Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 till bostadsbyggande m. m. jämte motioner
1971 · 70 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 69 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:CU12, Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 till bostadsbyggande m. m. jämte motioner
Dokumentets text
Civilutskottets
betänkande nr 12 år 1971 CU 1971:12
Nr 12
Civilutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag för budgetåret 1971/ 72 till bostadsbyggande m. m.
jämte motioner.
Propositionen
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 1, bilaga 13
(punkterna D 1-8, s. 119-130, IV:
11-14, s. 133-214 i utdrag av
statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 4 januari, 1971) föreslagit
riksdagen att
1.
godkänna den ändring av
grunderna för förbättringslån som förordats i statsrådsprotokollet,
2.
medge att utgiftema för
vinterbidrag överförs från det på kapitalbudgeten uppförda anslaget Räntefria
lån till bostadsbyggande tUl anslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m.
m.,
3.
medge att räntefria
förbättringlån beviljas med högst 100 000 000 kr. under vart och ett av åren
1971 och 1972,
4.
bemyndiga Kungl. Maj:t att vid
behov besluta om ökning av den under 3 upptagna ramen för långivningen under år
1971,
5.
för år 1971 uttala sig för den
bostadsbyggnadsplan som förordats i statsrådsprotokollet,
6.
medge att ramarna för
bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter
år 1971 ...................... 87 000
år 1972 ...................... . 87 000
år 1973 ....................... 65 000
år 1974 ...................... . 50 000
år 1975 ...................... . 50 000,
7.
medge att Kungl. Maj:t meddelar
bestämmelser om projektreserv för åren 1971-1973 i enlighet med vad i
statsrådsprotokollet förordats,
8.
medge att beslut om bostadslån
för nybyggnad meddelas intill ett belopp av 1 925 000 000 kr. under år 1971,
9.
medge att beslut om bostadslån
för ombyggnad samt räntebärande förbättringslån meddelas intill ett belopp av
170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1971 och 1972,
10. medge
att förhandsbesked om bostadslån för hus som skall byg
gas med tillämpning av industriella produktionsmetoder meddelas för
högst 10 000 lägenheter under vart och ett av åren 1972-1976,
1
Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 12
CU 1971:12 2
11.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
under de föratsättningar som angivits i statsrådsprotokollet besluta om
utökning av de under 6 och 9 upptagna ramama för långivningen under år 1971
och de under 8 och 10 upptagna ramama,
12.
godkänna vad i
statsrådsprotokollet förordats rörande avveckling av lånefonden för
maskinanskaffning inom byggnadsindustrin,
13.
godkänna i statsrådsprotokollet
förordade riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och
andra personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär,
14.
besluta att de särskilda
bestämmelserna om bostadslån till studentbostadsföretag skall upphöra att
gälla den 1 juli 1974 utom i fråga om lån som beviljats före nämnda dag,
15.
besluta att gällande vUlkor för
lån till studentbostadsföretag fr. o. m. den 1 juli 1971 inte skall utgöra
hinder för uthyrning av ifrågavarande bostäder tiU andra än studerande,
16.
godkänna den i
statsrådsprotokollet förordade ändringen av bestämmelsema om inventarielån,
17.
medge att beslut om lån, som
skall utgå från lånefonden för allmänna samUngslokaler, meddelas intiU 12 000
000 kr. under budgetåret 1971/72,
18.
på driftbudgeten under eilfte
huvudtiteln för budgetåret 1971/72 anvisa
a. till Bostadsstyrelsen
ett förslagsanslag av 11 637 000 kr.,
b. till
Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 22 106 000 kr.,
c. till Statens hyresråd
ett förslagsanslag av 1 735 000 kr.,
d. till
Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av 193 000
kr.,
e. tiU Räntebidrag ett
förslagsianslag av 1 000 000 kr.,
f. till
Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av
130 000 000 kr.,
g. till
Byggnadsforskning ett anslag av 4 200 000 kr.,
h.
tiU Rekonstmktionsbidrag till allmänna samUngslokaler ett reservationsanslag
av 700 000 kr.,
19. på
kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1971/72 anvisa
a. till
Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
3 060 000 000 kr.,
b. till
Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investe
ringsanslag av 6 900 000 kr.,
c. till
Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag
av 50 000 000 kr.,
d. tiU
Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.
CU
1971:12 3
Motionerna
I
detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna nr 1971:
33 av herr Torwald m. fl. vari hemställs att
riksdagen i skrivelse tiU Kungl Maj:t anhåller om utarbetande av förslag tUl
åtgärder för att främja upprustning och ombyggnad av såväl småhus som
flerfamiljshus i enlighet med vad i motionen anförts,
161
av herrar Gustavsson i Alvesta
och Johansson i Växjö vari hemställs att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående utökade möjligheter tUl statliga
bostadslån för förvärv och/eller ombyggnad av befintliga egnahem som främjar
ett rationellt nyttjande av samhällsresurser och en ändamålsenlig valfrihet i
fråga om bostadsmiljö,
162
av herr Hamrin m. fl. vari
hemställs att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemstäUa om
a)
en utvidgning av rätten till
invalidbostadsbidrag så att den kommer att gälla alla som har behov av
speciella arrangemang,
b)
att nuvarande maximigräns på 15
000 kronor tas bort samt
c)
att invalidbostadsbidrag kan
utgå även för fritidsboende,
163 av herr Hamrin m. fl. vari med hänvisning tUl
motiveringen i mo
tion nr 133 föreslås att riksdagen måtte besluta
1.
att hos Kungl. Maj:t hemställa
om en undersökning angående möjlighetema att till länsbostadsnämndema knyta
experter på handikappfrågor för bistånd vid planering av bostadsbyggande och
2.
att hos Kungl. Maj:t hemställa
om initiativ för att främja byggande och drift av servicebostäder åt
handikappade,
164 av fm Holmqvist m. fl. vari hemställs att
riksdagen måtte i skri
velse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om skäUghets-
prövning av hyressättning för inneboenderum,
226 av herr Larfors m. fl. vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en utredning för kartläggning av den
yrkesmässiga, privata förmedlingsverksamheten med uthyrandet av bostäder i
andra hand och s. k. uthyrningsrum i syfte att skapa underlag för åtgärder från
samhällets sida att sanera denna del av bostadsmarknaden,
451 av herr Engström m. fl. vari föreslås att
rUcsdagen måtte fatta beslut om att de kommunala bostadsförmedlingarna skall
förmedla alla inom området nyproducerade och ledigblivna lägenheter samt att
hos regeringen hemställa om utarbetandet av förslag till erforderlig lagtext
härom, som snarast förelägges riksdagen för beslut,
CU 1971:12 4
_521
av herr Bohman m. fl. vaii hemställs att riksdagen måtte
A.
besluta
1. att
fastställa den övre lånej;ränsen för statliga lån tiU bostadsända
mål till 90 % av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform,
2.
att avslå Kungl. Maj:ts förslag
att tiU lånefonden för kommunala markförvärv anvisa ett investeriagsanslag av
50 000 000 kronor,
3.
att ränta på
amorteringspliktiga tilläggslån från 1 juli 1971 fastställes tiU 6 procent,
samt
B. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
tilläggsdirektiv till den bostadspolitiska utredningen på inoljande punkter:
1.
utreda möjligheterna att
successivt öka andelen småhus i nyproduktionen så att denna andel mer än nu
anpassas till konsumenternas reella efterfrågan,
2.
utreda frågan om
bostad:>politikens geografiska fördelning med särskild hänsyn tagen till de
mindre kommunernas behov av bostadskvot,
3.
utreda möjlighetema att
successivt öka lånegivningen till förbättrings- och ombyggnadsverksamheten för
att därigenom minska avgången i lägenhetsbeståndet och i nuvarande ansträngda
samhällsekonomiska läge om möjligt minska bostadsbyggandets anspråk på
krediter,
4.
utreda orsakerna till och
föreslå åtgärder mot den successiva minskningen av lägenhetsstorlekar i
nyproduktionen,
5.
analysera och pröva olika
konkurrensbetingelsers inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning
och förutsättningen för införande av starkare inslag av konkurrens i hela
byggproduktionsledet,
6.
utreda frågan om det statliga
bostadslånestödet och den framtida kreditgivningen till bostadsbyggandet och
därvid särskilt föreslå åtgärder för en avveckling av paritetslånesystemet och
införande av ett nytt lånesystem,
522
av herr Hedlund m. fl. vari hemställs
1.
att riksdagen beslutar att det
garanterade bostadsbyggnadsprogrammet för åren 1973-1975 skall fördelas över
hela landet så att samtliga kommuners behov av långsiktiga rambesked beaktas,
2.
att riksdagen uttalar att vid
den regionala fördelningen hänsyn skall tagas till det förhållandet att
standardhöjning och förnyelse av bostadsbeståndet är nödvändiga även på orter
som statistiskt sett inte räknas som expansiva,
3.
att riksdagen beslutar om
decentralisering av besluten om fördelning av bostadskvoter så att all
fördelning mellan kommunblock sker på länsplanet,
4.
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder för att stimulera till en sådan ökning av
småhusbyggandet att småhusandelen blir i överensstämmelse med konsumentemas
krav,
CU 1971:12 5
5.
att riksdagen beslutar att
byggande av friliggande småhus med statUga bostadslån skall ske fritt utöver
de av riksdagen fastställda ramama under uppfyllande av lånevUlkoren i övrigt,
6.
att riksdagen beslutar medgiva
att övre lånegränsen för statligt lån för småhus som bebos av låntagaren höjes
tiU 95 % och tiU 90 % för enskilt ägda flerfamiljshus och godkänna vad som i
motionen anförts angående kommunal borgen,
7.
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående bostadsmiljön i enlighet med de
riktiinjer som presenterats i motionen,
8.
att riksdagen måtte uttala vad
som i motionen anförts angående räntans betydelse för paritetslånesystemets
användning,
9.
att riksdagen beslutar att
räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån skall vara 6 procent mot
nuvarande 4 procent samt att derma subventionsminskning skaU träda i kraft den
1 juli 1971,
10.
att riksdagen beslutar att
förbättringslån skall kunna utgå tiU de låginkomstgrapper som fram tiU den 1
juli 1966 var berättigade till sådant lån,
11.
att riksdagen i övrigt beaktar
vad i motionen anförts,
1149 av herr Adolfsson m. fl. vari hemstäUs att
riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t anhåller att medelsförbrukningen tiU
Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1972/73 ges andra proportioner
mellan nybyggnads- och ombyggnadslån i linje med vad i motionen anförts,
1154 av herr Gustafsson i Byske m. fl. vari
hemställs att riksdagen vid behandling av statsverkspropositionen, D 6.
1. beslutar
om höjning av räntefri stående del i bostadsförbättringslån
till 15 000 kronor och av invaUdbostadsbidrag tiU 20 000 kronor, samt
2. till
Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor,
1157 &v herr
Helén m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte 1. för ingångsättning av
lägenheter godkänna följande bostadsbyggnadsplan under perioden 1971-1975 som
mål och riktpunkt för det totala bostadsbyggandet:
År
1971
1972 1973 1974 1975
Ordinarie
Konjunktur
program
reserv
100 000
5 000
103 000
5 000
106 000
10 000
110 000
10 000
110 000
10 000
CU 1971:12 6
2. besluta att minimiramar o:h konjunkturreserver -
för såväl det
statsbelånade som det icke stats belånade bostadsbyggandet åren 1971-
1975 - får under innevarande år fördelas av bostadsmyndigheterna för
följande antal lägenheter:
År
1971
100 000 -I- konjunkturreserv 5 000
1972
100 000-f » 5 000
1973
90 000-f » 10 000
1974
85 000-1- » 10 000
1975
80 000-1- » 10 000
3.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
besluta om utökning, med anlitande av konjunkturreserven, av de under punkt 2
föreslagna totalramarna för åren 1971 och 1972, om utvecklingen av
samhällsekonomi och arbetsmarknad skulle göra en sådan ökning möjlig,
4.
beträffande bostadsbyggandets
struktur och geografiska fördelning i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala
a)
att erforderliga åtgärder bör
vidtas för att successivt öka småhusbyggandets andel av bostadsproduktionen,
vilket efterfrågan motiverar, med riktpunkt tills vidare att uppnå 40 % år 1975
samt att ökat utrymme därvid ges för mindre och billigare småhus,
b)
att bostadsproduktionen i läkt
med tillgängliga mark- och planeringsresurser bör inriktas på områden där
bostadsbristen är störst eller eljest skulle bli besvärande samt att
ansträngningar bör göras för att minska efterfrågetrycket i storstadsområdena
genom en aktiv lokaliseringspolitik, som ger sysselsättning utanför dessa
områden,
5. i
syfte att nedbringa boendekostnaderna i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte
a)
tiUsätta en
bostadskostnadsnämnd med uppgift att bl. a. följa produktivitets- och
prisutvecklingen inom byggnadsindustrin och byggnadsmaterialindustrin,
övervaka att konkurrensen upprätthålles, motverka prisöverenskommelser och
monopolistiska inslag samt i övrigt verka för att rationaliseringsvinsterna
kommer de boende till godo,
b)
besluta att, om icke särskilda
skäl föreligger, anbudskonkurrens i form av öppen eUer inbjuden anbudsgivning
skall gälla som villkor för statliga bostadslån till flerfamiljslius och
gruppbyggen av småhus,
c)
besluta att låneunderlaget för
statliga bostadslån höjs så att det sammanfaller med pantvärdet,
d) besluta
att låneunderlag och pantvärde för flerfamiljshus och
grupper av småhus dämtöver skiill kunna höjas under förutsättning att
en från konkurrenssynpunkt effektiv upphandling skett för ifrågavaran
de projekt, dock att derma höjning för att eliminera riskerna för kost-
nadsstegrande effekt inte procentuellt får överstiga den genomsnittliga
överkostnad som redovisas för lilcnande projekt inom samma region det
CU 1971:12 7
föregående
året,
e)
närmare utreda formema för ett samordnat statligt finansieringssystem i form
av totala årliga ramar tiU kommunerna inom vilka ramar statliga lån och bidrag
kan erhållas för de olika kompletteringsinvesteringar som bostadsbyggandet
medför,
6.
besluta att byggandet av
styckebyggda småhus inte begränsas av de årliga ramama tiU kommunema,
7.
i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära en redogörelse över erfarenheterna av den försöksvisa användningen av
kvadratmeter våningsyta som ramterm vid fördelning av det statsbelånade
bostadsbyggandet,
8.
besluta att räntan på nu
amorteringspliktiga tilläggslån skall fastställas till 6 % mot nuvarande 4 %
samt att denna subventionsminskning skaU träda i kraft fr. o. m. den 1 juU
1971,
9.
beträffande den statliga
låneverksamheten utöver vad som föreslås i punkterna 5 d) och e)
a)
fastställa den övre lånegränsen
i fråga om bostadslån till konimun eller allmännyttiga bostadsföretag till 100
% av låneunderlaget inom 100 % av pantvärdet, under föratsättning att kommun
ställer borgen för lånet i inteckningsläget meUan 95 och 100 %,
b)
fastställa den övre lånegränsen
för enskilt byggda flerfamiljshus tiU 92 % av låneunderlaget inom 92 % av
pantvärdet,
c)
fastställa den övre lånegränsen
för servicehus byggda av enskilda bostadsföretag tUl 95 % av låneunderlaget
inom 95 % av pantvärdet,
d) fastställa
den övre lånegränsen för småhus till 95 % av låneunder
laget inom 95 % av pantvärdet,
e) besluta
att inkomststrecket för förbättringslån för åldringsbostäder
fr. o. m. den 1 juU 1971 höjs tiU 8 000 kronor i beskattningsbar in
komst,
f) besluta
att enskilda fastighetsägare får möjlighet att göra avsätt
ningar till reparationsfond på samma villkor som s. k. allmätmyttiga
företag,
10. i skrivelse till
Kungl. Maj:t
a)
begära att servicekommittén
eller eventuellt en särskUd utredning får i uppdrag att grundligt penetrera
bostadsmiljöns sociala effekter och därvid anlita för ändamålet erforderlig
forskningsexpertis,
b)
uttala att i samband med en
utökad konsumentupplysning om bostadsfrågor vamdeklarationsnormer för bostäder
bör utarbetas,
c)
uttala att önskemålen om
trafikseparering, goda kollektiva kommunikationer samt anpassning till barn
och handikappade i större utsträckning bör beaktas vid planeringen av nya
bostadsområden,
d) uttala
sin anslutning till i motionen framförda uppfattningar be
träffande närhetsservice i bostadsområden,
e) uttala
att även begränsade förbättringar i äldre bostadshus bör
stimuleras.
CU 1971:12 8
1158
av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. vari föreslås att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet
genom inrättandet av en statlig bostads- eller samhäUsbyggnadsbank,
1159
av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. vari föreslås att riksdagen beslutar att i skrivelse till regeringen
hemställa om en snabbutredning att föreläggas höstriksdagen om kraftigt ökad
bostadsvolym föi åren 1972-1974, som är de sista åren i 1 O-årsplanen, för att
tUlgodose en snabb förbättring av bl. a. de ensamståendes och invandrarnas bostadssituation,
1160
av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen i skrivelse tiU
Kungl. Maj;t måtte hemställa om utredning och förslag om att statliga lån
endast skall kunna beviljas till sådana hus som byggs på samhällsägd mark,
1161
av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte besluta att till Lånefonden för
kommunala markförvärv »för budgetåret 1970/71» anvisa ett investeringsanslag av
200 000 000 kronor,
1162
av fru Jonäng m. fl. vari
hemställs att riksdagen måtte
1.
besluta att igångsättning av
småhusbyggen inom det allmänna stödområdet får ske utöver den
bostadsbyggnadsplan som faststäUs av riksdagen,
2.
i skrivelse till Kungl. Maj:t
a)
uttala sig för en generösare
bostadskvottilldelning i orter inom det allmänna stödområdet och inom orter som
erhåUer statligt stöd för näringslivets utveckling,
b)
anhåUa om utredning angående
möjligheterna att i vad gäller dessa orter lämna bostadsbyggandet helt fritt
utöver de av riksdagen fastställda planerna,
1163 av herrar Karlsson i Huskvarna och Gustavsson
i Nässjö vari
hemställs att riksdagen måtte besluta att invalidbostadsbidraget kan utgå
med högst 20 000 kronor per lägenhet i samband med ombyggnad av
tidigare uppförd fastighet,
1164
av herr Lindkvist och fm
Theorin vari föreslås att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställer om
förslag avseende införande av ett system för hyresgästinflytande i privatägda
hyreshus,
1165
ä.v herr Lindkvist m. fl. vari
föreslås att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t om åtgärder för att höja
nuvarande övre lånegräns 95 %
CU 1971:12 9
tiU
98 % av låneunderlaget inom 98 % av pantvärdet för lån tUl kooperativt
bostadsföretag,
1167 av herr Mellqvist m. fl. vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin uppfattning uttalar
önskemålet om en sådan förändring av bostadskvotens fördelning att län, som
icke uppvisar lediga nybyggda bostäder, beviljas förtursrätt tUl
bostadsbyggande framför län som enligt statistiken icke kunnat utnyttja sitt
bestånd av nyproducerade bostäder,
1169 av fru Mogård m. fl. vari hemställs att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att en brett upplagd undersökning och
utredning kring de faktorer som berörs i motionen verkstäUes,
1173
av herr Persson i Karlstad m.
fl. vari föreslås att riksdagen måtte anhåUa om att Kungl. Maj:t utfärdar
tilläggsdirektiv tiU saneringsutredningen varvid de föreslagna åtgärderna
beträffande finansieringen av markförvärvslånefonden beaktas,
1174
av herrar Petersson i Röstånga
och Andersson i Örebro vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
om regler för statsbidrag tiU teleslingor i samlingslokaler, skolor m. m.,
1179 av herr Turesson m. fl. vari hemställs att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse tiU Kungl. Maj:t hemställa om översyn
av principerna för fördelning av bostadsbyggandets låneramar i syfte att emå en
effektiv samordning mellan de lokaliseringspolitiska åtgärderna och bostadsbyggandet.
CU
1971:12 10
Utskottets yttrande Bostadsbyggandets omfattning m. m.
Långtidsbedömningar
Statsutskottet anslöt sig senast
vid 1970 års riksdag (SU 1970: 50, s. 11) till utgångspunkten att det tidigare
uppsatta målet om en miljon nya lägenheter under en tioårsfieriod fram t. o. m.
1974 bör realiseras. När sex år nu har förflutit har mer än 60 % av programmet
genomförts.
Kungl. Maj:t har tillkallat särskilda sakkunniga -
boendeutredningen för att bl. a. bedöma bostadsbyggandets omfattning och
inriktning efter år 1974. Departementschefen erinrar i statsverkspropositionen
om att i de sakkunnigas direktiv tietonas att bostadsbyggnadsbehovet inte kan
bedömas enbart på gmndval av statistisk information utan att det i hög grad
bestäms också av bostadspolitiska mål.
