Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda finansplan för budgetåret 1971/72 jämte motioner
1971 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FiU1, Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda finansplan för budgetåret 1971/72 jämte motioner
Dokumentets text
Finansutskottets
betänkande nr 1 år 1971 FiU 1971:1
Nr 1
Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen framlagda finansplan för budgetåret 1971/72 jämte
motioner.
Propositionen
1 propositionen nr 1, bilaga 1, har
Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 4 januari 1971 såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen
att
1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken och
för statsregleringen som förordats i statsrådsprotokollet samt
2. godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts i fråga om
Sveriges
Investeringsbanks AB verksamhet.
Statsrådsprotokollet
upptar följande rubriker, nämligen
1.
Den
internationella utvecklingen (s. 1-6),
2.
Konjunkturutveckling
och ekonomisk politik i Sverige 1970 (s. 6-12),
3.
Den ekonomiska
politiken 1971 med underrubrikerna
3.1
Mål och
förutsättningar (s. 1222),
3.2
Budgetpolitiken
(s. 22-25),
3.3
Försörjningsbalans
och bytesbalans (s. 2527),
3.4
Utgiftsprogrammet
(s. 2833),
4. Sammanfattning
(s. 3437).
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels motionen nr 562 av herr Bohman m. fl. vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj t måtte hemställa, att Kungl. Maj .t
måtte
1. tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att
genomgå det
allmännas utgiftsprogram samt föreslå åtgärder ägnade att begränsa den
offentliga sektorns expansion och öka den offentliga sektorns effektivi
tet,
2. inbjuda till överläggningar med representanter för
regering, demo
kratiska oppositionspartier och arbetsmarknadens parter rörande den
ekonomiska poUtiken,
1 Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 1
FiU 1971:1 2
3.1 vad avser behovet av ökad
utländsk upplåning och Investerings-bankens uppgifter i samband härmed beakta
vad i motionen anförts,
4. överse systemet med emissionskontroll och i övrigt
metoderna för
styrning av kreditmarknaden i konjunkturpolitiskt syfte,
samt att
riksdagen måtte uttala
5. att omedelbara åtgärder vidtages för att åstadkomma en
lättnad på
kreditmarknaden,
dels motionen nr 565 av herrar Hedlund och Helén vari
hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 1,
Bilaga 1, Finansplanen beslutar, att som sin mening uttala vad som i motionen
anförts beträffande den ekonomiska politiken,
dels motionen nr 566 av herrar Hedlund och Helén vari
hemställts att riksdagen beslutar, att i skrivelse till Kungl. Majl
1.
anhålla om
utredning beträffande inrättande av ett ekonomiskt-socialt råd med företrädare
för regering och opposition, arbetsmarknadens parter och näringslivets
organisationer samt ekonomisk expertis med uppgift att belysa de
samhällsekonomiska problemen samt att förbereda stabiliseringspolitiska
konferenser, i enlighet med vad som anförts i motionen nr 565,
2.
hemställa att
en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för
en ekonomisk planering i enlighet med vad som anförts i nämnda motion, samt
3.
begära att en
parlamentarisk utredning tillsätts för en översyn av statens uppgifter i syfte
att främja kostnadsbesparingar.
Utskottet
Den internationella utvecklingen.
Finansplanens och den preliminära nationalbudgetens bedömning av de
internationella konjunkturutsikterna kan sammanfattas sålunda. För 1971
förutses en begynnande produktionsuppgång i Förenta staterna, delvis som följd
av redan genomförda eller signalerade lättnader i den ekonomiska politiken. För
Västeuropas del finns vissa tendenser till en svagare tillväxt. Dessa kan bland
annat föras tillbaka på de successiva skärpningar av den ekonomiska politiken
som vidtagits i en del länder, främst Västtyskland. Mot detta skall vägas de
tendenser till expansion som väntas göra sig gällande i Storbritannien och
Frankrike och de för vår utrikeshandel så betydelsefulla nordiska länderna. Med
hänsyn till den allmänna utvecklingen av investeringarna, konsumtionen och till
den utformning den ekonomiska politiken synes få bedömer departementschefen det
sannolikt att tillväxten i Västeuropa även under 1971 kommer att ligga pä en
hög nivå, om än något lägre än under 1970.
FiU1971:1 3
I motionen nr 562 konstateras att
en rad faktorer samverkar till att försvåra bedömningen av den ekonomiska
utvecklingen under 1971. Den stabilisering av den internationella hksom den
inhemska konjunkturen, som kunde noteras under senare hälften av 1970, torde
enligt motionärerna komma att bestå åtminstone under de första månaderna 1971.
I motionen nämns också tre faktorer, som synes bekräfta finansplanens bedömning
av den internationella konjunkturutvecklingen under 1971, nämligen för det
första att en uppsphttring av konjunkturmönstret tycks ha skett, för det andra
att det svenska näringshvets ordersituation är god samt slutligen att en
förväntad uppgång i den nordamerikanska konjunkturen torde få expansiva
verkningar på den västeuropeiska ekonomin.
