Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till utvecklingshjälp m. m.

1970-02-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1970:13, Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till utvecklingshjälp m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1970

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till utvecklingshjälp

m. m.

(2:a avd.)

Yrkanden

1) de likalydande motionerna I: 155 av herr Svenungsson och II: 170 av

herr Fridolfsson i Stockholm m. fl. vari hemställts alt riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär utredning om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen

för gåvor som den skattskyldige skänkt till religiösa, humanitära,

kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål och

2) de likalydande motionerna I: 227 av herr Wikström m.fl. och 11:26*7

av herr Nelander m.fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t begär utredning rörande införande av rätt för fysiska personer till

avdrag vid den statliga taxeringen för gåvor — med visst maximibelopp —

till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt kulturella, religiösa, vetenskapliga

eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål.

Gällande rätt m. m.

Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader under

beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får

därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,

humanitära m. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit föremål

för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och 1942

års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att vid

taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren. Denna

avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t

medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor till interBihang

till riksdagens protokoll 1970. 7 samt. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1970

nationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade

länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet uppgick till minst

1 000 kronor.

De sålunda gjorda medgivandena bar föranletts av särskilda förhållanden

och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan

avdragsrätt varit under bedömande, bar av bevillningsutskottet uttalats, att

bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer

som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet framhållit,

att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga ändamål inte

borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan genom direkta bidrag

från statens sida.

I ett den 20 december 1950 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat

frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga

ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten

att ändamålen är behjärtansvärda och alt institutionerna behöver

stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid förutsättningslöst

övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form,

om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifrågakomma.

Efter att ha anfört en rad invändningar mot en utvidgad avdragsrätt har

de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt

för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid även

framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen

hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den beskaffenhet,

varom här är fråga — en annan utväg än att tillskapa en särskild avdragsform

skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att bestämmelserna

om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d. ändrades så,

alt avdragsråtten omfattade även avgifter eller bidrag till vissa andra ändamål

än försäkringar. Avdragsråtten skulle därvid såsom nu vara begränsad

till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag till allmännyttiga

ändamål eller till sammanslutningar hade från social synpunkt ett värde,

som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens, och det kunde därför

icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att skattskyldig medgavs

en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande av sociala

skäl betingade avdrag.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,

litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål

har senast förra året varit föremål för riksdagens prövning men avvisats.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1969: 24 framhöll utskottet

att det var mycket svårt att göra en för det praktiska taxeringsarbetet lämp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1970 3

lig avgränsning av de ändamål som skulle kunna motivera en avdragsrätt

vid taxeringen. Det fanns en mängd ändamål som inte kunde frånkännas

egenskapen av allmännytta men i fråga om vilka det ändå kunde ifrågasättas

om de borde åtnjuta statligt stöd genom skattenedsättning. Enligt

utskottets mening borde de allmännyttiga strävandena tillgodoses genom

direkta bidrag av allmänna medel. Sådana bidrag lämnades efter ingående

och detaljerad prövning i varje särskilt fall. En motsvarande prövning skulle

däremot vara utesluten om de allmännyttiga ändamålen främjades genom

en avdragsrätt vid taxeringen. Utskottet vidhöll därför sin tidigare av riksdagen

godkända ståndpunkt att främjandet av allmännyttiga och liknande

ändamål borde ske inte genom lättnader vid beskattningen utan genom

direkta statliga bidrag.

Motivering

/: 155 och II: 170

Man torde i princip vara enig om att det arbete som utförs av exempelvis

religiösa, kulturella och humanitära organisationer utgör ett värdefullt

komplement till samhällets egna institutioner. I kampen mot bl. a. brottslighet,

alkoholmissbruk och narkotikamissbruk är frivilliga insatser ett nödvändigt

stöd till de statliga insatserna. Värdet av detta enskilda stöd kan

svårligen uppskattas. Från statlig synpunkt måste det framstå som en väsentlig

förmån att enskilda organisationer på det sociala och religiösa fältet

åtar sig angelägna samhällsfunktioner. Starka skäl talar för att samhället

hör underlätta dessa organisationers frivilliga arbete.

För de stora delar av vårt folk som är intresserade av de ideella strävandena

är denna riksdagens intill nu visade motvilja att bifalla framlagda

motioner om en utredning av denna fråga helt oförklarlig. Mot bakgrunden

härav synes deL helt omotiverat att längre förvägra denna betydande del

av landets befolkning en utredning, som man med otålighet motsett under

många år.

I: 227 och II: 267

De som är motståndare till rätt till avdrag för gåvor brukar i allmänhet

hänvisa till att en sådan avdragsrätt skulle innebära avvikelse från de principer

som ligger till grund för gällande skattelagstiftning, alt åtskilliga av de

allmännyttiga ändamål, för vilka avdragsrätt för gåvor skulle komma i

fråga, redan främjas av det allmänna genom direkt verksamhet eller understöd

och att främjande av allmännyttiga ändamål bör ske genom statliga

bidrag och inte genom lättnader vid beskattningen.