Bostadsbyggnads planen 1971-1975
Riksdagen har enligt antagna
huvudprinciper att nu ta ställning till en bostadsbyggnadsplan för åren
1971-1975 som enligt Kungl. Maj:ts förslag innehåller för varje år en garanti
för att statliga bostadslån skaU kunna beviljas för byggandet av bostäder m. m.
med en viss total våningsyta. Denna yta motsvarar i hemställan angivna antal
lägenheter (87 000, 87 000, 65 000, 50 000 resp. 50 000) multiplicerat med
genomsnittsytan (94,8 m2 våningsyta) för under åren 1967 och 1968 preliminärt
belånade lägenheter. Planen innehåUer vidare för vart och ett av åren 1971,
1972 och 1973 projektreserver på motsvarande sätt uttryckta i m med
utgångspunkt i angivna lägenhetstal. Dessa lägenhetstal avser för 1971 och 1972
såväl statsbelånat som inte statsbelånat byggande (10 000 lägenheter för
ettvart av åren) och för 1973 endast det statsbelånade byggandet (16 000
lägenheter).
De garanterade årsprogrammen och projektreservema är för
de två första åren utmätta för en fördelning över hela landet. För det tredje
året avses de omfatta dels i princip orter med klart expansivt näringsliv och
en långsiktigt positiv befolkningsutveckling, dels - i enlighet med 1970 års
riksdags beslut - övrigt: orter som har ett med konkreta projekt dokumenterat
behov av låneutfästelser för sin planering. De garanterade programmen för de
två sista åren avser endast de förstnämnda orterna med ett klart expansivt
näringsliv. Vid hittills skedd fördelning av ramai enligt dessa principer har
utanför de tre storstadsregionerna 44 koni-munblock ansetts som klart
expansiva. Med tillämpning av 1970 års riksdags beslut har i december 1970
ramfördelning skett till ytterligare 27 kommunblock med ett genom konkreta
projekt dokumenterat plane-
CU 1971:12 11
ringsbehov.
För
ettvart av åren 1971 och 1972 har departementschefen vidare beräknat ett
byggande utan statliga lån av högst 8 000 lägenheter. Omfattningen av detta
byggande är beroende på de beslut om igångsättningstillstånd som bevUjas och
därmed av de föreskrifter om angelägenhetsgradering med vissa lägenhetsramar,
som Kungl. Maj:t meddelar. Lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete -
med prioriteringsfullmakt som ger Kungl. Maj:t möjlighet inte bara att beakta
behovet av säsongutjämning utan även att konjunkturreglera detta byggande
-gäller nu t. o. m. utgången av år 1971.
Bostadsbyggnadsplanen
som garanterat program är definitiv för år 1971. Kungl. Maj:t begär som
tidigare bemyndigande att besluta om utökning av denna ram vilken något
understiger den nivå som ansetts möjlig med hänsyn till den aktuella
konjunkturbedömningen. Sådant beslut förutsätter sålunda en fortlöpande
bedömning av konjunktumt-vecklingen. Departementschefens bedömning därav i
statsverkspropositionen och antaganden om utvecklingen av medeljorna leder
fram tUl ett påbörjande innevarande år av ungefär samma omfattning som år 1970,
dvs. ca 100 000 lägenheter. En sådan igångsättning ansluter till
tioårsprogrammets målsättning.
I
folkpartiets partimotion nr 1157 föreslås en bostadsbyggnadsplan som med
åsyftad högre långsiktig planeringsnivå för femårsperioden 1971-1975 innehåUer
för det totala bostadsbyggandet dels årliga lägenhetsramar som mål och
riktpunkter, dels därinom fallande minimiramar. Minimiramarna och
konjunkturreserverna är för de tre första åren utmätta för fördelning
innevarande år på samtliga kommunblock medan enligt motionen för de två sista
åren en viss mindre begränsning i fördelningen bör ske. Till dessa angivelser
läggs årliga konjunkturreserver. Planen förutsätter vidare att styckebyggda
småhus får byggas fritt.
För år 1971 torde - frånsett småhusen -
motionsförslaget volymmässigt nära ansluta till Kungl. Maj:ts förslag. Även
för år 1972 är den faktiska avvikelsen i fråga om ett garanterat program
svårmätbar. Bortsett från vissa skillnader i de tekniska uttryckssätten torde
motionen närmast skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag genom motionens högre
planeringsnivå för de sista åren i planeringsperioden.
Statsutskottet uttalade vid 1970 års riksdag att
det enligt utskottets mening inte förelåg erforderliga förutsättningar för att
höja den långsiktiga planeringsnivån vid en vägning mellan kraven på stabila
och produktionsbefrämjande betingelser för bostadsbyggandet å ena och
möjlighetema att anpassa investeringarna tiU konjunkturförändringarna å andra
sidan. Statsutskottet erinrade vidare om osäkerheten i planeringsunderlaget
och riskema för felbedömningar under planperiodens senare del. I tidigare
överväganden har även beaktats önskvärdheten av
CU 1971:12 12
att
utrymme lämnas för ännu ej konkretiserade bostadsbyggnadsbehov till följd av
lokaliseringspolitiska beslut m. m. Byggplaneringsutredning-en har i sitt
betänkande Medel för styrning av byggnadsverksamheten (SOU 1970: 33) anfört att
en förbättring av beräkningsunderlaget kan åstadkommas endast genom ett
långsiktigt utvecklingsarbete, som pågår på skilda händer.
I
centems partimotion nr 522 godtas Kungl. Maj:ts förslag tiU bostadsbyggnadsplan
i fråga om principiell uppläggning och byggandets omfattning med undantag av
£itt friliggande småhus föreslås få byggas utom angivna ramar. Vidare föreslås
att det garanterade programmet för åren 1973-1975 skall fördelas över hela
landet och på samtliga kommuner. I motionen anförs att det förhåUandet att
vissa kommuner inte får del av garantiprogrammet iör de tre sista åren i
planperioden är en allvarlig diskriminering av majoriteten av landets
kommunblock. Även dessa har behov inte bara av ett bostadsbyggande utan även av
en långsiktig planering därav. En sådan planering är enligt motionen en förutsättning
för att göra näringsliv(;t mer expansivt. Vidare åberopas att de långsiktiga
rambesked som nu ges uppfattas som samhällspolitiska målsättningar.
I den nyssnämnda motionen nr 522 föreslås vidare
riksdagen besluta om en regelmässig kommunblocksfördelning på länsplanet. Som
gmnd för förslaget anges praktiska och principiella skäl. Motionen vänder sig
mot att fördelningen för de sista åren har gjorts av bostadsstyrelsea som en
följd av att kvoterna destinerats till expansiva och andra orter i enlighet med
bostadsbyggnadsplanens konstmktion.
I
motionen nr 1162 föreslås att småhus skall få byggas utan kvotbegränsningar
inom stödområdet och begärs utredning om ett helt fritt byggande inom detta
område cch inom orter i övrigt som erhåller statligt stöd för näringslivets
utveckling.
Vid
1969 och 1970 års riksdagar har statsutskottet ansett att syftet att främja
visst småhusbyggands och påverka den regionala fördelningen inte bör främjas på
föreslaget sätt.
Vad först angår frågan om från
bostadsbyggnadsplanen skall undan-tas vissa småhus torde enligt civUutskottets
mening i motioner framförda yrkanden därom närmast syfta till att påverka
fördelningen mellan småhus och flerfamiljshus eller den regionala fördelningen
av byggandet - syften som kan och bör främjas genom beslut i andra former på
gmndval av särskilda överväganden. Avsevärd risk firms snarare för att vid
bifall tUl motionerna i vart fall den regionala fördelningen påverkas
ogynnsamt och ett raticnellt byggande hämmas. För det fall att ett bifaU till
motionerna i denna del inte ansetts medföra märkbara ändringar i byggandets
totalvolym har de anförda skälens tyngd i motsvarande mån minskat. Det kan
dock under nu föreliggande förhållanden och mot bakgrund bl. a. av uppgifter
och ansökningar om igångsättnings-
CU 1971:12 13
tillstånd
för småhus antas att ett bifall till motionema skulle kunna medföra sådana
påfrestningar på samhällsekonomin och byggnadsiesur-serna som nu inte kan
tolereras.
I
fråga om strävandena mot en högre långsiktig planeringsnivå kan civilutskottet
i allt väsentligt ansluta sig till vad statsutskottet enligt ovan uttalat till
1970 års riksdag. Positiva verkningar av en högre långsiktig planeringsnivå
förutsätter att denna planering kan lokalt konkretiseras, något som i vart fall
inte är möjligt innan den regionala och kommunalekonomiska planeringen funnit
sina former.
En högre långsiktig planeringsnivå innebär som
antytts att den lokala fördelningen kunde nå ytterligare kommunblock. En
ytterligare spridning av enligt Kungl. Maj:ts förslag beräknade garantiramar
för planeringsperiodens tre sista år skulle - förutom att förutsättningar ännu
saknas enligt det anförda - få uppenbart otillfredsställande konsekvenser för
kommunblock med ett reellt långtidsplanerat byggande och kan därför inte tillstyrkas.
Med
de nämnda utgångspunkterna föreligger inte heller möjlighet att tillgodose
förslaget om att alla ramar skulle ytterst fördelas av länsmyndighet.
Utskottet
har ingen erinran mot den föreslagna medelsramen för år 1971.
Vänsterpartiet
kommunisterna för i partimotionen nr 1159 fram förslag om en snabbutredning om
kraftigt ökad bostadsvolym för åren 1972-1974, en utredning vars resultat bör
föreläggas riksdagen och i första hand syfta till att tillgodose en snabb
förbättring av bl. a. de ensamståendes och invandrarnas bostadssituation.
Enligt motionen kan dessa gruppers bostadsbehov inte tillgodoses genom en
omfördelning av det föreslagna programmet.
Enligt
utskottets mening måste motionärernas syfte att tillgodose vissa gmppers
bostadsbehov främjas inom ramen för det bostadsbyggande som enligt vad ovan
anförts kan bedömas som möjligt. Dessa bostadsbehov har likom andra lagts till
grund för avvägningarna. En utredning av föreslagen typ torde inte kunna
tillföra bedömningen några nya omständigheter som nu kan påverka de aktuella
garanterade programmen eller Kungl. Maj:ts konjunkturbedömningar.
Riksdagen föreslås i motionen nr 1157 begära en
redogörelse över erfarenheterna av ytramar som försöksvis använd
fördelningsgmnd. I motionen åberopas effektema därav genom minskad ytstandard
och möjligheten att småhusbyggandet kan komma att reduceras.
Den
nämnda försöksvis använda fördelningsmetoden har tillämpats för hela landet
först för år 1970 och har därmed ännu inte kunnat inverka på alla tidigare
projekterade byggnadsföretag. Utskottet har utgått från att Kungl. Maj:t när
förutsättningar därför föreligger lämnar en
CU 1971:12 14
redogörelse
för försöksverksamheten utan något riksdagens initiativ i detta sammanhang.
Ombyggnad
m. m.
Omfattningen av bostadslån för ombyggnad och
räntebärande förbättringslån anges endast i medelsramar, för vart och ett av
åren 1971 och 1972 angivna till 170 milj. kr. Kungl. Maj:t föreslås som förat
få bemyndigande att öka denna ram för år 1971. Medelsramen har under de senare
åren varit 170 mUj. kr. Medelsåtgången har emellertid, liksom utbetalningarna
av lånen, legat på en lägre nivå.
I
motionen nr 1149 föreslås riksdagen begära att för budgetåret 1972/ 73
ombyggnadsramen ökas ochi nybyggnadsramarna något minskas.
Av
det anförda framgår att motionäremas syfte torde tillgodoses enligt Kungl.
Maj:ts förslag, vUket utskottet tillstyrker.
I
moderata samlingspartiets partimotion nr 521 hemstäUs att boende-utredningen får
i uppdrag att utreda möjligheterna att successivt öka långivningen tUl
förbättrings- och ombyggnadsverksamheten.
Enligt
utskottets mening kan även syftet med det sistnämnda motionsyrkandet i vad det
avser att tilll:öra ytterligare bedömningsunderlag anses tillgodosett utan
föreslaget ujjpdrag. Saneringsutredningens under år 1971 väntade
huvudbetänkande torde lämna väsentliga bidrag därtill. Långsiktiga bedömningar
i frågan ligger redan i boendeutredningens uppdrag.
Bostadsbyggandets
inriktning m. m.
Regional
fördelning
Tidigare riksdagar (SU 1965: 38, s. 10, 1966: 38,
s. 14) har uttalat att kraftigare produktionsinsatser hiehövdes i områden med
bostadsbrist. Vid den regionala fördelningen av bostadslånemedlen borde
myndigheterna ta särskUd hänsyn till föreliggande bostadsbrist i
storstadsområden och andra tätorter samt till det bostadsbehov som uppkommer i
samband med näringslivets expansion. \'idare underströks angelägenheten av att
vid den regionala fördelningen hänsyn tas till näringspolitiska betingelser och
samhällets lokaliseringspolitiska mål. Vidare skall skälig hänsyn tas tUl
betydelsen av kontinuitet i planering och produktion.
Kungl.
Maj:t har (cirkulär 1969: 438) anbefallt samtliga statsmyndigheter att vid
beslut som rör lokalisering av offentliga investeringar eller som på annat sätt
har betydelse för den regionala utvecklingen beakta det programmaterial m. m.
som utarbetats inom länsplanering 1967 samt vad statsmaktema uttalat i
anledning härav.
Långtidsutredningen har
(SOU 1971: 16) i följande tabell redovisat
bostadsbyggandet
jämfört med befolkningen 1970, totala befolkningsförändringen 1960-1970,
nettoinkomsten för fysiska personer 1969, bostadsstocken 1965 samt rivningar
1965-1969. Redovisningen har skett efter fördeliaing på regiongmpper: H 1
Stockholm, H 2 Göteborg och Malmö, H 3 större städer utanför storstädema, H 4
mindre kommunblock i södra Sverige, H 5 Norrlands kustiand och H 6 Norrlands
inland.
H 1
H2
H3
H4
H5
H6
Hela riket
Bostadsbyggandet.
Bruttoant.
lägenh.
19611969 160 681
Proc. av
rikets bostadsbyggande 19,6
Befolkningen,
milj. personer
1970 1,43
Proc. av
rikets befolkning 1970 17,7
195 868 35,0 17,8 22,4 0,52 18,2
Totala befolkningsförändr.
19601970
Proc. av rikets totala bet. för.
19601970
Nettoink. för fysiska pers.,
miljarder kr. 1969
Proc. av rikets totala nettoink.
1969
Bostadsstocken, milj. lägenheter
1965
Procent av rikets bostadsstock
1965
8 123
Rivning, antal lägenheter 19651969
15,9
Proc. av rikets rivning 19651969
143 707
17,6
274 587
33,6
156 765
19,1
55 438
6,8
27 208
3,3
818 386 100
1,13 14,0
2,62 32,5
1,82 22,6
0,62
7,7
0,44 5,5
8,06 100
165 589
259 185
22 473
9 181
74 768
559 166
29,6
46,4
4,0
1,6
-13,4
100
12,1
24,3
15,9
5,7
3,7
79,5
15,2
30,6
22,0
7.2
4,6
100
0.40
0,91
0,66
0.21
0,16
2,86
14,0
31,8
23,1
7,3
5,6
100
12 500
19 619
7 932
2 125
759
51058
24,5
38,4
15,5
4,2
1,5
100
Utredningen redovisar vidare i
följande tabell nyproduktionen av lägenheter 1961-1969 fördelade på de ovan
angivna regiongrappema. Index för år 1961 har satts tiU 100.
Region-
grupper
1961
1962
1963
1964
1965
1966
1967
1968
1969
H 1
15 161
14 909
14 366
14 864
17 221
16 827
18 614
24 086
24 633
(100)
(98,3)
(94,8)
(98,0)
(113,6)
(111,0)
(122,8)
(158,9)
(162,5)
H2
Il 650
12 832
12 151
13 817
16 392
16 297
18 235
20 407
21926
(100)
(110,2)
(104,3)
(118,6)
(140,7)
(139,9)
(156,5)
(175,2)
(188,2)
H3
24 087
24 095
27 708
30 546
33 230
30 565
34 627
34 518
35 211
(100)
(100,0)
(115,0)
(126,8)
(138,0)
(126,9)
(143,8)
(143,3)
(146,2)
H4
15 004
15 519
17512
19 219
19 993
17 122
18 051
16 734
17 611
(100)
(103,4)
(116,7)
(128,1)
(133,3)
(114,1)
(120,3)
(111,5)
(117,3)
H5
4 414
4 759
6 420
5 745
6 596
5 894
7 445
7 446
6719
(100)
(107,8)
(145,4)
(130,2)
(149,4)
(133,5)
(168,7)
(168,7)
(152,2)
H6
3 085
2 697
3 295
2 961
3 383
2 646
3 183
3 015
2 943
(100)
(87,4)
(106,8)
(96,0)
(109,7)
(85,8)
(103,2)
(97,7)
(95,4)
Hela
73 401
74 811
81 542
87 152
96 815
89 351
100 155
106 206
109 043
riket
(100)
(101,8)
(110,3)
(118,1)
(131,3)
(121,1)
(135,8)
(144,0)
(147,8)
CU 1971:12 16
I flera motioner förs fram förslag om uttalanden m.
m. i fråga om den regionala fördelningen av bostadsbyggandet. I centerns
partimotion nr 522 föreslås riksdagen uttala att vid fördelningen för planperiodens
två första år hänsyn skall tas till det förhållandet att standardhöjning och
förnyelse av bostadsbeståndet är nödvändig även på orter som statistiskt sett
inte räknas som expansiva. Folkpartiets partimotion nr 1157 innehåller förslag
till uttalande att bostadsproduktionen i takt med tillgängliga mark- och
planeringsresurser bör inriktas på områden där bostadsbristen är störst eller
eljest skulle bli besvärande. Detta uttalande föreslås kombinerat med ett
uttalande att ansträngningar bör göras för att minska efterfrågetrycket i
storstadsområdena genom en aktiv lokaliseringspolitik, som ger sysselsättning
utanför dessa områden. Moderata samlingspartiets partimotion nr 521 utgår från
den tidigare i gemensamma borgerliga reservationer hävdade meningen att en
inriktning mot bristorter och expansiva orter inte får tolkas så att de
numerärt mindre bostadsbehoven och behovet av bostadsfömyelse i andra orter än
de statistiskt expansiva inte tillräckligt beaktas. Motionen utmynnar i denna
del i förslag att den tillsatta bostadspolitiska utredningen får i uppdrag att
utreda frågan om den regionala fördelningen med särskild hänsyn tagen till de
mindre kommunernas behov av bostadskvot.
Utskottet
har funnit att de uttalanden som statsmaktema enligt ovan tidigare gjort väl
kan förenas med de förslag till uttalanden som förts fram i motionerna nr 522
och 1157. Utvecklingen visar också att syftet med dessa uttalanden
tillgodosetts vid kvotfördelningarna. Vid dessa fördelningar kommer alltid
stridiga lokala intressen att konfronteras, och avvägningarna har hittiUs
inneburit att samtliga intressen i möjlig och rimlig grad beaktats även behovet
av standardhöjning och förnyelse på enligt motionen nr 522 statistiskt sett
inte expansiva orter. Inriktningen mot områden där bostadsbristen är störst
eller eljest är besvärande framgår av redovisade uppgifter om fördelningen.
Syftet att driva en aktiv lokaliseringspolitik - och därmed minska
efterfrågetrycket i storstadsområdena - har markerats i ett flertal uttalanden
i sådant ämne. Mot denna bakgrund har utskottet funnit att syftet med nämnda
motionsförslag redan får anses tillgodosett.
Förslaget
i motionen nr 521 om tilläggsdirektiv tUl boendeutredningen utgår från
synpunkter som enligt utskottets mening redan beaktats vid de konkreta
avvägningarna. Något behov av en angiven utredning kan därför inte anses
föreligga. Det bör noteras att boendeutredningens redan givna uppdrag torde
komma att ge en ytterligare belysning av frågan om bostadsbyggandets regionala
inriktning i ett vidare sammanhang.
I
den fömt i samband med bostadsbyggnadsplanen behandlade mo-
CU 1971:12 17
tionen nr 1162 föreslås utifrån lokaliseringspolitiska och
arbetsmark-nadsmässiga bedömningar ett uttalande för en generösare
kvottiUdel-ning i orter inom det allmänna stödområdet och inom orter som
erhåller statligt stöd för näringslivets utveckling. Med i huvudsak samma utgångspunkter
och under åberopande av sambandet med den konkreta regionala
utvecklingsplaneringen föreslås i motionen nr 1179 en översyn av principema
för fördelning av bostadsbyggandets låneramar i syfte att emå en effektiv,
samordning mellan de lokaliseringspolitiska åtgärderna och bostadsbyggandet.
Härtill anknyter vidare förslaget i motionen nr 1167 om att riksdagen uttalar
sig för en prioritering av vissa län som inte uppvisar lediga nybyggda bostäder.
I den sistnämnda motionen hävdas mot bakgmnd av förhållandena i Kopparbergs
län att storstadsregionemas bostadsbehov sedan i vart fall mitten av 1960-talet
betonats och förstärkts på ett sätt som inte står i samklang med den allmänna
socialpolitiken och regionalpolitiken.