I motionen nr 565 framhålls inledningsvis att vissa
bedömare ansett att avmattningen bUr mer markerad och att den ekonomiska
aktiviteten under 1971 blir klart lägre än vad finansplanen anger. Avgörande är
verkningarna av utveckUngen i den västtyska ekonomin och i andra västeuropeiska
länder, konjunkturförloppet i USA samt den allmänna UtveckUngen av
världshandeln. Oenigheten mellan bedömningarna synes dock mest avse graden av
nedgång i ekonomin. Någon artskild bedömning är det inte fråga om. Sedan
finansplanen presenterats har dock intrycken förstärkts av att
konjunkturavmattningen underskattats.
Utskottet anser att den internationella ekonomiska
utvecklingen vid sidan av den inhemska pris- och inkomstbildningen är det
största osäkerhetsmomentet i den konjunkturbedömning som ligger till grund för
utformningen av riksstatsförslaget för 1971/72.
Vad beträffar de internationella konjunkturutsikterna har
enligt utskottets mening ingenting framkommit som på någon mera väsentlig punkt
givit anledning till revision av departementschefens bedömning. Med hänsyn till
den korta tid som stått till förfogande för bedömning av denna kompUcerade
fråga vill utskottet likväl starkt understryka att dess likaväl som
departementschefens bedömning av de internationella konjunkturutsikterna för
budgetåret 1971/72 kan komma att förskjutas innan slutlig ställning skall tagas
till riksstatsförslaget i maj månad. Ny statistisk information och fortlöpande
analys av den ekonomiska utveckhngen förändrar kontinuerligt framtidsbilden.
Konjunkturutveckling och ekonomisk
politik i Sverige 1970. Tendenserna till överhettning i ekonomin bestod under
första halvåret 1970. Den intensifiering av högkonjunkturen som skedde under
denna period kunde enligt finansplanen väsentligen återföras till den .starka
stegringen av lagerinvesteringarna. Samtidigt försvagades handelsbalansen med
ca 900 milj. kr jämfört med andra halvåret 1969. Bakom denna försvagning låg
främst en av lageruppbyggnaden starkt uppdriven import och det förhållandet
att den betydande efterfrågan på våra exportvaror inte
FiU 1971:1 4
kunde tillgodoses fullt ut på grund av bristande
produktionskapacitet.
Konjunkturutvecklingen föranledde regeringen att efter
hand ytter-Ugare strama åt den ekonomiska politiken. För vissa kapitalvaror
.genomfördes höjningen av mervärdeskatten redan den 9 februari 1970. Statliga
industribeställningar senarelades och den 25-procentiga investeringsavgiften
på mindre angelägna byggen återinfördes. Budgeten för 1970/71 innebar vidare en
påtaghg skärpning av finanspolitiken i förhållande till föregående budgetår.
Bensin- och spritskatterna höjdes den 1 november 1970, och
mervärdeskattehöjningen för hushållskapitalvaror tidigarelades. Vid årsskiftet
1970/71 höjdes vidare den allmänna arbetsgivaravgiften från 1 % till 2 %. För
att begränsa den privata konsumtionen infördes en särkild premiering av
frivilligt banksparande av överskjutande preliminär skatt.
En kraftig kreditpolitisk åtstramning genomfördes under
loppet av 1969, och denna stramhet bibehölls under 1970. Denna inriktning av
politiken var enligt finansplanen till en början främst föranledd av hänsyn
till vår utrikesbalans men blev efter hand motiverad även av de krav som
ställdes av den inhemska konjunkturutvecklingen.
Den restriktiva ekonomiska politiken ledde till en
dämpning av den inhemska efterfrågans tillväxt och till en förbättring av den
samhällsekonomiska balansen under senare delen av år 1970. Av särskild
betydelse var den påtagliga dämpning av lagerinvesteringarna som ägde rum.
Denna bidrog i hög grad till den förstärkning av handelsbalansen som kunde
registreras under andra halvåret och till att trycket på arbetsmarknaden
lättade.
Dämpningen av efterfrågan har gällt både konsumtionen och
investeringarna. Den privata konsumtionens tillväxt stannade vid knappt 3 %.
OffentUg konsumtion steg med drygt 5 %. Bostadsinvesteringarna beräknas i
volym ha minskat med 5 % medan industrins investeringar steg med 7,5 %.
Efterfrågan pä arbetskraft var mycket stark, men under
hösten 1970 märktes en avmattning. Bristen på arbetskraft var dock vid årets
utgång stor inom delar av industrin. Löneglidningen ökade framför allt inom
industrin, där den uppgick till 7 % mot 4 % 1969.
Den ökade takt i prisstegringarna som gjorde sig gällande
mot slutet av 1969 kvarstod även under 1970. Då prisstegringen på livsmedel
under sommaren enligt finansplanen indikerade en påtaglig höjning av marginalerna
och då ytterligare prishöjningar aviserades fattade regeringen beslut om
prisstopp på vissa livsmedel från utgången av augusti. Prisstoppet gjordes
allmänt från början av oktober. Konsumentpriserna steg under årets lopp med
drygt 7 %.
