Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder mot luftförorening genom motorfordon Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 120 i första kammaren av herrar Wirtén och Skårman och nr 127 i andra kammaren av fru Anér m. fl.

1970-05-05 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1970:39, Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder mot luftförorening genom motorfordon Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 120 i första kammaren av herrar Wirtén och Skårman och nr 127 i andra kammaren av fru Anér m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 dr 1970

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder mot luftförorening

genom motorfordon

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 120 i första kammaren av herrar Wirtén och

Skårman och nr 127 i andra kammaren av fru Anér m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

1. att förslag till skärpning av reglerna för begränsning av utsläpp av

koloxid och kolväten från bilmotorer med giltighet fr. o. m. 1973 års bilmodeller

snarast framläggs,

2. att en sänkning av högsta tillåtna halten av blyföreningar i bilbränsle

från 0,7 gram per liter till 0,4 gram per liter genomförs med giltighet fr. o. m.

den 1 januari 1971, samt

3. att forskning inriktad på kväveoxidernas skadeverkningar inom industri

och genom biltrafik initieras».

i. Koloxid och kolväten i bilavgaser

Gällande bestämmelser

I 3 § 1 mom. j) vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (VTF) föreskrives

att bil vid bensindrift skall vara försedd med dels effektiv anordning

för att hindra att gaser tränger ut från motorns vevhus (sluten vevhusinstallation),

dels anordning att begränsa föroreningarna i avgaserna. Närmare

bestämmelser härom finns intagna i kungörelsen den 13 december 1968

(nr 728) om anordningar för att begränsa luftföroreningar från bilmotor,

m. m., ändrad den 13 juni 1969 (nr 429). Enligt 1 § i kungörelsen får avgaserna

från bensindriven bil av 1971 eller senare års modell vid prov enligt

ett inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa utarbetat

förfarande (ECE-prov) inte innehålla mer koloxid än 45 gram per km eller

mer kolväten än 2,2 gram per km. Bestämmelserna gäller bilar, vilkas motorer

har en cylindervolym av minst 0,8 liter och vilkas totalvikt uppgår till

högst 2,5 ton. Beträffande fordon som vid registrerings- eller typbesiktning

betecknats som 1970 eller tidigare års modell får fr. o. m. den 1 juli 1970

motorn vid tomgång inte avge gaser, vilkas koloxidhalt är högre än 4,5 volymprocent

eller, om driftstörningar hos motorn förekommer vid detta värde, den

lägsta volymprocent vid vilken sådana störningar ej förekommer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. 3 avd. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

Brukas fordon på väg i strid mot ovannämnda bestämmelser, straffas

ägaren jämlikt 65 § VTF med böter, högst 500 kronor. Överträdelse föranleder

dock ej straff om bristfälligheten var av ringa betydelse. Ägde föraren

vetskap om hindret för fordonets brukande, är även han förfallen till

ansvar.

Fordon skall enligt 24 § VTF i vissa angivna fall genomgå kontrollbesiktning.

I 55 § vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 stadgas att vid kontrollbesiktningen

bl.a. skall undersökas om fordonet överensstämmer med bestämmelserna

om anordningar för att begränsa luftföroreningar från motorn.

Befinnes fordonet därvid vara så bristfälligt att det ej utan uppenbar fara

för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, skall jämlikt 24 § 3 mom. VTF besiktningsmannen

meddela körförbud för fordonet. Förbudet skall lända till

omedelbar efterrättelse. Om fordonet ej är så bristfälligt att körförbud måste

meddelas men likväl företer brister av sådan art, att det ej kan godkännas,

skall besiktningsmannen förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta

bristfälligheter och att inom viss tid åter inställa fordonet för kontrollbesiktning.

Befinnes att fordon vid kontrollbesiktningen är behäftat med fel

som i förevarande hänseende endast medför ringa olägenhet, skall fordonet

godkännas.

Närmare föreskrifter om dels anordning för att begränsa föroreningar i

bilavgaserna, dels prov och mätningar som avses i kungörelsen den 13 december

1968, dels undantag från bestämmelsen meddelas av trafiksäkerhetsverket.

Trafiksäkerhetsverket utfärdar också föreskrifter om justeringsarbeten

som i syfte att begränsa luftföroreningarna utförs i samband med registreringsbesiktning,

kontrollbesiktning eller flygande inspektion av bil med

bensindriven motor.

Motionerna

1 motionerna anförs bl. a. att åtgärder för att införa begränsning av utsläppet

av koloxid och kolväten med effekt på 1973 års bilmodeller snarast

måste vidtas. Om begränsningar genomförs enligt det alternativ 2, som

föreslagits av en inom kommunikationsdepartementet tillsatt arbetsgrupp,

skulle det enligt motionären betyda att det totala utsläppet av koloxid år

1975 kommer att motsvara ungefär 1965 års nivå. För utsläppet av kolväte

skulle resultatet komma att bli ungefär detsamma. Den uppskattade merkostnaden

skulle bli för ny bil 400 kr. och för utökad service 85 kr. om året.

Dessa kostnader torde få anses utgöra maximikostnader. Man kan nämligen

räkna med att tekniska konstruktioner kan åstadkommas, som väsentligt

sänker de kalkylerade kostnaderna.

