttalande om att en fortsatt

successiv ökning av resurserna för handledning inom forskarutbildningen är

ofrånkomlig önskas i motionerna 1:991 och II: 1132 och samtidigt påyrkas en

utredning med uppgift att planera för en dylik ökning. I motionerna I: 987 och

II: 1134 uttalas tvekan om huruvida de föreslagna resurserna är tillräckliga, dock

utan att något yrkande ställes. I motionen II: 1139 slutligen hemställes att riksdagen

uppdrar åt Kungl. Maj:t att på grundval av diskussion med och synpunkter

från de direkt berörda vid universiteten återkomma med konkreta förslag rörande

resursfördelningen, varvid forskarutredningens förslag om en fast relation mellan

doktorander och handledare i princip bör accepteras.

Vad först angår sistnämnda yrkande finner utskottet i likhet med departementschefen

det inte vara lämpligt att reglera handledningsgruppens storlek.

Utskottet får därnäst beträffande övriga, nu redovisade motionsyrkanden i resursfrågan

framhålla att samtliga dessa, oavsett formuleringarna, egentligen synes

åsyfta att riksdagen i någon form skall ge uttryck åt uppfattningen, att de resurser

som nu föreslås är otillräckliga. Utskottet vill därför understryka dels att

den föreslagna reformen förutsättes genomförd etappvis och att de resurser som

nu föreslås alltså gäller en första etapp, dels att det är i det årliga budgetarbetet

man har att pröva i vilken takt man under kommande år kan öka resurserna. Med

hänsyn till det sagda finner utskottet att det inte fimis någon anledning för riksdagen

att nu göra något uttalande om den fortsatta successiva ökningen av handledningsresursema.

Yrkandet härom i motionerna I: 991 och II: 1132 avstyrkes

därför. Vidare är det utskottets mening att resursfrågan i vanlig ordning bör beredas

av de anslagsäskande myndigheterna. Någon anledning att i stället lägga

denna arbetsuppgift på en sakkunnigutredning kan utskottet inte anse föreligga,

och yrkandet härom i samma motioner avstyrkes därför också. Vad så gäller

yrkandet i motionerna I: 990 och II: 1131 om förslag om ökade resurser efter analys

av resursbehovet gäller detta enligt ordalydelsen inte något annat än vad som

kan emotses i form av förslag av Kungl. Maj:t, eftersom förslagen i propositionen

i fråga om resurserna endast innebär en första etapp. Utskottet kan inte finna att

riksdagen hos Kungl. Maj:t bör hemställa om ett dylikt förslag och avstyrker därför

yrkandet. Detsamma gäller yrkandet i motionen II: 1139 om förslag rörande

resursfördelningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

Direkta förslag om höjningar beträffande de båda i propositionen föreslagna

anslagen framställes endast i motionerna 1:991 och 11:1132. Beträffande

anslaget Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m. föreslås en ökning

utöver Kungl. Maj ds förslag med det belopp som erfordras för ytterligare 20

tjänster som extra ordinarie forskarassistent. Under anslaget Särskilda åtgärder

för forskarutbildning föreslås anvisande av 4 400 000 kr. eller 1 milj. kr. utöver

vad som föreslagits i propositionen.

Utskottet, som vill framhålla att Kungl. Maj:ts förslag i fråga om resurser för

forskarutbildning dels i statsverkspropositionen och dels i nu förevarande proposition

sammanlagt innebär inte oväsentliga förstärkningar, anser sig inte böra föreslå

riksdagen att gå utöver Kungl. Maj ds förslag i fråga om de båda anslagen.

Motionsyrkandena avstyrkes därför.

I propositionen föreslås beträffande studiefinansieringen bl. a. att

de nuvarande licentiand- och doktorandstipendierna skall ersättas av nya doktorandstipendier

som utdelas för ett år i sänder och får innehas av en doktorand

under sammanlagt högst fyra år. Övergången förutsättes ske den 1 juli 1969 i

fråga om stipendier, som då är lediga, och sedan efterhand som ytterligare stipendier

blir lediga. Den som innevarande läsår innehar licentiand- eller doktorandstipendium

enligt hittillsvarande regler och som kommer i fråga till förlängt

innehav av stipendium får enligt propositionen välja mellan att även i fortsättningen

få stipendium enligt det gamla systemet eller att gå över till det nya. Övergången

bör ske samtidigt som vederbörande går över till den nya studieordningen.

