Försvarsutskottets betänkande med anledning av motioner om medinflytande för värnpliktiga m. m.
1971 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FöU19, Försvarsutskottets betänkande med anledning av motioner om medinflytande för värnpliktiga m. m.
Dokumentets text
Försvarsutskottets
betänkande nr 19 år 1971 FöU 1971:19
Nr 19
Försvarsutskottets betänkande med anledning av motioner om
medinfly-tande för värnpliktiga m. m.
I detta betänkande behandlas i ett
sammanhang följande under vårsessionen lämnade motioner, nämligen
dels 1971:94 av herr Björck i Nässjö (m), vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
1.
att
kompetensområdet för de kommande "värnpliktsriksdagarna" fastställs
till att omfatta frågor rörande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden och
2.
att de pohtiska
ungdomsförbunden ej ges tillfälle att deltaga i de informationsträffar som
föregår valen av ombud till "värnpliktsriksdagarna",
dels 1971:113 av herr Helén m. fl. (fp), vari med
hänvisning till motiveringen i motion 1971:86 hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att under värnpliktsutbildningen ökade
tillfällen ges till samråd, bättre kontaktmöjhgheter för de värnpliktigas ombud
liksom för den fast anställda personalen samt ökad kompetens för förbandsnämnderna,
dels 1971:687 av herr Björck i Nässjö (m), vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t påyrkar att särskilda försök med
medinflytan-de för de värnpUktiga företas, särskilt på plutons- och
kompaninivå, och att en redovisning ges för den hittills bedrivna verksamheten
och de uppnådda resultaten,
dels 1971:697 av herr Svanström m. fl. (c), vari såvitt nu
är i fräga föreslagits att riksdagen måtte besluta
att åtgärder vidtages i syfte att öka
demokratiseringssträvandena i enlighet med vad som anförts i motionen,
att staten
medverkar till bildandet av en värnpliktsorganisation,
att
värnpliktsriksdagen utrustas med ett permanent kansli samt
att i den mån föreslagna omdispositioner medför ökade
kostnader dessa täcks in genom begränsningar i materielinköp, utbildningstid
eller på annat sätt, så att den sammanlagda kostnaden för försvaret under
budgetåret 1971/72 kan hållas inom den kostnadsram som departementschefen
föreslagit.
Utskottet har fått remissyttranden över motionerna från
överbefälhavaren, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Moderata ungdomsförbundet
samt en arbetsgrupp som tillsatts av 1971 års värnpliktskonferens. 1 en bilaga
till detta betänkande lämnas en redogörelse för innehållet i yttrandena.
I-Riksdagen 1971. 10 saml. Nr 19
FöU
1971:19 2
Nuvarande former för samråd och medinflytande
Personalvårdsbyrän i försvarsstaben
är krigsmaktens centrala organ för personalvård. Den skall biträda
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna m. fl. vid ledning av den
personalvårdande verksamheten. I perso-nalvärdsorganisationen ingår vidare
personal vid regionala staber samt vid förband och utbildningsanstalter.
Som ett rådgivande organ till Kungl. Maj:t fungerar
försvarets personalvårdsnämnd med företrädare för politiska partier,
ungdomsorganisationer samt vissa andra organisationer och myndigheter.
Formerna för samråd och medinflytande inom det militära
försvaret regleras i tjänstereglementet för krigsmakten. 1 kap. 12, som handlar
om personalvård m. m., anges vilka organ som skall finnas för tillvaratagande
av de värnpliktigas och den fast anställda personalens intressen. Enligt beslut
av Kungl. Maj:t anordnas dessutom sedan ett par år tillbaka en årlig konferens
för värnpliktiga som fullgör grundutbildning eller motsvarande utbildning. En
tidning, avsedd för de värnpliktiga, beräknas komma ut med sitt första nummer
inom kort.
Organ för samråd m, m.
Tjänstereglementet för krigsmakten
innehåller föreskrifter om kompaniassistent, samarbetsnämnd, förbandsnämnd och
företagsnämnd. Av intresse i detta sammanhang är också skyddskommittéerna och
deras verksamhet.
På varje kompani och motsvarande enhet inom krigsmakten
skall finnas en kompaniassistent med uppgift att biträda kompanichefen vid
handläggningen av personalvårdsfrågor. Han utses av kompanichefen bland tre av
de värnpliktiga valda kandidater och har assistentuppgiften som en bisyssla.
Kompaniassistenten tillhör förbandsnämnden och är skyddsombud för de
värnpliktiga.
Pä varje garnisonsort skall finnas
en samarbetsnämnd. Denna är sammansatt av företrädare för militära instanser,
civila myndigheter, organisationer och andra intressenter på och omkring
garnisonsorten. Nämndens uppgift är att behandla militära och civila frågor av
gemensamt intresse.
Vid alla regementen, skolor och flottiljer samt ombord på
större fartygsenheter skall det finnas en förbandsnämnd. Förbandschefen är
ordförande i nämnden, som i övrigt består av personalvårdsofficeren,
konsulenten (personalvårdsassistenten), alla kompaniassistenter och en av de
värnpliktiga direkt vald representant från varje kompani. Nämnden sammanträder
minst sex gånger under utbildningsåret.
Förbandsnämnden är de värnpliktigas forum för att väcka
frågor och förslag samt få eller ge information, I nämnden kan alla slag av
personalvårdsfrågor i vid mening behandlas men därutöver även t. ex,
utbildningsmetoder. Trivselfrågor brukar tillhöra de vanligare uppgifter-
FöU
1971:19 3
Förslagsverksamheten för
värnpliktiga skall gå genom förbandsnämnden och kan gälla varje slag av
verksamhet inom försvaret. Goda förslag belönas genom en för försvaret gemensam
central bedömningsnämnd. Förbandschef kan, efter förbandsnämndens hörande, i
vissa fall besluta om belöning upp till ett belopp av 200 kr.
