Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om offentligt biträde åt part i ärenden rörande administrativt frihetsberövande.

1970-03-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1970:21, Utlåtande i anledning av motion om offentligt biträde åt part i ärenden rörande administrativt frihetsberövande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av motion om offentligt biträde åt part i ärenden

rörande administrativt frihetsberövande.

I motionen 11:973 av herr Antonsson m. fl. hemställs att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla att förslag till bestämmelser om förordnande av offentligt

biträde i ärenden angående administrativa frihetsberövanden skyndsamt

föreläggs riksdagen.

Motionen

I motionen erinras om den möjlighet som varje misstänkt i brottmål har att få offentlig

försvarare. Härefter anförs.

Någon motsvarande rätt till biträde gäller däremot inte i ärenden angående administrativa

frihetsberövanden, bland vilka särskilt kan nämnas intagning på alkoholistanstalter,

barnavårdsanstalter och mentalsjukhus. Även dessa ärenden kan,

liksom brottmålen, avse frihetsförluster under avsevärd tid och i övrigt medföra

ödeläggande konsekvenser för den enskilde.

Antalet administrativa frihetsberövanden har i takt med välfärdssamhällets utveckling

oavbrutet ökat. Inom vart och ett av nyss angivna vårdområden förekommer

för närvarande flera tusentals intagningsbeslut årligen. Även om vederbörande

myndigheter vinnlägger sig om noggrann prövning av ärendena, har det visat

sig att intagningsbeslut i åtskilliga fall saknat laga stöd eller eljest grundats på otillräckligt

material. Detta framgår bl. a. av JO:s ämbetsberättelser, som för de sista

tio åren redovisar ett rikt urval sådana fall från alla de tre områden som förut

nämnts. En väsentlig orsak härtill har utan tvivel varit att de enskilda varit i avsaknad

av rättsligt biträde; det är uppenbarligen ofta svårt för personer i sådana

situationer — ej sällan är de vid beslutsfattandet interimistiskt omhändertagna —

att själva på verksamt sätt föra sin talan och förebringa utredning för att åstadkomma

en allsidig belysning av ärendena.

Motionärerna erinrar härefter bl. a. om två utredningsförslag — avgivna av utredningen

om administrativa frihetsberövanden och sinnessjuklagstiftningskommittén

— som vid ett genomförande skulle ha skapat möjligheten i ärenden angående

administrativa frihetsberövanden att förordna offentligt biträde åt den som ärendet

angår. Härefter anför motionärerna.

Två parlamentariska kommittéer har alltså enhälligt funnit det vara väsentligt ur

rättssäkerhetssynpunkt att offentligt biträde kan förordnas åt dem som hotas av

eller redan är föremål för administrativa frihetsberövanden. Angelägenheten av en

sådan reform har i avgivna remissyttranden också allmänt understrukits. Vid dessa

förhållanden bör reformen uppenbarligen snarast genomföras, med mindre tving
Bihang

till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. lavd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

ande hinder däremot möter; det är här fråga om att avhjälpa en iögonenfallande

brist på ett ur rättssäkerhetssynpunkt ömtåligt område.

Vägande skäl för att ytterligare uppskjuta denna reform torde emellertid inte

föreligga. Reformen avser en klart avgränsad grupp ärenden av speciell natur,

där reformbehovet är i vederbörlig ordning utrett och dokumenterat. Det finns

ingen anledning att sammankoppla denna fråga med den större och tveksammare

frågan i vilken utsträckning offentligt biträde bör kunna förordnas i andra slags

administrativa ärenden eller överhuvudtaget med frågan om rättshjälp inom hela

förvaltningsområdet. Än mindre finns anledning att sammanföra frågan med det

än mer vittgående och besvärliga spörsmålet om kostnadsersättning åt part i förvaltningsförfarandet.

Det kan f. ö. erinras att bestämmelser meddelats om offentligt

biträde i fråga om vissa andra avgränsade ärendegrupper inom förvaltningen,

t. ex. i utvisningsärenden enligt 41 § utlänningslagen.

Frågan om förordnande av offentligt biträde i ärenden om administrativt frihetsberövande

bör följaktligen brytas ut ur 1968 års sakkunnigutredning, vari den

blott ingår som ett mindre, redan utrett delproblem. Förslag till bestämmelser i ämnet

bör skyndsamt föreläggas riksdagen. En sådan partiell reform för att stärka

rättsskyddet vid administrativa frihetsberövanden — varom åtgärder för snart 20

år sedan begärdes av riksdagen — framstår av ovan anförda skäl som oundgänglig

och trängande.

