Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om stöd åt befrielserörelserna i de portugisiska kolonierna.

1969-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1969:9, Utlåtande i anledning av motioner om stöd åt befrielserörelserna i de portugisiska kolonierna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 9 år 1969

1

Nr 9

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om stöd åt befrielserörelserna

i de portugisiska kolonierna.

I de likalydande motionerna 1:404 av herr Werner och It: 465 av herr

Hermansson in. fl., vilka — utom såvitt avser anslagsyrkandena (jfr statsutskottets

utlåtande nr 82) — hänvisats till utrikesutskottet, föreslås att

riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om »effektiva påtryckningai

och åtgärder mot Portugal inom FN, EFTA och andra internationella

organisationer».

Som utrikesutskottet tidigare framhållit — senast i sitt utlåtande nr 5 år

1968 med anledning av motioner i samma ärende — har Sverige i olika

sammanhang uttryckt sitt starka fördömande av den portugisiska kolonialpolitiken.

Regeringen har sålunda bl. a., stödd av en kompakt folkopinion

i Sverige, vid upprepade tillfällen i Förenta Nationerna klargjort sitt

stöd för en allmän tillämpning av principen om folkens självbestämmanderätt

och sin opposition mot Portugals kolonialpolitik.

I nämnda utlåtande nr 5 år 1968 lämnade utskottet en redogörelse för

svenska opinionsyttringar i frågan vid 1967 års möte med FN:s generalförsamling.

Vid generalförsamlingen 1968 antogs en resolution, nr 2395

(XXIII), som fördömde den portugisiska regeringens fortsatta vägran att

genomföra 1960 års kolonialdeklaration och uppmanade den portugisiska

regeringen att ofördröjligen tillämpa principen om självbestämmanderätt.

Resolutionen skiljer sig från tidigare av generalförsamlingen antagna resolutioner

framför allt därigenom att kravet på sanktioner mot Portugal

slopats. För en redogörelse för resolutionen må hänvisas till utrikesdepartementets

blåbok om 1968 års generalförsamling (Aktstycken utgivna av

Kungl. Utrikesdepartementet. Ny serie I:A: 18, s. 259 ff.).

Den svenska inställningen till resolutionen presenterades i ett anförande

i förvaltarskapsutskottet den 20 november 1968. I anförandet konstaterades

att Sverige sedan 1963 ansett sig förhindrat att ge uttryck för sin grundläggande

positiva inställning genom att rösta för resolutionerna i den

portugisiska frågan, främst därför att dessa innehållit krav på omedelbara

sanktioner. Under 1968 års generalförsamling hade ett nytt läge skapats,

och den svenska delegationen ville ge uttryck för sin stora uppskattning

av de afro-asiatiska representanternas initiativ att söka utforma texten

så att ett par av tidigare resolutioners mest kontroversiella element utgått,

hl. a. sanlttionsparagrafen. Härigenom hade det blivit möjligt för Sverige

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 samt. 1 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 9 år 1960

all rösta för resolutionen i dess helhet. Den svenska delegationen betraktade

emellertid inte resolutionen som någon minskning av trycket på Portugal.

Detta tryck skulle snarare öka i och med att resolutionen fick ett

vidsträcktare stöd i församlingen än tidigare. Avslutningsvis riktades i inlägget

en vädjan till den nya portugisiska regeringen att utnyttja de möjligheter

som resolutionen erbjöd till nya försök för regeringen att komma

till rätta med sitt förhållande till de afrikanska folken i sina kolonier och

till FN.

Av intresse i detta sammanhang är också ett uttalande i den regeringsförklaring

om utrikespolitiken som avgavs i riksdagen den 26 mars i år.

I detta uttalande formulerades principerna för förhållandet mellan svensk

utrikespolitik och svensk utrikeshandelspolitik på följande sätt:

För ett litet land som Sverige, vars ekonomi är starkt beroende av utrikeshandeln,

är förekomsten av fasta internationella regler för de mellanstatliga

handelspolitiska förbindelserna av särskilt stor betydelse. Under

efterkrigstiden har ett sådant internationellt regelsystem kunnat skapas,

framför allt inom ramen för GATT. Vår handelspolitik måste sålunda föras

med iakttagande av de förpliktelser som vi själva frivilligt påtagit oss

genom anslutning till GATT och andra internationella avtal. Det är ett livsintresse

för oss att tilltron till Sveriges vilja och förmåga att respektera ingångna

avtal vidmakthålles. Krav på att Sverige ensidigt skulle avbryta

sin handel med eller vidtaga handelspolitiskt diskriminerande åtgärder

mot vissa stater med motivering att dessa stater styres av regimer som

vi ogillar måste avvisas. Att införa ett sådant element av politisk diskriminering

i svensk handelspolitik skulle driva oss till olika former av avtalsbrott,

motverka strävandena att åstadkomma en friare världshandel

och ställa statsmakterna inför utomordentligt vanskliga politiska bedömningsproblem.