Kungl. Maj:t har 1968 beslutat att förbandsnämnderna skall
få fatta beslut om användning av medel för trivselfrämjande åtgärder under
året, som förbandschef ställer till förfogande. Nämnden beslutar även om viss
representation i andra organ men fattar i övrigt inte beslut.
För den anställda personalen vid ett förband skall finnas
en företagsnämnd. I nämnden ingår till lika antal representanter för
förbandsmyndigheten och för de anställda. De senare utses av
personalorganisationerna. Förbandschefen fungerar i allmänhet som ordförande.
Företagsnämndens uppgift är att genom samråd och
information mellan förbandet och de anställda verka för bästa möjliga
arbetsresultat och arbetstillfredsställelse. Mer väsentUga frågor skall
behandlas i nämnden, innan förbandschefen fattar beslut. I vissa frågor kan
nämnden fatta beslut, t. ex. i fräga om ersättning för goda förslag eller
användning av vissa medel som finns för att främja trivseln.
För det militära försvarets del har de centrala
instanserna bland myndigheter och organisationer kommit överens om att inrätta
en försvarets centrala företagsnämnd. Denna ger vägledning, ordnar utbildning
och samordnar verksamheten på olika sätt.
Vid alla arbetsställen inom försvaret, där minst 50
personer tjänstgör, skall finnas en skyddskommitté för handläggning av
arbetarskyddsfrägor. 1 kommittén ingår företrädare för myndighet och anställda
samt - vid förband m. m. värnpliktiga. De senare är representerade av den
kompaniassistent som är utsedd av förbandsnämnden.
Skyddskommitténs
uppgifter kan också fullgöras av företagsnämnd.
Försvarets centrala arbetarskyddsnämnd är samarbetsorgan
för de centrala myndigheterna och organisationerna inom det militära försvaret.
Värnpliktskonferens
Kungl. Maj:t uppdrog i september
1969 åt överbefälhavaren att ärligen, med början år 1970, anordna en konferens
för värnpliktiga (s. k. vämpliktsriksdag). Ändamålet med denna skulle vara att
bereda de värnpliktiga tillfälle att föra fram förslag angående de
värnpliktigas villkor och förhållanden. Fr. o. m. 1971 års konferens har
kompetensområdet utvidgats och ändamålet skall nu vara att bereda de
värnpliktiga tillfälle att framföra förslag och behandla frågor rörande
försvaret.
Konferensen anordnas för värnpliktiga som fullgör
grundutbildning eller motsvarande utbildning och skall äga rum före mars månads
utgång. Till konferensen som pågår i högst tre dagar samlas ombud från varje
förband, skola e. d. Ombuden väljs genom allmänna val bland de värnpliktiga på
förbandet.
Varje
värnpliktig har rätt att nominera en person till ombud. Han har
1*-Riksdagen 1971. 10saml. Nr 19
FöU
1971:19 4
också rösträtt. Valet är hemligt, dvs. röstningen sker med
slutna valsedlar eller hålkort i vaikassetter. Om den värnpliktige är sjuk
eller pä övning kan röstning ske med ombud.
Förbandsnämnden utgör valnämnd. Den sköter valet och
endast kandidatUsta som är framställd genom förbandsnämnden är tillåten.
Sammanräkningen sker fr. o. m. 1972 försöksvis vid länsstyrelsernas datacentraler.
Varje värnpliktig har också rätt att avge motioner för
behandling vid konferensen. Dessa remitteras vid konferensen efter ämnesområde
till speciella utskott. Arbetet i dessa utskott resulterar i utskottsutlåtanden,
vilka sedan debatteras och går till omröstning. Beslut av vämpliktskonfe-rensen
överlämnas till chefen för försvarsdepartementet.
Information om värnpliktskonferensen delges de
värnpliktiga på tjänstetid, om möjligt vid gemensamt möte pä förbandet eller
utbildningsanstalten. I Sveriges riksdag representerade politiska partiers
ungdomsförbund skall beredas tillfälle att lämna information om vederbörande
förbunds försvarspohtiska program m. m. Sådan information kan lämnas vid möte
eller sammankomst som vederbörande förbund anordnar vid förbandet eller
utbildningsanstalten. Varje förbund får därvid disponera en tjänstefri kväll i
lokal som upplåts av förbandet. Deltagande i sådant informationsmöte eller
sammankomst är frivilligt.
Värnpliktskonferensen får utse en arbetsgrupp om högst nio
värnpliktiga med uppgift att till nästa års konferens studera vid konferensen
fattade beslut och delta i förberedelserna för nästa års konferens. En av de
värnpliktiga i arbetsgruppen skall för dessa uppgifter fullgöra återstående
grundutbildning vid försvarsstabens personalvärdsbyrå. Övriga medlemmar av
arbetsgruppen skall beredas tillfälle att delta i sammanträden med
arbetsgruppen i den utsträckning som chefen för personalvårdsbyrän bestämmer.
Värnpliktstidning
Under anslaget Försvarets
personalvård: Fritidsverksamhet m. m. har för budgetåret 1971/72 anvisats 100
000 kr. för framställning av en pubhkation, huvudsakligen avsedd för
värnpliktiga under utbildning. En organisationskommitté med representanter frän
försvarsdepartementet, försvarsstabens personalvärdsbyrå och pressavdelning
samt de värnpliktiga häller på med förberedelsearbetet. Tidningen, som fått
namnet Värnphkts-Nytt, beräknas komma ut med sitt första nummer i december. Man
räknar med en upplaga på 25 000 exemplar.
Försök med fördjupad företagsdemokrati inom försvaret
Försök med olika former av
fördjupad företagsdemokrati och ökat medinflytande för såväl anställd som
värnpliktig personal förekommer redan i viss omfattning. Överbefälhavaren avser
emellertid att mer organiserat än hittills genomföra försök med utveckling av
de anställdas
FöU
1971:19 5
och de värnpliktigas medinflytande. Förberedelser härför
pågår och försöken beräknas kunna ta sin början i maj-juni 1972,
Avsikten är att pröva en vidare utveckhng av
företagsdemokratin inom försvaret i syfte att ge alla personalkategorier ökade
möjligheter att påverka villkor och förhållanden som råder i arbetet och
arbetsmiljön samt medverka i utvecklingen av verksamheten som helhet. Denna
försöksverksamhet kommer först att inriktas på försök i begränsad skala för att
fä ett antal framgängsvägar prövade och därmed ett ökat erfarenhetsunderlag.
