Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om förbud mot avyttring till enskild av kommunågd mark. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 599 av herr Lindkvist m. fl.

1970-03-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1970:21, Utlåtande i anledning av motion om förbud mot avyttring till enskild av kommunågd mark. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 599 av herr Lindkvist m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av motion om förbud mot avyttring till enskild

av kommunågd mark.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 599 av herr Lindkvist m. fl.

I motionen hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att bygglagutredningen i

tilläggsdirektiv ges i uppdrag att utreda och komma med förslag till åtgärder

i syfte att förhindra att kommunägd mark avyttras till enskilda exploatörer».

Bestämmelser rörande kommunala markförvärv m. m.

Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas

sida. De grundläggande bestämmelserna härom finns i lagen den 10

juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

(bostadsförsörjningslagen) — senast ändrad genom lag den 9 juni 1967

(nr 309). Enligt bostadsförsörjningslagen (1 §) äger kommun, om den finner

det påkallat för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen eller

område, i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i

bostadsförsörjningshänseende, ställa medel till förfogande att enligt de

grunder och i den ordning som kommunen bestämt användas till åtgärder

i syfte att nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav

av en fullvärdig bostad. Kommunen är vidare (2 §) skyldig att genom

lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag, som utgår av statsmedel

i syfte att främja bostadsförsörjningen inom riket, ävensom i övrigt,

i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, biträda vid handhavandet av den

statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål.

Lagen innehåller i övrigt bestämmelser bl. a. om bostadsbyggnadsprogram

(3 §) och om bostadsförmedling (4 §).

Tomträtt, som avses i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom, är en för visst ändamål mot årlig avgäld upplåten nyttjanderätt

till fastighet under obestämd tid. Tomträtt kan upplåtas i fastighet, som

tillhör kronan eller kommun eller som eljest är i allmän ägo, samt med

Kungl. Maj ds medgivande i fastighet, som tillhör stiftelse. Avtal om upplåtelse

kan inte sägas upp av tomträttshavaren men däremot av fastighetsägaren,

om det är av vikt för denne, att fastigheten används för bebyggelse

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 3 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare. Sådan uppsägning kan

dock ske endast till utgången av vissa tidsperioder. Upplåts tomträtt för

bostadsbebyggelse, är den första perioden 60 år och varje följande period

40 år, om inte längre tid överenskommes. Upplåtes tomträtt väsentligen

för annat ändamål än bostadsbebyggelse, kan kortare tid avtalas, dock minst

20 år. Den årliga avgälden kan omprövas med hänsyn till ändringar i markens

värde, med vissa undantag dock endast vid utgången av bestämda

perioder. Varje period under vilken avgälden i princip inte kan ändras är

— efter lagändring den 8 december 1967 (nr 869) — 10 år. När tomträtt

upphör på grund av uppsägning är fastighetsägaren skyldig att lösa byggnad

och annan egendom som utgör tillbehör till tomträtten.

Enligt förköpslagen av den 8 december 1967, som trädde i kraft den 1 januari

1968, har kommun förköpsrätt vid försäljning som omfattar sådan

mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse

eller därmed sammanhängande anordning (1 §). Förköpsrätten innebär

att kommunen i enlighet med vad som närmare anges i lagen får förvärva

den egendom som köpet avser från säljaren på de villkor som avtalats

mellan denne och köparen (5 §). Förköpsrätt får utövas om egendomen

helt eller delvis är belägen inom kommunens eget område eller inom det

kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör (2 §). Är egendomen

helt eller delvis belägen i annan kommun, får förköpsrätt utövas

endast om denna kommun samtycker till förköpet. Om säljare eller köpare

bestrider förköpsrätt måste kommunen söka tillstånd till förköpet hos

Kungl. Maj:t (9 §). Förköpet anses fullbordat bl. a. sedan kommunens beslut

om förköp vunnit laga kraft samt tillstånd till förköpet givits eller

föreskriven tid för bestridande utgått utan att bestridande anmälts (10 §).

