Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen

1970-05-12 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1970:39, Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

1

Nr 39

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl.

Maj.ts proposition med förslag till förordning om

ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

jämte motioner.

Propositionen

I proposition nr 123 har Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag ur

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 april 1970

dels föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt,

2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift

i vissa fall,

3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution,

dels inhämta riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag

till

4) kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951: 648).

Propositionen har, såvitt den avser ändring i vägtrafikförordningen, hänvisats

till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet.

I propositionen föreslås vissa ändringar i mervärdeskatten. Ändringarna

är av teknisk natur och innebär bl. a. förtydliganden av reglerna rörande

export, omläggning av beskattningen av försäljning av vara i förening med

varans inmontering i fastighet, ändrade regler för beskattning av arbete på

byggnadsföretagare tillhörig mark och en uppmjukning av bestämmelserna

rörande restitution av skatt. Vidare föreslås vissa ändringar på tullområdet,

bl. a. beträffande sambandet mellan tullfrihet och skattefrihet vid

införsel. Dessa ändringar avses skola träda i kraft den 1 juli 1970. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 7 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

Författningsförslagen

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 2, 6, 8, 11 och 49 §§, punkterna 3 och 4 av anvisningarna

till 2 § samt anvisningarna till 9—11, 14 och 16 §§ förordningen

(1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Skattskyldig är----— ■— —

2) vara som anges i 8 § 1—5,

tjänst som avser vara som nu

nämnts eller tjänst som anges i 11 §

1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt

avser annonsering eller annan reklam

för skattepliktig vara eller

tjänst för utländsk uppdragsgivares

räkning.

Skattskyldig är vidare den som i

yrkesmässig verksamhet omsätter

vara eller tjänst genom utförsel.

Konungen kan — —-----

När särskilda--------

Om skatt--------

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§•

— -— eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1—5,

tjänst som anges i 10 § och avser

vara som nu nämnts eller tjänst

som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad

sistnämnda punkt avser annonsering

eller annan reklam för utländsk

uppdragsgivares räkning.

Skattskyldig är vidare den som i

yrkesmässig verksamhet omsätter

sådan vara eller tjänst som anges i

första stycket genom utförsel (export).

11 §§•

— stycket föreligger.

60 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Redovisningsskyldighet föreligger

icke, så länge det kan antagas att

den skattepliktiga omsättningen under

närmast följande tolvmånadersperiod

ej kommer att överstiga

10 000 kronor. Redovisningsskyldighet

föreligger dock alltid vid omsättning

som avses i 2 § första stycket

2 eller andra stycket. 1

Redovisningsskyldighet föreligger

icke för kalenderår under vilket den

skattepliktiga omsättningen ej överstigit

10 000 kronor eller, i fråga om

kalenderår under vilket skattepliktig

verksamhet påbörjats eller upphört,

ett häremot svarande belopp för den

tid verksamheten bedrivits. För verksamhet

som upphört under samma

kalenderår som den påbörjats eller

nästföljande kalenderår föreligger

icke redovisningsskyldighet om den

skattepliktiga omsättningen ej överstigit

10 000 kronor under den tid

1 Förordningen omtryckt 1969: 237.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

När särskilda--------

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

verksamheten bedrivits. Redovisningsskyldighet

föreligger dock alltid

vid omsättning som avses i 2 §

första stycket 2 eller andra stycket.

— första stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

8

Från skatteplikt — —------

7) personaltidning, program och

katalog, när varan säljes eller utlämnas

av utgivare som icke är

skattskyldig för annan verksamhet

eller införes till landet för sådan utgivares

räkning,

8) konstverk, som-------

(Se vidare anvisningarna.)

--- till prenumerant,

7) personaltidning, program och

katalog, när varan tillhandahålles

utgivare som icke är skattskyldig

och när varan säljes eller utlämnas

av sådan utgivare eller införes till

landet för sådan utgivares räkning,

---om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §•

Från skatteplikt--------

3) transport av vara till eller från

utlandet eller transport i samband

med renhållning,

4) bärgning av

5) inf öring av annons i tryckalster

som är undantaget från skatteplikt

enligt 8 § 6 eller 7 samt annonsering

eller annan reklam för

skattepliktig vara eller tjänst för utländsk

uppdragsgivares räkning,

6) visning av-----____

(Se vidare anvisningarna.)

Överstiger ingående

Understiger skillnaden mellan ingående

skatt och utgående skatt

1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen

beloppet endast när skillnaden

icke kan avdragas eller kvittas enligt

17 § tredje stycket.

--samt resgodsbefordran,

3) transport av vara till eller från

utlandet, transport i samband med

renhållning samt transport eller annan

skattepliktig tjänst inom landet

som avser importvara eller exportvara

och som speditör eller

fraktförare tillhandahåller utländsk

uppdragsgivare i samband med införseln

eller utförseln,

sådan bärgning,

5) införing av annons i tryckalster

som är undantaget från skatteplikt

enligt 8 § 6 eller 7 samt annonsering

eller annan reklam för

utländsk uppdragsgivares räkning

med avseende på vara eller tjänst

som anges i 2 § första stycket,

av veterinär.

(Se vidare anvisningarna.)

överskjutande beloppet.

Understiger skillnaden mellan ingående

skatt och utgående skatt

1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen

skillnadsbeloppet när det icke

kan avdragas eller kvittas enligt 17 §

fjärde stycket. Föreligger särskilda

skäl, kan länsstyrelsen även i annat

fall besluta om återbetalning av belopp

under 1 000 kronor.

49 §.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1910

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Skattskyldig som —------—- ingående skatt.

Överstiger skatt--------överskjutande beloppet.

Den som----— — — — för mycket.

Vid återbetalning--------restavgift avräknas.

Fordran på —-------— — eller utmätas.

I övrigt--------av mervärdeskatt.

Anvisningar

till 2 §.

3. Den som i egenskap av ombud

förmedlar skattepliktig vara eller

tjänst är skattskyldig om han uppbär

likviden för varan eller tjänsten,

exempelvis såsom kommissionär vid

försäljning i kommission.

Vid försäljning-------

4. Som export räknas bl. a. omsättning

av vara eller tjänst på fartyg

och luftfartyg i utrikestrafik

samt omsättning som innebär försäljning

eller uttag av vara eller tillhandahållande

av tjänst till eller för

bruk på sådant fartyg eller luftfartyg.

Vidare räknas exempelvis arkitektarbete

som avser anläggning

utom landet till export.

3. Den som i egenskap av ombud

förmedlar vara eller tjänst som anges

i 2 § första stycket är skattskyldig

om han uppbär likviden för varan

eller tjänsten, exempelvis såsom

kommissionär vid försäljning i kommission.

- för auktionsförrättare.

4. Som export räknas bl. a. omsättning

av vara eller tjänst på fartyg

och luftfartyg i utrikestrafik

samt omsättning som innebär försäljning

eller uttag av vara eller tillhandahållande

av tjänst till eller för

bruk på sådant fartyg eller luftfartyg.

Som export räknas även varuförsäljning

inom landet, när direkt

utförsel av varan för köparens räkning

skall ombesörjas av speditör eller

fraktförare som anlitats av säljaren

eller köparen. Motsvarande gäller

i fråga om varuförsäljning inom

landet till utländsk företagare som

hämtar varan här i landet för direkt

utförsel med eget transportmedel,

om varan är avsedd för verksamhet

som företagaren bedriver i utlandet.

Vidare räknas exempelvis arkitektarbete

som avser anläggning utom

landet till export.

till 9 §.

Omsättning av mark är skattefri. Omsättning av mark är skattefri.

Omsättes mark som utgör lagertillgång

i byggnadsrörelse och som i

sådan rörelse tillförts värde genom

skattepliktig tjänst, skall dock värde

som därigenom tillförts marken anses

som omsättning av skattepliktig

tjänst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 10 §.

Tjänst under — —-----— är skattefri.

Med tillverkning på beställning avses

förfärdigande av vara av material

som huvudsakligen tillhandahålles

av beställaren.

Som skattepliktig uthyrning---eller liknande.

Med servering-------— eller plats.

Som skattepliktig anses---andra lokaler.

Till skattepliktig-------eller anläggning.

Tjänst som —-----som transporttjänst.

Med annonsering-----s. k. ljustidning.

till 11 §.

Undantaget under------skattepliktig transporttjänst.

Med transport------— tillfälligt transportuppdrag.

Undantaget under 3 för tjänst för

utländsk uppdragsgivares räkning

gäller endast när tjänsten har avseende

på verksamhet som uppdragsgivaren

bedriver och som skulle ha

medfört skattskyldighet till mervärdeskatt,

om den bedrivits här i landet.

till 14 §.

I beskattningsvärdet-----

Med vederlag-------- —

Vid beräkning---------

Vid omsättning —-------

Varas saluvärde-------

Försäljning av vara i förening

med varans inmontering i fastighet

anses i sin helhet som varuförsäljning,

när vederlaget till minst 80

procent utgör ersättning för varan.