Som tidigare anförts har anknytningen till
lokaliseringssyftena - som de träder fram i regionalpolitiken - markerats i
samband med frågorna om regional utvecklingsplanering m. m. och konkretiserats
i ett Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna. I av riksdagen tidigare
godtagna riktiinjer har också stmkits under angelägenheten av att vid
bostadskvotens fördelning ta hänsyn till de näringspolitiska betingelserna och
samhällets lokaliseringspolitiska mål. Länsstyrelsereformen har öppnat ytterligare
möjligheter att regionalt göra samordnade avvägningar. Utskottet har i annat
sammanhang (CU 1971: 7, s. 2) ansett sig ha skäl för antagande av bl. a. att
en fortsatt integrering av de statliga samhällsplaneringsinsatserna på riks-
respektive länsnivå blir nödvändig för ett effektivt och smidigt samspel med
den kommunala planeringen. Underlaget för prioriteringsbesluten blir därmed och
genom pågående utvecklingsarbete förbättrat. Nämnda principiella
utgångspunkter, om vilka full enighet rått, torde enligt utskottets mening
innebära att grunderna för de nämnda motionerna nr 1162, 1179 och 1167 kan
anses tillgodosedda utan någon riksdagens ytterligare åtgärd i enlighet med vad
i motionerna hemstäUts.
Fördelning på hustyper
Statsmakterna har överlämnat det
konkreta valet mellan småhus och flerfamiljshus tiU kommunerna i den mån
anspråken inte kan tiUgodoses inom låneramarna. Som skäl härför har angetts att
hänsyn alltid måste tas till varierande lokala behov och produktionsläget.
Under större delen av efterkrigstiden har andelen småhus i
nyproduktionen uppgått till 25 å 30 % räknat i lägenheter. Fördelningen meUan
lägenheter i småhus och flerfamiljshus färdigställda åren 1961-1970 framgår av
följande tabeU.
2 Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 12
CU
1971:12
18
Totalt
därav
lägenheter i
Är
lägenheter
småhus
%
flerfamiljshus
%
1961
73 778
20 436
28
53 342
72
1962
75 124
21 559
29
53 565
71
1963
81405
23 182
28
58 223
72
1964
87 167
26 V51
31
60 416
69
1965
96 843
27 575
28
69 268
72
1966
89 361
27 1121
30
62 240
70
1967
100 213
28 305
28
71908
72
1968
106 166
28 680
27
77 486
73
1969
109 055
31 699
29
77 356
71
1970
109 841
34 622
32
75 219
68
Andelen lägenheter i småhus,
angiven i påbörjade lägenheter, ökade under år 1969 markant från 28 tiU 33 %
och var för år 1970 31 %. Enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen är
andelen småhus 33 % för programperioden 1970-1974 jämfört med 32 % för programperioden
1969-1973. En ökning av småhusandelen mot slutet av perioden är mer markerad i
den senare än i den förra programomgången. Detta kan enligt bostadsstyrelsen
tyda på att andelen småhus sakta kommer att öka.
Departementschefen anför till statsrådsprotokollet bl. a.
att byggin-dustrialiseringsutredningens förslag Rationellt småhusbyggande (SOU
1969: 63) har remissbehandlats och att förslag till de beslut vartiU betänkandet
bör föranleda senare kommer att anmälas för Kungl. Maj;t.
Statsutskottet fann vid 1910 års riksdag inte anledning
till något riksdagens uttalande i detta sammanhang. Samma riksdag godkände
Kungl. Maj:ts förslag att upphäva tidigare föreskrifter om minsta yta och
rumsantal, ett förslag som lagts fram i syfte att undanröja hinder för en
utveckling mot ökad produktion av småhus för mindre hushåll.
I partimotioner förordas pä skilda sätt ett ökat
småhusbyggande. Folkpartiet föreslår i partimotionen nr 1157 en ökning med
efterfrågan som gmnd och med riktpunkt tills vidare att uppnå en småhusandel
om 40 % år 1975. Centern föreslår i motionen nr 522 att riksdagen skaU anhålla
om åtgärder för att stimulera till en sådan ökning av småhusbyggandet att
småhusandelen blir i överensstämmelse med konsumentemas krav. I motionen nr 521
föreslår slutiigen moderata samlingspartiet att boendeutredningen får i uppdrag
att utreda möjligheterna att successivt öka andelen småhus i nyproduktionen så
att denna andel mer än nu anpassas till konsumentemas reella efterfrågan.
Civilutskottet har på de skäl riksdagen tidigare godkänt
inte funnit anledning till något uttalande i fråga om fördelningen på hustyper.
Kommunerna har sålunda att i samklang med den fysiska detaljplaneringen ta
StäUning till angelägenheten av framstäUda låneanspråk i den
CU 1971:12 19
mån de inte helt kan tillgodoses.
Ett särskilt uppdrag till boendeutredningen i denna del
kan inte anses påkallat. Denna utrednings uppgift att precisera de
bostadspolitiska målen med utgångspunkt i förändringar av konsumentemas
anspråk och behov, i ändrade levnadsvanor och den tekniska utvecklingen torde
ändock leda tUl konkretiseringar av intresse i detta sammanhang.
Rumsantal och yta
Även fördelningen på lägenhetstyper
ankommer på den kommunala planeringen. Mot bakgmnd närmast av
kostnadsutvecklingen och efter-frågesituationen har dock riksdagen tidigare
anslutit sig till aUmänna uttalanden i denna fråga.
Vid 1966 och 1967 års riksdagar uttalade sålunda
statsutskottet att den fördelning mellan små och stora lägenheter som då
utvecklats i allt väsentligt borde bibehållas de närmaste åren. Det ströks
under att en alltför ensidig inriktning på lägenheter med färre rum kunde
medföra bristfenomen av annan art. Inom en given resursram var det enligt utskottet
mer angeläget att öka antalet rum än golvytan per rum. 1968 års riksdag anförde
med avsedd anslutning till vad tidigare uttalats att återhåUsamhet i fråga om
rumsytorna är starkt befogad för att byggnadskostnaderna skall kunna
begränsas. Mot bakgmnd av en konstaterad minskning i efterfrågan på större
lägenheter fann statsutskottet vid 1969 års riksdag att den lokala bedömningen
av den faktiska efterfrågesituationen måste få påverka den aktuella
planeringen men att skäl därför inte fanns att frångå tidigare uttalanden.
Till denna mening anslöt sig statsutskottet även vid 1970 års riksdag. I
sammanhanget har erinrats om de åtgärder som statsmakterna vidtagit för att
sänka byggnadskostnaderna och lämna ett delvis bostadsanknutet
konsumtionsstöd.
En förskjutning mot mindre lägenhetstyper i flerfamiljshus
med preliminärt beslut om bostadslån började under år 1967 och fortsatte under
år 1968 enligt bostadsstyrelsens i statsrådsprotokollet (s. 138) redovisade
uppgifter. Den genomsnittliga lägenhetsytan i flerfamiljshus med statliga lån
fortsatte att minska under år 1968 (s. 139).
Utvecklingen i stort får ses mot bakgmnd bl. a. av en
jämförelse med använda trångboddhetsnormer. Uppgifter från bostadsräkningarna
åren 1945, 1960 och 1965 har sammanställts i följande tabeU. Norm 1 avser
därvid att ett hushåll räknas som trångbott om antalet boende i lägenheten
överstiger två per bostadsrum, köket oräknat. Enligt denna norm kan enpersons-
och tvåpersonshushåll således aldrig räknas som trångbodda. Enligt norm 2 räknas
ett hushåll som trångbott om antalet boende i lägenheten överstiger två per
bostadsrum, kök och ett rum oräknade.
CU 1971:12 20
Andel,
% trångbodda hushåll med olika antal barn
Hushåll
med
barn
0
H-
1
2
3-t-
Norm
1
1945
7
40
35
35
62
1960
2
18
15
13
37
1965
1
11
9
7
23
Norm
2
1945
1960
21
55
53
50
68
1965
15
43
43
37
57
I moderata samlingspartiets piartimotion nr 521
föreslås att boendeutredningen får i uppdrag att utreda orsakerna till och
föreslå åtgärder mot en minskning av lägenhetsstorlekarna. Härtill anknyter i
viss mån motiven för det ovan behandlade yrkandet i motionen nr 1157 om en
redovisning av erfarenheter av systemet med ramar uttryckta i våningsyta.
Enligt
utskottets mening är de: ovan refererade uttalandena från bl. a. 1968, 1969 och
1970 års riksdagar fortfarande aktuella. I stort bör alltså den
lägenhetsfördelning som uppnätts vid mitten av 1960-talet fortfarande
eftersträvas. Det är mer angeläget att öka antalet rum än golvytan per rum.
Därmed skulle även ett ökat antal lägenheter med få rum kunna frigöras för
småhushållen. Arbetet med ändringsbara lägenhetsindelningar bör fortsätta. Ett
föreslaget särskilt uppdrag till boendeutredningen kan inte anses erforderligt
bl. a. med hänsyn dels till redan lämnade direktiv, dels tUl insatserna mot en
oförmånlig kostnadsutveckling, dels till det fömt konstaterade sambandet med
det delvis bostadsanknutna konsumtionsstödet. Familjepolitiska kommittén har
efter 1970 års riksdags beslut (SU 1970; 5) fått i uppdrag att även pröva
möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn
under 16 år och därvid aktualisera frågor om bidragets effekter i olika
familjekombinationer, vid olika civilstånd och vid olika hyreskostnader.
Miljö
Statsutskottet anförde till 1970 års riksdag att
miljöfrågorna bör tas upp som en betydelsefull del i den bostadspolitiska
målsättningen och erinrade om att frågoma ägnas uppmärksamhet i olika berörda
organ.
Direktiven
för boendeutredningen utgår bl. a. från en erinran om att av grundläggande
betydelse för förverkligandet av de bostadspolitiska målen är samhällets
möjhgheter att styra bostadsproduktionens och bostadsförvaltningens sociala
inriktning. Därvid har erinrats om de bostadspolitiska program som har lagts
fram av HSB, Riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund och Svenska
byggnadsarbetareförbundet, i vilka
CU
1971:12 21
bl. a. dessa frågor berörs.
I centerns partimotion nr 522 föresläs en parlamentarisk
utredning angående bostadsmiljön i enlighet med de riktlinjer som presenterats
i motionen. Dessa riktlinjer betonar den sociala miljön, faran av kategoriindelning
i boendet och kontaktmöjligheterna. Utredningen föreslås utgå från pågående
utredningar och studier av bostadsmiljöns betydelse för den sociala
anpassningen. Arbetet bör inte begränsas till den yttre miljön utan syfta till
en totalbedömning.
Folkpartiet föreslår i partimotionen nr 1157 att servicekommittén
eller eventuellt en särskild utredning får i uppdrag att gmndligt penetrera
bostadsmiljöns sociala effekter och därvid anlita för ändamålet erforderlig
forskningsexpertis. I motionen betonas i anslutning till dessa frågor vikten
av en ökad boendeservice.
I motionen nr 1169 föreslås riksdagen begära en brett
upplagd undersökning och utredning kring konsumentemas attityder till olika bostadsformer
och bostadsmiljöer, efterfrågan på lägenheter av olika typer, effektema av
omstruktureringen av boendet m. m.
Utskottet delar den gmndsyn som främst präglar motionen nr
522 i denna del och som ansluter till statsmaktemas tidigare uttryckta uppfattning.
Enligt utskottets mening torde dock föreslagna utredningar inte nu vara en
lämplig väg att främja avsedda syften. Ett växande aktivt intresse för dessa
frågor - manifesterat i kontinueriigt ökande insatser inom den statligt stödda
byggnadsforskningen, pågående arbete inom bostadsstyrelsen och skilda
organisationers och folkrörelsers aktiva medverkan - torde i förening med
boendeutredningens arbete leda i den riktning som motionerna syftar till. Ett
särskilt riksdagens initiativ i dessa frågor är därför obehövligt.
I den nämnda motionen nr 1157 föreslås vidare riksdagen
dels uttala att önskemål om trafikseparering, goda koUektiva kommunikationer
samt anpassning till barn och handikappade i större utsträckning bör beaktas
vid planeringen av nya bostadsområden, dels uttala sin anslutning tiU i
motionen frarriförda uppfattningar beträffande närhetsservice i
bostadsområden.
Föreslaget uttalande om beaktande av vissa allmänt
omfattade planeringsönskemål synes utskottet obehövligt. Ett uttalande om
service-frågoma torde i den mån de inte anses tillgodosedda genom vad utskottet
ovan anfört i miljöfrågorna få behandlas i samband med konkretiserade
överväganden i ämnet. Inga meningsmotsättningar torde råda om vikten av att
boendeservicen är väl utbyggd och så utformad att den är tUlgänglig för aUa i
bostadsområdet.
Kostnader och konkurrens
En redogörelse för
kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m. har lämnats i
statsverkspropositionen (s. 140-141, 189-190.)
CU 1971:12 22
Byggkonkurrensutredningen
tillkallades i december 1969. I direktiven uttalades att riktlinjerna för
bostadspolitiken inrymmer också kravet på effektiv konkurrens inom
bostadsbyggandet men att man i detta avseende kan sätta i fråga om
utvecklingen helt har svarat mot målsättningen. Utredningen har att kartlägga
och analysera utvecklingen hittiUs och utvecklingstendenserna för framtiden.
Med utgångspunkt däri skaU bl. a. bedömas viUcen invei"kan producerande
företags markinnehav har på kommunernas reella möjligheter att avgöra frågor
om bostadsbyggande på denna mark o
I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 föresläs nu
att boendeutredningen skall få tilläggsdirektiv att analysera och pröva olika
konkurrensbetingelsers inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning
och förutsättningar för införande av starkare inslag av konkurrens i hela
byggproduktionsledet. Mot bakgmnd av de allmännyttiga bostadsföretagens
dominans anförs att verklig garanti för anpassning till konsumentönskemålen kan
ges endast vid fri konkurrens mellan byggherrar på lika viUkor. Därvid skapas
också större möjlighet att hålla tiUbaka kostnadsstegringarna.
Folkpartiet för i partimotionen nr 1157 fram förslag dels
om en bostadskostnadsnämnd, dels att anbudskonkurrens i regel skall sättas som
villkor för vissa bostadslån och därvid även medföra höjning av låneunderlag
och pantvärde. I motionen anförs vidare att det är angeläget att
konkurrensutredningen snarast slutför sitt arbete.
Som ovan angetts inrymmer antagna riktlinjer för
bostadspolitiken också kravet på en effektiv konkurrens inom bostadsbyggandet.
De motiv som anförts för de nyssnämnda förslagen i motionen nr 1157 får i
väsentliga delar anses tUlgodosedda genom till konkurrensutredningen lämnat
uppdrag. Motiven i övrigt liksom grunden för hemställan i motionen nr 521 får
närmast anses spegla skilda samhällsekonomiska värderingar m. m. av
övergripande natur som inte torde kunna förenas genom ett föreslaget
utredningsuppdrag.
Konsumentupplysning
Departementschefen anförde till
1970 års riksdag att det från bostadskonsumenternas synpunkt behövs upplysning
och information som kan ge bättre underlag för bedömning av kostnader och
kvaliteter hos bostäder och olika bostadsalternativ, en information som kan
öka konsumentemas inflytande och rikta in sig på värdet av god bostad och god
boendemiljö. Sådana initiativ har också tagits. Frågan om konsumentupplysning
behandlas av en inom bostadsstyrelsen år 1970 tillsatt
CU 1971:12 23
utredningsgrupp.
Inom denna grupp pågår nu bl. a. även ett arbete som syftar tiU att möjliggöra
en enhetlig form för uppgifter om bostaden. Styrelsen har anmält sin avsikt att
under år 1971 redovisa resultatet av övervägandena i dessa frågor.
Partimotionen
nr 1157 från folkpartiet innehåller förslag att riksdagen skall uttala att i
samband med en utökad konsumentupplysning varudeklarationsnormer för bostäder
bör utarbetas.
I
anslutning till de viktiga insatserna för att genom en vidgad konsumentupplysning
på bostadsområdet påverka konsumentemas värdering av bostaden i förhållande
till andra konsumtionsområden pågår som nämnts arbete med att förenhetliga
väsentliga uppgifter om bostäderna. Detta arbete sker i samråd med skilda
berörda organisationer. Motions-förslaget i denna del får anses helt
tillgodosett.
Genomgångsbostäder
m. m.
Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att godkänna
riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra
personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär. Förslaget återförs till
ungdomsbostadsutredningens betänkande (SOU 1970: 43).
Kungl.
Maj:ts förslag (s. 196-208) innebär i huvudsak följande. Ett allmänt riktmärke
bör vara att bostadsfrågan för ungdomar liksom för andra småhushåll skaU lösas
genom att ett erforderligt antal lägenheter blir tillgängliga inom det normala
bostadsbeståndet i vanliga bostadsområden. Därigenom motverkas även en inte
önskvärd kategorisering av boendet. Vissa frågor av långsiktig art rörande
bostadsförsörjningen för ungdomar m. fl. bör prövas ytterligare i ett större
sammanhang. Utan dröjsmål bör dock vidtas speciella åtgärder för att tillgodose
det mer tillfälliga bostadsbehovet för ungdomar, såväl studerande som
yrkesarbetande, samt andra personer som behöver bostad i samband med t. ex.
flyttning av sysselsättningsskäl, skilsmässa eller invandring. Bland dessa
åtgärder anges främst produktion av specialbostäder - genomgångsbostäder - som
upplåts i möblerat skick. Ansvaret för planeringen och genomförandet av
produktionen av dessa genomgångsbostäder fömtsätts som för
bostadsförsörjningen i övrigt ligga hos kommunerna. Departementschefen stryker
under att det är av vikt att boendeservicen är väl utbyggd och så utformad att
den blir tillgänglig för alla inom bostadsområdet, vilket dock inte hindrar att
genomgångsbostäderna kan behöva i begränsad omfattning förses med vissa särskUda
koUektiva komplement. För genomgångsbostäderna skaU gälla de aUmänna låneviUkoren
för bostadslån. För inventarier i dessa bostäder skall lån kunna utgå enligt de
regler som nu gäller för inventarier i studentbostäder.
I anslutning tUl vad
sålunda förordats och i syfte främst att undvika
CU 1971:12 24
den
kategorisering som följer av den nuvarande långivningen med särskilda villkor
för studentbostäder föreslås att denna särskUda långivning skall upphöra och
att de särskUda produktions- och förvaltningsföretagen för studentbostäder bör
avvecklas. Bl. a. för att inte hindra projekterad och planerad produktion och
för att tillgodose de studiesociala intressena bör dock de gällande särskilda
villkoren få tillämpas under en övergångstid av tre år. Under denna
övergångstid förutsätts vidare överenskommelser kunna träffas på det lokala
planet om avveckling eller omorganisation av studentbostadsföretagen. För att
inte motverka integrationssträvanden föreslås vidare att gäUande viUkor för lån
tiU studentbostäder inte: skall utgöra hinder för att även nu befintliga
sådana bostäder upplåts tiU andra grupper av boende.
Utskottet
har ingen erinran mot vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit. I vissa fall kan
dock särskilda skäl motivera att pantvärde för genomgångsbostäder beräknas som
för studentbostadshus. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i sådana faU meddela
erforderliga beslut.
Bostadsbyggandets
finansiering
Departementschefen redovisar (s. 191-192) uppgifter
om försörjningen med byggnadskrediter, kälken nu för fjärde året i följd
grundats på mellan delegationen för bostadsfinansiering och kreditinstituten
träffad överenskommelse. En särskild expertgrupp har tillsatts och kontinuerligt
följt utvecklingen.
I
riksbankens förvaltningsberättelse för år 1970 har intagits en översiktlig
redogörelse för bostadsfinansieringen.
Den
även vid tidigare riksdagar framförda hemställan att riksdagen skall begära
förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom en statlig
bostads- och samhäUsbyggnadsbank - avsedd att finansiera även följdinvesteringar
- förs nu åter fram i vänsterpartiet kommunisternas partimotion nr 1158. 1
motionen erinras bl. a. om statsutskottets yttranden i frågan vid tidigare
riksdagar. Statsutskottet yttrade sålunda vid 1967 och 1968 års riksdagar att
fördelarna med en statlig totalfinansiering är så piåtagliga att de borde
avstås endast av mycket tungt vägande skäl. Vid 1969 års riksdag vidhöll
utskottet samma uppfattning och ansåg att, om den då inledda förhandlingen med
kreditinstituten inte ledde till godtagbara resultat, andra förslag borde
övervägas på nytt. Vid 1970 års riksdag fann statsutskottet inte heller då
anledning att överge sin principiella inställning trots att överenskommelsen
med kreditgivarna om det då beslutade samarbetet meUan postbanken och
kreditbanken hade: väsentligt förbättrat förutsättningarna för en rationell
kreditförsörjning till bostadsbyggandet. Bedömningen av frågan om andra
åtgärder behövdes borde ske mot bakgrund av utskottets principieUa ställning
och de fortsatta erfarenheterna.
CU 1971:12 25
Utvecklingen har visat att överenskommelserna med
kreditinstituten - som departementschefen anför - lett till att uppkomna
svårigheter undanröjts och alla projekt fått sin kreditfråga ordnad. De i
statsverks-propositionen förutsatta ökade informationsinsatserna kan, som
departementschefen likaledes anför, leda tiU att uppkommande kreditproblem kan
lösas snabbare. Med hänsyn härtill finns det inte skäl att ytterligare överväga
frågan om en statlig totalfinansiering av byggandet genom en bostads- och
samhäUsbyggnadsbank. Vad utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till
känna. Motionen nr 1158 avstyrks.