I kungörelsen den 10 december 1965 (nr 105) om tomträttslån (tomträttslånekungörelsen)

stadgas (1 §) att lån till kommun som upplåtit tomträtt

till mark, för vars bebyggande bostadslån beviljats enligt bostadslånekungörelsen,

utgår av statsmedel (tomträttslån) enligt närmare bestämmelser

i kungörelsen. Låneverksamheten enligt kungörelsen handhas av bostadsstyrelsen

och länsbostadsnämnderna (2 §). Tomträttslån utgår för mark

som upplåtits med tomträtt och för vars bebyggande länsbostadsnämnden

under kalenderåret närmast före det då lånet sökes beviljat bostadslån genom

beslut som inte endast är preliminärt. Tomträttslån utgår med 95 °/o

av summan av de belopp med vilka låneunderlagen för bostadslånen minskats

på grund av att marken upplåtits med tomträtt (3 §). Tomträttslån lämnas

utan säkerhet (4 §). På tomträttslån utgår ränta från utbetalningsdagen

efter en rörlig räntefot som skall vara lika med normalränta för lån från

statens utlåningsfonder (5 §). Lånet är amorteringsfritt till dess tio år förflutit

från utgången av det år då lånet utbetalades. Därefter skall lånet

amorteras årligen med en trettiondel av det ursprungliga lånebeloppet (6 §).

Länsbostadsnämnden äger uppsäga lånet till betalning i den mån tomträtt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

3

till mark, för vilken lånet utgått, upphör under lånetiden. Kommunen skall

till länsbostadsnämnden anmäla om tomträtten upphör (7 §).

I kungörelsen den 28 maj 1968 (nr 227) om markförvärvslån till kommun

stadgas att kommun kan fa markförvärvslån av statsmedel för förvärv av

sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen kräves

lör tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning (1 §). Markförvärvslån

utgår företrädesvis för förvärv av fast egendom som är belägen i

område utan samlad äldre bebyggelse och som är avsedd att bebyggas med

annat än fritidsbostäder (2 §). Markförvärvslån utgår icke om priset för

egendomen överstiger vad som är skäligt enligt de värderingsgrunder som

gäller vid expropriation. Markförvärvslan kan beviljas under förutsättning

att kommunens beslut om köp eller byte har vunnit laga kraft, förköp enligt

förköpslagen den 8 december 1967 (nr 868) är fullbordat eller lagakraftvunnet

avgörande om expropriationsersättning eller förskott på sådan ersättning

föreligger (3 §). Markförvärvslån utgår högst med belopp som

motsvarar vad kommunen betalat eller skall betala kontant med anledning

av förvärvet (4 §). Markförvärvslån lämnas utan säkerhet (5 §). Markförvärvslån

löper med ränta från utbetalningsdagen (6 §). Markförvärvslån

skall amorteras med lika stora belopp varje år. Amorteringstiden är tio år

räknat från halvårsskiftet närmast efter den dag då lånet betalades ut.

Amorteringsfrihet kan medges för de två första åren av tioårsperioden (7 §).

1967 Ars riksdag

Frågan om den kommunala markpolitiken har diskuterats av 1967 års

riksdag, varvid betonats bl. a. att kommunerna bör förvärva mark i sådan

omfattning att de får ett dominerande inflytande över de marktillgångar

som inom överskådlig tid kan beräknas bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet.

Även frågan huruvida kommunerna bör upplåta marken med

tomträtt eller sälja den har berörts i sammanhanget. Härom må nämnas

följande.