I motionen nr 562 understryks att svårigheterna att
upprätthålla
FiU 1971:1 5
balansen pä de utrikes betalningarnas område sedan mitten
av 1960-talet varit ett permanent problem i den svenska ekonomin. 1 1970 års
finansplan förutspåddes att handelsbalansens underskott 1970 skulle begränsas
till 510 milj. kr. Det verkliga underskottet blev enligt motionärerna närmare 1
400 milj. kr. Trots detta kunde valutareserven öka med närmare 400 milj. kr.
till följd av förbättrad kapitalbalans och -framför allt en förbättring av
betalningsbalansens restpost från 450 milj. kr. 1969 till -I- 1 300 milj. kr.
1970. Innebörden av detta torde enligt motionärerna vara att vår valutareserv i
allt större utsträckning finansieras med kortfristiga krediter och
handelskrediter, som i väsentligt högre grad än de långfristiga krediterna är
känsliga för förändringar i kreditmarknadsläget.
Trots en mycket markant konjunkturuppgång har
betalningsbalansen kraftigt försämrats och en uttömning av valutareserven ägt
rum under
1969 och
1970 har valutareserven minskat med 34%. Bakgrunden till
denna situation är enligt motionärerna att den ekonomiska politiken
under den senaste högkonjunkturen, som vi nu tycks vara på väg ut ur,
inte varit tillräckligt stram. Den expansiva finanspoUtiken har medverkat
till en uppdriven efterfrågan under högkonjunkturen 1968 1970, vilket
fått som följd kraftiga prisstegringar, överefterfrågan på arbetskraft och
svårigheterna med bytes- och betalningsbalansen.
Motionärerna hävdar att de ekonomisk-politiska åtgärder
som vidtogs för att begränsa effekterna av det uppdrivna efterfrågeläget kom
för sent och torde ha börjat verka först när den internationella
konjunkturutvecklingen redan pekade nedåt. Även de åtgärder som aviseras i
årets finansplan för att stimulera näringslivets investeringar måste sägas
komma för sent. 1 1970 års finansplan beräknades näringslivets investeringar
öka med 10%. Moderata samlingspartiet ifrågasatte realismen i denna skattning.
Enligt försörjningsbalansen för 1970 stannade ökningen av näringslivets
investeringar också vid 3,6 %. SannoUkt har de negativa verkningarna för
näringslivet av den hårda kreditpolitiken varit väsentligt mer omfattande än
denna begränsade investeringsökning ger vid handen. Ökningen i antalet varsel
om driftsinskränkningar och antalet konkurser pekar på detta. De
sysselsättningssvårigheter som särskilt mot slutet av
1970 uppstod
i skogslänen gör enligt motionärerna att det inte synes
osannolikt att den hårda kreditpolitiken också bidragit till att accentuera
den regionala obalansen i den svenska ekonomin.
1 motionen nr 565 hävdas att den ekonomiska politik
regeringen förordar i årets finansplan måste ses mot bakgrund av de två senaste
årens ekonomiska utveckhng. I vissa avseenden har denna varit gynnsam, t. ex.
vad gäller sysselsättningen. Men på några för framtiden väsentliga områden har
regeringen misslyckats att infria sina egna målsättningar. Det gäller framför
allt bytesbalansen, industriinvesteringarna och infla-
FiU 1971:1 6
tionsutvecklingen.
Det är enligt motionärerna givet att denna utveckling
delvis återfaller på faktorer, som ligger utanför statsmakternas förmåga att
påverka. Men regeringen kan hkväl inte undgå ansvar för att
stabiliseringspolitiken förts med otillräcklig kraft. Motionärerna konstaterar
med beklagande att finansministern underlåtit att i tid inkalla en
stabiliseringspolitisk konferens av det slag de tidigare föreslog. I det skede,
som de pågående avtalsförhandhngarna befinner sig i just nu, kan en sådan
konferens inte med framgång fylla sina uppgifter. Under år 1970 framförde
centerpartiet och folkpartiet ett erbjudande till regeringen att stödja en
stramare finanspolitik samt åtgärder för att stimulera det enskilda sparandet.
Regeringen satte emellertid sin lit enbart tUl den hårda kreditpoUtiken. Denna
fick, menar motionärerna, för länge ensam bära upp stabUiserings-pohtiken,
vilket påtagUgt hämmade den förväntade och av alla önskade uppgången av
industriinvesteringarna.
