Utlåtande i anledning av motioner om belysningsutrustningen på motorfordon.
1970-04-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1970:21, Utlåtande i anledning av motioner om belysningsutrustningen på motorfordon.
Dokumentets text
Nr 21—25 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 är 1''970 1
Nr 21
Utlåtande i anledning av motioner om belysningsutrustningen på
motorfordon.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:324 av herr Svenungsson och fru Florén-Winther samt 11:353 av herr
Thylén m.fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
ge till känna vad i motionerna anförts.
Motionärerna påpekar att Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) sedan länge bedrivit propaganda för ständig halvljuskörning
med motiveringen att. ljuset skall lysa för att synas. Eftersom halvljusen i
stor utsträckning är felinställda, blir resultatet att andra trafikanter bländas.
Detta är illa nog under mörkerkörning på landsväg, men där är givetvis
starkt ljus nödvändigt i avsaknad av gatubelysning. Däremot är det menar
motionärerna delinitivt onödigt alt använda halvljus när gatubelysning ger
fullständigt godtagbar sikt. Det är dock knappast praktiskt möjligt att ålägga
fordonsägarna att komplettera sina fordon med en relativt kostsam bländfri
belysningsutrustning. Därför är det nödvändigt att en skärpning sker av
kraven på riktig halvljusinställning samtidigt som trafiksäkerhetsinstitutionerna
besinnar sitt ansvar och inte ensidigt verkar för halvljuskörning.
Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motion 11:353.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från rikspolisstyrelsen,
trafiksäkerhetsverket och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF).
Rikspolisstyrelsen framhåller att det inte är tillräckligt med enbart tänd
parkeringsbelysning inom område där tillfredsställande gatubelysning finns
emedan parkeringsljuset ej har sådan intensitet att det i konkurrens med
permanent belysning uppmärksammas av andra trafikanter. Enligt styrelsens
uppfattning är det därför lämpligast att motorfordon förs med tänt
halvljus även inom välupplysta tätorter.
Rikspolisstyrelsen avstyrker bifall till motionerna.
Trafiksäkerhetsverket anför att även korrekt inställt halvljus kan innebära
en försämring av ljusmiljön inom områden, som försetts med god
stationär belysning. Problemet förvärras om strålkastarna felaktigt har för
hög inställning. Vidare upplyser trafiksäkerhetsverket att frågan om speciell
belysning i stadsmiljö liksom även frågan om metoder att säkerställa korrekt
strålkastarinställning behandlas av verkets arbetsgrupp för anvisningar om
trafiksäkerhetskrav för statens upphandling av bilar. Verket är medvetet
om att användningen av halvljus inom tättbebyggda områden kan medföra
vissa nackdelar. Belysningsstandardén inom städer och samhällen är emel1
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt Nr 21—25
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 dr 1970
lertid starkt varierande vilket medför stora svårigheter att avfatta propaganda
och rekommendationer så att det för den enskilde bilisten står klart
när han kan välja den ena eller andra belysningen på sitt fordon.
Verket anser det för närvarande inte möjligt att frångå den allmänna
rekommendationen om användning av halvljus.
NTF anför att föreningen genom olika upplysningsaktiviteter har sökt
förmå bilisterna att i första hand i enlighet med bestämmelserna i vägtrafikförordningen
använda minst halvljus i skymning och mörker, vid
dålig sikt på grund av regn, dimma, snöfall m. m. NTF har inte propagerat
för allmän halvljuskörning även under dygnets ljusa del men finner att
detta sannolikt vore till fördel från trafiksäkerhetssynpunkt. I NTF:s yttrande
framhålles vidare att utrustning för s. k. stadsljus framtagits och
prövats.
NTF fäster uppmärksamheten på att synskadade har lättare att i skymning
upptäcka en bil, som kör med halvljus än en som kör med parkeringsljus.
Sammanfattningsvis framhåller NTF, att man tills vidare bör avvakta
vad som framkommer genom pågående forskning och försök samt vid
internationella överläggningar. När resultat föreligger torde tiden vara inne
att bedöma vilka ändringar som eventuellt bör företagas i vägtrafikförordningen
och i informationsverksamheten.
Utskottet
I motionerna framhålles att trafiksäkerhetsinstitutionerna inte ensidigt
bör verka för halvljuskörning.
Utskottet anser den av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
förordade rekommendationen om användning av halvljus på bilar
i skymning och mörker motiverad. Med tanke på att belysningsstandarden
— även i de flesta av våra tätorter — ej är till fyllest för att medge användning
av parkeringsljus, och då det torde vara svårt att avfatta informationen
så att bilisterna med säkerhet kan avgöra när den ena eller den andra
belysningen bör användas, finner utskottet —- i likhet med samtliga remissinstanser
— det inte lämpligt att frångå den allmänna rekommendationen
om användning av halvljus.
Utskottet får därför hemställa
att de likalydande motionerna I: 324 och II: 353 inte må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 april 1970
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1970
3
Närvarande:
från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Eric Peterson (fp),
Axel Kristiansson (ep), Yngve Persson (s)*, Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp),
Karl Gustav Pettersson (s), fröken Stenberg (m), herr Ernst Olsson (ep) och
fru Florén-Winther (m);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Rimås (fp), Johansson i Simrishamn (s), Johansson i Skärstad
(ep), Andersson i Örebro (fp), Hugosson (s), Nilsson i Agnäs (m), fröken
Åsbrink (s), herrar Green (s)*, Häll (s) och Rosqvist (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.