Utlåtande i anledning av motion om förbud mot avyttring till enskild av kommunågd mark. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 599 av herr Lindkvist m. fl.
1970-03-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1970:21, Utlåtande i anledning av motion om förbud mot avyttring till enskild av kommunågd mark. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 599 av herr Lindkvist m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av motion om förbud mot avyttring till enskild
av kommunågd mark.
Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 599 av herr Lindkvist m. fl.
I motionen hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att bygglagutredningen i
tilläggsdirektiv ges i uppdrag att utreda och komma med förslag till åtgärder
i syfte att förhindra att kommunägd mark avyttras till enskilda exploatörer».
Bestämmelser rörande kommunala markförvärv m. m.
Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas
sida. De grundläggande bestämmelserna härom finns i lagen den 10
juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande
(bostadsförsörjningslagen) — senast ändrad genom lag den 9 juni 1967
(nr 309). Enligt bostadsförsörjningslagen (1 §) äger kommun, om den finner
det påkallat för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen eller
område, i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsörjningshänseende, ställa medel till förfogande att enligt de
grunder och i den ordning som kommunen bestämt användas till åtgärder
i syfte att nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav
av en fullvärdig bostad. Kommunen är vidare (2 §) skyldig att genom
lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag, som utgår av statsmedel
i syfte att främja bostadsförsörjningen inom riket, ävensom i övrigt,
i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, biträda vid handhavandet av den
statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål.
Lagen innehåller i övrigt bestämmelser bl. a. om bostadsbyggnadsprogram
(3 §) och om bostadsförmedling (4 §).
Tomträtt, som avses i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom, är en för visst ändamål mot årlig avgäld upplåten nyttjanderätt
till fastighet under obestämd tid. Tomträtt kan upplåtas i fastighet, som
tillhör kronan eller kommun eller som eljest är i allmän ägo, samt med
Kungl. Maj ds medgivande i fastighet, som tillhör stiftelse. Avtal om upplåtelse
kan inte sägas upp av tomträttshavaren men däremot av fastighetsägaren,
om det är av vikt för denne, att fastigheten används för bebyggelse
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 3 avd. Nr 21
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970
av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare. Sådan uppsägning kan
dock ske endast till utgången av vissa tidsperioder. Upplåts tomträtt för
bostadsbebyggelse, är den första perioden 60 år och varje följande period
40 år, om inte längre tid överenskommes. Upplåtes tomträtt väsentligen
för annat ändamål än bostadsbebyggelse, kan kortare tid avtalas, dock minst
20 år. Den årliga avgälden kan omprövas med hänsyn till ändringar i markens
värde, med vissa undantag dock endast vid utgången av bestämda
perioder. Varje period under vilken avgälden i princip inte kan ändras är
— efter lagändring den 8 december 1967 (nr 869) — 10 år. När tomträtt
upphör på grund av uppsägning är fastighetsägaren skyldig att lösa byggnad
och annan egendom som utgör tillbehör till tomträtten.
Enligt förköpslagen av den 8 december 1967, som trädde i kraft den 1 januari
1968, har kommun förköpsrätt vid försäljning som omfattar sådan
mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning (1 §). Förköpsrätten innebär
att kommunen i enlighet med vad som närmare anges i lagen får förvärva
den egendom som köpet avser från säljaren på de villkor som avtalats
mellan denne och köparen (5 §). Förköpsrätt får utövas om egendomen
helt eller delvis är belägen inom kommunens eget område eller inom det
kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör (2 §). Är egendomen
helt eller delvis belägen i annan kommun, får förköpsrätt utövas
endast om denna kommun samtycker till förköpet. Om säljare eller köpare
bestrider förköpsrätt måste kommunen söka tillstånd till förköpet hos
Kungl. Maj:t (9 §). Förköpet anses fullbordat bl. a. sedan kommunens beslut
om förköp vunnit laga kraft samt tillstånd till förköpet givits eller
föreskriven tid för bestridande utgått utan att bestridande anmälts (10 §).
