Sök i Ratio Lex

Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i expropriationslagstiftningen jämte motioner

1971 · 77 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 45 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:CU27, Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i expropriationslagstiftningen jämte motioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Civilutskottets
betänkande nr 27 år 1971 CU
1971: 27

Nr 27

Civilutskottets
betänkaode i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i
expropriationslagstiftningen jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 122 under
åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 30
april 1971 och den 4 juni 1971 samt av lagrådets protokoll den 1 juni 1971 föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade och i bilaga härtill intagna
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1917:189) om expropriation,

2.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947: 385),

3.
lag om ändring i
fastighetsbUdningslagen (1970: 988).

Motionerna

I
detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna 1971:

1502
av herr Lindkvist (s) och fru Lewén-Eliasson (s) vari hemställs att riksdagen
för sin del antar i prop. 1971:122 förelagt förslag till lag om ändring i lagen
om expropriation med de avvikelser som förordas i motionen,

1508 av
herr Lindkvist m. fl. (s) vari föreslås

att
riksdagen vid behandlingen av prop. 1971: 122 uttalar sig för de
värderingsprinciper i fråga om bostads- och hyresrätt som förordats i motionen,

1509 av
herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemstäUs

1.
att riksdagen måtte avslå
proposition 1971: 122 i avvaktan på det förslag om fullständig revision av
expropriationslagstiftningen som Kungl. Maj:t ställt i utsikt under 1972,

2.
att riksdagen hos Kungl. Maj:t
måtte hemställa om remissbehandling av de förändringar i hithörande
lagstiftning som inte ingår i det av expropriationssakkunniga 1969 avgivna
betänkandet,

3.
att riksdagen hos Kungl. Maj;t
måtte hemställa att de i motionen framförda synpunkterna angående innehållet i
en ny expropriationslag-stiftning måtte beaktas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet,

1510 av
herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs

att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition 1971: 122 angående ändringar i
expropriationslagen,

1
Riksdagen 1971.19 saml. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 2

1511 av
herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen vid sin
behandUng av proposition 1971: 122 måtte

1.
besluta, att nuvarande
expropriationslagstiftning skall gälla i avvaktan på den tUl 1972 års riksdag
aviserade propositionen om ny expropriationslag, samt

2.
i skrivelse till Kungl. Maj:!
anhålla, att i förevarande proposition ingående förslag enligt i motionen
anförda grunder överarbetas för att efter sedvanlig remissbehandling kunna
föreläggas riksdagen i propositionen 1972,

1512 av
herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

A. i
första hand att riksdagen, i avbidan på att civilutskottet ges till

fälle att inom skälig remisstid inhämta erforderliga yttranden från olika

sakkunniginstanser, måtte besluta att uppskjuta behandlingen av propo

sitionen och därav föranledda motioner till 1972 års riksdag.

B. i
andra hand att riksdagen måtte vidta de ändringar i propositio

nens lagtext som föranleds av följande yrkanden:

1.
att "11 § punkten 16"
i expropriationslagen får följande lydelse: "16. för att giva kommun
möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning",

2.
att ianspråktagande med
tvångsrätt av småhusfastigheter som används som egnahem och fritidsbostäder
endast får ske när detta framstår som oundgängligt från
samhällsbyggnadssynpunkt samt att löse-skiUingen i sådana fall aldrig får
bestämmas lägre än som fordras för anskaffning av annan likvärdig
bostadsfastighet,

3.
att tätbebyggelseexpropriation
ej skall företas mot markägare som förklarar sig villig att medverka tUl
samhällsutbyggnaden på skäliga villkor och i enlighet med kommunens bostads-
och bebyggelseplanering,

4.
att fastighetsägare erhåUer
rätt att hos domstol begära prövning av ersättningsfrågan senast ett år efter
det expropriationstillstånd beviljats,

5.
att 111 a § i
propositionsförslaget skall utgå och ersättas med en bestämmelse om att
värderingen skall ske vid tidpunkten för ansökan om expropriation,

6.
att ersättningens
värdebeständighet skall tryggas under den tid som förflyter mellan
värderingstidpunkt och dagen för domstolsutslaget enligt en av
riksskatteverket årligen fastställd index vid beräkning av realisationsvinstbeskattning
av fastigheter,

1513 av
herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) vari föreslås

A. att riksdagen beslutar ;

1.
att den i proposition 1971: 122 föreslagna 111 a § erhåller en sådan lydelse
att ersättning vid expropriation av mark för tätbebyggelse ej skall utgå för
sådan värdestegring, som efter den 1 januari 1960 är ett resultat av samhäUets
utbyggnad och åtgärder,

s. 3 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 3

2.
att i byggnadslagen införa
bestämmelser om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas,

3.
att i expropriationslagen
införa bestämmelser att primärkommuns rätt till expropriation även skall kunna
utövas av landsting och kommunalförbund,

B. att
vederbörande utskott får i uppdrag att utforma erforderliga

lagtexter,

C. att
riksdagen uttalar sig för att all mark för tätbebyggelse och alla

privata flerfamiljshus successivt skall överföras i kommunernas ägo samt

hemställer tUl Kungl. Maj:t att en plan för genomförande av detta sna

rast förelägges riksdagen,

D. att
riksdagen uttalar sig för sådan styrning av kreditgivningen och

ökning av "Lånefonden för kommunala markförvärv" som behövs för

att snabbt förverkliga de i motionen ställda målsättningarna,

1514
av herr Tobé (fp) vari hemställs

att
riksdagen måtte avslå proposition nr 122 i den del den innebär upphävande av 44
a § byggnadslagen.

Vissa
övriga förslag

Civilutskottet har i sitt betänkande CU 1971: 26 i
anledning av prop. 1971: 118 behandlat frågor om bl. a. ändringar i BL.
Utskottet har i detta sammanhang vidare föreslagit riksdagen att slå fast att
utnyttjande av mark för även glesbebyggelse förutsätter planmässiga överväganden
och uttala sig för att en sådan princip bör ligga till grund för den
lagstiftning som bör prövas i samband med att riksdagen tar ställning till
principerna för en fysisk riksplanering. Härav skulle följa att, om inom ett
visst område glesbebyggelse enligt det allmännas bedömande inte kan medges,
ersättning i fortsättningen inte skulle utgå på grund därav.

Jordbruksutskottet
har i sitt betänkande JoU 1971:61 förordat en förutsättningslös utredning genom
naturvårdskommittén av frågan om äganderätten till naturresursei: under
markytan.

I
prop. 1971: 123, vUken behandlats i trafikutskottets betänkande TU 1971: 24,
förs fram förslag bl. a. att reglerna i ExL skall gälla i viss utsträckning i
fråga om mål angående ersättning och inlösen enligt väglagen.

Huvuddragen
i nuvarande expropriationsregler, m. m.

En översikt av gällande expropriationsregler,
lämnad i justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1971: 23, innehåUer följande.

ExL
innehåller regler om expropriation för ett flertal ändamål. En detaljerad
uppräkning görs i 1 § första stycket under 19 skUda punkter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 4

AtskiUiga
av expropriationsfallen tar sikte på de offentliga verksamhetsgrenarnas
omedelbara behov av mark, exempelvis för rikets försvar, för den allmänna
samfärdseln och för allmänna byggnader m. m. Vid sidan härav finns bestämmelser
om expropriationsrätt för ändamål, som syftar till att tillgodose bl. a.
bostadssociala, planekonomiska, vetenskapliga och kulturella intressen. I
sammanhanget kan särskilt erinras om den år 1949 under punkt 16 införda
bestämmelsen om expropriation av mark för tätbebyggelse.

Expropriationen
enligt ExL kan i aUmänhet ske endast tUl förmån för kronan, landsting, kommun
eller vissa andra offentliga subjekt. I några fall föreligger expropriationsrätt
även för enskilda rättssubjekt (se exempelvis 1 § första stycket 13 och 18 samt
102 och 108 §§).

Föremål
för expropriation är enligt 1 § fastighet och särskild rätt till fastighet,
dock med undantag för staten tillhörig egendom.

Expropriation
kan enligt 2 § första stycket innebära, antingen att fastigheten tas i anspråk
med äganderätt eller att till den exproprieran-des förmån stiftas nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastigheten. Expropriation av äganderätt medför i
regel, att bestående särskUda sakrätter till fastigheten faller bort (s. k.
osjälvständig rättighetsexpropriation; 49 § andra stycket ExL och 24 § 1 mom.
inteckningsförordningen, 1875: 42 s. 12, jfr 6 kap. 14 § jordabalken). Även vid
expropriation som avser stiftande av nyttjanderätt eller servitutsrätt kan
förekomma, att bestående särskUd rätt osjälvständigt exproprieras. Enligt 49 §
tredje stycket ExL äger den nybildade rättigheten nämligen företräde framför
all annan rätt till samma fastighet. Bestående särskild rätt till fastighet kan
också exproprieras självständigt, dvs. utan samband med att själva fastigheten
avstås. Sådan expropriation kan enligt 2 § andra stycket gå ut på att
rättigheten skall upphöra eller begränsas eller vilket torde vara mera
ovanligt övertas av den exproprierande.

Flertalet
av ExL;s bestämmelser är avfattade med tanke på ägande-rättsexpropriation.
Enligt 3 § ExL gäller dock samma bestämmelser i tillämpliga delar vid
självständig expropriation av särskild rätt. Åtskilliga av bestämmelserna är
också tillämpliga vid osjälvständig expropriation av särskild rätt. Bl. a.
skall de centrala värderingsreglerna i 710 §§ äga motsvarande tillämpning
beträffande särskild rätt tUl fastighet, som avstås på grund av expropriation.

Enligt
ExL är det med ett undantag av ringa praktisk betydelse Kungl. Maj:t som
prövar, huruvida och i vilken omfattning expropriation får äga rum. Enligt 1 §
får sålunda expropriation äga rum, om Kungl. Maj:t prövar det nödigt för något
av de i samma lagrum uppräknade ändamålen. Angående prövningen föreskriver 5 §
bl. a., att det vid meddelande av expropriationsrätt skall tillses, att
ändamålet utan oskälig kostnad för den exproprierande kan vinnas med minsta
olägenhet för annan. Om expropriationsrätt meddelas, skall Kungl. Maj:t en-

s. 5 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 5

ligt
5 § fjärde stycket bestämma den dag när saken sist skall ha fullföljts genom
ansökan om stämning tUl domstol. Har talan då inte väckts förfaller frågan om
expropriation. Talan får väckas av den som sökt eller erhållit tiUstånd tUl
expropriation. Har sådant tillstånd meddelats och fastigheten tagits i
besittning av den exproprierande får även fastighetens ägare eller annan
sakägare, vars rätt berörs av besittningstagandet, väcka talan.

Första
domstol i expropriationsmål är enligt 14 § ExL expropriations-domstol. En sådan
domstol finns i varje domkrets. Den består av ägodelningsdomaren i orten som
ordförande, två särskilt utsedda ex-propriationstekniker och två nämndemän i
orten. ExL innehåller även i övrigt åtskilliga från den allmänna
rättegångsordningen avvikande regler.

Från
och med den 1 januari 1972 kommer expropriationsmålen att flyttas över från
expropriationsdomstol till fastighetsdomstol (SFS 1971: 535). EnUgt 1 § lagen
(1969: 246) om fastighetsdomstol skall det i princip finnas en sådan domstol i
varje län. Den allmänna underrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara
fastighetsdomstol. Domstolen skall i regel bestå av fem ledamöter, varav två
lagfarna domare, en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän.
Fastighetsdomstol skall förutom expropriationsmål handlägga bl. a.
fastighetsbildningsmål, arrende- och hyresmål samt mål om enskilda anspråk
enligt miljöskyddslagen (1969: 387). Angående fastighetsdomstol samt
rättegången vid sådan domstol gäller enligt 2 § lagen om fastighetsdomstol i
tUlämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol i den mån inte annat
följer av lagen om fastighetsdomstol eller annan författning. Nämnda lag
innehåller vissa allmänna bestämmelser om förfarandet. Kompletterande
föreskrifter finns i de olika speciallagarna.

I
expropriationsmål har fastighetsdomstolen att i enlighet med värderingsreglerna
i 711 §§ ExL bestämma expropriationsersättningen. Enligt 7 § första stycket
kan denna bestå av tre poster, nämligen dels löseskilling, som motsvarar
fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens
avkastning, dels ersättning för skada eller intrång på restfastighet, som
kommer i fråga när en del av en fastighet exproprieras (s. k. delexpropriation)
och återstoden av fastigheten lider skada eller intrång genom expropriationen
eller den exproprierade delens användande, dels annan ersättning till ägaren,
omfattande ersättning för sådan skada som i övrigt uppkommer för agaren genom
expropriationen. Enligt 31 § skall dessa tre ersättningsposter bestämmas var
för sig. En sådan uppdelning skall i möjlig mån ske inte bara vid
äganderättsexpropriation utan också vid expropriation av särskUd rätt.
Expropriationsersättning skall vidare enligt 31 § bestämmas särskilt för varje
sakägare, dvs. fastighetens ägare och varje annan ersättnings-berättigad. Som
sakägare anses ej innehavare av fordran, för vilken in-

s. 6 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 6

teckning
i fastigheten är sökt eller bévUjad. Bestämmelse härom finns i 24 §. Sådan
rättsägare får i motsats till fastighetens ägare och innehavare av annan
särskild rätt i fastigheten inte självständigt föra talan om ersättning i
expropriationsmål. Han är emellertid berättigad till utdelning ur utdömda
ersättningsbelopp. Domstolen har ålagts att till hans skydd självmant beakta,
att expropriationsersättningen inte bestäms för lågt (32 § andra stycket; jfr
även 59 §). Expropriationsersättningen skall enligt 34 § i regel bestämmas att
utgå på en gång. Ersättning i form av periodiskt utgående belopp är således
inte tUlåten. I vissa fall kan dock ersättningsfrågor prövas i ett senare
sammanhang.

I
prop. 1971: 122 har föreslagits omfattande ändringar i värderingsreglerna.

I
expropriationsmålet kan även uppkomma fråga om utvidgning av expropriationen
enligt bestämmelser i 12 § ExL. Utvidgning kan komma i fråga vid
delexpropriation och vid expropriation, som avser upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet. Yrkande om utvidgning kan framställas av
fastighetens ägare (12 § första stycket) eller av den exproprierande (12 §
andra stycket).

Fastställd
expropriationsersättning skall erläggas inom viss i lagen angiven tidsfrist och
betalning i regel ske genom att beloppet nedsätts hos länsstyrelsen. Närmare
föreskrifter härom finns i 48 § första stycket. Om dessa föreskrifter inte
iakttas kan expropriationsrätten enligt 50 § förverkas.

När
domen i expropriationsmålet vunnit laga kraft och expropriationsersättningen
blivit nedsatt, är expropriationen fullbordad. Bestämmelse härom är meddelad i
49 .§ första stycket. Med fullbordandet är åtskilliga rättsverkningar
förbundna. Bland de viktigaste kan nämnas följande. Vid
äganderättsexpropriation anses fastigheten övergå till den exproprierande i och
med fullbordandet. Den nye ägaren är enligt 49 § första stycket berättigad att
genast därefter ta fastigheten i besittning. I enlighet med de förut nämnda
bestämmelserna i 49 § andra stycket ExL och 24 § 1 mom. inteckningsförordningen
(jfr 6 kap. 14 § jordabalken) bortfaller begränsade sakrätter i fastigheten
när fastighetsex- propriation fullbordas. Såvitt gäller delexpropriation
äv.fastighet kan fullbordandet också tänkas få betydelse för den tidpunkt, då
den nya fastighetsbildningen skall anses komma tiU stånd.