Maximeringen av den tid under vilken d o k t o r an d s t ipendium

skall få innehas kritiseras i motionerna I: 990 och II: 1131

samt I: 991 och II: 1132. Stipendium bör enligt förstnämnda båda motioner

utgå under den tid som ansvarigt lokalt organ anser erforderlig för doktorsexamen

och enligt sistnämnda båda motioner under hela den tid som beräknas åtgå för

erhållande av doktorsexamen.

Utskottet anser det för sin del av flera skäl vara mycket viktigt att man i princip

håller fast vid en maximitid av fyra år för innehav av stipendium. Ett av skälen

är att den begränsade tillgången på stipendier har som konsekvens att varje

förlängning för en doktorand i princip reducerar stipendiemöjligheterna för en

annan. Utskottets ståndpunkt utesluter dock inte att dispens bör kunna meddelas

i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. Däremot kan utskottet inte tillstyrka att

de blivande bestämmelserna i ämnet ger möjlighet till den större flexibilitet som

åsyftas i motionerna 1:990 och II: 1131 samt 1:991 och II: 1132. Dessa avstyrkes

därför såvitt nu är i fråga.

Många äldre licentiander och doktorander kan inte utan betydande

olägenheter gå över till den nya studieordningen framhålles det i motionerna

I: 991 och II: 1132. Detta jämte det förhållandet att de nya doktorandstipendierna

inte kan tilldelas dem som följer den gamla studieordningen gör att en

mycket besvärlig situation kan uppkomma för äldre, nästan färdiga licentiander

och doktorander, som ännu inte erhållit stipendium enligt hittillsvarande regler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

11

Motionärerna hemställer om ett riksdagsuttalande av innebörd att dessa äldre

studerande under en övergångstid inte bör tvingas att gå över till det nya systemet.

Utskottet är medvetet om de problem som motionärerna pekar på men också

både om svårigheten att finna en lösning, som tillgodoser dessa äldre studerande,

bl. a. därför att antalet lediga stipendier till en början kommer att vara mycket

begränsat, och om att det är ett väsentligt intresse att övergången till den nya

studieordningen sker så snabbt och i så stor utsträckning som möjligt. Utskottet

väll emellertid peka på att departementschefen förklarat sig avse att i annat sammanhang

föreslå Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser som skall möjliggöra en

mjuk övergång till det nya systemet för studiefinansieringen. Vid utformandet av

dessa bestämmelser bör även det nu behandlade problemet beaktas.

I motionen II: 1139 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag

om ett system för finansiering av doktorandstudierna som dels befriar den studerande

från behov av lån, dels gör det möjligt för honom att, om han så vill,

bedriva sina studier jämsides med annan verksamhet. Utskottet avstyrker detta

yrkande.

Forskarutredningens principiella överväganden och konkreta förslag till reformerad

forskarkarriär har mött stark kritik från remissinstansernas sida.

Departementschefen har med hänsyn härtill inte funnit tillräckliga skäl för en genomgripande

omstrukturering av tjänstesystemet vid universitet och högskolor

utan föreslår endast vissa jämkningar inom ett i huvudsak oförändrat tjänstesystem.

Med den ståndpunkt som intagits i propositionen kommer den nuvarande

otryggheten på docentnivån inte att elimineras, uttalas det i motionerna

1:990 och II: 1131. Visserligen föreslås en utvidgad möjlighet till förlängning

av docentförordnande men varken detta eller den av departementschefen påpekade

möjligheten att växla mellan anställning inom universitetsorganisationen

och tjänst inom annan offentlig eller enskild verksamhet innebär enligt motionärerna

att docenterna får någon som helst trygghet i detta begrepps gängse betydelse.

Motionärerna framhåller att möjligheterna att utanför universiteten erhålla tjänster

med forskningsuppgifter inom vissa områden är mycket begränsade och hemställer

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en skyndsam översyn av forskarkarriären.