I
folkpartiets partimotion nr 1157 förs fram det Ukaledes tidigare framförda
förslaget att närmare utreda formerna för ett samordnat statligt
finansieringssystem i form av totala årliga ramar till kommunerna avseende lån
och bidrag till bostadsbyggandets kompletteringsinvesteringar. Förslaget utgår
från bl. a. den bristande samordningen av de statliga finansieringsformerna och
därav föranledda svårigheter tUl samordning vid byggandet av den totala
samhällsmiljön.
Statsutskottet
noterade vid 1970 års riksdag den då aviserade översynen av stödformema med
överväganden öm temporära lösningar för integrerade projekt och utgick från att
behovet av administrativ samordning även i övrigt uppmärksammades.
Statsutskottet fann att integrationsfrågan anknöt även tiU regionala och
kommunala planerings-aspekter och erinrade bl. a. även om den pågående försöksverksamheten
med kommunalekonomisk långtidsplanering och tUl byggplanerings-utredningen,
vars förslag nu övervägs inom inrikesdepartementet.
Servicekommittén
(SOU 1970: 68) har anfört att huvudmålet för det statliga anläggningsstödet bör
vara att det har formen av ett enda enhetligt lån och ges samma betydelse och
får likartade villkor som bostadsstödet.
En
samordnad finansiering av kompletterande lokaler har varit föremål för
bedömningar inom slutförda och pågående utredningar. Provisoriska lösningar
har prövats enligt riksdagens tidigare medgivanden. Den fortsatta beredningen
av dessa frågor torde kunna ge underlag för överväganden utan en särskild
utredning för ändamålet. Motionsförslaget torde i dessa delar kunna anses
tillgodosett. Utvecklingen i övrigt på detta område är avhängig av bl. a.
försöken med kommunalekonomisk långtidsplanering och kommande beslut om den
regionalekonomiska utvecklingsplaneringen. En särskild utredning i dessa delar
är nu inte erforderlig.
Statliga
bostadslån
Paritetslånesystemet
m. m.
Våren 1970 tiUkallades paritetslåneutredningen för
att utreda vissa frågor rörande paritetslånesystemet. Utredningen beräknas
slutföra sitt
CU 1971:12 26
arbete under år 1971.
I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 föreslås
boendeutredningen genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att utreda frågan om det
statliga bostadslånestödet och den framtida kreditgivningen till bostadsbyggandet
och därvid särskilt föreslå åtgärder för en avveckling av paritetslånesystemet
och införande av ett nytt lånesystem. I motionen konstateras bl. a. att
paritetslånesystemet visat sig vara en olämplig administrativ anordning för att
avveckla räntebidragssystemet. Boendeutredningen bör redan från början få till
uppgift att - med beaktande av bostadssociala hänsyn - få fram
finansieringsformer utan öppna eller dolda subventionsinslag. I motionen pekas
vidare på den beräknade skuldökningen på paritetslånen och lånesystemets
hyresuppdrivande effekt.
Utskottet har med hänsyn bl. a. tiU
paritetslåneutredningens uppdrag inte funnit anledning förorda ett föreslaget
uppdrag tiU boendeutredningen.
I centerns partimotion nr 522 föreslås i anslutning till
omdömet att situationen i fråga om paritetslånesystemet är oroande att
riksdagen måtte uttala att det är synnerligen angeläget att den nuvarande höga
räntenivån sänks. Enligt motionen är det i annat fall knappast möjligt att lösa
den nuvarande situationen utan att avstå från viktiga bostadssociala målsättningar
om vilka det råder stor enighet.
Räntesatsen för bostadslån faststäUs av Kungl. Maj:t för
ett kalenderår i sänder efter yttrande från riksgäldsfuUmäktige. Räntan på
icke fördjupad del av lån för nybyggnad eller större ombyggnad m. m. utgår
efter 7,5 % enligt kungörelsen (1970: 679) om ränta för år 1971 på vissa
statliga lån.
Enligt utskottets mening kan det förhållandet att
riksbanksdiskontot - som sänkts efter motionens avlämnande - påverkar
bostadslåneräntorna m. m. inte föranleda ett riksdagens uttalande avsett att
läggas tiU gmnd för bedömningen av den på annat sätt bestämda allmänna räntenivån.
De för denna nivå ytterst bestämmande riktlinjerna för den ekonomiska
politiken har behandlats av riksdagen i anslutning till finansutskottets betänkande
1971: 1.
Beräkning av låneunderlaget
Bostadslånens storlek bestäms på
grundval av ett låneunderlag, beräknat enligt gmnder som Kungl. Maj:t
fastställer (19 § bostadslånekungörelsen). TiU säkerhet för lånet ställda
inteckningar skall ha en förmånsrätt som ställs i relation till ett pantvärde
(27 §). Pantvärdet får vid nybyggnad överstiga låneunderlaget med värdet av
mark, byggnad eller annat som ej beaktas vid beräkningen av låneunderlaget och
beräknas i övrigt likaledes enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Dessa
gmnder innebär att tiUagg får göras tiU ett belopp motsvarande
CU 1971:12 27
låneunderlaget, utrustning, våningsyta och lokaler utom
låneunderlaget för särskilt högt fastighetsvärde som beror på gott läge, ringa
bebyggelsetäthet eller hög gatustandard samt för nyttigheter utom
byggnadsföretaget. Tidigare beräknades för privatägda hus även ett belopp för
godkänd produktionskostnad, närmast avsett att vara bestämmande för hyres-sättningen.
Förslaget i folkpartiets partimotion nr 1157 att
låneunderlaget höjs till att sammanfalla med pantvärdet torde avse att de
pantvärdestillägg som inte avser nyttigheter utom byggnadsföretaget skall
räknas in i låneunderlaget. Motionärema åberopar att bl. a. administrativa
fördelar står att vinna om begreppen låneunderlag och pantvärde förs samman.
I motionen föreslås vidare att ett sålunda höjt
låneunderlag ytterligare skall kunna höjas för flerfamiljshus och gruppbyggda
småhus under vissa angivna förutsättningar i fråga om styrkt konkurrens vid
upphandlingen. Förslaget i denna del har behandlats ovan (s. 22).
Frågan om bostadslånets storlek och läge behandlades
ingående i prop. 1967: 100 (s. 240-243) mot bakgrund av bostadspolitiska kommitténs
överväganden. Utgångspunkten var bedömningen av det s. k. lånetakets effekt på
produktionskostnaderna, dess styrande inverkan och dess betydelse för
överkostnaderna. Statsutskottet (SU 1967; 100, s. 43-44) tillstyrkte Kungl.
Maj:ts förslag att de på visst sätt beräknade produktionskostnaderna även i
fortsättningen skall utgöra sådant underlag. I anledning av motioner om att i
enlighet med bostadspolitiska kommitténs förslag sammanföra låneunderlag samt
pantvärde och godkänd produktionskostnad fann utskottet Kungl. Maj:ts förslag
att höja pantvärdet vara ett lämpligt sätt att förena önskemålet om att
reducera överkostnaderna med angelägenheten av att iaktta återhållsamhet med
statens utgifter.
Motioner om ett sammanförande av låneunderlag och
pantvärde har därefter avslagits vid 1968-1970 års riksdagar, år 1970 med
hänvisning även till den översyn av beräkningsmetoderna som sker inom bostadsstyrelsen
och till konkurrensutredningens arbete.
Civilutskottet har inte funnit motionen nr 1157 i denna
del innehålla några skäl som nu kan grunda ett ändrat ställningstagande. Även
om vissa skäl för att behålla en uppdelning på låneunderlag och pantvärde inte
längre är aktueUa - som t. ex. ett subventionsmoment i långivningen - kan
åberopade administrativa fördelar inte anses utan samband med en principiell
reform motivera en ökning av bostadslånets storlek och motsvarande minskning
av de nuvarande bottenlånen på den öppna marknaden.
Lånets storlek och säkerhetsläge
I partimotioner föreslås ändringar
i de säkerhetslägen inom vilka bostadslånens säkerheter skall placeras.
Motionerna torde avse även
CU 1971:12 28
motsvarande
ändringar av reglerna om beräkning av lånets storlek ur låneunderlaget.
Moderata
samlingspartiets partimotion nr 521 utgår från att de olika viUkoren för olika
låntagarkategorier påverkar konkurrenssituationen dem emellan och utmynnar i
ett förslag som torde innebära att övre lånegränsen sätts till 90 % av
pantvärdet.
I
folkpartiets partimotion nr 1157 torde föreslås, med huvudsaklig utgångspunkt
likaledes i önske;målet om mer likvärdiga lånevillkor för olika kategorier, att
allmännyttigt bostadsföretag får 100-procentig belåning endast om kommunen
även vid belåning mot inteckningssäkerhet ställer borgen motsvarande 5 % av
pantvärdet att komplettera inteckning med sämsta förmånsrätt. Vidare föreslås
med motiv dels i kravet på anbudskonkurrens, dels i utvecklingen av
förräntningen av bostadslånen att lån för enskUt ägt flerfamiljshus får ges mot
inteckning inom 92 % av ett enligt tidigare behandlat yrkande sammanfaUande
låneunderlag/ pantvärde. För att stimulera byggandet av servicehus genom
enskilda bostadsföretag föreslås en 95-firocentig lånegräns för småhus för att
ge förbättrade belåningsmöjlighetcr för småhusbyggandet. Utskottet har ovan
behandlat det i samma motion framförda förslaget att styckebyggda småhus skaU
kunna få bostadslån utan kvotbegränsning.
Centems
partimotion nr 52:2 innehåller förslag om en höjning av övre lånegränsen för
småhus till 95 % och till 90 % för enskilt ägda flerfamiljshus. Förslagen
motiveras med önskemålen att underlätta den enskildes möjligheter till
egnahemsägande respektive att stimulera en effektiv konkurrens mellan olika
kategorier företag från såväl produktions- som förvaltningssynpunkt. För att
tillgodose statens krav på säkerhet föreslås krav på kommunal borgen
motsvarande 5 % av pantvärdet dels för småhus utanför detaljplanelagt område,
dels generellt för allmännyttigt bostadsföretag. Yrkandena får ses mot bakgrund
även av det ovan behandlade förslaget i motionen att friliggande småhus skulle
få belånas utan hinder av kvotbegränsningar.
Ändringar
som innebär kraftigt sänkta lånegränser för kommuner samt allmännyttiga och
koopei'ativa företag är inte realistiska. Sådana ändringar torde inte heller
främja de i motionen nr 521 angivna syftena.
Slutligen
föreslås i motionen nr 1165 att övre lånegränsen höjs till 98 % för de
bostadskooperativa företag som nu får lån mot säkerhet inom 95 % av pantvärdet.
Föjslaget motiveras med att en sådan ändring torde vara den enda framkomliga
vägen för att minska grundavgifterna vid bostadsrättsupplåtelser.
Departementschefen har i statsrådsprotokollet (s.
205) i anledning av ungdomsbostadsutredningens rekommendation om ökad kommunal
borgensteckning för lån till förvärv av bostadsrätt erinrat om kommunernas
generella rätt att gå i borgen för halva den nominella insatsen och att inom
ramen för den understäUningsfria låne- och borgensrätten ge ökad borgen tUl dem
som har behov därav. Bostadsstyrelsen konsta-
CU 1971:12 29
terade
- varom departementschefen erinrar - i remissyttrande över utredningens
betänkande att utredningens rekommendation inte tar sikte på särskilda typer av
småhushåll och att en generell borgensteckning har samma effekt som en höjning
av den övre lånegränsen. Departementschefen erinrar även om att borgen bör
kunna lämnas till alla hushållsgrupper efter behovsprövning.
Utskottet
har inte funnit skäl tillstyrka vad i motionerna föreslagits i fråga om lån för
småhus eller till allmännyttigt bostadsföretag.
Övertygande
skäl har inte visats för ändring av lånegränsen för enskUt ägda flerfamUjshus.
Civilutskottet erinrar här om tidigare överväganden i ämnet.
Vad
angår lån till vissa bostadskoopeartiva företag har utskottet konstaterat en
vikande efterfrågan på bostadsrättslägenheter som måste återföras till
svårigheten att betala kontantinsatserna. Vad i motionen nr 1165 anförts och
departementschefens redovisade överväganden utgör enligt utskottets mening
skäl för prövning av frågan om övre lånegräns för de kooperativa
bostadsföretag som nu får lån mot säkerhet inom 95 % av pantvärdet. Med hänsyn
tiU frågans samband med andra överväganden bör den nämnda motionen därför
överlämnas tiU boendeutredningen för skyndsam behandling.
Särskilda
förutsättningar för bostadslån
1 vänsterpartiet kommunisternas partimotion nr 1160
föreslås att riksdagen skall begära utredning och förslag om att statiiga lån
endast skall kunna beviljas till sådana hus som byggs på samhällsägd mark.
Förslaget motiveras närmast med syftet att motverka starka privata och
konkurrenshämmande koncentrationstendenser inom byggnadssektorn, att motverka
markspekulation och att öka möjlighetema att styra utvecklingen mot en mera
socialt inriktad bostadspolitik.
Statsutskottet
yttrade till 1970 års riksdag vid avstyrkan av motsvarande motionshemställan
att önskemålen att förhindra hus- och markspekulation låg i linje med av
statsmakterna antagna grunder. I detta syfte hade statsmakterna antagit gmnder
för en aktiv kommunal markpolitik och förutsatt att de självkostnadsbestämda
företagen även i framtiden får en dominerande ställning inom nyproduktionen.
Samtidigt hade statsmakterna dock framhållit önskvärdheten av att bibehålla en
konkurrens mellan de olika företagsformerna. Dessa syften var inte oförenliga
vare sig med varandra eller med den rationeUa produktionens krav.
Civilutskottet
kan i denna del ansluta sig till statsutskottets redovisade bedömning.
Motionsyrkandet avstyrks därför.
Bostadslån
för ombyggnad och förbättring m. m.
Bostadslån kan utgå även för ombyggnad och annan
förbättring under de generella förutsättningarna att ombyggnadskostnaden är
skälig med
CU 1971:12 30
hänsyn
till husets återstående användningstid och ombyggnaden inte är av endast ringa
omfattning. Vidare fömtsätts som för nybyggnad att det finns ett varaktigt
behov av b(3städerna eller lokalerna, att skäliga krav på god bostadsstandard
uppfylls och att bostadsmiljön blir tillfredsställande. Dessa sistnämnda krav
gäUer dock inte ombyggnad av småhus då låneunderlaget är högst 20 000 kr. eller
ombyggnad av flerfamiljshus då särskUda skäl finns att ändock främja
förbättring av bostäderna.
1970
års riksdag godkände att sådant lån för ombyggnad av flerfamiljshus där
särskilda skäl finns för att främja en förbättring skall återbetalas genom
annuiteter, beräknade efter 6,5 % ränta. Skillnaden meUan aktuell
bostadslåneränta, för 1971 1,5%, och förstnämnda räntesats läggs till
respektive dras från annuiteten vid varje aviserings-tiUfäUe.
Bostadslån kan i princip utgå tiU kommun och
allmännyttigt bostadsföretag för förvärv av hus som byggts med stöd av
bostadslån m. m. då lånet inte ännu betalats ut. Försöksvis kan vidare särskilt
statligt lån utgå tiU enskild person, kommun eller aUmännyttigt bostadsföretag
för förvärv av egnahem som kommit i statens ägo efter inlösen enligt bestämmelser
därom på arbetsmarknads- och jordbruksområdet.
Saneringsutredningen
tillkallades vid årsskiftet 1968-1969 för att utreda frågan om åtgärder för
sanering av det äldre bostadsbeståndet. Utredningens arbete beräknas pågå under
hela år 1971. Huvudbetänkandet torde avlämnas under året.
Folkpartiets
partimotion nr 1157 innehåller förslag att riksdagen uttalar att även
begränsade förbättringar i äldre bostadshus bör stimuleras. Förslaget utgår
från angelägenheten av att förbättra boendemiljön i äldre områden. Enligt vad
som anförts i motionen bör dock begränsningar accepteras då merkostnaden blir
större än vad hyresgästema anser förbättringarna värda.
De
refererade möjligheterna att få bostadslån för även mindre genomgripande
förbättringar infördes år 1967 för att tUlgodose det av motionärerna angivna
syftet. I avvaktan på förslag från saneringsutredningen finns nu inte
anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motionens syfte får anses
redan tillgodosett.
I motionen nr 161 föreslås
att riksdagen begär utredning om ökade möjligheter till statliga bostadslån för
förvärv av befintliga egnahem och för modernisering av sådana byggnader.
Förslaget om förvärvslån motiveras med svårigheterna att få sådana krediter på
den öppna marknaden. Liknande förslag har behandlats vid flera riksdagar sedan
år 1956. 1970 års riksdag avslog en motsvarande motion med motivering att
övertygande skäl inte förelåg för en sådan utredning. Frågan om förvärvslån har
även tagits upp av bostadspolitiska utredningen (SOU 1956: 40) och
bostadspolitiska kommittén (SOU 1966: 44). Utskottet har mot bakgrund av
tidigare noggranna överväganden inte
CU 1971:12 31
funnit anledning att nu tiUstyrka en vidgning av långivningen
vid förvärv. Motionens syften i övrigt får anses tiUgodosedda.
Motionen nr 33 och dess förslag att
riksdagen skaU begära åtgärder för att främja upprustning och ombyggnad hänför
sig tiU såväl bostadslångivningen som förbättringslånen. I den senare delen
behandlas motionen nedan.
Vad i den sistnämnda motionen förordats angående
återbetalningsvillkoren för bostadslån för begränsad upprustning har
tillgodosetts vid föregående års riksdag efter förslag från
saneringsutredningen. Önskemålet att stödja ombyggnader som ger optimalt
förbättrad boendestan-dard för det insatta kapitalet är likaledes tillgodosett
genom inte minst möjlighetema att få lån för begränsad upprustning. I övrigt
torde frågorna få bedömas i anslutning tiU saneringsutredningens kommande förslag.
Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.
Förbättringslån
Förbättringslån för uppförande eUer
förbättring av hus med mer än två lägenheter kan utgå enligt av Kungl. Maj:t
meddelade särskilda bestämmelser. Enligt dessa bestämmelser kan sådant lån
endast utgå tUl kommun och då under fömtsättning bl. a. att lägenheterna skall
bebos av pensionärer eller motsvarande och de inte är avsedda att tiUgodose ett
varaktigt bostadsbehov.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna att
förbättringslån skall kunna beviljas även allmännyttigt företag.
Utskottet tiUstyrker en sålunda föreslagen ändring i
granderna för förbättringslån.
Förbättringslån till den del det inte är räntefritt och
stående betalas genom annuiteter under i regel 10 eller 15 år och löper med 4 %
ränta.
Vad i motionen nr 33 förordats beträffande förbättringslån
i fråga om en vidgning av låntagarkretsen synes i huvudsak avse sådana syften
som tillgodoses genom bostadslån, numera även för begränsad uppmstning. Sådana
lån kan utgå till även annan än kommun enligt vad utskottet ovan anfört.
Utskottet, som förutsatt att motionärerna inte avsett att
införa ett generellt subventionsmoment för förbättringar, finner att syftet
även i övrigt i denna del måste anses tillgodosett och inte kan grunda krav på
särskild utredning. Förslaget om en uppmjukning av kategorikravet på de boende,
delvis i anslutning till bostadsstyrelsens anslagsframställning, torde böra
bedömas i samband med saneringsutredningens överväganden. Motionärernas syfte
att utjämna lånekostnaderna är helt tUlgodo-sett. Motionsförslaget i övrigt har
behandlats ovan i samband med bostadslån för ombyggnad m. m.
CU 1971:12 32
Vare sig förbättringslånet utgår tiU kommun
eller.enskild krävs i fråga om låneändamålet att åtgärderna avser förbättring
av bostad för pensionär eller motsvarande, handikappad eller person, som tiUhör
befolkningsgrupp som lever undei: särpräglade förhållanden. Förbättringslån
tiU annan än kommun utgår endast under förutsättning dels att sökandens -
eller makars - beskattningsbara inkomst inte överstiger 7 000 kr., dels att
behov av lån föreligger med hänsyn till t. ex. förmögenhetsförhållandena.
I
centerns partimotion nr 52,2 föreslås riksdagen besluta att förbättringslån
skall kunna utgå för de; låginkomstgrupper som fram till den 1 juU 1966 var
berättigade tiU sådant lån.
Vid
1964 års riksdag beslöts att statsmakterna skulle stimulera en ökad upprustning
av bostäder för åldringar. Behovet av upprustning skulle klargöras genom en
riksomfattande inventering. 1966 års riksdag beslöt att förbättringslånen i
fortsättningen skulle förbehållas pensionärer och jämställda och resurserna
därmed koncentreras på den beslutade ökade upprustningen av åldringsbostäder. Beslutet
får ses mot bakgrund av syftet att avveckla generella kapitalsubventioner.
Kreditstödet skulle tiUgodoses genom bostadslån. Det särskilda stöd som kunde
behövas för andra befolkningsgrupper, främst barnfamiljerna, skulle utgå i
andra former än kapitalsubventionens.
Utskottet
avstyrker motionsförslaget under erinran om tidigare, ovan refererade
överväganden. Som tidigare angetts har familjepolitiska kommittén att pröva
ytterligare ändringar i bostadstilläggssystemet.
