Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om social försäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har behadlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 858 av herr Kristiansson, Axel, och fröken Pelirsson samt 11:993 av herr Andersson i Knäred m. fl.

1970-02-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1970:4, Utlåtande i anledning av motioner om social försäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har behadlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 858 av herr Kristiansson, Axel, och fröken Pelirsson samt 11:993 av herr Andersson i Knäred m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A år 1970

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av motioner om social försäkringsskyddet för

företagare och fria yrkesutövare.

Andra lagutskottet har behadlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 858 av herr Kristiansson, Axel, och fröken Pelirsson samt 11:993 av herr

Andersson i Knäred m. fl.

I motionerna, vilka är lilcalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag

rörande ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare och

fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter i enlighet

med vad i motionen anförts».

Motionärerna kritiserar det förhållandet att företagare och fria yrkesutövare

ställs inför valet att inom den allmänna försäkringens ram antingen

tillhöra såväl försäkringen för tilläggssjukpenning som tilläggspensionsförsäkringen

eller stå utanför båda försäkringsformerna. I motionerna

framhålles vidare att en företagare kan ha behov av att göra en klar distinktion

mellan riskskydd och åldersskydd. Genom investeringar kan en företagare

skapa reserver som ur trygghetssynpunkt fyller samma funktion

som tilläggspensioneringen. Hans behov och möjligheter att tillhöra denna

försäkring kan därför vara begränsade, samtidigt som det kan vara angeläget

för honom att få ett riskskydd av den typ försäkringen för tilläggssjukpenning

erbjuder. Motionärerna vill också att man skall överväga om det

går att ge företagare och fria yrkesutövare ökade valmöjligheter inom tillläggspensioneringens

ram.

Gällande bestämmelser

Sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen — d. v. s. folk- och

tilläggspensioneringen — är samordnade enligt principen att det inte bör

uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet eller dubbelersättning.

Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför ej begränsad till visst

antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension

från den allmänna försäkringen. I princip utgår alltså ej sjukpenning

och pension samtidigt. Det har föreskrivits att allmän försäkringskassa

kan tillerkänna en försäkrad, som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för

sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan

därom.

1 B i haag till riksdagens protokoll 1970. 9 sand. 2 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1970

En försäkrad kan anmäla individuellt undantagande från försäkringen

för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året näst efter

det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.

Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med

verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan

undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om

undantagande får sedan inte ånyo göra dvlik anmälan.

Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även

för sjukförsäkringen. Den försäkrade skall nämligen för tid då sådant undantagande

äger giltighet vara undantagen även från sjukförsäkringen vad

gäller viss del av tilläggssjukpenningen. Den försäkrades sjukpenningklass

skall nämligen bestämmas med bortseende från hans inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning.

Inom sjukförsäkringen finns en viss valfrihet för företagare och andra,

som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I fråga om tilläggssjukpenning

som svarar mot sådan inkomst kan den försäkrade välja karenstid,

0, 3, 33 eller 93 dagar. Någon möjlighet att välja pensionsnivå inom

tilläggspensioneringen finns inte, frånsett rätten till förtida eller uppskjutet

pensionsuttag. Sådant uttag, som måste avse både folk- och tilläggspensionen,

innebär att pensionsåldern kan varieras mellan 63 och 70 år. Vid förtida uttag

reduceras pensionen med 0,6 °/o för varje månad pensionen tas ut före

67 års ålder. Vid uttag efter denna ålder ökas pensionen med 0,6 % för varje

månad uttaget uppskjuts.

Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter

och statsbidrag. Den försäkrades egen avgift avseende sjukpenningen

beror till sin storlek på sjukpenningklassen, karenstidens längd och

huruvida sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.