Även i motionerna I: 987 och II: 1134 påyrkas en utredning

om forskarkarriären. Motionärerna framhåller särskilt att karriären bör anpassas

till den nya forskarutbildningen och medge ett bibehållande av forskningsvolymen

i minst nuvarande omfattning.

Utskottet vill för egen del först understryka vad som anförts i propositionen

om att forskartjänsterna vid universitet och högskolor endast utgör en av flera

karriärvägar för forskarna, vilket gör att växlingar mellan anställning inom universitetsorganisationen

och på annat håll bör vara inte bara tänkbara utan normala

och önskvärda företeelser. Samtidigt är utskottet medvetet om att stora svårigheter

möter då det gäller att konstruera universitetstjänsterna på ett sådant

sätt att dylika växlingar i anställningen — i båda riktningarna — underlättas och

s. 12 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

12

även om att tillgången på forskartjänster utanför universiteten växlar från område

till område. Det är också så att det är svårt att i rimlig grad tillgodose den

enskildes anspråk på trygghet utan att det byte av tjänstinnehavare som motiveras

av forskningens intresse försvåras eller försenas. Utskottet anser att det finns

skäl att man, allteftersom erfarenhet vinnes av det nya systemet, fortsatt överväger

frågan om forskarkarriärens utformning. Denna utskottets uppfattning bör riksdagen

som sin mening ge till känna för Kungl. Maj:t utan att uttala sig om formen

för en översyn. Någon ytterligare åtgärd med anledning av de nu förevarande

motionsyrkandena anser sig utskottet inte böra föreslå.

I många av de motioner som väckts med anledning av propositionen har föreslagits

olika förändringar beträffande professurer och

andra forskartjänster. I fråga om åtskilliga av dessa yrkanden anser

utskottet, med hänsyn till vad som nyss anförts om fortsatta överväganden beträffande

forskarkarriären, att det inte erfordras någon åtgärd från riksdagens

sida. Detta gäller yrkandet i motionerna I: 990 och II: 1131 om en översyn av

professorernas uppgifter m. m., i motionerna 1:991 och II: 1132 om inrättande

av särskilda forskarprofessurer, i motionerna I: 985 och II: 1136 om ökad anställningstrygghet

för docenter samt i motionerna I: 986 och II: 1133 om sexårsförordnanden

för docenter och om förändring av samtliga forskardocenttjänster och

vissa docenttjänster till ordinarie tjänster som biträdande professor. I konsekvens

med utskottets ståndpunkt till sistnämnda yrkande avstyrkes yrkandet i samma

motioner om ett anslag av 3 milj. kr.

I den flera gånger omnämnda utredning som yrkas i motionerna I: 991 och

II: 1132 avses ingå även en undersökning av möjligheterna att i ökad utsträckning

avlasta forskarna genom biträde av kvalificerad personal.

Utskottet konstaterar att en utveckling i den angivna riktningen redan påbörjats

och finner det önskvärt att den fortsättes. Någon framställning till Kungl. Maj:t

om utredning härvidlag synes inte erforderlig och utskottet avstyrker därför nu

ifrågavarande motionsyrkande.

I propositionen uttalas att tjänstetiteln för de nuvarande tjänsterna som laborator,

observatör, preceptor och prosektor och vissa andra tjänster på samma nivå

bör ändras till biträdande professor. Denna titel anses i motionerna I: 987 och

II: 1134 vara mindre tillfredsställande. Motionärerna hemställer om ett utttalande

att laboratorerna i fortsättningen skall benämnas professorer. Även utskottet

anser att titeln biträdande professor inte är tillfredsställande men vill, i brist

på en mera adekvat benämning, inte göra några invändningar mot att den kommer

till användning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet men vill tillägga att

titelfrågan lämpligen kan tas upp i de överväganden om forskarkarriären som utskottet

uttalat sig för.