Jämförelser mellan 1969 och 1970
som enbart baseras på nationalbudgetens årssiffror ger enligt utskottets
uppfattning inte någon tillfredsställande bild av den omsvängning i den
svenska ekonomiska utvecklingen som inträffade under loppet av 1970. Som
framhållits i finansplanen var denna omsvängning särskilt markerad när det
gällde utrikeshandeln och betalningsbalansen. Den statistik som numera
offentliggjorts beträffande utrikeshandelns utfall under december 1970 visar
att omslaget i handelsbalansen under 1970 var starkare än som anges i
finansplan och preliminär nationalbudget. Frän ett underskott pä ca 1 450 milj.
kr. under första halvåret svängde handelsbalansen till ett överskott på ca 300
milj. kr. under andra halvåret. För hela året blev underskottet därmed ca 1 150
milj. kr. mot i finansplanen beräknade 1 370 milj. kr. Till omsvängningen i
handelsbalansen under andra halvåret 1970 bidrog förutom fortsatt god
efterfrågan på våra exportvaror utomlands -framför allt den stramare ekonomiska
politiken och den nerdämpade inhemska konjunkturen.
Andra viktiga inslag i fjolårets betalningsbalansbild är
den fortsatta försämringen i tjänstebalansen med utlandet och det kraftiga
omslaget i positiv riktning på kapitalbalansen. Som framgår av riksbankens
förvaltningsberättelse (s. 31) svängde kapitalbalansen från ett kapitalutflöde
1969 på ca 200 milj. kr. till ett kapitalinflöde på närmare 800 milj. kr. 1970.
Restposten, som i betydande utsträckning påverkas av förändringar i de korta
kommersiella krediterna, visade en ännu större omsvängning från i runt tal
450 milj. kr. till + 1 550 milj. kr. Valutareserven ökade enligt de definitiva
siffrorna med närmare 400 milj. kr. efter att ha minskat med ca 1 850 milj. kr.
året innan. Detta visar enligt utskottet att den strama kreditpolitiken nådde
ett av sina huvudsyften.
FiU 1971:1 7
Vissa statistiska indikationer, som
framkommit sedan finansplanen skrevs, tyder såvitt utskottet kan bedöma på att
konjunkturdämpningen kan komma att bli mer markerad. Enligt
konjunkturbarometern mattades tillväxttakten i den svenska industriproduktionen
betydligt under fjärde kvartalet 1970, något som främst torde bero på vikande
efterfrågan och inte på otillräcklig kapacitet. Trots minskning i orderingången
är orderstockarna fortfarande mycket stora inom verkstadsindustrin, men inom
övriga industrier bedöms orderläget med vissa undantag som svagt. För
innevarande kvartal väntas orderingången minska i praktiskt taget samtliga
branscher. Speciellt gäller detta verkstadsindustrins hemma marknadsorder.
Även på arbetsmarknaden har effekten av
konjunkturdämpningen gjort sig gällande. En indikation härpå är att antalet
obesatta platser vid arbetsförmedhngarna i mitten av januari i år var ca 45
000, vilket innebar en nedgång från toppläget i maj i fjol med ca 25 000 eller
36 % (båda siffrorna säsongrensade). Och antalet anmälda arbetslösa var i
januari i är 58 000 eller 11 000 flera än vid samma tidpunkt i fjol. Enligt
arbetskraftsundersökningen i januari har arbetslösheten också ökat.
Mot denna bakgrund finner utskottet det välbetänkt att
riksbanken i december 1970 inledde förhandlingar med affärsbankerna om en
försiktig uppmjukning i sin starkt restriktiva kreditpolitik. Som framgår av
riksbankens förvaltningsberättelse för 1970 (s. 9) bedömde riksbanken läget så
att en viss selektiv ökning av affärsbankernas utlåning borde kunna genomföras
för att skapa förutsättningar för ett ökat bidrag till finansieringen av
industrins investeringar. I den uppgörelse om riktlinjerna för kreditpolitiken
under 1971, som träffades med bankföreningens medlemmar, gick riksbanken med på
att slopa det utlåningstak, som tidigare gällt för all annan utlåning än
bostadskrediter, men samtidigt nåddes enighet om att den ökade friheten i
bankernas utläningspolitik skulle utnyttjas för krediter avsedda att finansiera
industrins investeringsverksamhet. För övriga sektorer och ändamål skulle
kreditgivningen även i fortsättningen vara starkt restriktiv. I högsta grad
skulle detta gälla alla former av konsumtionskredit.
Den ekonomiska politiken 1971.
Enligt finansplanen är de centrala målen för den ekonomiska politiken 1971
givna: full sysselsättnmg, fortsatt hög tillväxttakt, jämnare inkomstfördehiing
samt bättre regional balans. Härtill kommer kravet på stabilisering av
prisnivån. I finansplanen understryks också att behovet att återställa
utrikesbalansen ställer två ofrånkomliga krav på den ekonomiska politiken. För
det första måste resursinriktningen förskjutas mot avsättning av en större
andel varor och tjänster utomlands och lägre tillväxttakt i förbrukningen inom
landet. För det andra måste en hög investeringsverksamhet upprätthållas inom
FiU 1971:1 8
industrin. Samtidigt är det nödvändigt att pressa ned
takten i pris- och kostnadsstegringarna.