Enligt
huvudregeln är den exproprierande berättigad att ta fastigheten i besittning
först då expropriationen fullbordats. Om det är äv synnerlig vikt för honom att
ta fastigheten i besittning tidigare kan domstolen enligt 36 § förordna om
förtida tillträde (s. k. enkelt förhandstillträde). Sådant förhandstillträde
medför inte någon förändring i fråga om äganderätten till fastigheten eUer
ansvaret för begränsade sakrätter: Domstolen kan emellertid, om det är av
synnerlig vikt för den exproprierande, med stöd av 39 §~medge att fastigheten
tas i anspråk med äganderätt innan expropriationsersättningen slutligen
bestämts (s. k. kvali-

s. 7 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 7

ficerat
förhandstillträde). Fastigheten övergår; härmed i den exproprie-randes ägo med
samma rätt som om expropriationen fullbordats. I samband med beslut om
förhandstillträde kan domstolen förordna att den exproprierande i avräkning på
den slutliga ersättningen skall erlägga visst belopp som förskott.

Nedsatt
expropriationsersättning fördelas enligt regler i 57 §.ExL. genom
länsstyrelsens försorg bland dem som är berättigade tiU ersättning. Besväras
fastighet av sökt eller beviljad inteckning för fordran, sker fördelningen efter
i stort sett samma regler sotti gäller, oin fördelning av köpeskilling för
utmätningsvis såld fast egendom.

Ersättnings-
och förfarandereglema i ExL är tillämpliga även på tvångsavhändelser enligt
vissa andra lagar och författningar. I byggnadslagen (1947: 385) finns
åtskUliga bestämmelser om lösningsrätt för genomförande av bebyggelseplaner och
tomtindelning. Enligt 18 § äger sålunda kommun lösa till sig mark, som enligt
fastställd generalplan är avsedd till trafikled eller annan allmän plats. Mark
som är avsedd till gata eller annan allmän plats och som ingår i stadsplan äger
kommunen enligt 41 § lösa, när kommunen begär det. I 18 och 41 §§ finns vidare
föreskrifter om rätt för kommun att lösa i fastställd generalplan eller
stadsplan ingående mark tiU den del den ej är avsedd för nyss angivna ändamål
eller för enskilt bebyggande. Härmed åsyftas mark, som avsatts för särskilda
ändamål, såsom för allmän byggnad, järnväg, flygplats, hamnområde, idrottsplats
eller begraynirigsplats. Förutsättning för inlösen är i dessa fall att markens
användning för avsett ändamål ändå ej kan anses säkerställd. Om mark som avses
i 18 eller 41 §§ är i kommunens ägo, kan kommunen under motsvarande
förutsättningar lösa särskild rätt, som besvärar marken. EnUgt 18 a och 41 a §§
kan vidare på yrkande av kommun meddelas föreskrift om skyldighet att, såvitt
gäUer mark som inte får lösas enligt 18 eUer 41 §§, upplåta servitut eller
nyttjanderätt för vissa i generalplan eller stadsplan angivna trafik- och
ledningsändamål. Ytterligare finns i 47 § bestämmelser om lösningsrätt för
kommunen till tomtdelar som är i olika ägares hand. Vid sidan av de nu
angivna bestämmelserna som i och för sig grundar inlösningsrätt finns vissa
bestämmelser om inlösen efter tiUstånd av Kungl. Maj:t. Hit hör bestämmelserna
i 44 § om zon-expropriation för genomförande av mera omfattande
regleringsföretag inom tätbebyggt område, i 44 a § om expropriation för
sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och i 45 §
om tomtexpropriation för det fall att mark, som ingår i byggnadskvarter, inte
är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med fastställd stadsplan och
stadsplanens genomförande ej kan förväntas äga rum inom skälig tid utan
kommunens ingripande. Nu nämnda bestämmelser gäller endast till förmån för
kommunen. I prop. 1971: 122 har föreslagits att de upphävs och ersätts med
bestämmelser i ExL. Byggnadslagen innehåller slutligen också vissa betämmelser
om lösningsplikt för kommun.

s. 8 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 8

Enligt
21 och 48 §§ föreligger sådan plikt i vissa fall då mark enligt fastställd
generalplan eller stadsplan inte får användas för enskilt bebyggande.
Sistnämnda paragraf föreskriver också lösningsplikt för kommun beträffande
tomtdel. Även de förut nämnda bestämmelserna i 18 a och 41 a §§ innehåller
vissa föreskrifter om lösningsplikt.

Beträffande
inlösen av mark enligt byggnadslagen skall enligt 137 § bestämmelserna i ExL
med vissa av\'ikelser i tUlämpliga delar lända till efterrättelse.

När
fastighet tas i anspråk för starkströmsanläggningar enligt lagen (1902: 71 s.
1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1902 års
ellag), är ExL: s regler tillämpliga praktiskt taget i sin helhet. Av övriga
lagar och författningar, som helt eller i vissa avseenden hänvisar tUl ExL, kan
nämnas lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m.
(stenkolslagen), lagen (1949: 658) om inlösen i vissa faU av rätt tiU gruva,
lagen (1943: 431) om allmänna vägar, lagen (1947: 290) om tvångsinlösen av
vanhävdad jordbruksegendom, naturvårdslagen (1964: 822), miljöskyddslagen
(1969: 387) samt jordabalken med avseende på åtgärder beträffande tomträtt.

Antalet
årligen av expropriationsdomstolarna slutligt handlagda expropriationsmål m.
m. framgår av nedanstående uppställning, som grundar sig på den officiella
statistiken över domstolarnas verksamhet.

Mål

1967

1968

1969

Inkomna

379

307

420

Slutl.
handlagda

439

433

411

Avskrivna

105

104

107

Annoriedes
än genom avskrivning avgjorda

334

329

304

Därav

Utan
huvudförhandling

85

64

76

Efter
huvudförhandling i omedelbart samband

med
förberedelse

83

97

136

Efter
huvudförhandling i andra fall

166

168

92

Målens fördelning efter art och tillämpad lag
redovisas i nedanstående tabell.

Målens
art

1967

1968

1969

TUlämpad
lag

Expropriationslagen
Expropriation av fastighet (fastighetsdel) Försvarsändamål

14

7

1

Allmänna
samfärdseln

32

7

3

Kommunalt
ändamål

8

8

1

Tätbebyggelse
övriga ändamål

63

2

42 5

14 5

Expropriation
av särskild rätt AUmänna samfärdsehi

66

110

141

Vattenledning
Övriga ändamål

16

I

2 5

5 4

Byggnadslagen
Övriga lagar

129 3

136

7

125 5

s. 9 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 9

TUl den allmänna samfärdseln hänförs i statistiken
väg, järnväg, spårväg, elektriska ledningar för belysning och kraftöverföring
m. m.

Förköpslagens
regler

Förköpslagen (1967: 868) med kompletterande
bestämmelser i förköpskungörelsen (1967: 873) trädde i kraft den 1 januari
1968. Syftet med lagen är att förbättra kommunernas möjligheter att på ett
tidigt stadium förvärva mark som behövs för samhällsutvecklingen och därigenom
åstadkomma en dämpning av prisutvecklingen i fråga om sådan mark. Enligt
förköpslagen har kommun förköpsrätt vid försäljning som omfattar sådan mark som
med hänsyn till den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning (1 §). Förköpsrätten innebär att kommunen får förvärva
den egendom som köpet avser från säljaren på de villkor som avtalats mellan
denne och köparen (5 §). VUlkoren får jämkas, om det är oundgängligt med hänsyn
till arten av köparens åtagande gentemot säljaren.

Förköpsrätt
får utövas om egendomen helt eller delvis är belägen inom kommunens eget område
eller inom det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tiUhör (2 §). Är
egendomen helt eller delvis belägen i annan kommun, får förköpsrätt utövas
endast om denna kommun samtycker till förköpet.

I
vissa fall får förköpsrätt inte utövas (3 §), t. ex. om försäljningen avser
fastighet med en areal som understiger 3 000 m och ett taxeringsvärde som är
lägre än 200 000 kronor. Förköpsrätt får inte heller utövas om exempelvis
staten är säljare eller köpare eller om försäljningen äger rum mellan nära
släktingar. Kommuns förköpsrätt skall utövas sist på den inskrivningsdag som
infaller närmast efter tre månader från det fånget anmälts tUl kommunen eller
lagfart söktes på köparens förvärv eller, om förvärvstiUstånd fordras enligt
jordförvärvslagen eller 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m., från det tUlstånd söktes (7 §). Om säljare eller
köpare bestrider förköpsrätt måste kommunen söka tillstånd till förköpet hos
Kungl. Maj:t (9 §). Förköpet anses fullbordat bl. a. sedan kommunens beslut om
förköp vunnit laga kraft samt tillstånd till förköpet givits eller föreskriven
tid för bestridande utgått utan att bestridande anmälts (10 §).

Departementschefen
anförde i prop. 1967: 90 s. 77 följande i fråga om förutsättningar för
förköpsrätt.

Vid prövningen av om förutsättning föreligger att
utöva förköpsrätt med hänsyn till denna bestämmelse skall inriktningen av den
kommande samhällsutvecklingen och behovet av mark för olika ändamål bedömas.
Är det fråga om ett område beträffande vilket generalplan upprättats och antagits
av vederbörande kommunala organ och är den aktuella marken enligt planen avsatt
för bostads- eller industribebyg-

s. 10 Kontrollera mot PDF

CU 1971J 27 10

geise
eller sådana ändamål söm trafikleder, allmänna platser, fritidsområden m. m.
bör förutsättning för att utöva förköpsrätt i allmänhet föreligga. Bedömningen
bör utfalla på samma sätt om området i antagen regionplan avsatts för angivna
ändamål. Skulle stadsplan eller byggnadsplan för området vara under
utarbetande bör detta förhållande kunna utgöra tUlräcklig grund för kommunen
att få förköpsrätt till den mark som planen är avsedd att omfatta. Även om
planläggningsarbetet ej fortskridit så långt att vare sig general- eller
regionplan upprättats eller förslag till detaljplan föreligger, bör förköpsrätt
kunna utövas om marken med hänsyn till belägenheten och kommunens utveckling
kan antas behövas för ifrågavarande ändamål. Anspråken på den sannolikhetsbeskrivning
som kommunen har att prestera för att få inträda genom förköp bör inte få
sättas alltför högt. Ett påstående som inte är underbyggt av någon utredning
att viss mark krävs för tätbebyggelse är å andra sidan givetvis inte
tillräckligt. Lämpligt underlag för bedömningen i sådana fall då varken
översiktliga eller detaljerade planer föreligger kan vara t. ex.
befolkningsprognoser, bostadsbyggnadsprogram eller industriutvecklingsplaner.

Det
finns inte någon anledning att utöver vad som ligger i det sagda begränsa
förköpsrätten med hänsyn till den tid som kan komma att förflyta till dess
marken skall exploateras. Om utvecklingen med tillräcklig grad av sannolikhet
kan överblickas för avsevärd tid framåt, bör förköp kunna få ske även om det
kommer att dröja lång tid innan ändringen i markens användning blir aktuell.

Sammanfattning
av förslagen i propositionen

Sammanfattningsvis innebär enligt propositionen de
föreslagna ändringarna i expropriationslagstiftningen följande.

Beträffande
expropriation för tätbebyggelseända-m å 1 föreslås att reglerna utformas så att
de möjliggör en aktiv kommunal markpolitik. Två synpunkter har därvid varit
vägledande. Den ena är att kommun i princip skall ha företrädesrätt tiU all
inark som behövs för tätbebyggelseåtgärder och den andra att kommunen skall ha
möjlighet att förvärva marken på ett tidigt stadium. Kommunerna föreslås i
enlighet härmed få rätt tUl expropriation för att få möjlighet att förfoga över
mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eUer
därmed sammanhängande anordning.

Den
föreslagna regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. När det
gäller det senare slaget av mark föreslås dock den begränsningen att
expropriation får ske endast om det med skäl kan antas att marken inom
överskådlig tid, varmed i huvudsak avses tider upp till 20 år, kommer att
beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd som är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt. För att understryka betydelsen av t o m t r ä 11 s i n s t i
t ut e t anges särskUt i förslaget att expropriation kan ske för att ge kommun
möjlighet att upplåta mark med tomträtt.

Värdestegringsexpropriation
är en ny expropriations-

s. 11 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 11

grund
som föreslås införd. I fall då staten eller kommun avser att inom visst område
utföra sådana byggnads- eller anläggningsåtgärder som kan föranleda
expropriation enligt expropriationslagen skall egendom i områdets omedelbara
närhet kunna exproprieras. En förutsättning härför är att de planerade
byggnads- eller anläggningsåtgärdema medför väsentligt ökat värde för
egendomen i fråga eller annars avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja
egendomen.

Bestämmelserna
om expropriation för tätbebyggelseändamål och om värdestegringsexpropriation
blir enligt förslaget så vidsträckta att de helt täcker de nuvarande
bestämmelserna om zonexpropriation och tomtexpropriation i 44 och 45 §§
byggnadslagen. Dessa bestämmelser föreslås därför bli upphävda. Med avseende
på expropriationsändamålen innebär förslaget slutligen att nuvarande regler i
byggnadslagen om expropriation till skydd för äldre bebyggelse som det av
historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget att hålla i värdigt skick
överförs till expropriationslagen.

Ersättningsreglerna
är utformade utifrån grundsatsen att å ena sidan ingen bör drabbas av ekonomisk
förlust på grund av att hans egendom tas i anspråk genom expropriation men att
å andra sidan den exproprierande har ett befogat anspråk att inte behöva
betala ersättning för sådana värden som tiUskapas genom hans egna insatser. Med
denna utgångspunkt föreslås regler i syfte att dämpa markvärdestegringen och
att hindra att den exproprierande vid expropriation för tätbebyggelseändamål
skall behöva ersätta värden som har uppstått till följd av samhällets egna
insatser och har samband med tätbebyggelseutvecklingen.

Utgångspunkten
i förslaget är att för fastighet som exproprieras skall erläggas en
löseskilling motsvarande fastighetens marknadsvärde vid tiden för
expropriationsmålets avgörande med de begränsningai: som kan följa av de
särskilda reglerna om förebyggande av markvärdestegring. När del av fastighet
exproprieras, bestäms ersättningen, kallad intrångsersättning, till skillnaden
i marknadsvärde före och efter expropriationen. När det gäller marknadsvärdet
framhålls att kommunala köp och försäljningar tillhör den normala marknadsbUden
i tätbebyggelseregioner och att kommunens inflytande på prisnivån bör slå igenom
vid bestämmandet av expropriationsersättningen.

I
bevishänseende föreslås att samma principer skall gälla som i skadeståndsrättsliga
mål. Härigenom förhindras att bevisbördan som ofta nu är faUet läggs ensidigt
på den exproprierande.

Vid
värderingen skall gälla den allmänna regeln att om det företag, för vars
genomförande expropriationen äger rum, har medfört inverkan av någon betydelse
på värdet av den fastighet som skall exproprieras så skall ersättningen
bestämmas med hänsyn till det värde fastigheten skulle ha haft utan sådan
inverkan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 12

När det gäller expropriation för
tätbebyggelseändamål föreslås vissa ytterligare värderingsregler, vilka utgör
en principiellt mycket betydelsefull nyhet i förslaget och har tUl syfte just
att förebygga oförtjänt markvärdestegring. Reglerna avser att hindra att
samhället vid expropriation som sker för att genomföra tätbebyggelse eller för
att utveckla sådan bebyggelse skall behöva betala ersättning för marken med
belopp som innefattar sådan värdestegring som beror på samhällets egna insatser
i samband med tätbebyggelseutvecklingen. Problemet att skilja den värdestegring
som sålunda inte bör ersättas från sådan värdeökning som saknar samband med den
väntade tätbebyggelseutvecklingen föreslås löst genom en presumtionsregel.
Enligt denna skall den ökning av fastighetens värde som ägt rum under tiden
från tio år före ansökningen om expropriation dock högst femton år före
talans väckande vid domstol och på grund av en övergångsbestämmelse ej i något
fall tidigare än från den 1 juli 1971 anses bero på expropriationsföre-taget
och alltså inte ersättas, om det inte blir utrett att värdestegringen beror på
annat än förväntningar om ändring i fastighetens tUlåtna användningssätt.
Regeln tUlgodoser markägarens berättigade intresse eftersom ersättning utgår
om utredningen ger vid handen att markvärdestegringen helt eller delvis saknar
samband med den kommande ändrade markanvändningen. Värderingen skall ske under
beaktande av fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs. Har stadsplan
eller byggnadsplan fastställts under tid då presumtionsregeln är tillämplig
men före ansökan om expropriation skall regeln tillämpas endast på värdestegring
som ägt rum efter planfastställelsen.

