Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m., jämte motioner
1971 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:CU32, Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m., jämte motioner
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Civilutskottets
betänkande nr 32 år 1971 CU 1971.32
Nr 32
Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majts proposition
angående grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m., jämte
motioner.
Propositionen
Kungl. Maj :t har i propositionen
1971:170 under åberopande av utdrag ur statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 29 oktober 1971 föreslagit riksdagen att godkänna de i
statsrådsprotokollet förordade grunderna för taxesättningen och
statsbidragsgivningen i lantmäteriverksamheten.
I propositionen lämnas förslag till nya grunder för
taxesättningen i lantmäteriverksamheten. Enligt förslaget skall taxan liksom
hittills baseras på att kostnaderna för förrättnings- och uppdragsverksamheten
i dess helhet skall täckas av avgifter. Avgifterna förde enskilda
förrättningarna skall anpassas till den nytta förrättningen medför för
fastigheten. Detta skall ske genom att i större utsträckning än f. n. enhetliga
avgifter -sakersättningar tas ut. Nuvarande statsbidragsgivning bibehålls t.
v. men anpassas till den nya fastighetsbildningslagstiftningen.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna
1971:
1609 av herr Larsson i Umeå (fp), vari
hemställs att riksdagen avslår propositionen 1971:170,
1610 av herr Mattsson i Skee ni. fl,
(c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971:170
1,1 skrivelse tUl Kungl. Maj:t uttalar sig för a) att
statsbidrag till kostnader för lantmäteriförrättningar skall utgå såväl på
landsbygden som i tätorter, b) att bidragsnormerna utformas i anslutning till
de normer som kommer att tillämpas vid prövning i rättshjälpsärenden, c) att
prövning i bidragsärende skall ske hos fastighetsbildningsmyndigheten,
2, uttalar att bidragsmöjligheterna inte skall begränsas
när lagstiftningen på området förändras.
1611 av
herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari hemställs
1. att riksdagen uttalar att den del av
förrättningskostnaden som svarar
mot nyttan för det allmänna betalas av samhället,
2.
att riksdagen
avslår propositionen i vad avser kostnader för anlitande av gode män och
beslutar att dessa kostnader skall belasta anslaget Lantmäteriet: Bidrag till
förrättnings- och uppdragsverksamhet,
3.
att riksdagen
uttalar att möjligheterna till dubbelersättning till förrättningsmän undanröjs,
1612 av
herr Petersson i Nybro m. fl. (s, m), vari hemställs att
Riksdagen 1971. 19 saml. Nr 32
CU 1971:32 2
riksdagen vid behandling av propositionen 1971:170 ville
vidtaga de ändringar i den framlagda propositionen angående grunder för
taxesättningen i lantmäteriverksamheten m, m. som föranleds av de i motionen
redovisade synpunkterna.
Utskottet Taxefrågorna
Mot bakgrund av riksdagens beslut
(prop, 1970:188, SU 208) att begära en översyn av taxesystemet och efter av
lantmäteristyrelsen verkställd utredning, vilken remissbehandlats, lämnas i
propositionen förslag till nya grunder för taxesättningen i
lantmäteriverksamheten m. in.
Föreslagna grunder för avgifterna för
lantmäteriförrättningar m. in. innebär, enligt vad 1970 års riksdag även
förutsatte, att den redan gällande huvudprincipen om full kostnadstäckning
genom avgifter bibehålls.
I motionerna 1971:1609 och 1611 görs uttalanden till
förmån för ökad subventionering från statens sida. Den förstnämnda motionen
utmynnar i ett på denna och annan grund motiverat yrkande om avslag på
propositionen. Den sistnämnda motionen innehåller i denna del dels hemställan
att riksdagen skall uttala att den del av förrättningskostnaden som svarar mot
nyttan för det allmänna bör betalas av samhället, dels yrkande av innebörd att
kostnader för gode män skall betalas av statsmedel.
Departementschefen har i propositionen anfört att skäl kan
anföras såväl mot subventioner i vissa fall som mot subventioner över huvud
taget. Det anförs vidare att skäl emellertid torde kvarstå för en subventionering
i vissa fall där det finns ett starkt allmänt intresse av att vissa typer av
förrättningar kommer till stånd. Frågan därom anses böra prövas i samband med
den årliga budgetbehandhngen. För innevarande budgetår har för ändamålet
beräknats 4,3 milj, kr.