Senare kommer försöken att utvidgas, varvid strävan skall vara att efter
studier och mätning med större säkerhet fastställa effekterna av olika
åtgärder. Först därefter kan erforderliga enhetliga riktlinjer utfärdas.
En utgångspunkt för försöken är att de måste bedrivas sä,
att skillnaden mellan verksamhet i fred och krig framträder. Verksamheten i
fred måste ta hänsyn till de krav som krigsförhällandena ställer. Utbildningen
i fred syftar till verksamhet i krig. Detta förhållande utesluter emellertid
inte att fredsverksamheten till avsevärd del ger utrymme för företagsdemokratiska
försök och idéer.
De planerade försöken omfattar vissa centrala myndigheter,
förband och skolor. Berörda centrala myndigheter träffar överenskommelse med
personalorganisationerna om försökens syfte, inriktning och principiella
omfattning. Överbefälhavaren och centrala förvaltningsmyndigheter i övrigt ger
på denna grundval gemensamt ut riktlinjer för försöksverksamheten.
Försöksverksamheten vid förband berör tills vidare
värnpliktiga under grundutbildning. Deras möjligheter att fä del i ett ökat
medinflytande begränsas av tjänstgöringstiden. De skall emellertid genom ökat
medinflytande få bättre möjlighet till bl. a. insikt i och förståelse för
försvarets funktion och dess krav på den enskilde. I samband med försöksverksamheten
utfärdas efter Kungl. Maj:ts medgivande utan hinder av bestämmelserna i
tjänstereglementet för krigsmakten provisoriska bestämmelser för
kompaniassistent, kompaninämnd och förbandsnämnd.
Försöksverksamheten ersätter inte utan kompletterar
nuvarande former av medinflytande för värnpliktiga, t. ex. kompanichefens
respektive plutonchefens "timme". Lokala initiativ med t. ex.
kompaninämnder skall vidareutvecklas i nära överensstämmelse med de nya
bestämmelserna.
Motionerna
Motionen 1971:113 hänvisar till
motionen 1971:86, i vilken föresläs ett antal reformer som kan öka medborgarnas
inflytande över samhällets utveckling. Under rubriken Demokrati i försvaret
lämnas en bred översikt med synpunkter pä nuvarande former för samråd och
medinflytande. Miljön inom försvaret ställer enligt motionen numera helt andra
krav i dessa hänseenden än tidigare.
FöU
1971:19 6
1 den gamla armé där man opererade
med starkt koncentrerade förband och med få rörelsescheman kunde den enskilde
soldaten ges enkla roller, alltid hänvisade till order uppifrån. Ett rörligare
och mer invecklat försvar med större vikt på små grupper kräver väsentligt
mycket mer av den enskildes egna beslut, hans förmåga att anpassa sig till nya
situationer.
Beroendet av materiel, ofta mycket komplicerad sådan, gör
försvaret till en samverkan mellan specialister. Försvarets nyckelord när det
gäller utbildning kan därför inte som förr vara lydnad och rutinhandlingar utan
måste främst vara samverkan och delat ansvar.
Motionärerna konstaterar att
försvaret tidigare än flertalet andra sektorer aktiverade samrådsorgan för den
anställda personalen och att förbandsnämnder och andra nämnder med värnpliktiga
också har prövats i åtskilliga år. Detta räcker emellertid inte. De värnpliktiga
måste ~ anser motionärerna få en vidgad information och möjligheter för ett
samråd i sådana fastställda former att de regelbundet kan redovisa sin
uppfattning om redan genomgången utbildning och föra fram förslag till förbättringar.
Behovet av samråd bör enligt motionen i första hand
tillgodoses pä kompaninivå. Det föreslås att försöksverksamhet inleds för att
snarast finna former för kompaninämnders verksamhet. De redan etablerade
förbandsnämndernas roll i detta sammanhang uppmärksammas även. Motionärerna
anser att förbandsnämndernas kompetens bör vidgas och deras arbetsformer
utvecklas.
I motionen understryks sambandet mellan kraven på
utbildningsresurser inom försvaret och förhållandena för den anställda
personalen. Att motionen främst tar upp de värnpliktigas medinflytande sägs
inte betyda att man underskattar de fast anställdas krav på medbestämmande i
olika former.
Även motionen 1971:697 tar upp medinflytande inom
försvaret. Motionären anser att företagsdemokratin rätt utformad kan bli
grundläggande i sådant sammanhang. Han uttalar sig också för en du-reform på
det mUitära området.
Tre av motionerna behandlar värnpliktskonferenserna, deras
kompetensområde, behovet av ett fast kansh och de politiska ungdomsförbundens
medverkan,
I motionen 1971:94 vänder motionären sig mot den
utvidgning av kompetensområdet som skett och som innebär att konferensen skall
dryfta frågor rörande försvaret, inte som förut endast rörande de värnpUktigas
villkor och förhållanden. Risken är - framhåller motionären stor att
konferenserna förvandlas till meningslösa debattfora om försvarsfrågan i stort,
med fritt spelrum för olika försvarsfienthga grupper att sabotera de
värnpliktigas fackhga strävanden. I motionen yrkas att målsättningen för
framtiden klart avgränsas att avse frågor som iöt
de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden.
En motsatt uppfattning kommer till uttryck i motionen
1971:697. Ytterligare åtgärder bör enligt motionären komma till för att ge
konferenserna en status av demokratiskt genomförd debatt omkring alla med
FöU
1971:19 7
försvaret sammanhängande problem.
