Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om rätt för kommun att föra talan mot föräldrar om återvinning av ekonomiskt bidrag till barm Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 878 av herr Svenungsson samt II: 1007 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl.

1970-03-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1970:21, Utlåtande i anledning av motioner om rätt för kommun att föra talan mot föräldrar om återvinning av ekonomiskt bidrag till barm Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 878 av herr Svenungsson samt II: 1007 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av motioner om rätt för kommun att föra

talan mot föräldrar om återvinning av ekonomiskt bidrag

till barm

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 878 av herr Svenungsson samt II: 1007 av herr Fridolfsson i Stockholm

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om översyn av 1960 års lag om samhällsvård

av barn och ungdom och 1956 års lag om socialhjälp i syfte att möjliggöra

återvinning i fall där det i dag ej är möjligt.» Av motionsmotiveringen

framgår, att motionärerna önskar ge kommun rätt till ersättning från föräldrar

för ekonomiskt stöd i samband med barns studier.

Gällande bestämmelser

Enligt föräldrabalken är föräldrar skyldiga att vidkännas kostnaderna för

sina barns uppehälle och utbildning, om barnen ej har egna tillgångar. Denna

underhållsskyldighet upphör inte förrän barnet erhållit den utbildning,

som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag är tillbörlig, och

ej i något fall förrän barnet fyllt 16 år. Om barnet, sedan dess rätt till underhåll

enligt nu angivna regler upphört, till följd av sjukdom eller annan dylik

orsak är ur stånd alt själv försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga

skyldiga att ge barnet skäligt underhåll. Adoptant och adoptivbarn har

samma skyldighet att underhålla varandra som föräldrar och barn.

De nu berörda reglerna liksom motsvarande bestämmelser i giftermålsbalken

om äkta makars inbördes underhållsskyldighet innefattar den civilrättsliga

underhållsskyldigheten mellan anhöriga. I motsats härtill står vad som

brukar kallas den offentligrättsliga försörjningsskyldigheten. Denna reglerades

tidigare i 1918 års fattigvårdslag och ligger till grund för nu gällande regler

i 1956 års lag om socialhjälp och 1960 års barnavårdslag om kommuns

rätt till ersättning från enskild för utgiven socialhjälp eller för kostnad för

omhändertagande av underårig för samhällsvård.

Socialhjälpslagen skiljer mellan obligatorisk och frivillig socialhjälp. Enligt

12 § utgår obligatorisk hjälp dels till minderårig, varmed avses barn under

16 år, dels ock till den som på grund av ålderdom, sjukdom eller därmed

jämförlig anledning inte kan tillfredsställande klara sin egen försörjning, allt

i den mån vederbörande saknar egna medel och ej får sina behov tillgodo1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 sam/. 2 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

sedda på annat sätt. Hjälpen skall omfatta livsuppehälle och den vård, som

finnes erforderlig, samt, i fråga om minderårig, även uppfostran. Om den

frivilliga hjälpen ges bestämmelse i 13 §, enligt vilken kommunerna i andra

fall än som avses i 12 § har full frihet att bevilja socialhjälp i den utsträckning,

som de själva finner erforderligt och lämpligt. Uppdelningen i obligatorisk

och frivillig hjälp har betydelse bl. a. för kommuns rätt till ersättning

från hjälptagarens anhöriga för utgiven hjälp. Sålunda är enligt 36 § hjälptagarens

föräldrar ersättningsskyldiga endast för obligatorisk socialhjälp åt

barn under 16 år. Därest ersättningsskyldighet föreligger, har socialnämnden

rätt att efter fri prövning efterskänka kommunens fordran (37 §). Kommunens

rätt till ersättning preskriberas efter tre år, som i princip räknas från

det att hjälpen lämnats.

Vid ingripanden enligt barnavårdslagen skall barnavårdsnämnd i första

hand vidta förebyggande åtgärder i form av råd och stöd, varning, föreskrifter

eller övervakning. I 26 § stadgas att nämnden för genomförande av vad

som från dess sida tillråtts eller föreskrivits äger bestrida kostnader för bl. a.

utbildning och lämna bidrag till resor, kläder, annan utrustning och omkostnader

i övrigt. Om förebyggande åtgärder vidtagits utan att medföra rättelse

skall den underårige enligt 29 § omhändertagas för samhällsvård. Den omhändertagne

skall därefter överlämnas till enskilt hem, placeras på lämplig

anstalt eller —- under vissa förutsättningar — intagas på ungdomsvårdsskola.