I ett den 21 september 1964 avgivet betänkande, benämnt Kommunal

markpolitik (SOU 1964: 42) anlörde Markpolitiska utredningen bl. a. ibetänkandet

s. 45) att kommunen borde upplåta marken med tomträtt i stället

för att sälja den. Detta innebar enligt utredningens mening avgörande

fördelar från samhällsbyggnadssynpunkt. Utredningen anförde bl. a. att

tomträtten förenklade genomförandet av framtida omregleringar, förändringar

av markanvändningen och andra stadsombyggnadsåtgärder. Tomträtten

gjorde det vidare möjligt att på ef t mera aktivt säl! slyra markanvändningen

än vad byggnadslagstiftningen gav möjligheter till. Regleringen av förhallanden,

som innefattade samverkan mellan olika fastighetsägare, förenklades.

En konsekvent tillämpning av tomträtt gav kommunen betydande

möjligheter alt hålla markprisutvecklingen under kontroll. Genom alt tomt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

rätten ger möjlighet att förbehålla samhället huvudparten av ökningen i markens

kapitalvärde kunde tomträttsinstitutet också lämna ett viktigt bidrag till

lösningen av problemet om »indragning av oförtjänt markvärdestegring».

Tomträtten kunde också på sikt bli av betydelse för kommunernas ekonomi.

Kungl. Maj:t tog ställning till utredningens förslag i prop. 1967: 100 angående

riktlinjer för bostadspolitiken, m. m.

Departementschefen anförde bl. a. (prop. s. 179) att han fann fördelarna

med att upplåta marken med tomträtt framfor att sälja den uppenbara.

Han underströk särskilt att tomträtten hade stor betydelse som hjälpmedel

i samhällsbyggandet förutom att den var ett medel att förbehålla samhället

en rimlig del av markvärdestegringen. Han anslöt sig därför till markpolitiska

utredningens uttalande att marken företrädesvis borde upplåtas med

tomträtt sedan den iordningställts för bebyggelse.

I anledning av propositionen väcktes vissa motioner, vari den nämnda

frågan berördes. Enligt i motionerna 1: 805 och II: 1000 anförda synpunkter

borde den kommunala markpolitiken utformas med utgångspunkt i att

marken i princip skulle kunna ägas och bebyggas av andra än kommunen.

I motionerna 1:804 och II: 1004 anfördes att tomträttsinstitutet, rätt använt,

hade fördelar, men att valmöjligheter borde föreligga, i första hand

vid egnahemsbebyggelse.

Statsutskottet anförde (SU 1967:100 s. 22) att enligt utskottets mening

marken företrädesvis borde upplåtas med tomträtt. Utskottet påpekade att

propositionen inte innehöll något förslag om att upplatelsefonnen skulle

regleras ens i samband med statliga stödåtgärder och ansåg att de kommunala

instanserna vid sina avgöranden därigenom hade den valfrihet som

de skiftande lokala förhållandena kunde motivera.

Riksdagen godkände med avslag på de nämnda motionerna vad statsutskottet

anfört (rskr. 265).

I fråga om 1967 års lagstiftning rörande förköpslagen och ändring i reglerna

för tomträttsinstitutet jämte bakgrunden till denna lagstiftning hänvisas

till en redogörelse till utskottets utlåtande nr 13 år 1969.

Motionen

Motionärerna erinrar inledningsvis om att de den 1 juli 1968 införda bestämmelserna

om lån för kommunala markförvärv tillkommit 1 Öl att stimulera

kommunerna till eu långsiktig bostadsplanering. Vidare påpekas

att även de nyligen ändrade bestämmelserna för tomträttsinstitutet är ett

led i strävan till en långsiktig bebyggelseplanering. Kommunernas planmonopol

säges också ge vissa garantier för att medborgarnas intresse av

eu god boende- och bebyggelsemiljö blir tillfredsställt. Kvar står dock, framhåller

motionärerna, det stora samhällsproblem som ligger i att mark alltjämt

är föremål för exploatering i vinstsyfte. Målsättningen borde enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

5

motionärerna vara att all mark på lång sikt skall tillhöra samhället. Under

inga omständigheter borde mark som inköpts av kommuner få säljas. Motionärerna

anser att kommunerna vid exploatering av markområden borde

kunna åläggas att upplåta den av kommunerna ägda marken med tomträtt.