Enligt samma motion bör ett permanent kansli tillskapas
för att under året fånga upp synpunkter från de värnpliktiga. Även motionen
1971:86 tar upp behovet av en fast organisation som kan bidra till att inte
samma fråga diskuteras mycket år efter år utan att nytt material tillkommit.
Utformningen av organisationen bör enligt motionärerna i första hand ankomma på
värnpliktskonferenserna själva och de av dem utsedda.
De politiska ungdomsförbundens roll i samband med
värnpliktskonferenserna behandlas i motionen 1971:94. Att som nu sker låta
ungdomsförbunden ordna informationsträffar i samband med val av ombud till
"värnpliktsriksdagen" anser motionären inte lämpligt. För framtiden
bör ungdomsförbunden inte tilldelas någon roll i samband med utseendet av
ombud, vid informationsträffar etc.
Motionen 1971:697 tar upp frågan om en
värnpliktsorganisation. Enligt motionären bör staten snarast ta initiativ för
att skapa en sådan organisation, som kan hävda de värnpliktigas intressen i
alla sammanhang.
Genom motionen 1971:687 uppmärksammas slutligen de nu
aktuella försöken med fördjupad företagsdemokrati. Stor uppmärksamhet måste
enligt motionären ägnas med inflytandet för de värnpliktiga. Han anser att
försök med fördjupad företagsdemokrati inom försvaret är av särskilt intresse,
dels beroende på att försvaret är err av landets största organisationer, dels
också på grund av dess breda kontakt med halva befolkningen genom
vämpliktssystemet.
Utskottet
Sveriges säkerhetspolitiska
inriktning kräver uppoffringar av olika slag, inte minst av den manliga
ungdomen eftersom vårt försvar är grundat på allmän värnplikt.
Det militära försvaret ställer mycket stora krav på
individens handlingsförmåga. Detta gäller såväl den fast anställda personalen
som de värnpliktiga. Motionen 1971:86 uttrycker detta mycket klart. Utskottet
delar uppfattningen att samverkan och delat ansvar har mycket stor betydelse.
Härmed har utskottet också uttalat sig för ett medinflytande för dem som är
verksamma inom försvaret.
Det finns all anledning att uppmärksamma förhällandet
mellan krigsmakten och människan i försvaret. För krigsmakten som
samhällssektor gäller det att effektivt utnyttja tillgängliga resurser och så
kan ske om beslut - inom ramen för de övergripande målen - fattas på den nivå
där sakkunskap finns. Individen måste å sin sida kunna se sammanhanget mellan
den personliga arbetsinsatsen och det övergripande målet för att uppleva sin
insats som meningsfull. Man måste alltså beakta den enskildes situation, vare
sig han är fast anställd eller värnpliktig.
Som framgår av den lämnade redogörelsen har man inom det
militära försvaret kommit ganska långt, när det gäller samråd och
medinflytande. Man är också beredd att pröva nya former härför. Det finns
emellertid även i fred en gräns för hur långt man bör gå på den vägen, och det
får anses
FöU
1971:19 8
välbetänkt att - som överbefälhavaren nu gör - förbereda
en brett upplagd försöksverksamhet för att se hur en fördjupad
företagsdemokrati inom försvaret fungerar. Resultaten av dessa försök bör
avvaktas, innan mera genomgripande förändringar beslutas.
Utskottet övergår härefter till att behandla de olika
delfrågor som aktualiseras i motionerna och som remissinstanserna yttrat sig
om. Remissvaren finns redovisade i en bilaga till detta betänkande.
Ett par motioner tar upp frågor om samråd och
medinflytande. 1 motionen 1971:113 föreslår motionärerna, med hänvisning till
motiveringen i motionen 197 1:86, att det under värnpliktsutbildningen skall
ges ökade tillfällen till samråd, bättre kontaktmöjligheter för de
värnpliktigas ombud liksom för den fast anställda personalen samt ökad kompetens
för förbandsnämnderna. Motionen 1971:697 innehåller ett allmänt yrkande att
åtgärder vidtas i syfte att öka demokratiseringssträvandena inom försvaret.
Motionärerna fär stöd av de politiska
ungdomsorganisationer som yttrat sig liksom av arbetsgruppen frän 1971 års
värnpliktskonferens. De är alla ense om att åtgärder behövs för att öka de
värnpliktigas medinflytande inom försvaret. Förbandsnämndernas verksamhet bör
ses över och ökade tillfällen ges till samråd på kompani- och plutonsnivå.
Moderata ungdomsförbundet och SSU uttalar sig för att förtroenderåd inrättas pä
alla nivåer inom förbanden. Vad gäller den fast anställda personalen är det
nödvändigt och angeläget att ett fungerande forum för medbestämmande och
medinflytande skapas, framhåller SSU.
Det föreligger - såvitt utskottet kan finna knappast
några principiella meningsskiljaktigheter i de frågor som här berörts.
Avsikten är ju också att pröva ett system med fördjupad företagsdemokrati inom
försvaret. Utskottet förutsätter att de synpunkter på samråd och medinflytande
som framförts i motionerna 1971:86, 1971:113 och 1971:697 därvid beaktas.
Ett betydelsefullt inslag i strävandena efter utökat
samråd utgör de värnpliktskonferenser som staten började anordna är 1970.
Motionen 1971:94 tar upp idén med dessa konferenser och behandlar konferensernas
kompetensområde och de politiska ungdomsorganisationernas roll i samband med
konferenserna. I motionen 1971:697 framhålls behovet av en permanent
kansliorganisation för verksamheten.
Avsikten med dessa värnpliktskonferenser är att bereda de
värnpliktiga tillfälle att framföra förslag och behandla frågor rörande
försvaret. 1 motionen 1971:94 yrkas att kompetensområdet i framtiden begränsas
att gälla de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden. Det finns enligt motionären
eljest en risk för att frågor som rör de värnpliktiga kommer att hamna i
skymundan av stora debatter om försvarets vara eller icke vara och dess
utformning och målsättning.
