Utlåtande i anledning av motioner om provisoriskt körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 250 i första kammaren av herr Sveningsson m. fl. och nr 288 i andra kammaren av fru Mogård m. fl.
1970-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1970:2, Utlåtande i anledning av motioner om provisoriskt körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 250 i första kammaren av herr Sveningsson m. fl. och nr 288 i andra kammaren av fru Mogård m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1970
1
Nr 2
Utlåtande i anledning av motioner om provisoriskt körkort.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 250 i första kammaren av herr Sveningsson
m. fl. och nr 288 i andra kammaren av fru Mogård m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hem ställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om tillsättandet
av en utredning rörande frågan om provisoriska körkort med uppgift att
snarast framlägga förslag till bestämmelser för provisoriska körkort i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som har anförts i motionen.
Gällande bestämmelser
Enligt gällande bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 är ett i vederbörlig ordning utfärdat körkort giltigt i full utsträckning
från och med dagen för utfärdandet. Någon möjlighet att meddela
föreskrifter om inskränkningar i giltighetstiden för körkort föreligger inte i
vidare man än beträffande körkort som av medicinska skäl förknippats med
vissa villkor, t. ex. om förnyad läkarundersökning efter viss tid. Körkortet
gäller i princip för innehavarens livstid.
Beträffande återkallelse och omhändertagande av körkort i anledning av
begångna förseelser m. m. gäller särskilda regler i 33—35 §§ vägtrafikförordningen.
I fråga om det närmare innehållet i dessa bestämmelser hänvisas
till 3LU 1969: 6.
Motionerna
I motionerna anförs bl. a. att frågan om införandet av provisoriskt körkort
tagits upp i riksdagen vid flera tillfällen men att dessa förslag vid alla
tillfällen mötts av ett kompakt motstånd. Orsaken härtill är oförklarlig. Att
jämföra ett system med provisoriskt körkort med en stickprovsvis genomförd
prövning av förarnas hälsotillstånd, trafikkunskaper och körskicklighet
är inte möjligt. Det provisoriska körkortet skulle stimulera till ansvar
och gott omdöme och därmed motverka risktagande i trafiken.
Enligt motionärerna talar för provisoriska körkort den omständigheten
att det är svårt att på ett så tidigt stadium som då körkortet utfärdas bilda
sig en säker uppfattning om en persons lämplighet som fordonsförare och
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.9 samt. 3 avd. Nr 2
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1970
alt ett körkort i och för sig således inte är någon bekräftelse på innehavarens
lämplighet att framdeles föra motorfordon i trafik. Ett provisoriskt
körkort skulle möjliggöra för myndigheterna alt bedöma hur vederbörande
utvecklar sig som fordonsförare innan han definitivt betroddes med körkort.
EU annat betydelsefullt argument är den psykologiska effekt införandet av
provisoriska körkort skulle få. Om körkortsinnehavaren vet att hans körkort
är villkorligt under viss tid från utfärdandet torde detta verka gynnsamt
ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Motionärerna påpekar i fortsättningen att mot ett införande av provisoriska
körkort har anförts bl. a. den belastning som en sådan åtgärd skulle
medföra för olika myndigheter. Vidare har sagts att körkortet alltid kan
betraktas som provisoriskt, eftersom det genom administrativ åtgärd kan
återkallas, om inte körkortsinnehavaren längre uppfyller de villkor som
krävdes för dess utfärdande. Mot att låta körkortet vara provisoriskt nnder
t. ex. ett år talar vidare, att den förare som aktivt deltar i trafiken lättare
kan förlora sitt körkort än den körkortsinnehavare som under första året
inte alls eller obetydligt använder sig av sin rätt att framföra fordon.
Motionärerna anför i fortsättningen att tyska undersökningar visat att
olycksbelastningen under de första åren en person innehar körkort inte i
huvudsak är ett åldersproblem, eftersom bilförardebutanterna har i stort
sett samma olycksutveckling oavsett vid vilken ålder debuten sker. Antalet
trafikolyckor under dessa år skulle avsevärt kunna reduceras genom en
systematiserad trafikutbildning i förskola och genom grundskolans olika
stadier, fack- och yrkesskola samt gymnasium. Denna borde sedan kompletteras
med vidareutbildning efter det att vederbörande har fått viss erfarenhet
som bilförare. Det förefaller enligt motionärerna som om olycksbelastningen
är störst under de fyra första åren för att därefter sjunka.
