Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för tilläggssjukpenning vid havandeskap. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1: 870 av fru Olsson, Elvy, samt 11: 1034 av herr Romanus m. fl.

1970-02-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1970:6, Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för tilläggssjukpenning vid havandeskap. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1: 870 av fru Olsson, Elvy, samt 11: 1034 av herr Romanus m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för tilläggssjukpenning

vid havandeskap.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1: 870 av fru Olsson, Elvy, samt 11: 1034 av herr Romanus m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen beslutar

om följande ändring av 3 kap. 13 § i lagen om allmän försäkring:

(Nuvarande lydelse)

Även om---------

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår

endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och längst

till etthundraåttionde dagen efter förlossningsdagen

eller efter den tidigare

dag då sjukpenningen började utgå.

Rätten till fortsatt sjukpenning

upphör, om kvinnan under nämnda

tid utför förvärvsarbete under mer

än trettio dagar. Därvid medräknas

ej dag då barnet åtnjuter sjukhusvård.

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår sjukpenning

endast om kvinnan har eller

på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

Sjukpenning för-------

Till sjukpenning--------

(Föreslagen lydelse)

---1 kap. 4 §.

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår

endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och längst

till etthundraåttionde dagen efter förlossningsdagen

eller efter den tidigare

dag då sjukpenningen började utgå
-

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår sjukpenning

endast om kvinnan har eller

på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

— -— annat föranleda.

---ej barntillägg.”

Gällande bestämmelser

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller

skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän försäkring

vid barnsbörd rätt till mod er skaps penning. Denna utgör 1 080 kr. Vid

flerbörd tillkommer 540 kr. för varje barn utöver ett. Av moderskapspen1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. 2 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

ningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten, dock tidigast 120

dagar före den beräknade tiden härför. Om en kvinna, som har rätt till moderskapspenning,

skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt till grundsjukpenning

fr. o. in. förlossningsdagen t. o. m. tjugonionde dagen därefter.

Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från

förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt

till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. En förutsättning

är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten

därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass nr 3

eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kr. i arbetsinkomst, eller skulle ha varit

placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Sjukpenningen utgår

tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår under

högst 180 dagar, dock endast för dag då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete.

Därest kvinnan under 180-dagarsperioden utför förvärvsarbete under

mer än 30 dagar, förlorar hon rätten till fortsatt sjukpenning. Därvid medräknas

ej dag, då barnet åtnjuter sjukhusvård. Fr. o. m. den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår tilläggssjukpenningen endast under förutsättning

att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha

barnet i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.

Tidigare behandling

Den nu gällande regeln, som medger kvinnan rätt att förvärvsarbeta högst

trettio dagar under 180-dagarsperioden, utan att förlora rätten till fortsatt

sjukpenning, infördes genom en år 1969 beslutad lagändring. Dessförinnan

gällde som förutsättning för rätten till sjukpenning vid barnsbörd att kvinnan

helt avhöll sig från förvärvsarbete under den tid då sjukpenning skulle

utgå.

Den förut gällande regeln var hämtad från 7 § lagen den 21 maj 1954 om

moderskapshjälp. I propositionen med förslag till denna lag (prop. 1954:

144) erinrade departementschefen om den bestämmelse i arbetarskyddslagen,

som tillförsäkrar kvinnan sex veckors ledighet omedelbart före den väntade

nedkomsten och som förbjuder henne att arbeta i vissa yrken under de

sex första veckorna efter förlossningen. Departementschefen framhöll, att

syftet med tilläggssjukpenningen sammanföll med tanken bakom nyssnämnda

bestämmelse, nämligen att kvinnan för sin egen och för barnets skull

skall få en tids vila från sitt dagliga arbete utom hemmet, och han ansåg det

mindre välbetänkt, att genom dispensmöjlighet från det för rätten till sjukpenning

uppställda kravet på fullständig avhållsamhet från förvärvsarbete

göra avkall på detta gemensamma syfte.

Vid 1965 års riksdag aktualiserades frågan om en uppmjukning av den nu

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

förevarande regeln genom ett par motioner, vari hemställdes om utredning

av frågan om möjligheterna att medge förvärvsarbete i begränsad utsträckning

i samband med barnsbörd utan att kvinnan därvid förlorar tilläggssjukpenningen.