Inledning

Fri rättegång m. m.

Möjlighet att erhålla fri rättegång finnes enligt gällande bestämmelser hos de

allmänna och särskilda domstolarna; däremot icke hos förvaltningsdomstolarna eller

hos några förvaltningsmyndigheter. Fri rättegång innebär för den part som åtnjuter

förmånen bl. a. att kostnad för bevisning utgår av allmänna medel samt att

rättegångsbiträde kan förordnas att bistå parten mot ersättning av allmänna medel.

I brottmål kan den tilltalade erhålla offentlig försvarare. Även i detta fall utgår

ersättningen av allmänna medel, och om den tilltalade icke blir fälld stannar denna

kostnad på statsverket. Har den tilltalade fri rättegång, kan det ej heller om

han blir fälld åläggas honom att gottgöra statsverket kostnaden för försvararen.

Vid sidan av den fria rättegången finnes vissa särskilda anordningar för meddelande

av rättshjälp till mindre bemedlade med det allmännas stöd. Detta sker

huvudsakligen genom rättshjälpsanstalter eller genom advokater enligt avtal med

vederbörande landsting. Fri rättshjälp i dessa former står i princip till förfogande

även i förvaltningsärenden.

I sällsynta fall kan offentligt biträde förordnas inom förvaltningen. Vid förhör

enligt utlänningslagen äger utlänningen åtnjuta biträde av därtill lämplig person.

Har utlänningen ej utsett sådant biträde och finnes hans rätt icke kunna utan biträde

tillvaratagas, skall förhörsmyndigheten förordna biträde åt honom. Ersättning

till det offendiga biträdet utges av allmänna medel. Utlänningen kan förpliktas

att till statsverket återgälda kostnaden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

Tidigare utredningsarbete

Den av motionärerna behandlade frågan har samband med spörsmålet om kostnadsersättning

åt enskild part och om fri rättegång i förvaltningen. Med hänsyn

härtill berörs i det följande i viss utsträckning även dessa frågor.

På begäran av riksdagen år 1952 (1LU 17) tillsattes påföljande år en utredning

om rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden. År 1960 framlade utredningen

om administrativa frihetsberövanden förslag till ökade rättssäkerhetsgarantier

vid handläggningen på länsplanet av mål om administrativa frihetsberövanden

beträffande alkoholmissbrukare, barn och ungdom, försumliga försörjare,

lösdrivare samt vissa psykiskt efterblivna (SOU 1960: 19). Särskilda socialdomstolar

skulle handlägga målen. I 9 § förslaget till lag om socialdomstol stadgades

bl. a. att om det med hänsyn till sakens beskaffenhet eller eljest för tillvaratagande

av enskild parts rätt finnes vara av synnerlig vikt, må domstolen förordna offentligt

biträde åt parten. Statsverket skulle stå för kostnaden för biträdet.

Utredningsförslaget har inte föranlett lagstiftning.

Besvärssakkunniga avlämnade 1964 sitt slutbetänkande Lag om förvaltningsförfarandet

(SOU 1964:27). I betänkandet behandlades frågor som rör kostnad i

förvaltningsförfarandet. Rätt för enskild part till ersättning av allmänna medel för

kostnad i förvaltningsförfarandet föreslogs bli införd i begränsad utsträckning. I

sammanhanget behandlades frågan om att för förvaltningsförfarandet i allmänhet

införa något mot fri rättegång svarande institut. Vidare anfördes bl. a. följande (s.

694).

Det skall däremot ej förnekas, att behov av en motsvarighet till fri rättegång

kommer att föreligga i förvaltningsärenden hos domstol, i vilka muntlig handläggning

äger rum. Framför allt blir så naturligtvis fallet, därest förslaget om att ärende

skall kunna utsättas till handläggning vid huvudförhandling genomföres. Även i

vissa grupper av ärenden hos andra myndigheter än domstolar, t. ex. i expropriations-

och jorddelningsärenden, torde visst behov göra sig gällande av en motsvarighet

till fri rättegång. En särskild utredning har emellertid tillsatts för revision

av lagstiftningen om rättshjälp i rättegång och därmed sammanhängande frågor.