Presumtionsregeln
är så utformad att den i allmänhet skall ge fastighetsägaren möjlighet att för
expropriationsersättningen förvärva annan jämförlig fastighet, under
förutsättning att förvärvet sker inom ett sådant område där någon förändrad
markanvändning inte kan förväntas inom överskådlig tid. För vissa typer av
fastigheter har det emellertid ansetts motiverat att ge en regel som innefattar
en uttrycklig garanti för en ersättning som gör det möjligt för ägaren att
skaffa sig en likvärdig ersättningsfastighet. Garantin gäller fastighet som
innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående,
dvs. som regel en- eller tvåfamiljshus.

Om
kommunema bedriver en fast och konsekvent markpolitik bör de föreslagna
ändringarna beträffande värderingsreglerna och expro-priationsmöjligheterna
kunna dämpa prisstegringarna på fastighetsmarknaden. Förslaget möjliggör en
öppnare bebyggelseplanering eftersom värdestegringsproblemen inte behöver
beaktas i samma utsträckning som nu.

s. 13 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 13

Det
fortsatta reformarbetet

Ny
expropriationslag

Förslagen i propositionen går ut från
expropriationsutredningens betänkande III, Expropriationsändamål och
expropriationsersättning m. m. (SOU 1950: 50 och 51). Utredningen hade kommit
tUl den uppfattningen att ExL bör ersättas med en ny lag, omfattande även de
delar av expropriationsrätten som inte dittills hunnit överses, bl. a. reglema
om förfarandet. Sedan Kungl. Maj:t med hänsyn till beskaffenheten av utredningens
återstående arbetsuppgifter förordnat att dess uppdrag skaU anses avslutat, har
utredningsarbetet i återstående delar fullföljts inom justitiedepartementet.
Resultatet av detta arbete har numera redovisats i en promemoria som nu
remissbehandlas. Enligt vad som anges i promemorian är avsikten att senare i
en lagrådsremiss lägga fram förslag till en ny expropriationslag, grundat även
på expropriationsutredningens förslag i de delar de inte behandlats i
propositionen. Arbetet bedrivs med sikte på att en ny expropriationslag skall
träda i kraft den

I januari 1973.

Förslag
om förfarandereglerna

Den ovan nämnda promemorian PM med förslag till
ändringar i expropriationsförfarandet m. m. (Ds Ju 1971: 23) innehåller bl.
a. följande överväganden.

1.
Avgörandet i fråga om tillstånd
till expropriation bör kunna delegeras för vissa slag av ärenden.

2.
Ökad processledning från
domstolens sida skall kunna bidra till att förenkla och förbilliga åtskilliga
expropriationsmål.

3.
Vissa förenklingar i
behandlingen av fråga om förhandstillträde förordas.

4.
Reglerna om hänsyn till
panträttshavarnas intressen ändras efter förebild i vattenlagens system.

5.
Vidgade möjligheter att i
överrätt avgöra mål utan huvudförhandling.

6.
Förbudet mot återkallelse av
expropriationsanspråk sedan tillträde skett skall slopas.

7.
De särskilda reglerna om
besvärsfördelningen i ersättningsmål enligt BL ersätts av de bestämmelser som
gäller i expropriationsmål.

8.
Delgivningsformerna mjukas upp.

Saneringsutredningen Saneringsutredningen föreslår
i sitt huvudbetänkande Sanering I och

II (SOU 1971: 64 och 65) bl. a. följande.

Kommunerna
skall ta initiativ till och leda saneringsverksamheten. Kommunerna skall därför
upprätta bostadssaneringsprogram. Vidgade

s. 14 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 14

möjligheter
öppnas för samhället att ålägga fastighetsägare att vidta åtgärder för
underhåll och modernisering av bostadshus. Möjligheterna att få markförvärvslån
förbättras för att öka möjligheterna till kommunala förvärv. Förköpslagens
tUlämpningsområde vidgas. Kommunerna bör enligt utredningen förvärva
fastigheter i den omfattning som erfordras för att säkerstäUa dels att
bostadssaneringsprogrammen genomförs på rätt sätt inom förutsatt tid, dels att
de äUmännyttiga företagens utbud av lägenheter blir så stort att de kan fungera
som ledare i hyresprisbUdning-en. Lånemöjligheterna förbättras och statliga
bidrag införs för viss sanering.

Utskottets
yttrande Behandlingsfrågor

I motionerna 1971; 1509, 1511 och 1512 förs fram
yrkanden som i skild utformning innebär förslag om att sakprövningen av
propositionsförslaget skall anstå. Härtill kommer ett avslagsyrkande i
motionen 1971: 1510.

Motionerna
i vad de kan anses innebära förslag om ett uppskov utan sakprövning går i
huvudsak ut från uppfattningen att väsentliga förslag i propositionen avviker
så avsevärt från expropriationsutredningens remissbehandlade ställningstaganden
att nya yttranden från bl. a. sakkunniga myndigheter och organisationer bort
inhämtas eller bör inhämtas innan riksdagen tar slutlig ställning i ämnet.
Därvid torde, i anslutning till lagrådets bedömriing, närmast anknytningen i 1
§ första stycket 16 ExL till förköpslagens bestämmelser --r-r i anslutning till
förslag av reservanter i utredningen och den i 111 a. § ExL föreslagna
presumtionsregeln ha varit aktuella. Lagrådet har ansett att det måste
betecknas som en brist i utredningen av detta såväl ekonomiskt som tekniskt
svårbedömda lagstiftningsärende att nyheterna i Kungl. Maj:ts förslag inte
varit föremål för remissbehandling.

Vidare
grundas motionsförslagen i denna del bl. a. även på att sambandet med
aviserade förslag tiU 1972 års riksdag om bl. a. förfaranderegler vid
expropriation är så stark att en gemensam behandling är nödvändig.

Expropriationsutredningen
fann det lämpligt att redovisa sina delöverväganden i fråga om
expropriationsändamålen och expropriationsersättning m. m. för att inte
angelägna reformer skulle behöva försenas. Föredragande statsrådet har, trots
att den kritik som riktats mot utredningens nämnda ståndpunkt ansågs ha visst
fog, bedömt vissa frågor ha sådan betydelse från samhällsplaneringssynpunkt att
de bör tas upp utan dröjsmål.

Angelägenheten av att nu
aktueUa frågor löses snabbt är enligt ut-

s. 15 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 15

skottets
mening mycket stark, inte minst med hänsyn till de samhällsplaneringsfrågor
som ;nu får ytterligare ökad aktualitet. Särskilt får beaktas vikten av att
lösa värderingsfrågorna innan ytterligare planeringsredovisningar ger
prishöjande effekter. Även om förslagen i propositionen i de av lagrådet
särskilt nämnda två avseendena avviker från utredningsförslagen ger dock
remissbehandlingen av frågeställningarna som sådana även i dessa delar avsevärd
ledning för bedömningarna. Vidare har utskottet tillförts synpunkter i ämnet
genom skrivelser och muntliga föredragningar från bankinstitutioner samt
representanter för näringslivet m. fl. Även de motioner vari yrkas uppskov
innehåller synpunkter på skilda delar av förslaget. Departementspromemorian om
förfarandereglema har varit tillgänglig för utskottet.

Utskottet
anser att det vid propositionens avlåtande tillgängliga materialet kan utgöra
tillfredsställande grund för en bedömning. Samban-: det med förfarandereglerna
är inte starkare än att en delreform, i enlighet sålunda med även utredningens
mening, nu kan ske. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de
inledningsvis nämnda motionerna i vad de avser ett uppskov med sakbehandlingen
i avvaktan på ytterligare utredning m. m.

Utskottet
avstyrker motionen 1971:. 1510 även i övrigt och sålunda i vad den avser ett
yrkande om avslag efter viss sakprövning, nämligen en prövning grundad bl. a.
på bedömningar av det enskilda fastighets-ägandets fördelar för samhället och
på ifrågasättande av om förslagen är förenliga med en grundsats att enskilds
rätt skall tryggas. Vad i även denna motion i övrigt anförts om de gmndläggande
principerna för expropriation och skilda reglers lämplighet får ingå i
utskottets sakprövning av propositionens enskildheter.

Expropriationsändamålen

Expropriation
för vissa tätbebyggelseändamål (1 § första stycket 16 och 111 § ExL, 44 och 45
§§ BL)

Utskottet delar och finner anledning att stryka
under de i statsrådsprotokollet angivna utgångspunkterna för bedömningen. Sålunda
leder syftet att möjligöra en aktiv kommunal markpolitik till att kommunerna
skall ha en obetingad företrädesrätt till mark som avses för tätbebyggelse
enligt det av utskottet tidigare (CU 1971: 26) förordade vidgade
tätbebyggelsebegreppét, en företrädesrätt som skall kunna göras : gällande
genom markförvärv på ett tidigt stadium i planeringsprocessen och i fråga om
förutsättningarna knyta an till förköpslagens regler.

Den
förordade huvudregeln ger kommun expropriationsbefo-genhet beträffande mark som
med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning. An-

s. 16 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 16

språken
på den sannolikhetsbevisning som kommunen har att prestera får liksom vid
tillämpning av förköpslagen inte sättas alltför högt vare sig i fråga om
behovets exakta omfattning eller i fråga om tidsperspektivet. Som nedan berörs
begränsas expropriationsmöjligheten inom tätbebyggt område av i 111 § ExL
angivna särskUda förutsättningar.

Enligt
utskottets mening bör det inte i huvudregeln ställas upp sådana särskilda krav
på bevisning om markbehovet som synes förordade i motiven tiU motionen 1971:
1511 krav som inte heller står i överensstämmelse med den av reservanterna i
utredningen förordade anknytningen tUl förköpslagens tUlämpningsområde. En
lämplig markhushålU ning får skapas genom en utvecklad och framsynt fysisk
planering.

Av
utskottets ställningstagande till utgångspunkterna följer att utskottet också
ansluter sig till uppfattningen att markägares erbjudna medverkan för att
realisera kommunala byggnadsintentioner inte kan få tillmätas avgörande vikt
vid prövningen av expropriationsbefogenheterna. En kommuns önskan att inte bara
tillförsäkra sig byggnadsrätten utan även den fortsatta äganderätten och kontrollen
över. marken kan inte få hindras av ett produktionserbjudande som lika väl kan
i fri konkurrens föras fram till kommunen i egenskap av markägare. Enskild
förvaltning av bebyggelsen kan i vissa fall vara lämplig och kan då göras möjlig
genom tomträttsupplåtelse. Utskottets ställningstagande i denna del torde
med angiven uppfattning om innehållet i en fri konkurrens inte på ett
avgörande sätt skilja sig från vad som i detta sammanhang föreslagits i
motionen 1971: 1512 eller förordats i motionen 1971: 1509.

I
motionen 1971: 1512 föreslås vidare en särregel för expropriation av småhus för
permanentboende och fritid av innebörd att tillstånd skulle ges endast när
expropriation är oundgänglig från samhällsbyggnadssynpunkt.

En
så utformad regel skulle enligt utskottets mening kunna uppfattas som ett
avsteg från utgångspunkterna. Motionärernas syfte tUlgodoses i väsentliga delar
redan genom det särskilda aktualitetskravet för tätbebyggd mark. Som anförs i
statsrådsprotokollet (s. 159160) är det naturligt att kommunema som hUtUls i
görligaste mån undviker att ta i anspråk mark som är bebyggd med
egnahemsfastigheter.

Förslaget
i propositionen innebär att en kommuns förklaring att mark skall upplåtas med
tomträtt utgör tUlräcklig bevisning om markbehovet. Avsedd tomträttsupplåtelse
blir därmed en fullt självständig ex-propriationsgmnd. Inom tätbebyggt område
begränsas även denna ex-propriationsmöjlighet av de särskilda krav som
föreslagen lydelse av 111 § ExL innefattar.

Institutet
tomträttsexpropriation ingår även i nu gällande lag som en självständig
expropriationsgmnd, dock begränsad till mark som inte är tätbebyggd. Någon
motsvarande begränsning ingår inte i det nu framr lagda förslaget. Lagförslaget
innebär vidare att tomträttsexpropriation

s. 17 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 17

inte
som hittills villkoras av att marken skall användas för tätbebyggelse

ändamål. Enligt sedan år 1954 gäUande rätt (prop. 1953: 177, 3LU 26)

kan alla slag av fastigheter, och inte som tidigare endast tomtindelad

mark, vara föremål för tomträttsupplåtelse. Upplåtelse kan avse också

annat ändamål än bostadsbebyggelse. -

I
statsrådsprotokollet har anförts att avsikten varit att tomträttsexpropriation
skall få ske på sakligt sett väsentligen oförändrade grunder och att i
praktiken tomträttsupplåtelse inte lär bli aktuell beträffande annan mark än
sådan som behövs för tätbebyggelseändamål.

I
motionen 1971: 1512 har föreslagits,att avsedd tomträttsupplåtelse inte skall
utgöra självständig expropriationsgrund. Samma mening förs fram i motionen
1971: 1511. Förslagen i denna del grundas främst på invändningen att redan
huvudregeln tillgodoser de krav som kommunerna kan ställa. Vidare anförs att
kommunen genom att åberopa tomträttsupplåtelse som expropriationsgrund binder
sig för en markanvändning som kanske inte kommer att vara den mest
ändamålsenliga.

Enligt
utskottets mening har inte övertygande skäl' anförts mot att som hittills låta
tomträttsupplåtelse utgöra en fuUt självständig expropriationsgrund och därmed
stryka under tomträttsinstitutets betydelse. Förslaget innebär att en
förutsättning för även tomträttsexpropriation skall vara att marken med hänsyn
till den framtida utvecklingen.behövs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordningar. Bevisningen om detta markbehov kaii dock
beträffande obebyggd och. gles-bebyggd mark inskränkas till kommunens uttalade
avsikt att upplåta, marken med tomträtt. Utskottet tillstyrker sålunda
lagförslaget och avstyrker motionen 1971: 1512 i denna del.

Genom
en särskild förutsättning för tätbebyggd mark begränsas enligt 111 § ExL
expropriationsbefogenheterna i fråga om såväl tidsperspektivet som behovets
art. Begränsningen gäller både huvudregeln och regeln om
tomträttsexpropriation. Den särskilda förutsättningen innebär att marken inoin
överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärder som
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller att det till främjande av
planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget
att kommunen får rådighet över marken.

Någon
faktisk skillnad torde inte föreligga mellan lagförslaget och motionen 1971;
1512, såvida motionen inte syftar tUl att motivledes ange att undantagsvis för
längre tid än 20 år konkretiserade planer inte skall utgöra
expropriationsgrund. Utskottet tillstyrker lagförslaget och avstyrker motionen
i denna del.

Expropriation
för tätbebyggelseändamål får enligt lagförslaget genom

föras endast till förmån för primärkomrnun. Utvidgningar av ex

propriationsbefogenheterna tUl landsting och komihunalförbund föreslås

i motionerna 1971: 1502 och 1513. ........

2
Riksdagen 1971.19 saml. Nr 27

s. 18 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 18

Det allmänna syftet att möjliggöra en aktiv
kommunal markpolitik i förening med det ansvar för bostadsbyggandet som ålagts
kommunerna kan göra en föreslagen begränsning naturlig. Emellertid har i vissa
fall kommunalförbund och landsting, som utvecklats i de nämnda motionerna,
vissa godtagna intressen av att medverka i bostadsbyggandet och skapa
förutsättningar för friluftslivet m. m. i anslutning därtill.

Utskottet
tillstyrker lagförslaget i denna del. Enligt utskottets mening torde dock
ytterligare böra prövas i vilken utsträckning expropriation för angivna ändamål
enligt 1 § första stycket 3, 4, 6 eUer 16 bör medges för landstingskommun eller
vissa kommunalförbund utan att den principiella ansvarsfördelningen därigenom
rubbas. Riksdagen bör som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av de sistnämnda motionerna.