Andra lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godtagna utlåtande

nr 37, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla att motionerna

överlämnades till 1961 års sjukförsäkringsutredning. Utskottet anförde vidare:
Utskottet

vill understryka vikten av att de skyddssynpunkter, som anlades

vid införandet av reglerna om tilläggssjukpenning för blivande och nyblivna

mödrar, upprätthålles. I princip bör alltså ledighet i samband med barnsbörd

vara sammanhängande. I den mån den nuvarande fasta regeln skapar

irritation och leder till för de försäkrade svårförståeliga resultat, synes det i

stor utsträckning bero på bristande kunskap om regelns innehåll. Detta förhållande

bör kunna avhjälpas genom ökad upplysning, bl. a. i samband med

anmälan till försäkringskassa. Enligt utskottets mening kan det emellertid

vara befogat att undersöka huruvida man — utan att äventyra skydds- och

vårdintressena samt med beaktande av administrativa hänsyn — kan tillåta

en uppmjukning av den nuvarande regeln. Utskottet syftar här på sådana

fall som gäller enstaka kortare avbrott i ledigheten, t. ex. för att tillgodose

tillfälliga behov av arbetskraft. Utredning av de berörda problemen torde

kunna ske inom 1961 års sjukförsäkringsutredning.

I prop. 1969: 37, som innehöll förslag till nu gällande bestämmelser i ämnet,

anförde departementschefen bl. a.

Havandeskap och förlossning innebär för en kvinna avsevärd omställning

av såväl fysisk som psykisk art. Under tiden därefter medför amningen och

skötseln av barnet betydande påfrestningar. För barnet betraktas det som en

fördel om modern själv svarar för vården under den första tiden av dess

levnad. Det har därför ansetts vara av stort värde att modern i samband

med barnsbörd får en tids ledighet från arbete utom hemmet. Detta återspeglas

i lagregler som garanterar kvinnan rätt till ledighet i samband med

nedkomst.

Tilläggssjukpenningen i anledning av barnsbörd ger kvinnan ekonomiska

möjligheter att utnyttja rätten till ledighet. Detta sker genom att tilläggssjukpenningen

ersätter inkomstbortfall på grund av bortovaro från förvärvsarbete

i samband med havandeskap och barnsbörd.---

Bestämmelsen att ledigheten inte får avbrytas har blivit kritiserad i olika

sammanhang. Motioner vid 1965 års riksdag ledde till att familjepolitiska

kommittén fick i uppdrag att utreda frågan om möjlighet att göra

avbrott i havandeskapsledighet. Kommittén har föreslagit en uppmjukning

av kravet på total avhållsamhet från förvärvsarbete.

Kommittén framhåller att nuvarande regler skapat irritation särskilt

i de fall, där kvinnan saknat kännedom om konsekvenserna av att ledigheten

avbryts med ett tillfälligt förvärvsarbete. Även om informationen om

villkoren för att åtnjuta tilläggssjukpenning i samband med barnsbörd

förbättrats för att undanröja ovisshet i detta avseende anser kommittén

att bestämmelsen om total avhållsamhet från förvärvsarbete kan verka

onödigt hård. Kommittén påpekar därvid att risken att komma i konflikt

med denna blivit väsentligt större sedan ersättningstiden fr. o. m. ingången

av år 1963 utökades från 90 till 180 dagar. Kravet på att ledigheten skall

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 2 avd. Nr 6

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

vara sammanhängande kan enligt kommittén vidare leda till resultat soin

direkt motverkar syftet med bestämmelsen. Till belysning härav nämner

kommittén att en kvinna, som gått miste om rätten till fortsatt lilläggssjukpenning

på grund av att hon tillfälligt utfört förvärvsarbete, kan se sig

nödsakad att för sin försörjning arbeta mera beständigt, även om det inte

är förenligt med hennes eller barnets bästa. Det anförda leder enligt kommittén

till slutsatsen att bestämmelsen bör mjukas upp.

Kommitténs resonemang i denna del har inte mött någon erinran under

remissbehandlingen. 1 stället uttalar flera remissinstanser sin tillfredsställelse

med att förslag lagts fram om ändring i den gällande regleringen.

Även jag anser att de av kommittén åberopade omständigheterna sammantagna

utgör bärande skäl för att en ändring i föreslaget hänseende bör

komma till stånd.---

Kommitténs förslag grundar sig på en diskussion av olika tänkbara vägar

att åstadkomma en bättre ordning i avbrottsfrågan än den nuvarande.

