Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1970
1970-10-20 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1970:49, Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1970
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1970
i
Nr 49
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
införande av tjänstemannataxering i första instans.
Yrkanden
I de likalydande motionerna 1:18 av herr Hans Petersson samt 11:22 av
herrar Sjöholm och Andersson i Örebro har hemställts,
att riksdagen beslutar att hos Knngl. Maj :t begära förslag om införande
av tjänstemannataxering enligt i motionerna angivna riktlinjer.
1 enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 47 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande års
höstriksdag.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om taxeringsorganisationen i första instans finns intagna i
taxeringsförordningen (TF) och taxeringskungörelsen (TK). Här behandlas
endast de uppgifter, som åvilar taxeringsnämnderna (TN) vid den årliga taxeringen.
Därmed avses inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och särskild
fastighetstaxering.
I län skall finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt
(4 § TF).
De lokal taxeringsdislrikten omfattar kommun eller del av kommun eller,
när särskilda skäl därtill är, två eller flera kommuner. I varje lokalt taxeringsdistrikt
skall finnas en lokal taxeringsnämnd.
I varje fögderi skall finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt. Inom varje
sådant distrikt skall en särskild taxeringsnämnd verkställa taxering av fysiska
personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden
med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är av mer invecklad beskaffenhet
(s. k. rörelsenämnd eller fögderinämnd).
Vidare skall i län finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där
särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än
fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser (s. k. bolags- eller föreningsnämnd).
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 7 samt. Nr 49
2
Bevillningsutskottets betänkande nv 49 år 1970
Länsstyrelsen beslutar om länets indelning i taxeringsdistrikt och om de
särskilda TN:s verksamhetsområden (5 § TF). Länsstyrelsen förordnar ordförande
i TN (6 § TF). Vidare utser länsstyrelsen en person att i egenskap
av kronoombud vara ledamot i lokal TN samt i sådan särskild TN, som har
att verkställa taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon
och familjestiftelser. Övriga särskilda TN skall biträdas av en eller flera av
länsstyrelsen förordnade taxeringsassistenter.
Val av ledamöter i TN verkställs av fullmäktige i vederbörande kommun
(6 § 3 mom. TF). 1 fråga om rörelsenämnd skall dock valet förrättas av
landstingskommunens förvaltningsutskott, om i taxeringsdistriktet ingår
mer än en kommun.
Antalet valda ledamöter i TN skall utgöra minst tre och högst åtta. I bolagsnämnd
får dock högst tolv ledamöter väljas. Minst en ledamot av sådan
nämnd skall väljas för varje kommun. För envar av de valda ledamöterna
skall utses en suppleant.
Fn TN i Stockholms län förordnas årligen av länsstyrelsen att såsom en
för riket gemensam taxeringsnämnd verkställa taxeringar av skattskyldiga,
som saknar hemortskommun i riket och av sådana skattskyldiga som enligt
20 och 39 §§ folkbokföringsförordningen skall mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm.
Särskild fastighetstaxering verkställs inom varje lokalt taxeringsdistrikt
av distriktets lokala TN (174 § TF). Vid uppdelning av kommun i lokala
taxeringsdistrikt finns dock möjlighet att vid särskild fastighetstaxering
tillämpa annan indelning än den som föreskrivs för årlig taxering i övrigt.
I fråga om de arbetsuppgifter, som ankommer på ordförande i TN, lämnas
närmare föreskrifter i 7 och 8 §§ TF. Skillnad görs därvid mellan å ena
sidan ordförande i lokal TN och bolags- och föreningsnämnd samt å andra
sidan ordförande i rörelsenämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent.
Allmänt sett är arbetsuppgifterna för ordförandena i rörelsenämnder med
taxeringsassistent mera begränsade än för ordförandena i övriga nämnder.
I rörelsenämnd med taxeringsassistent åligger det sålunda huvudsakligen
ordföranden att leda nämndens arbete, att i erforderlig utsträckning vidta
åtgärder för att införskaffa felande deklarationer och andra taxeringshandlingar,
att i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig
taxering granska deklarationer och andra handlingar, att i den omfattning
han finner påkallat vara föredragande i nämnden samt att avge
yttrande i besvärsmål.