Verkningar av koloxid och kolväten

I propositionen 1968: 160 lämnades följande uppgifter om verkningarna

av koloxid och kolväten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

3

Koloxid — som är en lukt- och färglös gas som bildas under förbränning

av kolhaltiga ämnen vid otillräcklig lufttillförsel — har vid mätningar i

utomhusluft i svenska städer hittills inte påträffats i mängder som framkallar

symtom på akut koloxidförgiftning hos friska personer. Personer som

lider av sjukdomar som sänker blodets syretransporlerande egenskaper, t. ex.

hjärtsjukdomar, är troligen mera känsliga för koloxidpåverkan. Läkarvetenskapens

uppfattning är delad i frågan om eventuella långtidseffekter av låga

koloxidhalter. En annan fråga som sysselsätter forskningen är i vilken utsträckning

koloxid kan inverka menligt genom att bindas till andra av kroppens

ämnen än hemoglobinet. Något samband mellan koloxidpåverkan och

trafikolyckor har inte kunnat påvisas. Den rådande osäkerheten om verkningarna

av koloxid och om hur konstaterad påverkan skall tolkas återspeglas

i skillnaderna mellan de hygieniska riktvärden för koloxid i utomhusluft

som gäller utomlands. I USA tillåts sålunda mer än tio gånger så

höga haller som i Sovjetunionen och Tjeckoslovakien.

Kolväten är en grupp av ämnen som innehåller kol och väte. Dessa ämnen

utgör huvuddelen av bensinen och finns i avgaserna som ett resultat av ofullständig

förbränning. Kolväten deltar i bildningen av s. k. fotokemisk smog

som uppstår i områden där luftcirkulationen under lång tid är dålig och

solstrålningen kraftig. Fotokemisk smog förekommer i dag i de flesta större

städer i USA. Den vållar stora ekonomiska förluster genom skador på växtlighet,

gummi och textilier men anses också förorsaka ökad mottaglighet för

infektioner. I Sveriges klimat är risken för uppkomst av fotokemisk smog

inte stor, men med tilltagande utsläpp av kolväten och nitrösa gaser ökar

möjligheterna för bildning av sådan smog. Delvis oxiderade kolväten och

andra luktande och irriterande ämnen, såsom förångad bensin, påverkar

välbefinnande och trivsel och skapar oro för hälsoeffekter hos allmänheten.

Dålig luft kan därför sägas vara eu stressfaktor som indirekt är av medicinsk

betydelse. Mycket långtgående åtgärder behövs emellertid för att ett

stadscentrum skall bli fritt från avgaslukt.

Sammanfattningsvis anförs i propositionen att det karakteristiska för luftföroreningarna

genom bilavgaser är de stora lokala variationerna liksom det

förhållandet att föroreningshalterna är högst i marknivå. Utförda mätningar

och beräkningar har visserligen visat att föroreningshalterna på livligt träff

kerade gator normalt inte når upp till nivåer som för enskilda ämnen ger

upphov till akuta hälsoeffekter men att det föreligger risker för kombinationseffekter

och långtidsverkningar. Om dessa råder f. n. osäkerhet.

Ledningsgruppens förslag

Kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete

på bilavgasområdet lade i april 1968 fram förslag till åtgärder rörande avgaser

från bensindrivna bilar (Stencil K 1968: 2).

Ledningsgruppen föreslog därvid att gränsvärde för tillåtet utsläpp av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

koloxid och kolväten i avgaserna från nya bilar fastställdes. Gränsvärdena

borde enligt ledningsgruppens förslag uttryckas i gram koloxid eller kolväten

per kilometer och grundas på ECE-provet, eftersom detta återspeglade

typisk europeisk storstadstrafik och utgjorde en lämplig utgångspunkt för

ett enhetligt europeiskt provningsförfarande i framtiden. Ledningsgruppen

föreslog vidare ätt gränsvärdena skulle vara oberoende av motorstorleken.

Detta förslag stod i överensstämmelse med de amerikanska bestämmelserna

för 1970 års bilmodeller.

Enligt de federala bestämmelserna i USA var gränsvärdena medelvärden

för de utsläppta mängderna från alla fordon av samma typ. Eftersom ett

sådant system medförde svårigheter från kontrollsynpunkt, förordade ledningsgruppen

att gränsvärdena för föroreningsutsläppen från bensinbilar

i svenska bestämmelser gavs karaktären av maximivärden som inte fick

överskridas av något fordon. Med hänsyn till att en viss spridning i motorproduktionen

är ofrånkomlig måste tillverkaren därför, påpekade ledningsgruppen,

inrikta produktionen på ett medelvärde som var lägre än det föreskrivna

gränsvärdet.

I överensstämmelse med dessa riktlinjer föreslog ledningsgruppen gränsvärden

enligt tre olika alternativ, av vilka det första tillgodosåg nyss angivna

minimikrav som borde ställas upp till en början. Allteftersom kraven kunde

skärpas borde det andra resp. det tredje alternativet tillämpas. Gränsvärdena

framgår av följande tabell.

Alternativ

Gränsvärden i g/km

vid ECE-prov

Ungefärlig procentuell

reduktion i förhållande

till nu befintliga bilar

Koloxid

(maximi-

värden)

Kolväten1

(maximi-

värden)

Koloxid

Kolväten1

1 ..............................

45

2,2

40

40

2 ..............................

30

1,8

60

50

3 ..............................

23

1,5

70

60

1 Uppmätta som hexan

Med gränsvärden enligt alternativ 2 erhöll man enligt ledningsgruppen

den utsläppsnivå för koloxid som vid ECE-prov nåddes med avgasrenande

system enligt federala amerikanska bestämmelser för 1970 års bilmodeller.

I fråga om kolväten var nivån 25 °/o högre än den som vid ECE-prov nåddes

med avgasrenande system enligt de amerikanska bestämmelserna för 1968

års bilmodeller.

Gränsvärden enligt alternativ 3 gav en utsläppsnivå som i fråga om koloxid

var 25 % lägre än den som enligt federala föreskrifter i USA tilläts för 1970

års bilmodeller. Beträffande kolväten motsvarade kraven dem som gällde för

1968 års modeller i USA.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

5

Enligt ledningsgruppen kunde en minskning av föroreningsutsläppet från

bensindrivna bilar nås enklast och mest ekonomiskt genom vissa motortekniska

åtgärder.

