Försvarsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m. jämte motioner
1971 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FöU14, Försvarsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m. jämte motioner
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Försvarsutskottets
betänkande nr 14 år 1971 FöU 1971:14
Nr 14
Försvarsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m. jämte
motioner.
Propositionen
I propositionen 1971:88 har Kungl.
Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 26 mars 1971 föreslagit riksdagen att dels antaga förslagen till lag om
ändring i värnpliktslagen (1941:967) och lag om ändring i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, dels godkänna de grunder för utbildningen av värnpliktiga i
specialtjänst som har angetts i statsrådsprotokollet.
Förslagen innebär i huvudsak följande.
Grundutbildningen skall för alla värnpliktiga som avses
för befattningar som f, n, rekryteras med värnpliktiga i specialtjänst omfatta
allmän-militär utbildning i erforderlig omfattning, befattningsutbildning och
militär miljöutbildning under fältmässiga förhållanden. Befattningsutbildningens
längd avvägs med hänsynstagande till den värnpliktiges civila
utbildningskompetens. Genom att befattningsutbildningen pä detta sätt i mänga
fall avkortas blir också grundutbildningstiden totalt sett kortare.
Nuvarande grundutbildning till vissa befattningar upphör.
Rekrytering till dessa befattningar sker genom överföring av personal med annan
befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil
yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsutbildning. Vidare
sker i ökad utsträckning överföring från befattning i lägre till befattning i
högre funktionsnivå, t. ex, inom de tekniska specialområdena.
Repetitionsutbildningen fullgörs i form av
krigsförbandsövningar och särskilda övningar i likhet med vad som gäller för
övriga värnpliktiga. För att tillgodose de behov av befattningsutbildning och
kompletteringsutbildning som föreligger i samband med bl, a. överföring till
befattning fär tid för krigsförbandsövning eller särskild övning användas.
Övningen kallas därvid fackövning eller särskild fackövning.
Genom att all utbildning väsentligen är inriktad pä att
den värnpliktige under sin värnpliktstid skall bestrida en befattning i
krigsförband bortfaller i princip den hittillsvarande möjligheten att utnyttja
värnpliktsutbildningen av nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose behov
av personal för fredsproduktion.
Som en följd av det nya utbildningssystemet kan det årliga
antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga beräknas minska med ca 100 000
dagar.
Riksdagen 1971. 10 saml. Nr 14
FöU
1971:14 2
Övergäng till det nya
utbildningssystemet sker successivt fr, o, m, den 1 juni 1972.
I samband med omläggningen av specialtjänstuttagna
värnpliktigas utbildning föresläs också att fredstjänstgöringen för vapenfria
tjänstepliktiga förkortas frän 540 till 450 dagar. För vapenfria
tjänstepliktiga med särskilt kvalificerade uppgifter bibehålls dock nuvarande
tjänstgöringstid.
Omläggningen av de värnpliktiga specialisternas utbildning
medför pndringar i värnpliktslagen (1941:967). Förkortningen av de vapenfria
tjänstepliktigas utbildningstid föranleder ändringar i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst. Dessutom föreslås de ändringar i nämnda lagar som behövs för
att genomföra den av riksdagen under år 1970 beslutade biständs- och
katastrofutbildningen för värnpliktiga m. fl.
Motionerna
1 detta sammanhang har utskottet behandlat
dels motionen 1971:338 av herr Sundkvist m, fl, (c) i vilken
har hemställts
1.
att riksdagen
beslutar om sådan ändring av värnpliktslagen att värnpliktiga som kan förete
bärande skäl ges större möjligheter att påverka uttagning och tillhörighet
efter fullgjord grundutbildning,
2.
att
vederbörande utskott ges i uppdrag att utarbeta erforderlig författningstext,
dels motionen 1971:693 av herrar Lindkvist och Gustavsson
i Nässjö (s) i vilken har hemställts att riksdagen mätte besluta att jämställa
utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga med de till underbefälstjänst
uttagna värnpliktiga,
dels motionen 1971:1439 av herr Börjesson i Falköping m.
fl, (c) i vilken har hemställts att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 88 beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att
en utredning tillsätts med uppgift att undersöka möjligheterna att samordna den
civila och militära fredssjukvärden och tandvärden och framlägga förslag härom,
dels motionen 1971:1440 av herrar Oskarson och Werner i
Malmö (m) i vilken har hemställts att riksdagen avslår proposition 1971:88 vad
gäller förslaget att fredstjänstgöringen för vapenfria tjänstepliktiga
förkortas från 540 till 450 dagar.
Utskottet
Utskottet har inte funnit anledning
till erinran mot de grunder för utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst
som departementschefen har angett. Utskottet tillstyrker att riksdagen
godkänner dessa grunder och antar förslaget till lag om ändring i
värnpliktslagen.