Vid sådan försäljning utgöres beskattningsvärdet

således av vederlaget

för både vara och inmontering.

---än mervärdeskatt.

liknande handling,

av kundväxel.

jämförlig omsättning.

--i kommunalskattelagen.

Vid sådan försäljning av vara i

förening med varans inmontering i

fastighet som ej utgör byggnadseller

anläggnings entreprenad och ej

ingår såsom ett led i sådan entreprenad,

exempelvis försäljning i förening

med inmontering av enbart

spis eller kylskåp, utgöres beskattningsvärdet

av hela vederlaget. Uttages

särskild ersättning för inmonteringen,

bestämmes beskattningsvärdet

för denna del av vederlaget

enligt vad som gäller för tjänst som

avser fastighet.

Vid skattepliktig omsättning av

inventarium eller annan tillgång

som tillhör verksamhet utgöres beskattningsvärdet

alltid av vederlaget

eller saluvärdet eller, i fråga om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Utgår gemensamt-----—--

Vid försäljning av byggnad och

mark bestämmes det på byggnaden

belöpande vederlaget, varav beskattningsvärdet

utgör 60 procent, till

skillnaden mellan hela vederlaget

och saluvärdet av marken vid försälj

ningstillfället. Uttages del av

byggnad bestämmes beskattningsvärdet

till skälig del av beräknat

saluvärde för hela byggnaden.

Med monteringsfärdigt

(Föreslagen lydelse)

monteringsfärdigt hus, 60 procent av

vederlaget eller saluvärdet.

--— skälig grund.

Vid försäljning av byggnad anses

särskild ersättning för tjänst som avses

i 10 § 5 som vederlag för sådan

tjänst.

Vid försäljning av byggnad och

mark bestämmes det på byggnaden

belöpande vederlaget till skillnaden

mellan hela vederlaget minskat med

särskild ersättning för tjänst som avses

i 10 § 5 och saluvärdet av marken

vid försälj ningstillfället. Ingår i

saluvärdet av marken värde som enligt

anvisningarna till 9 § skall anses

som omsättning av skattepliktig

tjänst, bestämmes beskattningsvärdet

härför enligt lb § andra stycket. Motsvarande

gäller vid annan omsättning

av mark som utgör lagertillgång

i byggnadsrörelse. Uttages del

av byggnad bestämmes beskattningsvärdet

till skälig del av beräknat

saluvärde för hela byggnaden. Vad

nu sagts gäller även i fråga om sådant

värde som avses i anvisningarna

till 9 §, när mark uttages för att

delvis användas för annat ändamål

än för stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen.

--sätt färdigmonterat.

till 16 §.

Faktura eller motsvarande handling

skall utöver beskattningsvärde

och skattebelopp innehålla uppgift

om kundens namn och adress eller

annan för kundens identifiering

godtagbar angivelse, transaktionens

art samt platsen för varas mottagande.

Faktura eller motsvarande handling

skall utöver beskattningsvärde

och skattebelopp innehålla uppgift

om utställarens och mottagarens

namn och adress eller annan för

identifieringen godtagbar angivelse,

transaktionens art samt platsen för

varas mottagande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

7

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift

i vissa fall

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift

i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Införes vara till riket under sådana

omständigheter vilka för tullpliktig

vara medföra rätt till tullfrihet

enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§

tulltaxeförordningen, skall icke heller

utgå skatt eller annan avgift som

på grund av införseln eljest skolat

erläggas till tullverket.

Vad i första stycket sägs skall i

fall som avses i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen

gälla endast om varan

återinföres av den som utfört densamma.

(Föreslagen lydelse)

§•

Införes vara till riket under sådana

omständigheter vilka för tullpliktig

vara medföra rätt till tullfrihet

enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§

tulltaxeringsförordningen, skall, i

den mån Konungen förordnar därom,

icke heller utgå skatt eller annan

avgift som på grund av införseln

eljest skolat erläggas till tullverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

3) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 2 och 9 §§ förordningen (1929:307) angående

tullrestitution skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Näringsidkare äger att vid utförsel

av här i riket framställd, reparerad,

bearbetad, kompletterad eller

emballerad vara, för vars framställning,

reparation, bearbetning, komplettering

eller emballering använts

av honom från utlandet införda materiali

er eller andra artiklar, åtnjuta

restitution av tull (allmän industrirestitution)

för en

motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag,

vilka inom två år före utförseln av

honom införts från utlandet. Har vara

införts för att repareras, bearbetas,

kompletteras eller emballeras,

skall, då näringsidkaren återutför

sålunda behandlad vara, jämväl denna

hänföras till artiklar som nyss

sagts. Rätt till allmän industrirestitution

gäller jämväl i avseende å

artiklar, som gått förlorade vid arbetets

utförande.

9

Vill den, —---------

Har rätten till tullrestitution förfallit,

skall tullbeloppet inbetalas

1 Senaste lydelse se 1960: 394.

2 Senaste lydelse se 1964: 257.

(Föreslagen lydelse)

1

Näringsidkare äger att vid utförsel

av här i riket framställd, reparerad,

bearbetad, kompletterad eller emballerad

vara, för vars framställning,

reparation, bearbetning, komplettering

eller emballering använts av honom

från utlandet införda materialier

eller andra artiklar, åtnjuta

restitution av tull (allmän i ndustrirestitution)

för en

motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag,

vilka inom två år före utförseln av

honom införts från utlandet. Har vara

införts för att repareras, bearbetas,

kompletteras eller emballeras,

skall, då näringsidkaren återutför

sålunda behandlad vara, jämväl denna

hänföras till artiklar som nyss

sagts. Rätt till allmän industrirestitution

gäller även för artiklar, som

gått förlorade vid arbetets utförande

samt för sådana delar och tillbehör

till exportvaror framställda av näringsidkaren,

som utföras i oförändrat

skick till annan än producenten

eller den tidigare säljaren eller ombud

för någon av dem.

2

--ställa säkerhet.

Har rätten till tullrestitution förfallit,

skall tullbeloppet inbetalas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

9

(Nuvarande lydelse)

tillika med sex procent årlig ränta

därå, räknad från införseln. Angående

tullverkets rätt att av den

ställda säkerheten göra sig betäckt

för sagda belopp jämte ränta skall i

tillämpliga delar gälla vad eljest om

sådan rätt är föreskrivet.

(Föreslagen lydelse)

jämte ränta på detta, räknad från

införseln efter räntesats som Konungen

fastställer. Angående tullverkets

rätt att av den ställda säkerheten

göra sig betäckt för sagda belopp

jämte ränta skall i tillämpliga delar

gälla vad eljest om sådan rätt är föreskrivet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.

Beträffande motiveringen för förslagen hänvisar utskottet till propositionen.

Motionerna

Yrkanden med anledning av prop. 1970: 123

1) de likalydande motionerna I: 1183 av herr Stefanson m. fl. och (1: 1390

av herr Rimås m. fl., vari hemställts,

att riksdagen beslutar att dentaltekniska arbeten (tandproteser samt individuellt

avpassade apparater för ortodontiska, käkortopediska och käkkirurgiska

behandlingar) undantas från mervärdeskatteplikt, samt att bevillningsutskottet

utformar erforderlig författningstext;

2) de likalydande motionerna I: 1191 av herr Österdahl m. fl. och II: 1398

av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts,

att riksdagen beslutar att transport av registrerade personbilar och motorcyklar

som befordras i samband med avtal om passagerares befordran, s. k.

bilpollettering, undantas från skatteplikt till mervärdeskatt samt att vederbörande

utskott utarbetar erforderlig författningstext härför;

3) de likalydande motionerna I: 1212 av herr Hansson och 11: Hl9 av

herr Johansson i Skärstad m. fl., vari hemställts,

att riksdagen beslutar, att tredje stycket av anvisningarna till 7 § förordningen

om mervärdeskatt erhåller följande ändrade lydelse:

Handling eller annat föremål som utgör bevis om andel, fordran eller annan

rättighet anses icke som vara, då fråga uppenbarligen är om själva rättigheten.

Frimärke anses ej som vara.