Enligt
föreskrift i 68 § ExL kan återlösen av exproprierad mark påfordras efter talan
inom 20 år från expropriationens fullbordande om marken inte kommit till avsedd
användning och ändamålet är att anse som övergivet. De förlängda
tidsperspektiven vid bedömningen av markbehovet ger enligt utskottets mening
anledning att ifrågasätta återlösen-regelns nuvarande utformning. Enligt vad
föredragande statsrådet i annat sammanhang anfört kommer frågan om
återlösenregler att tas upp vid den fortsatta beredningen av utredningens
förslag.

Expropriation
för stärkande av ofullständiga jordbruk (1 § första stycket 15, 109 och 110 §§
ExL)

Utskottet har ingen erinran mot att gällande regler
om expropriation för jordbruksändamål upphävs. Syftet tillgodoses fr. o. m. den
1 januari 1972 av bestämmelser i fastighetsbildningslagen.

Expropriation
för kulturella ändamål (1 § första stycket 12 ExL och 44 a § BL, 108 § andra
stycket ExL)

Enligt Kungl. Maj:ts förslag upphävs 44 a § BL och
ändras 1 § första stycket 12 ExL i uttalat syfte att i förening med regler om
värdestegringsexpropriation och motivuttalanden från föredragandens sida tillgodose
de planintressen som nu beaktas i 44 a § BL. Rätt till inlösen av närbelägen
mark enligt 44 a § BL ges i föreslagna regler om värdestegringsexpropriation.
Mot Kungl. Maj:ts förslag har stäUts motionen 1971: 1514 med hemställan att 44
a § BL bibehåUs tiU dess att ett utarbetat system med lagstiftning och andra
åtgärder utarbetats för att bevara kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Enligt
utskottets mening kan överförandet av dessa reglers materiella innehåll till
ExL inte binda det åberopade pågående utredningsarbetet eller den utredning som
initierats genom 1971 års riksdags beslut i an-

s. 19 Kontrollera mot PDF

ev
1971: 27 19

ledning
av kulturutskottets betänkande nr 26. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag och avstyrker motionen.

Utskottet
har ingen erinran mot förslaget att bestämmelsen i 108 § andra stycket ExL
upphävs.

Värdestegringsexpropriation
(1 § tredje stycket ExL, 44 och 44 a §§ BL)

Expropriationsutredningens av remissinstanserna i
huvudsak positivt mottagna förslag att införa en särskild bestämmelse om
värdestegringsexpropriation förs vidare genom propositionen och lämnas utan
erinran av lagrådets majoritet. Detta innebär ett fullföljande av tankegångar
bakom regler av motsvarande innebörd i 44 och 44 a §§ BL. Mot förslaget har
inte i rUtsdagsbehandlingen förts fram annan erinran än den som kan innefattas
i motionen 1971: 1510 med dess kritik av regelns avsedda möjlighet att påverka
frivilliga uppgörelser om ersättning till samhället för viss värdestegring.

Enligt
utskottets mening är de i föreslagen form sammanfattade reglerna om
värdestegringsexpropriation av stort principiellt värde. De ger även ett klart
uttryck för den grundläggande principen att den värdestegring som beror på
samhällsutbyggnaden bör tillgodoföras det allmänna.

Expropriationsersättningen

Allmänna
synpunkter m. m. (67 § ExL)

Utgångspunkterna för de i propositionen gjorda
bedömningarna av ersättningsreglernas utformning har bl. a. varit följande.

Expropriationsersättningarna
bör ligga på en nivå som förenar expro-priatens anspråk på att inte lida
ekonomisk förlust och samhällets anspråk på att expropriaten inte skall göra
ekonomisk vinning genom den samhällsutbyggnad vari de avsedda åtgärderna ingår.
Vidare skall expropriationen inte framstå som en ur kommunal synpunkt så
oförmånlig förvärvsform att plansynpunkter uppoffras genom att utbyggnaden
styrs av ett ofullständigt markinnehav. Ur allmän synpunkt bör ersättningarna
inte bidra till att höja markprisnivån genom spekulationer i ökad avkastning på
grund av förväntad ändrad markanvändning. Detta är till förfång inte bara för
tätbebyggelsekostnaderna utan även för ett rationellt utnyttjande av marken
för jord- och skogsbruk, särskilt i närheten av tätorterna. Snarare bör
reglema bidra till att dämpa markvärdestegringen genom att inte medge
ersättning för sådana värden som grundas på nämnd förväntad markanvändning. I
denna del bör ersättningsreglerna dels främja en framsynt och aktiv kommunal
markpolitik genom frivUliga förvärv, dels i förening med en sådan markpolitik
ge kommunerna ett starkt inflytande på prisbildningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 20

I statsrådsprotokollet konstateras att det tidigare
funnits en benägenhet att se mer till expropriatens än till den
exproprierandes intressen, en benägenhet som grundat sig på att expropriation
uppfattats som ett från rättvisesynpunkt tvivelaktigt ingrepp i den enskUda
äganderätten. Likartade tankegångar återkommer i motionen 1971: 1510 som
iimehåller bedömningar om det enskUda fastighetsägandets värde och konstaterandet
av att ingrepp i denna rätt medför påfrestningar som ofta inte kan mätas i
pengar.

Vidare
konstateras att i skadeståndsmål domstolarna tidigare visat stor återhållsamhet
och lagt starka beviskrav på den som yrkade ersättning. Detta har, i förening
med den nämnda uppfattningen om att expropriation skulle vara ett extraordinärt
ingripande, lett till särskilda bevisbörderegler för expropriationsrättens del.
Dessa regler innebär att rätten inom ovisshetsmarginalerna skall lägga
bevisbördan på den exproprierande och sålunda döma ut ersättningar i dessa
marginalers övre gräns.

Mot
bakgrund av dels uppfattningen att även expropriationer måste innebära en
förutsättningslös bedömning av de allmänna intressena och markägarintressena då
de kommer i konflikt med varandra, dels den utveckling som skett i praxis
beträffande skadeståndsmålen, förordas att särskilda bevisbörderegler till
förmån för markägaren inte längre bör vara vägledande i expropriationsmål. I
stället bör i sådana mål gäUa samma principer som i skadeståndsmål. Det
förutsätts att principen följs utan särskild lagregel därom.

Utskottet
ansluter sig tiU vad som sålunda har förordats och som står i full
överensstämmelse med utredningens på denna punkt enhälliga förslag att partema
skall anses principiellt likställda i bevisningshänseende. Rättstillämpningen
får med angiven utgångspunkt och med hänsyn till parternas möjligheter att
förebringa bevisning avgöra vad som kan fordras i olika situationer i
bevisningshänseende. Inom ovisshetsmarginalerna får ersättningen uppskattas
till skäligt belopp med beaktande av sannolikheten för olika påståenden och med
det kvarstående syftet att bestämma en ersättning som så nära som möjligt
motsvarar expropriatens verkliga ekonomiska förlust. I denna del har inte
heller någon kritik riktats mot förslaget i de avlämnade motionerna.

Expropriatens
ställning påverkas redan nu av att han i princip får ersättning för
rättegångskostnaderna i vart fall i första instans. Ställningen förstärks
ytterligare genom föreslagen lydelse av 67 § ExL, enligt vilket lagrum
möjlighet öppnas att få förskott på rättegångskostnad.

Löseskilling
(710, 33, 111 a och 115 §§ ExL)

I enlighet med utredningens av remissinstanserna i
allmänhet godtagna förslag förordas att reglerna inte anger
värderingsmetoderna utan

s. 21 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 21

målet
för värderingen. Det som skall ersättas bör i princip vara fastighetens
marknadsvärde, dvs. det pris fastigheten sännoUkt skall, betinga vid
försäljning i den allmänna marknaden. Därvid skall hänsyn dock inte tas vare
sig till den exproprierandes särskilda intresse att förvärva fastigheten eller
till att fastigheten, kan vara svår att sälja på grund av att expropriation är
aktuell.

Utskottet
har ingen erinran mot vad sålunda eller i övrigt föreslagits i propositionen i
denna del.

De
allmänna principerna innebär som nämnts även ätt den exproprierandes intresse
av att inte behöva betala för värdeökningar som beror på
expropriationsföretaget skaU tillgodoT ses. Uppfattningen som sådan synes allmänt
godtagen och dét anförs även i motionen 1971: 1510 att principen är acceptabel
i den mån det exakt kan anges hur stor denna samhällets andel i fastighetens
ökade värde egentligen är.

Enligt
föreslagen lydelse av 8 § ExL skall vid bestämmandet av marknadsvärdet bortses
från värdehöjning av betydelse som utan att ha samband med förväntningar om
ändring i markens tillåtna användning kan återföras tUl
expropriationsföretaget. Mot denna redan gällande regel har ingen invändning
rests.

Vad
angår inverkan av expropriationsändamålet som ett led i den allmänna
samhällsutbyggnaden ligger sålunda svårighetema i att skilja den värdeökning
som beror på samhällets åtgärder från den värdeökning som beror på markägarens
åtgärder eUer förhåUanden.

Expropriationsutredningen
föreslog, att uppdelningen i princip skulle lösas genom att marknadsvärdet
bestämdes som det var när ansökan om expropriation gavs in. Därmed avsåg
utredningen att undgå att de förväntningsvärden som grundade sig på en genom
expropriationen möj-. liggjord ändrad markanvändning föranledde
ersättningsskyldighet; Mera betydande förskjutningar i penningvärdet fram till
dagen för målets avgörande skulle kunna kompenseras med utgångspunkt i
konsumentprisindex. Vid värderingar skulle dock hänsyn aldrig tas till
förhållanden som ligger längre tillbaka i tiden än fem år före talans väckande
hos domstolen.

Det
i propositionen framlajgda förslaget innebär en annan metod för den nödvändiga
analysen av värdestegringarnas orsaker. Metoden in-" nebär att den nu i
praxis gällande regeln att värderingen hänförs till dagen för målets avgörande
- värdetidpunkten fortfarande skall gälla. Analysen av värdestegringarnas
orsaker regleras av särskilda föreskrifter, gällande vid expropriation för
tätbebyggelseändamål. Dessa föreskrifter i 111 a § ExL innebär att analysen
begränsas till de värdeökningar som ägt rum under tiden från dagen tio år före
ansökningen om expropriation, dock högst femton år före talans väckande, vid
dorn-, stol presumtionstidpunkten. Analysen sker i två led. I det första le-

s. 22 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 22

det
skall fastställas om en värdestegring ägt rum, dvs. skillnaden mellan
marknadsvärdet vid presumtionstidpunkten inklusive då uppkomna förväntningsvärden
och marknadsvärdet vid värdetidpunkten inklusive då uppkomna
förväntningsvärden. Vid dessa värderingar skall gälla den allmänna regeln om
parternas likställighet i bevishänseende. Föreskrifterna innebär att denna
värdeökning skall anses bero på förväntningar om ändring i markens tUlåtna
användningssätt. I ett andra led skall därför prövas i vad mån en eventuellt
konstaterad värdeökning beror på annat än sådana förväntningar. Endast i den
mån detta kan anses utrett skall ersättning för den inträffade värdestegringen
utgå.

Den
huvudsakliga kritiken i motioner mot förslaget i propositionen hänför sig tiU
den sålunda förordade presumtionsregeln. I motionen 1971: 1512 föreslås att
regeln helt skall utgå och ersättas av en regel som ansluter sig till
utredningsförslaget i fråga om att värderingen skall ske vid tidpunkten för
ansökan om expropriation. Enligt motionsförslaget skall dock generellt därtill
läggas kompensation för ändring i det allmänna prisläget fram till dagen för
målets slutliga avgörande. Vidare begränsas motionsförslaget inte som
utredningens förslag av att värderingen skall ske högst fem år före talans
väckande utan av en föreslagen regel att markägaren får begära prövning av
ersättningsfrågan senast ett år efter det att expropriationstiUstånd beviljats.

Enligt
utskottets mening har en presumtionsregel av den i propositionen föreslagna
typen avgjorda fördelar framför den princip om en i viss mån förskjuten
värdetidpunkt som föreslagits i motionen 1971: 1512. Motionsförslaget kan inte
ge möjlighet att analysera någon värdestegring som kan ha uppstått redan före
expropriationsansökan och som ofta orsakas redan genom översiktlig planering,
investeringar för kommunikationer och andra aUmärma ändamål. Värdeökning kan
också komma att skapas redan genom redovisningar av grunder för en fysisk
riksplanering.

Problem
som hänger samman med långvariga expropriationstillstånd har uppmärksammats av
utredningen. Frågor härom torde komma upp till särskilt bedömande i samband med
den fullständiga revisionen av expropriationslagstiftningen.

Vad
särskUt angår den del av en värdeökning som inte överstiger den aUmänna
prisnivåns höjning anges i statsrådsprotokollet att det ibland kan finnas
anledning att tiUgodoföra markägaren ersättning därför. Den grundläggande
frågan är om värdeökningen kan hänföras till någon annan omständighet än som
beror på förväntningar om ändring i det tUl-låtna användningssättet. En
godtagen nettohyreshöjning är sålunda en faktor som kan visa att värdehöjningen
har annan grund än expropriationsändamålet som ett led i en allmän
samhällsutbyggnad. Det är vidare klart att den höjning av marknadsvärdet som
uppstår genom ny-eller tillbyggnad får tillgodoräknas som skUlnaden mellan
fastighetens

s. 23 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 23

marknadsvärde
vid färdigställandet med och utan byggnaderna. Det är dock uppenbart att dubbel
tillgodoräkning inte kan få ske som t. ex. när vid en avkastningsvärdering
hänsyn tagits till ökat värde på fastighetsprodukter, vilkas pris påverkats av
den allmänna prisnivån. Det kan vidare ifrågasättas om ersättning bör utgå för
prisförändrmgar i den mån de kan anses ha redan fått uttryck i ett etablerat
förväntningsvärde vid presumtionstidpunkten. Frågorna härom är dock i första
hand ett problem för rättstillämpningen.

I
motionerna 1971: 1509 och 1510 har förts fram farhågor för pre-sumtionsregelns
inverkan på kreditgivningen. Det bör därför även i detta sammanhang noteras
att redan etablerade förväntningsvärden inte rubbas av de föreslagna reglerna
och att gällande kreditbedömningar sålunda inte rubbas. Farhågorna syns i
väsentliga delar vidare gå tillbaka på uppfattningen att generella
indextillägg är en förutsättning för kreditgivningen för hyreshus. Med hänsyn
till att en sådan garanti inte heller nu kan anses gälla måste sålunda grundade
farhågor bedömas som överdrivna. Resonemang av denna typ bör skiljas från de
spekulationer i ändrad markanvändning som kan vara knutna tiU äldre,
riv-ningsmogna tätortsfastigheter.

I
motionen 1971: 1513 godtas presumtionsregeln som sådan men föreslås att
presumtionstidpunkten inte skall ställas i relation tiU ansökan om
expropriation utan läggas fast enligt förslaget till den 1 januari 1960.

Utskottet
kan, med hänsyn tUl motionsförslagets konfiskatoriska verkan och även därav
föranledda återverkningar på fastighetskrediterna, inte godta ett förslag som
inte lämnar ersättningsrätt för redan etablerade värden även
förväntningsvärden. I och för sig skulle en fast tidpunkt som tog hänsyn till
dessa invändningar kunna vara godtagbar. Det är dock uppenbart att en
analysmetod som utgår från vissa ingångsvärden ställer krav på att bevisning
om dessa ingångsvärden skall kunna föras med godtagbar säkerhet i avgörandena.
En förlängning av analysperioden så att presumtionstidpunkten kan ligga längre
tiUbaka än femton år före talans väckande är dock inte förenlig med i dessa
bedömningar aktuella metoder för att bestämma ingångsvärdet. Motionen
av-styrkes därför i denna del.