Beträffande tidsprogrammet för genomförande av avgasrenande åtgärder

enligt de tre alternativen framhöll gruppen att bilfabrikanterna behövde tid

för alt anpassa produktionen till nya bestämmelser och att hänsyn måste

tas till de från luftvårdssynpunkt minst utvecklade bilmodellerna. Ungefär

hälften av den årliga bilförsäljningen i Sverige omfattade visserligen biltyper

som på den amerikanska marknaden såldes med avgasrenande anordningar.

Avgasrening hade emellertid inte varit aktuell för en stor del av de i Europa

vanliga bilmodellerna, och vissa motortyper torde över huvud taget inte kunna

förbättras i avgashänseende utan genomgripande ändringar.

Ledningsgruppen hade funnit att obligatoriska åtgärder enligt alternativ 3

skulle kräva så väsentliga ändringar av flertalet nu använda motortyper att

lång tid för nykonstruktioner och utprovningar kunde antas bli nödvändig.

Det var därför enligt ledningsgruppens bedömning inte möjligt att införa

bestämmelser enligt alternativ 3 för andra bilar än sådana som tillhörde 1975

och senare års modeller. Också alternativ 2 skulle kräva genomgripande

ändringar på ett stort antal europeiska motorer. Bestämmelser enligt detta

alternativ ansåg ledningsgruppen kunna genomföras i Sverige tidigast i fråga

om bilar av 1973 års modell. Bestämmelser enligt alternativ 1 borde emellertid

kunna införas för bilar av 1971 eller senare års modell, d. v. s. i stort sett

bilar som typbesiktigas från och med den 1 juli 1970. Ledningsgruppen

föreslog därför att föreskrifter om avgaser enligt alternativ 1 meddelades

i fråga om nämnda bilmodeller. En skärpning av de bestämmelser som införts

i Sverige borde genomföras, om arbetet inom ECE gav anledning till

eu strängare reglering än den som byggde på ledningsgruppens alternativ 1.

Ledningsgruppen erinrade slutligen om att någon annan teknisk och ekonomiskt

godtagbar metod för att minska utsläppet av föroreningar från de

bilar — ca 2 milj. — som var i drift än en noggrannare inställning av de

organ på motorn som påverkade förbränningen inte stod till buds. Denna

möjlighet borde enligt ledningsgruppens mening tillvaratas. Med utgångspunkt

i de erfarenheter som gruppen samlat vid avgaslaboratoriet i Studsvik

föreslog gruppen att en bestämmelse infördes som föreskrev att koloxidhalten

i avgaserna från bensindrivna bilar med en cylindervolym av minst 0,8

liter och en totalvikt av högst 2,5 ton inte fick överstiga 4,5 volymprocent

vid tomgång. En sådan bestämmelse borde enligt ledningsgruppen sättas i

kraft så snart det från praktiska synpunkter var möjligt.

1968 års riksdag

I propositionen nr 160 till 1968 års riksdag upptogs frågor om anordningar

för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

Departementschefen uttalade i propositionen beträffande de av ledningsgruppen

framlagda alternativen följande.

Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande anfört att högre krav bör kunna

ställas på nya bilar än ledningsgruppen föreslagit som alternativ 1. Bestämmelser

enligt ledningsgruppens alternativ 2 bör enligt verket införas

redan fr. o. m. 1970 års bilmodeller. Självfallet skulle det vara önskvärt att

kunna vidta åtgärder som ger både snabbare och större effekt än ledningsgruppen

förutsatt. Det är emellertid angeläget att en förhållandevis genomgripande

reform av det slag som det här är fråga om genomförs med en inte

alltför knappt tillmätt övergångstid. De nya amerikanska reglerna är avolika

skäl svåra att jämföra med de av ledningsgruppen föreslagna men

kommer att vara strängare än bestämmelserna enligt ledningsgruppens

alternativ 1. Situationen i Sverige och USA är emellertid väsentligt olika

bl. a. i fråga om klimatförhållandena. Det ter sig därför rimligt att vi inte

från början inför bestämmelser som motsvarar dem som först efter lång

tid och successiva skärpningar skall gälla i USA.

Den av ledningsgruppen uppskattade kostnaden för att kraven enligt alternativ

1 skall kunna uppfyllas är i och för sig inte högre än vad som är

rimligt för att minska de olägenheter bilavgaserna ger upphov till. Att märka

är emellertid att ledningsgruppens kalkyler bygger på den förutsättningen

att bilfabrikanterna tar ut hela kostnaden genom höjning av priset på

bilarna. Såsom naturvårdsverket påpekat är det emellertid inte givet att så

kommer att bli fallet. Erfarenheter från USA tyder inte på detta. En svensk

bilfabrikant erbjuder f. ö. redan nu utan prisförhöjning bilar som är försedda

med system för att begränsa föroreningshalten i avgaserna. Vid bedömningen

av de ekonomiska konsekvenserna av ifrågavarande åtgärder

måste också beaktas att dessa på längre sikt såväl för den enskilde som för

samhället allmänt leder till minskade kostnader med anledning av luftföroreningar.

De krav som bör ställas på nya bilar bör sättas i kraft utan dröjsmål. Med

hänsyn till att biltillverkarna behöver viss tid för att anpassa produktionen

till nya bestämmelser kan det dock inte komma i fråga att tillämpa de nya

kraven på tidigare årsmodeller än 1971 års modell.

Under förutsättning att den föreslagna ändringen i VTF kommer till

stånd avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att beträffande nya bilar föreskriva

de gränsvärden för koloxid- och kolväteutsläpp som ledningsgruppen förordat

som alternativ 1.