Motionsförslagen innebär i vissa avseenden ett förordande
av hittillsvarande principiella ordning, där subventionsandelen beräknas med
hänsyn bl, a. till vissa förrättningstypers inslag av nytta ur allmän synpunkt.
Om i en ny taxa, som nedan berörs, även vissa typer av kostnadskrävande förrättningar
betalas med en enhetlig avgift bortfaUer ett subventionsbehov. 1 Svenska
kommunförbundets remissyttrande över lantmäteristyrelsens förslag har bl. a,
påpekats svårigheterna att för landet i dess helhet utvälja förrättningstyper
som generellt kan vara i behov av nedsättningar. Statsmakternas bedömningar av
vikten att främja vissa på annat sätt utvalda förrättningsgrupper av allmänt
intresse bör - bl. a. med hänsyn därtill enUgt utskottets mening och i
enlighet med förordade riktlinjer tUlgodoses i samband med budgetprövningen.
Nyttan för det aUmänna kan då selektivt prövas och motionärernas önskemål
bättre tiUgodoses än genom nuvarande generella subventioner. Huvudprincipen om
full kostnadstäckning behöver i en sådan ordning inte frångås och bör också
en-
CU 1971:32 3
ligt utskottets mening fortfarande gäUa. Det finns inte
heUer enUgt utskottets mening skäl att låta godemanskostnaderna stanna på
statsverket. Utskottet delar sålunda den i propositionen anförda meningen och
avstyrker de nämnda motionerna i denna del.
De i propositionen förordade gruTtderna för fördelning av
förrättningskostnaderna innebär att avgifterna bättre än f. n. anpassas tUl
den nytta varje förrättning medför för vederbörande fastighet med den samtidiga
målsättningen att undvika olämplig kostnadsöverföring mellan olika sektorer.
Grunderna får närmare uttryck i förordanden av att avgiftssättningen för
flerlottsförrättningar justeras, att avgifterna för förrättningar inom respektive
utanför planlagt område utjämnas och att ersättning inte beräknas för
tillkommande arbete m. m. i vissa mer kompUcerade fastighetsbildningsfall. En
följd av det sist anförda skulle bli att sakersättning för enkla
avstyckningsfall kan tas ut även för vissa mer komplicerade förrättningar och
kostnaderna därmed i förväg överbUckas,
Mot de sålunda angivna fördelningsgrunderna har inte
ställts annat motionsyrkande än hemställan om avslag på propositionen i dess
helhet i motionen 1971:1609, Motionens utgångspunkt är att en fördelning med
hänsyn tiU nyttan är principiellt felaktig. Enligt motionären bör avgiften för
en förrättning inte täcka någon del av kostnaden för en annan. Önskemål om
enhetliga taxor bör i stället tillgodoses genom subventioner från statens sida.
De av departementschefen förordade grunderna för
kostnadsfördelningen står enligt utskottets mening i överensstämmelse med vad
1970 års riksdag uttalat i samband med dess begäran om en översyn. En
fördelning enligt de i motionen 1971:1609 framförda grunderna skulle strida mot
den princip om kostnadstäckning som utskottet ovan uttalat sig för.
Vid beräkningen av det kostnadsunderlag som skaU ligga
till grund för taxeavgifterna skall i enlighet med principen om full
kostnadstäckning enligt departementschefen kostnaderna för gode män liksom
hittills betalas av sakägarna. Detta innebär, som även angetts i propositionen,
en avvikelse från vad som år 1969 uttalades i förarbetena till den nya
fastighetsbildningslagen.
I motionen 1971:1611 föreslås riksdagen inte godkänna vad
sålunda anförts och, som ovan behandlats, besluta att kostnaderna skall täckas
genom anslag på statsbudgeten. Ställningstagandet motiveras i huvudsak av att
medverkan av gode män i många fall är önskvärd och att tillkallandet av dessa
inte bör bli beroende av sakägarnas ekonomiska situation,
I propositionen lämnas öppet huruvida kostnaderna för gode
män endast skall gå in i det totala kostnadsunderlaget och slås ut på olika
förrättningar eller om kostnaderna som nu skall påföras sakägaren i ärendet.