I kungörelsen den 10 december 1965 (nr 105) om tomträttslån (tomträttslånekungörelsen)
stadgas (1 §) att lån till kommun som upplåtit tomträtt
till mark, för vars bebyggande bostadslån beviljats enligt bostadslånekungörelsen,
utgår av statsmedel (tomträttslån) enligt närmare bestämmelser
i kungörelsen. Låneverksamheten enligt kungörelsen handhas av bostadsstyrelsen
och länsbostadsnämnderna (2 §). Tomträttslån utgår för mark
som upplåtits med tomträtt och för vars bebyggande länsbostadsnämnden
under kalenderåret närmast före det då lånet sökes beviljat bostadslån genom
beslut som inte endast är preliminärt. Tomträttslån utgår med 95 °/o
av summan av de belopp med vilka låneunderlagen för bostadslånen minskats
på grund av att marken upplåtits med tomträtt (3 §). Tomträttslån lämnas
utan säkerhet (4 §). På tomträttslån utgår ränta från utbetalningsdagen
efter en rörlig räntefot som skall vara lika med normalränta för lån från
statens utlåningsfonder (5 §). Lånet är amorteringsfritt till dess tio år förflutit
från utgången av det år då lånet utbetalades. Därefter skall lånet
amorteras årligen med en trettiondel av det ursprungliga lånebeloppet (6 §).
Länsbostadsnämnden äger uppsäga lånet till betalning i den mån tomträtt
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970
3
till mark, för vilken lånet utgått, upphör under lånetiden. Kommunen skall
till länsbostadsnämnden anmäla om tomträtten upphör (7 §).
I kungörelsen den 28 maj 1968 (nr 227) om markförvärvslån till kommun
stadgas att kommun kan fa markförvärvslån av statsmedel för förvärv av
sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen kräves
lör tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning (1 §). Markförvärvslån
utgår företrädesvis för förvärv av fast egendom som är belägen i
område utan samlad äldre bebyggelse och som är avsedd att bebyggas med
annat än fritidsbostäder (2 §). Markförvärvslån utgår icke om priset för
egendomen överstiger vad som är skäligt enligt de värderingsgrunder som
gäller vid expropriation. Markförvärvslan kan beviljas under förutsättning
att kommunens beslut om köp eller byte har vunnit laga kraft, förköp enligt
förköpslagen den 8 december 1967 (nr 868) är fullbordat eller lagakraftvunnet
avgörande om expropriationsersättning eller förskott på sådan ersättning
föreligger (3 §). Markförvärvslån utgår högst med belopp som
motsvarar vad kommunen betalat eller skall betala kontant med anledning
av förvärvet (4 §). Markförvärvslån lämnas utan säkerhet (5 §). Markförvärvslån
löper med ränta från utbetalningsdagen (6 §). Markförvärvslån
skall amorteras med lika stora belopp varje år. Amorteringstiden är tio år
räknat från halvårsskiftet närmast efter den dag då lånet betalades ut.
Amorteringsfrihet kan medges för de två första åren av tioårsperioden (7 §).
1967 Ars riksdag
Frågan om den kommunala markpolitiken har diskuterats av 1967 års
riksdag, varvid betonats bl. a. att kommunerna bör förvärva mark i sådan
omfattning att de får ett dominerande inflytande över de marktillgångar
som inom överskådlig tid kan beräknas bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet.
Även frågan huruvida kommunerna bör upplåta marken med
tomträtt eller sälja den har berörts i sammanhanget. Härom må nämnas
följande.