Resultatet av denna utredning torde lämpligen böra avvaktas, innan ställning tages

till hur den processuella rättshjälpen hos domstol i förvaltningsärenden m. m. skall

anordnas. De sakkunniga ha därför ansett sig icke böra utarbeta vare sig förslag

om utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om fri rättegång till förvaltningsärenden

hos domstol eller andra förslag syftande till fri rättshjälp i förvaltningsärenden.

I november 1958 framlade 1951 års rättegångskommitté betänkande med förslag

till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958: 40). Enligt förslaget hade möjligheten

att erhålla processuell rättshjälp vidgats främst genom att part kunde erhålla

sådan förmån mot att han till statsverket inbetalade ett efter hans ekonomiska

förmåga avpassat kostnadsbidrag.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i juni 1962 tillkallades sakkunniga att verkställa

utredning rörande revision av lagstiftningen om rättshjälp i rättegång och

därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga har i februari 1965 framlagt be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

tänkande med reviderat förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1965:13).

Förslaget bygger i det väsentliga på rättegångskommitténs förslag.

Beträffande frågan om rättshjälp inom förvaltningsförfarandet framhåller de

sakkunniga att det är avsett att den föreslagna rättegångshjälpen i princip skall

kunna beviljas i samtliga mål och ärenden som förekommer vid allmän underrätt,

ägodelningsrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol, krigsrätt, hovrätt, högsta

domstolen samt arbetsdomstolen. Frågan om rättshjälp inför administrativa myndigheter

— bland dem förvaltningsdomstolarna — torde däremot falla utanför det

för utredningen utstakade området.

Beträffande det närmare innehållet i betänkandena från 1958 och 1965 får utskottet

hänvisa till 1LU 1970:5.

I fråga om det av motionärerna åberopade förslaget av sinnessjuklagstiftningskommittén

hänvisar utskottet till följande avsnitt.

Tidigare riksdagsbchandiing

Frågan om rättshjälp i bl. a. mål om administrativa frihetsberövanden behandlades

i motioner till 1965 års riksdag. Första lagutskottet instämde i de önskemål

som framförts om förbättrade möjligheter för den enskilde till kostnadsersättning

i förvaltningsärenden och till rättshjälp över huvud. Motionerna avslogs emellertid.

Utskottet hänvisade till att de förslag, som framlagts i besvärssakkunnigas slutbetänkande

år 1964 och i betänkandet Rättegångshjälp år 1965, var föremål för

remissbehandling. Dessa förslag hade bringat frågorna närmare sin lösning, och

någon ytterligare utredning kunde inte förordas i avvaktan på de åtgärder Kungl.

Maj:t kunde komma att föreslå beträffande berörda spörsmål.

I detta sammanhang får utskottet även hänvisa till 1LU 1967:21 och 1968:21,

i vilka utlåtanden behandlas frågan om ersättning åt enskild för kostnad i förvaltningsförfarande.

Frågan om offentligt biträde i vissa intagnings- och utskrivningsärenden enligt

lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall har behandlats av riksdagen

år 1967 (2LU 17). Andra lagutskottet hemställde, att riksdagen måtte för

sin del antaga ett lagförslag, som medförde möjlighet att förordna offentligt biträde

åt patient i ärende hos utskrivningsnämnd och psykiatriska nämnden. Riksdagen

biföll en vid utskottsutlåtandet fogad reservation, där motionen i fråga avstyrktes.

Utskottsutlåtandet innehåller en utförlig redogörelse för frågans tidigare

behandling, bl. a. inom sinnessjuklagstiftningskommittén, som förordat att offentligt

biträde skulle förordnas i den aktuella ärendetypen.

Utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden

Med ledning av vad som kom fram vid remissbehandlingen av besvärssakkunnigas

förslag har ett nytt lagförslag — förvaltningslagen — utarbetats inom justitie
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

5

departementet (SOU 1968:27). Författningsmaterialet har skurits ner radikalt så

att endast 25 paragrafer står kvar. Även detta förslag har remissbehandlats och är

nu föremål för prövning av Kungl. Maj:t.

Vid den översyn som sålunda företagits har vissa av besvärssakkunniga behandlade

problem lämnats utanför. Detta gäller bl. a. frågan om kostnad, som brutits

ut till särbehandling.