Yrkanden med anledning av prop. 1970: 70

4) motionen II: 1228 av herr Wiklund i Stockholm, vari hemställts,

a) att riksdagen i anslutning till proposition nr 70 beslutar medge befrielse

från plikten att erlägga mervärdeskatt vid försäljning i Sverige av juloch

nyårskort utgivna av UNICEF till förmån för dess verksamhet, samt

b) att bevillningsutskottet utarbetar erforderlig författningstext.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 7 saml. Nr 39

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

Yrkanden vid riksdagens början

5) de likalydande motionerna 1: 101 av herrar Tistad och Ernulf samt

Il: 167 av herr Andersson i Örebro m. fl., vari hemställts,

att riksdagen beslutar att 8 § förordningen om mervärdeskatt tillförs en

ny punkt av följande lydelse:

tandproteser samt individuellt avpassade apparater för ortodontiska, käkortopediska

och käkkirurgiska behandlingar;

6) de likalydande motionerna I: 152 av herr Johan Olsson m. fl. samt

11:169 av herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Falköping, vari hemställts,

att riksdagen beslutar, att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

i syfte att uppnå en gemensam sista inlämningsdag för mervärdeskattedeklarationen

i februari månad och den allmänna självdeklarationen;

7) de likalydande motionerna 1:22b av herr Tistad och 11:256 av herr

Andersson i Örebro, vari hemställts,

att riksdagen beslutar, att 8 § förordningen om mervärdeskatt skall tillföras

en ny punkt av följande lydelse:

frimärken;

8) de likalydande motionerna I: 789 av herrar Stefanson och Ernulf samt

II: 566 (jfr II: 558) av herr Ericsson i Åtvidaberg in. fl., vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning och

förslag till ändring i förordningen om mervärdeskatt, innebärande att skattskyldighet

skall gälla för offentlig myndighet och affärsdrivande verk, som

till annan tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster;

9) de likalydande motionerna 1:794 av herr Svanström och 11:929 av

herr Stridsman, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar att mervärdeskatt på fiskekort

skall borttagas;

10) motionen II: 918 av fru Nilsson, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att 49 § första stycket

förordningen om mervärdeskatt får följande lydelse: ”överstiger ingående

avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående skatten med minst 500

kronor återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet”;

11) motionen II: 928 av herr Sterne m. fl., vari hemställts,

att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till sådan

ändring av förordningen om mervärdeskatt att de tjänster som kommunförbundets

databolag tillhandahåller kommunerna undantas från skatteplikt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

11

Skrivelser

Med anledning av prop. 1970: 123 har till utskottet ingivits skrivelser

från Sveriges frimärkshandlarförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen

och Sveriges järnhandlareförbund.

Motivering

1: 101 och II: 167

Enligt förordningen om mervärdeskatt omfattas tandläkartjänster inte av

skatteplikt. Arbeten som utförs av dentallaboratorier är däremot skattepliktiga.

Motsvarande olikhet i skattehänseende förelåg beträffande den allmänna

varuskatten. Den leder till att dentaltekniska arbeten, som utförs av en

tandläkare eller av en tekniker anställd hos en tandläkare, blir skattefria.

Om en tandläkare låter utföra samma arbeten hos ett fristående dentallaboratarium,

måste laboratoriet påföra honom skatt för arbetena. Å andra sidan

har laboratoriet avdragsrätt för ingående skatt, vilket tandläkaren inte har.

Därigenom reduceras skillnaden i skattebelastning. Reduktionen är dock

tämligen obetydlig. I dentallaboratoriernas produktion ingår nämligen arbetskostnad

med i genomsnitt ej mindre än 65 procent, medan materialkostnaderna

endast motsvarar 8 procent.

Den större skattebelastningen på tandtekniska arbeten som utförs på beställning

hos fristående laboratorier utgör självfallet från konkurrenssynpunkt

en belastning för dentallaboratorierna. Denna bristande konkurrensneutralitet

hos beskattningen gynnar tandläkare som anställt egna tekniker

och motverkar en rationell arbetsfördelning på det ifrågavarande området.

Tandläkare, som inte har tillräckligt arbete för en egen tekniker, bar med

nuvarande skattebestämmelser funnit det vara lönande att anställa en tekniker

gemensamt med en eller två andra tandläkare i samma situation.

Inom fackkretsar anses allmänt att fristående dentallaboratorier, som vart

och ett betjänar ett större antal tandläkare, under samma konkurrens betingelser

har bättre förutsättningar än den enskilde tandläkaren att genom

användande av specialiserad personal tillgodose de kvalitetsmässiga kraven

inom hela det dentaltekniska området. Med detta för ögonen arbetar dentallaboratoriernas

branschorganisation hårt för en strukturrationalisering inom

branschen. De nuvarande förhållandena i fråga om mervärdeskatten

verkar emellertid starkt bromsande på dessa strävanden.

I Danmark och Norge har från skatteplikt undantagits tandproteser m. m.

När det gäller en omsättningsskatt av generell karaktär som mervärdeskatten

är det angeläget att så långt möjligt begränsa undantagen från

skatteplikt och skattskyldighet. ”Undantag föder nya undantag”, har det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

ofta sagts. Om ett undantag — dit hör även tandläkartjänster även om de

formellt ej framstår som sådana — visar sig ha ogynnsamma effekter på angränsande

områden bör man därför i första hand överväga att avskaffa

undantaget. I fråga om tandläkartjänster är detta inte möjligt. Att fördyra

tandvården genom att belägga kostnaden därför med mervärdeskatt är

olämpligt av sociala skäl. Om man inte vill låta den rådande orättvisan

bestå, måste man gå en annan väg och söka finna en bättre avgränsning

av det redan gällande undanlaget. Att skapa något nytt undantag är det

inte fråga om.

I: 152 och II: 169

Enligt förordningen om mervärdeskatt skall alla skattskyldiga lämna

deklaration senast den femte i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod,

som deklarationen avser. När redovisningsperioden slutar

vid årsskiftet skall deklarationen sålunda vara lämnad den 5 februari

o. s. v. Endast om synnerliga skäl föreligger kan den som är deklarationsskyldig

få tillstånd att lämna deklarationen senare.

Redovisningsperioden kan omfatta en, två, fyra, sex eller tolv kalendermånader.

Årets sista redovisningsperiod avslutas emellertid alltid vid årsskiftet.

Detta innebär att det ojämförligt största antalet deklarationer

lämnas vid deklarationstillfället i februari, då i princip alla som är skyldiga

att deklarera för mervärdeskatt lämnar deklarationen.

Något senare, senast den 15 februari, skall flertalet inkomsttagare ha

lämnat sin allmänna självdeklaration för inkomst och förmögenhet. Bokföringsuppgifter

och andra uppgifter som ligger till grund för deklarationerna

är delvis desamma i de bägge fallen. Då deklarationen för mervärdeskatt

skall lämnas tidigare än allmänna självdeklarationen uppstår emellertid

ofta svårigheter för de deklarationsskyldiga att samordna arbetet.

Inte minst för dem som anlitar utomstående expertis och medhjälpare för

sin bokföring och för att upprätta deklaration kan det nuvarande systemet

föra betydande merkostnader med sig. Särskilt för mindre företagare inom

industri och hantverk, jordbruk och andra näringar, som bara deklarerar

för mervärdeskatten en gång om året, innebär den nuvarande ordningen

därmed stora olägenheter, men problemen är givetvis delvis desamma

för personer och företag, som lämnar mervärdeskattedeklaration

flera gånger om året. Det är därför önskvärt att bestämmelserna ändras så

att de bägge deklarationerna kan lämnas vid samma tidpunkt.

I: 224 och II: 256

Enligt förordningen om mervärdeskatt föreligger skatteplikt för frimärken

endast då fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.

I enlighet härmed utgår ingen mervärdeskatt för kuranta ostämplade

frimärken som säljs av postverket eller postverkets filateliavdelning. Mer
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 13

värdeskatt utgår ej heller vid byten eller auktionsför sälj ning som sker i

en filalelistförenings regi, då verksamheten är öppen endast för medlemmar

inom föreningen eller i föreningar anslutna till samma huvudorganisation.

Däremot utgår mervärdeskatt vid omsättning inom den yrkesmässiga

frimärkshandeln av nya eller begagnade svenska eller utländska frimärken.

Mervärdeskatt utgår också vid införsel till landet av samlarfrimärken.

Detta gäller även införsel till privatpersoner. Vid byte av frimärken

mellan samlare i Sverige och utlandet skall således utgå mervärdeskatt för

de frimärken som den i Sverige bosatte samlaren byter till sig.

Ett effektivt uttagande av mervärdeskatt vid import torde vara en närmast

omöjlig uppgift. Importen sker i stor utsträckning i brevförsändelser.

Ett brev från utlandet får kontrolleras av tullverket endast om det i avsändningslandet

försetts med grön tulletikett — och det finns anledning

misstänka, att ett brev som saknar sådan etikett — och det gör flertalet —

har tull- eller skattepliktigt innehåll, måste adressaten anmodas att själv

öppna brevet i närvaro av en postfunktionär. Det säger sig självt att brevförsändelser

från utlandet under sådana förhållanden kontrolleras endast

i mycket ringa omfattning.

Enligt gällande bestämmelser är icke yrkesmässig omsättning av samlarfrimärken

inom landet fritagen från mervärdeskatt. Inom den reguljära

frimärkshandeln är man emellertid medveten om att många samlare som

bisyssla driver handel med frimärken av sådan omfattning att verksamheten

måste betecknas som yrkesmässig.