1 motionen lu- 562 betonas att den ekonomiska politikens
mål är beroende av varandra. Hög tillväxttakt i ekonomin och full
sysselsättning förutsätter enligt motionärerna stabilt penningvärde och balans
i de utrikes betalningarna. Stigande välstånd kräver vidare ett effektivt
resursutnyttjande, vilket i sin tur förutsätter en effektiv avvägning mellan
poUtiska mål såsom ekonomisk utjämning mellan olika medborgargrup-per eller
tillhandahållande av det allmännas tjänster ä ena sidan och å andra sidan
långsiktiga tUlväxtmål. Ju större del av de tiUgänghga resurserna som i dag
används för privat eller offentHg konsumtion, desto långsammare kommer
resurserna att växa. Det konstateras i motionen att det stora beroende av
internationellt utbyte av varor och tjänster som präglar den svenska ekonomin
begränsar de marginaler inom vilka avvägningar kan göras mellan konsumtion och
investeringar.
I motionen nr 565 framhålls att den allmänna inriktningen
av den ekonomiska politiken, sådan den redovisas i finansplanen, ligger i linje
med de krav som centerpartiet och folkpartiet tidigare ställt. Motionärerna
noterar också med tillfredsställelse att regeringen nu för första gången för
fram regional balans som ett övergripande mål för den ekonomiska pohtiken. Om
de i finansplanen uppställda målen för produktion, priser, sysselsättning och
förbättring av bytesbalansen skall kunna uppnås är enligt motionärernas mening
främst avhängigt av möjligheterna att uppnå den beräknade investeringsökningen
inom industrin.
EnUgt utskottets uppfattning råder i stort sett
principiell enighet när det gäUer de allmänna målen för den ekonomiska
politiken i vårt land. Det man har olika meningar om är avvägningar på
marginalen och framför aUt vUka medel som skall användas för att nå de
uppställda målen. EnUgt utskottets uppfattning är ett återställande av den utrikes
balansen ett primärt krav. Våra möjUgheter att realisera de mål vi satt upp för
den ekonomiska utvecklingen är ytterst beroende av att balansen i de utrikes
betalningarna återställs. Utskottet återkommer till denna problematik i det
följande.
Konjunkturbedömningen. Av
utomordenthg betydelse för varje ställningstagande till den framlagda budgeten
och det ekonomisk-poUtiska handlingsprogram som framläggs i finansplanen är
givetvis bedömningen av den framtida konjunkturutvecklingen i Sverige. I finansplanen
konstateras härom att det står klart att kulmen i högkonjunkturen nu passerats.
Enligt departementschefen går vi 1971 in i ett lugnare konjunkturförlopp. Det
är dock inte fråga om någon kraftigare konjunk-turavmattning utan utveckhngen
präglas fortfarande av aktivitet på hög
FiU 1971:1 9
nivå. I den preUminära försörjningsbalansen räknas med en
ökning av bruttonationalprodukten mellan 1970 och 1971 med ca 3 %.
I motionen nr 562 understryks att en rad faktorer
samverkar till att försvåra bedömningen av den ekonomiska utvecklingen under
1971. EnUgt motionärerna torde den stabilisering av den internationella och
inhemska konjunkturen som kunde noteras under senare hälften av 1970 komma att
bestå åtminstone under de första månaderna 1971. Men motionärerna pekar också
på några svaga punkter i konjunkturbilden, bl. a. en viss tendens till att i
ökad utsträckning annuUera gjorda beställningar och den senaste tidens
utveckling på arbetsmarknaden, som redan berörts i föregående avsnitt av
utskottets yttrande. I stort sett synes motionärerna dela departementschefens
uppfattning om den sannoUka konjunkturutveckUngen under resten av 1971. På
vissa punkter ifrågasätter de emeUertid reaUsmen i hans bedömning, bl. a. när
det gäUer möjUgheten att förverkUga den förbättring av handelsbalansen, som
förutses i finansplanen.
I motionen nr 565 framhäUs bl. a. att meningarna bland
experterna om det konjunkturförlopp, som kan vara mest sannolikt senare under
1971 och 1972, trots aUt är delade. Resultatet av nu pågående avtalsrörelse och
dess effekt på budgeten och den ekonomiska utveckUngen kan ännu inte bedömas
med någon säkerhet. Motionärerna vill därför avvakta med ett slutgiltigt
ställningstagande till avvägningen av den ekonomiska poUtiken till dess
avtalsrörelsens resultat kan överblickas och ytterUgare bedömningsunderlag
presenteras i kompletteringspropositionen.
Utskottet har inte funnit anledning att i något väsentligt
avseende ifrågasätta den prognos rörande den fortsatta ekonomiska utvecklingen
i Sverige som lagts tiU grund för utformningen av den nu framlagda budgeten och
finansplanen. Den nu pågående konjunkturdämpningen kan bU relativt begränsad
och av kort varaktighet samt under nästa budgetår följas av hög ekonomisk aktivitet
och förnyad press på resurserna. Utskottet vUl emellertid understryka den
osäkerhet som häftar vid varje framtidsbedömning som sträcker sig så långt fram
i tiden som tiU slutet av nästa budgetår en period på närmare 1 1/2 år. Det
är möjUgt att utvecklingen kan bU en annan. I detta sammanhang vill utskottet
peka på de alternativa utvecklingsförlopp, som behandlas på s. 19 1 den till
finansplanen fogade preUminära nationalbudgeten. Resonemanget är där knutet
till den prognos över bytesbalansen, som gjorts för försörjningsbalansen 1971.
