Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning om principerna för export av krigsmateriel samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär lagstiftning eller andra åtgärder som kan möJllggöra förbud mot export av viss strategisk materiel t. ex. till Cabora Bassa-projektet i Mogambique

1969-04-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1969:3, Skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning om principerna för export av krigsmateriel samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär lagstiftning eller andra åtgärder som kan möJllggöra förbud mot export av viss strategisk materiel t. ex. till Cabora Bassa-projektet i Mogambique

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

1

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner angående

riktlinjer för svensk export av krigsmateriel, m. m.

Till utrikesutskottet har hänvisats fyra motionspar rörande riktlinjerna

för den svenska krigsmaterielexporten, nämligen

dels 1:1 av herr Björk m. fl. och II: 1 av herrar Alemyr och Martinsson

angående riktlinjer för svensk export av krigsmateriel,

dels I: 52 av herr Werner och II: 58 av herr Hermansson m. fl, angående

principerna för export av krigsmateriel, m. in.,

dels I: 248 av fru Segerstedt Wiberg och herr Tistad och II: 286 av herr

förste vice talmannen von Friesen angående principerna för export av krigsmateriel,

dels I: 402 av herrar Sörenson och Eric Peterson och II: 466 av herr Jonsson

i Mora m. fl. om vidgning av krigsmaterielinspektionens befogenheter,

m. m.

De olika motionsparen utmynnar i följande yrkanden:

motionerna 1:1 och II: 1; att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda

den lämpliga omfattningen av och de principiella riktlinjerna för svensk

export av krigsmateriel;

motionerna I: 52 och II: 58: att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

utredning om principerna för export av krigsmateriel samt att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär lagstiftning eller andra åtgärder som kan

möJllggöra förbud mot export av viss strategisk materiel t. ex. till Cabora

Bassa-projektet i Mogambique (följdmotionerna 1:62 och 11:71 behandlas

av bankoutskottet i dess utlåtande nr 20);

motionerna 1:248 och 11:286: att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa om tillsättandet av en parlamentarisk utredning för att utforma

efter vilka principer och i vilken omfattning svensk export av krigsmateriel

skall tillåtas; samt

motionerna 1:402 och II: 466: att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla dels om sådan revidering och komplettering av Kungl. Maj :ts

kungörelse angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel att denna

kungörelse också omfattar förbud mot utförsel av produkter, som i försäljningsstadiet

är att betrakta som civila varor men av köparna lätt kan

omändras för militärt bruk, dels att krigsmaterielinspektionen måtte få sina

befogenheter utvidgade, så att marknadsföringen av i motionen anförda

produkter ställes under kontroll.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 samt i avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Nu gällande politiska riktlinjer för export av krigsmateriel fastlades i ett

interpellationssvar av statsminister Erlander i första kammaren den 25 april

1956. Det heter i detta interpellationssvar bl. a. att den svenska regeringen i

allmänhet tillämpar principen att vägra licenser till stater som för tillfället

är invecklade i akuta internationella konflikter eller i vilka inbördeskrig är

rådande eller där det internationella eller interna läget är så hotande att

fara för oroligheter eller krig föreligger. Kontrollen är, heter det vidare i

interpellationssvaret, begränsad till exporten av vad som enligt författningsenliga

bestämmelser är att hänföra till krigsmateriel. Kontrollen avser däremot

inte sådana åtgärder som t. ex. medverkan från svenska företags sida

vid uppförande av vapenfabriker, uppgörande av ritningar eller anställande

av experter eller personal i övrigt.

Såsom framgick av ett uttalande av handelsminister Lange den 3 december

1968 har »den restriktivitet som tillämpningen av dessa principer kräver

skärpts under året. Vid prövning av licensansökningar har ett växande

antal diktaturstater undantagits från export.» Sverige för enligt detta uttalande

en mera restriktiv exportpolitik än något annat vapenproducerande

land.