Förslag
om att höja inkomstgränsen för förbättringslån för åldringsbostäder från 7 000
kr. till 8 000 kr. beskattningsbar inkomst förs fram i folkpartiets partimotion
nr 1157.
Inkomstgränsen
höjdes år 1969 från 6 000 kr. tiU 7 000 kr., vilket torde motsvara en
bmttoinkomst om ca 17 000 kr. Vid bestämmandet av inkomstgränsen togs bl. a.
hänsyn till reglerna om särskilda skatteavdrag för pensionärer. 1 den
beskattningsordning som gäller fr. o. m inkomståret 1971 har folkpensionärerna
fått ett ytterligare förbättrat avdragssystem. Rätten till extra avdrag
inverkar upp tUl taxerade inkomster om 17 300 kr. för ensamstående respektive
20 200 kr. för makar. Höjda folkpensioner och pensionstillskott förskjuter
dessa gränser uppåt. Vidare har det kommunala bostadstiUägget gjorts
skattefritt. Konsumentprisindex som för februari 1969 var 218 har t. o. m.
februari 1971 stigit tiU 251.
Den inverkan på bostadsbetalningsförmågan som
följer av ökade levnadskostnader i övrigt kompenseras genom
pensionsförändringar som enligt de nya skattereglerna förskjuter övre
avdragsgränserna uppåt. Denna kompensation motverkar i sådan utsträckning
effekten på bostadsbetalningsförmågan av höjda levnadskostnader i övrigt att
skäl inte nu föreligger för en föreslagen höjning av inkomstgränsen.
CU 1971:12 33
Räntefritt stående förbättringslån
till annan än kommun utgår sedan 1968 i aUmänhet med ett maximibelopp av 12 000
kr. I motionen nr 1154 föreslås att detta belopp med hänsyn till
penningvärdeförändring och behovet av standardhöjning skall ändras till högst
15 000 kr.
Med hänsyn bl. a. till storleken av det genomsnittliga
räntefria länebeloppet per lägenhet - för budgetåret 1969/70 7 381 kr. - har
utskottet inte funnit övertygande skäl att nu överväga en ytteriigare höjning
av maximibeloppet, vilket höjdes tiU 12 000 kr. år 1970.
In validbostadsbidrag
Invalidbostadsbidrag utgår för
sådan inredning av bostadslägenhet och i vissa fall sådant extra
lägenhetsutrymme som rörelsehindrad in-vaUd eller person med starkt nedsatt
synförmåga behöver, dock i allmänhet med högst 15 000 kr. för varje lägenhet.
1970 års riksdag förordade en översyn av villkoren för invalidbostadsbidrag i
syfte att öppna möjligheter tiU bidrag för nya grupper. Enligt vad statsutskottet
anförde borde bidragsgivningen inom ramen för vad som var tekniskt lämpligt och
anknutet till bostadsbyggandet kunna tillgodose behov som föranleds av skilda
handikapp och ansluta till det område som täcks genom särskUda bidrag till
handikapphjälpmedel. Kungl. Maj:t medgavs lämna erforderliga bestämmelser i
ämnet. Handikapputredningen har fått i uppdrag att i samråd med
bostadsstyrelsen utreda frågan om ett vidgat tillämpningsområde för bidragen.
I motionen nr 162 föreslås riksdagen begära en utvidgning
av rätten till invalidbostadsbidrag så att den kommer att gälla alla som har
behov av speciella arrangemang.
Motionsförslaget i denna del får anses tiUgodosett genom
den av 1970 års riksdag påkallade utredningen.
I den nämnda motionen föreslås vidare att
invalidbostadsbidrag skall kunna utgå även för fritidsboende.
En sålunda föreslagen vidgning av tillämpningsområdet
torde få stå tillbaka vid en angelägenhetsgradering av ställda anspråk.
Förslag som rör beloppsgränsen för bidrag förs fram i
flera motioner. Sålunda förordas i motionen nr 162 att beloppsgränsen slopas
medan den i motionerna nr 1154 och 1163 föresläs höjd till 20 000 kr., i den senare
motionen dock endast vid ombyggnad.
Den ovan redovisade översynen av villkoren för invalidbostadsbidrag
har enligt vad utskottet erfarit omfattat även undersökningar av bidragsgivningen.
Handikapputredningens tidigare uppdrag och vad i de sistnämnda motionema
anförts bör enligt utskottets mening föranleda att motionerna i denna del överlämnas
till handikapputredningen. Kungl. Maj:t torde bemyndigas att i avvaktan på ett
slutligt ställningstagande medge de undantag frän gäUande regler som visar sig
påkallade.
Förslagen
i motionen nr 163 om experter på handikappfrågor och
3 Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 12
CU 1971:
12 34
initiativ för byggande och drift av servicebostäder åt
handikappade bör även tas upp i detta sammanhang.
EnUgt utskottets mening är länsbostadsnämndernas egen
erfarenhet och deras möjligheter att anlita konsulter sådana att en särskild
undersökning enligt raotionsförslaget inte är påkallad. Inte heller torde
någon riksdagens åtgärd i och för sig vara erforderlig för att påkalla
ytterligare uppmärksamhet på frågorna cm servicebostäder för handikappade
-frågor som bl. a. senast aktualiserats av servicekommittén, som i sin
angelägenhetsgradering prioriterat det samhälleliga ansvaret för servicefunktionen
till den del det rör omsorgen om barn, åldringar, handikappade och sjuka.
Vinterbidrag
Utskottet har ingen erinran mot
Kungl. Maj:ts förslag att föra utgifterna för vinterbidrag till anslag på
driftbudgeten.
Byggplaneringsutredningens betänkande med förslag i
hithörande frågor (SOU 1970; 33) bereds inom inrikesdepartementet.
Låneramar och anslag
Utskottet tillstyrker Kungl..
]Vlaj:ts förslag i fråga om låneramar för räntefria förbättringslån och
bemyndigande att öka ramen för 1971 om det behövs av sysselsättningsskäl.
Med hänvisning till utskottet:? bedömanden ovan i fråga om
beloppsgränserna för räntefritt förbättringslån och invalidbostadsbidrag
avstyrks motionen nr 1154 i vad den avser anslag. Anslag bör anvisas enligt
Kungl. Maj:ts förslag.
Äldre låneformer
I partimotioner från moderata
samlingspartiet, centern och folkpartiet, nr 521, 522 respektive 1157, förs
som vid tidigare riksdagar fram förslaget att räntan på amorteringspliktiga
tilläggslån skaU bestämmas tUl 6 %. Förslagen torde avse räntan - nu 3,5 %
eller 4 % - på de tiU-läggslån för flerfamiljshus som nu förräntas och
amorteras enligt beslut av 1953 och 1961 års riksdagar.
I enlighet med beslut av 1967 års riksdag uppdrog Kungl.
Maj:t åt bostadsstyrelsen att undersöka möjlighetema att ändra bl. a. de angivna
räntesatserna. Bostadsstyrelsen framhöU att ingenting antyder att statsmakterna
avsett att ändra besluten och att dessa beslut allmänt uppfattats som
slutgiltiga. Statsutskottet fann vid 1968 års riksdag mot bakgrund av
utredningen att statens agerande måste bindas av det genom långivningen
grundade a\'talsförhållandet. Eventuell ovisshet om avtalsläget borde lända
läntagarparten till fördel. Med hänsyn därtill och till att statsmakterna även
e;ljest har att ta hänsyn tiU en låntagarna bibringad uppfattning avstyrkte
statsutskottet motionerna i denna del. Samma uppfattning vidhöUs vid 1969 och
1970 års riksdagar.
CivUutskottet avstyrker motionsförslagen i denna
del under åberopande av vad statsutskottet tidigare anfört i frågan.
Sandingslokaler
Kungl. Maj:ts förslag till låneram samt anslag på
drift- och kapitalbudgeten tUlstyrks.
Förslaget
i motionen nr 1174 om statsbidrag till teleslingor i samlingslokaler m. m.
torde i avvaktan på samlingslokalutredningens förslag inte nu böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Markförvärvslån
Utskottet har i sitt betänkande 1971:11 behandlat
frågor om samhäUets markpoUtik som inte direkt rör anslag.
Bostadsstyrelsen
har i sin anslagsframställning redovisat markägan-det för samtliga lägenheter
enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för åren 1970-1974. Som övrig
mark har betecknats mark som ägs av annan än kommun eller uppgiven byggherre.
Tabell
5
Kommungrupper
Totala
Därav i
'
/o pä
antalet
kommun
- bygg-
övrig
uppgift
lägen-
mark
herre-
mark
saknas
heter
mark
Stor-Stockholm
133 207
67
17
15
1
Stor-Göteborg
68 081
64
17
5
14
Stor-Malmö
48 051
70
25
4
1
Övriga
programkommuner
>50
000inv 105 175
68
21
9
2
20
00050 000 » 94 038
79
12
8
1
10
00020 000 » 62 006
71
13
14
2
77
8
12
3
Samtliga
kommuner 609 105
71
16
10
3
Kommunemas kostnader för markförvärv har ökat från
ca 700 milj. kr. under vart och ett av åren 1964-1965 till ca 1 200 milj. kr.
under vart och ett av åren 1967-1968. För år 1969 uppskattades kommunernas
kostnader tiU ca 900 milj. kr. Detta belopp innefattar inte de kom-munägda
företagens markförvärv.
Statliga
markförvärvslån till kommunerna infördes efter principbeslut i ämnet vid 1967
års riksdag och mot bakgmnd bl. a. av att konstaterade brister i fråga om
kommunernas markberedskap i väsentiig mån kunnat återföras på kommunala
finansieringssvårigheter. Långivningen tUlkom som ett led i statsmakternas
förstärkning av samhällets markpolitiska medel. Departementschefen och
statsutskottet anförde att det är särskUt viktigt att kommunerna kan skaffa
krediter tUl förköpsförvärven vilkas effektivitet som markpolitiskt medel
därvid skulle främjas.
CU 1971:12 36
Ändamålsbegränsningen för markförvärvslånen
sammanfaller med den i förköpslagen intagna. Markförvärvslånen avser dock att
täcka endast en begränsad del av de samlade förvärven. 1 anslutning därtill har
statsmakterna vid 1968 års riksdag godtagit riktlinjer för urvalet av de markförvärv
som skall stödjas med statliga lån. Dessa riktlinjer innebär att långivningen
koncentreras till nyexploateringsfallen och att avvägningar i övrigt mellan
kommunerna får göras huvudsakligen med utgångspunkt i kommunernas möjligheter
och vilja att själva göra finansiella insatser.
Statsutskottet
har senast vid 1970 års riksdag uttalat att medelsanvisningen i första hand
bör beräknas på gmndval av den efterfrågan som visas och inte göras beroende av
skatteintäkter av viss art.
Kungl.
Maj:t föreslår att medelsanvisningen till lånefonden för kommunala markförvärv
ökas från 30 milj. kr. till 50 milj. kr. med oförändrad inriktning av
utlåningen. Häremot stäUs motionsyrkanden dels i vänsterpartiet kommunistemas
partimotion nr 1161 om en ytterligare ökning av anslaget tiU 200 milj. kr.
enligt bostadsstyrelsens anslagsframställning, dels i moderata
samlingspartiets partimotion nr 521 om att anslag inte alls skall anvisas. Det
sistnämnda förslaget utgår från att en prioritering av vissa krediter iir
olämplig, att det inte finns anledning att skapa ett kommunalt markmonopol, att
föreslaget belopp mot bakgmnd av de totala förvärven är ringa och att det är
angeläget att i det rådande samhäUsekonomiska läget avsätta tillgängliga
resurser till direkt produktiva investeringar. Förslaget om en ytterligare
höjning utgår dels från det genom ansökningar dokumenterade lånebehovet, dels
från markpolitiska utredningens beräkningar av lånebehovet, dels allmänt från
angelägenheten att ytterligare främja en aktiv markpolitik.
Utskottet
har inte funnit framförda motiv för att långivningen skulle upphöra vara
bärande. Grundtanken om ett kompletterande statligt kreditstöd måste vidhållas
för att tillgodose konkreta kreditbehov och främja de markpolitiska syftena.
Volymen av detta kreditstöd får bestämmas vid dels en bedömning av de totalt
erforderUga krediterna för ändamålet inom det samhällsekonomiska utrymmet, dels
en vägning meUan behovet att styra krediter över statlig långivning och
möjligheterna att uppnå avsedda mål på den öppna kreditmarknaden.
Finansutskottet har i sitt betänkande 1971: 11 bl. a. konstaterat att en
överflyttning av finansieringen av en del av kommunernas utgifter till staten
inte i och för sig kan öka de tiUgängliga reala resurserna i samhäUet. Med
hänsyn tUl att såväl saneringsutredningen som byggkonkurrensutredningen behandlar
frågor som är av betydelse för en bedömning av behovet av markförvärvslån
torde det inte nu finnas skäl att öka anslaget tUl lånefonden utöver Kungl.
Maj:ts förslag.
Vidare
har i motionen nr 1173 föreslagits att riksdagen begär till-läggsdirektiv tiU
saneringsutredningen vari beaktas att en vidgning av
CU 1971:12 37
långivningen
tiU att omfatta mark inom saneringsområden bör ske redan under budgetåret
1971/72 och att erforderliga ytterligare tillskott tUl fonden bör möjliggöras
genom en särskild saneringsavgift.
Saneringsutredningens
uppdrag innefattar bl. a. att undersöka frågor rörande en aktiv kommunal
markpolitik som innefattar inköp av saneringsfastigheter och därmed följande
finansieringsproblem. Enligt vad utskottet erfarit torde de av motionärerna
angivna frågorna delvis bli belysta av utredningen utan någon riksdagens
åtgärd. Lämpligheten av en samlad bedömning av frågorna talar dock för att
motionen överlämnas tiU saneringsutredningen för prövning.
Bostadsförmedling
Kommun är enligt 2 § bostadsförsörjningslagen
(1947: 523) skyldig att genom lämpligt organ »fortlöpande samla uppgifter om
bostadsförsörjningen i kommunen och på begäran underrätta bostadssökande om
möjlighetema att få bostad i kommunen, bostädernas belägenhet, storlek och
utrustning, bostadskostnader och andra förhåUanden som bostadssökande behöver
kännedom om». Enligt 4 § samma lag äger Kungl. Maj:t förordna att kommun skall
anordna avgiftsfri bostadsförmedling samt att kommuner inom ett
bostadsförsörjningsområde skall anordna gemensam bostadsförmedling. Något
sådant förordnande har inte getts.
Organiserad
kommunal bostadsförmedling finns f. n. i ett 90-tal kommuner och bedrivs i
nämnvärd omfattning därutöver i ett 50-tal kommuner.
1
hyresregleringslagen finns intagna bestärrmielser om förbud i vissa faU mot
förmedlingsprovision m.m. (11 §) och ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att
meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgift rörande hyresledighet och
hyresavtal. Tidigare sådana föreskrifter om anmälan av hyresledighet m. m. och
om skyldighet att lämna uppgift angående uthyrning av möblerad bostad har
upphört att gälla med utgången av år 1968.
Utskottet
torde i samband med behandlingen av prop. 1971; 103 få anledning beröra
hithörande frågor.
För
att förbättra den kommunala bostadsförmedlingens tiUgång till nyproducerade
lägenheter har i bostadslånekungörelsen tagits in bestämmelser som ger kommun
möjlighet att få beslut om att bostadslån skall förenas med vUlkor att
lägenheterna tillförs bostadsförmedlingen m. m. Sådant beslut skaU vara
generellt och fömtsätter att kommun följer vissa normer i sin
förmedlingsverksamhet.
I
motionen nr 451 föreslås riksdagen besluta om obligatorisk kommunal
bostadsförmedling och begära förslag till erforderliga bestämmelser därom.
Liknande förslag har behandlats tidigare och sist vid 1968 års riksdag (3LU
1968: 32). Förslagen har därvid avstyrkts under hänvisning till bl. a. att en
sådan förmedling skulle kräva en omfattande
CU 1971:12 38
lagstiftning,
vars tillämpning skulle bU tungrodd och förutsätta en omfattande
kontroUapparat för att bli effektiv. År 1968 åberopades även de år 1967 införda
möjligheterna för kommun att tillförsäkra sig anvisningsrätt tiU lägenheter.
I
motionen nr 226 föreslås att riksdagen begär en utredning för kartläggning av
den yrkesmässiga privata förmedlingsverksamheten med uthyrning av bostäder i
andra hand och s. k. uthyrningsram i syfte att skapa underlag för åtgärder från
samhällets sida att sanera denna del av bostadsmarknaden.
I samband med anmälan av ungdomsbostadsutredningens
förslag anför departementschefen (s. 206) att man - även om bättre boendealternativ
kommer tiU stånd i ökad omfattning - inte kan räkna med att inneboendesystemet
kan avvecklas på kort sikt. En ökad kommunal förmedling av inneboendemm skulle
sannolikt i viss omfattning kunna begränsa nackdelarna med inneboendesystemet.
Departementschefen har mot bakgrund av Svenska kommunförbundets positiva
instäUning förutsatt att kommunala initiativ i denna riktning skall tas i den
mån förmedlingarna får resurser härför.
Enligt
civilutskottets mening bör andra medel än en helt obligatorisk kommunal
bostadsförmedling tillgripas för att motverka de förhåUanden som påkallat
yrkandet därom i motionen nr 451. Kommunernas ökade möjUgheter att
tillförsäkra sig anvisningsrätt och den positiva instäUning som enligt ovan
redovisats från kommunalt håll bör kurma ge väsentUga bidrag tUl en lösning
utan obligatoriets nackdelar.
Den
föreslagna kartläggningen av privat förmedling av bl. a. uthyrningsram torde i
och för sig inte bidra till att grunda alternativa förslag till åtgärder.
Utskottet har föratsatt att kommunerna beaktar de skiftande lokala
förhållandena även på detta ansvarsområde och tar de initiativ som är påkallade
och lämpliga. Motionen nr 226 avstyrks.
Hyressättningen
för inneboenderum
Den nya hyreslagen innehåller regler om
hyressättning med ett dubbelt syfte att dels utgöra ett nödvändigt led i
besittningsskyddet, dels hindra från samhällssynpunkt inte godtagbara
hyresstegringar. Om parterna inte kan enas har hyresnämnd eller, vid
överklagande, domstol att fastställa hyran med tillämpning av givna normer.
GäUer
hyresregleringslagen för lägenheten är hyresgästen inte skyldig betala högre
hyra än som medgivits enligt denna lag.
Besittningsskyddet
enligt hyreslagen och därmed hyresprövningen gäller inte lägenheter som utgör
del av upplåtarens bostad, bl. a. inackorderingsrum. Hänsynen till upplåtarens
personliga förhållanden har ansetts påkalla att sådana upplåtelser lämnas
utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Vid 1968 års riksdags behandling
av hy-
CU 1971-12 39
reslagförslaget
(3LU 1968; 50) erinrades om att hyresspärren inte var en hyresreglering i
egentlig mening utan ett komplement till besittningsskyddet. Med hänsyn till
detta samband ansågs det inte möjligt att införa en ren skälighetsprövning utan
att rubba gmnderna för lagförslaget. Det erinrades vidare om att fristående
möblerade lägenheter omfattas av besittningsskyddsreglerna.
Ungdomsbostadsutredningen
har på särskilt uppdrag i enlighet med 1969 års riksdags beslut (3LU 1969: 11)
behandlat vissa frågor om besittningsskydd och hyresprövning för
inneboenderum. Utredningen ansåg det vara mindre lämpligt att kräva
besittningsskydd eftersom ett sådant skuUe kunna innebära en permanentning av
inneboendesystemet tiU nackdel för såväl hyresgäst som uthyrare. Ett ökat utbud
av de föreslagna genomgångsbostädema skulle begränsa inneboendeformen och dess
brister. Departementschefen anför i anslutning härtill att nämnda frågor om
besittningsskydd och hyresprövning inte bör tas upp nu utan får aktualiseras
senare om utvecklingen skulle ge anledning därtill. Departementschefen erinrar
vidare om att motsvarande frågor för de föreslagna genomgångsbostädemas del
faller under den nya hyreslagen.
I
motionen nr 164 anförs att ungdomsbostadsutredningen vid sin bedömning av
genomgångsbostäder som ett alternativ inte i sak utrett hyressättningsfrågan
och föreslår att riksdagen nu begär en utredning om skälighetsprövning av hyra
för inneboenderum.
Civilutskottet
har inte funnit anledning frångå tidigare bedömningar i fråga om
besittningsskyddets begränsning till lägenheter som inte utgör del av
upplåtarens bostad. Med detta ställningstagande blir en utvidgning av
hyreslagens regler om skälighetsprövning av hyran inte heller aktuell. Ett
kvarstående altemativ skuUe då vara att ytterligare utreda möjligheterna att
återinföra en hyresreglering för inneboenderum. Ungdomsbostadsutredningen har
i sin bedömning dock funnit att andra vägar bör prövas: kommunal förmedling och
normalkontrakt för möblerade rum och på sikt ett ökat utbud av
genomgångsbostäder på vilka hyreslagen blir tillämplig. Utskottet ansluter sig
till denna utredningens principieUa uppfattning. Motionärernas krav på
utredning får anses tillgodosett.