Den seriöst arbetande fackhandeln i frimärksbransehen består av ett

åttiotal företag, varav något femtiotal med öppna butiker. Handeln är så

gott som helt specialiserad på frimärken och frimärksutensilier. Den sammanlagda

frimärksförsäljningen till privatsamlare genom fackhandeln torde

röra sig om ca 8 milj. kr. om året. I annan detaljhandel förekommer

frimärken praktiskt taget enbart i form av billiga urvalspaket, som säljs

i varuhus och tobaksaffärer samt hos bok- och pappershandlare till ett

sammanlagt belopp av mellan 1/2 och 1 milj. kr. om året.

Enligt uppskattning svarar den reguljära handeln för ungefär en fjärdedel

av detaljhandeln med frimärken för samlarändamål. I stort sett blir

endast denna fjärdedel beskattad. Hälften av den totala omsättningen —

samlarnas egen och postverkets filatelistiska försäljning — är legalt undantagen

från beskattning. Den återstående fjärdedelen undgår med orätt

mervärdeskatten frånsett de importsändningar som fastnar i tullkontrollen.

Det råder allmän enighet om att undantagen från den generella mervärdeskatten

bör begränsas så mycket som möjligt. I enlighet med denna uppfattning

borde man i fråga om samlarfrimärken i första hand överväga

en effektivare övervakning av den del av omsättningen som med orätt undgår

beskattning. Främst gäller detta införsel från utlandet. Det har emellertid

klargjorts — bl. a. genom en uppgift som generaltullstyrelsen lämnat

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

riksskattenämnden — att importbeskattningen inte kan göras effektiv med

en insats som motsvarar skatteutfallet. Om man vill råda bot på de olägenheter

som nu är förenade med beskattningen av samlarfrimärken, synes

enda möjligheten vara att fritaga sådana objekt från skatteplikt. Visserligen

skulle därav följa vissa praktiska svårigheter, men dessa torde inte

vara värre än att de kan bemästras.

/: 789 och II: 566 (jfr II: 558)

I motionerna I: 789 och 11:566 hänvisas till motiveringen i motionerna

1: 757 och II: 558, där i fråga om skattskyldigheten till mervärdeskatt för

offentlig verksamhet anförs följande.

Affärsdrivande verk är enligt huvudregeln inte skattskyldiga för mervärdeskatt.

Deras verksamhet anses inte yrkesmässig i mervärdeskatteförordningens

betydelse. Dock kan Kungl. Maj :t då särskilda skäl föreligger

förordna om skattskyldighet för viss statlig verksamhet. Bakom denna undantagsbestämmelse

ligger en önskan om att kunna göra viss statlig verksamhet

mervärdeskatteskyldig, så att man skall kunna dra av kostnader för

ingående mervärdeskatt. Man vill således kunna skapa konkurrenslikhet i de

fall där den statliga verksamheten annars skulle missgynnas.

Huvudregeln bör vara, att offentlig verksamhet är skattskyldig. Genom

utfärdade författningar har skattebefrielsen ingen konkurrenssnedvridande

effekt vid statlig upphandling. Kvar står dock åtskilliga problem, bl. a. i

fråga om skattens verkan vid kommunal upphandling från statliga leverantörer

samt i fråga om skattskyldigheten för vissa tjänster, samt givetvis

också vid försäljning från statliga leverantörer till enskilda.

Givetvis uppstår, som bevillningsutskottet påpekat i sitt betänkande

1969: 25, vissa problem, om all offentlig verksamhet blir skattskyldig. Det

gäller t. ex. tjänster som olika kommunala organ utför åt varandra. Sådana

problem bör dock kunna undvikas. Hela frågan bör utredas och förslag

föreläggas riksdagen.

I: 794 och II: 929

Riksskattenämnden har beslutat att mervärdeskatt skall uttagas på fiskekort.

Den börda som fiskeföreningarna härigenom pålägges är ganska

kännbar. Den höjning av priset på fiskekort som en mervärdeskattebeläggning

innebär verkar hämmande på försäljning av fiskekort. De besvär som

liandhavandet av skattens upptagande för med sig kan tänkas minska föreningarnas

benägenhet att försälja fiskekort. Det kan nämnas att omkring

75 procent av kortfiskeområdena i dag är i enskild ägo och i regel förvaltas

av fiskevårdsföreningar med relativt blygsam ekonomi.

Det synes inte rimligt att den utbredda fritidsaktivitet som fisket utgör

motverkas genom en beskattning av detta slag och därför bör mervärdeskatten

på fiskekort tas bort.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

15

II: 918

I förordningen om mervärdeskatt är föreskrivet att om ingående avdragsgill

skatt enligt deklaration överstiger den utgående skatten med minst 1 000

kronor återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet.

Är beloppet mindre får det överföras och avräknas i nästpåf oljande deklaration.

Gränsen på 1 000 kronor framstår för många småföretagare, däribland

jordbrukare, som oskäligt hög. Även om den administrativa belastningen

skulle bli något större vid en gräns av 500 kronor är detta belopp att föredra.

II: 928

På initiativ av dåvarande Svenska stadsförbundet och genom samverkan,

även ekonomiskt, av ett drygt 60-tal kommuner startades 1965 en datacentral

med uppgift att bedriva databehandlingsverksamhet för kommuner.

Datacentralen, som etablerades som en integrerad del av dåvarande stadsförbundets

organisation och verksamhet, syftade till att tillgodose en redan

tidigare klart dokumenterad stark och utbredd önskan hos många kommuner

att skapa sådana möjligheter att utnyttja den automatiska databehandlingens

teknik, som det stora flertalet kommuner av ekonomiska och

personella skäl saknade förutsättningar att var för sig åstadkomma. Den

helt övervägande delen av landets kommuner hade icke — och har alltjämt

icke — tillräckligt ekonomiskt och personellt underlag för att var och en

för sig mobilisera de resurser och uppbringa den ADB-personal som automatisk

databehandling i egen regi skulle kräva. Det bedömdes också vara

ytterst irrationellt alt — även då möjligheter hade förelegat att anskaffa

egen datacentral — på en mängd platser parallellt bedriva bl. a. systemutveckling

och programmeringsarbete.

Vid samgåendet mellan Stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

den 1 juli 1968 överfördes datacentralens verksamhet med bibehållande av

inriktning och målsättning till ett av det nybildade Svenska kommunförbundet

lielägt företag, benämnt Kommun-Data AB.

De kommuner vilka regelmässigt anlitar alla eller flertalet av datacentralens

tjänster har efter starten kontinuerligt ökat och uppgår för närvarande

till 120. Dessutom anlitas centralen av ytterligare ett stort antal kommuner

för databehandling av vissa bestämda rutiner, exempelvis utbetalning av

allmänna barnbidrag och bostadstillägg. Bland andra datatjänster som utförs

åt kommunerna kan nämnas ekonomisk redovisning, personalregistrering

och löneberäkning för kommunalanställd personal enligt såväl kommunala

som statliga avtal, debitering av olika slags förbrukningsavgifter, stadsmätningsberäkningar

och trafikprognoser. Utöver de rutiner som redan är i

produktiv drift är ett flertal under utveckling, exempelvis för socialregistrering,

brandsyn m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

I ett avseende föreligger emellertid en väsentlig skillnad i villkoren för det

fåtal stora kommuner som har resurser att i egen regi ombesörja den automatiska

databehandlingen och det stora antalet övriga kommuner, bland

dem många relativt små, vilka anlitar Kommunförbundets databolag. Denna

skillnad är betingad av föreskrifterna i förordningen om mervärdeskatt,

vilken från och med den 1 januari 1969 äger tillämpning även på automatisk

databehandling. I anvisningarna till 2 § anges att verksamhet som staten eller

kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig

endast när den drivs i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid

ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner

för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål.

Bestämmelserna innebär att den vid förbundets dalabolag bedrivna verksamheten

sedan den 1 januari 1969 är belagd med mervärdeskatt, som kommunerna

endast i mycket begränsad omfattning kan göra avdrag för. Hittillsvarande

redovisning av mervärdeskatten vid datacentralen visar att databehandlingen

totalt är 5—6 procent dyrare för kommunerna än om verksamheten

inte varit skattebelagd. Fördyringens storlek är givetvis beroende

av den procentsats efter vilken mervärdeskatten utgår och kan således komma

att öka ytterligare från och med år 1971.

Det måste anses vara otillfredsställande och kan inte heller rimligen ha

varit avsikten vid utformningen av förordningen om mervärdeskatt att kommuner,

som inte har egna resurser för att klara sin automatiska databehandling,

genom ett samgående drabbas av en kostnadsfördyring jämfört med de

stora kommunerna. Den orättvisa som ligger i nuvarande förhållanden och

som påtalats från åtskilliga håll bör därför med det snaraste elimineras.

II: 1228

Mervärdeskatt skall erläggas för flertalet varor och tjänster.