Ledningsgruppens förslag om en successiv skärpning av kraven på nya

bensindrivna bilar kan jag f. n. inte ta slutlig ställning till. Jag vill emellertid

i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att skärpningar snart

kommer till stånd. Den av mig föreslagna nya bestämmelsen i VTF rörande

bensinbilar är avfattad så att den ger Kungl. Maj:t möjlighet att, när tillräckligt

underlag för skärpningar föreligger, meddela föreskrifter härom.

Propositionen behandlades av tredje lagutskottet, som i sitt utlåtande (3LU

1968:70) ej fann anledning till erinran mot propositionen. Så blev också

riksdagens beslut (skr. nr 382).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

7

Pågående utredningsarbete

Ledningsgruppen har fortsatt sitt arbete under 1969 och våren 1970 och

därvid utfärdat PM dels om kontroll av koloxidhalten i avgaserna från äldre

bilar (Stencil K 1969: 8), dels om avgaskontroll av bensindrivna bilar av 1971

eller senare års modell (Stencil K 1970: 1), dels rörande föreskrifter om begränsning

av luftföroreningar genom avgaser från bil med Wankel-motor.

Såsom motionärerna påpekat skall ledningsgruppen upplösas den 30 juni

1970. Något formellt beslut om hur den fortsatta forskningen på området

skall bedrivas bär ännu inte fattats. Enligt vad utskottet inhämtat avses dock

naturvårdsverkets luftvårdsbyrå få i uppdrag att fortsätta utvecklingsarbetet

rörande åtgärder mot föroreningar genom bilavgaser.

2. Blytillsatser i bilbränsle

Gällande bestämmelser

Förordningen om gifter och andra hälsofarliga varor den 14 december

1962 reglerar hälsofarliga varor, varmed förordningen förstår ämne eller

beredning, som med hänsyn till varans egenskaper och användning kan befaras

förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos människor. De hälsofarliga

varorna delas in i gifter och vådliga ämnen. Till gifter hänförs dels

varje ämne, som endast eller huvudsakligen används vid framställning av

läkemedel och som medicinalstyrelsen förklarat skall betraktas som gift,

dels varje annat hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad med synnerligen

stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänförs övriga hälsofarliga varor.

Det åligger enligt förordningen giftnämnden att låta upprätta och kungöra

vägledande förteckningar över ämnen som är att hänföra till gifter och vådliga

ämnen. I kungörelse med dylika förteckningar av den 17 december 1963

upptas såsom exempel på gifter tetraetylbly.

Den 28 januari 1969 beslöt giftnämnden att den dittills — enligt nämndens

kungörelse den 17 december 1963 — högsta tillåtna halten av tetraalkylbly

i bilbränsle skulle sänkas från 0,8 till 0,7 gram per liter med giltighet fr. o. m.

den 1 januari 1970.

Bly såsom tillsatsmedel till bensin m. m.

Blyet i avgaserna härrör från organiska blyföreningar — främst tetraetylbly

(TEL) och tetrametylbly (TML) — som tillsätts bensinen för att höja

oktantalet. Genom blytillsatserna motverkas knackningar i motorerna i samband

med förbränningen i cylindrarna. Detta möjliggör i sin tur motorer

med hög kompression. I Sverige introducerades blybensin år 1946. F. n. innehåller

högoktanig bensin i genomsnitt 0,5 gram bly per liter. Högoktanig

bensin svarar för 60—65 % av den totala försäljningen. Den genomsnittliga

bensinförbrukningen är i Sverige något mindre än 1 700 liter per bil och år,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

vilket betyder att varje bil släpper ut ca 1 kg bly per år. Det mesta av det

tillsatta blyet avges i form av oorganiska blyföreningar med mycket liten

partikelstorlek. Upp till 20 % av blyet kan avsätta sig i avgasrör och ljuddämpare

eller anrikas i motoroljan. En mindre del av blyet avges i form av

organiska blyföreningar. Andelen organiskt bundet bly i avgaserna ökar

dock vid start och misständningar. De organiska blyföreningarna är betydligt

giftigare än de oorganiska. Riktvärden för maximal blyhalt i utomhusluft

finns i Sovjet och Tjeckoslovakien (dygnsmedelvärdet 0,7 mikrogram per

kubikmeter luft). I Pennsylvania, USA, har nyligen som riktvärde antagits

ett dygnsmedelvärde av 5 mikrogram per kubikmeter luft. Vissa mätningar

av luftens blybalt har utförts i Stockholm och Göteborg. Under rusningstid

har uppmätts halter av storleksordningen 3—4 mikrogram per kubikmeter.

Bly är från yrkeshygienen känd som en mycket giftig metall. Det är dock

omtvistat huruvida de blyhalter, som förekommer i storstädernas utomhusluft

är en hälsofara.

Motionerna

I motionerna anförs att det är väl känt att blyföreningar i allmänhet är

skadliga. Från industrin känner man till fall av förgiftningar, som visar sig

i form av nervösa symtom, blodbrist, magsmärtor, förlamningar etc. Blyföreningarna

kan också lagras upp i cellerna och påverka dessas ämnesomsättning.

De långsiktiga verkningarna är inte så väl kända, men en rad

forskningsresultat tyder på att påverkan och upplagring av bly i kroppen

kan ge allvarliga skador på lång sikt. I årsrapporten från arbetsmedicinska

institutet 1968—1969 framhålls bl. a. att erhållna forskningsresultat tyder på

att organiska blyföreningar utgör en större del av mängden bly än vad som

tidigare antagits. Vid prov på växter utefter trafikleder har höga blyhalter

uppmätts. Åtskilligt av bensinblyet bryts inte ner i naturen utan förs vidare

och anrikas i näringskedjorna.