I ett den 21 september 1964 avgivet betänkande, benämnt Kommunal
markpolitik (SOU 1964: 42) anlörde Markpolitiska utredningen bl. a. ibetänkandet
s. 45) att kommunen borde upplåta marken med tomträtt i stället
för att sälja den. Detta innebar enligt utredningens mening avgörande
fördelar från samhällsbyggnadssynpunkt. Utredningen anförde bl. a. att
tomträtten förenklade genomförandet av framtida omregleringar, förändringar
av markanvändningen och andra stadsombyggnadsåtgärder. Tomträtten
gjorde det vidare möjligt att på ef t mera aktivt säl! slyra markanvändningen
än vad byggnadslagstiftningen gav möjligheter till. Regleringen av förhallanden,
som innefattade samverkan mellan olika fastighetsägare, förenklades.
En konsekvent tillämpning av tomträtt gav kommunen betydande
möjligheter alt hålla markprisutvecklingen under kontroll. Genom alt tomt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970
rätten ger möjlighet att förbehålla samhället huvudparten av ökningen i markens
kapitalvärde kunde tomträttsinstitutet också lämna ett viktigt bidrag till
lösningen av problemet om »indragning av oförtjänt markvärdestegring».
Tomträtten kunde också på sikt bli av betydelse för kommunernas ekonomi.
Kungl. Maj:t tog ställning till utredningens förslag i prop. 1967: 100 angående
riktlinjer för bostadspolitiken, m. m.
Departementschefen anförde bl. a. (prop. s. 179) att han fann fördelarna
med att upplåta marken med tomträtt framfor att sälja den uppenbara.
Han underströk särskilt att tomträtten hade stor betydelse som hjälpmedel
i samhällsbyggandet förutom att den var ett medel att förbehålla samhället
en rimlig del av markvärdestegringen. Han anslöt sig därför till markpolitiska
utredningens uttalande att marken företrädesvis borde upplåtas med
tomträtt sedan den iordningställts för bebyggelse.
I anledning av propositionen väcktes vissa motioner, vari den nämnda
frågan berördes. Enligt i motionerna 1: 805 och II: 1000 anförda synpunkter
borde den kommunala markpolitiken utformas med utgångspunkt i att
marken i princip skulle kunna ägas och bebyggas av andra än kommunen.
I motionerna 1:804 och II: 1004 anfördes att tomträttsinstitutet, rätt använt,
hade fördelar, men att valmöjligheter borde föreligga, i första hand
vid egnahemsbebyggelse.
Statsutskottet anförde (SU 1967:100 s. 22) att enligt utskottets mening
marken företrädesvis borde upplåtas med tomträtt. Utskottet påpekade att
propositionen inte innehöll något förslag om att upplatelsefonnen skulle
regleras ens i samband med statliga stödåtgärder och ansåg att de kommunala
instanserna vid sina avgöranden därigenom hade den valfrihet som
de skiftande lokala förhållandena kunde motivera.
Riksdagen godkände med avslag på de nämnda motionerna vad statsutskottet
anfört (rskr. 265).
I fråga om 1967 års lagstiftning rörande förköpslagen och ändring i reglerna
för tomträttsinstitutet jämte bakgrunden till denna lagstiftning hänvisas
till en redogörelse till utskottets utlåtande nr 13 år 1969.
Motionen
Motionärerna erinrar inledningsvis om att de den 1 juli 1968 införda bestämmelserna
om lån för kommunala markförvärv tillkommit 1 Öl att stimulera
kommunerna till eu långsiktig bostadsplanering. Vidare påpekas
att även de nyligen ändrade bestämmelserna för tomträttsinstitutet är ett
led i strävan till en långsiktig bebyggelseplanering. Kommunernas planmonopol
säges också ge vissa garantier för att medborgarnas intresse av
eu god boende- och bebyggelsemiljö blir tillfredsställt. Kvar står dock, framhåller
motionärerna, det stora samhällsproblem som ligger i att mark alltjämt
är föremål för exploatering i vinstsyfte. Målsättningen borde enligt
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970
5
motionärerna vara att all mark på lång sikt skall tillhöra samhället. Under
inga omständigheter borde mark som inköpts av kommuner få säljas. Motionärerna
anser att kommunerna vid exploatering av markområden borde
kunna åläggas att upplåta den av kommunerna ägda marken med tomträtt.