Det i motionerna 1:985 och II: 1136 framställda yrkandet att vissa kliniska

lärare också skall benämnas biträdande professor avstyrkes eftersom, enligt vad

utskottet inhämtat, för innehav av ifrågavarande befattningar inte krävs samma

kompetens som för innehav av laboratorstjänst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

13

Med anledning av det i motionerna I: 989 och II: 1135 framställda yrkandet

om ett riksdagsuttalande om att även universitetslektorerna bör tas i anspråk för

handledning inom den nya forskarutbildningen får utskottet erinra om att det redan

nu förekommer att universitetslektorer, som har erforderlig kompetens, utnyttjas

för handledning, vilket möjliggöres genom att deras arbetsuppgifter i viss utsträckning

förs över på annan personal. En helt annan sak är att, som motionärerna

åsyftar, lektorernas tjänstgöringsskyldighet förändras till att omfatta också viss

forskarhandledning. Utskottet finner inte vad som anförts i motionerna utgöra

tillräckligt stöd för en dylik åtgärd och avstyrker därför dessa.

Beträffande forskarassistenterna slutligen uttalas i propositionen att fördelningen

av dylika tjänster är ojämn. Vid vissa fakulteter finns tjänstetypen över huvud

taget inte. En successiv ökning av antalet dylika tjänster förutsättes emellertid

ske under de närmaste åren. Vidare uttalas att forskarassistenttjänster i fortsättningen

bör finnas även vid de humanistiska fakulteterna. I anslutning härtill påyrkas

i motionerna I: 988 och II: 1138 ett uttalande av riksdagen om att dylika

tjänster skall inrättas vid alla fakulteter som önskar sådana. Utskottet, som vill

påpeka att det inte finns något uttalande i propositionen som antyder att tjänstetypen

inte skall kunna finnas vid alla fakulteter, finner inte tillräckliga skäl att

föreslå riksdagen att göra det önskade uttalandet och avstyrker därför motionerna.

Utskottet som inte i vidare mån än som framgått av det föregående funnit anledning

till särskilda uttalanden med anledning av propositionen hemställer

1. att riksdagen beträffande studietiden för avläggande av

doktorsexamen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å motionerna I: 987 och II: 1134, 1:990 och II: 1131,

I: 991 och II: 1132 samt II: 1137, de sex förstnämnda motionerna

såvitt nu är i fråga, godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,

2. att riksdagen beträffande assistenters och amanuensers studietid

för avläggande av doktorsexamen med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 991 och II: 1132,

såvitt nu är i fråga, godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,

3. att riksdagen

a. avslår motionerna I: 990 och II: 1131 i vad de avser en

obligatorisk licentiatexamen,

b. avslår motionerna I: 991 och II: 1132 i vad de avser utredning

och förslag beträffande det fortsatta reformarbetet i fråga

om behovet och konstruktionen av en mellanexamen,

4. att riksdagen beträffande tidpunkten för ikraftträdandet av

nya bestämmelser för forskarutbildning med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag och med avslag å motionen II: 1139, såvitt nu

är i fråga, godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,

5. att riksdagen beträffande äldre licentianders och doktoran
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

ders övergång till det nya utbildningssystemet med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 991 och

II: 1132, såvitt nu är i fråga, godkänner vad som anförts i

statsrådsprotokollet,

6. att riksdagen beträffande utrymme i undervisningen för den

som vill bedriva studier utan att vara antagen till doktorand med

bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna

I: 991 och II: 1132, såvitt nu är i fråga, godkänner vad som förordats

i statsrådsprotokollet,

7. att riksdagen beträffande den tid under vilken doktorandstipendium

enligt det nya systemet skall få innehas med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 990 och

II: 1131 samt I: 991 och II: 1132, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, godkänner vad som anförts i statsrådsprotokollet,

8. att riksdagen beträffande förordnandetidens längd för docenter

och möjligheten att erhålla omförordnanden med bifall

till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 985

och II: 1136 samt I: 986 och II: 1133, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, godkänner vad som anförts i statsrådsprotokollet,