En
aktiv kommunal markpolitik stödd av expropriationsregler som motverkar att
spekulationer i ändrad markanvändning driver upp fastighetspriserna bör leda
till en dämpad utveckling av dessa priser. I den mån spekulativa
förväntningsvärden i fortsättningen gör sig gällande kan emeUertid, enligt vad
i statsrådsprotokollet anförs, expropriationsersättningen enligt angivna
regler inte förslå för att förvärva en jämförbar ersättningsfastighet. Detta
skulle te sig stötande i fall då fastigheten huvudsakligen tjänar som bostad
för ägaren. En särskild skyddsregel föreslås därför för i första hand
enfamiljshus som tjänar som

s. 24 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 24

permanent
bostad eller som fritidsbostad för ägaren eller honom när

stående. . ',

Utskottet
har, under de antaganden som anges i statsrådsprotokollet, ingen erinran mot
den föreslagna garantiregeln, utformad som en jämk-ningsregel i anslutning tUl
presuihtionsregeln. Det bör dock strykas un- : der att jämförelseprisema för
att inte ge dubbel prishöjande effekt inte bör sökas där fastighetsvärdena i
betydande grad redan påverkats av förväntningar om ändrad
fastighetsanvändning. Som. även anförts i propositionen blir den praktiska
effekten dock ofta att ersättningen i dessa fall kan bestämihas efter en
direkt jämförelse med kostnaden för en likvärdig ersättningsfastighet. Det
blir också naturligt att en jämkningsregel med sådant syfte konstrueras så att
garantin avser löseskiUingen.

Vid
förtida tillträde skall värderingen enligt såväl propositionen som motionen
1971:1512 knytas tUl tUlträdesdagen. Även enligt propositionen skall
ersättningen jämkas med hänsyn till höjning av den allmänna prisnivån utan
krav på att det är fråga om någon mer.betydande jämkning. Utskottet har ingen
erinran mot dessa principer, bl. a. avsedda att underlätta förtida tUlträde.

Ersättning
för fastighetsintrång (710 §§, 12 § andra stycket, 31, 32 och 111 a §§ ExL)

Lagförslaget, vilket motsvarar utredningens
förslag, innebär att vid delexpropriation endast en ersättnihgspost beräknas.
Ersättningen skall då i princip motsvara skillnaden mellan å ena sidan
marknadsvärdet före expropriationen med bortseende från
expropriationsändamålets inverkan, och å andra sidan restfastighetens värde
efter expropriationen, varvid hänsyn tas även tUl denna inverkan.

Utskottet
har ingen erinran mot de principer som kommit tUl uttryck i lagförslaget i
denna del eller mot vad i övrigt anförts i statsrådsprotokollet om
rättighetsexpropriation.

Annan
ersättning (7 § ExL)

Lagförslaget innebär, liksom utredningens förslag,
att,gäUande regler bibehålls. Ersättning för ekonomisk skada skall sålunda
ktlnna utgå även i annan form än som ersättning för värdet av vad som exproprierats,
t. ex. för flyttningskostnad. De närmare: avgörandena får enligt förslaget som
hittUls överlämnas, åt rättstUlämpningen att grundas på allmänna
skadeståndsrättsliga principer, bl. a. kravet på ett adekvat orsakssammanhang
mellan expropriationen och skadan.

I motionen 1971: 1508
föreslås riksdagen, uttala sig för vissa värde-

s. 25 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 25

ringsprinciper
i samband med avstående av bostadsrätt eller hyresrätt, t. ex. som följd av
fastighetens expropriation.

Utskottet
ansluter sig till de i propositionen gjorda allmänna bedömningarna och finner
inte skäl att genom särskUda motivuttalanden söka binda rättstillämpningen i
denna del. Ett avsteg från denna ordning skuUe medföra principiella
överväganden av såväl systematiskt som sakligt komplicerad natur, överväganden
som knappast i lagregelns form kan täcka alla de situationer och
hänsynstaganden som kan bli aktuella. I sammanhanget bör dock erinras om vad i
statsrådsprotokollet anförts om rättighetsexpropriation (s. 191-192) och vad
därav följer i fråga om ersättning för den avstådda rättigheten som sådan. Ersättning
i form av annan ersättning avser sålunda inte de ersättningsfaktorer som
beaktas t. ex. vid värdering av rättighetens marknadsvärde. Det allmänna målet
för värderingen gäller även här. Syftet är sålunda att ge expropriaten
möjlighet att bibehålla det ekonomiska läge som skulle ha förelegat om någon
expropriation inte ägt rum.

Kompensationsreglerna
i BL

I propositionen föreslås inte några ändringar i
BL:s kompensationsregler och anförs att utredningens förslag om kompensation
och värdeutjämning måste ytterligare ses över.

De
fall av kommunal inlösen som skall finnas kvar i BL avser inlösen i samband
med plangenomförande. På grund av den allmänna hänvisningen i 137 § BL skall i
princip de allmänna expropriationsreg-lerna tillämpas vid ersättningens
bestämmande. Enligt föreslagen lydelse av 142 § BL skall även
presumtionsregeln ha motsvarande till-lämpning när kommun löser mark enligt BL.
Eftersom Kungl. Maj:ts tillstånd inte behövs skall tioårstiden räknas frän
talans väckande.

Vidare
har utskottet funnit anledning framhålla att förslaget innebär att även
reglerna i ExL om värdering vid expropriation av del av fastighet blir
tillämpliga vid inlösen enligt BL. Ersättningen skall även i dessa fall i
princip utgå som för fastighetsintrång motsvarande skillnaden i marknadsvärdet
före och efter expropriation. Kompensationsreglerna innebär emellertid bl. a.
att man skall se bort ifrån de värdeförändringar som orsakas av planändringar.
Om t. ex., en del av en planlagd fastighet i ny stadsplan läggs ut till gata
torde man i allmänhet kunna göra det antagandet att fastighetens byggnadsrätt
före den plan, varigenom del av fastigheten läggs ut till gata, kan inpassas på
återstoden av fastigheten. Ersättningen för fastighetsintrång skulle då bli
skillnaden i marknadsvärde mellan en större och en mindre tomt med samma
byggnadsrätt. Skulle vissa delar av byggnadsrätten inte kunna inpassas på
restfasfigheten utgår även ersättning för den förlorade byggnadsrätten,
dvs.. skillnaden i marknadsvärdet mellan

s. 26 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 26

den
större tomten med den ursprungliga byggnadsrätten och den mindre tomten med den
tekniskt möjliga återstoden av denna byggnadsrätt.

Av
de föreslagna övergångsreglerna följer att de nya reglerna för delexpropriation
skall tillämpas i alla fall då talan väcks efter lagens ikraftträdande, dvs.
även då planen fastställts dessföruinan.

Följdändringar
i annan lagstiftning, m. m.

Vad i propositionen anförts ger inte anledning tUl
annat utskottets uttalande än att förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen bör kompletteras med föreskrift om ikraftträdande den
1 januari 1972.

Lagförslagen
i övrigt

Utskottet har ingen erinran mot lagförslagen i vad
de inte här förut särskUt berörts. Redaktionell rättelse förordas beträffande
12 § ExL.

Övriga
frågor

Förslag har väckts i motionen 1971: 1513 om att i
byggnadslagen ta in bestämmelsen om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas.

Utskottet
hänvisar nu som vid tidigare behandling av ett liknande yrkande (CU 1971: 11 s.
7) till bygglagutredningens pågående arbete med nya planformer och avstyrker
bifall till motionen i denna del.

I
den sistnämnda motionen föreslås vidare under hänvisning till arbetarrörelsens
efterkrigsprogram om bl. a. ett principbeslut att all mark för tätbebyggelse
och alla privata flerfamiljshus successivt skall överföras i kommunernas ägo.

Enligt
de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för programperioderna 19691973,
19701974 och 19711975 var andelen lägenheter på kommunägd mark 69 "/o,
71 "/o respektive 70 »/o. Andelen lägenheter belägna pä kommunägd mark
inom exploateringsområden uppgick för de två senaste planeringsperioderna till
83 »/o respektive 81 "/o medan motsvarande andelstal för saneringsområden
var 40 o/o respektive 41 "/o. Saneringskommitténs förslag kommer senare
upp till prövning. Byggkonkurrensutredningens förslag avvaktas.

Enligt
utskottets mening torde det inte finnas anledning att på föreslaget sätt
föregripa vissa för frågan betydelsefulla prövningar. Utskottet avstyrker
därför förslaget.

Slutligen
föreslås i den nämnda motionen 1971: 1513 riksdagen uttala sig för att ökade
lånemedel ställs till kommunernas förfogande.

Kommunerna förvärvade
under åren 19651969 fastigheter för 709,

s. 27 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 27

1
072, 1 245, 1 105 respektive 962 mUj. kr. Preliminära uppgifter för år 1970
antyder förvärv för ca 810 mUj. kr. Andelen därav för reglerings- och
saneringsfastigheter har åren 19681970 varit konstant ca 300/0. De
allmännyttiga bostadsföretagens kostnader för markförvärv uppgick åren 1969 och
1970 tiU 201 milj. kr. respektive ca 220 milj. kr.

TiU
lånefonden för kommunala markförvärv i första hand använd för
exploateringsmark har för budgetåren 1968/691970/71 anvisats årligen 30
milj. kr. För nuvarande budgetår har anvisats 50 milj. kr. Bostadsstyrelsen
föreslår för nästa budgetår att 100 milj. kr. anvisas.

Bedömningar
av erforderliga markkrediter och stadiga åtgärder för att tUlgodose sådana
behov bör enligt utskottets mening göras i samband med den allmänna
budgetprövningen och mot bakgrund även av de bedömningar till vilka
saneringsutredningens förslag kan föranleda.

Utskottets
hemstäUan

Utskottet
hemställer

1.
beträffande yrkanden om uppskov
och avslag m. m. att riksdagen avslår motionerna 1971: 1509, 1510, 1511 och
1512, den sistnämnda såvitt rör förstahandsyrkandet,

2.
beträffande markägares erbjudna
medverkan att riksdagen avslår motionen 1971: 1512 såvitt nu är i fråga,

3.
beträffande förutsättningarna
för expropriation av småhus att riksdagen avslår motionen 1971: 1512 såvitt nu
är i fråga,

4.
beträffande
tomträttsexpropriation att riksdagen med avslag å motionen 1971: 1512 såvitt nu
är i fråga godkänner vad utskottet anfört,

5.
beträffande expropriation för
vissa tätbebyggelseändamål att riksdagen med avslag å motionen 1971: 1512
såvitt nu är i fråga antar framlagt förslag tUl lag om ändring i lagen (1917:
189) om expropriation såvitt avser 1 § första stycket 16,

6.
beträffande expropriationsrätt
för landsting och kommunalförbund i vissa fall att riksdagen i anledning av
motionerna 1971: 1502 och 1513, den sistnämnda såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

7.
beträffande expropriation för
kulturella ändamål att riksdagen med avslag å motionen 1971: 1514 antar
framlagt förslag tiU lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) i vad avser att
44 a § nämnda lag skall upphöra att gälla,

8.
beträffande grunderna för
beräkningen av expropriations-

s. 28 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 28

företagets
inverkan på fastighetsvärdena.att. riksdagen avslår motionen 1971: 1512 såvitt
nu är i fråga, . 9. beträffande föreskrifter om expropriationsföretagets
inverkan på ersättningamä att riksdagen med! avslag å motionerna 1971: 1512
och 1513, båda såvitt nu är i fråga, antar

a. förslaget tUl
lag om ändring i expropriationslagen såvitt

avser 111 a och 115 §§,

b. förslaget tiU
lag om ändring i byggnadslagen såvitt gäller

142 §,

10.
beträffande uttalanden om
beräkning av annan ersättning i vissa faU att riksdagen avslår motionen 1971:
1508,

11.
beträffande kompensationsréglerna
i byggnadslagen att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

12.
beträffande förslaget tUl lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988) att riksdagen för sin del
antar förslaget med tillägg av ikraftträdandebestämmelse enligt i bilaga härtill
som utskottets förslag betecknad lydelse,

13.
beträffande ingressen tUl
förslaget till lag om ändring i expropriationslagen att riksdagen med avslag å
motionen 1971:1512 såvitt nu är i fråga antar Kungl. Maj:ts förslag,

14.
beträffande ingressen tiU
förslaget till lag om ändring i byggnadslagen att riksdagen med avslag å
motionerna 1971: 1512 och 1514, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, antar
Kungl. Maj:ts förslag,

15.
beträffande lagförslagen i
övrigt att riksdagen med avslag å motionen 1971: 1512 i vad den inte behandlats
ovan för sin del antar dessa, i vad avser 12 § andra stycket förslaget till lag
om ändring i lagen om expropriation efter redaktionell ändring enligt i bilaga
härtUl som utskottets förslag betecknad lydelse,

16.
beträffande ytterligare
åtgärder för att överföra viss mark i kommunal ägo, m.m., att riksdagen avslår
motionen 1971: 1513 såvitt nu är i fråga.

Stockholm
den 30 november 1971 På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

härvarande:
herrar Grebäck (c), Bergman (s), Tobé (fp), Kristiansson i Örkelljunga (s),
Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Henrikson (s), Wennerfors (m), Engström
(vpk), Jadestig (s), Karlsson i Mariefred (c). Ängström (fp), Adolfsson (m),
Persson i Karlstad (s) och fru Hambraeus (c).

s. 29 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 29

Reservationer

1.
beträffande yrkanden om uppskov och avslag m. m.

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Karlsson i
Mariefred (c). Ångström (fp) och fru Hambraeus (c) som anser att

dels utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:

"Det
i propositionen framlagda förslaget innehåller som påvisats i bl. a.
motionerna 1971: 1511 och 1512 främst i fråga om ersättningsreglerna
konstruktioner av.en tidigare inte diskuterad typ. Mot dessa har invänts att de
inte bara är ofullständigt utformade och avviker från i övrigt godtagna
principer utan även ger en betydande rättsosäkerhet. De närmare konsekvenserna
av den föreslagna presumtionsregeln har inte utretts. Även om ingen invändning
kan göras mot syftena som sådana att främja en aktiv kommunal markpolitik och
motverka oförtjänt markvärdestegring kan inte enbart en allmän anslutning till
sådana syften grunda en tillfredställande prövning av förslagets enskildheter.
För en sådan prövning förutsätts att sakkuimiga myndigheter och organisationer
bereds tillfälle att bedöma förslagen och tUlförä ytterligare utredning. En
prövning på en mer fullständig grund av förslagets nyheter kan även
aktualisera andra lösningar av frågor mot vilka nu ingen principiell invändning
rests..

Det
är vidare en uppenbar brist om riksdagsprövningen av ändamåls-och
ersättningsreglerna inte kan ske i samband med ändring av vissa delar av
förfarandereglerna. Detta starka samband har exemplifierats genom
motionsyrkanden som rör t. ex. utredningsfrågor och den sammanlagda
prövningstidens längd. När vidare förslag i denna del aviserats till 1972 års
riksdag ter sig en sammanförd behandling än naturligare. I
departementspromemorian förutsätts att det vid behandlingen av förfarandereglema
även kan bli aktuellt att jämka de regler, varom förslag lagts fram i
propositionen. Som exempel nämns reglerna om ex-propriationsändamåls inverkan
på fastighetsvärdena. De närmare skälen till att frågan inte fått vila
ytterligare ett år anges endast med allmänna hänvisningar till
samhällsplaneringen som inte nu ger underlag för en saklig bedömning därav.