Enligt utskottets mening bör kostnaderna för gode män betalas av sakägarna på
så sätt att dessa kostnader räknas in i det totala kostnadsunderlaget. Därmed
tillgodoses också de syften som angetts i motionen, nämligen att tillkallandet
av gode män inte blir beroende av
CU
1971:32 4
sakägarens betalningsförmåga.
De nämnda förordade grunderna för kostnadsfördelningen
avses genomföras etappvis med början den 1 januari 1972.
Utskottet
har med hänsyn till åberopade skäl ingen erinran i denna del,
1 fråga om samordningen med kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter förordas i propositionen att
lantmäteristyrelsen skall svara för uppbörden av alla förrättningsavgifter för
att till kommunerna återbetala standardbelopp som svarar mot schablonmässigt
beräknade kostnader, allt enligt föreskrifter som meddelas av Kungl, Maj:t,
Enligt motiven för avslagsyrkandet i motionen 197 1:1609
bör kommunerna i förekommande fall liksom tidigare svara för både debitering
och uppbörd enligt ett system där kostnaderna beräknas med utgångspunkt i
kommunens självkostnader med avdrag för av bärighetsskäl utgående statsbidrag
till nedsättning av kostnaderna. 1 motionen 1971:1612 föreslås att kommuner
med egen fastighetsbildningsmyndighet själva skall uppbära inflytande avgifter.
Motionen 1971:1609 utgår i denna del från att den
förordade fördelningen av förrättningskostnaderna inte skall ske med full
kostnadstäckning och att utjämningen skall åstadkommas med ökade statsbidrag.
Utskottet har ovan tagit ställning för att principen om full kostnadstäckning
skall bibehållas.
Förslaget i motionen 1971:1612 innebär att de 42 kommuner
som nu är huvudmän för egen fastighetsbildningsmyndighet skall "uppbära
inflytande taxebelopp" och att frågorna om omfördelning eller subventionering
av kostnaderna skall lösas på annat, ej angivet, sätt. Motionärerna ansluter
sig till åsikten att lantmäteritaxan i princip skall vara självbärande men
riktar kritik mot omfördelningstanken, vUken befaras kunna innebära att
kommunala medel behålls av lantmäteristyrelsen för att täcka underskott i den
statliga verksamheten.
Utskottet har ovan förordat att de föreslagna
taxekonstruktionerna godkänns och att sålunda i större utsträckning än f. n.
enhetliga avgifter sakersättningar tas ut. Av kostnadstäckningsprincipen
följer att de taxebelopp som inte fullt täcker självkostnaderna måste motsvaras
av taxebelopp inom samma sektor som överstiger dessa självkostnader. Denna
utjämning meUan ohka förrättningstyper har avsetts att gälla hela verksamheten
och sålunda den statliga och kommunala verksamheten sammantaget. Förslaget i
motionen 1971:1612, enligt vilken omfördelningen skall ske på annat sätt, syns
sålunda utgå från att utjämningen i vart fall inte skall omfatta de kommunala
enheterna. Om en enhetlig taxa skall gälla skulle därav följa att utjämningen
skulle ske endast inom denna kommuns verksamhet och att i de fall där andelen
enkla förrättningar är större än riksgenomsnittet den del av taxebeloppen som
avsetts för utjämning skulle tillfalla kommunen. Detta leder till att i vart
fall ett redovisningsförfarande skulle bli nödvändigt om den föreslagna
taxeprincipen skall genomföras.
Det är enligt utskottets mening uppenbart att den förordade
reformen inte innebär en omfördelning av kostnader mellan stat och kommun.
CU 1971:32 5
Utskottet har anledning förutsätta att de närmare
bestämmelser som skall utfärdas inte heller får en sådan effekt. Om kommunerna
i sin egenskap av huvudmän påförs belopp enligt den utjämnade taxan kan deras
intresse av att få ersättning för sina insatser tillgodoses genom att de
tillgodoförs schablonbelopp, bestämda i allt väsentligt enligt grunderna för nuvarande
taxor. Dessa taxor utgår från och har genom verksamhetens utfall visat sig
svara mot de självkostnader som fastighetsbUdnings-verksamheten visar upp för
de statliga myndigheternas del. 1 den mån de kommunala
fastighetsbildningsmyndigheternas arbete inom denna sektor sålunda bedrivs i
vart fall med samma grad av rationalitet som de statliga myndigheternas arbete,
tUlgodoförs kommunen sålunda ersättning för även sina faktiska kostnader i
denna del. Rationaliseringsvinster tillfaller helt kommunen. 1 detta sammanhang
skall särskUt strykas under att vad som anförts om kostnaderna endast avser
kostnaderna i fastighetsbildningsverksamheten. I den mån de kommunala
fastighetsbildningsmyndigheterna utför även andra tjänster åt kommunala organ
m. fl. är kostnaderna för detta självfallet helt en kommunal angelägenhet.