Värnpliktig som har fått tillstånd till vapenfri tjänst
(vapenfri tjänstepliktig) är enligt lagen om vapenfri tjänst skyldig att för
sin utbildning tjänstgöra 540 dagar. Tjänstgöringen kan fördelas i omgångar
FöU
1971:14 3
över hela värnphktstiden. Tjänstgöringstiden motsvarar
utbildningstiden för specialtjänstuttagna värnpliktiga och bestämdes vid
vapenfrilagens tillkomst med hänsyn till att den i huvudsak måste avpassas sä
att den medger en effektiv utbildning till merendels kvalificerade
tjänstgöringsuppgifter under krigsförhällanden.
Frågan om tjänstgöringstidens längd för vapenfria
tjänstepliktiga behandlades i riksdagen senast är 1969 då motioner om
avkortning av utbildningstiden för vapenfria till ca 400 dagar inte föranledde
någon riksdagens åtgärd (2LU 1969:73). Lagutskottet uttalade bl. a, följande,
I anledning av motionsyrkandet vill
utskottet erinra om att en mycket stor del av dem som fullgör
värnpliktstjänstgöring är skyldiga att tjänstgöra lika länge eller längre än de
vapenfria. Redan denna omständighet talar emot bifall till motionsyrkandet. Vad
som emellertid främst är av betydelse är att tjänstgöringstiden vid
vapenfrilagens tillkomst bestämdes med hänsyn till att den i huvudsak måste
anpassas så att den medgav en effektiv utbildning till merendels tämligen
kvalificerade tjänstgöringsuppgifter under krigsförhållanden. På grund härav
kan utskottet, som liksom vid lagens tillkomst anser att varierande
tjänstgöringstider i princip inte bör förekomma för de vapenfria, inte förorda
en sänkning av utbildningstiden,
Kungl. Maj:t föreslår nu att utbildningstiden
för vapenfri tjänstepliktig skall bestämmas till 450 dagar. Den som skall
utbildas för särskilt kvalificerade uppgifter föreslås dock kunna åläggas
tjänstgöring under 540 dagar. Departementschefen har funnit det vara lämpligt
att i samband med omläggningen av specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning
ta upp frågan om tjänstgöringstidens längd för de vapenfria tjänstepliktiga.
Erfarenheterna efter år 1966 har enligt departementschefen visat att en stor
del av de vapenfria kan ges tillräcklig utbildning utan att man tar i anspråk
hela den nuvarande tiden.
Vapenfrilagstiftningen är en undantagslagstiftning som är
betingad av respekten för individens djupgående betänkligheter mot
värnpliktstjänstgöringen. Förutsättningen för tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst är enligt 1 § lagen om vapenfri tjänst att bruk av vapen mot annan inte
är förenligt med sökandens personliga övertygelse och skulle medföra djup
samvetsnöd för honom.
Vid bestämmande av utbildningstiden för vapenfria
tjänstepliktiga bör enligt utskottets mening i första hand beaktas behovet av
utbildning för avsedda krigsuppgifter. Dessa kan vara t. ex. brandtjänst inom
civilförsvaret, reparationstjänst vid järnvägarna, statens vattenfallsverk
eller televerket och hälsovårds- eller sjukvårdstjänst inom den civila
sjukvårdsorganisationen. Erfarenheterna efter år 1966 talar för att
utbildningstiden kan förkortas.
Det bör vidare beaktas att utbildningstiden för den som
har beviljats vapenfri tjänst inte fär vara så kort att det framstår som om den
vapenfrie får en särskild förmån utöver att hänsyn tas till hans övertygelse
och samvete.
Den utbildningstid - 450 dagar som Kungl. Maj:t föreslär
motsvarar tiden för grundutbildning av underofficersuttagna inom
armén och
FöU
1971:14 4
marinen samt överensstämmer nära med den sammanlagda tiden
för grundutbildning (332 dagar) och krigsförbandsövningar (5x25 dagar) för
underbefälsuttagna inom armén. Den föreslagna tiden torde innebära en rimlig
anpassning till utbildningsbehovet för flertalet vapenfria. Tiden är samtidigt
så lång att den i stort motsvarar utbildningstiden för den största gruppen av
befälsuttagna värnpliktiga. Utskottet tillstyrker därför bifall till Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet har inte något att erinra mot att det ges möjlighet
att för vissa grupper av vapenfria bestämma en utbildningstid av 540 dagar.
Detta gäller i första hand den som antas till den särskilda biständs- och
katastrofutbildningen, som ju avses ge kunskaper och färdigheter även för
speciella insatser under fredsförhällanden.
Av det sagda framgår att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 1971:693 och 1971:1440, Syftet i förstnämnda motion blir i allt
väsentligt tillgodosett om Kungl. Maj:ts förslag bifalles.
