Sök i Ratio Lex

Civilutskottets betänkande i anledning av motion angående olägenheterna med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet

1971 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:CU16, Civilutskottets betänkande i anledning av motion angående olägenheterna med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Civilutskottets
betänkanden nr 16-17 år 1971 CU 1971

16-17

Nr 16

Civilutskottets betänkande i anledning av motion angående ölägenheterna
med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet.

Motionen

I motionen 1971:1168 av fru Mogård
m. fl. (m) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om sådana tilläggsdirektiv till bygglagutredningen att redan under år 1971 i
avbidan på utredningens slutliga ställningstagande förslag framläggs i syfte
att undanröja de missförhållanden som medföljer byggnadsförbud av mer än fem
års varaktighet.

Frågans tidigare behandling m. m.

I tredje lagutskottets utlåtande
1967:5 behandlades motioner om skydd för enskild markägare mot skadeverkningar
av långvarigt provisoriskt byggnadsförbud och i utlåtande 1968:45 från samma
utskott motioner om dels provisoriska byggnadsförbud, dels skydd mot skadeverkningarna
av oskäligt långvariga byggnadsförbud. I utlåtandena gavs en översikt av den på
området gällande rätten. Civilutskottet hänvisar till utlåtandena.

Justitieombudsmannen har den 30 juni 1966 gjort
framställning hos Kungl. Maj:t om utredning av behovet av skydd för
fastighetsägare mot verkningarna av långvariga provisoriska byggnadsförbud
(1967 års äm-betsberättelse s, 463 ff.). Framställningen refereras i tredje
lagutskottets utlåtande 1967:5.

Översyn av byggnadslagstiftningen

Enligt den 29 mars 1968 lämnat
bemyndigande har sakkunniga tillkallats med uppdrag att se över
byggnadslagstiftningen (bygglagutredningen),

I direktiven anförs i samband med en redogörelse för de nu
rådande förhållandena på området att de byggnadsförbud, som i avvaktan på
detaljplan inte sällan läggs över stora områden, utgör ett problem.
Departementschefen anför att de ibland kommit att bli gällande under mycket
lång tid, att de ibland drabbat markägare oskäligt och att de i vissa fall lett
tUl förslumning av berörda områden.

Departementschefen skisserar i direktiven för de
sakkunniga ett system av regler för den fysiska planläggningen, bestående av
riksplan, region-plan, kommunplan, kommundelsplan och detaljplan.

I de delar
av direktiven som är av omedelbart intresse för den nu

Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 16-17

s. 2 Kontrollera mot PDF

CU 1971:16 2

aktueUa frågan anförs följande.

Översiktsplanerna kommer enligt det
skisserade plansystemet att på ett jämförelsevis tidigt stadium ange riktlinjer
för den framtida markanvändningen. Markägaren borde i princip inte kunna få
tUlstånd att göra investeringar i sin mark, om därigenom den nya planens
förverkligande skulle motverkas. Ä andra sidan kan det dröja avsevärd tid innan
det i översiktsplanen angivna nyttjandet skall förverkligas och därigenom
frågan om rätt att exploatera marken enligt planen eller om inlösen av marken
blir aktueU. Det kan tänkas bli svårt för markägaren att tUl rimligt pris sälja
en sådan fastighet till någon annan enskild. Problem av liknande natur kan också
uppkomma när en fastställd detaljplan har upphört att gälla och det ännu inte
är aktuellt att arbeta fram en ny detaljplan. Dessa problem påminner om de
problem som enligt gällande rätt följer av de långvariga provisoriska
byggnadsförbuden.

Utredningen bör söka finna lösningar som innebär att den
enskilde inte i sådana situationer ensam får bära konsekvenserna av
samhällsutveckUngen. En väg att nå detta syfte kan vara att tillåta markägaren
fortsätta ett redan påbörjat nyttjande av marken i enlighet med den plan eller
de faktiska förhållanden som var gällande innan plansituationen ändrades.
Investeringar, som ligger inom ramen för markens aktuella användning, skulle
alltså få förekomma, och markägaren kunde med vetskapen att investeringar och
mark så småningom kan komma att inlösas - avväga om investeringen bör göras.
För att undvika olyckliga konsekvenser av en sådan ordning skulle kunna tänkas
att det öppnas möjlighet för det allmänna att redan på ett tidigt stadium lösa
in marken för att undvika alltför betungande lösenkostnader i ett senare skede.
Ett i enlighet med dessa tankar konstruerat system skuUe innebära att
markägaren antingen kan fortsätta sin verksamhet eller också jämförelsevis
snabbt få bundet kapital lösgjort. EmeUertid kan tänkas flera svårigheter med
att få ett sådant system att fungera i praktiken, SärskUt bör då uppmärksammas
problemet att avgöra när ett föreslaget projekt skall anses ligga inom ramen
för den aktuella verksamheten på fastigheten.