Bland remissinstanserna är man enig om att idén med värnpliktskonferenser
är riktig. Delade meningar råder emellertid om målsättningen. Erfarenheterna
från årets värnpliktskonferens bestyrker enligt Moderata ungdomsförbundet
farhågorna för en olycklig utveckling av debatten i det
FöU
1971:19 9
fall den förs med den rubrik som fastställts av
statsmakterna. SSU och arbetsgruppen frän 1971 års värnpliktkonferens är av
motsatt uppfattning. Arbetsgruppen menar att de s. k. fackliga frågorna pä
intet sätt kom i skymundan vid konferensen.
Värnpliktskonferenserna anordnas för att de värnpliktiga
skall fä debattera frågor av gemensamt intresse, och de värnpliktiga bör
enligt utskottets mening så långt möjligt själva fä betämma vad som skall
avhandlas. Såvitt utskottet kan finna ger erfarenheterna hittills inte
anledning att överväga någon begränsning i förhällande till vad som nu gäller
för 1972 års konferens.
De politiska ungdomsförbundens roll i samband med
värnpliktskonferenserna berörs i motionen 1971:94. Att som nu sker låta
ungdomsförbunden ordna informationsträffar i samband med val av ombud anser
motionären inte lämpligt. Han hemställer att ungdomsförbunden inte skall ges
tillfälle delta i sådana informationsträffar.
Moderata ungdomsförbundet framhåller i sitt yttrande att
kritik mot de politiska ungdomsförbundens deltagande framförts såväl 1970 som
1971. SSU anser att ungdomsförbundens aktivitet är att se som ett nödvändigt
led i en ökad och förbättrad kontakt mellan försvaret och det civila samhället.
Det är - konstaterar SSU - de värnpliktiga och inte de politiska
ungdomsförbunden som har rätt att nominera ombud, och några partibeteckningar
förekommer inte på valsedlarna. Enligt arbetsgruppen frän 1971 års
värnpliktskonferens skulle det vara en icke önskvärd begränsning av
värnpliktskonferenserna om de politiska ungdomsförbunden utestängdes frän
debatten inför och omkring värnpliktskonferensen.
De politiska ungdomsförbundens roll i sammanhanget bör
självfallet inte underskattas. De har sedan länge visat stort intresse för
värnpliktsfrågor och har haft stor betydelse för värnpliktskonferensernas
tillkomst. Utskottet kan inte se annat än att de även i fortsättningen har en
uppgift att fylla. Det finns inte anledning tro att förbunden skall utnyttja
värnpliktskonferenserna till annat än sedvanlig information om sina politiska
värderingar. Utskottet kan inte heller se att förbunden genom sina informationsträffar
har möjligheter att bestämma konferensernas förlopp. Det bör fä ankomma på de
värnpliktiga själva att avgöra, om de vill ta del av den information som
förbunden ger och att ta ställning till information som är politiskt färgad.
1 motionen 1971:697 föreslås att värnpliktskonferensen
utrustas med ett permanent kansli. Detta avstyrks av Moderata ungdomsförbundet
som befarar att arbetet i alltför hög grad kommer att skötas från detta kansli,
utan att de värnpliktiga fär det inflytande som kan krävas. Däremot anses det
väsentligt att de arbetsgrupper som utses erhåller erforderlig hjälp.
Arbetsgruppen frän 1971 ärs värnpliktskonferens vitsordar för sin del behovet
av en organisation som verkar mellan konferenserna.
Som framgår av den redogörelse för värnpliktskonferenserna
som lämnats i det föregående, skall arbetsgruppen fungera som ett
verkställande organ mellan konferenserna. Den är knuten till försvarsstabens
personalvärdsbyrå, som bestrider gruppens utgifter och ger den service med
skriv-
FöU
1971:19 10
hjälp, olika offentliga handlingar m. m. Utskottet har
intet att erinra mot att en arbetsgrupp arbetar mellan konferenserna pä sätt
som nu sker. Erfarenheterna fär ge vid handen om detta arrangemang, som enligt
överbefälhavaren hittills fungerat tillfredsställande, bör bestå.
I motionen 1971:697 föreslås också att staten skall
medverka till bildandet äv en värnpliktsorganisation. Denna fräga behandlades
vid 1971 ärs värnpliktskonferens, som uttalade sig för en fackorganisation som
automatiskt ger samtliga värnpliktiga medlemskap i organisationen. Överbefälhavaren
berör detta i sitt yttrande och omtalar att han vid den planerade
försöksverksamheten kommer att ta hänsyn till vad konferensen föreslagit.
Utskottet ifrågasätter för sin del starkt, om staten bör
ta initiativ till bildandet av en speciell organisation för de värnpliktiga
eller för värnpliktiga under grundutbildning. Det bör i första hand få ankomma
pä de värnpliktiga själva att överväga en åtgärd av detta slag, eftersom frågan
är av facklig karaktär.
Som förut omtalats skall det militära försvaret ansluta
sig till den försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati som pågår inom
statsförvaltningen. Försöksverksamheten skall även omfatta de värnpliktigas
möjligheter till ökat medinflytande. Härmed kommer yrkandet i motionen 1971:687
om försöksverksamhet att bli tillgodosett. Utskottet förutsätter att
överbefälhavaren successivt redovisar resultaten av försöksverksamheten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall
till motionsyrkandena.
Utskottet hemställer att riksdagen
1.
avslår motionen
1971:94 såvitt avser yrkande att kompetensområdet för de kommande
värnpliktskonferenserna fastställs till att omfatta frågor rörande de
värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden,
2.
avslår motionen
1971:94 såvitt avser yrkande att de politiska ungdomsförbunden ej skall ges
tillfälle att delta i de informationsträffar som föregår valen av ombud till
värnpliktskonferens,
3.
avslår motionen
1971:113,
4.
avslår motionen
1971:687,
5.
avslår motionen
1971:697 såvitt avser yrkande om ökade demokratiseringssträvanden,
6.
avslår motionen
1971:697 såvitt avser yrkande att staten skall medverka till bildandet av en
värnpliktsorganisation,
7.
avslår motionen
1971:697 såvitt avser yrkande att värnpliktskonferensen skall utrustas med ett
permanent kansli,
FöU 1971:19 \\
8. avslår motionen 1971:697 såvitt
avser yrkande om täckning för ökade kostnader.