Medinflytande
för hyresgäster
I motionen nr 1164 har hemstäUts att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skall begära förslag avseende införande av ett system för
hyresgästinflytande i privatägda hyreshus. I motionen anförs att det som
vanligen brister är kontakt och samråd med hyresgästerna i väsentliga frågor:
reparationsplanering, hyresutveckling och dispositioner av betydelse för
bostadsmiljön m. m. Boendekostnadens andel av disponibla inkomster och det
förhållandet att hyresbetalningen ofta sker med betydande bidrag
CU 1971:12 40
från
stat och kommun nämns bland argumenten för en sålunda förordad ordning.
Departementschefen
har tagit upp frågan om hyresgästinflytande inom bl. a. förvaltning av
genomgångsbostäder och bl. a. anfört att frågan om medinflytande på sikt är
något som gäller alla hyresgäster. Åtgärder från statsmakternas sida blir,
enligt departementschefen, beroende på vilka initiativ och vilket
utvecklingsarbete på området som kan komma fram inom de stora
bostadsförvaltande företagen och deras organisationer.
Utskottet
kan helt ansluta sig till bedömningen att frågan om medinflytande för
hyresgästema har stor och principieU betydelse. Frånsett det medinflytande som
utövas via samhällsorganen finns obestridda behov av vidgad information och
samråd till gagn för båda parter. Värdet av ett samråd är dock ofta knutet tiU
möjligheten av ömsesidiga åtaganden. I vissa fall kan avtalsvägen visa sig vara
den enda möjliga, i andra fall kan en samhällsreglering visa sig erforderlig.
Hyresgästorganisationerna påtar sig vidgade uppgifter i samband med en ändrad
hyresmarknad, och ett fortsatt arbete därmed torde bidra tUl att analysera
praktiska frågor. CivUutskottet förutsätter att den ordning som utvecklas mellan
de allmärmyttiga bostadsföretagen och hyresgästorganisationerna också skaU
komma att tUlämpas för privatägda hyreshus. Enligt utskottets grunduppfattning
skulle därmed motionens syfte vara tiUgodosett. Utskottet anser inte skäl
föreligga för att nu begära ett förslag tiU reglering av samrådsformer.
Avsättning
till reparationsfond
I folkpartiets partimotion nr 1157 föreslås
riksdagen besluta att enskilda fastighetsägare får möjlighet att göra
avsättningar tUl reparationsfond på samma villkor som de allmännjtiga
bostadsföretagen. Förslaget torde avse möjligheter tUl skatteavdrag.
AJlmännyttigt
bostadsföretag schablonbeskattas och skall som intäkt av fastighet ta upp ett
belopp motsvarande tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Från intäkter
får avdrag endast göras för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt
tomträttsavgäld eUer liknande avgäld. Skatteavdrag för avsättning tUl
reparationsfond blir sålunda inte aktuellt.
Från
och med 1970 års taxering har ägare tUl hyresfastighet som inte
schablonbeskattas möjlighet att fördela reparations- och underhållskostnader
som överstiger 6 000 kr. till avdrag på tre år. I detta sammanhang
diskuterades, som även tidigare, en kontometod för reparationskostnadsavdragen
utan att dock föranleda förslag i denna riktning (prop. 1969: 100, s. 141-142,
BeU 45).
Utskottet avstyrker
motionsförslaget.
CU 1971:12 41
övriga
frågor
Kungl. Maj:ts förslag i vad de inte särskUt
behandlats här ovan har inte gett utskottet anledning till erinran. Förslagen
tiUstyrks.
Utskottets
hemställan
Utskottet
hemställer
1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m.
att riksdagen
med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motio
nema nr 522, 1157 och 1162, nämnda motioner såvitt nu är i
fråga,
a. uttalar sig
för en bostadsbyggnadsplan för år 1971 med den
omfattning och fördelning som förordats i statsrådsprotokoUet,
b. medger att
ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms
med utgångspunkt i följande antal lägenheter
år 1971 ... 87 000 år 1972
... 87 000 år 1973 ...65 000 år 1974 ... 50 000 år 1975 ... 50 000,
c. medger att
Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projekt
reserv för åren 1971-1973 i enlighet med vad i statsrådsproto
koUet förordats,
d. bemyndigar
Kungl. Maj:t att under angivna förutsättningar
besluta om ökning av den under b upptagna ramen för långiv
ningen under år 1971,
2. beträffande
medelsramen för nybyggnad att riksdagen
a. medger att
beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas
intill ett belopp av 1 925 000 000 kr. under år 1971,
b. bemyndigar
Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet
angivna föratsättningar besluta om ökning av den under a an
givna ramen,
3.
beträffande snabbutredning om
kraftigt ökad bostadsvolym att rUcsdagen avslår motionen nr 1159,
4.
beträffande en redogörelse över
erfarenheterna av ytramar att motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,
5.
beträffande medelsramar för
ombyggnad m. m. att riksdagen
a. medger att
beslut om bostadslån för ombyggnad samt ränte
bärande förbättringslån meddelas intill ett belopp av
170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1971 och 1972,
b. bemyndigar
Kungl. Maj;t att under i statsrådsprotokoUet an
givna föratsättningar besluta om ökning av den under a angiv
na ramen för långivningen under år 1971,
CU 1971:12 42
c. avslår motionen nr 1149,
6.
beträffande
utredning om successivt ökad långivning för ombyggnad m. m. att motionen nr
521 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
7.
beträffande
bostadsbyggandets regionala fördelning
a. att
riksdagen avslår motionerna nr 521, 522 och 1157, samt
liga såvitt nu är i fråga,
b. att
motionema nr 1162, 1167 och 1179, den förstnämnda
såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
8.
beträffande
fördelningen på hustyper m. m. att riksdagen avslår motionema nr 521, 522 och
1157, samtliga såvitt nu är i fråga,
9.
beträffande
utredning angående orsakerna till minskningen av lägenheternas storlek m. m.
att riksdagen avslår motionen nr 521 såvitt nu är i fråga,
10. beträffande utredning om
boendemiljön m. m. att motionerna nr 522, 1157 och 1169, de två förstnämnda
såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
11. beträffande uttalanden om vissa
planeringsönskemål att motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,
12. beträffande
konkurrensföratsättningarna att riksdagen avslår motionerna nr 521 och 1157,
båda såvitt nu är i fråga,
13. beträffande vamdeklarationsnormer
för bostäder att motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,
14. beträffande genomgångsbostäder m.
m. att riksdagen
a. godkänner
i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för främ
jande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer
som har behov av bostad av genomgångskaraktär,
b. beslutar
att de särskilda bestämmelserna om bostadslån tUl
studentbostadsföretag skall upphöra att gälla den 1 juli 1974
utom i fråga om lån som bevUjats före nämnda dag,
c. beslutar
att gällande vUlkor för lån till studentbostadsföretag
fr. o. m. den 1 juli 1971 inte skall utgöra hinder för uthyrning
av ifrågavarande bostäder till andra än studerande,
d. godkänner
den i statsrådsprotokollet förordade ändringen av
bestämmelserna om inventarielån,
e. som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,
15. beträffande statlig
totalfinansiering att riksdagen med avslag å motionen nr 1158 som sin mening
ger Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande ett samordnat statiigt
finansieringssystem att riksdagen avslår motionen nr 1157 såvitt nu är i
fråga,
CU 1971:12 43
17. beträffande utredning i syfte att
avveckla paritetslånesystemet m. m. att riksdagen avslår motionen nr 521 såvitt
nu är i fråga,
18. beträffande ett uttalande om
räntenivån att riksdagen avslår motionen nr 522 såvitt nu är i fråga,
19. beträffande låneunderlag och
pantvärde att riksdagen avslår motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga,
20. beträffande bostadslån för småhus
och till allmännyttigt bostadsföretag att riksdagen avslår motionerna nr 521,
522 och 1157, samtliga såvitt nu är i fråga,
21. beträffande bostadslån för vissa
flerfamUjshus att riksdagen avslår motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga
såvitt nu är i fråga,
22. beträffande bostadslån tiU vissa
kooperativa bostadsföretag m. m. att riksdagen
a. avslår
motionen nr 521 såvitt nu är i fråga,
b. i
anledning av motionen nr 1165 som sin mening ger Kungl.
Maj;t till känna vad utskottet anfört,
23. beträffande samhällsägd mark som
förutsättning för bostadslån att riksdagen avslår motionen nr 1160,
24. beträffande uttalande om begränsade
förbättringar i äldre bostadshus att motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
25. beträffande bostadslån för förvärv
av egnahem, m. m., att riksdagen avslår motionen nr 161,
26. beträffande åtgärder för att främja
upprastning och ombyggnad att motionen nr 33 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,
27. beträffande förbättringslån tUl
allmännyttigt bostadsföretag att riksdagen godkänner den ändring av gmnderna
för förbättringslån som förordats i statsrådsprotokollet,
28. beträffande förbättringslån för
vissa låginkomstgrupper att riksdagen avslår motionen nr 522 såvitt nu är i
fråga,
29. beträffande inkomstgränsen för
förbättringslån att riksdagen avslår motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga,
30. beträffande högsta belopp för räntefritt
stående förbättringslån att riksdagen avslår motionen nr 1154 såvitt nu är i
fråga,
31. beträffande vidgad rätt till
invalidbostadsbidrag att motionen nr 162 såvitt nu är i fråga inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,
32. beträffande invalidbostadsbidrag
för fritidsboende att riksdagen avslår motionen nr 162 såvitt nu är i fråga,
33. beträffande högsta belopp för
invalidbostadsbidrag att riksdagen i anledning av motionerna nr 162, 1154 och
1163, de två förstnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,
34.
beträffande
vissa experter samt servicebostäder för handikap-
CU
1971:12 44
pade m. m. att motionen nr 163 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,
35. beträffande vinterbidrag att
riksdagen medger att utgifterna därför överförs från det på kapitalbudgeten
uppförda anslaget Räntefria lån till bostadsbyggande till ett på driftbudgeten
uppfört förslagsanslag till >/'iss bostadsförbättringsverksamhet m. m.,
36. beträffande låneramar för räntefria
förbättringslån att riksdagen
a. medger
att nämnda lån beviljas med högst 100 000 000 kr.
under vart och ett av åren 1971 och 1972,
b. bemyndigar
Kungl. Maj:t att vid behov besluta om ökning
av den under a upptagna ramen för långivningen under år
1971,
37. beträffande anslag för
förbättringslån m. m. att riksdagen med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen nr 1154 såvitt nu är i fråga till Viss
bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 130 000 000 kr.,
38. beträffande ränta på
amorteringspliktiga tUläggslån att rUcsdagen avslår motionerna nr 521, 522 och
1157, samtiiga såvitt nu Ur i fråga,
39. beträffande statsbidrag tiU
teleslingor i offentliga lokaler att motionen nr 1174 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,
40. beträffande anslag för
markförvärvslån att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionerna nr 521 och 1161, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, tUl
Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1971/72 på kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 50 000 000
kr.,
41. beträffande utredning om långivningen
för kommunala markförvärv, m. m., att riksdagen i anledning av motionen nr
1173 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
42. beträffande kommunal
bostadsförmedling m. m. att riksdagen
a. avslår
motionen nr 451,
b. avslår
motionen nr 226,
43. beträffande utredning om
skälighetsprövning av hyra för irme-
boenderam att motionen nr 164 inte föranleder någon riksda
gens åtgärd,
44. beträffande medinflytande för
hyresgäster att motionen nr 1164 inte föranleder någon jiksdagens åtgärd,
45. beträffande avsättning till
reparationsfond att riksdagen avslåi motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga,
46. beträffande förhandsbesked om
bostadslån för hus som skall byggas med tillämpning av industriella
produktionsmetoder att riksdagen
CU
1971:12 45
a. medger att sådana förhandsbesked meddelas
för högst 10 000
lägenheter under vart och ett av åren 1972-1976,
b. bemyndigar
Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet an
givna förutsättningar besluta om ökning av de under a angivna
ramarna,
47. beträffande lånefonden för
maskinanskaffning inom byggnadsindustrin att riksdagen godkänner vad i
statsrådsprotokollet förordats rörande avveckling av fonden,
48. beträffande låneram för samlingslokaler
att riksdagen medger att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för
aUmänna samlingslokaler, meddelas intiU 12 000 000 kr. under budgetåret
1971/72,
49. beträffande anslag på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln i vad de ej behandlats under 37 att riksdagen för
budgetåret 1971/72 anvisar
a. till
Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 11 637 000 kr.,
b. till
Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 22 106 000
kr.,
c. tiU
Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 735 000 kr.,
d. till
Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av
193 000 kr.,
e. tiU
Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,
f. till
Byggnadsforskning ett anslag av 4 200 000 kr.,
g. till
Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett re
servationsanslag av 700 000 kr.,
50. beträffande anslag på
kapitalbudgeten under statens utlånings
fonder i vad de ej behandlats under 40 att riksdagen för budget
året 1971/72 anvisar
a. tUl
Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
3 060 000 000 kr.,
b. tUl
Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett in
vesteringsanslag av 6 900 000 kr.,
c. till
Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investerings
anslag av 10 000 000 kr.
Stockholm
den 14 aprU 1971
På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK
Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s). Almgren (s),
Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro
(s), Lindkvist (s), Ullsteni (fp), Henrikson (s), Wennerfors (m). Högström'
(s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Engström (vpk), Jadestig'* (s), Strömberg
(fp), Åkerfeldt (c) och Ångström (fp).
Ej närvarande vid mom. 950.
" » » » » 23.
' » » » » 18 samt 1750.
* » » » » 916.
' » » » » 18.
CU
1971:12 46
Reservationer
1.
beträffcmde bostadsbyggandets omfattning m. m.
a.
av herr Grebäck, fm Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c) som anser att
dels
den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med »Vad först» och på s. 13
slutar med »av länsmyndighet» bort ha följande lydelse:
»Kungl.
Maj:ts förslag till bostadsbyggnadsplan bör enligt utskottets mening i
anslutning till vad som anförts och föreslagits i motionen nr 522 antas endast
med ändringar i följande hänseenden.
Planen
får inte innebära en sådan styrning att samhällsekonomiskt godtagbara
variationer inte kan ske för att tillgodose regionala sysselsättningskrav i
förening med de välmotiverade kraven på ett ökat småhusbyggande. Föreslagna
lägenhetstal i ramangivelserna bör därför inte omfatta friliggande småhus, till
vilka bostadslån - under gällande förutsättningar i övrigt - sålunda skall
kunna bevUjas utan hinder av nämnda rambeslut. Därmed tillgodoses främst de
bostadsbehov utanför storstadsregionerna som inriktas på småhus avsedda att
bebos av låntagaren. Vidare tiUgodoses därmed delvis även möjligheterna att i
mindre kommuner ersätta ett åldrat bostadsbestånd och anpassa sig till nya behov
som inte kan beaktas i en ramplanering. Kungl. Maj;t bör ha att utfärda
erforderliga övergångsbesitämmelser i ämnet.
Planen
bör inrymma möjlighet att ge långsiktiga planeringsbesked till alla kommuner
för bostadslån inom ramarna. Utskottet bar därvid särskilt beaktat vad som
anförts i motionen nr 522 och de synpunkter som Svenska kommunförbundet
framfört till Kungl. Maj;t. Först med en sådan ordning kan en uppföljning av en
regional planering ske och de femåriga kommunala bostadsbyggnadsprogrammen, som
nu lämnats för 500 kommuner, få en meningsfull bedömning. Den angivna
möjligheten bör kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidga ramarna
för planeringsperiodens tre sista år i den mån detta visar sig erforderligt.
En
vidgad ramfördelning gör det vidare möjligt att låta fördelningen mellan kommuner
ske på länsnivå, vilket bäst överensstämmer med planeringsprinciperna i
övrigt.
Med
sålunda av utskottet förordade ändringar kan Kungl. Maj:ts förslag i övrigt
godtas. Vad utskottet därmed tillstyrker tillgodoser även vad i motionen nr
1157 förordats.»
dels utskottets hemställan
under 1 bort ha följande I}'delse:
»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m.m.
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj;ts förslag och motionerna 1157 och 1162
samt med bifall till motionen nr 522, nämnda motioner
CU 1971:12 47
såvitt
nu är i fråga,
a. uttalar sig
för en bostadsbyggnadsplan för år 1971 med
den omfattning och fördelning som utskottet förordat,
b. medger att
ramarna för bostadslån för nybyggnad av andra
hus än friliggande småhus bestäms med utgångspunkt i föl
jande antal lägenheter
år 1971_________ 87 000
år 1972_________ 87 000
år 1973 .... 65 000
år 1974_________ 50 000
år 1975_________ 50 000
c. medger att
Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om pro
jektreserv för åren 1971-1973 i enlighet med vad i statsråds
protokollet förordats och utskottet yttrat,
d. bemyndigar
Kungl. Maj;t att under de förutsättningar som
utskottet angett besluta om ökning av den under b upptagna
ramen för långivningen under år 1971,
e. som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,»
b.
av herrar UUsten och Strömberg (båda fp) som anser att
dels
den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med »Vad först» och på s. 13
slutar med »av länsmyndighet» bort ha följande lydelse;
»Bostadsbyggnadsplanen
bör enligt utskottets mening och i enlighet med förslag i motionen nr 1157
omfatta både det statsbelånade och det inte statsbelånade byggandet och
konstrueras så att dels målsättningen anges, dels garanterade minimiramar
fastställs därinom för fördelning under innevarande år. I båda fallen bör
därtill anges konjunkturreserver inom vilka Kungl. Maj:t bör bemyndigas vidga
de sålunda angivna ramarna. Med en sådan ordning kan uppnås såväl
administrativ förenkling som bättre bostads- och arbetskraftsplanering.
Bostadsbyggnadsplanen
bör vidare ge uttryck för en högre långsiktig planeringsnivå än enligt Kungl.
Maj:ts förslag. Därigenom kan planeringsbehovet tillgodoses för samtliga
kommuner under planperiodens tre första år och för alla kommuner med ett behov
därav för även de två sista åren. På sådant sätt tillgodoses även vad i
motionen nr 522 anförts om fördelning på ytterligare kommuner.
För
att öppna möjlighet till en anpassning av andelen småhus till kon sumenternas
efterfrågan bör bostadslån för styckebyggda småhus få beviljas utan
begränsning av låneramar. Därmed tillgodoses anspråken i fråga om hus som skall
bebos av låntagaren. Kungl. Maj:t bör bemyn digas företa sådana ändringar av
ramama som svarar mot den nuvarande andelen styckebyggda hus i
nyproduktionen.»
CU 1971:12 48
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
»1. beträffande bostadsbyggandets
omfattning m.m. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj;ts förslag och
motionerna nr 522 och 1162 samt med bifaU till motionen nr 1157, nämnda motioner
såvitt nu är i fråga,
a.
godkänner som mål och riktpunkt för det totala bostads byggandet åren
1971-1975 följande bostadsbyggnadsplan avseende påbörjade lägenheter
År
Ordinarie
Konjunktur-
program
reserv
1971
100 000
5 000
1972
103 000
5 000
1973
106 000
10 000
1974
110 000
10 000
1975
110 000
10 000
b. beslutar att minimiramar och
konjunkturreserver - för så
väl det statsbelånade som det icke statsbelånade byggandet av
andra hus än stycke;byggda småhus - får under innevarande
år fördelas av bostadsmyndigheterna för följande antal lägen
heter
År
1971
100 000-f
konjunkturreserv 5 000
1972
100 000+ » 5 000
1973
90 000-1- » 10 000
1974
85 000-1- » 10 000
1975
80 000-1- » 10 000
c. bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om
utökning, med
anlitande av konjunkturreserven, av de under b föreslagna
totalramarna för åren 1971 och 1972 om utvecklingen av sam
hällsekonomi och arbetsmarknad skuUe göra en sådan ökning
möjlig,
d. som
sin mening ger Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet
anfört,»
2. beträffande snabbutredning om
kraftigt ökad bostadsvolym av herr Engström (vpk) som ansier att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar
med »Enligt utskottets» och slutar med »Kungl. Maj:ts konjunkturbedömningar»
bort ha följande lydelse:
»Bostadsbristen är fortfarande stor i många kommuner.