Motionärerna hänvisar därefter till den av giftnämnden år 1969 beslutade

sänkningen av högsta tillåtna blyhalten i bensin men framhåller att ytterligare

åtgärder är nödvändiga. Ett program för en snabb nedtrappning av

den tillåtna blyhalten i bensin, som leder till att bly i bensin inom en snar

framtid förbjuds, bör upprättas. Genom sådana åtgärder får oljebolagen

tid att ställa om sin produktion. I den mån detta också kräver smärre ändringar

av motorkonstruktioner är sådana ändringar motiverade. Giftnämndens

beslut är ett steg i rätt riktning. Motionärerna framhåller vidare att

den genomsnittliga blyhalten i bensin nu är omkring 0,5 gram per liter,

varför ytterligare åtgärder snabbt tycks möjliga.

Motionärerna förutsätter att förhandlingar pågår mellan naturvårdsverket

och oljebolagen för en successiv nedtrappning av blyhalten i bensin och att

en tidtabell upprättas för denna. 1 avvaktan på de radikala resultat som bör

bli följden av dessa förhandlingar föreslår motionärerna att bestämmelser

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 dr 1970

9

redan inom kort, senast den 1 januari 1971, införs om en begränsning av

den högsta tillåtna blyhalten i bensin till 0,4 gram per liter. Tekniska och

ekonomiska förutsättningar för en sådan åtgärd kan anses föreligga.

Avslutningsvis anser motionärerna, att bensinkonsumenterna bör uppmanas

att använda bensin med låg blyhalt. Åtskilliga bilister använder nu högoktanig

bensin utan alt detta är erforderligt för motorerna.

Ledningsgruppens utredning

I den av ledningsgruppen i april 1968 avlämnade utredningen föreslogs

vissa åtgärder i syfte att åstadkomma en gradvis minskning av blytillsatsen

till bensin. I detta sammanhang anfördes i utredningen bl. a. att tekniska

möjligheter fanns att avsevärt reducera behovet av blyhaltiga tillsatsmedel

i bensinen. Detta kunde ske genom ändringar i tillverkningsprocessen för

bensin, så att mindre blytillsats behövdes för att ge önskat oktantal. Sådana

förändringar krävde investeringar i befintliga raffinaderier. Samtidigt erhölls

ett försämrat utbyte, eftersom mängden biprodukter i form av mindre

värdefulla gasformiga föreningar ökades. Kostnaderna för bensinen blev därför

högre. Enligt en studie utförd för ett amerikanskt raffinaderi blev merkostnaden

för en helt blyfri produkt 2—6 öre/l, vilket motsvarade upp till

30 °/o av tillverkningskostnaderna.

En övergång till helt blyfri bensin kunde enligt ledningsgruppen inte

genomföras i en nära framtid. Processförändringar vid oljeraffinaderierna

tog tid att genomföra, och ett flerårigt utvecklingsarbete behövdes för att

kunna modifiera motorerna för blyfri bensin. En annan hämmande faktor

var också att Sverige importerade 50 % av den bensin som förbrukades

i landet. Utvecklingen gick dock mot att en allt större del av bensinen framställs

i raffinaderier inom Sverige.

Gruppen tänkte sig två olika alternativ för att ernå reduktion av blytillsatsen.

Enligt alternativ A skulle den högsta tillåtna blytillsatsen sättas till

0,7 gram bly per liter bensin fr. o. m. den 1 januari 1970. Sedan skulle den

tillåtna halten sänkas med 0,1 gram per liter den 1 januari 1971 och därefter

vartannat år. Enligt alternativ B skulle en särskild avgift läggas på

blyet i bensinen. Avgiften skulle antingen baseras på fyra föreslagna skatteklasser

eller stå i direkt proportion till blyhalten. Då en bestämmelse om

minskning av blytillsatsen i bensin eventuellt kunde leda till att andra additiv

blev aktuella ansåg gruppen angeläget att en registrering av tillsatsmedel

till motorbränslen övervägdes. En sådan registrering ansågs böra föregås av

en prövning av de omgivningshygieniska riskerna.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1968 års riksdag behandlade andra lagutskottet motioner som syftade

till förbud mot blytillsatser i motorbensin. I sitt utlåtande (1968: 55) över

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

motionerna erinrade utskottet om ledningsgruppens förslag. För egen del

anförde utskottet:

Utskottet anser att åtgärder mot avgasföroreningarna nu ter sig ytterst

angelägna. Vad angår föroreningarna på grund av blytillsatser i bensinen

är det måhända ännu inte fullständigt klarlagt om de blyhalter som förekommer

i våra storstäder innebär någon direkt hälsofara. Enligt utskottets

mening bör man emellertid kunna godta den grundprincip, på vilken expertgruppens

förslag vilar, nämligen att luftföroreningar genom avgasutsläpp

bör förebyggas så långt det är möjligt och ekonomiskt rimligt. Med

utgångspunkt härifrån bör åtgärder snarast vidtas även mot föroreningarna

från blybensinen.

Expertgruppen anser att en övergång till helt blyfri bensin inte kan ske

i en nära framtid med hänsyn främst till att processförändringar vid oljeraffinaderierna

tar tid att genomföra och till att ett flerårigt utvecklingsarbete

krävs för att modifiera motorerna för blyfri bensin. Enligt utskottets

uppfattning kan man inte bortse från sådana synpunkter. Man får därför

sikta på åtgärder som leder till en successiv minskning av blyhalten. Övergångstiden

bör göras så kort som möjligt. Även frågan om ett registreringsförfarande

beträffande tillsatser till motorbränsle kan böra prövas. Förslag

i denna riktning bör begäras av Kungl. Maj:t.

Under hänvisning till det anförda hemställde utskottet att riksdagen hos

Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till åtgärder mot luftföroreningar

genom utsläpp av blyhaltiga avgaser. Så blev också riksdagens beslut (skr.

nr 339).

Riksdagens .skrivelse 1968:339 anmäldes i konselj den 19 december 1968,

varvid Kungl. Maj:t uppdrog åt giftnämnden och statens naturvårdsverk

att inkomma med förslag till åtgärder i enlighet med riksdagens begäran.