Bland undantag från plikten att erlägga dylik skatt märks allmän nyhetstidning,

medlemsblad och periodisk publikation, som är organ för sammanslutning

med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande,

politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda

handikappade eller arbetshindrade medlemmar. Tydligen sammanhänger

dessa undantag med den allmännytta, som nämnda tryckalsters produktion

och utgivning kan anses främja och därtill med det utpräglat humanitära

intresse vissa av de organ, som omfattas av skattebefrielsen, företräder och

önskar utveckla.

I linje med detta intresse ligger UNICEF:s verksamhet. Till främjande av

denna verksamhet säljer Sveriges husmodersföreningars riksförbund av

UNICEF varje år utgivna, flerspråkiga och konstnärligt högklassiga juloch

nyårskort, vars användning bl. a. på grund av dessa korts höga kvalitet

är spridd över hela världen.

Ovannämnda förbund anses dock vid här ifrågavarande försäljning skyl
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 17

digt att erlägga mervärdeskatt, vilket mot bakgrund av försäljningens ändamål

ter sig högst diskutabelt. Enligt uppgift utgår inte mervärdeskatt vid

motsvarande försäljning i Österrike. En genomgång av hur därmed förhåller

sig i andra stater vore av intresse men har av tidsskäl inte varit möjlig att

verkställa.

Alldeles bortsett från förhållandena i andra länder synes det inte överensstämma

med vår allmänt u-landsvänliga attityd att plikten att erlägga mervärdeskatt

f. n. även omfattar försäljning av UNICEF :s jul- och nyårskort till

främjande av nämnda FN-organs verksamhet.

Befrielse från denna plikt — särskilt när mervärdeskatten nu skall höjas

— vore därför naturlig och rimlig. En sådan åtgärd skulle givetvis förbindas

med villkor att denna inte skulle leda till någon prissänkning. Syftet

skulle alltså vara att öka UNICEF :s inkomster.

1: 1183 och 11: 1390

Tandvård är liksom läkarvård och sjukvård av sociala skäl undantagen

från mervärdeskatt. Genom att skattefriheten för tandvård inte är förenad

med rätt till avlyftning av ingående skatt, drabbas tandvård emellertid indirekt

av en viss skattebelastning. I de flesta fall fördyrar denna tandvården

endast obetydligt. Då tandvården kräver tandprotetiska arbeten uppstår

emellertid en betydande fördyring genom mervärdeskatten om tandläkaren

beställer arbetena hos ett fristående dentallaboratorium.

Dentaltekniska arbeten som en tandläkare beställer hos ett fristående

dentallaboratorium beläggs nämligen med mervärdeskatt, som debiteras

tandläkaren och ytterst belastar vederbörande patienter. Om samma arbeten

utförs av en av tandläkaren anställd tandtekniker, betraktas de som

en del av den tandvård som tandläkaren utför. Skatt utgår därvid endast

på det material som använts. Skillnaden är att i förra fallet också arbetskostnaden

beskattas. Eftersom denna genomsnittligt sett är mycket högre

än materialkostnaden, utgör mervärdeskatten redan i dag en besvärande

konkurrensbelastning för dentallaboratorierna. När mervärdeskatten vid

årsskiftet höjs till 15 procent kommer skattens konkurrenssnedvridande

verkningar att förstärkas avsevärt.

På många håll i landet anlitar folktandvården kommersiella laboratorier

i visserligen varierande men sammanlagt betydande omfattning. Detta möjliggör

för folktandvården att dimensionera sin egen tandteknikerpersonal

efter den genomsnittliga årsvolymen för tandtekniska arbeten. Vid toppbelastning

liksom för vissa speciella typer av tandtekniska arbeten anses

det i allmänhet rationellt att anlita kommersiella laboratorier. Den ökade

skattebelastning på dessa laboratoriers arbeten, som inträder genom den

generella mervärdeskattehöjningen, kommer att göra det ekonomiskt motiverat

för folktandvårdens huvudmän att bygga ut sin egen tandteknikerorganisation.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

Samma konkurrenssnedvridande effekt uppstår gentemot de privatpraktiserande

tandläkarna. Skatten kommer i fortsättningen att uppgå till så

stora belopp, att den stimulerar tandläkarna att anställa egna tandtekniker

för att undgå skattebelastningen. Två, tre eller fyra tandläkare kan gemensamt

anställa en tandtekniker. Tendenser härtill har redan börjat göra

sig gällande men hittills i viss utsträckning hållits tillbaka av de förhoppningar

om en omprövning av skattefrågan som väckts av bevillningsutskottets

uttalande i fjol i anledning av väckta motioner (BeU 1969: 25).

Inte minst betänkligt är att dylika tendenser verkar starkt rationaliseringshämmande.

Rationaliseringssträvandena motverkas emellertid av den

ogynnsamma behandlingen av dentallaboratorierna i mervärdeskattehänseende.

Möjligheterna att genomföra en strukturrationalisering, som kräver

stora kapitalinvesteringar, minskas väsentligt redan om en begränsad del av

den tandtekniska arbetsvolymen undandras de kommersiella laboratorierna.

Eftersom dentallaboratoriebranschen totalt sett är av jämförelsevis litet

omfång i Sverige, är förutsättningarna för en koncentration till större enheter

beroende av att varje enhet kan räkna med en hög och jämn arbetstillgång.

I: 1191 och II: 1398

Persontransport är undantagen från mervärdeskatt. Likaså resgodsbefordran.

Något undantag från tjänst i form av transport av personbilar och

motorcyklar finns inte angivet i § 11. Riksskattenämnden har i sina anvisningar

meddelat att transport av dylika fordon för medföljande passagerares

räkning är att betrakta såsom skattepliktig tjänst. En sådan tolkning av

gällande bestämmelser innebär att områden som saknar landförbindelse,

t. ex. öar, kommer att drabbas av ökade mervärdeskattekostnader då fordonen

i sådana fall inte kan föras på landsväg. Speciellt hårt drabbar detta

områden som ligger relativt långt från fastlandet, exempelvis Öland och allra

främst Gotland. Även s. k. bilpollettering från olika delar av landet, exempelvis

till och från Norrland, drabbas av mervärdesbeskattningen.

Mellan Gotland och övriga delar av riket transporterades under 1969

genom Gotlandsbolagets försorg över 93 000 bilar samt ett antal motorcyklar.

Den av Gotlandsbolaget härför inlevererade mervärdeskatten uppgick

till ca 464 000 kronor. Mellan Öland och fastlandet var antalet personbilstransporter

ca 392 000 under år 1969. Även vid transport till och från

andra öar, exempelvis Visingsö och Ven, utgår givetvis också mervärdeskatt

på transport av registrerade fordon.

Enligt från statens järnvägar inhämtade uppgifter transporteras också ett

visst antal registrerade bilar genom s. k. bilpollettering på statens järnvägar.

1969 transporterades ungefär 130 bilar i dylik trafik, på vilka det lagts mervärdeskatt

som beräknats uppgå till 4 200 kronor. Ett borttagande av mervärdeskatten

skulle i dylika fall nedbringa transportkostnaderna för speciellt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

norrlänningar men också kunna medverka till ett bättre utnyttjande av

järnvägens resurser och minska belastningen och olycksfrekvensen på landsvägarna.

Eftersom här berörda transporter var undantagna från allmän varuskatt

kom vid mervärdeskattens fastställande en extra ekonomisk belastning att

drabba den bofasta befolkningen liksom den betydande turisttrafiken till

och från öarna. Genom den nu föreslagna höjningen av mervärdeskatten

kommer ytterligare skattebelastning att drabba inbyggare inom dessa områden

vid transport av fordon. En skatt bör till sina verkningar vara neutral,

oberoende av var i riket varan beskattas och var i riket medborgarna bor.

Medborgare bör när det gäller den statliga beskattningen få en likartad

belastning, oberoende av bostadsort. När det gäller beskattningen av transporter

av registrerade fordon, som överförs samtidigt med medföljande

passagerare, kommer mervärdeskatten att belasta transporten av fordon

varje gång fordonet transporteras på annat färdmedel. Den som reser inom

landet där det finns vägar, broar eller avgiftsfria färjeleder kan göra detta

utan att själva resan som sådan belägges med moms.

Den stora omfattningen av biltransporter på andra färdmedel i samband

med medföljande passagerares resa visar vilken stor betydelse bilen har för

dessa passagerares fortsatta färd. Bilen har för många blivit ett lika nödvändigt

tillbehör som eventuellt medföljande resgods. I en internationell

konvention om förenhetligande av vissa regler som gäller befraktning av

passagerares resgods till sjöss av den 27 maj 1967 har innebörden av beteckningen

resgods också närmare definierats. I artikel 1 punkt dl) anges

följande:

Resgods betyder alla slags föremål som befordras av bortfraktaren i samband

med avtal om passagerarbefordran med undantag av

1) föremål och fordon som befordras under certe-parti eller konossement;

2) föremål eller fordon, om befordringen är underkastad den internationella

konventionen om befordran av passagerare och resgods med järnväg;

3) levande djur.

