Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om belysningsutrustningen på motorfordon.

1970-04-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1970:21, Utlåtande i anledning av motioner om belysningsutrustningen på motorfordon.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 21—25 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 är 1''970 1

Nr 21

Utlåtande i anledning av motioner om belysningsutrustningen på

motorfordon.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:324 av herr Svenungsson och fru Florén-Winther samt 11:353 av herr

Thylén m.fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

ge till känna vad i motionerna anförts.

Motionärerna påpekar att Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF) sedan länge bedrivit propaganda för ständig halvljuskörning

med motiveringen att. ljuset skall lysa för att synas. Eftersom halvljusen i

stor utsträckning är felinställda, blir resultatet att andra trafikanter bländas.

Detta är illa nog under mörkerkörning på landsväg, men där är givetvis

starkt ljus nödvändigt i avsaknad av gatubelysning. Däremot är det menar

motionärerna delinitivt onödigt alt använda halvljus när gatubelysning ger

fullständigt godtagbar sikt. Det är dock knappast praktiskt möjligt att ålägga

fordonsägarna att komplettera sina fordon med en relativt kostsam bländfri

belysningsutrustning. Därför är det nödvändigt att en skärpning sker av

kraven på riktig halvljusinställning samtidigt som trafiksäkerhetsinstitutionerna

besinnar sitt ansvar och inte ensidigt verkar för halvljuskörning.

Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motion 11:353.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från rikspolisstyrelsen,

trafiksäkerhetsverket och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande (NTF).

Rikspolisstyrelsen framhåller att det inte är tillräckligt med enbart tänd

parkeringsbelysning inom område där tillfredsställande gatubelysning finns

emedan parkeringsljuset ej har sådan intensitet att det i konkurrens med

permanent belysning uppmärksammas av andra trafikanter. Enligt styrelsens

uppfattning är det därför lämpligast att motorfordon förs med tänt

halvljus även inom välupplysta tätorter.

Rikspolisstyrelsen avstyrker bifall till motionerna.

Trafiksäkerhetsverket anför att även korrekt inställt halvljus kan innebära

en försämring av ljusmiljön inom områden, som försetts med god

stationär belysning. Problemet förvärras om strålkastarna felaktigt har för

hög inställning. Vidare upplyser trafiksäkerhetsverket att frågan om speciell

belysning i stadsmiljö liksom även frågan om metoder att säkerställa korrekt

strålkastarinställning behandlas av verkets arbetsgrupp för anvisningar om

trafiksäkerhetskrav för statens upphandling av bilar. Verket är medvetet

om att användningen av halvljus inom tättbebyggda områden kan medföra

vissa nackdelar. Belysningsstandardén inom städer och samhällen är emel1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt Nr 21—25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 dr 1970

lertid starkt varierande vilket medför stora svårigheter att avfatta propaganda

och rekommendationer så att det för den enskilde bilisten står klart

när han kan välja den ena eller andra belysningen på sitt fordon.

Verket anser det för närvarande inte möjligt att frångå den allmänna

rekommendationen om användning av halvljus.

NTF anför att föreningen genom olika upplysningsaktiviteter har sökt

förmå bilisterna att i första hand i enlighet med bestämmelserna i vägtrafikförordningen

använda minst halvljus i skymning och mörker, vid

dålig sikt på grund av regn, dimma, snöfall m. m. NTF har inte propagerat

för allmän halvljuskörning även under dygnets ljusa del men finner att

detta sannolikt vore till fördel från trafiksäkerhetssynpunkt. I NTF:s yttrande

framhålles vidare att utrustning för s. k. stadsljus framtagits och

prövats.

NTF fäster uppmärksamheten på att synskadade har lättare att i skymning

upptäcka en bil, som kör med halvljus än en som kör med parkeringsljus.

Sammanfattningsvis framhåller NTF, att man tills vidare bör avvakta

vad som framkommer genom pågående forskning och försök samt vid

internationella överläggningar. När resultat föreligger torde tiden vara inne

att bedöma vilka ändringar som eventuellt bör företagas i vägtrafikförordningen

och i informationsverksamheten.

Utskottet

I motionerna framhålles att trafiksäkerhetsinstitutionerna inte ensidigt

bör verka för halvljuskörning.

Utskottet anser den av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

förordade rekommendationen om användning av halvljus på bilar

i skymning och mörker motiverad. Med tanke på att belysningsstandarden

— även i de flesta av våra tätorter — ej är till fyllest för att medge användning

av parkeringsljus, och då det torde vara svårt att avfatta informationen

så att bilisterna med säkerhet kan avgöra när den ena eller den andra

belysningen bör användas, finner utskottet —- i likhet med samtliga remissinstanser

— det inte lämpligt att frångå den allmänna rekommendationen

om användning av halvljus.

Utskottet får därför hemställa

att de likalydande motionerna I: 324 och II: 353 inte må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1970

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1970

3

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Eric Peterson (fp),

Axel Kristiansson (ep), Yngve Persson (s)*, Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp),

Karl Gustav Pettersson (s), fröken Stenberg (m), herr Ernst Olsson (ep) och

fru Florén-Winther (m);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i

Borrby (ep), Rimås (fp), Johansson i Simrishamn (s), Johansson i Skärstad

(ep), Andersson i Örebro (fp), Hugosson (s), Nilsson i Agnäs (m), fröken

Åsbrink (s), herrar Green (s)*, Häll (s) och Rosqvist (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.