Ett uttalande av liknande innebörd gjordes av utrikesminister Nilsson den

11 februari i år. Det heter i detta uttalande bl. a.: »Vid beviljandet av exportlicenser

har vi iakttagit betydande restriktivitet. Denna har i praktiken

under årens lopp undergått skärpning. Men utvecklingen i världen kan motivera

en allmän översyn av principerna för svensk export av krigsmateriel.

I avvaktan på en sådan översyn avser regeringen att ännu strängare pröva

ansökningar om exportlicenser.»

Gällande författningsbestämmelser om export av krigsmateriel återfinns

i en kungörelse den 16 september 1966 (nr 531). Kungörelsen är av följande

lydelse:

1 §

Ej må i andra fall än nedan sägs krigsmateriel utan tillstånd utföras till

utrikes ort.

Med krigsmateriel förstås i denna kungörelse sådana varor, som äro upptagna

i härvid såsom bilaga fogade förteckning. Materiel, som tillverkats

före år 1860, är dock undantagen från tillämpningen av kungörelsens bestämmelser.

Utan särskilt tillstånd må enskild person för personligt bruk från riket

utföra skjutvapen, som han enligt 3 § vapenförordningen är berättigad att

här i riket innehava, så ock erforderlig, till vapnet hörande ammunition. 2

2 §

Chefen för handelsdepartementet äger för särskilt fall meddela tillstånd

att utföra krigsmateriel från riket. Avser ärendet utförsel i större omfattning

eller är det eljest av större vikt, skall frågan underställas Kungl. Maj :t.

Vill någon i 9 § vapenförordningen nämnd sammanslutning, som ämnar

deltaga i en utom riket anordnad tävling eller övning, för medlems räkning

söka tillstånd att utföra för tävlingen eller övningen avsett vapen eller ammu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969 3

nition till vapnet, må sådant tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län,

där sammanslutningens styrelse har sitt säte.

Enligt de närmare föreskrifter som meddelas av generaltullstyrelsen må

från riket aterutföras sadana jakt- och tävlingsskjutvapen som införts i enlighet

med bestämmelserna i 35 § 1 mom. femte stycket vapenförordningen

ävensom tillhörande ammunition.

I den bilaga, som omnämns i andra stycket av 1 §, förtecknas den materiel

som anses som krigsmateriel. Dit hänförs enligt bilagan bl. a.:

handeldvapen och kulsprutor;

artilleripjäser, granatkastare och eldsprutor;

ammunition;

robotar, bomber, raketer och torpeder;

materiel för stridsledning;

ABC-stridsmedel;

vissa typer av sprängämnen;

för militärt bruk utformade fartyg, båtar, luftfartyg och rymdfartyg;

stridsvagnar och likartade fordon;

för militärt bruk utformade kameror, apparater för infraröd strålning, strålkastare

m. m.

Den svenska exporten av krigsmateriel är av relativt liten omfattning.

Nedan redovisas statistiska uppgifter för kalenderåren 1964—1968 (uppgifterna

för 1968 är preliminära).

Export och import av krigsmateriel (milj. kronor)

Tillverkad krigsmateriel

1964 1965 1966 1967 =1968

1. Export “

a) Vapen och ammunition1......

87,9

128,3

90,6

109,2

131,5

b) Krut, sprängämnen2..........

15,2

13,6

11,8

10,9

11,9

c) Stridsvagnar, pansrade fordon . .

0,05

0,3

0,7

1,0

1,0

d) Krigsfartyg..................

—

—

e) Luftfartyg och delar därtill....

3 22,5

3 27,6

3 17,7

6 2,4

*4,0

f) Övrig krigsmateriel4..........

21,0

39,6

25,3

15,3

8,6

Summa export

146,6

209,4

146,1

138,8

157,0

Därav från statliga företag......

34,0

51,5

46,7

38,0

28,4

2. Import

Summa enl. 1 a)—d)..........