Även barnavårdslagen innehåller regler om kommuns rätt till ersättning för

vissa vårdkostnader. För föräldrar är ersättningsskyldigheten begränsad till

sådan kostnad, som kommun haft för den som omhändertagits för samhällsvård

och ej fyllt 16 år (72 §). Rätten till ersättning i sådant fall är dock enligt

en särskild kungörelse maximerad till 2 500 kr. per år. Även här utgör

preskriptionstiden tre år. Barnavårdsnämnden kan efterskänka ersättningsskyldigheten.

Ur förarbetena till socialhjälpslagen, m. m.

Socialhjälpslagen tillkom efter förslag i prop. 1955: 177, som i sin tur

byggde på ett av 1938 års socialvårdskommitté framlagt betänkande, SOU

1950: 11. De föreslagna reglerna om kommuns återkravsrätt mot anhöriga

innebar genomgripande förändringar i förhållande till vad som dittills gällt

enligt 1918 års fattigvårdslag. Den viktigaste nyheten var, att socialhjälp till

vuxen person inte skulle kunna återkrävas från hans föräldrar eller barn.

Kommitténs förslag i denna del kritiserades av vissa remissinstanser, som

framhöll bl. a. att överensstämmelse borde råda mellan den civilrättsliga

och den offentligrättsliga försörjningsplikten och att för rättskänslan stötande

resultat skulle uppkomma, om en person i goda ekonomiska omständigheter

inte blev ersättningsskyldig för socialhjälp, som lämnats hans föräldrar

eller barn. I det avsnitt av propositionen, vari återkravsreglerna behandlades,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

3

erinrade föredragande departementschefen om, att samhället i en mängd

andra former än genom socialhjälp bistod behövande personer utan att av

deras anhöriga kräva ersättning för sina utgifter. Som exempel nämndes

bl. a. mödrahjälpen och departementschefen fortsatte:

----åtskilliga kvinnor, som erhåller dylik hjälp, har med all sannolikhet

föräldrar i så god ekonomisk ställning, att underhållsbidrag kunnat

uttagas av dem med stöd av föräldrabalkens regler. Med det sagda bär jag

velat framhålla, att samhällets återkravsrätt ingalunda behöver sträcka sig

lika långt som den civilrättsliga underhållsskyldigheten. 1 vad mån korrespondens

bör föreligga, torde för varje hjälpform för sig böra avgöras med

hänsyn till vad som kan befinnas vara mest lämpligt. Härvid bör hänsyn givetvis

tagas även till den normbildande verkan, som återkravsrätten kan ha

för enskilda personers handlingssätt.

Av det siffermaterial, som redovisats av kommittén, synes framgå, att socialhjälp

åt vuxna personer i mycket blygsam omfattning återkräves från

deras anhöriga. Återkravsrätten har alltså i dessa fall en ganska ringa direkt

betydelse för kommunernas ekonomi. Måhända kan det göras gällande, att

den indirekta betydelsen är större, i det att redan vetskapen om att återkravsrätt

föreligger kommer en del försörjningspliktiga att frivilligt fullgöra

sin underhållsskyldighet. För egen del håller jag dock för sannolikt, att

denna indirekta verkan är tämligen ringa. Det är enligt min mening helt

andra omständigheter än vetskapen om fattigvårdslagens regressregler som

gör att barn bidrar till sina föräldrars underhåll och tvärtom. Inte heller tror

jag att den känsla av samhörighet, som vanligen kännetecknar förhållandet

mellan föräldrar och barn, skulle försvagas, om dessa regressregler slopades.

I varje fall torde, så länge den civilrättsliga underhållsskyldigheten kvarstår

oförändrad, reglerna härom utgöra ett tillräckligt stöd för att hålla denna

känsla vid liv.

Den främsta anledningen till att kommittén föreslagit att regressrätten

slopas i förevarande fall är, att den i vida kretsar skapat motvilja mot att

anlita fattigvården. Enligt vad kommittén uttalar drar sig åtskilliga hjälpbehövande

gamla för att söka fattigvård, enär de inte vill utsätta sina barn för

risken och obehaget av ett regressanspråk från det allmännas sida. Att denna

iakttagelse är riktig, torde vara allmänt erkänt bland dem, som handhar

fattigvården. Det torde vidare förhålla sig så, att många fattigvårdsstyrelser

underlåter att verkställa återkrav av den anledningen, att de inte vill skapa

osämja mellan föräldrarna och barnen.