Stockholm den 1 I november 1971
Pä försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON
Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i
Eskilstuna (s), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka
(c), Enskog (fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s),
Pettersson i Kvänum (c). Häll (s), Öhvall (fp), Pettersson i Lund (s),
Gustavsson i Nässjö (s), Oskarson (m) och Runesson (s).
FöU
1971:19 12
Bilaga
Yttranden över motionerna 1971:94, 1971:113, 1971:687 och
1971:697
Yttranden har avgetts av
överbefälhavaren, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Moderata
ungdomsförbundet och arbetsgruppen frän 1971 års värnpliktskonferens
(arbetsgruppen). De synpunkter pä de värnpliktigas situation m. m. som
framförtsvid remissbehandlingen redovisas här under rubrikerna demokratisering
inom försvaret, organisationsfrågor och värnpliktskonferenser.
Demokratisering inom försvaret
Krigsmakten skall enligt
överbefälhavaren ansluta sig till försöksverksamheten med fördjupad
företagsdemokrati inom statsförvaltningen. Samtliga försvarets myndigheter och
personalorganisationer har beretts tillfälle att ange dels vilka myndigheter
som har möjlighet delta i försöken, dels synpunkter och förslag på
försöksverksamhetens utformning. Försöksverksamheten skall även omfatta de
värnpliktigas möjligheter till ökat medinflytande.
De demokratiska värderingar som ligger till grund för vår
samhällsordning bör framhåller SSU - också prägla försvaret. Det betyder en
radikal förändring av beslutsformerna inom försvaret i fråga om de värnpliktigas
allmänna förhållanden och utbildning, exempelvis via kompani- och
förbandsnämnder. De värnpliktiga bör erhålla vidgad information om, men
framför allt reellt inflytande över sin tjänstgöring.
SSU pekar på behovet av åtgärder i syfte att öka
demokratiseringssträvandena inom försvaret. De värnpliktiga kan ges inflytande
framför allt genom en utbyggd värnpliktsdemokrati pä förbanden. Som ett komplement
till den statligt anordnade värnpliktskonferensen bör liknande konferenser
anordnas på de enskilda förbanden och dess olika nivåer. En värnpliktsdemokrati
kan framhåller SSU utvecklas genom inrättande av värnpliktsvalda
förtroenderåd pä olika nivåer inom förbanden som ges beslutsfunktioner inom
olika för de värnpliktiga väsentliga områden.
Det är enligt SSU angeläget att en demokratiseringsprocess
sä snart som möjligt kan päbörjas, exempelvis genom en omfattande försöksverksamhet.
Det måste enligt Moderata ungdomsförbundet ligga i
samhällets intresse att den värnpliktige under sin tjänstgöringstid i
möjligaste män fär ett positivt intryck av den militära miljön. Även om man
genom den allmänna värnplikten kan uppfylla de kvantitativa kraven pä
försvaret, kommer resultaten av utbildning och tjänstgöring alltid att vara
beroende av den värnpliktiges inställning. Förbättrade attityder hos de
värnpliktiga förutsätter förbättringar av deras villkor. Det förutsätter enligt
förbundet i sin tur att de värnpliktiga i lämpliga former fär medverka i
beslutsprocesserna.
Förbättringar
pä detta område kan enligt Moderata ungdomförbundet
FÖU
1971:19 13
ske bl. a. genom att den värnpliktige i större omfattning
får möjligheter att påverka sin egen närmiljö. Däremot ser ungdomsförbundet
inte förslaget om DU-reform i försvaret som en angelägen fråga. Förbundet är i
princip inte emot en sådan reform men anser inte frågan vara avgörande för en
demokratisering av försvaret.
Arbetsgruppen konstaterar att ett demokratiskt försvar
bidrar till ett demokratiskt samhälle. Arbetsgruppen anser att det nuvarande
militärsystemet är högst odemokratiskt. Det är därför nödvändigt med kraftiga
åtgärder för att öka de värnpliktigas medinflytande inom försvarsorganisationen.
Enligt arbetsgruppen får en demokratisering av försvaret
inte betraktas som en intern försvarsangelägenhet. Det måste initieras en
offentlig debatt om hur man skall kunna öka de värnpliktigas medinflytande.
Arbetsgruppen, som anser det angeläget att påskynda utvecklingen, menar att en
offentlig redovisning snarast bör ske av den hittills bedrivna verksamheten, de
planerade försöken och de eventuella uppnådda resultaten.
Organisationsfrågor
Överbefälhavaren berör i sitt
yttrande två förslag om en värnpliktsorga nisation som diskuterades vid 1971
ärs värnpliktskonferens. Det förslag som antogs av konferensen avsåg en
fackorganisation som automatiskt ger samtliga värnpliktiga medlemskap i
organisationen. Det andra försla get tog sikte pä en fristående facklig
organisation. Vid en kommande försöksverksamhet med ökat medinflytande för
värnpliktiga kommer överbefälhavaren att ta hänsyn till vad konferensen
föreslagit.
Överbefälhavaren upplyser vidare att en arbetsgrupp om nio
värnplikti ga som tillsattes av årets värnpliktskonferens utgör en form av
kansli. Kungl. Maj:t har föreskrivit att arbetsgruppen för sina arbetsuppgifter
får anslutas till försvarsstabens personalvårdsbyrå, som bestrider gnippens
utgifter och ger den service med skrivhjälp, olika offentliga handlingar m. m.,
ett arrangemang som uppges ha fungerat tillfredsställande hittills.