Utgifterna för tilläggssjukpenning i vad avser annat förvärvsarbete

än anställning bestrides helt med de försäkrades egna avgifter. För en

företagare med 32 000 kr. i årsinkomst utgjorde i Stockholms län avgiften år

1969 för tilläggssjukpenning 865 kr. utan karenstid och 323 kr. med 33 dagars

karenstid. Till dessa belopp kommer 221 kr. för grundsjukpenning- och sjukvårdsförsäkring.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den

allmänna pensionsfonden. Avgift för inkomst av anställning erläggs av

arbetsgivarna och beräknas i princip på utgivna löner mellan ett och sju och

ett halvt basbelopp. Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete (tilläggspensionsavgift)

erlägges av den försäkrade själv och beräknas på den pensionsgrundande

inkomsten i den mån denna härrör från sådant arbete. Inkomster

överstigande sju och ett halvt basbelopp medräknas inte. Procentsatsen för

avgiftsuttaget är 9,5 °/o för år 1969 och 10 °/o för år 1970.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''t- år 1970

3

Antalet i försäkringskassorna inskrivna försäkrade med minst 1 kr. i tillläggssjukpenning

fördelade sig vid slutet av år 1968 på följande sätt efter

slag av förvärvsinkomst:

Inkomst av enbart anställning 3 309 811

Inkomst av enbart annat förvärvsarbete 280 632

Inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete 62 500

Den 1 januari 1968 uppgick antalet försäkrade som begärt undantagande

från försäkringen för tilläggssjukpenning till ca 53 000.

Frågans tidigare behandling

Den gällande samordningen mellan sjukförsäkringen och den allmänna

pensioneringen tillkom år 1962 genom lagen om allmän försäkring. Vid riksdagsbehandlingen

av lagförslaget väcktes motioner av i princip samma innebörd

som de förevarande. Motionsförslagen har därefter återkommit årligen.

Vid samtliga tillfällen har de avvisats av riksdagen (2LU 1963: 44, 1964: 22,

1965:9, 1966:4, 1967:9, 1968:3 och 1969:6). Vid riksdagsbehandlingen

har skiljaktiga meningar yppats. Vid fjolårets riksdag reserverade sig i

andra lagutskottet företrädarna för folkpartiet och centerpartiet för bifall

till motionen — medan företrädarna för moderata samlingspartiet hade

en blank reservation. Beträffande den fullständiga historiken hänvisas till

nämnda utlåtanden. Här skall endast redovisas vad utskottet anförde år

1962 (2LU 1962: 27). Riksdagen har alltsedan dess hänvisat till sitt ställningstagande

vid detta tillfälle.

Enligt utskottets mening är en valfrihet att tillhöra endast endera tillläggssjukpenningförsäkringen

eller tilläggspensioneringen icke förenlig med

den föreslagna samordningen. De som uttalar sig för en valfrihet att tillhöra

tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen synes utgå

från den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde framgå av det

ovan anförda, skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt propositionens

förslag från den nuvarande hl. a. så till vida, att den i princip inte

är avsedd att ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En valfrihet av

nämnda slag skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring

för tilläggssjukpenning, en för företagare, som står utanför tilläggspensioneringen,

och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra

tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen skulle avse

eu sjukpenningförsäkring av den typ som innefattas i propositionen, skulle

denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet.

Detta synes utskottet inte möjligt. Av samma skäl är det omöjligt att

medge tillhörighet enbart till tilläggspensioneringen. Såsom framgår av vad

departementschefen anfört, skulle en fristående tilläggspensionering eller

en fristående sjukpenningförsäkring, som bygger på gränsdragningen mellan

sjukdom och invaliditet, ge upphov till tryck på de pensionsbeviljande

organen att bevilja pension i fall, då detta eljest inte skulle ha skett, respektive

att dröja därmed längre än som normalt skulle ha varit fallet.

Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr l år 1970

föreligger behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att

en företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men ej av

tilläggspensionering, är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen

är nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall

vid kortvarig sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder till

invaliditet. Däremot lämnar den ej skydd vid invaliditet eller vid försörjarens

bortgång. För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att den

som anser sig själv kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd också

bör kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. I vart fall är det enligt utskottets

mening inte särskilt angeläget att det allmänna erbjuder ett försäkringsalternativ

med enbart korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse

för att en företagare bedömer sig vara i behov av långtids- och familjeskydd

men anser sig kunna avstå från korttidsskyddet. För dessa fall

innebär emellertid propositionens förslag om en förlängning av karenstiden

upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till motionsyrkandena om rätt

för företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen. Det har också i

motionerna anförts, att många företagare saknar ekonomiska möjligheter

att tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.

Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft, såvitt därmed

åsyftas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna för tilläggspensioneringen.

Avgifterna för tilläggssjukpenningförsäkringen kommer nämligen

för den som väljer den längsta karenstiden att uppgå till förhållandevis

blygsamma belopp.

Utskottet behandlade vidare motionsyrkanden om valfrihet inom tilläggspensioneringen

så till vida, att en företagare skulle äga tillhöra denna försäkring

endast i fråga om vissa delar av dess skydd, nämligen föidids- och

efterlevandeskvddet. Beträffande dessa motioner anfördes följande.

Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av

åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen

en anslutning enbart till förtids- och familjepensioneringen skulle innebära

en lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. En sådan

anordning skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen

mellan tilläggssjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.

Såsom departementschefen framhållit bryter emellertid en valfrihet av detta

slag mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.

Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet

göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen

komplicerade. Utskottet kan följaktligen inte biträda förevarande motionsyrkanden.

Dessutom behandlade utskottet motioner, i vilka det begärdes valfrihet

mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. I denna del uttalade

utskottet.

Det är enligt utskottets mening icke möjligt att inom en obligatorisk,

hela folket omfattande försäkring, som bygger på fördelningsprincipen,

tillgodose individuella önskemål om försäkringens utformning utan att den

enkelhet som är en av systemets stora fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker

därför förevarande motionsyrkanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1970 5

Utskottet

Företagare och fria yrkesutövare omfattas i princip av den allmänna försäkringen.

Försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning

kan emellertid anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension,

såvitt avser nämnda inkomst. Sådant undantagande får betydelse även

för sjukförsäkringen. Den som är undantagen från tilläggspensioneringen

tår nämligen inte vara försäkrad för tilläggssjukpenning, i den mån denna

grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Utträde från försäkringarna

för tilläggspension och för tilläggssjukpenning kan således ske

endast med avseende på båda försäkringarna i förening.

I förevarande motioner kritiseras sammankopplingen mellan tilläggspensioneringen

och tilläggssjukpenningen för företagare och fria yrkesutövare.

Motionärerna begär att förslag till lagändring skall framläggas så att företagare

och fria yrkesutövare får möjlighet att tillhöra försäkringen för till1

ä g g s s j u k p e n n in g enbart. Motionärerna vill dessutom att dessa kategorier

skall få ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens ram.

De i motionerna upptagna problemen aktualiserades första gången år

1962 i samband med behandlingen av lagen om allmän försäkring. Frågan

bär därefter återkommit varje år genom motioner. Riksdagen har vid samtliga

tillfällen avslagit motionerna.

Vid frågans behandling år 1962 anförde andra lagutskottet att en valfrihet

att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen

icke var förenlig med den samordning mellan sjukförsäkringen och

pensioneringen som avsågs med lagen om allmän försäkring. En valfrihet

att tillhöra sjukpenningförsäkringen men inte tilläggspensioneringen skulle

medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring för tilläggssjukpenning,

en för företagare, som stod utanför tilläggspensioneringen, och en

för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra försäkringen för tillläggssjukpenning

men ej tilläggspensioneringen skulle avse en sjukpenningförsäkring

av den typ, som innefattades i förslaget till lag om allmän försäkring,

skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen mellan

sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet inte möjligt. Utskottet framhöll

därjämte, att en fristående sjukpenningförsäkring, som byggde på gränsdragningen

mellan sjukdom och invaliditet, skulle ge upphov till tryck på de

pensionsbeviljande organen att dröja med att bevilja pension längre än som

normalt skulle ha varit fallet. Dessutom påpekade utskottet, att den som ansåg

sig själv kunna svara för långtidsskydd också borde kunna ordna korttidsskyddet

på egen hand. Beträffande ökade valmöjligheter vid anslutning

till tilläggspensioneringen uttalade utskottet, att rätt till anslutning till enbart