Sammantaget
leder kraven på ett fullständigt beslutsunderlag och på en samordnad prövning
till att utskottet funnit skäl att föreslå att lagstiftningsfrågan skjuts upp
till behandling av 1972 års riksdag, vUket även ger tillfälle till en
komplettering av utredningen genom utskottets försorg. Denna komplettering
avser i första hand ett remissförfarande men kan aktualisera även ny prövning
från Kungl. Maj:ts och lagrådets sida. Med hänsyn härtill förordar utskottet
att lagförslagen inte ytterligare sakprövas i detta sammanhang."

s. 30 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 30

dels
utskottet bort hemställa

"(1.) att riksdagen med bifall till motionen
1971: 1512 såvitt rör förstahandsyrkandet och i anledning av motionerna
1971:1509, 1510 och 1511

a. medger
uppskov med behandlingen av propositionen

1971: 122 samt motionerna 1971: 1502, 1508, 1513 och

1514 tiU 1972 års riksdag,

b. förklarar
motionen 1971: 1512 såvitt rör andrahands-

yrkandena förfallen,

c. uppdrar
åt civUutskottet att föranstalta om den ytter

ligare utredning som enligt vad utskottet anfört är er

forderlig."

b.
av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:

"Förslaget
om ändrad expropriationslagstiftning avser uppenbarligen att bidra till
genomförandet av ett på närmast dogmatiska gmnder förordat kommunalt
markmonopol. Vidgningarna av expropriationsändamålen har t. ex. i fråga om
tomträttsexpropriation lett fram till att bevisningen om det allmännas behov
av viss mark reducerats tUl krav på endast en kommunal viljeyttring. De krav
från samhällets sida på rätt till viss mark, vUka kan anses ha sådan styrka att
enskilds rätt bör vika, kan mer än väl tUlgodoses genom nuvarande lagstiftning.
Skäl finns sålunda inte att vidga expropriationsfömtsättningarna.

En
faktisk avvägning mellan styrkan av de allmänna och de enskilda anspråken måste
ingå i förfarandet. Förutsättningarna för expropriation måste anges så att den
enskildes berättigade och för samhällsutvecklingen nödvändiga anspråk på
rättstrygghet kan beaktas. Det förhållande att expropriationsanspråk enligt
förslaget skulle kunna bifallas med grund i endast kommunala inte verifierade
anspråk kommer att föra lagstiftningsförslaget i vart fall på gränsen till ett
överskridande av de normer om skydd mot godtyckligt äganderättsberövande som
fått uttryck i av Sverige godtagna internationella rättighetsförklaringar och
i svensk grundlag.

Frånvaron
av klara förutsättningar för expropriation gör det ofta omöjligt för den
enskilde att beräkna hur sannolikt ett tvångsförvärv är och inrätta sig
därefter. Den allmänna rättsotrygghet som därav följer kan ge allvarliga
återverkningar.

Skyddet
mot oberäknade tvångsförvärv ligger också i de ersättningsregler som blir
tUlämpliga. HittUls har detta skydd fått uttryck i både en reparativ funktion,
avsedd att bibehålla ägaren i samma förmögenhetsställning, och en preventiv
funktion, avsedd att redan hos sökanden framkalla en vägning av nyttan mot
kostnaderna.

Enligt lagförslagen
omformas ersättningsreglerna på ett sätt som inger

s. 31 Kontrollera mot PDF

CU 1971:
27 31

allvarliga betänkligheter. Även om reglerna motsvarade
angivna syften innehåller de i viss mån konfiskatoriska inslag. Det förhållande
att en särskUd skyddsregel för vissa fastigheter föreslagits är ett tecken på
att dessa inslag insetts och också varit avsedda.

Härtill kommer att även reglernas utformning utgår från en
i centrala delar bristfällig utredning och leder till osäkerhet även i fråga
om ersättningarna och därmed till bristande rättstrygghet i även detta avseende.

Förslaget som helhet präglas av ett avståndstagande från
rättsföreställningar som tidigare uppfattats som grundläggande. Detta kan få
konsekvenser inte bara inom den sektor som berörs utan även för den fortsatta
rättsutvecklingen.

Förslagets syften får även bedömas mot bakgrund av den
utveckling i fråga om rättsskydd och rättstrygghet som fått uttryck i allt
starkare anspråk från det allmännas sida på att få till sig överförd enskild
äganderätt eller i allt fall dess väsentliga innehåll. Bilden blir även i ett
kort perspektiv klar då förslagen ställs samman med t. ex. överförandet av
glesbebyggelserätten till samhället, saneringsutredningens intentioner och den
konkurrenshämmande bostadspolitiken.

Med hänsyn bl. a. till vad sålunda anförts har utskottet
funnit att de framlagda lagförslagen har sådana väsentliga principiella brister
att de inte kan antas. Propositionen och de motioner vari yrkats detaljändringar
bör därför avslås utan ytterligare prövning av förslagens enskildheter."

dels
utskottet bort hemställa

"(1.) att riksdagen med bifall
tUl motionen 1971: 1510 och i anledning av motionerna 1971: 1509, 1511 och
1512 avslår propositionen 1971: 122 samt motionema 1971: 1502, 1508, 1513 och
1514."

2.1 beträffande markägares erbjudna
medverkan av herrar Tobé (fp) och Ångström (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 16 börjar
med "Av utskottets" och slutar med "motionen 1971: 1509"
bort ha följande lydelse:

"Markförvärvens syfte är att ge kommuner möjlighet
att bygga upp en god markberedskap för att underlätta ett rationellt och
ändamålsenligt samhällsbyggande utan tids- och kostnadsförluster. En
markägares erbjudna medverkan genom att själv föranstalta om utbyggnad i full
överensstämmelse med kommunala och statliga intentioner kan därför i vissa fall
tillgodose ändamålet och göra en expropriation obehövlig. Det bör självfallet
därvid vara klart att även konkurrenssynpunkterna beaktas så att inte
markägarens medverkan bidrar tUl att utveckla ett

' Reservationerna 29 har avgetts
under förutsättning av bifaU tiU utskottets hemstäUan under 1.

s. 32 Kontrollera mot PDF

CU 1971:27 32

projekterings-
och byggmonopol. Principen bör dock vara att enskild medverkan är ett normalt
inslag i byggnadsverksamheten och att avsteg görs bara när det påkallas av
särskilda skäl. Denna princip har föreslagits i motionen 1971: 1512 och
förordats i motionen 1971: 1509. Ändring i lagtexten erfordras inte. Riksdagen
bör dock som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört."

dels utskottets hemställan
under 2 bort ha följande lydelse:

"2. beträffande markägares erbjudna medverkan
att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1512 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,"

3. beträffande förutsättningar för expropriation av
småhus av herrar

Grebäck (c), Tobé (fp), Karlsson i Mariefred (c). Ångström (fp) och fru

Hambraeus (c) som anser att

dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "En så" och
slutar med "med egnahemsfastigheter" bort ha följande lydelse:

"Utskottet
delar den av motionärerna anförda meningen. Kravet på särskilda hänsynstaganden
då det gäller fastigheter som huvudsakligen utgör bostad för ägaren och honom
närstående bör särskUt strykas under för att otvetydigt klargöra att
expropriation bör få ske endast då inga andra alternativ står till buds.
Ändring av lagförslaget på denna punkt torde inte vara erforderlig. Riksdagen
bör dock som sin mening med bifall tUl motionen 1971: 1512 i denna del ge
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört."

dels utskottets hemställan
under 3 bort ha följande lydelse:

"3. beträffande förutsättningar för
expropriation av småhus att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1512
såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,"

4. beträffande tomträttsexpropriation av herrar
Grebäck (c), Tobé

(fp), Karlsson i Mariefred (c). Ångström (fp) och fru Hambraeus (c)

som anser att

dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

"Mot
bakgrund av att huvudregeln om expropriation för tätbebyggelse ger kommunerna
möjlighet att i god tid förvärva erforderlig mark har den särskilda regeln om
tomträttsexpropriation enligt utskottets mening ingen plats bland
expropriationsfömtsättningarna. Regelns anknytning inte till markbehovet utan
till upplåtelseformen gör den än mer främmande för lagsystemet. Det faktum ätt
regeln enligt sin lydelse också omfattar en, enligt vad föredragande
statsrådet anfört, inte avsedd vidgning av tomträttsexpropriationens
tiUämpningsområde är ytterligare ett skäl för att i enlighet med förslag i
motionen 1971: 1512 och vad som förordats i motionen 1971: 1511 begränsa
ändamålsan-

s. 33 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 33

giveisen
till en huvudregel. Det är vidare synnerligen olämpligt alt binda sig för en
upplåtelseform på ett alltför tidigt stadium, särskilt som detaljanvändningen
av marken kan ändras och det dessutom inte är helt klarlagt hur
återlösenreglerna verkar i dessa fall."

del.\ utskottets
hemställan under 4 bort ha följande lydelse;

"4. beträffande tomträttsexpropriation att
riksdagen med bifall till motionen 1971: 1512 såvitt nu är i fråga som sin mening
uttalar att tomlrättsupplåtelse ej skaU vara .självständig expropriationsgrund,"

5. beträffande expropriation för vis.ia
tätbebyggelseändamål av herrar

Grebäck (c), Tobé (fp), Karlsson i Mariefred (c). Ångström (fp) och fru

Hambraeus (c) som under förutsättning av bifall till reservationen 4

anser att utskottets hemstäUan under 5 bort ha följande lydelse:

"5. beträffande expropriation för vissa
tätbebyggelseändamäl att riksdagen med 'bifall tiU motionen 1971: 1512 såvitt
nu är i fråga för sin del antar framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1917: 189) om expropriation i vad rör 1 § första stycket 16 med ändring enligt
i bilaga härtill som reservanternas förslag betecknad lydelse,"

6. beträffande expropriation för kulturella ändamål
av herrar Tobé

(fp) och Ängström (fp) som anser att

dels
det stycke i utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Enligt
utskottets" och på s. 19 Slutar med "avstyrker motionen" bort ha
följande lydelse:

"Utskottet
ansluter sig tUl motionärens uppfattning. Även om elt upphävande av 44 a § BL
inte skulle binda den fortsatta utredningen och beredningen av frågan i ett
större sammanhang har dock inte heller skäl visats som skulle göra den i
propositionen föreslagna lösningen nödvändig."

dels utskottets hemstäUan
under 7 bort ha följande lydelse:

"7. beträffande expropriation för kulturella
ändamål att riksdagen med bifall tiU motionen 1971: 1514 såvitt nu är i fråga
ej antar framlagt förslag tUl lag om ändring i byggnadslagen (1947; 385) i vad
avser att 44 a § nämnda lag skall upphöra att gälla,"

7. beträffande grunderna för beräkningen av
expropriationsföretagets inverkan på fastighetsvärdena av herrar Grebäck (c),
Tobé (fp), Karlsson i Mariefred (c). Ångström (fp) oCh fru Hambraeus (c) som
anser att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

"8. beträffande grunderna för beräkningen av
expropriationsföretagets inverkan på fastighetsvärdena att fiksdagen som

3
Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 27

s. 34 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 34

sin
mening ger Kungl. Mäj:t till känna vad därom anförts i motionen 1971:
1512,"

8. beträffande föreskrifter om
exproprialion.iförclagets inverkan på ersättningarna

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Karlsson i
Mariefred (c). Ångström (fp) och fru Hambraeus (c) som under förutsättning
av bifall till reservationen 7 anser alt

dels
den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Enligt
utskottets" och på s. 24 slutar med "avser löseskiUingen" bort
ha följande lydelse:

"En
presumtionsregel av den i propositionen föreslagna typen har

vissa bestämda nackdelar. Sålunda förutsätter den att nöjaktig utred

ning kan presteras om ingångsvärdet värdet vid en tidpunkt som då

prövningen är aktuell kan ligga mer än 15 år tillbaka i liden. Vare sig

man stannar i ovisshet och det blir fråga om varierande skälighetsbe

dömningar eller domstolarna beroende på hur utgångspunkterna upp

fattats bestämmer värdet lågt eller högt blir resultatet ur rättssäkerhets

synpunkt otillfredsställande. i

Den
uppdelning av en värdestegring i två olika arter som är presum-tionsregelns
innehåll blir med hänsyn till de oklart angivna förutsättningarna ytterligare
slumjsbetonad. En grundläggande förutsättning för att en regel av denna
räckvidd skall kunna tiUämpas är att helt klara normer föreligger om hur olika
typer av värdestegring skall bedömas. Den ur ovissheten tydligen härledda
skiljcregeln om en presumtion till förmån för kommunen kan med hänsyn till den
bakomliggande ovissheten ge överraskande utslag. Dessa osäkerhetsmoment
förstärks i den dispositiva processformen som här lägger en synnerligen tung
utredningsbörda på den enskilde.

Konsekvenserna
av ovissheten i fråga om såväl ingångsvärde som grunden för uppdelning av
värdestegringen leder i förening med fördelningen av bevisbördan i strid mot
eljest förordade allmänna principer till att förslaget får synnerligen
svårbedömbara effekter och att skäl finns att tro att dessa effekter ibland
inte överensstämmer med den allmänt uttalade grundsatsen att markägaren skall
sättas I samma förmögenhetsställning som om expropriation inte ägt rum.
Förslaget om att kombinera presumtionsregeln med en jämkningsregel visar att
denna bristande överensstämmelse insetts. De stötande effekter och det beaktande
av kreditgivningen som åberopats i samband med förslagen om en jämkningsregel
borde ha beaktats redan vid pre.sumtionsregelns utformning.

Det
i motionen 1971; 1512 förordade systemet förenar önskemålen om att undgå
ersättning för 'värdehöjning genom expropriatipnsända-

s. 35 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 35

målet
med trygghet i fråga om utvecklingen av penningvärdet. Kombinationen med det
även eljest önskvärda syftet att motverka långa expropriationstillstånd är
synnerligen väsentlig. Systemet är också enklare att tillämpa.

Med hänsyn till det
sålunda anförda har utskottet inte ansett sig kunna tillstyrka
propositionsförslaget i denna del utan förordar att lagstiftning genomförs i
enlighet med förslaget i motionen. Ändring blir därvid aktuell så att 111 a §
ExL inte bör antas och 115 § samma lag ges ändrad utformning. Värdetidpunktens
anknytning till expropriationsansökan och penningvärdegarantin torde tills
vidare få beaktas utan direkt föreskrift. Regler härom och om möjlighet för
markägaren att väcka talan får inarbetas i det fullständiga lagförslaget."
dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

"9. beträffande föreskrifter om
expropriationsföretagets inverkan på ersättningarna att riksdagen med bifall
till motionen 1971; 1512 och med avslag å motionen 1971: 1513, båda såvitt nu
är i fråga,

a. ej antar
förslaget till lag om ändring i expropriations

lagen såvitt avser 111 a §,

b. för sin del
antar nämnda lagförslag såvitt avser 115 § med

enligt i bilaga härtill som reservanternas förslag betecknad

lydelse,

c. ej antar
förslaget till lag om ändring i byggnadslagen så

vitt avser 142 §,"

b.
av herr Engström (vpk) som anser alt

dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

"I
den typ av åtgärder mot oförtjänt markvärdestegring, som expropriationslagen
representerar, är det väsentligt att bestämmelserna så effektivt som möjligt
motverkar att markpriserna påverkas av spekulativa förväntningar. Genom att
ersättningar i expropriationsmål inte innefattar förväntningsvärden, som
grundar sig på den allmänna samhällsutbyggnaden, vidgas möjligheterna att
förverkliga de målsättningar som ställdes upp redan i arbetarrörelsens
efterkrigsprogram.

Det
första steget i sådan riktning måste i detta lagstiftningssam-manhang ligga i
att presumtionstidpunkten läggs fast till en viss tidpunkt för att prisnivån
inte skall öka ytterligare. Kungl. Maj;ts förslag medför på längre sikt att
presumtionstidpunkten förskjuts framåt i tiden. Presumtionstidpunkten bör vara
fast och inte sättas senare än till ingången av år 1960. Generella metoder bör
utvecklas för att ange skäligen godtagbart ingångsvärde och begränsa
utredningen om ändringar i fastighetens skick.

Det bör dock understrykas
att markvärdestegringens överförande till

s. 36 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 36

samhället
fordrar ytteriigare insatser genom åtgärder även på andra vägar.