Vid en sålunda gjord bedömning att utjämningsprincipen bör
gälla hela riket och att kommuner med egen fastighetsbildningsverksamhet
tUlgodoförs kostnadstäckning i princip som hittUls måste bortses från att
kommun i egenskap av sakägare, lika väl som andra sakägare, har att ibland
bidra till utjämningen i de fall där kommunen påkallar förrättningar av viss
typ.
Vad särskUt angår mellanhavandena mellan stat och kommun
för avräkningens fullföljande får förslaget anses innebära ett avräkningsförfarande
där kontot kan utjämnas med även korta intervaller. Det blir sålunda inte fråga
om att införa ett system där ersättningarna betalas ärendevis.
Med hänsyn till anförda överväganden har utskottet inte
anledning till annat än att tillstyrka förslaget i propositionen och avstyrka
motionerna.
En särskild taxa för förrättningsmän utanför
fastighetsbildningsorganisationen förutsätts som hittills. I dessa fall får
kostnaden för varje förrättning i princip täckas av avgiften för förrättningen.
Utskottet
har ingen erinran mot vad sålunda förordats.
Som redovisats i propositionen finns möjlighet för de
förrättningsmän som skall tillämpa vägförrättningsmannataxan att av allmänna
medel erhålla rese- och traktamentsersättning.
Riksdagen föreslås i motionen 1971:1611 uttala att
möjligheterna till dubbelersättning undanröjs, ett förslag som grundas på att
enskUd vägförrättningsman enligt den nämnda taxan också får uppbära förrättningskostnad
motsvarande lantmäteritaxan med belopp som inkluderar schablonkostnader för
reseersättningar och traktamenten.
Utskottet förutsätter att vad i motionen i denna del
anförts tas i beaktande vid det fortsatta taxearbetet.
Avgifter för uppdragsverksamhet föreslås som hittills
baseras direkt på självkostnaderna i varje särskUt fall. Avgifterna skall
enligt förslaget fastställas av lantmäteristyrelsen respektive kommunerna.
CU 1971:32 6
Utskottet tillstyrker förslaget.
Statsb idragsfrågorna
Bidrag av statsmedel utgår dels som
nedsättningar av de i taxor angivna ersättningsbeloppen, dels som statsbidrag
till sakägare på i huvudsak sociala skäl och i huvudsak endast för
landsbygdsförrättningar. Den förra typen av bidrag har med hänsyn till dess syfte
behandlats ovan i samband med principen om full kostnadstäckning.
I propositionen förordas att sakägares möjlighet att få
statsbidrag efter särskild ansökan till kostnaden för lantmäteriförrättning
bibehålls ännu någon tid i avvaktan på ytterligare överväganden. En teknisk
översyn skall ske i huvudsak enligt av lantmäteristyrelsen framlagda riktlinjer
dock att en utvidgning av bidragsgivningen inte skall ske till förrättningar
enligt annan lagstiftning än FBL, Kostnaderna för dessa bidrag uppgår f. n. tiU
ca 300 000 kr. för år,
1 motionen 1971:1610 föreslås riksdagen uttala sig för att
statsbidrag skall kunna utgå även i tätorter och att bidragsnormerna utformas i
anslutning till vad som kommer att gälla i rättshjälpsärenden. Vidare föreslås
riksdagen uttala att bidragsmöjligheterna inte skall begränsas när
lagstiftningen på området förändras.
Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen
anförts. De riktlinjer som i motionen 1971:1610 föreslagits för de aviserade
övervägandena får, liksom anförda synpunkter i övrigt, prövas av Kungl. Maj:t
utan någon riksdagens vidare åtgärd i detta sammanhang. Föreslaget uttalande i
övrigt torde hänföra sig till arbetet pä en anläggningslag och bör inte heller
nu föranleda något riksdagens ställningstagande.
I den sistnämnda motionen förordas vidare att prövningen
av bidragsansökningarna skall ske hos fastighetsbildningsmyndigheten och inte
hos lantmäteristyrelsen.