Motionärerna säger sig vara medvetna om att problemet är svårlöst. Trots

de lättnader som gjorts när det gäller kommunernas lånefinansiering vid

markköp och de nya regler som gäller såväl tomträttslån som tomträt tsupplatelse

är enligt motionärerna de ekonomiska hindren för en långsiktig

markpolitik iorttarande ofta besvärande. De anser därför att en tvingande

bestämmelse som förbjuder kommun alt avyttra mark och ålägger den att

enbart upplåta mark mot tomträtt måste kombineras med ytterligare ekonomiska

stimulansåtgärder.

Det är enligt motionärernas mening nödvändigt alt frågan får en allsidig

belysning, förslagsvis i samband med den översyn av byggnadslagstiftningen

som sedan ett par ar tillbaka pagar inom bygglagutredningen. Inom ramen

löi dess utredningsuppdrag torde det enligt motionärerna vara lämpligt att

pröva möjligheterna att kombinera kommunernas planmonopol med en bestämmelse

som innebär att stadsplan tår upprättas enbart på allmänägd

mark. I och för sig torde det inte vara något som hindrar denna utredning

Irån att ta upp även detta problem men det synes ändå — med hänsyn till

frågans vikt — vara lämpligt att riksdagen hemställer om tilläggsdirektiv

därom, anför motionärerna avslutningsvis.

Bygglagutredningen

Bygglagutredningen har tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 29 mars 1968 för översyn av byggnadslagstiftningen (direktiv 1969 års

riksdagsberättelse K: 54).

Utredningsarbetet syftar till en omgestaltning av reglerna för den fysiska

planläggningen enligt i direktiven angivna riktlinjer. Utredningen skall också

se över byggnadslagstiftningens övriga avsnitt och föreslå de ändringar i

dessa som kan föranledas av reformeringen av planväsendet eller annars

kan vara påkallade.

Utskottet

Motionärerna anför all olika lagstiftningsåtgärder tillkommit för att

stimulera kommunerna till en långsiktig bebyggelseplanering. Motionärerna

framhåller att det trots detta alltjämt finns besvärande hinder för

genomförandet av eu sådan markpolitik, och de nämner bl. a. det stora

samhällsproblem som ligger i att mark är föremål för exploatering i vinstsyfte.

Motionärerna anser att all mark på lång sikt skall tillhöra samhället.

Under inga omständigheter borde mark som inköpts av kommuner få säljas.

Enligt motionärerna borde kommunerna vid exploatering av markområden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970

kunna åläggas att upplåta den av kommunerna ägda marken med tomträtt.

För att problemet skall få eu allsidig belysning hemställer motionärerna

att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t i tilläggsdirektiv ger bygglagutredningen

i uppdrag att utreda och komma med förslag till åtgärder

i syfte att förhindra att kommunägd mark avyttras till enskilda exploatörer.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen betonade 1967 års riksdag,

då frågan om den kommunala markpolitiken diskuterades, att kommunerna

bör förvärva mark i sådan omfattning att de får ett dominerande

inflytande över de marktillgångar som inom överskådlig tid kan beräknas

bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet. Motionärernas förslag till åtgärder

i detta hänseende torde ligga inom ramen för det uppdrag som

lämnats åt bygglagutredningen och kan därför antas bli prövade av denna.

Någon framställning från riksdagen i ärendet kan därför inte anses erforderlig.

Utskottet hemställer,

att motionen 11:599 inte föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1970

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric

Gustafsson (ep)*, Ernulf (fp) och fru Landberg (s);

från andra kammaren; herrar Grebäck (ep), Sundelin (s), fröken

Anderson (s), herrar Wachtmeister (m), Johnsson i Blentarp (s), Olsson i

Timrå (s), Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.