Vad utskottet sålunda
anfört bör ges. Kungl. Maj:t till känna som vägledning för den
ytterligare förändring av expropriationslagstiftningen som aviserats tUl
1972 års riksdag." dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

"9. beträffande föreskrifter om expropriationsföretaget-s
inverkan på ersättningarna att riksdagen i aniedhing av motionen 1971: 1513
och med avslag å motionen 1971: 1512, båda såvitt nu är i fråga,

a. antar
förslaget till lag om; ändring i expropriationslagen

såvitt avser Illa och 115 §§,

b. antar
förslaget till lag om ändring i byggnadslagen såvitt

avser 142 §,

c. som sin
mening ger Kungl. Maj;t tiU känna vad utskottet

anfört,"

9. beträffande ingressen till förslaget till lag om
ändring i expro

priationslagen av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Karlsson i Mariefred

(c). Ängström (fp) och fru Hambraeus (c) som under förutsättning

av bifall till reservationerna 5 och 8 a anser att utskottets hemställan

under 13 bort ha följande lydelse:

"13. beträffande ingressen tiU förslaget till
lag; om ändring i expropriationslagen att riksdagen med bifall till motionen
1971: 1512 såvitt nu är i fråga för sin del antar föreskrifter med i bilaga
härtill som reservanternas förslag betecknad lydelse,"

10. beträffande ingressen till förslaget till lag
om ändring i byggnads

lagen av herrar Tobé (fp) och Ångström (fp) som under förutsätt

ning av bifall till reservationerna 6 och 8 a anser att utskottets hem

ställan under 14 bort ha följande lydelse:

"14. beträffande ingressen till förslaget till
lag om ändring i byggnadslagen att riksdagen med bifall till motionerna 1971:
1512 och 1514, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, för sin del antar
föreskrifter med i bilaga härtill som reservanternas förslag betecknad
lydelse,"

11. beträffande ytterligare åtgärder för att
överföra viss mark i kom

munal ägo, m. m. av herr Engström (vpk) som anser att

dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Utskottet
hänvisar" och slutar med "denna del" bort utgå,

dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Enligt
Utskottets" och slutar med "därför förslaget" bort utgå,

s. 37 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 37

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "Bedömningar av" och slutar med "kan föranleda"
bort ersättas med text av följande lydelse:

"Det
är uppenbart att de begränsade åtgärder som kan genomföras inom ramen för en
expropriationslagstiftning av gällande typ och med hittillsvarande
undantagsvisa tillämpning inte kan lösa de problem som markvärdestegringar för
med sig. I den mån inlösenmetoderna används är det heller inte tillräckligt
att öppna vissa lagtekniska förvärvsmöjligheter. Det i sammanhanget
intressanta är, förutom att inlösen är lagtekniskt möjlig, att kommunerna
verkligen åtar sig uppgiften att söka överföra de privata flerfamiljshusen och
tätbebyggelsemarken i sin ägo och att kommunerna får ekonomiska möjligheter att
fullfölja sådana åtaganden. Bland den mångfald åtgärder som verkar i positiv
riktning är, som anges i motionen 1971; 1513, det incitament tiU förvärv som
ligger i att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas och därmed utnyttjas
enligt sådana planer. Vidare bör målet i enlighet med arbetarrörelsens
efterkrigsprogram läggas fast av statsmakterna och preciseras i planer för det
successiva överförandet av nämnda fastigheter och mark i kommunernas ägo
planer som Kungl. Maj:t snarast bör förelägga riksdagen för prövning. HärtiU
ansluter kravet på erforderliga krediter för planernas genomförande. Intill dess
sådana planer lagts fram bör riksdagen i vart fall nu klart uttala sig. för en
sådan kreditstyrning och anslagsgivning för ändamålet som behövs för att förverkliga
den uppställda målsättningen. Som ovan angivna uppgifter visar kan nuvarande
anslagsgivning inte tillnärmelsevis motsvara ens de behov som nuvarande
förvärvsavsikter framkallar.

Utskottet
har vidare förutsatt att fortsatta överväganden görs om hur kommunerna genom
generella lagregler skall kunna tillförsäkras erforderliga befogenheter i fråga
om markanvändningen.

Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna."

dels lUskottets hemställan
under 16 bort ha följande lydelse:

"16. beträffande ytterligare åtgärder för att
överföra viss mark i kommunal ägo, m. m., att riksdagen med bifaU tUl motionen
1971: 1513 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört."

s. 38 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 38

Bilaga
1

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropriation'

dels att 9, 109 och 110 §§
skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast
före 109 § skall utgå,

dels att nuvarande 67 §
skall betecknas 66 §,

dels
att 1, 7, 8, 10, 11, 12, 26, 3133, 69, 108 och 111 §§ skaU ha nedan angivna
lydelse,

dels
att rubrikerna närmast före 108 och 111 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 67, Illa och 115 §§, av nedan angivna
lydelse,

dels
att i lagen skall närmast före 115 § införas en ny rubrik av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §= Fastighet, som tillhör annan än kronan, må
tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt:

1.
för befästning, övnings- eller
förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana, som äger betydelse för den
allmänna skjutskicklighetens utveckling, eller eljest för rikets försvar;

2.
för allmän väg på landet eller
i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats,
kanal eller annan farled, flottled, telegraf- eller telefonanläggning eller
annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande;

3.
för allmän byggnad;

4.
för ändamål, som det enligt lag
eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att
tillgodose;

5.
för att förse en ort med vatten
eller förhindra förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål;

6.
för annat ändamål, som är
jämförligt med något under 1, 2, 3, 4 eller 5 angivet och äger väsentlig
betydelse för det allmänna;

7.
för att inom bebyggt område vid
järnvägsstation, hamnplats elKr fiskläge eller å annan ort med större
sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden;

8.
för att bereda befolkningen
eUer en väsentlig del därav å en ort mark till byggnad för överläggningar eller
föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande
eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av syimerlig vikt eller till
byggnad för gudstjänst eller annan andaktsövning;

1
Senaste lydelse av 109 och 110 §§ samt rubriken närmast före 109 § 1947: 326.
Förutvarande 66 § upphävd genom 1949: 663. ' Senaste lydelse 1970: 247.

s. 39 Kontrollera mot PDF

CU 1971:
27 39

Nuvarattde lydelse Föreslagen lydelse

9. för åstadkommande på det
allmännas bekostnad av skogsåterväxt

å skogsmark, som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd

och ej utgör nödig betesmark;

10. för kronans övertagande av
flygsandsfält, varom ägaren försummat taga sådan vård, att fara för sandflykt
förebygges;

11. för att bevara område såsom
nationalpark, naturreservat eUer naturminne;

12. för att bevara kulturhisto- 12. för att bevara historiskt
el-riskt synnerligen märklig bebyggel- ler kulturhistoriskt märklig bese eller
synnerligen märklig fast byggelse eller märklig fast forn-fornlämning som ej
kan tryggas lämning eller bereda erforderligt på annat sätt eller bereda
erfor- utrymme däromkring;

derligt
utrymme däromkring;

13. för linbana eller oljeledning, som
är behövlig för företag av större gagn för orten;

14. för tillgodoseende av
fjällrenskötselns behov;

15. för stärkande av ofullständigt
jordbruk;

16. för att säkerställa att mark 16. för att giva kommun möjlig-på
skäliga villkor är tillgänglig för het att förfoga över mark som med tätbebyggelse och därmed
sam- hänsyn till den framtida
utveck-manhängande anordningar eller lingen kräves för tätbebyggelse för att eljest i kommuns
ägo över- eller därmed sammanhängande anföra
mark, som icke är tätbebyggd, ordning eller för att eljest i kom-för upplåtelse med
tomträtt; munens ägo överföra mark
för

upplåtelse
med tomträtt;

17. för att å viss ort bereda
fiskarbefolkningen utrymme för uppförande av brygga, bod eller annan
anläggning som erfordras för yrkesfisket;

18. för sådan atomreaktor eller annan
atomenergianläggning, som är till större gagn för orten eUer eljest äger
väsenUig betydelse ur allmän synpunkt, eller för skyddsområde kring anläggning
som nu nämnts; eller

19. för att vid föreliggande eller
befarad grov vanvård av byggnad, som till väsentlig del genom uthyrning
användes för bostadsändamål, försätta eller hålla byggnaden i
tillfredsställande skick.

Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan
än kronan, må ock exproprieras, om Konungen prövar det nödigt för ändamål, som
nu är sagt.

Skall genom kronans eller kommuns försorg inom visst
område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd, som kan föranleda
expropriation enligt första stycket, och kan med skäl antagas att åtgärden
medför väsentligt ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller
avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sådan , fastighet, må Konungen medgiva
att fastigheten exproprieras av den som vidtager åtgärden, om det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelsp.

med hänsy.n till kostnaderna för åtgärden och övriga
omständigheter är skäligt. Vad här sagts iom fastighet äger 'motsvarande
till-lämpning :på .särskild rätt till fastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För fastighet, som exproprieras, skall erläggas
löseskilling motsvarande fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens
pris och fastighetens avkastning. Exproprieras en del av en fastighet och
lider återstoden skada eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade
delens användande, skall ersättning därför gäldas. Uppkommer eljest genom expropriationen
skada för :ägaren, skall ock sådan skada ersättas.

Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annnan
anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av
skada eller intrång, varde expropriationsersättningen därefter jämkad.
Innebär sådant åtagande utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel,
som ej exproprieras, och sker ej expropriationen för kronans räkning, må, om
fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att
den gjorts i sådan form att inskrivning för servitutet kan meddelas.

För fastighet, som exproprieras i sin 'helhet, skall i den
mån ej annat följer av ivad nedan sägs, erläggas löseskilling motsvarande
fastighetens marknadsvärde. Exproprieras en idel av en fastighet, skall
erläggas intrångsersättning motsvarande den minskning av fastighetens
marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer eljest genom expropriationen
skada iför ägaren, skall ock sådan skada ersättas.

Har den -exproprierande åtagit sig latt vidtaga åtgärd för
(att .mins-.ka skada, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av expropriationsersättning,
om åtagandet är av beskaffenhet att .skäligen -.böra godtagas av den
ersättningsberät-tigade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid bestämmande av löseskil-lingen för fastighet, som
exproprieras, må hänsyn icke tagas till sådan förändring i värdet därå, som
uppstår allenast till följd av expropriationsrättens beviljande eller det
avsedda ändamålets genomförande.

Har det företag för vars genomförande fastighet
exproprieras medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde,
skall löseskilling bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastigheten
skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast i den mån det
finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmän-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1970:1008.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CU 1971:
27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

41

opaginerad Kontrollera mot PDF

na förekomsten av likartad inverkan under jämförliga
förhållanden. Avser expropriationen en del av en fastighet, skall vad nu är
sagt om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen.

10 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har, efter det fråga om expropriation blivit väckt,
kostnad nedlagts å fastigheten i uppenbar avsikt att höja
expropriationsersättningen, må genom sådan kostnad åstadkommen förökning av
fastighetens värde icke tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.

Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den
ersättning, som den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl äro därtill,
genom åtgärden uppkommen ökning av fastighetens värde icke tagas i beräkning
vid ersättningens bestämmande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 710 §§ stadgas om fastighet äge motsvarande tUlämpning
beträffande särskild rätt tUl fastighet, som avstås på grand av expropriation.

Vad i 710 §§ stadgas om fastighet äge motsvarande
tillämpning beträffande särskUd rätt till fastighet, som avstås på grand av
expropriation. Därvid skall 10 §, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens
ägare i avsikt som där anges, tillämpas så att den exproprierande erhåller
gottgörelse genom minskning av ägaren tillkommande ersättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §

Har expropriationsrätt meddelats beträffande en del av en fastighet

och lider genom expropriationen eller den exproprierade delens an

vändande en återstående del av fastigheten synnerligt men, varde jäm

väl denna del exproprierad, om ägaren det begär. Skall nyttjanderätt

eUer servitutsrätt upplåtas och föranledes därav synnerUgt men för fas

tigheten eller någon del därav, vare ock ägaren berättigad fordra, att

område, som lider sådant men, skaU lösas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om vid expropriation av en del av en fastighet
ersättningen för skada eller intrång å en återstående del skulle uppgå till två
tredjedelar av den delens värde, eller ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet skulle motsvara två tredjede-

4 Riksdagen 1971.19 saml. Nr 27

Skall endast en del av den fastighet exproprieras eller
skall nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas, har den exproprierande rätt
till sådan utvidgning av expropriationen som avses i första stycket, om detta
skulle medföra endast en ringa förhöjning av fastig-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

lar
av värdet å fastigheten, äge den exproprierande lösa det område, som lider
sådant men eller utgör föremål för rättigheten. Kostnaden för åtgärd, som i 7 §
andra stycket avses, varde inberäknad i ersättning som nu är sagd.

Föreslagen lydelse

hetsägaren
tillkommande expropriationsersättning och fastighetsägaren icke har ett
beaktansvärt intresse av att behålla den återstående delen av fastigheten.
Kostnaden för åtgärd, som i 7 § andra stycket avses, varde inberäknad i
ersättning som nu är sagd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26
§*

Vid domstolen skaU företes gravationsbevis rörande
fastigheten. Därmed må dock, i fall då förordnande enligt 35 § finnes kunna
ifrågakomma, anstå i avbidan på domstolens prövning huruvida sådant bevis är
erforderligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då
område som skall exproprieras utgör del av fastighet, skall därjämte till
domstolen i två exemplar ingivas karta över området med beskrivning, upprättad
av fastighetsbildningsmyndigheten under iakttagande i tillämpliga delar av
vad som är stadgat om karta och beskrivning vid fastighetsbildningsförrättning.
Gränsen mellan området och återstoden av fastigheten skall vara av fastighetsbildningsmyndigheten
tydligt och varaktigt utmärkt å marken.

Då område som skall exproprieras utgör del av
fastighet, skall därjämte till domstolen i två exemplar ingivas karta över området
med beskrivning, upprättad av vederbörande lantmätare eller mätningsman under iakttagande
i tillämpliga delar av vad som är stadgat om karta och beskrivning vid
avstyckning eller, då fråga är om mark som ingår i tomtindelning, vid
tomtmätning. Gränsen mellan området och återstoden av fastigheten skall vara av
lantmätare eller mätningsman tydligt och varaktigt utmärkt å marken.

Parts utevaro från domstolens sammanträde utgöre ej
hinder för målets handläggning och avgörande.

31
§3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning
skall bestämmas särskUt för varje sakägare. Löseskilling eller intrångsersättning
och annan ersättning till ägaren varde ock bestämda var för sig.

Ersättning skall bestämmas särskilt för varje
sakägare. Löseskilling för exproprierad fastighet, ersättning för skada eller
intrång å fastghet och annan ersättning tUl ägaren varde ock bestämda var för
sig.

Att vid expropriation ej må meddelas bestämmelse,
som inskränker den fastighetsägare enligt 7 kap. vattenlagen tillkommande rätt
att för sin marks torrläggning erhålla vattenavlopp genom väg, järnväg eller
spårväg därom stadgas i nämnda lag.

*
Senaste lydelse 1949: 663. ' Senaste lydelse 1949: 663.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 §e

Ersättning må ej bestämmas lägre än vad den exproprierande i målet
erbjudit eller högre än motparten begärt. Har domstol enligt bestämmelserna i
denna lag förordnat om förskott på expropriationsersättningen, må den slutliga
ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än som utgått eUer kan komma
att utgå på grund av sådant förordnande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till förfång för innehavare av fordran, för vUken
fastighet svarar, må dock ej löseskUIing för fastigheten eller, om endast en
del av fastigheten exproprieras, ersättning för skada eller intrång å den
återstående delen och ej heller ersättning för upplåtelse av särskild rätt till
fastigheten sättas lägre än vad tUlämpning av bestämmelserna i 711 §§ föranleder,
även om ägaren mindre begärt.

Till förfång för innehavare av fordran, för vilken
fastighet svarar, må dock ej löseskilling eller intrångsersättning sättas
lägre än vad tillämpning av bestämmelserna i 711 §§ föranleder, även om
ägaren mindre begärt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den exproprierande tagit fastigheten i besittning, må
vid bestämmande av expropriationsersättningen hänsyn icke tagas tUl sådan
ändring i fastighetens värde, som uppkommit efter tillträdet.

