Utlåtande i anledning av motioner om social försäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har behadlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 858 av herr Kristiansson, Axel, och fröken Pelirsson samt 11:993 av herr Andersson i Knäred m. fl.
1970-02-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1970:4, Utlåtande i anledning av motioner om social försäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har behadlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 858 av herr Kristiansson, Axel, och fröken Pelirsson samt 11:993 av herr Andersson i Knäred m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr A år 1970
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av motioner om social försäkringsskyddet för
företagare och fria yrkesutövare.
Andra lagutskottet har behadlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 858 av herr Kristiansson, Axel, och fröken Pelirsson samt 11:993 av herr
Andersson i Knäred m. fl.
I motionerna, vilka är lilcalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag
rörande ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare och
fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter i enlighet
med vad i motionen anförts».
Motionärerna kritiserar det förhållandet att företagare och fria yrkesutövare
ställs inför valet att inom den allmänna försäkringens ram antingen
tillhöra såväl försäkringen för tilläggssjukpenning som tilläggspensionsförsäkringen
eller stå utanför båda försäkringsformerna. I motionerna
framhålles vidare att en företagare kan ha behov av att göra en klar distinktion
mellan riskskydd och åldersskydd. Genom investeringar kan en företagare
skapa reserver som ur trygghetssynpunkt fyller samma funktion
som tilläggspensioneringen. Hans behov och möjligheter att tillhöra denna
försäkring kan därför vara begränsade, samtidigt som det kan vara angeläget
för honom att få ett riskskydd av den typ försäkringen för tilläggssjukpenning
erbjuder. Motionärerna vill också att man skall överväga om det
går att ge företagare och fria yrkesutövare ökade valmöjligheter inom tillläggspensioneringens
ram.
Gällande bestämmelser
Sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen — d. v. s. folk- och
tilläggspensioneringen — är samordnade enligt principen att det inte bör
uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet eller dubbelersättning.
Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför ej begränsad till visst
antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension
från den allmänna försäkringen. I princip utgår alltså ej sjukpenning
och pension samtidigt. Det har föreskrivits att allmän försäkringskassa
kan tillerkänna en försäkrad, som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för
sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan
därom.
1 B i haag till riksdagens protokoll 1970. 9 sand. 2 avd. Nr 4
2
Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1970
En försäkrad kan anmäla individuellt undantagande från försäkringen
för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året näst efter
det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.
Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med
verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan
undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om
undantagande får sedan inte ånyo göra dvlik anmälan.
Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även
för sjukförsäkringen. Den försäkrade skall nämligen för tid då sådant undantagande
äger giltighet vara undantagen även från sjukförsäkringen vad
gäller viss del av tilläggssjukpenningen. Den försäkrades sjukpenningklass
skall nämligen bestämmas med bortseende från hans inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning.
Inom sjukförsäkringen finns en viss valfrihet för företagare och andra,
som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I fråga om tilläggssjukpenning
som svarar mot sådan inkomst kan den försäkrade välja karenstid,
0, 3, 33 eller 93 dagar. Någon möjlighet att välja pensionsnivå inom
tilläggspensioneringen finns inte, frånsett rätten till förtida eller uppskjutet
pensionsuttag. Sådant uttag, som måste avse både folk- och tilläggspensionen,
innebär att pensionsåldern kan varieras mellan 63 och 70 år. Vid förtida uttag
reduceras pensionen med 0,6 °/o för varje månad pensionen tas ut före
67 års ålder. Vid uttag efter denna ålder ökas pensionen med 0,6 % för varje
månad uttaget uppskjuts.
Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter
och statsbidrag. Den försäkrades egen avgift avseende sjukpenningen
beror till sin storlek på sjukpenningklassen, karenstidens längd och
huruvida sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.
Utgifterna för tilläggssjukpenning i vad avser annat förvärvsarbete
än anställning bestrides helt med de försäkrades egna avgifter. För en
företagare med 32 000 kr. i årsinkomst utgjorde i Stockholms län avgiften år
1969 för tilläggssjukpenning 865 kr. utan karenstid och 323 kr. med 33 dagars
karenstid. Till dessa belopp kommer 221 kr. för grundsjukpenning- och sjukvårdsförsäkring.
Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den
allmänna pensionsfonden. Avgift för inkomst av anställning erläggs av
arbetsgivarna och beräknas i princip på utgivna löner mellan ett och sju och
ett halvt basbelopp. Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete (tilläggspensionsavgift)
erlägges av den försäkrade själv och beräknas på den pensionsgrundande
inkomsten i den mån denna härrör från sådant arbete. Inkomster
överstigande sju och ett halvt basbelopp medräknas inte. Procentsatsen för
avgiftsuttaget är 9,5 °/o för år 1969 och 10 °/o för år 1970.
Andra lagutskottets utlåtande nr ''t- år 1970
3
Antalet i försäkringskassorna inskrivna försäkrade med minst 1 kr. i tillläggssjukpenning
fördelade sig vid slutet av år 1968 på följande sätt efter
slag av förvärvsinkomst:
Inkomst av enbart anställning 3 309 811
Inkomst av enbart annat förvärvsarbete 280 632
Inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete 62 500
Den 1 januari 1968 uppgick antalet försäkrade som begärt undantagande
från försäkringen för tilläggssjukpenning till ca 53 000.
Frågans tidigare behandling
Den gällande samordningen mellan sjukförsäkringen och den allmänna
pensioneringen tillkom år 1962 genom lagen om allmän försäkring. Vid riksdagsbehandlingen
av lagförslaget väcktes motioner av i princip samma innebörd
som de förevarande. Motionsförslagen har därefter återkommit årligen.
Vid samtliga tillfällen har de avvisats av riksdagen (2LU 1963: 44, 1964: 22,
1965:9, 1966:4, 1967:9, 1968:3 och 1969:6). Vid riksdagsbehandlingen
har skiljaktiga meningar yppats. Vid fjolårets riksdag reserverade sig i
andra lagutskottet företrädarna för folkpartiet och centerpartiet för bifall
till motionen — medan företrädarna för moderata samlingspartiet hade
en blank reservation. Beträffande den fullständiga historiken hänvisas till
nämnda utlåtanden. Här skall endast redovisas vad utskottet anförde år
1962 (2LU 1962: 27). Riksdagen har alltsedan dess hänvisat till sitt ställningstagande
vid detta tillfälle.
Enligt utskottets mening är en valfrihet att tillhöra endast endera tillläggssjukpenningförsäkringen
eller tilläggspensioneringen icke förenlig med
den föreslagna samordningen. De som uttalar sig för en valfrihet att tillhöra
tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen synes utgå
från den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde framgå av det
ovan anförda, skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt propositionens
förslag från den nuvarande hl. a. så till vida, att den i princip inte
är avsedd att ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En valfrihet av
nämnda slag skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring
för tilläggssjukpenning, en för företagare, som står utanför tilläggspensioneringen,
och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra
tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen skulle avse
eu sjukpenningförsäkring av den typ som innefattas i propositionen, skulle
denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet.
Detta synes utskottet inte möjligt. Av samma skäl är det omöjligt att
medge tillhörighet enbart till tilläggspensioneringen. Såsom framgår av vad
departementschefen anfört, skulle en fristående tilläggspensionering eller
en fristående sjukpenningförsäkring, som bygger på gränsdragningen mellan
sjukdom och invaliditet, ge upphov till tryck på de pensionsbeviljande
organen att bevilja pension i fall, då detta eljest inte skulle ha skett, respektive
att dröja därmed längre än som normalt skulle ha varit fallet.
Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna
4
Andra lagutskottets utlåtande nr l år 1970
föreligger behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att
en företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men ej av
tilläggspensionering, är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen
är nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall
vid kortvarig sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder till
invaliditet. Däremot lämnar den ej skydd vid invaliditet eller vid försörjarens
bortgång. För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att den
som anser sig själv kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd också
bör kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. I vart fall är det enligt utskottets
mening inte särskilt angeläget att det allmänna erbjuder ett försäkringsalternativ
med enbart korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse
för att en företagare bedömer sig vara i behov av långtids- och familjeskydd
men anser sig kunna avstå från korttidsskyddet. För dessa fall
innebär emellertid propositionens förslag om en förlängning av karenstiden
upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till motionsyrkandena om rätt
för företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen. Det har också i
motionerna anförts, att många företagare saknar ekonomiska möjligheter
att tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.
Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft, såvitt därmed
åsyftas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna för tilläggspensioneringen.
Avgifterna för tilläggssjukpenningförsäkringen kommer nämligen
för den som väljer den längsta karenstiden att uppgå till förhållandevis
blygsamma belopp.
Utskottet behandlade vidare motionsyrkanden om valfrihet inom tilläggspensioneringen
så till vida, att en företagare skulle äga tillhöra denna försäkring
endast i fråga om vissa delar av dess skydd, nämligen föidids- och
efterlevandeskvddet. Beträffande dessa motioner anfördes följande.
Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av
åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen
en anslutning enbart till förtids- och familjepensioneringen skulle innebära
en lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. En sådan
anordning skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen
mellan tilläggssjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.
Såsom departementschefen framhållit bryter emellertid en valfrihet av detta
slag mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.
Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet
göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen
komplicerade. Utskottet kan följaktligen inte biträda förevarande motionsyrkanden.
Dessutom behandlade utskottet motioner, i vilka det begärdes valfrihet
mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. I denna del uttalade
utskottet.
Det är enligt utskottets mening icke möjligt att inom en obligatorisk,
hela folket omfattande försäkring, som bygger på fördelningsprincipen,
tillgodose individuella önskemål om försäkringens utformning utan att den
enkelhet som är en av systemets stora fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker
därför förevarande motionsyrkanden.
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1970 5
Utskottet
Företagare och fria yrkesutövare omfattas i princip av den allmänna försäkringen.
Försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
kan emellertid anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension,
såvitt avser nämnda inkomst. Sådant undantagande får betydelse även
för sjukförsäkringen. Den som är undantagen från tilläggspensioneringen
tår nämligen inte vara försäkrad för tilläggssjukpenning, i den mån denna
grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Utträde från försäkringarna
för tilläggspension och för tilläggssjukpenning kan således ske
endast med avseende på båda försäkringarna i förening.
I förevarande motioner kritiseras sammankopplingen mellan tilläggspensioneringen
och tilläggssjukpenningen för företagare och fria yrkesutövare.
Motionärerna begär att förslag till lagändring skall framläggas så att företagare
och fria yrkesutövare får möjlighet att tillhöra försäkringen för till1
ä g g s s j u k p e n n in g enbart. Motionärerna vill dessutom att dessa kategorier
skall få ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens ram.
De i motionerna upptagna problemen aktualiserades första gången år
1962 i samband med behandlingen av lagen om allmän försäkring. Frågan
bär därefter återkommit varje år genom motioner. Riksdagen har vid samtliga
tillfällen avslagit motionerna.
Vid frågans behandling år 1962 anförde andra lagutskottet att en valfrihet
att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen
icke var förenlig med den samordning mellan sjukförsäkringen och
pensioneringen som avsågs med lagen om allmän försäkring. En valfrihet
att tillhöra sjukpenningförsäkringen men inte tilläggspensioneringen skulle
medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring för tilläggssjukpenning,
en för företagare, som stod utanför tilläggspensioneringen, och en
för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra försäkringen för tillläggssjukpenning
men ej tilläggspensioneringen skulle avse en sjukpenningförsäkring
av den typ, som innefattades i förslaget till lag om allmän försäkring,
skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen mellan
sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet inte möjligt. Utskottet framhöll
därjämte, att en fristående sjukpenningförsäkring, som byggde på gränsdragningen
mellan sjukdom och invaliditet, skulle ge upphov till tryck på de
pensionsbeviljande organen att dröja med att bevilja pension längre än som
normalt skulle ha varit fallet. Dessutom påpekade utskottet, att den som ansåg
sig själv kunna svara för långtidsskydd också borde kunna ordna korttidsskyddet
på egen hand. Beträffande ökade valmöjligheter vid anslutning
till tilläggspensioneringen uttalade utskottet, att rätt till anslutning till enbart
förtids- och efterlevandeskyddet skulle innebära en lämplig lösning av företagarnas
individuella trygghetsproblem. En valfrihet av detta slag skulle
emellertid bryta mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensio
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1970
neringen. Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största
sannolikhet göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen
komplicerade. Beträffande valfrihet mellan olika pensionsnivåer inom tillläggspensioneringen
framhöll utskottet, att det inte var möjligt att inom en
obligatorisk, hela folket omfattande försäkring, som byggde på fördelningsprincipen,
tillgodose individuella önskemål utan att den enkelhet som var
en av systemets stora fördelar gick förlorad.