9. att riksdagen avslår motionerna 1:986 och II: 1133 om

förändring av samtliga forskardocenttjänster och vissa docenttjänster

till ordinarie tjänster som biträdande professor samt om

anvisande av medel för täckande av kostnaderna för en dylik

förändring,

10. att riksdagen avslår motionerna I: 985 och II: 1136 i vad

de avser ändrad tjänstebenämning för kliniska lärare,

11. att riksdagen beträffande ändring av tjänstebenämningen

för laboratorer m. fl. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna I: 987 och II: 1134, såvitt nu är i fråga,

godkänner vad som anförts i statsrådsprotokollet,

12. att riksdagen beträffande utnyttjandet av universitetslektorer

i forskarhandledningen med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag och med avslag å motionerna I: 989 och II: 1135 godkänner

vad som anförts i statsrådsprotokollet,

13. att riksdagen avslår motionerna I: 988 och II: 1138 om

inrättande av forskarassistenttjänster,

14. att riksdagen avslår motionerna I: 991 och II: 1132 i vad

de avser inrättande av forskarprofessurer,

15. att riksdagen godkänner de riktlinjer i övrigt för forskarutbildning

och forskarkarriär m. m. som förordats i statsrådsprotokollet,

16. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om

grupplivförsäkring för innehavare av doktorandstipendium,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

15

17. att riksdagen i anledning av motionerna I: 987 och II: 1134

samt I: 990 och II: 1131, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört

om fortsatta överväganden i fråga om forskarkarriären,

18. att riksdagen avslår motionerna I: 987 och II: 1134 i vad

de avser doktorandernas frihet att välja avhandlingsämne och

forskningsmetoder,

19. att riksdagen avslår motionerna I: 990 och II: 1131, I: 991

och II: 1132 samt II: 1139, samtliga motioner i vad de avser utredning

och förslag om resurserna för forskarutbildningen, ävensom

motionerna I: 991 och II: 1132, i vad de avser ett uttalande

att en fortsatt successiv ökning av nämnda resurser är ofrånkomlig,

20. att riksdagen avslår motionerna I: 990 och II: 1131 i vad

de avser en översyn av professorernas uppgifter inom utbildning

och forskning samt arbetsförhållanden,

21. att riksdagen avslår motionerna I: 991 och II: 1132 i vad

de avser utredning och förslag beträffande det fortsatta reformarbetet

i fråga om metoderna för urvalet av studerande och avlastande

av forskarna genom biträde av kvalificerad personal

m. m.,

22. att riksdagen avslår motionen II: 1139 i vad den avser förslag

till studiefinansiering,

23. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å motionerna I: 991 och II: 1132, i vad de avser medelsanvisningen,

för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisar

a. till Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m.

ett förslagsanslag av 3 878 000 kr.,

b. till Särskilda åtgärder för forskarutbildning ett anslag av

3 400 000 kr.,

24. att riksdagen till Stipendier för främjande av högre vetenskapliga

studier för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under

åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 212 000 kr.

Stockholm den 9 maj 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 95.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

Reservationer

1. beträffande studietiden för avläggande av doktorsexamen av herrar Per Jacobsson

(fp), Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson (ep),

Wirtén (fp), Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m), Källstad (fp), Sjönell

(ep) och Westberg i Ljusdal (fp) som anser att utskottet bort uttala sig för att en

större variation i studietidens längd medges än som förutsatts i propositionen och att

därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med »Utskottet vill» och

slutar med »i forskarutbildningen» bort ha följande lydelse:

»Med anledning av de nu redovisade motionsyrkandena får utskottet i princip

uttala sin anslutning till propositionens uppfattning att doktorsexamen normalt

skall kunna nås på fyra år efter en grundutbildning av viss omfattning men

samtidigt understryka att tidsangivelsen ''normalt fyra år’ givetvis måste innebära

att även längre studietider förutsattes kunna förekomma.

Det har i motionerna med rätta framhållits en rad skäl för att man, utan att

uppge fyraårsregeln, bör ha möjlighet att relativt generöst bedöma de fall som

kan väntas uppkomma, då doktorander önskar ta utbildningsresurser i anspråk

längre tid än fyra år. Redan svårigheten att göra en realistisk tidsplan för en individuell

utbildning är ett dylikt skäl, framför allt därför att i denna utbildning

som ett väsentligt inslag ingår ett vetenskapligt avhandlingsarbete, vars omfattning

och svårighet det måste vara mycket vanskligt att bedöma i förväg. Förhållandena

varierar väsentligt från ämne till ämne, och även inom det enskilda ämnet är

givetvis möjligheterna att hålla sig inom en fixerad tidsram mycket olika beroende

på val av avhandlingsämne. Till de variabla faktorerna hör också den enskilde

forskarens personliga läggning som man måste ta hänsyn till, om man inte åsyftar

en mycket långtgående — och enligt utskottets mening klart olämplig — standardisering.