förtids- och efterlevandeskyddet skulle innebära en lämplig lösning av företagarnas

individuella trygghetsproblem. En valfrihet av detta slag skulle

emellertid bryta mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1970

neringen. Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största

sannolikhet göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen

komplicerade. Beträffande valfrihet mellan olika pensionsnivåer inom tillläggspensioneringen

framhöll utskottet, att det inte var möjligt att inom en

obligatorisk, hela folket omfattande försäkring, som byggde på fördelningsprincipen,

tillgodose individuella önskemål utan att den enkelhet som var

en av systemets stora fördelar gick förlorad.

Utskottet anser att de skäl som år 1962 anfördes mot de framställda förslagen

och som riksdagen varje år sedan dess vidhållit alltjämt är bärande.

Motionerna bör således avslås.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:858 och 11:993 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Lars Larsson (s)*, Dahlberg (s), Österdahl (fp), Kaijser (m), Andreasson

(ep) * och fru Grethe Lundblad (s) *;

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep)*, fröken Wetterström

(m), herrar Fredriksson (s)*, Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s),

herr Jonsson i Mora (fp), fru Sigurdsen (s)* och fru Håvik (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Österdahl (fp), Andreasson (ep),

Gustavsson i Alvesta (ep) och Jonsson i Mora (fp), vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med »Vid frågans»

och slutar med »således avslås» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Vid tidigare riksdagsbehandling har följande skäl anförts till stöd för

motionärernas ståndpunkt. De önskemål och behov, som från företagarnas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1970

7

sida gör sig gällande i fråga om den allmänna försäkringen, är nära förknippade

med företagandets natur. Ett stort antal företagare har sålunda under

sin aktiva förvärvstid omfattande utgifter för investeringar och amorteringar,

vilka måste bestridas med löpande inkomster. Till följd härav minskas

dessa företagares ekonomiska möjligheter att ansluta sig till försäkringarna

i deras helhet. Samtidigt kan företagarnas behov av ålderspension

vara mindre än de anställdas, då det i rörelsen nedlagda kapitalet i viss mån

ger företagarna trygghet på ålderns dagar. Den ordning som råder beträffande

företagarnas anslutning till den allmänna försäkringen kan inte anses

helt tillfredsställande. Försäkringssystemet är avsett för alla medborgare.

Utformningen medför emellertid att vissa grupper i samhället ställs inför

valet att antingen anta en anslutningsform, som inte svarar mot deras verkliga

behov, eller avstå från viktiga delar av systemet. Även ur samhällets

synpunkt är det angeläget att detta förhållande rättas till.

Det har tidigare invänts att det system som föreslås i motionerna skulle

bli svai administrerat. Utskottet anser emellertid att de invändningar om

samordning och administration, som kan göras, inte bör tillmätas avgörande

vikt. Utskottet ansluter sig i stället till de skäl som vid tidigare riksdagsbehandlingar

anförts för bifall till motionsförslaget. Enligt utskottets mening

bör sålunda företagare och fria yrkesutövare få möjlighet att ansluta sig

till försäkringen för tilläggssjukpenning utan att samtidigt behöva tillhöra

tilläggspensionei ingen. Även inom tilläggspensioneringens ram bör viss valfrihet

för företagare genomföras. Företagare bör få möjlighet att begränsa

sin anslutning till pensioneringen till att omfatta endast förtids- och efterlevandeskyddet.

Det hör också sta öppet för dem att välja en lägre pensionsnivå

än den nuvarande i fråga om ålderspensionen.

Utskottet anser alltså att riksdagen bör ompröva sin tidigare inställning

till de i motionerna framförda förslagen.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 858 och II: 993

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag rörande

ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare

och fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter.

»

II. av herr Kaijser (m) och fröken Wetterström (m).

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.