Denna konvention har undertecknats av bland annat Sverige, och de definitioner

som återfinns där bör vara av betydelse för att belysa innebörden

av det i mervärdeskatteförordningen använda begreppet resgodsbefordran.

I: 1212 och II: 14-19

Enligt förordningen om mervärdeskatt förstås med vara materiellt ting

som icke utgör mark eller byggnad. Bland kompletterande definitioner märks

i tredje stycket i anvisningarna till 7 §: ”Aktie, obligation, biljett, lottsedel,

presentkort och annan jämförlig handling anses som vara endast när handlingen

omsättes eller införs som trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses

som vara när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.”

Inskränkningen i skatteplikten för rättighetsbärande handlingar är i hu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

vudsak överförd från motsvarande regler för den allmänna varuskatten, men

har i mervärdeskatteförordningen givits annan lydelse. Stadgandets begränsning

till tryckta handlingar innebär ett onödigt uteslutande av sådana värdesymboler

som spårvägs- och gaspolletter, spel- och rabattjetonger och liknande

föremål, för vilka enahanda regler synes rimligen böra gälla. Varje

slags handling eller föremål som utgör bevis om andel, fordran eller annan

rättighet bör anses som vara endast vid omsättning eller införsel som förfärdigad

produkt.

Därav bör följa, att värdesymbolen anses utgöra vara, så snart det symboliserade

värdet inte är huvudföremål för en transaktion med densamma.

Aktie etc., som omsättes eller införes som antikvariskt objekt eller kuriosaföremål,

bör anses utgöra skattepliktig vara. Detta undanskyms i den nuvarande

lydelsen av att endast frimärke, sedel och mynt anges som skattepliktiga

varor vid omsättning (införsel) som samlarobjekt.

Emellertid framstår den nuvarande särbestämmelsen för just filatelistiska

objekt som mycket diskutabel även från en annan utgångspunkt. Propositionen

omnämner en förnyad framställning om undantag från skatteplikt

för frimärken, en vid flera tillfällen under 1960-talet aktualiserad fråga.

Denna gång synes en grundlig och allsidig redovisning av problematiken på

området och i synnerhet av beskattningens verkningar ha framlagts. Generaltullstyrelsen,

poststyrelsen och riksskattenämnden har också klart förordat

ett sådant undantag, låt vara att i sistnämnda remissinstans fungerande

ordföranden anmält avvikande mening, biträdd av vederbörande chefstjänsteman.

Vad dessa anfört synes dock icke ägnat att minska tyngden av

de skäl för undantag, varom i övrigt enighet råder.

Det bör uppmärksammas, att här icke är fråga om att i egentlig bemärkelse

införa ett nytt undantag. Mervärdeskatten träffar för närvarande endast

en mindre del av den totala omsättningen och införseln på frimärksmarknaden.

Sannolikheten talar för att den beskattade sektorn vid ökad beskattning

kommer att minska relativt och även absolut sett.

Legalt undantagna är i huvudsak all postverkets filatelistiska försäljning

och den för frimärkshobbyn till sin omfattning unika, icke yrkesmässiga

bytes- och försäljningsverksainheten. Praktiskt taget helt okontrollerbar är

dessutom frimärksimport med resande eller i brevförsändelser. Det är bekant,

att detta utnyttjas i sannolikt betydande omfattning för att undgå beskattning.

Vore här en effektiv kontroll möjlig, skulle den troligen medföra

kostnader, som i relation till mängden av importfall och det ändock ringa

fiskala utbytet inte skulle vara försvarliga.

Den rådande stora olikformigheten i beskattningen på området är inte

godtagbar. Att beskattningsmyndigheterna i praktiken saknar möjlighet att

tillförsäkra den till mervärdeskatt registrerade handeln den konkurrensneutralitet,

som är en bärande tanke i mervärdeskattesystemet, framstår som

en betänklig sak. Allvarligt är också, att stora grupper som är vana att i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

21

sina privata frimärkstransaktioner göra skattefria förvärv finner vägarna

öppna att undgå skatt även där skatt borde utgå. Det obetydliga statsfinansiella

utbytet av skatten på frimärken uppväger inte dessa nackdelar.

Utskottets yttrande

I propositionen föreslås ändringar av i huvudsak teknisk natur i mervärdeskatteförordningen.

Flertalet av förslagen innebär liberaliseringar eller tekniska

ändringar, som tillmötesgår olika önskemål från näringslivets sida.

Vidare behandlas ett par frågor på tullområdet, av vilka en har nära anknytning

till mervärdeskatten.

Några väsentliga erinringar har icke framkommit mot förslagen i propositionen,

som också tillgodoser ett motionsvis framfört yrkande beträffande

återbetalning av skatt. Utskottet, som vid sin granskning av förslagen endast

funnit anledning förorda en mindre komplettering, tillstyrker alltså propositionen

med denna ändring, som redovisas i det följande.

De motioner som utskottet behandlar i anslutning till propositionen innehåller

huvudsakligen frågor som inte berörs i propositionen eller som där

redovisas utan att föranleda någon åtgärd. Flertalet motioner utmynnar i yrkanden

som riksdagen tidigare avvisat på utskottets förslag.

Skattskyldigheten

Ett av riksdagen tidigare flera gånger behandlat yrkande om skattskyldighet

för den offentliga sektorn återkommer i ett utredningsyrkande i motionerna

I: 789 och II: 566. Beträffande motiveringen hänvisar motionärerna

till motionen II: 558, som emellertid synes bygga på vissa missuppfattningar

av gällande bestämmelser. Sålunda görs gällande att affärsdrivande verk

inte är skattskyldiga samt att skattskyldighet inte föreligger vid försäljning

från statliga leverantörer till enskilda.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att undantaget i princip är

begränsat till verksamhet som uteslutande avser den offentliga sektorns egna

behov under förutsättning att verksamheten inte bedrivs i bolagsform. Alla

skattepliktiga varor och tjänster som tillhandahålls enskilda beskattas således

på samma sätt oavsett om de kommer från offentliga eller från enskilda

företag. Av de invändningar som åberopas i motionerna är utskottet bara

berett att vitsorda vad som anförs i fråga om den kommunala upphandlingen.

Härvid kan kommunala och i vissa undantagsfall statliga leverantörer

få ett skattemässigt försteg som emellertid enligt vad som är känt inte

lett till några märkbara konkurrensrubbningar i praktiken. Utskottet finner

alltså inte anledning biträda utredningsyrkandet i motionerna 1:789 och

11:566, men anser att frågan om beskattningsreglernas verkningar vid den

kommunala upphandlingen bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

Varor och tjänster

I propositionen redovisas olika yrkanden om undantag från skatteplikt,

bl. a. beträffande frimärken och tandtekniska arbeten. Departementschefen

uttalar med anledning härav att han inte funnit att det i nu nämnda fall

anförts nya omständigheter som bör föranleda ändrad inställning till frågorna.

Han förklarar sig vara medveten om att bestämmelserna i dessa delar

kan ha vissa verkningar i konkurrenshänseende men anser inte att de är av

sådan betydelse att ändringar av bestämmelserna är påkallade.

Utskottet kan i princip ansluta sig till detta uttalande och avstyrker i enlighet

härmed motionerna I: 224 och II: 256 samt I: 1212 och II: 1419 beträffande

undantag för frimärken liksom motionerna I: 101 och II: 167 samt

1: 1183 och II: 1390 om undantag för dentaltekniska arbeten.

I de nyssnämnda motionerna I: 224 och II: 256 åberopas till stöd för yrkandet

om undantag för frimärken bl. a. alt en utländsk frimärkshandlare

i sina annonser i svenska facktidskrifter öppet redovisar hur importbeskattningen

kan kringgås. Såvitt utskottet kan bedöma måste denna annonsering

rubriceras som uppmaning till brott. Annonser av dessa slag är givetvis

synnerligen olämpliga och torde, såvitt utskottet kan bedöma, också

strida mot gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 794 och II: 929 om undantag från

skatteplikt för fiskekort har motionärerna åberopat att beskattningen hämmar

försäljningen av fiskekort och motverkar fritidsfisket.

Motionärernas påstående verkar föga troligt om denna utgift ställs i relation

till kostnaderna för utrustning och redskap för fritidsfiske. Enligt utskottets

mening framstår det som orimligt att i ett skattesystem, som omfattar

praktiskt taget alla nödvändighetsvaror, göra undantag för en detalj

som berör fritidsverksamhet. Utskottet avstyrker således bestämt motionerna

I: 794 och II: 929.

I motionen II: 1228 yrkas undantag från skatteplikt för UNICEF:s juloch

nyårskort. Till stöd härför åberopas främst organisationens humanitära

syfte.