Har den exproprierande tagit fastigheten i besittning, må
vid bestämmande av expropriationsersättningen hänsyn icke tagas till sådan
ändring i fastighetens värde, som uppkommer efter tillträdet. Har höjning i
allmänna prisläget skett efter tillträdet skall ersättningen jämkas med
hänsyn därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

67 §8

Fastighetsdomstolen får, i avvaktan
på att målet avgöres, förordna att förskott skall utgå i avräkning på den
ersättning för rättegångskostnader vid domstolen, som kan komma att slutligen
fastställas.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på
rättegångskostnader i högre rätt som åsamkas motpart genom att den exproprierande
fullföljt talan.

Senaste lydelse 1966: 258. ' Senaste lydelse 1949: 663.
' Senaste lydelse 1966: 258. Paragrafen föreslås ändrad i prop. 1971:106.

s. 38 Kontrollera mot PDF

CU
1971: 27 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 38 § äga motsvarande
tillämpning i fråga om förskott på rättegångskostnad.

69 §9

Vid lösen enligt 68 § första Vid lösen enligt 68 § första

stycket må värdet ej sättas högre stycket
må värdet ej sättas högre

än till den expropriationsersätt- ' än
tUl den expropriationsersätt

ning, som utgivits. I övrigt skola ning,
som utgivits. I övrigt skola

beträffande lösen, som i 68 § sägs, beträffande
lösen, som i 68 § sägs,

denna lags bestämmelser om ex- denna lags
bestämmelser om ex

propriation i tiUämpliga delar gäl- propriation
i tillämpliga delar gäl

la; dock ankomme på domstolens la; dock ankomme
på domstolens

prövning, huru kostnad, som i. prövning,
huru kostnad, som i

67 § avses, skall gäldas. 66 § avses, skall gäldas.

11. Särskilda bestämmelser om ex- 11. Särskild
bestämmelse om expro-propriation för naturskyddsändamål priation för
naturskyddsändamål eller för att bevara kulturhistoriskt märklig bebyggelse
eller fast forn-lämningio

108 §"

Expropriation för att bevara område
såsom nationalpark, naturreservat eller naturminne må äga rum endast tUl
förmån för kronan samt, då fråga ar om naturreservat eller naturminne, för
kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är
ägnad naturvård och som kan på ett betryggande sätt ansvara för egendomen.

Fråga om expropriation för att
bevara kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller fast fornlämning eller om
expropriation av mark omkring sådan bebyggelse eller fornlämning må väckas
endast av riksantikvarien. Sådan expropriation må äga rum endast till förmån
för kronan, kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga
uppgift är ägnad kulturminnesvård och som kan på ett betryggande sätt ansvara
för egendomen.

Senaste lydelse 1949: 663. " Senaste lydelse 1963:
219. " Senaste lydelse 1964: 823.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

13.
Särskild bestämmelse om expropriation av mark för tätbebyggelse m.m.2

13.
Särskilda bestämmelser om expropriation av mark för tätbebyggelse m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 16 sägs,
må icke beviljas annan än kommun, inom varse område den mark, expropriationen
skall avse, är belägen.

Expropriation för ändamål, som anges il §16, får avse
endast mark som är belägen inom kommunens eget område eller inom området för
det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör. Inom tätbebyggt område
får expropriation ske endast om det med skäl kan antagas att marken inom
överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller om det till främjande
av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget
att kommunen får rådighet över marken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1949: 663. " Senaste lydelse
1949: 663.

Illa §

Exproprieras mark för ändamål som
avses il §16, skall vid bestämmande av löseskilling sådan ökning av
fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden från
dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före
talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir
utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna
användningssätt. Avser expropriationen en del av en fastighet, skall vad nu är
sagt om beräkning av marknadsvärde tiUämpas i fråga om värdet före
expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när
ersättningsfrågan avgöres eller, om den exproprierande dessförinnan tillträtt
marken, vid tiden för tillträdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CU 1971:
27 46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har stadsplan eller byggnadsplan,
enligt vilken marken avsetts för enskilt bebyggande, fastställts före
ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring
som inträffat efter det planen fastställdes.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i
huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller
den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskiUingen ej i
något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av
annan likvärdig bostadsfastighet.

I den mån det blir utrett, att värdestegringen utan att ha
samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror
på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger rum,
gäller 8 §.

17. Särskilda bestämmelser om värdestegringsexpropriation
m. m.

115 §

Exproprieras mark enligt 1 § tredje
stycket skall 8 § tillämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör
grund för expropriationen. Kan åtgärden föranleda expropriation jämlikt 1 §
16 äger 111 a § motsvarande tillämpning.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1972.

2.
Har ansökan om
expropriation gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, prövas frågan om
tillstånd till expropriationen enligt äldre bestämmelser.

3.
I fråga om
grunderna för bestämmande av expropriationsersättning gäller äldre
bestämmelser, om talan vid domstol väckts före ikraftträdandet.

4.
Bestämmelserna
i 111 a § gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag tiU

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas i fråga om byggnadslagen (1947: 385)

dels att
44 och 44 a §§ skall upphöra att gälla,

dels att 45,142 och 146 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

45 Ar, i annat fall än i 44 eller 4
a § sägs, mark som ingår i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig
överensstämmelse med .stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej
förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen medgiva
staden att lösa marken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom att
staden allenast lö-ser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen
lämna tiUstånd därtiU. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas
staden att lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar eller försvårar
stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan om inlösen enligt första stycket icke
kimna beviljas på den grund att stadsplanens genomförande kan förväntas äga
rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen likväl på stadens
begäran föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyggelsen skall hava bragts i
överensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången av sagda tid
nämnda hinder mot inlösen ej vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift,
skall anmälan därom göras hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken.

Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan
inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket,
må

Föreslagen
lydelse

Finnes i samband med prövning av
förslag till stadsplan expropriation av viss i planen ingående mark böra ske
enligt vad därom

opaginerad Kontrollera mot PDF

» Senaste lydelse av 44 och 44 a §§ 1965: 718. Senaste
lydelse enligt prop. 1971:106.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Konungen
meddela faststäUelse å planen eller del därav under vUlkor att sådan inlösen
kommer tUl stånd inom viss tid, högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro
därtiU, tiden förlängas med högst ett år i sänder. Intill dess inlösen skett
eller tiden därför gått tUl ända, må nybyggnad ej utan Konungens tiUstånd
företagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.

Föreslagen lydelse

finnes
särskilt föreskrivet, må Konungen meddela faststäUelse å planen eller del därav
under villkor att sådan expropriation kommer till stånd inom viss tid, högst
ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därtill, tiden förlängas med högst ett
år i sänder. Intill dess expropriation skett eller tiden därför gått tiU ända,
må nybyggnad ej utan Konungens tillstånd företagas å den mark som omfattas av
den vUlkorliga faststäUelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
å mark som är avsedd till gata eller annan allmän plats finnes byggnad,
stängsel, växande skog, plantering, eller annat som hör till marken och skall
lösas, bör särskilt värde sättas å marken. Där ej all mark prövas hava lika
värde, skola de särskilda värdena utsättas.

När
kommun inlöser mark enUgt denna lag äger 111 a § lagen om expropriation
(1917:189) mot-svaratide tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under
tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad
i 137, 138, 144 och 145 §§ är stadgat beträffande inlösen av mark skall i
tillämpliga delar gälla med avseende å inlösen av byggnad i fall som i 45 §
första stycket sägs och skall, jämte stadgandet i 140 §, äga motsvarande
till-lämpning vid inlösen av särskild rätt eller upplåtelse av servitut eUer
nyttjanderätt enligt denna lag. När särskild rätt inlöses eller servitut eller
nyttjanderätt upplå-tes, skola bestämmelserna i 12 § första stycket lagen om
expropriation ej tillämpas på mark som ingår i stadsplan.

Vad
i 137, 138, 140, 144 och 145 §§ är stadgat beträffande inlösen av mark skall
äga motsvarande tillämpning vid inlösen av särskild rätt eller upplåtelse av
servitut eUer nyttjanderätt enligt denna lag. När särskild rätt inlöses eller
servitut eller nyttjanderätt upplåtes, skola bestämmelserna i 12 § första
stycket lagen om expropriation ej tillämpas på mark som ingår i stadsplan.

s. 2 Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1972.

2.
Har ansökan om inlösen gjorts
hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, prövas frågan om medgivande till
inlösen enligt äldre bestämmelser.

3.
Äldre bestämmelser gäller i
fall då talan vid domstol väckts före ikraftträdandet.

4.
Bestämmelserna i 142 § i dess
nya lydelse gäUer ej värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971.

»
Senaste lydelse 1965:718.

s. 3 Kontrollera mot PDF

CU 1971: 27 49

3
Förslag till

Lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas, att 5 kap. 9 och 10 §§ samt 8
kap. 5 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

9 §

I
den utsträckning det är nödvändigt för genomförande av fastighetsreglering
skall särskilda graderingsvärden fastställas för områden som ingår i
regleringen.

Graderingsvärdet för ett område Graderingsvärdet
för ett område

bestämmes med hänsyn särskilt till bestämmes med hänsyn särskilt till

ortens pris och områdets avkast- områdets avkastning och märk

ning, nadsvärde.

Värderingen grundas på områdets beskaffenhet i
obebyggt skick och dess tjänlighet för det ändamål vartill det lämpligen bör
användas. Berör regleringen till någon del mark som bör användas till jordbrak,
får dock all mark som ingår i regleringen värderas efter markens tjänlighet
för jordbruksändamål, om särskilda skäl föranleder det. Vid värderingen beaktas
även tillfälliga förhållanden, om ej särskilda skäl föranleder att värdena
grundas enbart på förhåUanden av bestående natur. Område som är avsett för
skogsbrak värderas som om det vore bevuxet med skog vilken med hänsyn till
markens godhetsgrad är av normal beskaffenhet enligt förhållandena i orten.

Fastighets
graderingsvärde utgör summan av graderingsvärdena för fastigheten enskilt
tillhöriga områden och på fastigheten belöpande andelar i motsvarande värden
för samfälld mark.

10 §

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld
mark som genom fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av
vad som genom regleringen frångår fastigheten, utjämnas skiUnaden genom ersättning
i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av
servitutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regleringen
övergår till annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes
enligt 8 kap.

Ersättning enligt första stycket Ersättning
enligt första stycket

bestämmes på grundval av värde- bestämmes på grundval av värde

ring (likvidvärdering). Vid likvid- ring (likvidvärdering). Vid likvid

värderingen skall hänsyn tagas till värderingen skall hänsyn tagas tUl

egendomens användning för det egendomens användning för det

ändamål som föranleder det högsta ändamål som föranleder det högs

värdet samt till förhållandena vid ta värdet samt tiU förhållandena

tillträdet, om ej annat följer av att vid tillträdet, om ej
annat följer

avträdaren har rätt att tillgodo- av att avträdaren har rätt att tUl-

göra sig skog eller gröda. I övrigt godogöra sig skog eller gröda. I

skall värderingen ske enligt de i övrigt skall värderingen ske med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

9
§ andra stycket angivna grunderna.

Föreslagen lydelse

hänsyn
särskilt till egendomens marknadsvärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 kap. 5 §

Ägaren
av fastighet som inlöses är berättigad till ersättning motsvarande
fastighetens marknadsvärde. Inlöses del av fastighet, skall
intrångsersättning utgå med belopp motsvarande den minskning av fastighetens
marknadsvärde som uppkommer genom åtgärden. Uppkommer eljest genom inlösen
skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.

Ägaren
av fastighet eller fastighetsdel som inlöses är berättigad till ersättning
motsvarande egendomens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och
egendomens avkastning. Inlöses del av fastighet ocli lider återstoden skada
eller intrång genom åtgärden eller genom den inlösta delens användande, skall
ersättning utgå för detta. Om regleringen även medför nytta för den återstående
delen, skall ersättningen jämkas i skälig omfattning. Uppkommer eljest genom
inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.

Har sedan fastighetsreglering sökts kostnad
nedlagts på fastigheten i uppenbar avsikt att höja ersättnmgen, skall den
därigenom uppkomna ökningen av fastighetens värde icke beaktas vid
ersättningens bestämmande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

CU
1971: 27 51

Bilaga 2

Av utskottet eller reservanter föreslagna ändringar i
lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Kungl. Maj:ts av utskottet till-
Reservanternas förslag styrkta förslag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917; 189) om
expropriation

dels att
9, 109 och 110 §§ skaU upphöra att gälla,

dels att
rubriken närmast före 109 § skall utgå,

dels att
nuvarande 67 § skall betecknas 66 §,

dels att 1, 7, 8, 10, 11, 12, 26, 3133, 69, 108 och 111
§§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 108 och 111 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,

{Reservation 9)

dels att i lagen skall införas tre dels att i lagen skall införas två

nya
paragrafer, 67, Illa och nya paragrafer, 67 och 115 §§, av 115 §§, av
nedan angiven lydelse, nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall närmast före
115 § införas en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

1 §

Fastighet, som---------- (Kungl. Maj;ts förslag)-------- ofullständigt

jordbruk;

(Reservation 5)

16. för att giva konimun möj- 16. för att giva kommun möj

lighet alt förfoga över mark som ligliet att förfoga över mark som

med hänsyn till den framtida ut- med hänsyn till den framtida ut

vecklingen kräves för tätbebyggd- vecklingen kräves för tätbebyggel

se eller därmed sammanhängande se eller därmed sammanhängande

anordning eller för att eljest i anordning;

kommunens ägo överföra mark

för upplåtelse med tomträtt;

11. för att---------- (Kungl.
Maj:ts förslag)---------- tillfredsstäl

lande skick.

Särskild
rätt--------- (Kungl. Maj:ts förslag)------- är sagt.

Skall
genom----------- (Kungl. Maj:ts förslag)--------- tdl fastighet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

CU 1971:
27 52

12 §

Har expropriationsrätt---------- (Kungl. Maj:ts förslag)-----------

skaU
lösas.

Utskottets förslag

Skall endast en del av en fastighet
exproprieras eller skall nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas, har den
exproprierande rätt till sådan utvidgning av expropriationen som avses i första
stycket, om detta skulle medföra endast en ringa förhöjning av fastighetsägaren
tillkommande expropriationsersättning och fastighetsägaren icke har ett
beaktansvärt intresse av att behålla den återstående delen av fastigheten.
Kostnaden för åtgärd, som i 7 § andra stycket avses, varde inberäknad i ersättning
som nu är sagd.

Kungl. Maj:ts av utskottet till-
Reservanternas förslag styrkta förslag

Illa
§

{Reservation 8 ä)

Exproprieras mark-----------

(Kungl.
Maj;ts förslag)-----

gäller
8 §.

115 §

{Reservation 8 a)

Exproprieras mark enligt 1 § Exproprieras mark enligt 1 §

tredje stycket skall 8 § tillämpas tredje stycket skall 8 § tillämpas

på värdestegring som beror av den på värdestegring som beror av den

åtgärd som utgör grund för expro- åtgärd som utgör grund för expro

priationen. Kan åtgärden föran- priationen.

leda expropriation jämlikt 1 § 16

äger 111 a § motsvarande tillämp

ning.

1. Denna lag----------- (Kungl. Maj:ts förslag)-------- juni
1971.

s. 53 Kontrollera mot PDF

CU
1971: 27 53

2 Förslag tiU

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Kungl. Maj:ts av utskottet till-
Reservanternas förslag styrkta förslag

(Reservation 10)

Härigenom förordnas i fråga Härigenom förordnas i fråga

om
byggnadslagen (1947: 385) om byggnadslagen (1947: 385)

dels att
44 och 44a §§ skall dels att 44 och 142 §§ skall

upphöra
att gälla, upphöra att gälla,

dels att
45, 142 och 146 §§ skaU dels att 45 och 146 §§ skall ha

ha nedan
angivna lydelse. nedan angivna lydelse.

142 §

{Reservation 8 a) När kommun
inlöser mark enligt denna lag äger 111 a § lagen om expropriation (1917:189)
motsvarande tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från
dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

1. Denna lag----------- (Kungl. Maj:ts förslag)-------- juni
1971.

3 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas------- (Kungl.
Maj:ts förslag)--------- er

sättningens bestämmande.

Utskottets förslag Denna lag träder
i kraft den 1 januari 1972.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7I00'I5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.