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet

år 1968 sakkunniga för utredning av frågorna om kostnaderna i förvaltningsförfarandet,

om rättshjälp i förvaltningsärenden och om ojfenligt biträde åt part i sådana

ärenden (beträffande direktiven se riksdagsberättelsen 1969:Ju 55). I direktiven

anför departementschefen bl. a.

För egen del vill jag framhålla, att det inte är tillfredsställande att den enskilde

enligt nuvarande ordning — bortsett från vissa undantagsfall — under alla omständigheter

själv måste stå för sina kostnader i förvaltningsförfarandet. Särskilt

beträffande sådana förvaltningsärenden där den enskilde förhållandevis ofta kan

ha befogad anledning att vidta mera kostnadskrävande åtgärder för att tillvarata

sina intressen finns det ett påtagligt behov av regler som möjliggör viss kostnadsersättning

till den enskilde. Det allmännas krav på medverkan från den enskildes

sida i förvaltningsförfarandet synes inte böra sträckas så långt att den enskilde betungas

oskäligt. Frågan om att införa bestämmelser om kostnadsersättning i vissa

förvaltningsärenden bör därför prövas. Sådana bestämmelser är emellertid inte tillräckliga

för att skapa garantier för att enskilda personer inte av ekonomiska skäl

hindras att tillvarata sina intressen i förvaltningssammanhang. Därför behövs också

åtgärder som gör det möjligt för de ekonomiskt sämst lottade parterna att få rättshjälp.

För vissa förvaltningsområden som är av central betydelse för den enskildes

person bör vidare det allmänna i större utsträckning än vad som nu är fallet ha

möjlighet att förordna offentligt biträde åt enskild.

Till ledning för de sakkunniga har chefen för justitiedepartementet anfört vissa

synpunkter. I detta hänseende anförs beträffande frågan om offentligt biträde åt

part:

Det finns skäl som talar för att i varje fall i sådana förvaltningsärenden, som

rör den enskildes personliga frihet, det bör finnas möjlighet att förordna offentligt

biträde åt part. Även i vissa andra ärenden på förvaltningens område kan det tänkas

att det allmänna vid behov bör sörja för att den enskilde förfogar över sakkunnigt

biträde. De sakkunniga bör undersöka på vilka områden det föreligger

ett starkt framträdande behov av offentligt biträde åt enskild part i förvaltningsärenden

och under vilka närmare förutsättningar sådant biträde bör förordnas.

Samtidigt bör övervägas i vad mån den enskilde bör vara skyldig att till det allmänna

återbetala kostnaderna för offentligt biträde.

Reform av rättshjälpen enligt riktlinjer i 1970 års statsverksproposition

I årets statsverksproposition (bil. 4, s. 58) har chefen för justitiedepartementet

aviserat en genomgående rättshjälpsreform. Huvudprincipen vid en sådan reform

bör enligt departementschefen vara att ingen av ekonomiska skäl skall hindras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

från att ta till vara sina intressen i rättsligt hänseende men att var och en skall bidra

till kostnaden för rättshjälpen efter förmåga. Särskilda rättshjälpsmyndigheter

skall upprättas, men även privatpraktiserande jurister bör kunna anlitas för rättshjälp.

Den enskilde skall kunna få rättshjälp såväl i mål eller ärende vid domstol

och administrativ myndighet som i utomprocessuella sammanhang.

Departementschefen behandlar i sammanhanget även den i motionen aktualiserade

frågan och anför därvid.

Rättshjälp i vidsträckt mening innefattar även det biträde som misstänkta och

tilltalade i brottmål erhåller genom att offentlig försvarare utses. Frågan om en

motsvarande möjlighet bör finnas att förordna offentligt biträde i vissa förvaltningsärenden

är som jag tidigare anfört under utredning. Det bör närmare undersökas

om inte även dessa former av stöd i rättsliga angelägenheter kan inordnas i det

nya systemet för rättshjälp.

Den ytterligare utredning som måste föregå en reform av rättshjälpen har enligt

vad som anges i statsverkspropositionen redan inletts inom justitiedepartementet

och bör enligt departementschefens mening även i fortsättningen bedrivas inom

departementet i samråd med utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden. Resultatet

av detta utredningsarbete bör remissbehandlas.