Skattefrihet för dessa kort torde under vissa förutsättningar kunna föreligga

inom ramen för gällande bestämmelser, nämligen om de säljande organisationerna

inte uppnår en sådan omsättning att redovisningsskyldighet

uppkommer. Om korten säljs i den öppna handeln kan av redovisningstekniska

skäl något undantag inte komma i fråga. Utskottet är inte berett att förorda

någon författningsändring på denna punkt och avstyrker alltså bifall

till motionen II: 1228.

I motionen II: 928 yrkas att den verksamhet som kommunförbundets databolag

bedriver skall undantas från skatteplikt. Motionärerna hänvisar

främst till den kostnadsfördyring som genom beskattningen uppstår för kom
-

munerna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 23

Utskottet har tidigare i princip tagit ställning till ett liknande spörsmål i

samband med mervärdeskattens införande. Frågan gällde då skattefrihet för

sparbankernas databolag och utskottet ansåg med hänvisning bl. a. till den

avdragsrätt för ingående skatt som bolaget erhöll att övervägande skäl talade

mot ett sådant undantag. Inte heller Kungl. Maj :t fann vid sin prövning av

1 rågan skäl föreslå någon ändring, och 1968 års höstriksdag beslutade i enlighet

härmed. Då motionärerna i stort sett framför samma principiella synpunkter

som företrädarna för sparbankernas intressen, finner utskottet inte

skäl frånträda sin tidigare uppfattning i frågan och avstyrker alltså bifall till

motionen II: 928.

Mervärdeskattens fördyrande effekt vid transport av personbilar mellan

Gotland och fastlandet har tidigare varit föremål för livliga riksdagsdebatter.

Frågan gällde då motionsyrkanden om särskilt undantag för sådana transporter

mellan fastlandet och öar utan fast landförbindelse. Utskottet avvisade

dessa yrkanden med hänvisning främst till att utskottet i princip motsatte

sig regionala beskattningsregler. När i huvudsak samma motionärer

nu återkommer i motionerna I: 1191 och II: 1398 med ett förslag om att bilar

och motorcyklar skall behandlas som resgods, då de befordras i samband

med passagerare, finner utskottet detta förslag förtjänt av större uppmärksamhet

än förslaget om regionala skatteregler. Befordran av resgods är nu undantagen

från skatteplikt. Motionärerna hänvisar till att här avsedda motorfordon

bör kunna behandlas som resgods enligt en internationell konvention

om förenhetligande av vissa regler som gäller befraktning av passagerares

resgods till sjöss, vilken konvention Sverige biträtt. Det kan nämnas

att en liknande konvention rörande järnvägstrafiken innehåller i stort sett

samma bestämning av resgodsbegreppet. I och för sig kan inte konventionstexterna

anses innebära någon tolkning av mervärdeskatteförordningens bestämmelser,

men samtidigt framstar det enligt utskottets mening som mindre

tilltalande att i den inhemska skattelagstiftningen ge resgodsbegreppet en

snävare innebörd än den som allmänt tillämpas i den internationella trafiken.

Frågan om resgodsbegreppets räckvidd kommer enligt vad utskottet

erfarit inom kort att prövas av regeringsrätten i samband med besvär över

ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked i denna fråga. Om härigenom

motionernas syfte blir tillgodosett finns ingen anledning att vidta

någon författningsändring. Skulle å andra sidan utslaget innebära att den

restriktiva tolkning som kommit till uttryck i förhandsbeskedet godkänns,

bör enligt utskottets mening frågan omprövas. Utskottet förutsätter att

Kungl. Maj :t i så fall framlägger förslag till höstriksdagen om att resgodsbegreppet

i mervärdeskatteförordningen bringas i överensstämelse med definitionerna

härav i konventionerna rörande passagerarbefordran till sjöss

och per järnväg. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna

1: 1 191 och II: 1398.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

Byggnader

I fråga om beskattningen av byggnader föreslås i propositionen att byggnadsföretag

skall få avdragsrätt för värde som tillförs egen mark och att

häremot svarande värde skall räknas in i den skattepliktiga omsättningen.

Denna bestämmelse avser främst att underlätta redovisningen för byggnadsföretagen.

Vidare föreslås att vid försäljning av byggnad hänsyn skall tas

till i värdet ingående tjänster som beskattas enligt 20 %-regeln, d. v. s. i huvudsak

proj ekteringskostnaderna.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen har med anledning av dessa förslag

i skrivelse till utskottet dels uttalat tvekan huruvida förslagen i propositionen

tillgodoser det avsedda syftet i fråga om markarbeten, dels föreslagit

den ändringen att hänsyn till projekteringskostnaderna också skall tas vid

uttag av byggnad ur rörelse. Föreningen anser det vidare önskvärt att särskilda

övergångsbestämmelser införs för att eliminera viss dubbelbeskattning.

Såvitt utskottet kan finna torde författningsförslaget i vad det avser markarbeten

helt tillgodose de uttalade önskemålen. Utskottet finner därför inte

anledning förorda någon ändring på denna punkt. Vad däremot gäller projekteringskostnaderna

delar utskottet föreningens uppfattning att det inte

finns anledning att göra någon skillnad mellan försäljning och uttag ur rörelse.

Utskottet förordar därför sådan ändring av anvisningarna till 14 § mervärdeskatteförordningen

att dessa former av omsättning blir jämställda. Några

övergångsbestämmelser anser utskottet inte erforderliga med hänsyn bl. a.

till den förhållandevis ringa skattebelastning det här gäller och då förslagen

i övrigt innebär att branschens intressen blir tillgodosedda.

Beskattningsvärdets bestämmande

Utskottet hade anledning att i samband med behandlingen av prop. 1970:

7 om höjd mervärdeskatt på vissa varor uppmärksamma den konkurrenssnedvridning

till järnhandelns nackdel som uppkommer vid tillämpning av

den s. k. 80—20 %-regeln. Denna regel innebär att försäljning av en vara i

förening med inmontering i fastighet beskattas utan någon reducering om

priset till minst 80 % utgör ersättning för varan men att 60 %-regeln gäller

om monteringskostnaden överstiger 20 % av det sammanlagda priset. Bestämmelsen

kunde anses gynna bl. a. elinstallatörerna på järnhandelns bekostnad

och utskottet förutsatte därför att förslag till ändrade bestämmelser

skulle framläggas i den proposition som då hade aviserats om tekniska ändringar

av mervärdeskatten. Så har också skett i den föreliggande propositionen,

där det föreslås att 80—20 %-regeln ersätts med bestämmelser som

innebär att i de avsedda fallen varan beskattas fullt ut, medan inmonteringen

behandlas som en reduceringsberättigad tjänst på fastighet. Departementschefen

uttalar att om en sådan regel begränsas till att gälla transalc
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 25

tioner som avser försäljning av enstaka eller ett fåtal varor av visst slag i

förening med varornas inmontering bör det vara möjligt för den centrala beskattningsmyndigheten

att avgränsa regelns tillämpningsområde mot vad

som är att anse som entreprenader.

Sveriges järnhandlareförbund har i skrivelse till utskottet hävdat att de

föreslagna reglerna inte löser problemen för järnhandeln, som enligt förbundets

uppgift i inte obetydlig omfattning säljer här avsedda varor i konkurrens

med entreprenörer.

Utskottet har övervägt olika möjligheter att tillgodose järnhandelns intressen

men därvid funnit det förenat med betydande svårigheter att konstruera

regler som medför helt tillfredsställande resultat. Av departementschefens

uttalande framgår att de i propositionen föreslagna bestämmelserna i

första hand tar sikte på att eliminera svårigheterna för den rena detaljhandeln

med fastighetstillbehör. De kvarstående svårigheterna för partiförsäljarna

torde inte kunna lösas med mindre man begränsar reduceringsregelns tilllämpningsområde

i dessa fall till nyproduktionen, vilket å andra sidan kan

medföra mindre önskvärda effekter beträffande underhåll och renovering av

äldre fastigheter. Utskottet anser emellertid att järnhandelns intressen bäst

tillgodoses genom att den centrala beskattningsmyndigheten meddelar anvisningar

som med beaktande av riskerna för den påtalade konkurrenssnedvridningen

såvitt möjligt klargör gränsdragningen mellan försäljningar

i samband med entreprenader och andra försäljningar. Transaktionens karaktär

bör därvid tillmätas större betydelse än dess omfattning. Utskottet

förordar alltså att frågan i första hand får sin lösning genom en sådan tilllämpning

av bestämmelserna och förutsätter att Kungl. Maj:t följer den

fortsatta utvecklingen på detta område och föreslår de ytterligare åtgärder

som kan anses påkallade.

Övriga frågor

I propositionen tas också upp frågan om restitution av överskjutande skatt

i anslutning till ett yrkande i motionen II: 918 om att beloppsgränsen för

restitution skall sänkas från 1 000 till 500 kr. Motionären framhåller att den

nuvarande regeln medför att årsredovisande kan få stå ute med ett i förhållande

till omsättningen betydande belopp under mer än ett års tid.

Förslaget i propositionen innebär att en årsredovisande får omedelbar

restitution oavsett beloppets storlek. Yrkandet i motionen II: 918 är således

härigenom helt tillgodosett.