Med en hård bundenhet till tidsregeln riskerar man både en försämring

av den forskning som doktoranderna bedriver och en minskning av den

totala forskningsvolymen.

Även om fyraårsregeln uppställes som ett riktmärke, vilket alltså utskottet också

anser lämpligt, måste en mycket större flexibilitet medges än som förutsättes i

propositionen. En alldeles särskild anledning härtill har man under övergångstiden

innan det nya systemet är helt genomfört och erfarenheter vunnits. Utskottet

tänker härvid på osäkerheten i bedömningen av hur stort antal doktorander man

kan räkna med vid den resurstilldelning som nu förutsättes, på ovissheten om hur

man, ämne för ämne, kommer att bedöma behovet av handledning och vilka resurser

man kommer att ha att tillgodose detta behov osv.

Vad utskottet anfört om studietidens längd bör gälla som riktlinjer för utformningen

av blivande bestämmelser och för tillämpningen av dessa. Riksdagens beslut

bör utformas i enlighet härmed.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

17

»1. att riksdagen beträffande studietiden för avläggande av

doktorsexamen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

1:987 och 11:1134, 1:990 och 11:1131, 1:991 och

II: 1132 samt II: 1137, de sex förstnämnda motionerna såvitt nu

är i fråga, godkänner vad utskottet förordat,»

2. beträffande assistenters och amanuensers studietid för avläggande av doktorsexamen

av herrar Per Jacobsson (fp), Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m),

Thorsten Larsson (ep), Wirtén (fp), Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m),

Källstad (fp), Sjönell (ep) och Westberg i Ljusdal (fp) som anser att utskottet bort

uttala sig för att en större variation medges än som förutsatts i propositionen och att

därför

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 6 börjar med »I motionerna»

och på s. 7 slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 991 och II: 1132 har hemställts bl. a. om ett uttalande av riksdagen

om att möjlighet bör finnas för innehavare av assistent- och amanuenstjänst

till en i vissa fall mer än ettårig förlängning av den eljest fyraåriga utbildningen.

Yrkandet är föranlett av ett uttalande i propositionen om att det bör bli möjligt

att begränsa studietidsförlängningen för dessa kategorier till ett år. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att man måste räkna med en större flexibilitet än som

förutsatts i propositionen. Den variation i arbetsförhållandena för olika tjänsteinnehavare

som man har att räkna med gör det omöjligt att fastställa en bestämt

fixerad tidsram. Denna utskottets uppfattning bör riksdagen som sin mening ge till

känna för Kungl. Maj:t.»

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen beträffande assistenters och amanuensers studietid

för avläggande av doktorsexamen i anledning av motionerna

I: 991 och II: 1132 som sin mening ger Kungl. Maj:t till

känna vad utskottet anfört,»

3. beträffande införandet av en mellanexamen av herrar Ottosson (m), Wallmark

(m), Bohman (m) och Nordstrandh (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med »Utskottet finner»

och på s. 8 slutar med »utskottet detta» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser att remissbehandlingen av forskarutredningens förslag visat att

det finns starka önskemål om en mellanexamen. Åtgärder bör därför snarast vidtas

för att tillgodose avnämarintressena på denna punkt. Utskottet, som alltså med

detta ansluter sig till tanken på en mellanexamen, är dock icke berett att nu ta

ställning till hur en dylik examen skall utformas utan finner viss ytterligare

utredning i frågan erforderlig. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna

I: 990 och II: 1131 samt I: 991 och II: 1132, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, bör riksdagen som sin mening ge till känna för Kungl. Maj:t.»