De statliga värnpliktskonferenserna utgör ett första steg
pä vägen mot en demokratisering av värnpliktstjänstgöringen, framhåller SSU. De
måste emellertid följas upp med reguljära konferenser såväl på förbandsplanet
som på varje nivå inom det enskilda förbandet. SSU anför ytterligare.
Förbandsnämnderna bör ges en mer
central roll i arbetet på att förverkliga värnpliktsdemokratin. De bör inte
endast ha en rådgivande funktion, utan i vissa frågor beslutande. Detta kan
gälla exempelvis fastställande av ordningsregler och ansvaret för
marketenterierna. Även i fräga om permission och tjänstledighet bör de
värnpliktiga ges medinflytande. Varje enhet inom förbanden bör utse ett av de
värnpliktiga valt förtroenderåd.
Vad gäller den fast anställda personalen är det nödvändigt
och angeläget att ett fungerande forum för medbestämmande och medinflytande
skapas.
FöU
1971:19 14
SSU anser för sin del inte att
staten bör ta initiativ till bildandet av en speciell organisation för de
värnpliktiga. Ett sådant initiativ bör övervägas av de värnpliktiga själva.
Moderata ungdomsförbundet behandlar utförligt
förbandsnämndens roll i detta sammanhang och konstaterar att denna institution
i de allra flesta fall inte har någon reell möjlighet att påverka rådande
förhållanden. Det heter härom vidare.
Detta beror bl. a. på att
förbandsnämnderna i allmänhet har för fä sammanträden. Ofta domineras
sammanträdena av närvarande befäl och de frågor man behandlar är ofta inte av
någon större betydelse. 1 de fall åtgärder skall vidtagas är dessa ofta
förknippade med ekonomiska beslut, som av naturliga skäl måste fattas pä högre
nivå.
Ett av de allra största problemen är dock information
mellan förbandsnämnden och förbandets värnpliktiga. Nämndens arbete tillkännages
ofta endast genom att sammanträdesprotokollen uppsattes på några anslagstavlor
inom förbandet. På detta sätt skapas inte något större intresse för nämndens
verksamhet. Detta resulterar i sin tur i att de värnpliktiga inte diskuterar
frågor som skulle kunna behandlas med deras representanter i nämnden.
Kommunikationerna skulle förbättras om ökade möjligheter gavs att under
tjänstetid anordna informationsträffar på förbanden, där "dubbelriktad
information" kunde utbytas mellan de värnpliktiga och deras representanter
i förbandsnämnden. För att nämndens arbete skall upplevas som meningsfullt
mäste den dessutom ges ökat inflytande, framför allt i frågor om de
värnpliktigas trivsel.
Skall nämnderna också ha möjlighet att genomföra beslutade
förbättringar mäste de få förvalta vissa ekonomiska medel.
Det är dock enligt Moderata
ungdomsförbundet inte möjligt - inte ens om avsevärda förbättringar genomförs -
att genom förbandsnämnderna tillgodose kraven pä inflytande för de
värnpliktiga. Ungdomsförbundet anser därför att ytterligare former för
inflytande mäste skapas. Inrättandet av förtroenderåd på alla nivåer inom
förbanden anses kunna förbättra situationen avsevärt.
Varje pluton skall genom val utse
ett förtroenderåd bestående av tre personer. Förtroenderådet skall ha till
uppgift att vid regelbundna sammanträffanden med plutonsbefälet framföra de
värnpliktigas önskemål och synpunkter och diskutera aktuella problem. För att
hela plutonen skall kunna hällas informerad, bör dessutom en gång i veckan en
timme under tjänstetid ägnas åt information och diskussion mellan
förtroenderådet och de övriga plutonsmedlemmarna.
Den representant i plutonens förtroenderåd som erhållit de
flesta rösterna skall ingå i kompaniets förtroenderåd. Detta förtroenderåd
skall verka pä samma sätt som plutonens förtroenderåd, med informationsträffar
och diskussioner o. s. v.
Moderata ungdomsförbundet anser att
förtroenderådet bör ta över de uppgifter som åvilar kompaniassistenten. Denna
befattning bör alltså kunna avskaffas.
Som ett lämpligt led i demokratiseringssträvandena ser
arbetsgruppen en ökad kompetens för förbandsnämnderna. Enligt arbetsgruppen bör
kompetensområdet omfatta, förutom användning av marketenteriöver-
FÖU
1971:19 15
skott och medel för fritidsverksamhet, utbildningens
planering och andra frågor som berör de värnpliktigas förhållanden pä
förbandet. Arbetsgruppen understryker också vikten av att de värnpliktiga får
ökade tillfällen till samråd på kompani- men även pä plutonsnivä. Detta skulle
anpassa försvaret bättre till samhället i övrigt och till den miljö de
värnpliktiga kommer frän när de rycker in till sin grundutbildning.
Värnpliktskonferenser
De frågor som aktualiserats genom
motionerna avser värnpliktskonferensernas kompetensområde, behovet av en fast
kansliorganisation för verksamheten och de politiska ungdomsorganisationernas
roll i samband med konferenserna.
Överbefälhavaren lämnar följande redogörelse för den syn
på kompetensområdet för värnpliktskonferenserna som kommit till uttryck vid
1970 och 1971 årskonferenser.
Enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser
för 1970 ärs värnpliktskonferens var dess kompetensområde att bereda de
värnpliktiga tillfälle "framföra förslag angående de värnpliktigas villkor
och förhållanden". I denna fräga beslöt konferensen (med 84 röster mot 83)
att bestämmelserna borde vara sådana att konferensen "endast bör behandla
frågor som begränsas av den målsättning för värt försvar som är av Sveriges
riksdag och folket fastställd". 1 sitt förslag till bestämmelser till
1971 års värnpliktskonferens anslöt sig överbefälhavaren i sak till denna
formulering.