I övrigt ankommer bestyret med taxeringsarbetet på taxeringsassistenten
(10 § TF). Denne har sålunda främst att granska alla inkomna deklarationer
och andra handlingar, att biträda ordföranden vid införskaffande av
felande deklarationer, uppgifter in. in., att med den befogenhet, som i sådant
avseende tillkommer honom, utöva kontroll över att taxeringen blir noggrann
och tillförlitlig, att föredra deklarationerna i TN i den mån inte
Bevillningsutskottets betänkande nr 4,9 år 1970
3
ordföranden gör detta själv, att upprätta förslag till de taxeringar som skall
beslutas av nämnden, att lämna ordföranden det biträde i övrigt som av
honom påkallas samt att ombesörja inom nämnden förekommande göromål
av expeditionell natur i den mån detta inte ankommer på annan.
I TN, som är försedd med kronoombud, ankommer på ordföranden i huvudsak
de arbetsuppgifter, som i rörelsenämnden åvilar både ordförande
och taxeringsassistent. Kronoombudet har till huvudsaklig uppgift att, oavsett
den ordföranden tillkommande granskningsskyldighelen, granska deklarationer
och i övrigt, i den mån så anses erforderligt och ordföranden
det påkallar, biträda honom under taxeringsarbetet (9 § TF).
Enligt 50 § 1 mom. TF får granskning av självdeklarationer också verkställas
av de ledamöter av TN, som därtill utses av nämnden.
Också de lokala skattemyndigheterna har ålagts vissa arbetsuppgifter beträffande
taxeringsarbetet i första instans (16 § 1 mom. TF). De lokala
skattemyndigheterna skall sålunda svara för sorteringen av inkomna deklarationer,
uppgifter m. in. och därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten
i länet utvälja de deklarationer, som skall behandlas av särskild taxeringsnämnd.
Vidare åligger det myndigheterna att verkställa längdföring
för TN, i den mån detta inte ombesörjes av länsstyrelsen, att vaka över att
taxeringsassistenten fullgör sina åligganden och tillhandahålla honom erforderlig
biträdespersonal samt att, i den omfattning Kungl. Maj:t eller
länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbetet.
Kommun äger ställa en eller flera av kommunens tjänstemän, som av
länsstyrelsen godkänns till förfogande för taxeringsarbetet inom kommunen
för annat ändamål än för vilket lokal skattemyndighet har att svara (16 § 2
mom. TF). I huvudsak har denna föreskrift utnyttjats så att vissa städer tillhandahållit
kommunalt anställda taxeringsrevisorer för granskning av
framför allt mera invecklade deklarationer av rörelseidkare, fria näringsutövare
m. fl.
Frågans tidigare behandling
I ett betänkande (SOU 1954: 24) framlade skattelagssakkunniga bl. a. förslag
om att taxeringsarbetet skulle överföras på heltidsanställda befattningshavare.
Som skäl härför anfördes bl. a. att en organisation, som innefattade
taxering på fritid under kort tid, var otidsenlig och mindre rationell. Förslaget
blev föremål för överarbetning (SOU 1955: 52), varefter i prop. 1956:
150 framlades en partiell reform att särskilda TN skulle inrättas och att
dessa skulle biträdas av heltidsanställda taxeringsassistenter, som skulle ha
Lill uppgift att granska framför allt rörelseidkarnas deklarationer. Fn viss
mindre förlängning av taxeringsperioden genomfördes även och bl. a. sorterings-
och längdföringsarbetet överfördes på de lokala skattemyndigheterna.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1970
Enligt förslag i prop. 1961: 100 förstärktes taxeringsrevisionsresurserna
samtidigt som vissa ändringar i taxeringsassistentorganisationen genomfördes.
Till grund härför låg ett betänkande av taxeringskontrollutredningen
(SOU 1900: 36).
