Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en enhetlig befälsordning inom försvaret
1971 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FöU18, Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en enhetlig befälsordning inom försvaret
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Försvarsutskottets
betänkande nr 18 år 1971 FöU 1971:18
Nr 18
Försvarsutskottets
betänkande med anledning av motion om en enhetlig befälsordning inom försvaret.
Motionen
I motionen 1971:695 av herr Oskarson (m) har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en
utredning om en enhetlig befälsordning inom försvaret i sin helhet.
Motionären
framhåller att det för ett effektivt försvar behövs en allmänt accepterad
befälsordning, som är tidsenlig och rationellt uppbyggd. Arbetet med att skapa
en ny befälsordning bör påbörjas snarast, dock utan att pågående arbete med delreformer
avbryts.
För
verksamheten i fred anges två verksamhetsinriktningar, som motionären anser
kunna ge anvisningar om hur en ändamålsenlig befälsordning kan arbetas fram.
Som verksamhetsområden för skilda karriärer anges dels förbandsproduktionen,
dels stabsarbete på hög nivå samt ledande organisatoriska och administrativa
uppgifter inom förbandsproduktionen.
Enligt
motionären bör en ny befälsordning göras mera flexibel med större möjligheter
för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner.
Remissyttrandena
Utskottet har fått remissyttrande över motionen
från överbefälhavaren (efter försvarsgrenschefernas hörande), försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI), Tjänstemännens Centralorganisations
statstjänstemannasektion (TCO-S), Statstjänstemännens Riksförbund (SR) och
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO).
Beträffande
de i motionen angivna riktlinjerna för utformning av en ny befälsordning
uttalar FRI att uppdelningen på två verksamhetsområden förefaller att vara
alltför schablonartad för att kunna tjäna som utgångspunkt vid utformningen av
en befäls-ordning. I fråga om flexibel befälsordning anser institutet att de
formella regler och krav som nu tillämpas i många fall är alltför strikta för
att möjliggöra den flexibilitet i utnyttjandet av resurserna som är önskvärd.
FRI anser därför att en översyn av de for-
Riksdagen
1971. 10 saml. Nr 18
FÖU
1971:18 2
mella
kompetensgränserna kan vara befogad. TCO-S delar motionärens uppfattning och
finner det stå klart att nuvarande befälsordning inte fyller angivna krav på
flexibilitet. TCO-S vill i princip inte avstyrka ett utredningsarbete som tar
sikte på att åstadkomma en befälsordning som är enhetlig i den meningen att
man avlägsnar det aktiva befälets indelning i olika kategorier, grundad på
olika rekryteringsvägar och arbetsområden. I stället bör försvaret i sin
befälsordning tillgodogöra sig utvecklingen i samhället i övrigt och beakta
den omdaning av skolan och den liberalisering av tillträde till karriärvägar
och till högre studier som pågår.
En
ny utredning avstyrks av alla remissinstanser utom 54CO,som inte har något att
erinra mot att den föreslagna utredningen kommer till stånd. Liksom flertalet
remissinstanser erinrar överbefälhavaren om pågående utredningsarbete rörande
befälsordningar för marinen och flygvapnet. Han räknar med att detta arbete
skall leda till ökad enhetlighet inom krigsmakten och bedömer att flera av de
synpunkter som motionären har fört fram kommer att behandlas såväl inom ramen
för det ordinarie stabsarbetet som inom ramen för det arbete som de redan
tillsatta befälsutredningarna bedriver. TCO-S uttalar bl. a. följande.
Att ta fram en ny befälsordning är emellertid ett
tidsödande arbete. TCO-S vill erinra om att det utredningsarbete som inleddes
för 25 år sedan ännu inte är slutfört. Vid armén har genom beslut 1960 en ny
befälsordning införts, medan uppgiften att anpassa befälsordningarna vid
marinen och flygvapnet till dessa nya principer sedan 1963 åvilar marinens
befälsutredning respektive sedan 1966 militära tjänstgörings-äldersutredningen.
Båda dessa utredningar arbetar alltjämt. Vidare har Kungl. Maj:t i år träffat
beslut om att tjänsteställningssystemet fr. o. m. den 1.7.1972 skall anpassas
till principerna i 1960 års riksdagsbeslut. Denna takt i utredningsarbetet ter
sig enligt TCO-S uppfattning knappast uppmuntrande.
I
avvaktan på något radikalt nytt måste tillskapas en befälsordning som är
gemensam för de olika försvarsgrenarna. Detta innebär att marinens och
flygvapnets befälsutredningar måste slutföras. Detta hindrar emellertid inte
att man vid sidan av utredandet på något längre sikt bör eftersträva att
successivt uppnå vissa av de mål som motionären uppställt.
Vidare redovisar TCO-S vissa resultat av
diskussioner mellan företrädare för försvarsdepartementet och
personalorganisationerna i hithörande frågor. Liksom FRI och SR påpekar TCO-S
att inom försvarsdepartementet sedan december 1970 finns inrättad en särskild
arbetsgrupp för vissa utbildningsfrågor. TCO-S betecknar dess mål vara att
åstadkomma en "försvarets befälsutbildningsreform", som måste anses
komma att påverka nuvarande befälsordning. Enligt TCO-S uppfattning torde en
utbildningsreform t. o. m. kunna betraktas som ett nödvändigt första steg mot
en mer tidsanpassad befälsordning. FRI anser att behovet av utredning av de i
motionen behandlade långsiktiga
FÖU 1971:18 3
frågorna
i huvudsak kan sägas vara tillgodosett genom tillsättandet av arbetsgruppen
inom försvarsdepartementet. SR avslutar sitt yttrande på följande sätt.