Central betydelse tUlmäts den fortsatta konjunkturutvecklingen i Västeuropa.
Skulle avmattningstendenserna inom konjunktur- och lagerutveckUngen i
Västeuropa ha underskattats i prognosen är det enligt nationalbudgeten möjligt
att det positiva utslaget pä bytesbalansen bUr mer begränsat, samtidigt som
sysselsättningsläget
FiU 1971:1 10
inom Sverige kan komma att påverkas ogynnsamt av en förhållandevis
svagare utveckling av exporten. Även gynnsammare utveckUngsalternativ anses
emeUertid tänkbara. Om den västeuropeiska konjunkturen andra halvåret 1971
behåUer sin styrka eUer rent av visar uppsvingstendenser skuUe en ännu
kraftigare tillväxt av den svenska exporten än de 8 1 /2 % som beräknas i den
preUminära nationalbudgeten kunna emotses. En sådan utveckling skulle enligt
nationalbudgeten bryta en eventueU stagnation inom den svenska ekonomin under
andra halvåret 1971.
Man kan enUgt utskottets mening inte bortse från den
möjUghet tUl svagare konjunkturutveckling i Västeuropa som nationalbudgeten
pekat på. Om de tendenser tUl konjunkturdämpning, som där föreUgger på vissa
områden inte minst i Västtyskland skulle förstärkas, kan detta inte undgå
att återverka på den svenska ekonomin. Utskottet återkommer senare tUl de krav
på vår konjunkturberedskap, som sammanhänger med att det enUgt utskottets
bedörrming kan föreUgga en viss risk för att vi under 1971 kommer att påverkas
av konjunkturdämpande tendenser i större utsträckning än vad man räknat med i
finansplanen.
Finanspolitiken. Utgående från de
mål som tidigare behandlats och den bedömning av konjunkturutveckUngen, som nu
relaterats, har årets budgetförslag utformats med sikte på att uppnå den
åtstramning, som bedömts som nödvändig. Utgifternas expansion har håUits
tUlbaka och upplåningsbehovet har begränsats i förhåUande tUl det nu löpande
budgetåret. För att möjUggöra detta har enUgt departementschefen en mycket restriktiv
prövning av utgiftsbehoven varit ofrånkomlig. De av 1970 års höstriksdag
beslutade inkomstförstärkningarna i form av höjda skatter på bensin, sprit, vin
m. m. samt höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften hade samma syfte, d.
v. s. att åstadkomma en av aUa efterlyst förstärkning av finanspoUtiken. Någon
ytterUgare inkomstförstärkning har departementschefen i dagens läge inte
bedömt vara erforderUg. Därvid har bortsetts från den aviserade skatt på
annonser, som i finansplanen främst motiverats av behovet att förstärka
presstödet.
En sammanfattande indikation på den finanspolitiska
åtstramningen ges av budgetsaldots utveckUng. För budgetåret 1969/70 uppgick
detta saldo tUl 3.8 miljarder kr. För löpande budgetår beräknas det i
finansplanen till -1.3 miljarder kr och för budgetåret 1971/72 tUl -0.2
miljarder kr. Det understryks att den utgtftsberäkning som Ugger bakom de två
sista saldona fortfarande är osäker, bl. a. därför att några belopp för höjda
löner under 1971 för de statsanstäUda inte kunnat tas in i kalkylerna. Statens
finansieUa sparande budgetsaldot beräknat med bortseende från finansieUa
transaktioner av typen utlåning uppgick budgetåret 1969/70 tUl knappt en halv
miljard kr. EnUgt finansplanen beräknas detta sparande stiga tUl ca 3.3
miljarder kr budgetåret 1970/71
FiU 1971:1 11
och till ca 4.6 miljarder kr. under nästa budgetår. Den
statliga konsumtionen beräknas stiga med endast 2% meUan åren 1970 och 1971.
I motionen nr 562 ifrågasätts den nu framlagda budgetens
stramhet. Med hänsyn tUl kommande löneökningar för de statsanställda och
eventueUt tUlkommande utgifter på tUläggsstat synes enligt motionärerna trots
att även statsinkomsterna kan komma att stiga sannolikt att budgetunderskottet
budgetåret 1971/72 blir av storleksordningen en miljard kr. De erinrar också om
att statsutgifterna enligt riksstatsförslaget för budgetåret 1971/72 är 5.3
miljarder kr eller 11.5% högre än i riksstaten för budgetåret 1970/71. En sådan
jämförelse ger enligt motionärerna inte vid handen, att återhållsamheten i
fråga om de statliga utgifternas ökning under det kommande budgetåret varit
anmärkningsvärd.