1 en motion (II: 18) vid 1968 års riksdag begärdes utredning om införande
av tjänstemannataxering i första instans. Som motivering för yrkandet
framhölls att det visat sig allt svårare att rekrytera kvalificerade personer
som ordförande och kronoombud i TN och att nämndledamöternas reella
inflytande på taxeringsarbetet alltmer reducerats. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 55 avstyrkte bevillningsutskottet bifall till motionen
och anförde därvid bl. a. följande:
Eftersom taxeringen i de lokala taxeringsnämnderna i betydande omfattning
handhas av lekmän är det förklarligt att kunskaperna om skattelagstiftningen
inte alltid är tillräckliga. Särskilt gäller detta i sådana fall, då
vederbörande tidigare inte förvärvat erfarenhet från taxeringsarbete. Lekmannainflytandet
i nämnderna har emellertid sådant värde från andra
synpunkter att det enligt utskottets mening bör bibehållas. Om landskontorsutredningens
förslag genomförs, finns det anledning att räkna med avsevärda
förbättringar i detta avseende. Utredningen har nämligen föreslagit,
att den lokala skattemyndighetens servicefunktioner skall vidareutvecklas
på så sätt att myndigheten får utöva det närmaste inseendet över de
lokala taxeringsnämnderna i fögderiet. Förslaget innebär bl. a., att en representant
för den lokala skattemyndigheten skall äga närvara vd taxeringsnämnds
sammanträde och därvid lämna råd och annat bistånd och att myndigheten
skall anordna utbildningskurser för de lokala taxeringsnämndernas
funktionärer inom fögderiet.
Statskontoret bär i en den 22 juni 1970 dagtecknad utredningsrapport
med principförslag till omorganisation av taxeringen i första instans påtalat
brister i olika hänseenden i taxeringsnämndernas arbete. I syfte att effektivisera
denna verksamhet föreslås i rapporten övergång till tjänstemannagranskning
av självdeklarationerna, förlängning av taxeringsperioden och
ökad användning av ADB i taxeringsarbetet. En reform efter dessa riktlinjer
med beaktande av behovet av ökad kontroll av komplicerade deklarationer
har bedömts medföra en kostnadsökning med omkring 10 milj. kr. per
år.
Motivering
Svårigheterna att besätta ordförandeposterna i TN med personer med tillräckliga
kvalifikationer framträder allt starkare år för år. Detta är ett för den
allmänna rättssäkerheten i beskattningsärenden allvarligt förhållande. Det
torde icke kunna bestridas att TN:s arbete och resultatet därav visat en stigande
grad av otillförlitlighet. Det kan likaså anses styrkt att de alltför talrika
feldebiteringar, som numera förekommer och som ofta utmynnar i att
helt orimliga skattekrav framställs bar sin upprinnelse i formella felaktig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1970
5
heter vid TN:s handläggning av materialet. Det finns därför all anledning
att överväga införandet av en annan, mera tillförlitlig och mera av sakkunskap
präglad metodik vid de årliga taxeringarna.
Tiden torde också vara inne att slopa det särskilda lekmannainflytandet i
TN. Taxering är numera långt mer än förr en fråga om tolkning av lag och
författning och tillämpning av stadgad praxis och fordrar framför allt tillgång
på personer som besitter förmåga att bemästra de svårigheter som i
dessa hänseenden anmäler sig. Lekmännen i TN saknar som regel all sådan
kompetens, och de utses ej heller efter några dylika kvalifikationsgrunder.
TN:s sammanträden är icke sällan närmast en parodi, en formell uppfyllelse
av en föreskrift i lag, och nämndernas beslut skulle nära nog undantagslöst
ha blivit desamma med eller utan lekmännens närvaro. Taxeringen
är till det yttre folkligt förankrad genom detta lekmannainslag som inte må
förväxlas med lekmannainflytande; i sak vilar taxeringen i nämndsordförandens
och kronoombudets händer.
En övergång till tjänstemannataxering genom de lokala skattemyndigheternas
försorg ter sig allt ändamålsenligare och allt nödvändigare. Effektiviteten,
likformigheten och därmed rättssäkerheten skulle påtagligt främjas
genom en sådan omläggning av systematiken. Det erfordras ett större
mått av sakkunskap, både för att tillgodose deklarantens rätt att bli rätt
taxerad och tillgodoförd de avdrag som är lagligen medgivna men måhända
förbisedda, och för att rida spärr mot tilltagande skatteflykt och skattefusk.
Den tilltagsenhet och den förnyelse som präglar denna samhällsfientliga
verksamhet kan inte mötas av samhället med antikverade metoder och
förlegad organisation. Det tjänar föga till att strama upp beskattningsreglerna
och skärpa ansvaret för förseelser mot dem, om granskningen i första
och grundläggande instans anförtros åt personer med ofullständig förmåga
att rätt tolka och rätt tillämpa dessa regler.