Många barnfamiljer väntar i bostadsköerna på att få en modern och rymlig
familje-
CU 1971:12 49
bostad. Enligt 1965 års bostadsräkning var en tredjedel
fortfarande trångbodda enligt den norm som nu tillämpas om högst 2 boende per
rum; köket och vardagsrummet oräknade. Övergången till beräkning av ramen för
det statsbelånade byggandet i kvm våningsyta har skärpt tendensen till
krympning av lägenhetsytoma samt ökad produktion av fler en- och
tvåmmslägenheter, vilket kommer att öka svårigheterna att minska
trångboddheten. Vid sidan av behovet att bygga fler och rymligare
familjebostäder framträder allt klarare behovet av ett tillgodoseende av de
ensamståendes och invandrarnas eftersatta bostadsbehov, vilket inte minst
klarlagts av ungdomsbostadsutredningen. Ungdomen har en klart sämre
bostadssituation än övriga kategorier. Invandrarna är ofta mer trångbodda och
skiljer sig åldersmässigt från totalbefolkningen genom den starka dominansen
av yngre personer. Såväl bostadssökande ungdomar och andra ensamstående som
invandrarna söker sig främst till de expansiva regionerna så länge arbete inte
erbjuds på andra orter. En förbättring av dessa gruppers bostadssituation
måste komma till stånd, men det kan inte komma i fråga att detta skall få ske
på bekostnad av övriga bostadssökandes behov av rymliga bostäder. Flera remissinstanser
bl. a. Storstockholms planeringsnämnd, bostadsstyrelsen och Hyresgästernas
riksförbund understryker att fler ungdomsbostäder måste skapas inom ramen av
ett totalt ökat bostadsbyggande samt att småhushållens liksom andra hushålls
bostadsproblem främst är en fråga om tiUräckligt utbud av bra bostäder över
huvud taget. Utskottet vill i likhet med ungdomsbostadsutredningen starkt
understryka att en förbättring av ungdomens bostadssituation måste ske genom
ett integrerat byggande. Servicehus och serviceområden för alla åldrar bör få
en ökad andel av bostadsbyggandet. Fler insprängda smålägenheter i övrig bostadsbebyggelse
bör tillämpas i högre grad än f. n. för att lösa de ensamståendes
bostadsfråga. Integreringen med övrigt bostadsbyggande är speciellt angeläget
även när det gäller att förbättra invandrarnas bostadssituation. SärskUda
invandrarkolonier håller på att bildas i storstadsregionernas
saneringsområden. I många kommuner existerar fortfarande baracksystemet som
mer eUer mindre permanent och dålig lösning på ungdomars och invandrares
bostadsfråga. Konjunkturpolitiska skäl och förtur för industrins investeringar
kan inte åberopas som skäl mot ökad bostadsbyggnadsvolym. Den ökade
byggarbetslösheten talar för ett ökat bostadsbyggande. En god och rymlig bostad
för alla åldrar tjänar närmast att stimulera tUl goda produktionsinsatser i
arbetslivet. Utifrån de värderingar som här anförts anser utskottet det
angeläget tiUstyrka bifall tiU motionen nr 1159.»
dels
utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
»3. beträffande snabbutredning om
kraftigt ökad bostadsvolym att riksdagen med bifaU till motionen nr 1159 som
sin mening ger Kungl. Maj;t tUl känna vad utskottet anfört,»
4 Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 12
CU 1971:
12 50
3. beträffande bostadsbyggandets
regionala fördelning av herr Gre-
biick. (c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö
(c) och herr Åkerfeldt (c) som anser att
dels de:i del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar
med »Utskottet har» och slutar med »vidare sammanhang» bort ha följande
lydelse:
»Bostadsbyggandets regionala fördelning bör som hittills
fastställas i enlighet med av statsmakterna antagna riktlinjer. Den
hittillsvarande ordningen har visat sig medföra att en del kommuner även för de
två första åre;n i planeringsperioden helt blir utan tilldelning eller får en
mycket liten tilldelning vid ramfördelningarna. Enligt utskottets mening bör
riksdagen därför i erJighet med förslaget i motionen nr 522 uttala att vid de;n
regionala fördelningen hänsyn skaU tas till det förhållandet att
standardhöjning och förnyelse av bostadsbeståndet är nödvändiga även på orter
som statistiskt sett inte räknas som expansiva. Dessa synpunkter bör beaktas
även vid upprättandet av turordningsförslagen inom kommune:rna. Med ett sådant
uttalande skulle även tiUgodoses vad i motionen nr 521 anförts om att hänsyn
bör tas till de mindre kommunernas be;hov av bostadskvot. Vad i motionen nr
1157 förordats har redan tillgodpsetts vid hittills gjorda fördelningar.»
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar
med »Som tidigare» och slutar med »motionerna hemställts» bort ha följande lydelse:
»De a\' utskottet enligt ovan förordade principema för den
regionala fördelningen tillgodoser i allt väsentligt även motionerna nr 1162,
1167 och 1179.»
dels
utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
»7. beträffande bostadsbyggandets
regionala fördelning att riksdagen med bifall till motionen nr 522 och i
anledning av motionerna nr 521, 1157, 1162, 1167 och 1179, de fyra
först-:nämnda motionerna såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t
tUl känna vad utskottet anfört,»
4. beträffande fördelningen på
hustyper m. m. av herr Grebäck (c),
fröken Ljungberg (m), herrar Ullsten (fp), Wennerfors (m), fru Olsson
i Hölö (c), herrar Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar
med »Civilutskottet har» och på s. 19 slutar med »detta sammanhang» bort ha
följande lydelse:
»Statsmakterna bör även i fråga om fördelningen på
hustyper ange sin allmänna uppfattning om den önskvärda fördelningen mellan
flerfamUjshus och småhus. Enligt utskottets bedömning svarar den hittillsvarande
småhusandelen inte mot konsumenternas faktiska efterfrågan och den bör därför
ökas. För många, inte minst bland barnfamUjerna, torde småhusen representera
den bästa bomiljön. Det är av vikt att dessa be-
CU 1971:12 51
dömningar beaktas redan vid detaljplaneringen. Riksdagen
bör ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört.»
dels
utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
»8. beträffande fördelningen på
hustyper m. m. att riksdagen med bifall tiU motionerna nr 522 och 1157 samt i
anledning av motionen nr 521, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»
5. beträffande utredning angående
orsakerna till minskningen av lä
genheternas storlek m. m. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors
(båda m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar
med »Enligt utskottets» och slutar med »olika hyreskostnader» bort ha följande
lydelse:
»Den konstaterbara minskningen av lägenhetemas storlek kan
ge upphov till en inte önskvärd lägenhetsfördelning i totalbeståndet. Med
hänsyn till bostädernas långa användningstid är denna utveckling oroande.
Enligt utskottets mening bör därför boendeutredningen få i uppdrag att enligt
förslag i motionen nr 521 utreda orsakerna tiU denna utveckling och föreslå
åtgärder däremot. Anledning finns tUl antagande att sådana åtgärder måste
innebära en principieU omprövning av hela den regleringspolitik som gynnar
vissa företagstyper och hindrar en helt fri och prispressande konkurrens.»
dels
utskottets hemstäUan under 9 bort ha följande lydelse:
»9. beträffande utredning angående
orsakerna till minskningen av lägenheternas storlek m. m. att rUcsdagen med
bifall tUl motionen nr 521 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl.
Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,»
6. beträffande utredning om
boendemiljön m. m. av herr Grebiick
(c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö (c),
herrar Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ångström (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21 som börjar
med »Utskottet delar» och slutar med »därför obehövligt» bort ha följande
lydelse;
»Den växande insikten om den totala boendemiljöns
betydelse har lett fram till skilda delförslag och pågående arbete. Ytterligare
studier av boendemUjöns betydelse för den sociala anpassningen bör göras. Sammanfattande
bedömningar bör göras av en parlamentarisk utredning som kan lägga fram förslag
tiU de åtgärder som erfordras för att kraven på en god bostadssocial totalmiljö
skall kunna tiUgodoses i såväl nyproduktionen som i äldre bostadsområden.
Åtgärder i denna riktning måste anses vara bland det mest angelägna i försöken
att skapa en målinriktad bostadspolitik.»
dels utskottets
hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
CU 1971:
12 52
»10. beträffande utredning om boendemiljön m.m. att riksdagen med
bifall till motionerna nr 522 och 1157 samt i anledning av motionen nr 1169, de
två förstnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,»
7. beträffande konkurrensförutsättningarna a. av herrar
Strömberg och Ångström (båda fp) som anser att dels det stycke i utskottets
yttrande på s. 22 som börjar med »Som ovan» och slutar med »föreslaget
utredningsuppdrag» bort ha följande lydelse:
»Konkurrensförutsättningarnas
direkta inverkan på kostnaderna i nyproduktionen bör enligt utskottets mening
leda till att förslagen i motionen nr 1157 om en bostadskostnadsnämnd och om
anbudskonkurrens som villkor för bostadslån bifalles. Därmed skulle möjlighet
skapas för att nedbringa produktionskostnaderna och se till att rationaliseringsvinsten
kommer bostadskonsumenterna tUl godo. Med en sådan lösning får även syftet med
motionen nr 521 i denna del anses tillgodosett utan däri föreslagna
tilläggsdirektiv till boendeutredningen.» dels utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
»12. beträffande
konkurrensförutsättningarna att riksdagen med bifall till motionen nr 1157 och
i anledning av motionen nr 521, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»
b. av fröken Ljungberg och herr
Wennerfors (båda m) som anser att dels de;t stycke i utskottets yttrande på s.
22 som börjar med »Som ovan» och slutar med »föreslaget utredningsuppdrag» bort
ha följande lydelse:
»En fri konkurrens mellan byggherrar på lika viUkor är den
grundförutsättning på vUken strävanden att sänka boendekostnaderna och
tillgodose konsumenternas önskemål måste vila. Boendeutredningens givna
up])drag bör enligt utskottets mening kompletteras med uppgiften att enligt
förslaget i motionen nr 521 analysera och pröva olika konkurrensbetingelsers
inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning samt förutsättningarna
för att få starkare konkurrensinslag i hela bygg-produkticinsledet. I ett
sådant sammanhang kan även vad i motionen nr 1157 förordats om
bostadskostnadsnämnd och anbudskonkurrens få en ytterligare belysning.»
dels
ut:5kottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
»12. beträffande
konkurrensföratsättningarna att riksdagen med bifall tUl motionen nr 521 och i
anledning av motionen nr 1157, båda. såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,»
CU
1971:12 53
8. beträffande statlig
totalfinansiering såvitt avser utskottets hemställan
av herr Engström (vpk) som anser att utskottets hemställan under 15 bort
ha följande lydelse:
»15. beträffande statlig
totalfinansiering att riksdagen med bifall till motionen nr 1158 hos Kungl.
Maj:t hemställer om förslag tiU statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet
genom inrättandet av en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank,»
9. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser
utskottets yttrande
a. av herrar Bergman, Almgren, Kristiansson i Örkelljunga,
Peters
son i Nybro, Lindkvist, Henrikson och Högström (samtiiga s) som - vid
bifall till utskottets hemställan under 15 - anser att det stycke i utskot
tets yttrande på s. 25 som börjar med »Utvecklingen har» och slutar
med »1158 avstyrks» bort ha följande lydelse:
»CivUutskottet har inte funnit anledning till en annan
principiell inställning i frågan om statlig totalfinansiering av byggandet än
den som senast 1970 års riksdag godkänt. Erfarenheterna från långivningen i
nuvarande former är dock sådana att vid en bedömning av frågan även mot
bakgrund av det nämnda principiella ställningstagandet utskottet inte ansett
sig böra tillstyrka motionen nr 1158.»
b. av herr Engström (vpk), som -
vid bifall till reservationen 8 - anser
att det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med »Utveck
lingen har» och slutar med »1158 avstyrks» bort ersättas med text av
följande lydelse;
»Utvecklingen har, som anförs i årets
statsverksproposition, visat att byggherrarnas svårigheter att få
byggnadskrediter ökat. Även om projekten i allmänhet kunnat finansieras utan
större förseningar av byggstarten kvarstår olägenheterna med nuvarande
finansieringssystem. Departementschefen kan inte utfärda några garantier för
framtiden utan nöjer sig med en begränsad och kortsiktig målsättning bestående
av bättre information tUl kreditgivarna.
Enligt utskottets mening måste frågan om bostadsbyggandets
finansiering sättas in i ett vidare sammanhang. Målsättningen bör klart ange
en social inriktning på bostadsbyggandets finansiering varvid huvudfrågan är
att bringa ned kapitalkostnader och hyror. Det står utom all diskussion att
statiiga enhetslån, som befriar byggandet från dyra bygg-nadskreditiv, leder
till såväl billigare hyror som till en garanterad kapitalförsörjning av det av
statsmakterna beslutade bostadsbyggnadsprogrammet. En statiig bostads- och
samhällsbyggnadsbank skulle också innebära att bostadsbyggandets
följdinvesteringar och den sociala servicens utbyggnad i takt med bostädernas
färdigställande skulle följas upp bättre än vad som nu sker.
Riksdagen
har under en följd av år uttalat sig positivt för en statlig
5 Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 12
CU 1971:12 54
totalfinansiering av bostadsbyggandet. Opinionen för en
sådan finansieringsform har ökat kraftigt bl. a. genom att Hyresgästernas
riksförbund i sitt nya program anslutit sig till kravet. Den ogynnsamma
kostnadsutvecklingen inom nyproduktionen under senare år motiverar att riksdagen
nu beslutar om övergång till ett rationellare och för hyresgästerna
förmånligare finansieringssystem för bostadsbyggandet. En övergång till ett
enhetligt statligt bostadslån med en amorteringsplan och en räntesats leder
vare sig till en ökning eller minskning av kreditresurserna för
bostadsbyggandet. Samhällsekonomiska eller kreditpolitiska svårigheter kan inte
åberopas som skäl för att längre fördröja denna angelägna reform på
bostadspolitikens område. Riksdagen måste ge garantier för att det
bostadsbyggnadsprogram som beslutas också kan fullföljas utan störningar i
kreditgivningen och utan fördyrande byggnadskreditiv. En statlig
totalfinansiering av bostadsbyggandet genom inrättande av en statlig bostads-
och samhäUsbyggnadsbank är en reform som nu måste genomföras för att
grundlägga en socialt inriktad bostadspolitik. Utskottet finner det därför
angeläget att tiUstyrka bifall tiU motionen nr 1158. Syftet i motionen nr 1157
till den del den avser ett samordnat statiigt finansieringssystem och bättre
samordning med krediter till bostadsbyggandet och dess
kompletteringsinvesteringar får därmed anses tillgodosett.»
10. beträffande ett samordnat
statligt finansieringssystem av herrar Strömberg och Ångström (båda fp) som
anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar
med »En samordnad» och slutar med »inte erforderlig» bort ha följande lydelse:
»Strävandena mot en bättre boendemiljö är avhängiga av att
möjlighet ges tUl genomförande av denna miljös samtliga element. I första hand
måste låne- och bidragssystemen för bostäderna och de grundläggande
lokalkomplemehten samordnas. Om detta inte sker kommer även det fortsatta
byggandet att styra:ä mot oacceptabla totalmiljöer med brist på
funktionsmässigt grundläggande bostadskomplement, bl. a. av service-karaktär.
Enligt utskottets mening finns nu underlag för en reform med syfte att skapa
enhetliga låne- och bidragsformer för såväl bostäder som lokaler och utan de nu
omotiverade begränsningar som lever kvar från en bostadspolitik med inslag av
generella subventioner. Förslag därom bör snarast läggas fram.
De kommunala följdinvesteringama bör - vare sig de stöds
statligt eller inte - även reellt fogas in i den kommunala självbestämmanderätten.
Först därmed blir bostadsförsörjningslagens gmnder förenliga med den
uppfattning om bostadsförsörjningens inriktning på totalfunktionerna som fått
allt flera även konkreta uttryck. Den kommunala uppfattningen av dessa
följdinvesteri:Qgars inbördes angelägenhetsgrad bör, där kommunens önskemål av
konjunkturskäl inte helt kan tiUgodoses i
CU 1971:12 55
avsedd takt, få avgöra investeringsplanerna inom ramar som
inte fömtsätter centrala prioriteringsbeslut för de enskilda
investeringsobjekten. Formema för ett sådant system bör, med tillgodogörande av
erfarenheter från försöksverksamheten med kommunalekonomisk långtidsplanering,
nu närmare utredas så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.»
dels
utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
»16. beträffande ett samordnat statligt
finansieringssystem att riksdagen med bifall till motionen nr 1157 såvitt nu
är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»
11. beträffande utredning i syfte
att avveckla paritetslånesystemet
m. m. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar
med »Utskottet har» och slutar med »till boendeutredningen» bort ha följande
lydelse:
Ȁven den
fortsatta utvecklingen bar besannat tidigare anförda farhågor att
paritetslånesystemet är en olämplig administrativ anordning för att avveckla
räntebidragssystemet. Boendeutredningens givna uppdrag bör därför kompletteras
med den uttryckliga uppgiften att lägga fram förslag till ett nytt system för
det statliga kreditstödet, ett system som - med beaktande av bostadssociala
hänsyn - kan underlätta en anpassning av byggandet till konsumenternas önskemål
och ett utbud av bostäder till rimliga priser utan öppna eller dolda
subventionsinslag.» dels utskottets hemstäUan under 17 bort ha följande
lydelse:
»17. beträffande utredning i syfte
att avveckla paritetslånesystemet m. m. att riksdagen med bifall tUl motionen
nr 521 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj;t till känna vad
utskottet anfört,»
12. beträffande ett uttalande om
räntenivån av herr Grebäck (c), fm
Olsson i Hölö (c), herrar Engström (vpk) och Åkerfeldt (c) som anser
att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar
med »Enligt utskottets» och slutar med »betänkande 1971: 1» bort ha följande
lydelse:
»Beslut om riksbankens diskonto fattas utan riksdagens
direkta medverkan. Det bör dock vara riksdagen obetaget att i vanlig ordning
ge uttryck för åsikter om räntenivåns betydelse för möjligheterna att fullfölja
en socialt inriktad bostadspoUtik. Effekterna av hittillsvarande höga
räntelägen har genom paritets- och räntelånesystemen visserligen inte ärmu fått
full och direkt inverkan på boendekostnaderna men belastar för lång framtid
kommande betalningar. Enligt bostadsstyrelsens revi-
CU 1971:12 56
derade långtidsbedömning når de halvårsvisa
skuldökningarna på paritetslånen halvmiljardnivån omkring årsskiftet 19741975
medan motsvarande halvårsvisa räntelån vid samma tid skulle uppgå till ca 400
milj. kr. Anslagsbelastningen på lånefonden för bostadsbyggande närmar sig
enligt samma bedömning vid samma tid ca 3,5 miljarder kronor för budgetår och
antas stiga. En fcirtsatt hög räntenivå skulle leda till orimliga
belastningar. Detta förhållande bör enligt utskottets mening markeras genom
att riksdagen i detta sammanhang ger Kungl. Maj;t till känna vad utskottet
sålunda anfört.»
dels
utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse;
»18. beträffande ett uttalande om
räntenivån att riksdagen med bifall till motionen nr 522 såvitt nu är i fråga
som sin mening ger Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,»
13. beträffande låneunderlag och
pantvärde av herrar Strömberg och
Ångström (båda fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27 som börjar
med »CivUutskottet har» och slutar med »öppna marknaden» bort ha följande
lydelse:
»Skälen för att behålla en uppdelning på låneunderlag och
pantvärde är numera inte aktueUa. För att undvika olämpliga styrningseffekter
och åstadkomma en administrativ förenkling bör såväl lånets storlek som
säkerhetsläge bestämmas ur enhetligt beräknade belopp. Utskottet har förutsatt
att frågan om den undre säkerhetsgränsen för statslån bedöms fristående ur
andra utgångspunkter.»
dels
utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse;
»19. beträffande låneunderlag och
pantvärde att riksdagen med bifall tiU motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga
som sin mening ger Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört,»
14. beträffande bostadslån för
småhus och till allmännyttigt bostads
företag
a. av herr Grebäck, fra Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt
(samtliga c) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar
med »Utskottet har» och slutar med »aUmännyttigt bostadsföretag» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Övre lånegränsen för småhus bör i enlighet med förslagen
i motionerna nr 522 och 1157 höjas tiU 95 % för att underlätta ett ökat småhusbyggande.
Statens krav på säkerhet bör i dessa fall ytterligare tillgodoses genom att
kommunal borgen krävs för ett belopp motsvarande 5 % av pantvärdet såvitt avser
småhus utom detaljplanerat område.
Allmännyttigt bostadsföretag som inte eljest tar upp
bostadslån mot kommunal borgen bör inte fii 100-procentig belåning utan att
inteck-
CU 1971:12 57
ning med sämsta förmånsrätt inom pantvärdet kompletterats
med kommunal borgen för ett belopp motsvarande 5 % av nämnda värde. Motionen
nr 521 avstyrks i denna del.» dels utskottets hemstäUan under 20 bort ha
följande lydelse:
»20. beträffande bostadslån för
småhus och till allmännyttigt bostadsföretag att riksdagen med bifall till
motionerna nr 522 och 1157 samt med avslag å motionen nr 521, samtiiga såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,»
b. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som
anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »allmännyttigt bostadsföretag» bort ha följande lydelse:
»De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar vissa
låntagarkategorier. De bör därför ersättas med en enhetiig lånegräns i
enlighet med förslaget i motionen nr 521. Därav följer att motionerna nr 522
och 1157 bör avslås även i vad däri föreslagits ändrad övre lånegräns för
småhus och särskilda säkerhetsvillkor.»
dels
utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
»20. beträffande bostadslån för
småhus och tUl allmännyttigt bostadsföretag att riksdagen med bifall till
motionen nr 521 och med avslag å motionerna nr 522 och 1157, samtliga såvitt nu
är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»
15. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus
a. av herr Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herr
Wennerfors (m),
fm Olsson i Hölö (c) och herr Åkerfeldt (c) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar
med »Övertygande skäl» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse:
»Oavsett
om anslutning ges till grunderna för motionen nr 521 eller för motionen nr 522
talar övervägande skäl för att övre lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus
sätts till 90 % av pantvärdet. En ändring av bestämmelserna i denna del bör
således komma till stånd.» dels utskottets hemstäUan under 21 bort ha följande
lydelse:
»21. beträffande bostadslån för
vissa flerfamUjshus att riksdagen med bifall till motionerna nr 521 och 522
samt i anledning av motionen nr 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»
b. av herrar Strömberg och Ångström (båda fp) som
anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Över
tygande skäl» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse:
CU 1971:12 58
»De skäl som i motionen nr 1157
anförts för att höja övre lånegränserna till 92 % för enskilt ägda
flerfamiljshus och 95 % för enskUt ägda eUer förvaltade servicehus har
utskottet funnit övertygande. Reglerna om lånets storlek och säkerhetsläge bör
därför ändras i enlighet med vad i motionen anförts.»
dels
utskottets hemstäUan under 21 bort ha följande lydelse:
»21. beträffande bostadsliin för
vissa flerfamiljshus att riksdagen med bifaU till motionen nr 1157 och i
anledning av motionerna nr 521 och 522, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,»
16. beträffande bostadslån till vissa kooperativa
bostadsföretag
a. av
herr Grebäck och fru Olsson i Hölö (båda c) som anser att
dels det stycke i utskottets }/ttrande på s. 29 som börjar med »Vad
angår» och
slutar med »skyndsam behandling» bort ha följande lydelse: »De
bostadskooperativa företagens lånegränser får anses fortfarande anpassade tUl
en lämplig nivå under förutsättning att överkostnader inte kommer i fråga.