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

»3. att riksdagen i anledning av motionerna I: 990 och II: 1131

samt I: 991 och II: 1132, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört

om införande av en mellanexamen,»

4. beträffande resurserna för den föreslagna reformens genomförande av herrar

Per Jacobsson (fp), Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson

(ep), Wirtén (fp), Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m), Källstad (fp),

Sjönell (ep) och Westberg i Ljusdal (fp) som anser att utskottet bort uttala sig för

en ökning av resurserna och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Utskottet får» och

slutar med »rörande resursfördelningen» bort ha följande lydelse:

»Utskottet får därnäst beträffande övriga, nu redovisade motionsyrkanden i

resursfrågan framhålla att samtliga dessa, oavsett formuleringarna, egentligen synes

åsyfta att riksdagen i någon form skall ge uttryck åt uppfattningen, att de resurser

som nu föreslås är otillräckliga. Utskottet delar denna uppfattning. Om man under

loppet av några få år — vilket det är fråga om eftersom licentiatexamen och

disputationen för nuvarande doktorsgrad inte skall förekomma efter den 1 juli

1971, respektive 1974 — skall genomföra en total övergång till det nya utbildningssystemet

med starkt utökad handledning och väsentlig studietidsförkortning

erfordras det en verklig satsning på utbildningsresurserna. Detta gäller fastän den

nya doktorsexamen ligger på en annan nivå än den nuvarande doktorsgraden och

även om, som departementschefen uttalat, en begränsning av antalet studerande i

vissa fall kan bli ofrånkomlig. Antalet personer under forskarutbildning kommer

att bli så stort och deras behov av handledning i jämförelse med vad som nu erbjudes

så betydande att det inte kan undgås att behovet av resurser blir stort. En

omsorgsfull analys av detta behov är ofrånkomlig så att riksdagen under nästa och

därpå närmast följande år kan fatta beslut om den resurstilldelning som behövs

för att reformen skall bli vad den är avsedd att vara. Denna utskottets uppfattning

bör riksdagen som sin mening ge till känna för Kungl. Maj:t.»

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

»19. att riksdagen i anledning av motionerna 1:990 och

II: 1131, I: 991 och II: 1132 samt II: 1139, samtliga motioner i

vad de avser utredning och förslag om resurserna för forskarutbildningen,

ävensom med bifall till motionerna I: 991 och II: 1132,

i vad de avser ett uttalande att en fortsatt successiv ökning av

nämnda resurser är ofrånkomlig, som sin mening ger Kungl.

Maj:t till känna vad utskottet anfört,»

5. beträffande medelsanvisningen för nästa budgetår av herrar Per Jacobsson (fp),

Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson (ep), Wirtén (fp),

Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m), Källstad (fp), Sjönell (ep) och Westberg

i Ljusdal (fp) som anser att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969

19

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med »Utskottet som»

och slutar med »avstyrkes därför» bort ha följande lydelse:

»Utskottet har den bestämda uppfattningen att de ökade resurser som föreslås

i propositionen inte är tillräckliga även om det nu endast är fråga om en

första etapp. Vad som föreslås i anslagshänseende är i själva verket, om man ser

det i relation till det uppställda målet att införa en helt ny forskarutbildning och

förbättra forskarkarriären, så litet att det finns risk att reformen stannar på papperet.

Utskottet tillstyrker därför de i motionerna 1:991 och II: 1132 framförda

förslagen om en höjning utöver Kungl. Maj:ts förslag dels av anslaget Vissa kostnader

för reformerad forskarutbildning m. m. med vad som erfordras för ytterligare

20 tjänster som forskarassistent, vilket av utskottet beräknas till 1 100 000 kr.,

dels av anslaget Särskilda åtgärder för forskarutbildning med 1 000 000 kr.»

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

»23. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

med bifall till motionerna I: 991 och II: 1132, i vad de avser

medelsanvisningen, för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under

åttonde huvudtiteln anvisar

a. till Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m.

ett förslagsanslag av 4 978 000 kr.,

b. till Särskilda åtgärder för forskarutbildning ett anslag av

4 400 000 kr.,»

6. beträffande utnyttjandet av universitetslektorer i forskarhandledningen av herr

Nordstrandh (m).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar jämte motioner. a1 i texten