Ekonomiska eller handelspolitiska sanktioner mot andra länder

bör för vår del endast ifrågakomma, då dessa åtgärder kan grundas på

en av FN:s säkerhetsråd antagen resolution. Detta är också den enda förutsättningen

för att en handelsblockad kan bli effektiv. Blockadåtgärder

från ett enstaka lands sida blir oftast verkningslösa och kan dessutom skada

landet självt.

Det må i detta sammanhang också nämnas att den svenska regeringen

nyligen under hand tagit upp frågan om Portugal med generalsekreteraren

i GATT. Vid denna kontakt har generalsekreteraren understrukit de skäl,

bl. a. av stadgemässig natur, som talar mot att spörsmålet skulle tas upp

i GATT. Ej heller hos andra medlemsstater torde intresse finnas för en behandling

av frågan inom ramen för GATT.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att det vid Förenta Nationernas

generalförsamling år 1968 visat sig möjligt för en överväldigande majoritet

av medlemsstaterna att ena sig om en resolution som anvisar vägar att

komma till rätta med de problem som den portugisiska kolonialpolitiken

skapar. Resolutionen måste uppfattas som ett allvarligt försök från FN:s

sida att komma ur den återvändsgränd i vilken relationerna mellan världs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Utrikesutskottets utlåtande nr 9 år 1969

organisationen och Portugal sedan många år befunnit sig. Utskottet vill

samtidigt understryka att resolutionen inte får betraktas som en minskning

a\ den press som FN utövar mot Portugal utan snarare innebär att

trycket ökar i och med att resolutionen fick ett vidsträcktare stöd än tidigare

resolutioner i frågan. Det är angeläget att Sverige inom FN:s ram fortsätter

alt verka för realistiska åtgärder på bredast möjliga bas för att förmå

Portugal att följa FN:s resolutioner och främja en utveckling som leder

till självbestämmanderätt för befolkningen i de afrikanska områden som

för närvarande befinner sig under portugisisk administration.

Vad beträffar möjligheten att utöva påtryckningar mot Portugal inom

i amen för EFTA vill utskottet hänvisa till att denna organisation har enbart

handelspolitiska och andra ekonomiska uppgifter. Som utskottet hade

tillfälle understryka i sitt utlåtande nr 5 år 1968 förutsätter EFTA-konventionen

inte att eu medlemsstat kan uteslutas. Däremot finns i konventionen

en uttrycklig hänvisning till förpliktelser enligt andra internationella

åtaganden. Enligt dessa bestämmelser har en medlemsstat rätt att vidta åtgärder

till fullgörande av förpliktelsen enligt FN:s stadga i syfte att upprätthålla

internationell fred och säkerhet.

Det ma i detta sammanhang nämnas att regeringen tagit upp portugaltrågan

inom EFTA:s ram. Det har emellertid visat sig att hos övriga medlemsstater

intet intresse finns för en behandling av ärendet i detta forum.

Utskottet förutsätter dock att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen

för den händelse en ändrad inställning bland EFTA:s medlemsstater

skulle komma till stånd.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 404 och II: 465 — i vad de hänvisats till

utrikesutskottet — må anses besvarade med vad utskottet

ovan anfört.

Utskottet hemställer

att ärendet avgörs efter en bordläggning.

Stockholm den 13 maj 1969

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s), Lundström (fp), Birger

Andersson (s), Georg Pettersson (s), Virgin (m), Bengtson (ep), Dahlen

(fp), Hernelius (m) och Tage Johansson (s);

från andra kammaren: herr Mellqvist (s), fru Eriksson i Stockholm

(s), herr Wahlund (ep), fru Lewén-Eliasson (s) och herr Gustafson i Göteborg

(fp).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.