58,9

62,9

101,9

75,9

67,5

Luftfartyg och delar därtill3 ..

119,6

220,0

162,5

224,9

328^5

Summa import

178,5

282,9

264,4

300,8

396,0

3. Tillverkad krigsmateriel av icke

statliga företag* ..............

817

895

1 107

1 188

1 264

Anm.

1) Inkl. vapen och ammunition för jakt och sport.

2) Inkl. krut och sprängämnen för civilt bruk.

3) Inkl. civil flygmateriel.

4) Motorer för krigsfartyg, telemateriel, fordon, maskiner m. m.

5) Uppgifterna för 1968 preliminära.

6) Militär materiel.

* Uppgift om krigsmaterieltillverkningen av statliga företag har på grund av gällande bestämmelser

ej kunnat erhållas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Som framgår av dessa siffror har importen av krigsmateriel regelmässigt

varit två till tre gånger så stor som exporten. Värdet av krigsmateriel exporten

har uppgått till 0,5 å 0,6 promille av den totala svenska exporten.

Under senare år har frågan om den internationella handeln med krigsmateriel

varit föremål för allt större uppmärksamhet i den offentliga debatten.

Detta gäller såväl i Sverige som i andra länder. Frågan har också aktualiserats

i Förenta Nationerna. Bl. a. har den danska regeringen i FN framlagt

förslag syftande till viss registrering av den internationella vapenhandeln.

Detta förslag har emellertid återkallats sedan det visat sig att ett antal

u-länder motsatte sig förslaget. Motiveringen har då varit att förslaget riktar

sig mot svaga u-länder som inte har möjlighet att själva tillverka vapen. Vidare

har det sagts att förslaget är ägnat att öka klyftan mellan industriella

och icke-industriella länder. Slutligen har farhågor framförts för att den

internationella illegala vapenhandeln kommer att uppmuntras.

Konflikten i Nigeria har också aktualiserat frågan om den internationella

vapenhandeln. Såväl den federala regeringen i Lagos som myndigheterna i

Biafra köper uppenbarligen betydande mängder vapen, delvis genom officiella

kanaler men även — vill det synas — via privata vapenhandlare.

Utskottet vill förorda att principerna för den svenska krigsmaterielexporten

görs till föremål för en förutsättningslös och allsidig prövning av en

parlamentarisk utredning. Även om den faktiska tillämpningen av gällande

principer för vapenexport har skärpts på senare tid, kan det alltså enligt utskottets

mening vara motiverat att undersöka om inte ändrade utrikespolitiska

förhållanden påkallar en granskning av dessa principer. Visserligen

synes riskerna för militära konflikter mellan de båda stormaktsblocken ha

minskat. Samtidigt har emellertid nya konflikthärdar uppstått inom de militära

allianssystemen samt på andra håll i världen, t. ex. i och mellan u1

änderna. I ett stort antal länder finns vidare befrielserörelser som ofta ser

sig tvingade att använda väpnat våld i sin kamp mot de styrande diktaturregeringarna.

En viktig faktor i förändringarna i den internationella politiska

miljön är vidare nedrustningssträvandena inom FN.

Det bör ankomma på den av utskottet förordade parlamentariska utredningen

att mot varandra väga de synpunkter av utrikes-, försvars- och arbetsmarknadspolitisk

karaktär som gör sig gällande.

Till de utrikespolitiska problem som anmäler sig i detta sammanhang hör

bl. a. frågan om de folkrättsliga aspekterna på krigsmaterielexporten med

hänsyn tagen till Sveriges alliansfrihet och neutralitet. Det skulle också vara

av värde att få belyst huruvida länder, som förvägrats inköp av krigsmateriel

från Sverige, i stället köpt materiel från andra länder eller från privata —

kanske t. o. m. illegala — vapenhandlare samt huruvida vissa inköpsländer

härigenom kan sägas ha kommit att bli politiskt beroende av andra stater.