Därvid behandlar kommittén tre skilda alternativ. Det lämpligaste

alternativet är enligt kommittén att i författningstexten föreskriva afl avbrott

i ledigheten tillåts i viss omfattning. Flertalet remissinstanser godtar

en lösning efter denna princip. Två av arbetsmarknadens organisationer

— LO och SACO — föredrar emellertid ett längre gående alternativ

att helt slopa bestämmelsen att avbrott i ledigheten utesluter från rätt

till fortsatt tilläggssjukpenning. Det återstående alternativet — innebärande

att försäkringskassorna lämnas möjlighet att från fall till fall medge avbrott

genom förvärvsarbete i begränsad omfattning — förespråkas inte från

något håll.

Inte heller jag anser att metoden med en tillståndsprövning i varje

särskilt fall är användbar. Bl. a. kan åberopas att proceduren blir tungrodd

och att den med all sannolikhet leder till en föga enhetlig rättstillämpning.

Om man betraktar de båda andra alternativ som kommittén diskuterat

kan det naturligtvis från vissa synpunkter te sig tilltalande att helt slopa

nuvarande avbrottsregel. Kvinnan skulle under 180-dagarsperioden kunna

få tilläggssjukpenning för varje dag hon avhåller sig från förvärvsarbete

men vara utesluten från förmånen endast för dag då hon haft förvärvsarbete.

Kvinnan utsätts då inte för något ekonomiskt tryck att ta ut ledigheten

i ett sammanhang. I stället får hon möjlighet att bestämma om avbrott

i ledigheten utifrån sina egna personliga önskemål.

Obegränsade avbrottsmöjligheter innebär emellertid också att man låter

de skydds- och vårdhänsyn, som motiverat förmånen av tilläggssjukpenning

vid barnsbörd och som legat bakom dess utformning, helt träda i bakgrunden.

Enligt min mening bör en sådan utveckling inte eftersträvas.

Som kommittén framhåller är det fortfarande från såväl den enskildes som

samhällets synpunkt av stort värde att ledigheten tas ut sammanhängande.

Om möjligt bör det då finnas ett effektivt medel att uppmuntra och påverka

kvinnan att ta ut ledighet på sådant sätt. Något annat medel än att

inom moderskapsförsäkringen reglera möjligheterna till ledighetsavbrott

synes därvid inte kunna komma i fråga. Bestämmelser inom arbetarskyddslagstiftningens

ram skulle uppenbarligen bli föga smidiga om de skulle

kunna fylla kravet på effektivitet.

Kravet på sammanhängande ledighet har också ansetts motiverat av

administrativa hänsyn. Slopas kravet finns alltså skäl att befara att olägenheter

vid tillämpningen, t. ex. problem med en omfattande kontrollverksamhet,

blir följden. Kommitténs uttalanden liksom riksförsäkrings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1070 5

verkets remissyttrande ger stöd för riktigheten av sådana farhågor. Riksförsäkringsverket

anser att olägenheterna med detta alternativ skulle bli

avsevärda.

Oavsett hur man värderar de för- och nackdelar som är förenade med detta

alternativ är emellertid ett avgörande skäl mot att nu gå på denna lösning

att man — som kommittén framhållit — skulle kunna föregripa kommitténs

behandling av frågan om ett eventuellt vårdbidrag. En lösning enligt

detta alternativ skulle dessutom gå längre än vad riksdagen uppenbarligen

åsyftat i de framställningar som legat till grund för kommitténs uppdrag

på den nu aktuella punkten. Mot bakgrund av det anförda kan jag

inte förorda en sådan lösning.

De skedda övervägandena leder följaktligen till att den metod kommittén

förordat kommer i blickpunkten. Inte heller detta alternativ är invändningsfritt.

Också eu begränsad eftergift i kravet på sammanhängande

ledighet minskar lagstiftningens effektivitet när det gäller att bevaka de

grundläggande skydds- och vårdhänsynen. Fastläggs en bestämd gräns för

möjligheterna till avbrott kan deita också tänkas föra med sig nackdelar

av samma slag som visat sig förbundna med nuvarande ordning. Varje avsteg

från kravet på total avhållsamhet från förvärvsarbete torde vidare medföra

visst administrativt merarbete. Fördelen med alternativet är emellertid

att detta kan utformas så att stelheten i den nuvarande regeln mjukas

upp väsentligt samtidigt som lagstiftningen alltjämt vilar på principen om

sammanhängande ledighet. Dessutom blir de administrativa svårigheterna

begränsade. Jag bedömer det således möjligt att nå en godtagbar lösning

efter den linje kommittén valt.----

När det gäller att fastställa det tillåtna antalet avbrottsdagar får en avvägning

ske mellan skilda synpunkter. Skydds- och vårdintressena kräver

att ledigheten i regel inte splittras upp av ett stort antal avbrott eller avbrott

som sträcker sig över långa perioder. Samtidigt måste emellertid beaktas

att önskemålen och behoven när det gäller ledighetsavbrott kan variera

betydligt bland kvinnorna. EU tillgodoseende så långt möjligt även

av dem som vill ha större avbrottsmöjligheter minskar risken för att kvinnorna

kommer i konflikt med begränsningsregeln. Mot bakgrund av det

anförda bör kommitténs förslag att bestämma antalet möjliga avbrottsdagar

till trettio kunna godtas.