Motionärerna understryker att de ekonomiska problem, som
Sverige i dag har att brottas med, i främsta rummet är långsiktiga problem med
struktureU bakgrund. Den offentliga sektorns omfattning och snabba expansion
och det höga skattetrycket i vårt land gör att konsumenten/ skattebetalaren
söker vidta försvarsåtgärder för att bibehålla sina konsum-tionsmöjUgheter och
åstadkomma en rimUg tillväxt av sina disponibla inkomster. Detta kan han göra
på oUka vägar, bl. a. genom att förhandla sig till höjda löner, genom
lönegUdning eUer genom att minska sitt personUga sparande. Följden av dessa
oUka motåtgärder blir att statsmakterna får det aUt svårare att genom
finanspolitiska åtgärder uppnå en eftersträvad dämpning av den privata
konsumtionen.
Utskottet är inte främmande för att kompensationstänkande
och kompensationsmekanismer av det slag som motionärerna berört spelar en roU i
dagens Sverige. Såväl lönekrav som enskilt sparande påverkas av beskattningen.
Vissa löntagargrupper utgår vid formulerandet av sina lönekrav från »lön efter
skatt» och ser främst tUl sina privata konsum-tionsmöjUgheter men känner mindre
ansvar för den gemensamma konsumtionen. EnUgt utskottets mening skärper
företeelser av detta slag ytterUgare kraven på finanspoUtiken i dagens Sverige.
Utformningen av årets budgetförslag fyller enligt
utskottets mening de laav på stramhet, som erfordras mot bakgrund av den
konjunkturbild för budgetåret 1971/72 som för närvarande föreUgger. Över huvud
taget förefaUer det att råda en utbredd enighet om önskvärdheten av en
restriktiv budgetpoUtik. Endast härigenom kan man enligt utskottets mening
åstadkomma den omfördelning av resurser som behövs för att återstäUa den
svenska ekonomins yttre jämvikt. En stramare finanspolitik skapar också mer
utrymme för lättnader inom kreditpoUtiken avsedda att möjUggöra ökade
investeringar på det industrieUa området.
FiU 1971:1 12
Kreditpolitiken och näringslivets
investeringar. Den lättnad, som enUgt finansplanen bör åstadkommas på
kreditmarknaden, bör i första hand komma den från valutasynpunkt helt avgörande
industriella sektorn tUl del för att därmed åstadkomma ökade investeringar och
ökad produktion. Den offentUga sektorn tvingas i konsekvens härmed under en
övergångstid tUl en viss återhållsamhet.
För att säkerställa den eftersträvade
investeringsuppgången bör lättnader på kreditmarknaden för industrins del
stödjas av andra åtgärder ägnade att stimulera investeringsviljan.
Departementschefen anser sålunda motiverat att genom medgivande av särskilt
investeringsavdrag om 10 % stimulera företagen att öka sina investeringar i
maskiner och inventarier under 1971. Med hänsyn till konjunkturläget anser han
det emellertid inte motiverat att frisläppa investeringsfonderna. Däremot bör
dessa hksom hittills kunna användas i lokaliserings-och regionalpolitiskt
syfte.
Finansplanen berör även andra åtgärder avsedda att
förbättra de finansieUa förutsättningarna för företagens långsiktiga
investeringsplanering. Sålunda förutsätts att Sveriges Investeringsbank under
1971 tUlåts att öka sitt bidrag till näringsUvets investeringar i samma takt
som under tidigare år. Departementschefen förutsätter även att AB
Industrikredit och AB Företagskredit får möjUgheter att öka sin utlåning i
samma kraftiga takt som under 1970.
I detta sammanhang tar departementschefen också upp frågan
om organiserad kapitalimport från utlandet, en fråga som han redan berörde i
kompletteringspropositionen tUl fjolårets riksdag. Syftet med en sådan
upplåning måste vara att den kommer den industrieUa uppbyggnaden tiU godo. En
upplåning utomlands av Investeringsbanken utgör ett led i dessa strävanden.
Även industriföretag bör enligt hans mening beredas möjUghet till långfristig
upplåning utomlands. Företagen bör då kunna visa preciserade och från
bytesbalans- och valutasynpunkt angelägna investeringsplaner. Storleken av upplåningen
utomlands får vid varje tUlfälle bedömas med hänsyn tiU tillgången på reala
resurser och samhällsekonomiskt utrymme.
I motionen nr 562 ifrågasätts realismen i finansplanens
bedömning att en 12-procentig ökning av industrins investeringar kan komma tUl
stånd i år. Såväl förhåUandena på kreditmarknaden som näringsUvets neddragna
Ukviditet kan enligt motionärerna komma att verka återhåUande på
investeringsaktiviteten, samtidigt som det vikande konjunkturläget gör
näringsUvet mindre benäget att investera. Motionärerna hemställer att
omedelbara åtgärder vidtas för att åstadkomma en lättnad på kreditmarknaden.