Ett system med obligatorisk vidareutbildning skulle enligt motionärerna
ställa frågan om provisoriska körkort i ett helt annat läge än som hittills
diskuterats. Körkortet kunde då anses vara provisoriskt intill t. ex. det
tredje året som bilförare och blev inte permanent förrän vederbörande
hade kompletterat sin utbildning och avlagt slutligt körkortsprov. Härigenom
skulle garantier skapas för att en körkortsinnehavare verkligen tillägnat
sig de kunskaper och erfarenheter som framstår som den nödvändiga
grunden för att skapa säkerhet i trafiken.
Frågans tidigare behandling
Frågan om införande av provisoriska körkort har prövats av riksdagen
vid flera tillfällen. Några bestämmelser om sådana körkort har, som redan
framgått, emellertid inte kommit till stånd. Här må hänvisas till följande
utskottsutlåtanden, nämligen
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1970
3
dels 2LU 1958 A: 20 i anledning av prop. 1959: 69 med förslag till revision
av bestämmelserna om återkallelse av körkort jämte motioner,
dels 3LU 1962: 6 i anledning av motioner i ämnet,
dels 3LU 1967: 31 i anledning av prop. 1967: 55 med förslag bl. a. till
förbättrad förarutbildning jämte motioner,
dels 3LU 1968: 6 i anledning av motioner i ämnet,
dels ock 3LU 1969: 6 i anledning av motionerna II: 102 av herr Eriksson i
Bäckmora m. fl. samt I: 149 av herr Sveningsson m. fl. och II: 164 av herr
Börjesson i Falköping m. fl.
Beträffande de huvudsakliga skälen för riksdagens ställningstagande må
här hänvisas till det nämnda utlåtandet vid 1969 års riksdag. Utskottet anförde
bl. a. följande.
Förslag om införande av provisoriska körkort har vid flera tillfällen framförts
i riksdagen, senast under föregående år. Förslagen har avvisats under
hänvisning bl. a. till att förarutbildningen och förarproven effektiviserats
och att trafikövervakningen skärpts, vilket allt är ägnat att minska behovet
av att körkorten görs provisoriska. Det har vidare påpekats att körkorten
så till vida är provisoriska att de kan återkallas av körkortsmyndigheten.
Systemet har också ansetts förutsätta inte bara att en prövning föregår utfärdandet
av det slutgiltiga körkortet utan även en effektiv kontroll av att
körkortsinnehavaren under prövotiden verkligen fört motorfordon i godtagbar
omfattning. Riksdagen har mot bakgrunden av dessa omständigheter
menat att införandet av provisoriska körkort inte skulle innebära vinster
från trafiksäkerhetssynpunkt som stod i rimlig proportion till det arbete och
de kostnader som ett system med provisoriska körkort skulle medföra.
Enligt utskottets mening har sedan frågan senast prövades inte inträffat
någon omständighet som kan ge anledning att frångå den tidigare intagna
ståndpunkten.
Här må nämnas att trafikmålskommittén utreder frågorna om återkallelse
av körkort i vad avser grunderna för återkallelse och de olika formerna för
återkallelse som bör finnas samt vilken myndighet som skall besluta härom.
Trafiksäkerhetsverkets program m. m.
Trafiksäkerhetsverket har den 16 december 1968 framlagt program för
arbetet för ökad trafiksäkerhet under tiden den 1 januari 1969—den 30
juni 1970. Av programmet framgår att trafiksäkerhetsverket i samarbete
med bl. a. socialstyrelsen undersöker de praktiska möjligheterna att stickprovsvis
genomföra en prövning av förares hälsotillstånd, trafikkunskaper
och körskicklighet. Om det visar sig föreligga praktiska möjligheter med
hänsyn bl. a. till tillgång på läkare, förarprövare etc. kommer frågan att
aktualiseras hos Kungl. Maj :t. En sådan verksamhet skulle även, sägs det
i programmet, ge erfarenheter för en periodisk kontroll, när erforderliga
resurser i form av läkare, bilinspektörer m. fl. står till buds.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1971)
Av programmet framgår vidare att försvaret avser att genomföra skärpt
kontroll av militära fordonsförares kunskaper beträffande trafikbestämmelser
och att socialstyrelsen överväger att rekommendera bestämmelser
angående regelbunden hälsokontroll av personer med trafikkort, i första
hand bussförare.