Utskottet vill understryka att den av utskottet
tillstyrkta förkortningen av utbildningstiden för vapenfria endast får
betydelse för den som efter noggrann prövning har befunnits uppfylla
förutsättningarna för vapenfri tjänst och därefter av arbetsmarknadsstyrelsen
har tilldelats en uppgift i krig som inte kräver en utbildningstid av 540
dagar,
1 motionen 1971:338 har tagits upp möjligheterna för
värnpliktig att påverka sin placering efter grundutbildning. Enligt 22 §
värnpliktslagen äger värnphktig inte föra talan mot beslut om ändrad uttagning
för utbildning eller tillhörighet till försvarsgren, militärområde eller
förband efter fullgjord grundutbildning. Motionärerna framhåller att det inte
kan bli fräga om att värnpliktiga i omfattande utsträckning skall kunna påverka
sin placering. Främst småföretagare, däribland lantbrukare, anses emellertid i
många fall behöva fä fullgöra sin repetitionsutbildning nära hemorten.
Placeringen av värnpliktiga efter grundutbildning måste i
första hand vara beroende av de krav som krigsorganisationen ställer, däribland
operativa krav, och önskvärdheten av att utnyttja grundutbildningen effektivt
och undvika utbyten av befattningshavare i samövade förband. I andra hand bör
tas hänsyn till individuella svårigheter av det slag som motionärerna har
angett. Utskottet vill dock erinra om att tiden för varje krigsförbandsövning
har förkortats genom införandet av det nya utbildningssystemet och att
överföringarna från fältförband till lokalförsvars-förband i många fall innebär
krigsplacering närmare hemorten.
Möjligheterna att förena berättigade individuella önskemål
med krigsorganisationens krav är delvis beroende av den administrativa
kapaciteten, 1 det nya personalredovisningssystem som nu införs fär värnpliktsverket
efterhand bättre överblick av behov och tillgångar genom att utnyttja modern
datateknik. Utskottet anser sig inte böra tillstyrka bifall till ifrågavarande
motion.
I motionen 1971:1439 föreslås en utredning angående
möjligheterna att samordna den civila och den militära fredssjukvärden och
tandvärden. Motionärerna anknyter därvid till ett uttalande av
departementschefen om att alla värnpliktiga läkare bör få en sådan
FöU
1971:14 5
utbildning att de kan krigsplaceras antingen inom
krigsmakten eller inom det civila medicinalväsendet.
Som påpekas i motionen förekommer redan viss samordning av
resurserna för civil och militär sjukvård och tandvård i fred. I Boden finns
sedan länge ett särskilt samarbete som är grundat på avtal mellan Norrbottens
läns landsting och staten. Ett liknande samarbete förekommer vid
kustartilleriförbandet pä Gotland (KA 3). Den dagliga förbandssjukvården i
hela landet bygger till stor del på medverkan av civila läkare. Remisser från
läkare inom förbandssjukvärden till civila sjukhus är mycket vanliga.
Tjänstgöringsdagar för värnpliktiga läkare utnyttjas i viss utsträckning inom
den civila sjukvärden. Sedan 1969 har ca 43 000 tjänstgöringsdagar
tillgodogjorts provinsialläkarvården och andra områden där läkarbrist har
förelegat. Genom särskilda avtal sköts vid många förband den militära
tandvården av civila tandläkare.
Huvudprincipen för den nuvarande samordningen mellan
militär och civil fredssjukvärd är att hälsokontroll och lättvärd sker med
utnyttjande av militära resurser medan alla svåra fall hänvisas till civila
sjukhus. Enligt vad utskottet har inhämtat eftersträvar försvarets
sjukvårdsstyrelse att av fredsekonomiska skäl ytterligare rationalisera
förbandssjukvården. Samtidigt måste beaktas önskemålet att för individens och
förbandets skull upprätthålla hög effektivitet. Sjukvårdsstyrelsen samarbetar i
dessa frågor med socialstyrelsen.
Folktandvårdsutredningens förslag (SOU 1970:11) om att den
militära fredstandvärden skall inordnas i folktandvården är beroende bl. a. av
ställningstagande till en framtida tandvårdsförsäkring.
Med hänsyn till pågående samarbete inom sjukvårdsområdet
och nuvarande brist på resurser för en annan arbetsfördelning än den för vilken
har redogjorts ovan avstyrker utskottet bifall till motionen 1971:1439,
Utskottet hemställer att riksdagen
1,
godkänner de
grunder för utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst som har angetts i
statsrådsprotokollet,
2,
antar det
förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) som har fogats till
statsrådsprotokollet,
3,
med bifall till
Kungl, Maj:ts förslag och med avslag ä motionerna 1971:693 och 1971:1440 antar
det förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst som har
fogats till statsrådsprotokollet,
4,
avslår motionen
1971:338,
5,
avslår motionen
1971:1439,
Stockholm den 4 maj 1971 På försvarsutskottets vägnar PER
PETERSSON
FöU
1971:14 6
Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i
Eskilstuna (s), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka
(c), Enskog (fp), Gustafsson i Uddeyalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s). Häll
(s), Öhvall (fp). Brännström (s), Virgin (m), Glimnér (c) och Gustavsson i
Nässjö (s).
G ö teborgs
Offsettryckeri AB, SthIm 71,213 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.