Kommunernas av departementschefen understrukna möjligheter att lämna borgen för
lån tiU grundavgift tillgodoser i sådan utsträckning gmnderna för motionen nr
1165 att någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig. Motionen nr 521 avstyrks
i denna del.» dels utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
»22. beträffande bostadsliin till
vissa kooperativa bostadsföretag m. m. att riksdagen
a. avslår
motionen nr 521 såvitt nu är i fråga,
b. lämnar
motionen nr 1165 utan åtgärd,»
b. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m)
som anser att
dels det stycke i utskottets 3'ttrande på s. 29 som börjar med »Vad
angår» och
slutar med »skyndsam behandling» bort ha följande lydelse;
»Utskottet kan inte ansluta sig till yrkandet i motionen
nr 1165 vilket skulle förstärka de negativa effcsktema ur allmän synpunkt av
ytterligare differentierade lånegränser. Motionärernas syften torde böra
tillgodoses genom en helt fri bostadsmark:ttad med gynnsammare konkurrenseffekter.
En sådan marknad främja;» genom att lånegränserna inte differentieras.
Avsättningssvårigheter i enskilda fall kan motverkas genom kommunal borgen
enligt vad departementschefen anfört.»
dels
utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse;
»22. beträffande bostadsliin
till vissa kooperativa bostadsföretag m. m. att riksdagen
a. med
bifall till motionen nr 521 såvitt nu är i fråga som
sin mening ger Kungl. Maj;t tiU känna vad utskottet anfört,
b. avslår
motionen nr 1165,»
CU 1971:12 59
17. beträffande samhällsägd mark
som förutsättning för bostadslån
av herr Engström (vpk) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar
med »CivUutskottet kan» och slutar med »avstyrks därför» bort ersättas med
text av följande lydelse:
»De av statsmakterna antagna riktiinjerna för kommunal
markpolitik måste betecknas som klart otillräckUga. Utvecklingen har
visserligen gått mot att de självkostnadsbärande företagen - allmännyttiga och
bostadskooperativa företag - står som byggherrar för en ökad andel av
nyproduktionen. Men jämsides med detta märks en klar tendens att privata
byggkonsortier lierade med storbankerna köper upp stora markområden. De
behärskar därigenom hela produktionskedjan; mark, byggande,
byggnadsmaterialproduktion och finansiering.
Men även när det gäller de självkostnadsbestämda företagen
är det nödvändigt att dra en klar gräns mellan förvaltningen av bostäder och
produktion av dessa. Privata företag, och i ökad grad ett fåtal stora sådana
företag, svarar för 90-95 procent av själva bostadsproduktionen. I många
kommuner existerar över huvud taget ingen konkurrens med privatbyggmästarna när
det gäller att bygga bostäder. Det ofta anförda argumentet, som också
framfördes av statsutskottet som svar på motsvarande motionsyrkande föregående
år - »konkurrens på lika vUlkor mellan olika företagsformer» - tjänar endast
att dölja bristen på konkurrens i själva byggandet. Kommunernas möjligheter
att driva en aktiv markpolitik och tränga tiUbaka privata intressens inflytande
över marken måste öka väsentligt. Utskottet finner att det i motionen nr 1160
framförda förslaget om att statliga lån endast skall kunna bevUjas tUl hus som
uppförs på samhällsägd mark skulle öka kommunemas möjligheter att tränga
tUlbaka bl. a. de stora privata byggkonsortiemas inflytande och öka kommunernas
möjligheter att styra utvecklingen mot en mera socialt inriktad bostadspolitik.
Yrkandet i motion nr 1160 tillstyrkes därför i denna del.»
dels
utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse;
»23. beträffande samhällsägd mark
som föratsättning för bostadslån att riksdagen med bifall tUl motionen nr 1160
som sin mening ger Kungl. Maj;t tiU känna vad utskottet anfört,»
18. beträffande förbättringslån
för vissa låginkomstgrupper av. herr
Grebäck, fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c) som an
ser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar
med »Utskottet avstyrker» och slutar med »i bostadstilläggssystemet» bort ha
följande lydelse:
»Ett bostadspolitiskt mål att höja bostadsstandarden för
betalningssvaga grupper måste fullföljas genom åtgärder, anpassade tUl skilda
CU 1971:12 60
boendeformer.
Koncentrationen av förbättringslångivningar under de senaste åren på
pensionärer och handikappade kan nu avlösas genom att dessa lånemöjligheter
åter ställs till förfogande för även andra låntagare i samma ekonomiska
omständigheter. Även samhällsekonomiskt måste en sådan vidgning av
förbättringslånens tUlämpningsområde anses vara en lämplig åtgärd. Kungl. Maj:t
bör fr. o. m. nästa budgetår öppna möjlighet tUl förbättringslån enligt vad som
föreslagits i motionen nr 522.»
dels utskottets hemstäUan
under 28 bort ha följande lydelse:
»28. beträffande förbättringslån för vissa
låginkomstgrupper att riksdagen med bifaU till motionen nr 522 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört,»
19. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån
av fröken Ljung
berg (m), herrar Wennerfors (m), Strömberg (fp) och Ångström (fp) som
anser att
dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar med »Den inverkan» och
slutar med »av inkomstgränsen» bort ha följande lydelse:
»Bostadsstyrelsen
anförde redan i sin anslagsframställning år 1968 övertygande skäl för att höja
inkomstgränsen tUl 8 000 kr. Den fortsatta levnadskostnadsutvecklingen och de
särskUda ekonomiska påfrestningar som drabbar främst de äldre och låginkomstgrapperna
har enUgt utskottets menmg inte kompenserats av sådana skattelättnader att de
ursprungliga argumenten försvs.gats. Snarast framstår en höjning av
inkomstgränserna som en nödvändighet för att inte förbättringslångivningens
reeUa innehåll skaU ytterligare tunnas ut. Enligt utskottets mening bör
inkomstgränsen snarast höjas enligt förslaget i motionen nr 1157 och en översyn
av reglema göras i syfte att medge hänsynstagande till skilda individuella
behovssituationer.»
dels utskottets hemstäUan
under 29 bort ha följande lydelse:
»29. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån
att riksdagen med bifall tiU motionesn nr 1157 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger Kungl. Maj:t tiU känna vad riksdagen anfört,»
20. beträffande högsta belopp för räntefritt
stående förbättringslån
av fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (båda c) som anser att
dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med »Med hansyn» och
slutar med »år 1970» bort ha följande lydelse:
»Enligt
utskottets mening bör beloppsgränsen för räntefria förbättringslån höjas till
15 000 kr. på de skäl som angetts i motionen nr 1154. Önskemålet att inte med
denna låneform finansiera aUtför långsiktiga ombyggnader kan anses tUlgodosett
genom i övrigt för långivningen angivna föratsättningar i fråga om
byggnadsarbetenas omfattning.»
CU 1971:12 61
dels
utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
»30. beträffande högsta belopp för räntefritt
stående förbättringslån att riksdagen med bifall till motionen nr 1154 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,»
21. beträffande anslag för förbättringslån m. m. av
fru Olsson i Hölö
och herr Åkerfeldt (båda c) som - vid bifaU tiU reservationen 20 - an
ser att
dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 34 som börjar med »Med hänvisning» och
slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande lydelse:
»Utskottets
bedömanden av departementschefens medelsberäkning och stäUningstagandet i fråga
om högsta belopp för räntefritt stående förbättringslån har föranlett
utskottet att förorda att anslaget höjs med 5 mUj. kr.»
dels utskottets hemställan
under 37 bort ha följande lydelse:
»37. beträffande anslag för förbättringslån m. m.
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen
nr 1154 såvitt nu är i fråga tiU Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för
budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 135 000 000 kr.,»
22. beträffande ränta på amorteringspliktiga
tilläggslån av herr Gre
bäck (c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fra Olsson i Hölö
(c), herrar Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ängström (fp) som anser att
dels det stycke i
utskottets yttrande på s. 35 som börjar med »CivUutskottet avstyrker» och
slutar med »i frågan» bort ha följande lydelse: »Enighet torde föreUgga om att
räntorna på ifrågavarande amorteringspliktiga tiUäggslån bör höjas tUl lägst i
motionerna föreslagna 6 %. Då vare sig uttalanden vid tidigare
riksdagsbehandling eller något Kungl. Maj:ts beslut kan anses ha betagit staten
möjligheterna tiU en sådan ränteändring tillstyrks bifaU tiU motionerna.»
dels utskottets hemställan
under 38 bort ha följande lydelse:
»38. beträffande ränta på amorteringspliktiga
tUIäggsIån att riksdagen med bifall tUl motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,»
23. beträffande
anslag för markförvärvslån
a.
av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att,
CU 1971:12 62
dels det stycke i utskottets ytnrande på s. 36 som
börjar med »Utskottet har» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha
följande lydelse:
»Det
är enligt utskottets mening obestritt att kommunerna måste ha lånemöjligheter
för vissa markförvärv. Dessa lånemöjligheter bör dock skapas i annan ordning än
genom att en fixerad lånevolym avskärs för distribution genom statiiga
myndigheter utan hänsyn till den öppna kreditmarknadens flexibla
kreclitaUokering. Kommunernas verkliga kreditbehov för ändamålet kan inte
bedömas mot bakgrand av ett syfte att skapa ett kommunalt markägarmonopol med
rent konkurrenshämmande effekter. Den nuvarande samhällsekonomiska situationen
ger särskild tyngd åt förslagen i motionen nr 521 om att den statliga
långivningen bör upphöra. En fri kreditmarknad i förening med markförsäljningar
från kommunemas sida ger möjlighet att tillgodose för plangenomföranden
erforderliga investeringsbehov. Av det anförda följer att utskottet avstyrker
motionen nr 1161.»
dels utskottets hemställan
under 40 bort ha följande lydelse:
»40. beträffande anslag för markförvärvslån att
riksdagen med bifall till motionen nr 521 såvitt nu är i fråga avslår Kungl.
Maj;ts förslag om medelsanvisning till Lånefonden för kommunala markförvärv
samt motionen nr 1161,»
b.
av herr Engström (vpk) som anser att
dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med »Utskottet har» och
slutar med »Kungl. Maj;ts förslag» bort ha följande lydelse:
»Motiven
för en kraftig ökning av långivningen till kommunala markförvärv har ökat
mycket starkt. Som bostadsstyrelsen framhåller i sin anslagsframställning
översteg e;fterfrågan på markförvärvslån väsentligt tillgången på lånemedel.
Bostadsstyrelsen påvisar också att det krävs betydande resurser för att
kommunema skall kunna förvärva fastigheter inom områden med samlad äldre
bebyggelse, s. k. saneringsområden. Om kommunerna på ett tUlfredsställande sätt
skall kunna föra en aktiv markpolitik såväl vid nyexploatering som vid
sanering av äldre bebyggelse krävs en kraftig utökning av fonden för kommunala
markförvärv. Den starka koncentrationen av kapital och produktionsresurser hos
ett fåtal storbyggmästare lierade med de privata affärsbankerna måste mötas med
långt effektivare medel än hittills för att hindra starka storfinansintressen
att öka sitt inflytande i kommunema. Den av departementschefen föreslagna
utökningen av marklånefonden med blygsamma 20 milj. kr. måste anses klart
otiUräcklig mot bakgrund av kommunernas svårigheter och samlade behov.
Finansutskottets bedömning i betänkandet 1971: 11, att en överflyttning av en
del av kommunernas utgifter tiU staten inte i och för sig kan öka de
tiUgängliga reala resurserna i samhället, finner utskottet missvisande.
Kommunemas markförvärv finansieras i allmänhet genom lån. De privata
kreditinstituten - främst affärsbankerna - använder
CU 1971:12 63
ofta
krediterbjudande tUl kommunerna för att skaffa inflytande åt privatkapitalet
över byggandet. Grundlinjen i långtidsutredningen och årets finansplan är att
förtur skall ges åt industriinvesteringama. Detta kommer att ytterligare hämma
kommunernas lånemöjligheter. De privata kreditinstitutens intresse att
kombinera krediterbjudande med viUkor om vem som skaU bygga ökar
erfarenhetsmässigt i perioder med knapp tUl-gåing på krediter för markköp och
bostadsbyggande. Staten måste ingripa på ett aktivt sätt och underlätta
kommunernas markförvärv och möjligheter att stå fria från privata
påtryckningar. Staten har genom beslutet att inrätta en lånefond för
kommunernas långsiktiga markförvärv gjort ett klart åtagande. Utskottet har vid
sin prövning funnit att detta åtagande endast kan uppfyUas genom en kraftig
ökning av anslaget tUl fonden för kommunala markförvärv. Långivningen bör nu
utökas tUl att omfatta även mark inom saneringsområden. Utskottet tillstyrker
därför bifall tUl motionen nr 1161 och där ställt yrkande om utökning av anslaget
tiU markförvärvslån och avslag på i motionen nr 521 ställt yrkande att inga
anslag skall utgå för detta ändamål. Det grundläggande syftet i motionen nr
1173 om vidgning av långivningen ur marklånefonden får därmed anses
tillgodosett.»
dels utskottets hemställan
under 40 bort ha följande lydelse:
»40. beträffande anslag för markförvärvslån att
riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till motionen nr
1161 och med avslag å motionen nr 521, den sistnämnda motionen såvitt nu är i
fråga, till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1971/72 på
kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av
200 000 000 kr.,»
24. beträffande utredning om långivningen för
kommunala markför
värv av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som - vid
bifall tUl reservationen 23 a - anser att
dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med »Saneringsutredningens
uppdrag» och slutar med »för prövning» bort ha följande lydelse:
»Med
hänsyn tUl utskottets bedömning att långivningen bör upphöra avstyrks motionen
nr 1173.»
dels utskottets hemstäUan
under 41 bort ha följande lydelse;
»41. beträffande utredning om långivningen för
kommunala markförvärv att riksdagen avslår motionen nr 1173,»
25. beträffande kommunal bostadsförmedling m. m. av
herr Engström
(vpk) som anser att
dels
den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »Enligt civilutskottets»
och slutar med »226 avstyrks» bort ha följande lydelse:
CU 1971:12 64
»Enligt civilutskottets mening är behovet av
obligatorisk kommunal förmedling av nyproducerade och ledigblivna lägenheter
klart dokumenterat. Detta gäUer även inneboenderum för att avskaffa den
prisupp-skörtning genom privata förmeclUngar, som sker även på detta område.
1962 års bostadsförmedlingsutredning (SOU 1967; 1) och riksdagsuttalanden har
tidigare avstyrkt förslag om obligatorisk kommunal bostadsförmedling med
hänvisning tUl att detta kräver en omfattande kontroUapparat. Sådana
invändningar kan inte anses hållbara. Lagstiftningen innehåUer på en rad
områden bestämmelser, som anses nödvändiga av sociala skäl, men som också
kräver kontroll av efterlevnaden. Bostadspolitiken måste främst ha en social
målsättning. Lagen skall vara en hjälp för de bostadssökande - inte för dem som
vill skaffa sig vinster på de bostadssökandes bekostnad. Hyresregleringslagens
bestämmelser om förbud i vissa fall att motta förmedlingsprovisioner är ingen
garanti mot att pengar lämnas under bordet på de privata bostads- och
rumsför-medlingama. Uppskörtningen av bostadssökande kan endast förhindras
genom att alla bostäder förmedlas genom kommunala bostadsförmedlingar.
Bostadslånekungörelsens bestämmelser om möjlighet för kommunerna att få beslut
om bostadslån förenat med vUlkor att lägenheterna skaU förmedlas genom
bostadiiförmedlingen, ger inget inflytande för kommunerna över förmedlingen av
äldre fastigheters ledigblivna lägenheter. En betydande del av
bostadsbeståndet kommer med nuvarande bestämmelser att under överskådlig tid
vara undandragna de kommunala bostadsförmedlingarnas inflytande. I motionen nr
451 ges en rik dokumentation över behovet av obligatorisk kommunal
bostadsförmedling. Utskottet vill även framhålla angelägenheten av en sanering
när det gäller förmedling av inneboenderum. Den av departementschefen förordade
lösningen med kommunal förmedling av inneboendemm torde inte ge märkbara
resultat så länge kommunerna inte kan falla tUlbaka på tvingande
lagbestämmelser på detta område. Med understrykande av att obligatorisk
kommunal bostadsförmedling även bör innefatta förmedling av inneboenderum
anser utskottet det angeläget att tillstyrka bifall tUl motionen nr 451.
Nackdelarna med privat yrkesmässig bostadsförmedling är sedan länge så klart
dokumenterade att någon speciell kartläggning därav inte är nödvändig. Vad som
nu erfordras är konkreta och snara åtgärder för införande av obligatorisk
kommunal bostadsför-medUng. Motionen nr 226 bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.»
dels utskottets hemställan
under 42 bort ha följande lydelse:
»42. beträffande kommunal
bostadsförmedling m. m. att riksdagen
a. med bifall
tUl motionen nr 451 som sin mening ger Kungl.
Maj;t tiU känna vad utskottet anfört,
b. beslutar
lämna motionen nr 226 utan åtgärd,»
CU
1971:12 65
Särskilda yttranden
1. av
fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anför;
»Riksdagsbehandlingen
av bostadsfrågorna innebär tUl stor del bedömningar av förslag inom ramen för
1967 års riksdags starkt ifrågasatta beslut i ämnet. Detta beslut har hittiUs
låst utvecklingen genom kvotregler och stymingsinstmment som avser att gynna
vissa ideologiska linjer framför det gemensamt formulerade bostadspolitiska målet.
Beslutet motverkar snarare förverkligandet av detta mål genom att hindra den
fria konkurrens mellan företagsformerna som skuUe kunna leda till att
tiUgängliga resurser på bästa sätt används för att tillgodose konsumenternas
reella efterfrågan i ett fritt val av goda bostäder av skilda typer till
rimliga produktionskostnader och rimliga faktiska boendekostnader. Sådana
möjligheter kan skapas endast i ett bostadspolitiskt system, som bygger på de
grundförutsättningar som närmare utvecklats i motionen nr 521.
1967
års nämnda beslut innebär vidare att de direkta subventionerna i form av
räntebidrag ersatts med ökande anslag på kapitalbudgeten, vUkas generella
subventionskaraktär endast nödtorftigt dolts genom att de bokförs som statens
tillgångar med nominellt belopp - dock utan att behöva i motsvarande
utsträckning bokföras som bostadsföretagens reella skulder. De bostadssociala
tungt vägande anspråken måste givetvis beaktas men bör för prismedvetandets
skull redovisas och bedömas för sig och inte som i paritetslånesystemet skjutas
framåt i tiden i förhoppningen att deras kostnader skaU försvinna i
låneanslagens växande mångmiljardbelopp. De redan år 1967 anmälda farhågorna i
detta avseende besannas ytterligare genom därefter avgivna budget- och
tilläggsbudgetförslag och får en än skarpare relief i långtidsbedömningamas
belysning.»
2. beträffande bostadslån till vissa
bostadskooperativa företag av herr
Engström (vpk) som anför:
»Utskottets
hemställan att tUl boendeutredningen för skyndsam prövning överlämna motionen
nr 1165 med förslag om höjning av övre lånegränsen för bostadskooperativa
företag till 98 procent föranleder inget särskilt yrkande från min sida.
Bostadskooperationen är en bostadsform, som på allt sätt bör stödjas. De
nuvarande höga insatserna är en spärr för många bostadssökande med lägre
inkomster när det gäller att teckna bostadsrätt. Insatserna måste bringas ner.
En höjning av lånegränsen från 95 tUl 98 procent är motiverad. Men en sådan
höjning får inte utgöra någon ersättning för andra åtgärder, som är nödvändiga
för att pressa ned byggnadskostnaderna. Nödvändiga åtgärder för att få ner
produktionskostnader, hyror och insatser är främst tillbakapressande av vinst-
och spekulationsintressena i mark, byggnadsmaterialproduktion och byggande samt
en övergång till totalfinansiering genom en statlig bostads- och
samhällsbyggnadsbank.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
"" '' TR,CK, STHLM 7, 712086
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.