Vidare bör undersökas i vad mån fortsatt svensk vapenexport kan inverka

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969 5

på Sveriges fortsatta medverkan i nedrustningssträvandena inom FN:s ram.

Det torde också vara angeläget att den parlamentariska utredningen prövar

huruvida ändringar är påkallade i gällande politiska riktlinjer för den svenska

vapenexporten, t. ex. när det gäller frågan om till vilka länder eller regioner

export bör tillåtas eller förbjudas.

Enligt utskottet är det vidare angeläget att undersöka vilken betydelse som

vapenexporten har för det svenska försvaret och dess inverkan på försvarskostnaderna.

Av stort intresse i detta sammanhang är frågan i vilken utsträckning

export av krigsmateriel kan reducera kostnaderna för det svenska

försvaret bl. a. genom att forsknings- och utvecklingskostnader kan slås ut

på ett större antal producerade enheter. En annan fråga av betydelse är

huruvida export av krigsmateriel är angelägen för att skapa garantier för att

den svenska produktionen är kvalitativt likvärdig med den utländska. Ett

annat spörsmål som förtjänar undersökas är om svårigheter kan komma att

yppa sig för kanske mycket viktig import och utveckling av krigsmateriel

för det fall att Sverige skulle ytterligare skärpa villkoren för sin export.

Den kan även vara av intresse att belysa den arbetsmarknadspolitiska betydelsen

av krigsmaterielexporten och de följder som ev. ändrade bestämmelser

för denna export kan få.

Granskningen bör enligt utskottet begränsas till vad som traditionellt hänförs

till begreppet krigsmateriel och alltså inte omfatta den »strategiska materiel»

som avses i motionerna 1:52 och 11:58. Detta bör inte hindra att

jämkningar sker i den nu gällande förteckningen över materiel som enligt

1966 års kungörelse är att hänföra till krigsmateriel, t. ex. så att — som

framhålles i motionerna I: 402 och II: 466 — produkter, som i försäljningsstadiet

är att betrakta som civila varor men som av köparna lätt kan omändras

för militärt bruk, också kommer att omfattas av bestämmelserna om

krigsmaterielexport. Utformningen av den administrativa handläggningen

och kompetensfördelningen av ärenden om krigsmaterielexporten förtjänar

också undersökas.

Det är enligt utskottet angeläget att den parlamentariska utredning, som

bör anförtros uppgiften att granska principerna för den svenska krigsmaterielexporten,

bedriver sitt arbete så skyndsamt som möjligt. Det är vidare

önskvärt att utredningen, utan att avvakta framläggandet av sitt slutbetänkande,

kan fortlöpande offentliggöra t. ex. statistiska uppgifter om den internationella

vapenhandeln och andra informationer som kan berika den

offentliga debatten i ämnet. Det är också önskvärt att utredningsarbetet bedrivs

i nära samråd med de närmast berörda departementen, dvs. utrikes-,

försvars- och handelsdepartementen, samt andra berörda parter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen i anledning av motionerna I: 1 och II: 1,

I: 52 och II: 58, I: 248 och II: 286, I: 402 och II: 466 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om utredning angående rikt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

linjerna för svensk export av krigsmateriel i enlighet med

vad utskottet här ovan anfört,

2. att motionerna a) I: 52 och II: 58 samt b) I: 402 och

II: 466 i övrigt ej måtte föranleda någon åtgärd.

Stockholm den 17 april 1969

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s), Lundström (fp), Georg

Pettersson (s), Virgin (m), Bengtson (ep), Möller (s), Palm (s) och Axel

Andersson (fp);

från andra kammaren: herrar Alemyr (s), Skoglund (s), Mellqvist (s),

Wedén (fp), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Wahlund (ep), Eliasson

i Sundborn (ep) och Bohman (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690025

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvecklingsarbete rörande utvinning av uran jämte motioner. a1 i texten