Arbetet med en översyn av befälsorganisationen inom
krigsmakten har således redan påbörjats. Det sker i former som torde ge
möjlighet att driva arbetet snabbt med utnyttjande av olika myndigheters
resurser men ändå samordnat så att ett enhetligt resultat kan förväntas. Det
sker också på ett sådant sätt att berörda personalkategoriers åsikter kan
beaktas, vilket i denna fråga är mycket väsentligt.
En
särskild utredning om en enhetlig befälsordning inom försvaret i sin helhet är
därför enligt SR:s mening inte erforderlig. En sådan syns närmast vara ägnad
att förlänga utredningstiden snarare än att förkorta den. Frågan bör därför i
första hand lösas inom försvaret och i samarbete mellan departementet,
myndigheter och personalorganisationer.
Utskottet
Den nuvarande befälsordningen för armén har
beslutats av statsmakterna år 1960 (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr
1960:290). Besluten var grundade pä förslag av 1948 och 1954 års
befälsutredningar och innebar att man tog ställning till de tre befälskårernas
principiella uppbyggnad och kårernas uppgifter, rekrytering, utbildning och
organisation.
Befälsordningarna
för marinen och flygvapnet är föremål för utredningar som påbörjades åren 1963
respektive 1966.
Utvecklingen
inom försvaret och inom samhället i övrigt inte minst på skolans område,
risken för fortsatt obalans försvarsgrenarnas befälsordningar emellan samt
svårigheterna att rekrytera och behålla militär personal talar starkt för att
det behövs en samlad och grundlig översyn av nuvarande befälsordningar. Målet
bör vara att få en för försvarsgrenarna enhetlig befälsordning.
Den
arbetsgrupp inom försvarsdepartementet som flera remissinstanser har erinrat
om arbetar med utgångspunkt i direktiv som har sammanfattats i en promemoria
den 12 februari 1971. Arbetsgruppens förstahandsuppgift skall enligt
direktiven vara att skapa närmare underlag för Kungl. Mai:ts ledning och
samordning av utbildningsverksamheten inom försvaret. Huvudvikten skall läggas
pä utbildningen av befäl på aktiv stat och värnpliktsutbildningen. Enligt vad
utskottet har inhämtat är arbetsgruppen främst sysselsatt med att ta fram det
principiella underlaget för beslut angående en ny befälsordning. Arbetsgruppen
samverkar med berörda myndigheter och personalorganisationer. Den räknar med
att tillräckligt underlag för vidare behandling av ärendet skall föreligga
under år 1972.
Utskottet förutsätter att
arbetet med en ny befälsordning kommer att
FÖU 1971:18 4
bedrivas
med kraft. Resultaten av det pågående utredningsarbetet beträffande
befälsordningar för marinen och flygvapnet bör snarast överlämnas för att jämte
resultaten från försvarsdepartementets arbetsgrupp ligga till grund för beslut
om det fortsatta arbetet. Om Kungl. Maj:t väljer att låta en särskild utredning
utarbeta principförslag för en ny befälsordning bör direktiven utformas så att
de ger utredningsarbetet en klar inriktning.
Vid
det fortsatta arbetet bör uppmärksammas den skillnad som kan föreligga mellan
ett befäls fredsuppgifter och krigsuppgifter. För båda slagen av uppgifter
krävs goda kunskaper och god personlig förmåga men tyngdpunkten i arbetet är
inte densamma. Befäl i trupptjänst är i fred närmast att betrakta som militära
lärare för vuxenundervisning, särskilt såvitt avser grundutbildningen av
värnpliktiga. I stabs- och förvaltningstjänst ökar kraven på förmåga inom det
fredsadministrativa området, inte minst genom införandet av det nya systemet
för planering och budgetering. Under krigsförhållanden får kraven på ledarskap,
psykisk stabilitet och taktisk förmåga en särskild tyngd. Det bör därför
övervägas att finna former för en mera ändamålsenlig samordning mellan ett
befäls fredsfunktion och hans uppgifter i krigsorganisationen. Fredsfunktionen
hänför sig till ett anställningsförhållande medan uppgifterna i krig kan anses
ytterst grunda sig på värnplikten. Utskottet har vid behandlingen av motionen
1971:1138 (FÖU 1971:17) berört en nackdel med att befälsordningen
parallellställer kompetenskraven för freds- och krigsuppgifter. Härtill kommer
bl. a. att en ändrad utformning av försvaret kan tänkas förändra
kompetenskraven i olika grad för de båda slagen av uppgifter.
Utskottet
delar motionärens uppfattning att en ny befälsordning bör ge större möjligheter
för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner. Detta bör
vara möjligt även om kompetenskraven alltjämt hålls höga.
Redan
under arbetet med principerna för en ny befälsordning bör självfallet beaktas
vilka effekter olika lösningar kan få i fråga om tillgång på befäl för
fredsuppgifter och i krigsorganisationen.
Utskottet hemställer
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet har anfört med anledning av motionen 1971:695.
Stockholm
den 11 november 1971
På
försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON
Närvarande:
herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), fru Eriksson i
Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Gustafsson i
Uddevalla (s), Pettersson i Kvänum (c). Häll (s), Öhvall (fp), Pettersson i
Lund (s), Gustavsson i Nässjö (s), Oskarson (m) och Runesson (s).
N. o, Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.