Giftnämnden vidtog därefter den 28 januari 1969 den i det föregående redovisade

sänkningen av högsta tillåtna halten av tetraalkylblv i bilbränsle.

Andra lagutskottet behandlade vid 1969 års riksdag två motioner i vilka

uppmärksammades riskerna med livsmedel som under vegetationsperioden

utsattes för avgaserna från tät trafik.

I infordrat remissyttrande erinrade giftnämnden om sitt beslut av den

28 januari 1969 och anförde att detta innebar att den sedan länge förekommande

ökningen av blyutsläpp via bilavgaser bromsades och att en period

av successiv minskning inledes. Den nya gränsen avsågs endast bli temporär.

Det fortsatta arbetet med att få till stånd en nedtrappning av blyhalten i

bensin skedde i samarbete med naturvårdsverket inom ramen för det av

Kungl. Maj:t givna utredningsarbetet att utarbeta förslag till åtgärder som

var ägnade att successivt minska sådana luftföroreningar som orsakades av

tillsatsmedel till motorbränsle.

Under hänvisning till att ytterligare sänkning av blyhalten sålunda förutskickats

av giftnämnden hemställde andra lagutskottet (2LU 1969: 68)

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

11

att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd, vilket även

blev riksdagens beslut.

Enligt vad utskottet nu inhämtat pågår förhandlingar mellan giftnämnden,

naturvårdsverket och oljebolagen om en sänkning av blyhalten. Nya

regler kan förväntas under innevarande år. Naturvårdsverkets planläggning

syftar till att bilbränslet skall vara blyfritt omkring år 1980.

3. Forskning inriktad på kväveoxidernas skadeverkningar

Motionerna

I motionerna anförs bl. a. att det i bilavgaserna även finns kväveoxider

samt att det årliga utsläppet i Sverige av dessa luftföroreningar beräknas

till omkring 30 000 ton.

Motionärerna framhåller vidare att de mest omfattande undersökningarna

om kväveoxiderna är gjorda i USA, framför allt i Los Angeles-området.

Kväveoxidernas effekter är dock ännu inte slutgiltigt studerade, och det

finns en viss oenighet bland forskarna om deras exakta skadeverkningar.

Man torde emellertid kunna hävda, att de tillhör de luftföroreningar, som

man kommer att följa med skärpt uppmärksamhet i framtiden. Ett exempel

på detta är de förslag till normer för minskade avgasutsläpp som hälsodepartementet

i USA nyligen framlagt. Där vill man minska utsläppet

av kväveoxider från en uppskattad siffra av 5,8 gram per mile år 1971

till 0,40 gram per mile år 1980; alltså en mycket drastisk nedskärning.

Enligt motionärerna antyder samma amerikanska rapport emellertid att

dessa mycket stränga krav på avgasrening möjligen över huvud taget inte

kan uppfyllas av de typer av förbränningsmotorer vi har i dag, och det

begärs därför anslag för att utveckla nya typer. Bilindustrin i USA å andra

sidan påstår sig dock kunna uppfylla föreslagna krav.

Motionärerna påpekar även att kväveoxider släpps ut inte bara från bilar

utan även vid eldning med olika bränslen inom industrier och ångkraftverk.

I dessa stationära anläggningar är det relativt lätt att minska utsläppet av

kväveoxider genom att minska förhränningstemperaturerna, vilket rimligen

bör kunna få ner utsläppet av kväveoxider med bortåt 50 %. Utsläppet från

bilar däremot är svårare att komma till rätta med av olika tekniska skäl.

Avslutningsvis anför motionärerna att man alltså i dag inte kan peka på

bestämda åtgärder som redan är utexperimenterade och som kunde minska

utsläppet av kväveoxider från bilmotorer. Däremot krävs utan tvivel mera

forskning i Sverige på detta område. Det behövs undersökningar av hur mycket

kväveoxider människor över huvud taget utsätts för inom vissa industriella

yrkesgrupper och i trafiken. Sådana fältundersökningar är tekniskt

lätta att genomföra men kostar naturligtvis en del pengar. Det är dock, häv
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

dar motionärerna nödvändigt att göra dessa utlägg för att skydda oss mot

skadeverkningar som i pengar räknade är mångdubbelt större. Vi kan inte

nöja oss med att okritiskt överta forskningsresultat från t. ex. USA, som

inte är relevanta för våra förhållanden och problem.

Verkan av kväveoxider

Uppgifterna är hämtade ur proposition 1968: 160 i anslutning till motsvarande

uppgifter om koloxid och kolväten (se ovan under 1).

Kväveoxider eller nitrösa gaser är föreningar mellan syre och kväve. Gaserna

är färglösa och bildas vid högre temperaturer. Kväveoxid tar upp ytterligare

syre och bildar kvävedioxid, som är brunfärgad. När det gäller biologiska

effekter är kvävedioxid av större intresse än kväveoxid. Kvävedioxid

kan vid vissa koncentrationer verka nedsättande på tillväxthastigheten hos

växter, och den har vid koncentrationer, som dock ytterst sällan förekommer

i utomhusluft, en slemhinneretande effekt. Högsta tillåtna värden på koncentrationer

av nitrösa gaser, baserade på hälsoeffekter, finns i Sovjetunionen

och i Tjeckoslovakien. I Kalifornien har föreslagits ett högsta kvävedioxidvärde

för att motverka bildandet av fotokemisk smog och för att undvika

missfärgning av luften. I Sverige har mätningar av nitrösa gaser företagits

endast i mycket begränsad utsträckning. Nitrösa gaser orsakar skador

genom att påskynda rostbildning.