Med den diskuterade regeln synes tilläggssjukpenning kunna utgå även

för vissa fridagar under en period av förvärvsarbete, trots att något behov

av kompensation för förlorad arbetsinkomst för dessa dagar inte kan

sägas föreligga. Detta är naturligtvis inte helt tillfredsställande. De utvägar

som står till buds när det gäller att undgå den berörda konsekvensen

för emellertid med sig nya svårigheter. Antalet tillåtna avbrottsdagar kan

av skäl jag förut anfört inte bestämmas så lågt att man vinner något väsentligt

i förevarande hänseende. Enligt min mening bör man vidare så långt

möjligt söka undvika att bygga ut den diskuterade regeln med detaljerade

spärrföreskrifter, som gör försäkringen alltför komplicerad.

I anledning av propositionen väcktes motioner, vari bl. a. framställdes

samma yrkande som det nu förevarande.

Andra lagutskottet behandlade lagförslaget och motionsyrkandena i utlåtandet

nr 40, som godkändes av riksdagen. Utskottet anförde i frågan:

Frågan om begränsad eller obegränsad rätt till avbrott i ledigheten har

diskuterats ingående av familjepolitiska kommittén, som haft i uppdrag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

att utreda lagändringen, remissinstanserna och föredragande departementschefen.

I propositionen redovisas utförligt de skäl som talar för den ena

eller den andra lösningen. Utskottet har vid sin behandling av frågan funnit

att de skäl som anförts för en lösning efter propositionens förslag väger

över. Framför allt vill utskottet understryka att syftet med reglerna om

tilläggssjulcpenning vid barnsbörd är att ge kvinnan möjlighet till vila och

återhämtning i samband med den fysiska och psykiska påfrestning, som

graviditeten och nedkomsten medför samt att ge henne möjlighet att till gagn

för barnet svara för vården av detta under den första tiden. Dessa skyddsoch

vårdsynpunkter, som enligt utskottets bedömning alltjämt måste tillläggas

väsentlig betydelse, låter sig inte i tillräcklig grad förena med ett system

där det utan några konsekvenser i försäkringshänseende överlåtes åt

kvinnan själv att bestämma i vilken omfattning hon skall utnyttja ledigheten.

En fortsatt regel, som föreskriver förlust av rätt till tilläggssjukpenning

och därigenom uppmuntrar och påverkar kvinnan att ta en sammanhängande

ledighet i samband med barnsbörden, bör alltjämt finnas. Å andra sidan

bör regeln inte utformas så snävt som den gällande utan ge kvinnan möjlighet

att åta sig förvärvsarbete under ett mindre antal dagar. Propositionens

förslag om 30 dagar finner utskottet utgöra en lämplig avvägning.

Med det anförda vill utskottet uttryckta sin anslutning till propositionen.

Motionsyrkandena i förevarande del avstyrkes därmed.

Utskottet

Tilläggssjukpenning i samband med barnsbörd utges under högst 180 dagar,

tidigast fr. o. in. sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår endast

för dag, då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete. Rätten till fortsatt sjukpenning

upphör, därest kvinnan under 180-dagarsperioden utför förvärvsarbete

under mer än 30 dagar.

I förevarande motioner framställs yrkanden om sådan lagändring, att kvinnan

medges rätt till obegränsat avbrott i havandeskapsledighet utan att rätten

till tilläggssjukpenning skall gå förlorad för återstående ledighetstid.

Avbrott sregeln, som medger kvinnan rätt att avbryta havandeskapsledigheten

för förvärvsarbete under högst trettio dagar utan att förlora rätten till

fortsatt sjukpenning, infördes genom en lagändring förra året, vilken trädde

i kraft den 1 juli 1969.1 samband med införandet av regeln behandlade andra

lagutskottet motionsyrkanden av samma innehåll som det nu framställda.