En annan fråga som också i första hand gäller årsredovisande tas upp i

motionerna 1:152 och 11:169. Sådan skattskyldig skall avge deklaration

senast den 5 februari. Motionärerna föreslår att mervärdeskattedeklaratio
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

nen i dessa fall skall få avges inom samma tid som gäller för avlämnande

av självdeklaration, alltså normalt senast den 15 februari.

Utskottet vill med anledning härav påpeka att Kungl. Maj :t på framställning

av lantbrukets skattedelegation medgivit att årsredovisande, som driver

jordbruk eller skogsbruk, avgivit deklaration för år 1969 senast den 16 februari

1970. Motionärernas önskemål har således i huvudsak beaktats vid det

hittills enda tillfället för avlämnande av årsdeklaration. Den påkallade ändringen

kan meddelas i administrativ väg och utskottet förutsätter att frågan

tas upp till förnyad prövning i samband med årsredovisningen för 1970.

Skulle de skäl som motiverade det redan meddelade beslutet då befinnas äga

fortsatt giltighet, förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t vid lämpligt tillfälle

föreslår att ändrade bestämmelser för deklarationsavlämnandet intas i mervärdeskatteförordningen.

Därmed anser utskottet yrkandet i motionerna

1: 152 och II: 169 vara besvarat.

I fråga om de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild

behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition

nr 123, i vad den hänvisats till bevillningsutskottet,

antar vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om

mervärdeskatt med den ändringen att anvisningarna till 14 §

erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl.

Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Anvisningar

till 14 §.

----än mervärdeskatt.

--— liknande handling.

— ---av kundväxel.

---jämförlig omsättning.

--i kommunalskattelagen.

— avser fastighet.

-----eller saluvärdet.

--—--skälig grund.

I beskattningsvärdet

Med vederlag---

Vid beräkning — —

Vid omsättning--

Varas saluvärde--

Vid sådan----

Vid skattepliktig--

Utgår gemensamt —

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

(Kungl. Maj:ts förslag)

Vid försäljning av byggnad anses

särskild ersättning för tjänst som

avses i 10 § 5 som vederlag för sådan

tjänst.

Vid försäljning av byggnad och

mark bestämmes det på byggnaden

belöpande vederlaget till skillnaden

mellan hela vederlaget minskat med

särskild ersättning för tjänst som

avses i 10 § 5 och saluvärdet av

marken vid försäljningstillfället. Ingår

i saluvärdet av marken värde

som enligt anvisningarna till 9 § skall

anses som omsättning av skattepliktig

tjänst, bestämmes beskattningsvärdet

härför enligt 14 § andra stycket.

Motsvarande gäller vid annan

omsättning av mark som utgör lagertillgång

i byggnadsrörelse. Uttages

del av byggnad bestämmes beskattningsvärdet

till skälig del av

beräknat saluvärde för hela byggnaden.

Vad nu sagts gäller även i fråga

om sådant värde som avses i anvisningarna

till 9 §, när mark uttages

för att delvis användas för annat

ändamål än för stadigvarande

bruk i byggnadsrörelsen.

Med monteringsfärdigt---—

(Utskottets förslag)

Vid omsättning av byggnad anses

särskild ersättning för tjänst som

avses i 10 § 5 som vederlag för sådan

tjänst.

Vid försäljning av byggnad och

mark bestämmes det på byggnaden

belöpande vederlaget till skillnaden

mellan hela vederlaget minskat med

särskild ersättning för tjänst som

avses i 10 § 5 och saluvärdet av

marken vid försäljningstillfället. Ingår

i saluvärdet av marken värde

som enligt anvisningarna till 9 §

skall anses som omsättning av skattepliktig

tjänst, bestämmes beskattningsvärdet

härför enligt 14 § andra

stycket. Motsvarande gäller vid annan

omsättning av byggnad eller

mark som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.

Uttages del av byggnad

bestämmes beskattningsvärdet till

skälig del av beräknat saluvärde för

hela byggnaden. Vad nu sagts gäller

även i fråga om sådant värde som

avses i anvisningarna till 9 §, när

mark uttages för att delvis användas

för annat ändamål än för stadigvarande

bruk i byggnadsrörelsen.

--sätt färdigmonterat.

2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om

frihet från införselavgift i vissa fall,

3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående

tullrestitution;

B) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1) I: 101 och II: 167,

2) I: 152 och II: 169,

3) I: 224 och II: 256,

4) I: 789 och II: 566,

5) I: 794 och II: 929,

6) I: 1183 och II: 1390,

7) I: 1191 och II: 1398,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

8) I: 1212 och II: 1419,

9) 1:918,

10) 11:928,

11) II: 1228,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 12 maj 1970

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson* (m), Sundin* (ep), Wirmark (s), Gösta

Jacobsson (m), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Österdahl (fp);

samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist* (s), fru Holmqvist*

(s), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Eriksson i

Bäckmora (ep), Enarsson* (m), Sundkvist (ep) och Ahlmark (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Skattskyldighet för stat och kommun

1) av herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Österdahl (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m), Sundkvist

(ep) och Ahlmark (fp), vilka

dels anfört följande:

Utskottsmajoriteten gör gällande att de nuvarande reglerna beträffande

skattskyldighet för stat och kommun inte lett till några märkbara konkurrensrubbningar

i praktiken och vill därför inte tillstyrka någon utredning

av denna fråga. Samtidigt framhålls i yttrandet att det kan uppkomma sådana

rubbningar vid den kommunala upphandlingen och att frågan därför

bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Vi delar beträffande frågan om skattens

nuvarande verkningar i huvudsak utskottsmajoritetens uppfattning och

finner att de successiva förändringar som gjorts i fråga om skattskyldigheten

för den offentliga sektorn eliminerat åtskilliga av de svårigheter som

eljest kunnat uppkomma. Däremot kan vi inte godta slutsatsen att de kvarstående

olikheterna vid beskattningen tills vidare bör kunna lämnas därhän.

Förslaget om höjning av mervärdeskatten med 50 % från och med år

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

29

1971, vilket utskottet i annat sammanhang tillstyrkt utan reservationer,

kan väntas medföra att exempelvis kommunerna då i långt högre grad än nu

kommer att utnyttja de skattemässiga fördelar som de nuvarande reglerna

erbjuder dem. Det är enligt vår mening därför angeläget att frågan om den

offentliga sektorns ställning i mervärdeskattesammanhang blir föremål för

en skyndsam översyn.

dels ansett att utskottet under punkten B 4 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1:789 och

II: 566 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning

rörande frågan om skattskyldigheten till mervärdeskatt

för stat och kommun.

Tandproteser m. m.

2) av herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Österdahl (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m), Sundkvist

(ep) och Ahlmark (fp), vilka under åberopande av innehållet i motionerna

I: 101 och II: 167 samt I: 1183 och II: 1390 ansett att utskottet under

punkterna A 1, B 1 och B 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 101 och II: 167

samt I: 1183 och II: 1390 antar följande såsom reservanternas

förslag betecknade förslag till ändring av 8 § mervärdeskatteförordningen.

(Nuvarande lydelse)

8

Från skatteplikt —- -------

3) läkemedel som utlämnas enligt

recept eller säljes till sjukhus

eller införes till landet i anslutning

till sådan utlämning eller försäljning,

4) elektrisk kraft, —----- —

(Se vidare anvisningarna.)

(Reservanternas förslag)

— statens räkning,

3) läkemedel som utlämnas enligt

recept eller säljes till sjukhus

eller införes till landet i anslutning

till sådan utlämning eller försäljning

samt tandproteser och individuellt

avpassade apparater för ortodontiska,

käkortopediska och käkkirurgiska

behandlingar,

om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Frimärken

3) av herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Österdahl (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m), Sundkvist

(ep) och Ahlmark (fp), vilka under åberopande av innehållet i motio
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970

nerna I: 224 och II: 256 samt motionerna 1:1212 och II: 1419 ansett att utskottet

under punkterna A 1, B 3 och B 8 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 1212 och II:

1419 samt med anledning av motionerna I: 224 och II: 256

antar följande som reservanternas förslag betecknade förslag

till ändring av anvisningarna till 7 § mervärdeskatteförordningen.

(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag)

Anvisningar

till 7 §.

Fastighet enligt-------— exempelvis hyresgäst.

Fast maskin----------eller godsbefordran.

Aktie, obligation, biljett, lottsedel,

presentkort och annan jämförlig

handling anses som vara endast när

handlingen omsättes eller införes

som trycksak. Frimärke, sedel och

mynt anses som vara när fråga uppenbarligen

är om samlarobjekt.

Handling eller annat föremål som

utgör bevis om andel, fordran eller

annan rättighet anses icke som vara,

då fråga uppenbarligen är om

själva rättigheten. Frimärke anses ej

som vara.

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1970:259 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen a1 i texten