Utskottet
1 motionerna begärs utredning om införande av tjänstemannataxering i
första instans. Som motivering för yrkandet anförs att det blivit allt svårare
att rekrytera kvalificerade ordförande i taxeringsnämnderna, att resultatet
av nämndernas arbete är otillfredsställande och att nämndledamöternas
reella inflytande på taxeringsarbetet alltmer reducerats.
Under senare år har olika åtgärder vidtagits för att få till stånd en effektivare
taxering i första instans. Enligt beslut vid 1956 års riksdag skall för
taxeringen av rörelseidkare och vissa andra skattskyldiga i varje fögderi
finnas en eller flera särskilda taxeringsnämnder. Granskningsarbetet i dessa
nämnder ombesörjs i första hand av heltidsanställda tjänstemän, taxeringsassistenter,
med hjälp av biträden för skrivgöromål. Länsstyrelsernas utbild
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1970
ningsnämnd bedriver årligen en omfattande kursverksamhet i olika delar
av landet för utbildning av taxeringsassistenter. Den vid 1966 års riksdag
beslutade omorganisationen av de lokala skattemyndigheterna innebär att
dessa myndigheter, i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver,
skall biträda taxeringsnämnderna med göromål av rutinbetonad
karaktär, såsom summering, skrivhjälp m. m. Denna ökade medverkan av
tjänstemän i taxeringsarbetet i första instans kommer att genomföras successivt
i den takt personalresurserna medger och har i förening med övriga
redovisade åtgärder utan tvekan medfört en förbättring av taxeringsresultatet
i de särskilda taxeringsnämnderna. Genom att ordförandena och kronoombuden
i de lokala taxeringsnämnderna befriats från en mängd administrativa
göromål har de i ökad utsträckning kunnat inrikta sina arbetsuppgifter
på granskningen av deklarationerna.
Som motionärerna framhållit har det sedan många år varit svårt att
rekrytera kvalificerade personer till uppdragen som ordförande i taxeringsnämnderna.
Detta är särskilt allvarligt mot bakgrund av att ca 25 procent av
funktionärerna årligen måste nyrekryteras. Bristen på granskningspersonal
med erforderlig erfarenhet och kunskap om skattelagstiftningen och den tidspress
under vilken taxeringsnämnderna arbetar har otvivelaktigt medfört
att resultatet av taxeringsarbetet inte varit fullt tillfredsställande i materiellt
och formellt hänseende. På grund härav har statskontoret i en utredningsrapport
om taxeringen i första instans, vilken rapport för närvarande är föremål
för remissbehandling, bl. a. föreslagit att deklarationsgranskningen skall
utföras av heltidsanställda tjänstemän, knutna till de lokala skattemyndigheterna,
och att taxeringsperioden skall förlängas.
Statskontorets utredning bekräftar behovet av en reformering av taxeringen
i första instans. Utskottet har givetvis inte anledning att nu ta ställning
till de av statskontoret framlagda reformförslagen men vill i och för sig inte
motsätta sig att granskningsarbetet i ökad utsträckning och i den omfattning
tillgången på kvalificerad personal medger överflyttas till heltidsanställda
tjänstemän. En så radikal omläggning av taxeringsarbetet, som motionärerna
förordar, anser utskottet sig dock inte kunna tillstyrka. Enligt utskottets
uppfattning är lekmannainflytandet i taxeringsnämnderna av sådant värde
att det bör bibehållas. Taxeringsnämndernas funktion som beslutande organ
bör därför vid en eventuell förändring om möjligt stärkas.
På grund härav och då den i motionerna aktualiserade frågan redan är
föremål för uppmärksamhet anser utskottet sig inte ha anledning tillmötesgå
motionärernas begäran om utredning och avstyrker därför bifall till motio
-
nerna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49 år 1970
7
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen avslår motionerna 1: 18 och II: 22.
Stockholm den 20 oktober 1970
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Tistad (fp), Wärnberg (s), Tage Johansson* (s), Wirmark (s), Levin
(fp), Gösta Jacobsson (m), Karl Pettersson* (in) och Johan Olsson (ep);
samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Vigelsbo (ep),
Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström* (s), Wikner (s), Larsson i Umeå
(fp), Enarsson (m) och Sundkvist (ep).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.