I sitt utlåtande underströk utskottet, att syftet med reglerna om tilläggssjukpenning

vid barnsbörd var att ge kvinnan möjlighet till vila och återhämtning

i samband med den fysiska och psykiska påfrestning, som graviditeten

och nedkomsten medförde samt att ge henne möjlighet att till gagn för barnet

svara för vården av detta under den första tiden. Utskottet framhöll vidare,

att dessa skydds- och vårdsynpunkter, som alltjämt måste tilläggas väsentlig

betydelse, inte i tillräcklig grad lät sig förena med ett system där det

utan några konsekvenser i försäkringshänseende överläts åt kvinnan själv

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

7

att bestämma i vilken omfattning hon skulle utnyttja ledigheten. En fortsatt

regel, som föreskrev förlust av rätt till tilläggssjukpenning och därigenom

uppmuntrade och påverkade kvinnan att ta en sammanhängande ledighet i

samband med barnsbörden, borde alltjämt finnas. Regeln borde å andra sidan

ge kvinnan möjlighet att åta sig förvärvsarbete under ett mindre antal

dagar och utskottet ansåg att 30 dagar utgjorde en lämplig avvägning.

Sedan förra årets riksdagsbehandling har ingenting inträffat som ger anledning

till ändrat ställningstagande från utskottets sida. Utskottet avstyrker

därför bifall till motionerna och hemställer,

att motionerna I: 870 och II: 1034 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1970

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-THORELL

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson

(s)*, Wanhainen (s), Österdahl (fp), Andreasson (ep)*, Ivar Andersson

(s)*, fru Grethe Lundblad (s)* och herr Blomquist (m);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), fröken Wetterström (m),

herrar Fredriksson (s)*, Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s), fru Nilsson

(ep), fru Håvik (s)* och herr Romanus (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Österdahl (fp), Blomquist (m), fröken

Wetterström (in) och herr Romanus (fp), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden

”Avbrottsregeln, som” och slutar med orden ”och hemställer” bort ersättas

med text av följande lydelse:

”Utskottet finner att de skäl, som motionärerna anför för en ytterligare

uppmjukning av reglerna för tilläggssjukpenning under havandeskapsledighet,

är hållbara. Lagstiftningens syfte bör vara att genom rätt till ledighet

och tilläggssjukpenning möjliggöra för kvinnan att avstå från förvärvsarbete

under 180 dagar. Avgörandet i hur stor utsträckning denna möjlighet skall

utnyttjas bör ligga hos kvinnan. Samhället bör inte ingripa styrande genom

att dra in tilläggssjukpenningen för återstoden av havandeskapsledigheten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

för den kvinna, som förvärvsarbetat viss tid. Det finns inte anledning att befara

att en sådan valfrihet skulle missbrukas från mödrarnas sida till förfång

för barnets bästa.

När det gäller risken för påtryckningar mot mödrarna från arbetsgivarna,

hänvisar utskottet till vad som anförts i LO:s remissyttrande i samband med

lagändringen förra året. LO anser inte att risken blir större vid en uppmjukning

av lagen.

Utskottet vill också påpeka, att nuvarande lagstiftning i vissa fall kan få

en effekt rakt motsatt den avsedda. En kvinna som börjat förvärvsarbeta

någon gång under de första månaderna efter barnets födelse, men som t. ex.

på grund av arbetets påfrestningar inte anser sig kunna fortsätta, och därför

vill utnyttja återstoden av ledigheten, kan finna att ekonomiska skäl tvingar

henne att fortsätta förvärvsarbetet, därför att hon gått miste om rätten till

tilläggssjukpenning.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att sådan ändring bör vidtas

i lagen om allmän försäkring att kvinna medges rätt till obegränsat avbrott

i havandeskapsledigheten utan att rätten till tilläggssjukpenning skall

gå förlorad för återstående ledighetstid.”

dels ock att utskottet bort hemställa,

”att riksdagen med bifall till motionerna 1:870 och

II: 1034 för sin del måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 KAP.

13

Även om----------

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen

utgår endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och

längst till etthundraåttionde dagen

efter förlossningsdagen eller efter

§

1 kap. 4 §.

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen

utgår endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och

längst till etthundraåttionde dagen

efter förlossningsdagen eller efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1970

9

den tidigare dag då sjukpenningen

började utgå. Rätten till fortsatt

sjukpenning upphör, om kvinnan

under nämnda tid utför förvärvsarbete

under mer än trettio dagar.

Därvid medräknas ej dag då barnet

åtnjuter sjukhusvård.

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår

sjukpenning endast om kvinnan har

eller på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

Sjukpenning för----—----

Till sjukpenning —------

den tidigare dag då sjukpenningen

började utgå.

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår

sjukpenning endast om kvinnan har

eller på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

---annat föranleda.

— ■— — ej barntillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.