För 1971 ärs värnpliktskonferens fastställde Kungl. Maj:t
att ändamålet skulle vara "att bereda de värnpliktiga tillfälle att i
denna ordning framföra förslag och behandla frågor rörande försvaret".
Resultatet av detta vidgade kompetensområde var att ett 15-tal av de 456
motionerna till konferensen behandlade frågor, som kunde anses ligga utanför
det område som begränsades av formuleringen "de värnpliktigas villkor och
förhållanden". Dessa motioner hann dock aldrig behandlas vid plenarsammanträde,
därför att de av konferensen, vilken helt styrdes av de värnpliktiga själva,
hade placerats mot slutet av föredragningslistan.
SSU anser att samhället bör
stimulera de värnpliktiga till att aktivt medverka inte bara i utformandet av
deras egen arbetssituation utan också i den allmänna försvarsdebatten. Med
denna utgångspunkt anser SSU det naturligt att värnpliktskonferenserna ges rätt
att behandla alla försvarspolitiska frågor. Någon risk för att de frågor som
rör de värnpliktigas tjänstgöringsvillkor skall hamna i skymundan på grund av
den mer allmänna försvarsdebatten anses inte föreligga.
Skapandet av en värnpliktsorganisation trav Moderata
ungdomsförbundet vara en riktig väg. Det anses dock väsentligt att
utformningen av bestämmelserna för en sådan anpassas till de krav som kan
ställas pä värnpliktsutbildningens effektivitet. Erfarenheterna frän
värnpliktskonferensen 1971 anses bestyrka farhågorna för en olycklig
utveckling av debatten i det fall den förs med den rubrik som fastställts av
statsmakterna.
Arbetsgruppen
är av motsatt uppfattning och betecknar det som ett
FöU
1971:19 16
nederlag för de värnpliktigas strävanden om de på
värnpliktskonferenserna inte fär debattera sin situation i dess helhet. Det är
ju inte endast besluten om de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden och
rutiner som berör deras situation. Även den försvarspolitiska inriktningen
påverkar de värnpliktigas förhållanden.
Arbetsgruppen pekar också pä att de s. k. fackliga
frågorna pä intet sätt kom i skymundan vid 1971 års värnpliktskonferens. På grund
av tidsbrist hann konferensen aldrig debattera allmänna försvarsfrågor, vilket
alltså innebär att dessa frågor kom att lämna plats för andra frågor.
Moderata ungdomsförbundet avstyrker att
värnpliktskonferensen förses med ett permanent kansli då detta skulle kunna
innebära att arbetet i alltför hög grad sköts från detta kansli, utan att de
värnpliktiga fär det inflytande som kan krävas. Däremot anses det väsentligt
att de arbetsgrupper som utses av värnpliktskonferensen erhåller erforderlig
hjälp. En värnpliktig personalvårdsassistent bör enligt ungdomsförbundet
ställas till gruppens förfogande.
Enligt arbetsgruppen är det av yttersta vikt att en
organisation inrättas som verkar mellan konferenserna och att denna får i
uppdrag att organisera konferenserna. Arbetsgruppen anför härom ytterligare.
1971 års värnpliktskonferens ägnade
detta problem stor uppmärksamhet. I det organisationsförslag som antogs
innefattades bl. a. ett verkställande utskott med uppgift att bevaka de
värnpliktigas intressen under året samt att följa upp konferensen hos de olika
beslutsfattande myndigheterna.
När arbetsgruppen skulle påbörja sitt arbete mötte vissa
svårigheter, då arbetsgruppen frän vissa myndigheters sida inte erkändes. För
att undvika detta är det av stor betydelse att ett permanent kansli inrättas
för värnpliktskonferensen och att en organisation byggs upp enligt 1971 års
värnpliktskonferens beslut.
Beträffande de politiska
ungdomsförbunden och deras roll i detta sammanhang gällde - omtalar
överbefälhavaren 1970 den bestämmelsen, att förbandschef var skyldig att
anordna informationsträffar. För 197 1 ändrades bestämmelsen så att de
politiska partiernas ungdomsförbund skulle beredas tillfälle att lämna
information om de sä begärde. Endast SSU och Moderata ungdomsförbundet
utnyttjade denna möjlighet, dock ej vid alla förband. Intresset frän de
värnpliktigas sida betecknas som ringa.
SSU anser det naturligt att de politiska ungdomsförbunden
ges möjlighet att sprida information och anordna informationsträffar om sina
ståndpunkter i olika försvars- och värnpliktsfrägor. Denna aktivitet är att se
som ett nödvändigt led i en ökad och förbättrad kontakt mellan försvaret och
det civila samhället. SSU understryker att det är de värnpliktiga och inte de
politiska ungdomsförbunden som har rätt att nominera ombud och att några
partibeteckningar inte förekommer pä valsedlarna.
Moderata ungdomsförbundet erinrar om att det efter den
första statliga värnpliktskonferensen framfördes kritik frän de flesta
inblandade
FöU
1971:19 17
att de politiska ungdomsförbunden ej skulle medverka. Även
pä försvarsstaben var man enligt ungdomsförbundet inne på linjen att de
politiska ungdomsförbunden ej skulle få hålla informationsmöten inför konferensen.
Det oaktat genomfördes ingen ändring i detta hänseende. Dä samma kritik på nytt
framförts i samband med årets värnpliktskonferens - med bl. a. avhopp från
vissa förbund - anser förbundet att argumenten mot de politiska
ungdomsförbundens deltagande måste te sig än starkare.
Politik är inte en isolerad företeelse i samhället,
konstaterar arbetsgruppen. Att olika ställningstaganden i frågor som rör
försvaret och de värnpliktigas förhållanden till en viss del beror av politiska
ideal finner arbetsgruppen självklart. Det skulle enligt arbetsgruppen vara en
icke önskvärd begränsning av värnpliktskonferenserna om de politiska ungdomsförbunden
utestängdes frän debatten inför och omkring värnpliktskonferensen.
G ö teborgs Offsettrvcken AB, Stfilm 71.540
S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.