Förespråkarna för avdragsrätten har bl. a. anfört, att i åtskilliga andra

länder avdrag vid beskattningen medges för bidrag till ideell verksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1970

En sådan avdragsrätt är inte heller någon nyhet i den svenska skattelagstiftningen.

Förekomsten av statsbidrag behöver inte utesluta avdragsrätt för allmännyttiga

ändamål. I synnerhet i ett läge, där den statsfinansiella situationen

kan förväntas försvåra bidrag av den storleksordning som måste anses skälig,

borde även de som av svårförståeliga principiella skäl är kritiskt inställda

till avdragslinjen kunna acceptera att frågan utreds. Starka skäl föreligger

att via skatteregler stimulera enskilda att lämna bidrag till ändamål som

från allmänna synpunkter är värdefulla.

Regler av här avsedd innebörd finns i många andra länders skattelagstiftning;

det gäller t. ex. Danmark, Finland, USA, Tyskland, Frankrike, Belgien,

Holland, Italien och Grekland. I dessa fall har bestämmelserna enligt vad

som är känt inte lett till svårigheter i tillämpningen.

Det råder numera knappast några delade meningar i vårt land om del

angelägna i det arbete som utförs av de humanitära, kulturella, religiösa och

vetenskapliga organisationer som skulle kunna komma i fråga för avdragsrätt.

Dessa institutioners ekonomiska läge är i de flesta fall dåligt och har

försämrats under senare år inte minst på grund av att det höga skattetrycket

försvårat möjligheterna för enskilda bidragsgivare att främja organisationerna

ekonomiskt.

Det växande behovet av hjälp till u-länderna har i större utsträckning än

tidigare uppmärksammats under senare år, och olika former av biståndsverksamhet

har blivit ett alltmer betydelsefullt inslag i många organisationers

arbete. Eftersom staten av olika skäl inte själv ökar biståndsverksamheten

i önskvärd utsträckning bör man i stället underlätta den hjälpverksamhet

till förmån för u-länderna som sedan länge och med stor framgång

bedrivits av enskilda organisationer.

En avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till u-hjälp och andra

allmännyttiga ändamål är synnerligen välmotiverad och bör tillkomma

fysiska personer i första hand vid den statliga beskattningen. Dessutom bör

en maximigräns sättas för det avdragsgilla beloppet.

Utskottet

I de motioner, som utskottet har att behandla i förevarande sammanhang,

har framställts yrkanden om utredning av frågan om avdragsrätt för gåvor

Lill allmännyttiga ändamål. Enligt motionerna I: 155 och II: 170 bör rätt till

avdrag för gåvor medges vid både den statliga och den kommunala inkomstbeskattningen,

medan avdragsrätten enligt motionerna 1: 227 och II: 267

endast bör tillkomma fysiska personer och begränsas till visst belopp vid

den statliga inkomsttaxeringen.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har utskottet

tidigare ansett sig böra avstyrka bifall till motionsyrkanden om införande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1970

av en avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål. Utskottet har därvid

framhållit att införandet av en sådan avdragsrätt skulle innebära en avvikelse

från grundläggande principer i skattelagstif tningen och att det skulle

vara förenat med betydande svårigheter att åstadkomma en för det praktiska

taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som motiverar en

avdragsrätt vid taxeringen. Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning

att främjandet av allmännyttiga och liknande ändamål bör ske genom

direkta bidrag av allmänna medel och avstyrker följaktligen bifall till

motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 155 och II: 170,

2) motionerna I: 227 och II: 267.

Stockholm den 24 februari 1970

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Tistad (fp), Wärnberg

(s), Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Paul

Jansson (s), Arne Pettersson (s), Karl Pettersson (m) och Österdahl (fp);

samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist (s), fru Holmqvist

(s), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Larsson i Umeå

(fp), Enarsson (m), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie (ep).

Reservation

av herrar Tistad (fp), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (m), Karl Pettersson

(m), Österdahl (fp), Larsson i Umeå (fp), Enarsson (m), Sundkvist (ep)

och Josefson i Arrie (ep), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

I: 155 och II: 170 samt I: 227 och II: 267 — ansett att utskottet bort

hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna I: 155 och

II: 170 samt I: 227 och II: 267 i skrivelse till Kungl. Maj :t

begär utredning om införande av rätt för fysiska personer

till avdrag vid inkomsttaxeringen för gåvor till u-hjälp och

till kulturella, humanitära, religiösa, vetenskapliga eller

eljest uppenbart allmännyttiga ändamål.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.