Motionärerna säger sig vara medvetna om att problemet är svårlöst. Trots
de lättnader som gjorts när det gäller kommunernas lånefinansiering vid
markköp och de nya regler som gäller såväl tomträttslån som tomträt tsupplatelse
är enligt motionärerna de ekonomiska hindren för en långsiktig
markpolitik iorttarande ofta besvärande. De anser därför att en tvingande
bestämmelse som förbjuder kommun alt avyttra mark och ålägger den att
enbart upplåta mark mot tomträtt måste kombineras med ytterligare ekonomiska
stimulansåtgärder.
Det är enligt motionärernas mening nödvändigt alt frågan får en allsidig
belysning, förslagsvis i samband med den översyn av byggnadslagstiftningen
som sedan ett par ar tillbaka pagar inom bygglagutredningen. Inom ramen
löi dess utredningsuppdrag torde det enligt motionärerna vara lämpligt att
pröva möjligheterna att kombinera kommunernas planmonopol med en bestämmelse
som innebär att stadsplan tår upprättas enbart på allmänägd
mark. I och för sig torde det inte vara något som hindrar denna utredning
Irån att ta upp även detta problem men det synes ändå — med hänsyn till
frågans vikt — vara lämpligt att riksdagen hemställer om tilläggsdirektiv
därom, anför motionärerna avslutningsvis.
Bygglagutredningen
Bygglagutredningen har tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 29 mars 1968 för översyn av byggnadslagstiftningen (direktiv 1969 års
riksdagsberättelse K: 54).
Utredningsarbetet syftar till en omgestaltning av reglerna för den fysiska
planläggningen enligt i direktiven angivna riktlinjer. Utredningen skall också
se över byggnadslagstiftningens övriga avsnitt och föreslå de ändringar i
dessa som kan föranledas av reformeringen av planväsendet eller annars
kan vara påkallade.
Utskottet
Motionärerna anför all olika lagstiftningsåtgärder tillkommit för att
stimulera kommunerna till en långsiktig bebyggelseplanering. Motionärerna
framhåller att det trots detta alltjämt finns besvärande hinder för
genomförandet av eu sådan markpolitik, och de nämner bl. a. det stora
samhällsproblem som ligger i att mark är föremål för exploatering i vinstsyfte.
Motionärerna anser att all mark på lång sikt skall tillhöra samhället.
Under inga omständigheter borde mark som inköpts av kommuner få säljas.
Enligt motionärerna borde kommunerna vid exploatering av markområden
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1970
kunna åläggas att upplåta den av kommunerna ägda marken med tomträtt.
För att problemet skall få eu allsidig belysning hemställer motionärerna
att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t i tilläggsdirektiv ger bygglagutredningen
i uppdrag att utreda och komma med förslag till åtgärder
i syfte att förhindra att kommunägd mark avyttras till enskilda exploatörer.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen betonade 1967 års riksdag,
då frågan om den kommunala markpolitiken diskuterades, att kommunerna
bör förvärva mark i sådan omfattning att de får ett dominerande
inflytande över de marktillgångar som inom överskådlig tid kan beräknas
bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet. Motionärernas förslag till åtgärder
i detta hänseende torde ligga inom ramen för det uppdrag som
lämnats åt bygglagutredningen och kan därför antas bli prövade av denna.
Någon framställning från riksdagen i ärendet kan därför inte anses erforderlig.
Utskottet hemställer,
att motionen 11:599 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1970
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK GREBÄCK
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Åkesson (fp), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric
Gustafsson (ep)*, Ernulf (fp) och fru Landberg (s);
från andra kammaren; herrar Grebäck (ep), Sundelin (s), fröken
Anderson (s), herrar Wachtmeister (m), Johnsson i Blentarp (s), Olsson i
Timrå (s), Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.