Ledningsgruppens utredning

I den av ledningsgruppen avlämnade, ovan redovisade stencilen K 1968: 2

har även behandlats frågan om möjligheter att begränsa utsläppet av kväveoxider.

Ledningsgruppen anför att bildningen av kväveoxider i förbränningsmotorer

i huvudsak är beroende av temperaturen under förbränningsprocessen.

Härav följer att hög kompression, högt effektuttag (effektivt medeltryck)

samt reaktionsekvivalent bränsle-luftblandning bidrar till stort utsläpp

av kväveoxid. Tyvärr sammanfaller dessa förhållanden till viss del

med dem man strävar mot vid utvecklingen av moderna motorer. En minskning

av kväveoxidutsläppet bör enligt ledningsgruppen i första hand genomföras

genom att man sänker förbränningstemperaturen. Detta kan

åstadkommas på flera sätt, t. ex. genom sänkning av kompressionsförhållandet,

reducering av effektuttaget, utspädning med inertgas etc. Gemensamt

för dessa åtgärder är emellertid att de medför ett försämrat utnyttjande

av motorn, d. v. s. försämrad verkningsgrad och höjd bränsleförbrukning.

Försök med utspädning av bränsle-luftblandningen medelst avgaser,

s. k. avgasåtercirkulation, har rapporterats. Hittills har dock inte någon

praktisk lösning framkommit. Minskning av kväveoxidhalten på katalytisk

väg anses också teoretiskt möjlig, men några framgångsrika prov har ännu

inte rapporterats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 dr 1970

13

Ledningsgruppen påpekar även att de föreslagna åtgärderna för att begränsa

utsläppet av koloxid och kolväten troligen kommer att medföra en

viss ökning av utsläppet av kväveoxider. Några praktiskt användbara anordningar

för att begränsa sådana utsläpp finns inte. Detta återspeglas bl.a.

i att aviserade bestämmelser i USA om begränsning av kväveoxiden ännu

icke kunnat införas.

Viss forskning på området pågår f. n. inom ledningsgruppen.

Utskottet

1 förevarande motioner aktualiseras ett antal frågor om luftföroreningar

genom avgaser från bensindrivna fordon. Syftet med motionerna är att få

till stånd åtgärder som begränsar utsläppet av koloxid, kolväten, blyföreningar

samt kväveoxider.

Det kan först konstateras att kunskaperna om luftföroreningarnas verkningar

ännu är ofullständiga. Detta får dock inte betyda att åtgärder mot

föroreningarna skall anstå. Utskottet vill därför understryka vikten av

att luftföroreningar förebyggs så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt

rimligt. En definitiv lösning av problemet med bilarnas föroreningsutsläpp

går dock inte att uppnå i ett steg. Bestämmelserna bör emellertid

skärpas allteftersom den tekniska utvecklingen fortskrider och därvid ges

sådant innehåll att riskerna för människor och deras omgivning på tillfredsställande

sätt begränsas. Utskottet vill även framhålla att det är önskvärt

att förutom åtgärder på bilarna också andra möjligheter att komma till

rätta med föroreningar genom bilavgaser studeras. Sålunda kan från luftvårdssynpunkt

fördelar på sikt vinnas genom en stads- och trafikplanering

som resulterar i att trafiken flyter smidigt. Det bör även anmärkas att

bilen är en internationell handelsvara och att trafiken över gränserna är

betydande. Det är därför angeläget att enhetliga internationella regler skapas

inom detta område.

I det följande behandlar utskottet var och en av de i motionerna väckta

frågorna för sig.

Begränsning av koloxid och kolväten i bilavgaser

Enligt kungörelsen om anordningar för att begränsa luftföroreningar från

bilmotor, m. m., får avgaserna från bensindriven bil av 1971 eller senare

års modell vid vissa angivna prov inte innehålla mer koloxid än 45 gram

per km eller mer kolväten än 2,2 gram per km. Bestämmelserna gäller bilar

vilkas motorer har en cylindervolym av minst 0,8 liter och vilkas totalvikt

uppgår till högst 2,5 ton. För fordon av 1970 eller tidigare års modell gäller

att motorn fr. o. m. den 1 juli 1970 inte får vid tomgång avge gaser, vilkas

koloxidhalt är högre än 4,5 volymprocent.

I motionerna anförs att åtgärder för en ytterligare begränsning av utsläppet

av koloxid och kolväten snarast måste vidtas. Motionärerna begär därför

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje logutskottets utlåtande nr 39 år 1970

att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag snarast framläggs om

skärpning av reglerna för begränsning av utsläpp av koloxid och kolväten

från bilmotorer med giltighet fr. o. in. 1973 års bilmodell.

De nuvarande bestämmelserna om högsta tillåtna halt av koloxid och kolväten

i avgaserna från nya bilar bygger på eu utredning verkställd av en

inom kommunikationsdepartementet tillsatt ledningsgrupp. 1 utredningen

föreslog ledningsgruppen gränsvärden enligt tre olika alternativ, av vilka det

första tillgodosåg de minimikrav, som kunde ställas upp till en början. Nu

gällande gränsvärden överensstämmer också med ledningsgruppens alternativ

1. Gränsvärdena enligt övriga alternativ utgjorde, räknat i gram per km,

vid alternativ 2 för koloxid 30 och för kolväten 1,8 samt vid alternativ 3

för koloxid 23 och för kolväten 1,5. Ledningsgruppen framhöll att alternativen

2 och 3 skulle kräva genomgripande ändringar på ett stort antal europeiska

motorer. Begränsning enligt alternativ 2 ansåg ledningsgruppen därför

kunna genomföras i Sverige tidigast i fråga om bilar av 1973 års modell

och begränsning enligt alternativ 3 först på bilar tillhörande 1975 och senare

års modeller.