Trafiksäkerhetsverket kommer inom ramen för informationsverksamheten
att stimulera till aktiviteter, som ger möjlighet till frivillig kontroll av
förares hälsotillstånd, kunskaper och körskicklighet. En undersökning skall
ske av möjligheterna att inbjuda allmänheten till kunskaps- och förarprov
vid verkets distriktsorganisation.
Här må slutligen nämnas att trafiksäkerhetsverket avser att i samarbete
med bl. a. Trafikskolornas riksförbund, NTF och motororganisationer genomföra
en mer långsiktig fortbildning av körkortsinnehavare. I samband
härmed studeras behovet av övningsområden samt hur sådana lämpligen bör
utformas.
I anslutning till trafiksäkerhetsverkets förslag om en stickprovsvis prövning
av förares hälsotillstånd, trafikkunskaper och körskicklighet må här
erinras om att riksdagen år 1967 behandlade motioner (I: 727 och II: 911)
med förslag om införande av sådan prövning. Motionerna väcktes i anledning
av prop. 1967: 55 med förslag rörande förarutbildning m. m.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU 1967:31) anförde utskottet
bl. a. följande.
Vad gäller frågan om stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet
hos körkortsinnehavare anser departementschefen inte att förhållandena
nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Utskottet
anser inte heller att tillräckliga motiv för en mer omfattande sådan verksamhet
med sikte på att kontrollera vissa förarkategorier från trafiksäkerhetssynpunkt
föreligger. Frågan har emellertid sitt intresse på så sätt att
en stickprovsvis företagen undersökning av hälsotillstånd, körskicklighet,
kunskaper om gällande trafikregler och vägmärken m. m. hos ett representativt
urval fordonsförare skulle kunna ge värdefulla uppslag för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet. För genomförandet av en sådan undersökning
torde det inte vara tillräckligt att lita till frivillig medverkan från fordonsförarnas
sida. Bestämmelser som ger möjlighet att ålägga vissa förare att
underkasta sig prövning synes sålunda vara erforderliga. Utskottet anser
därför att det i samband med utarbetandet av de i nu förevarande sammanhang
erforderliga författningsändringarna bör övervägas, om inte möjlighet
för Kungl. Maj :t att förordna härom bör införas.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1970
5
Utskottet
I motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om tillsättandet av en utredning med uppgift att snarast framlägga
förslag till bestämmelser rörande provisoriska körkort. Motionärerna syftar
till införande av ett system med körkort, som skulle gälla för den nye körkortsinnehavaren
endast under en begränsad tid.
Förslag om införande av provisoriska körkort har framförts vid åtskilliga
tillfällen, senast vid 1969 års riksdag. Förslagen har avvisats under hänvisning
bl. a. till att förarutbildningen och förarproven effektiviserats och trafikövervakningen
skärpts. Dessa åtgärder har medfört att behovet av att
körkorten görs provisoriska minskat. Det har också framhållits att körkorten
så till vida är provisoriska att de kan återkallas av körkortsmyndigheten. Ett
system med provisoriska körkort har också ansetts förutsätta inte bara att
en prövning föregår utfärdandet av det slutgiltiga körkortet utan även att en
kontroll sker av att körkortsinnehavare under prövotiden verkligen fört motorfordon
i godtagbar omfattning. Riksdagen har mot bakgrunden av dessa
omständigheter menat att införandet av provisoriska körkort inte skulle innebära
vinster ur trafiksäkerhetssynpunkt som stod i rimlig proportion till
det arbete och de kostnader som det föreslagna systemet skulle medföra.
Någon omständighet, som kan ge anledning att frångå den tidigare ståndpunkten,
har enligt utskottets mening inte inträffat sedan frågan senast
prövades.
Utskottet får därför hemställa
att motionerna 1: 250 och II: 288 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1970
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK GREBÄCK
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Svante Kristiansson (s), Åkesson (fp),
Knut Johansson (s), Ebbe Ohlsson (m)*, Erik Jansson (s), Skårman (fp),
fru Landberg (s) och herr Nils Nilsson (ep);
från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström
(s), Tobé (fp), Hedin (m), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla
(ep)* och Johnsson i Blentarp (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1970
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.