I en del remissyttranden över socialvårdskommitténs förslag uttalades, att

föräldrars offentligrättsliga försörjningsplikt mot barn inte borde upphöra

förrän barnet fyllt 18 eller 20 år. Som skäl härför anfördes, att många ungdomar

i 16—20-årsåldern med hänsyn till utökad skolgång och strävan efter

bättre yrkesutbildning inte kunde försörja sig själva samt att det blivit alltmera

vanligt att underhållsbidrag i domar och avtal bestämdes att utgå tills

barnet fyllt 18 år. Departementschefen fann skälen beaktansvärda men framhöll,

att 16-årsåldern gällde som minderårighetsgräns enligt eu mängd olika

författningar av social karaktär. Frågan om en höjning av den angivna åldersgränsen

borde därför tas upp i annat sammanhang.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 39 tillstyrkte andra lagutskottet

propositionen i förevarande delar och lämnade vad departementschefen anfört

utan erinran.

Den efter Kungl. Maj ds bemyndigande den 8 december 1967 tillsatta socialutredningen

har i uppdrag att göra en allmän översyn av de tre sociala vårdlagarna,

nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen och barnavårdslagen. Enligt

utredningsdirektiven har utredningen att pröva hl. a. frågan om en begränsning

av kommuns rätt till ersättning av enskild för lämnad socialhjälp.

Även barnavårdslagens bestämmelser om reglering av vårdkostnader bör enligt

direktiven överses.

Utskottet

Socialhjälpslagen skiljer mellan obligatorisk och frivillig socialhjälp.

Den förra omfattar livsuppehälle och erforderlig vård samt, i fråga om

barn under 16 år, även uppfostran. Den frivilliga hjälpen kan kommunen

lämna i andra fall efter fri prövning. Obligatorisk socialhjälp, som utgått till

barn under 16 år, kan kommunen kräva tillbaka från barnets föräldrar.

I övrigt är föräldrar inte ersättningsskyldiga för socialhjälp, som deras

barn erhållit. Enligt barnavårdslagen är föräldrar till barn, som omhändertagits

för samhällsvård och ej fyllt 16 år, ersättningsskyldiga för kostnaden

för sådan vård intill ett belopp av 2 500 kr. per år. För utgifter, som kommun

i annat fall haft enligt barnavårdslagen, föreligger ingen ersättningsskyldighet.

Förevarande motioner syftar till en sådan ändring av de berörda återkravsreglerna

att kommun får rätt till ersättning från föräldrar för ekonomisk

hjälp, som lämnats deras barn för fortsatta studier. Med nuvarande

ordning kan enligt motionärerna föräldrar i sådant fall komma undan sin

civilrättsliga underhållsplikt.

Vid tillkomsten av socialhjälpslagen år 1956 avskaffades all återbetalningsskyldighet

för föräldrar beträffande obligatorisk socialhjälp, som

utgått till barn som fyllt 16 år. Föredragande departementschefen erinrade

om, att samhället i en mängd andra former än genom socialhjälp bistår

behövande personer utan att av deras anhöriga kräva ersättning för sina

utgifter. Departementschefen framhöll vidare, att samhällets återkravsrätt

ingalunda behövde sträcka sig lika långt som den civilrättsliga underhållsskyldigheten.

Sedan dessa uttalanden gjordes har utvecklingen gått vidare mot ytterligare

inskränkningar av återbetalningsskyldigheten för socialhjälp. Sålunda

har socialutredningen, som tillsattes efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i

december 1967, enligt sina direktiv att pröva bl. a. frågan om en begränsning

av kommuns rätt till ersättning av enskild för lämnad socialhjälp.

Ett bifall till motionsyrkandet skulle vara ett steg i rakt motsatt riktning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

5

Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka motionerna. Det torde f. ö.

med fog kunna antas, att redan nu gällande återvinningsregler utnyttjas

av kommunerna i mycket blygsam omfattning. Sedan det studiesociala

systemet införts och successivt byggts ut torde dessutom de fall, där kommun

lämnat studiebidrag till barn som fyllt 16 år, vara sällsynta. Den av

motionärerna föreslagna lagändringen skulle därför med all sannolikhet

visa sig vara av ringa praktiskt värde.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 878 och II: 1007 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp)*,

herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Österdahl (fp),

Andreasson (ep) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström

(m), herrar Svensson i Kungälv (s), Nilsson i Kalmar (s), fru Sigurdsen

(s), herr Aldén (s), fru Framkel (fp) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.