Enligt vad utskottet erfarit omfattar prövningen nu ca 650
ansökningar för år. Enhetligheten främjas genom en central prövning som,
enligt hittillsvarande erfarenheter, kan ske på ett enkelt och bUligt sätt.
Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Utskottet
hemställer
1.
beträffande
principen om full kostnadstäckning, m.m., att riksdagen med avslag å motionerna
1971:1609 och 1611, båda såvitt nu är i fråga, godkänner vad i
statsrådsprotokoUet förordats,
2.
beträffande
fördelningen av förrättningskostnaderna att riksdagen med avslag å motionen
1971:1609 såvitt nu är i fråga godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,
3.
beträffande
kostnader för gode män att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen 1971:1611 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl,
Maj:t till känna vad utskottet anfört,
4.
beträffande
samordningen med kommunala fastighetsbildnings-
CU 1971:32 7
myndigheter att riksdagen med avslag å motionerna
1971:1609 och 1612, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, godkänner vad i
statsrådsprotokollet förordats,
5.
beträffande
vägförrättningsmannataxan att riksdagen med bifall till motionen 1971:1611
såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl, Maj:t till känna vad utskottet
anfört,
6.
beträffande
grunderna för statsbidrag efter särskild ansökan att riksdagen med avslag å
motionen 1971:1610 såvitt nu är i fråga godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats,
7.
beträffande
prövningen av ansökningar om statsbidrag att riksdagen med avslag å motionen
197 1:1610 såvitt nu är i fråga godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,
8.
beträffande
förordade grunder för taxesättningen och statsbidragsgivningen i
lantmäteriverksamheten i vad de inte behandlats under 17 ovan att riksdagen,
med avslag tillika å motionen 1971:1609 i vad den inte behandlats under 1, 2
och 4, godkänner vad i statsrådsprotokoUet förordats.
Stockholm den 2 december 1971
På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK
Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s). Almgren (s),
Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro
(s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s). Ullsten (fp), Engström (vpk),
Jadestig (s), Karlsson i Mariefred (c), Ängström (fp), Adolfsson (m) och
Persson i Karlstad (s).
Reservation
beträffande kommunala fastighetsbildningsmyndigheter
av fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s). Ullsten (fp), Ängström
(fp) och Adolfsson (m) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med
"Förslaget i" och pä s. 5 slutar med "avstyrka motionerna"
bort ha följande lydelse:
"Förslaget i motionen 1971:1612 syftar till att
bibehålla den kommunala självständighet i fråga om
fastighetsbildningsuppgifter som kan anses garanterad genom 1970 års riksdags
beslut (prop, 1971:188, SU 208), Enligt utskottets mening måste de synpunkter
som gjorde sig gällande vid detta beslut bU ledande även för de närmare
bedömningarna av den förordade taxereformen. 1 annat fall urholkas beslutets
innebörd på ett inte godtagbart sätt.
Som framgår av vad utskottet förut anfört kan principerna
om full kostnadstäckning och om utjämning av taxans ersättningsbelopp godtas.
Detta innebär med hänsyn till 1970 års beslut dock inte att utjämningsprincipen
bör gälla för det statliga och kommunala fältet sammantaget.
CU 1971:32 8
Utjämnings- och självkostnadsprinciperna får vid
konstruktionen av taxorna i stället beaktas genom att taxor fastställs för dels
den statliga sektorn, dels för kommun eller grupp av kommuner på grundval av de
förordade principerna.
Med en
sålunda förordad ordning uppkommer inte något behov av redovisning eller
avräkning mellan kommunala och statliga myndigheter. Kommunen får själv
tillgodogöra sig ersättningar från enskilda sakägare och låta uppdrag för egen
räkning regleras på sätt kommunen finner lämpligt. De kommunala
fastighetsbildningsmyndigheternas befattning med andra typer av ärenden bör
självfallet inte regleras av taxorna." dels utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
"4. beträffande samordningen med
kommunala fastighetsbildningsmyndigheter att riksdagen i anledning av Kungl,
Maj:ts förslag, med avslag å motionen 1971:1609 såvitt nu är i fråga, och med
bifall till motionen 1971:1612 som sin mening ger Kungl, Maj;t till känna vad
utskottet anfört,".
Gtjteborgs Offsettryckeri AB, SthIm 71.596 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.