Avslutningsvis anförs i direktiven
att utredningens huvuduppgift bör vara att pröva det av departementschefen
skisserade systemet av regler för den fysiska planläggningen och
förverkligandet av dess intentioner. Utredningen skall emellertid vara
oförhindrad att pröva även andra lösningar. Utredningen skall också se över
byggnadslagstiftningens övriga avsnitt och föreslå de ändringar i dessa som kan
föranledas av reformeringen av planväsendet eller annars kan vara påkallade.

Departementschefen framhålle:r att
utredningens uppdrag är omfattande och att det krävs viss tid innar ny
lagstiftning kan väntas träda i kraft. Utredningen bör därför, sägs det, i ett
tidigt skede också överväga i vad mån speciellt angelägna reformer kan med
mindre ändringar eller kompletteringar av gällande lagstiftning byggas in i
denna samt snarast framlägga de förslag som prövningen ger anledning till.

Utskottet

Bygglagutredningens direktiv täcker
de i motionen åberopade frågeställningarna. Direktiven ger utredningen
möjlighet att framlägga delförslag.

Med hänsyn
till frågornas samband med utredningsarbetet i stort har

s. 3 Kontrollera mot PDF

CU 1971:16 3

utskottet inte funnit anledning tillstyrka att
riksdagen påkaUar ett provisoriskt delförslag under innevarande år. Motionens
syfte får anses i huvudsak tillgodosett genom det redan lämnade
utredningsuppdraget. Utskottet hemställer

att motionen 1971:1168 inte
föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Stockholm den 29 aprU 1971

På civUutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s). Almgren (s),
Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro
(s), Ullsten (fp), Henrikson (s), Wennerfors (m), Högström (s), Engström (vpk),
Karlsson i Mariefred (c), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Persson i Karlstad
(s).

SärskUt yttrande

av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som
anför: "Det i motionen nr 1168 upptagna problemet anser vi väsentligt.
Enligt vad vi erfarit torde förhållandena beträffande långvariga provisoriska
byggnadsförbud inte förbättrats sedan justitieombudsmannens framställning till
Kungl. Maj :t i frågan år 1966. Vi har därför förutsatt att bygglagutredningen
utnyttjar alla möjligheter att så snart som möjligt lägga fram förslag även
till temporära lösningar."

opaginerad Kontrollera mot PDF

CU 1971:17

Nr
17

Civilutskottets betänkande i anledning av motion angående
riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen.

Motionen

I motionen 1971:112 av herr Helén
m. fl. (fp) har såvitt motionen hänvisats tiU civilutskottet hemställts att
riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t under 1971
förelägger riksdagen förslag om på vilket sätt riksdagen skall besluta om de
centrala frågorna i samband med den s, k. fysiska riksplaneringen.

Motiveringen till nämnda hemställan finns i motionen
1971:86 (s. 10 och 11).

Pågående utredningar m. m.

Ar 1965 tillkallade dåvarande
kommunikationsministern en särskild expert för att inom departementet medverka
i ett utvecklingsarbete på den fysiska planeringens område, I ett
interpellationssvar i första kammaren vid 1966 års vårriksdag meddelade
dåvarande kommunikationsministern att, enligt regeringens uppfattning, en
översiktlig fysisk riksplanering var angelägen och borde komma tUl stånd.
Övervägandena inriktades på metoder för en planering av markanvändningen och de
administrativa formerna för arbetets bedrivande. Arbetet har sedermera
överflyttats till civildepartementet.

Vidare tillkallades i oktober 1969 en rådgivande
expertgrupp för att i den omfattning departementschefen bestämde biträda vid
den pågående utrednings-och försöksverksamheten beträffande fysisk
riksplanering.

Under sommaren 1969 publicerades vissa förarbeten för en
riksomfattande översiktlig fysisk planering (stencil K 1969:13, 14 och 15),
Arbetet hade karaktären av metodstudier och avsåg företrädesvis vissa
sektoriella anspråk på mark och vatten.

I årets statsverksproposition (prop. 1971:1 bU, 14 s. 3)
anförs att förarbetena för en fysisk riksplanering fortsätter med sikte på att
en skiss till fysisk riksplan skall föreligga under innevarande år. Under år
1970 koncentrerades arbetet främst på fördjupade inventeringar av anspråk
respektive tUlgångar på mark och andra naturresurser. Material från
inventeringarna publiceras successivt.

Under höstsessionen kommer utskottet att behandla
ytterligare motioner angående den fysiska riksplaneringen m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CU 1971:17 5

Utskottet

I ett av civUministern lämnat
interpeUationssvar i andra kammaren den 14 december 1970 angående
riksplaneringens fullföljande anfördes bl. a. att de förslag som
riksplaneförberedelserna mynnar ut i kommer att jämte utredningsmaterialet bli
föremål för en omfattande remissbehandling. Efter remissbehandlingen kommer
Kungl. Maj;t att tillkännage sin uppfattning om bl. a. innehåUet i en fysisk
riksplanering och de former i vilka en fortlöpande sådan planering bör
försiggå. Vidare kommer Kungl. Maj:t att ange sin uppfattning om sättet för
planeringsverksamhetens infogning i den demokratiska beslutsprocessen. Dessa
ställningstaganden kommer att redovisas för riksdagen.