Utskottet har i utlåtande nr 5 i år avstyrkt motioner, vari yrkats bl. a. att en

parlamentarisk utredning skall tillsättas med uppgift att framlägga förslag angående

förbättrad rättshjälp. Utskottets hemställan har bifallits av riksdagen den 25

februari. Vid debatten i första kammaren upplyste chefen för justitiedepartementet,

att till arbetsgruppen är knutna dels en representant för rättshjälpsadvokaterna,

dels en representant för Sveriges advokatsamfund. Chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Geijer, har vid samma tillfälle uttalat, att det är hans förhoppning

att det skall komma fram en departementspromemoria i så god tid att den

kan remissbehandlas i rimlig tid och utgöra underlag för ett förslag till 1971 års

riksdag.

Utskottet

I förevarande motion framhålls att två parlamentariska kommittéer — utredningen

om administrativa frihetsberövanden och sinnessjuklagstiftningskommittén

— enhälligt funnit det vara väsentligt från rättssäkerhetssynpunkt att offentligt

biträde kan förordnas åt person som hotas av eller redan är föremål för administrativt

frihetsberövande. Då därtill kommer att angelägenheten av en sådan reform

också allmänt understrukits vid remissbehandlingen av kommittéförslagen

bör, anför motionärerna, frågan om offentligt biträde i ärenden om administrativt

frihetsberövande brytas ut ur den år 1968 tillsatta utredningen om rättshjälp

i förvaltningsärenden, där frågan ingår som ett delproblem. I motionsyrkandet

hemställs att riksdagen anhåller att förslag till bestämmelser om förordnande av

offentligt biträde i nämnda slag av ärenden skyndsamt föreläggs riksdagen.

I årets statsverksproposition har chefen för justitiedepartementet aviserat en

genomgripande rättshjälpsreform. Huvudprincipen vid en sådan reform bör en
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

7

ligt departementschefen vara att ingen av ekonomiska skäl skall hindras från att

ta till vara sina intressen i rättsligt hänseende men att var och en skall bidra till

kostnaden för rättshjälpen efter förmåga. Särskilda rättshjälpsmyndigheter skall

upprättas, men även privatpraktiserande jurister bör kunna anlitas för rättshjälp.

Den enskilde skall kunna få rättshjälp såväl i mål eller ärende vid domstol och

administrativ myndighet som i utomprocessuella sammanhang.

Departementschefen erinrar i sammanhanget om att rättshjälp i vidsträckt mening

innefattar även det biträde som misstänkta och tilltalade i brottmål erhåller

genom offentlig försvarare samt att frågan om att införa en motsvarande möjlighet

att förordna offentligt biträde i vissa förvaltningsärenden är under utredning.

Det bör enligt departementschefen närmare undersökas, om inte även dessa former

av stöd i rättsliga angelägenheter kan inordnas i det nya systemet för rättshjälp.

Den ytterligare utredning, som måste föregå en reform av rättshjälpen, har

redan inletts inom justitiedepartementet och bör enligt departementschefens mening

även i fortsättningen bedrivas inom departementet i samråd med utredningen

om rättshjälp i förvaltningsärenden. Till den arbetsgrupp, som tillsatts inom departementet

för uppgiften, är knutna dels en representant för rättshjälpsadvokaterna

dels en representant för Sveriges advokatsamfund. Riksdagen har tidigare i

år avslagit motioner, vari yrkats att utredningsarbetet borde bedrivas i annan form.

I samband med riksdagsbehandlingen av nämnda ärende uttalade departementschefen,

att det är hans förhoppning att en departementspromemoria rörande rättshjälpen

skall föreligga i så god tid att den efter remissbehandling kan läggas till

grund för ett förslag till 1971 års riksdag.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts är något initiativ från riksdagens sida i

anledning av motionen inte påkallat.

Utskottet hemställer,

att motionen 11:973 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1970

På första lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Erik Svedberg (s), Schött

(m), fru Lindström (s), herrar Sörenson (fp), Helge Karlsson (s)*, fru Lilly Ohlsson

(s) och herr Ferdinand Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Bergegren (s)*, herrar Martinsson (s)*, Börjesson

i Falköping (ep), Hansson i Piteå (s), Sjöholm (fp)*, Oskarson (m), fru

Bergander (s) och herr Polstam (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.