Utskottet anser att de skäl som år 1962 anfördes mot de framställda förslagen
och som riksdagen varje år sedan dess vidhållit alltjämt är bärande.
Motionerna bör således avslås.
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:858 och 11:993 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 februari 1970
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Lars Larsson (s)*, Dahlberg (s), Österdahl (fp), Kaijser (m), Andreasson
(ep) * och fru Grethe Lundblad (s) *;
från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep)*, fröken Wetterström
(m), herrar Fredriksson (s)*, Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s),
herr Jonsson i Mora (fp), fru Sigurdsen (s)* och fru Håvik (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
I. av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Österdahl (fp), Andreasson (ep),
Gustavsson i Alvesta (ep) och Jonsson i Mora (fp), vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med »Vid frågans»
och slutar med »således avslås» bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Vid tidigare riksdagsbehandling har följande skäl anförts till stöd för
motionärernas ståndpunkt. De önskemål och behov, som från företagarnas
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1970
7
sida gör sig gällande i fråga om den allmänna försäkringen, är nära förknippade
med företagandets natur. Ett stort antal företagare har sålunda under
sin aktiva förvärvstid omfattande utgifter för investeringar och amorteringar,
vilka måste bestridas med löpande inkomster. Till följd härav minskas
dessa företagares ekonomiska möjligheter att ansluta sig till försäkringarna
i deras helhet. Samtidigt kan företagarnas behov av ålderspension
vara mindre än de anställdas, då det i rörelsen nedlagda kapitalet i viss mån
ger företagarna trygghet på ålderns dagar. Den ordning som råder beträffande
företagarnas anslutning till den allmänna försäkringen kan inte anses
helt tillfredsställande. Försäkringssystemet är avsett för alla medborgare.
Utformningen medför emellertid att vissa grupper i samhället ställs inför
valet att antingen anta en anslutningsform, som inte svarar mot deras verkliga
behov, eller avstå från viktiga delar av systemet. Även ur samhällets
synpunkt är det angeläget att detta förhållande rättas till.
Det har tidigare invänts att det system som föreslås i motionerna skulle
bli svai administrerat. Utskottet anser emellertid att de invändningar om
samordning och administration, som kan göras, inte bör tillmätas avgörande
vikt. Utskottet ansluter sig i stället till de skäl som vid tidigare riksdagsbehandlingar
anförts för bifall till motionsförslaget. Enligt utskottets mening
bör sålunda företagare och fria yrkesutövare få möjlighet att ansluta sig
till försäkringen för tilläggssjukpenning utan att samtidigt behöva tillhöra
tilläggspensionei ingen. Även inom tilläggspensioneringens ram bör viss valfrihet
för företagare genomföras. Företagare bör få möjlighet att begränsa
sin anslutning till pensioneringen till att omfatta endast förtids- och efterlevandeskyddet.
Det hör också sta öppet för dem att välja en lägre pensionsnivå
än den nuvarande i fråga om ålderspensionen.
Utskottet anser alltså att riksdagen bör ompröva sin tidigare inställning
till de i motionerna framförda förslagen.»
dels att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 858 och II: 993
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag rörande
ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare
och fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter.
»
II. av herr Kaijser (m) och fröken Wetterström (m).
Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.