Utskottet har med hänsyn till pågående arbete inte funnit
skäl att begära att de förutskickade ställningstagandena läggs fram för
riksdagen redan under innevarande år. Det avsedda remissförfarandet måste anses
mycket värdefullt. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet
hemställer

att
riksdagen avslår motionen 1971:112 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 29 aprU 1971

På
civilutskottets vägnar

ERIK
GREBÄCK

Närvarande: se under utskottets betänkande nr 16.

Reservation

av fröken Ljungberg (m), herrar
Ullsten (fp), Wennerfors (m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det
stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet har"
och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
"Vad i motionen anförts bör enligt utskottets mening grunda en riksdagens
begäran att Kungl. Maj:t i samband med att en skiss till fysisk riksplan m. m.,
vilket ställts i utsikt, läggs fram under innevarande år även anger grunder för
riksdagens avsedda roll i den fortsatta beslutsprocessen. Det bör härvid
förutsättas att Kungl, Maj:t så snart som möjligt därefter förelägger riksdagen
ett konkret förslag om på vilket sätt riksdagen skall besluta om de centrala
frågorna i samband med den fysiska riksplaneringen."

"att riksdagen i anledning av
motionen 1971:112 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl, Maj :t till
känna vad utskottet anfört."

Särskilt yttrande

1. av herrar Grebäck, Karlsson i
Mariefred och Åkerfeldt (samtliga c) som anför:

opaginerad Kontrollera mot PDF

CU 1971:17 6

"Den fysiska riksplaneringen
gäller i hög grad politiskt viktiga frågor, t. ex. miljö- och resurspolitiken.
Centerpartiet har vid upprepade tillfäUen understrukit, att riksplaneringens
riktlinjer och utformning måste beslutas av riksdagen. Detta torde helt
överensstämma med motiveringen i motionen 1971:86, till vilken hänvisas i
förevarande motion 1971:112 av herr Helén m. fl. Från vårt håll har därutöver
betonats, att detaljplaneringen av markanvändningen i normalfallet måste fä
ligga hos kommunala myndigheter inom ramen för en regional utvecklingsplanering,
vUken sistnämnda bör vara en länskommunal uppgift.

I den förevarande motionen 1971:112 yrkas, att regeringen
under innevarande år skall förelägga riksdagen förslag om hur riksdagen skall
få besluta om riksplaneringen. Vi har inte ansett oss kunna tillstyrka
motionsyrkandet, därför att det svar, som begärs i motionen, redan har
lämnats. Det har vid olika tillfällen klargjorts, att ett slutligt förslag till
formerna för fysisk riksplanering skall föreläggas 1972 års riksdag.
Civilministern framhöll i ett interpellationssvar den 14 december 1970, att den
riksplaneskiss, som skall vara färdig hösten 1971, skall behandlas som en
sedvanlig departementspromemoria. Utredningsmaterialet, som skall innefatta
även frågan om formerna för en fortlöpande riksplanering och frågan om hur
denna verksamhet skall inordnas i den demokratiska beslutsprocessen, skall
remissbehandlas i sedvanlig ordning och därefter redovisas för riksdagen.
Detta är svar på motionsyrkandet.

Att riksdagen i sedvanlig ordning skall besluta om
riksplaneringen är sålunda klargjort. Men det väsentliga är att de politiska
partierna och kommunförbunden dessförinnan får möjlighet att medverka i
beredningen av frågan. Detta har yrkats i motionen 1971:1156 av herr Hedlund m,
fl., som skall behandlas av höstriksdagen."

2. av herr Engström (vpk) som anför:

"Formerna för regeringens och riksdagens behandling
av planeringsfrågorna är givetvis viktiga. De skillnader som finns i
reservanternas och utskottmajoritetens yttrande är dock inte stora. Den motion
som ligger till grund för reservationen tar upp planeringen på ett mycket
ytligt sätt.

Det avgörande är inte den typ av fysisk riksplanering som
f. n. sker. I huvudsak inskränker den sig till upprättande av,prognoser över
markanvändningen, varvid storföretagens val av framtida lokaliseringsort blir
styrande. Viljan att få ett vidare grepp över riksplaneringen saknas. Det som
hittills presenterats bestyrker detta.

Den ideologiska målsättningen för statens handlande är
felaktig. Den fråga som måste ställas under debatt är huruvida statsmakterna
skall nöja sig med att anpassa den fysiska riksplaneringen till storkapitalets
krav på markanvändningen eller om man skall ingripa och utveckla en verklig
riksplanering i strid med de storfinansiella intressena. Den regionala krisen
med ohämmad storstadstillväxt och avfolkning av Norrland och andra landsdelar
löses inte genom en fysisk riksplanering. Den kan bara lösas genom en
riksplanering, som utgår från andra målsättningar och värderingar än dem som
fortsätter att förvärra den regionala krisen."

G ö teborgs
Offsettryckeri AB, SthIm 71.194 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.