Motionsyrkandet berör en allvarlig luftvårdsfråga, som förtjänar all uppmärksamhet.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att det är

angeläget att utsläppet av koloxid och kolväten i möjligaste mån begränsas.

Nu gällande bestämmelser har emellertid ännu inte börjat tillämpas. Utskottet

anser att man bör avvakta de resultat och erfarenheter, som kan erhållas

av den nu genomförda regleringen, innan man tar ställning till en skärpning

av bestämmelserna. Ledningsgruppens uppdrag upphör vid instundande

halvårsskifte. Utvecklingsarbetet kommer emellertid att fortsättas. Utskottet

förutsätter att den myndighet, som i fortsättningen kommer att ha hand

om forsknings- och utvecklingsarbetet beträffande bilavgaser, föreslår erforderliga

skärpningar av bestämmelserna så snart detta kan anses tekniskt

möjligt och ekonomiskt rimligt.

På grund av det anförda finner utskottet att motionsyrkandet icke bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Sänkning av halten av blyföreningar i bilbränsle

Blyhaltiga tillsatser tillförs motorbensin för att bensinens oktantal skall

höjas. Bensin med högt oktanvärde motverkar att knackningar uppstår i

samband med förbränningen i motorcylindrarna. Därmed möjliggörs användning

av motorer med samtidigt hög effekt och god driftsekonomi.

Blytillsatserna förorsakar emellertid också att avgasutsläppen från bilarna

innehåller blyföreningar.

Med stöd av giftförordningen har giftnämnden den 28 januari 1969 föreskrivit

att halten av tetraalkylbly i bilbränsle icke får fr. o. m. den 1 januari

1970 överstiga 0,7 gram per liter.

Motionärerna yrkar att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t hemställa att en

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

15

sänkning av högsta tillåtna halten av blyföreningar i bilbränsle från 0,7

gram per liter till 0,4 gram per liter genomförs med giltighet fr. o. m. den

1 januari 1971. Till stöd för yrkandet anför motionärerna att blyföreningar

och då särskilt organiska föreningar i allmänhet är skadliga samt att en

snabb sänkning av den tillåtna blyhalten i bensin därför bör komma till

stånd. Motionärerna framhåller vidare att den genomsnittliga blyhalten i

bensin nu är omkring 0,5 gram per liter, varför tekniska och ekonomiska

hinder inte torde möta mot den föreslagna sänkningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder mot användandet

av blytillsatser i bensin ter sig ytterst angelägna. Den nu gällande begränsningen

har emellertid varit i kraft endast en kort tid. Enligt vad utskottet

inhämtat pågår för närvarande förhandlingar mellan giftnämnden, naturvårdsverket

och oljebolagen om en successiv sänkning av den högsta tillåtna

halten av bly i bensin. Bestämmelser innebärande en sänkning av nu gällande

gränsvärde kan förväntas under innevarande år. Det bör vidare

framhållas att naturvårdsverkets långsiktiga planläggning syftar till att

bensinen skall vara blyfri omkring år 1980. Utskottet anser det inte lämpligt

att under nu angivna omständigheter föreslå särskilda gränsvärden och särskild

tidsplan för en sänkning av blyhalten i bensin. Motionsyrkandet bör

därför icke föranleda något särskilt initiativ från riksdagens sida.

Forskning inriktad på kväveoxidernas skadeverkningar

Kväveoxider eller nitrösa gaser bildas genom reaktion mellan syre och

kväve. Reaktionen befrämjas av syreöverskott och hög temperatur, vilken

i motorn uppnås genom av förbränningen alstrad värme. En snabb förbränning

av den typ som förekommer i en modern direktinsprutad dieselmotor

skapar särskilt goda förutsättningar för en hög kväveemission. Om kväveoxidernas

eventuella skadeverkningar råder för närvarande oenighet bland

forskarna.

I motionerna framhålls att det årliga utsläppet av kväveoxid i Sverige är

betydande. Enligt motionärerna torde man kunna hävda att kväveoxiderna

tillhör de luftföroreningar, som man kommer att följa med skärpt uppmärksamhet

i framtiden. I USA, framför allt i Los Angeles-området, har

omfattande undersökningar gjorts. Förslag har där också framlagts om

normer för minskat utsläpp av kväveoxider. Motionärerna framhåller även

att man i dag inte har utexperimenterade åtgärder, som gör det praktiskt

möjligt att minska utsläppet av kväveoxider från bilmotorer. Under hänvisning

till det anförda yrkar motionärerna därför att riksdagen hos Kungl.

Maj:t hemställer att forskning inriktad på kväveoxidernas skadeverkningar

inom industrin och genom biltrafik initieras.

Såsom motionärerna framhållit råder oenighet mellan forskarna om

eventuella skadeverkningar hos kväveoxiderna. Det är även riktigt att det

i dag icke finns några praktiskt användbara anordningar för att begränsa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1970

sådana utsläpp. Ledningsgruppen har framhållit som en negativ följd av

de vidtagna åtgärderna för att begränsa utsläppet av koloxid och kolväten

att i stället utsläppet av kväveoxid ökar. Utskottet delar därför motionärernas

uppfattning om det angelägna i att kväveoxidernas verkningar blir föremål

för närmare forskning. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

pågår emellertid redan viss forskning inom ledningsgruppen. Denna forskning

bör utvecklas av den myndighet, som vid instundande halvårsskifte

övertar ledningsgruppens arbetsuppgifter. Utskottet förutsätter att detta

kan ske utan att riksdagen behöver göra någon framställning i ämnet.

På grund av det anförda finner utskottet att motionerna även i denna

del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 120 och II: 127 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1970

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m)*, Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*,

Ferdinand Nilsson (ep) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Hedin (m),

fröken Anderson (s), herrar Hammarberg (s), Johnsson i Blentarp (s)*,

Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sv«ft«ka Reproduktion* AB, StMm 1970

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.