Motionärerna förordar också en breddning och aktivering av aktiemarknaden samt
ett avskaffande av emissionskontrollen pä obligationsmarknaden. Det kösystem
som kontrollen lett tiU anser motionärerna minska sannolikheten för att
tUlgängUgt kapital leds tiU de mest räntabla projekten.
FiU 1971:1 13
I motionen nr 565 hävdas att den
tidigare berörda överenskommelsen mellan riksbanken och affärsbankerna om ökad
kreditgivning tUl industrin kommer för sent och att lättnaden på
kreditmarknaden är otiUräcklig för att ge nödvändigt utrymme för de planerade
industrunves-teringarna. Såväl ett ökat frisläpp av investeringsfondsmedel
utanför storstadsregionerna som särskilda åtgärder för att ge de mindre och
medelstora företagen del av det ökade kreditutrymmet är enUgt motionärerna
påkaUade. En ytterUgare positiv stimulansåtgärd skuUe vara att bidra tUl en
sänkning av företagens kreditkostnader.
Utskottet vUl tiU en början understryka att investeringar
tar tid och först småningom resulterar i ökad produktion. Det är därför, som
också framhålls i finansplanen, angeläget att utbyggnaden av den på export eUer
importersättning inriktade produktionsapparaten kommer tiU stånd utan dröjsmål.
För att möjUggöra denna utbyggnad krävs en ökad kreditgivning tUl industrin.
På denna punkt liksom i fråga om finanspolitikens allmänna inriktning
förefaUer det att i princip råda utbredd enighet.
Ett betydelsefuUt steg mot en lättare kreditpolitik har
enligt utskottet tagits genom riksbankens och affärsbankernas överenskommelse
om slopandet av utlåningstaket för »övrig» utlåning och nya riktlinjer för
kreditpoUtiken under 1971. TUlsammans med det aviserade särskilda 10-procentiga
investeringsavdraget på maskiner och inventarier bör denna överenskommelse
enUgt utskottets mening skapa förutsättningar för en avsevärd uppgång i
investeringsaktiviteten inom industrin under innevarande år.
EnUgt utskottets mening är det ett aUmänt intresse att
industrin under 1971 utnyttjar föreUggande möjligheter tiU en utbyggnad av
produktionskapaciteten. Det bör också Ugga i industriföretagens eget intresse
att försöka förskjuta sin investeringsaktivitet tUl tidsperioder, då produktionsresurserna
är mindre hårt ansträngda och takten i pris- och kostnadsutveckUngen därmed i
regel blir lugnare. Rimligen bör en sådan period Ugga framför oss.
I detta sammanhang vUl utskottet understryka att ökade
industrunves-teringar självfaUet också förutsätter insatser av annat slag för
att effektivt kunna utnyttjas. Sambandet meUan industriutbyggnad och behovet av
bostadsbyggande på de orter där expansionen sker är välbekant. Av vikt är också
de regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan mobUisera
tidigare outnyttjade resurser av arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildning för
nytillträdande grupper och omskolning av arbetskraft spelar härvid en stor roU.
Det finns också ett klart samband mellan den senaste tidens starka ökning av
antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor under 1970 ca 50 000 och samhällets
insatser för att förbättra barntUlsynen.
Insatser
av de slag som nu senast berörts innebär ökade resursanspråk
FiU 1971:1 14
inom den offentliga sektorn. Det råder enligt utskottets
mening ingen motsättning meUan dem och önskemålet att öka
industrunvesteringarna. Båda slagen av åtgärder är Uka viktiga för att lägga en
grund för den framtida produktionsökningen.
Utskottet anser Uksom departementschefen att det inte är
motiverat att nu frisläppa investeringsfonderna men att man däremot bör
fortsätta att använda dem i lokaUserings- och regionalpolitiskt syfte. Inte
heUer har utskottet någon erinran mot att Investeringsbanken och AB Industrikredit
samt AB Företagskredit får möjUghet att öka sin utlåning på sätt som
föreslagits i finansplanen.
I anledning av vad som anförts i motionen nr 562 om
emissionskon-troU viU utskottet erinra om att emissionskontrollen syftar tUl
att dels möjUggöra en kontroU av ränteutveckUngen på kapitalmarknaden, dels
möjliggöra en prioritering av kreditbehov varom riksdagen själv fattar beslut.
Dessa motiv äger aUtjämt giltighet. På en kapitalmarknad där efterfrågan är större
än tillgången uppstår om man inte är beredd godta en besvärande räntegUdning
- med nödvändighet en köbildning. Det synes utskottet mest förnuftigt att
fullmäktige i riksbanken bär det yttersta ansvaret för köordningen snarare än
varje enskilt kreditinstitut. Inte heUer i övrigt bör vad motionärerna anfört i
fråga om styrning av eUer åtgärder i övrigt på kreditmarknaden föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Frågan om organiserad kapitaUmport från utlandet kommer
utskottet att behandla i följande avsnitt.
Den yttre balansbristen. Den
bristande balansen i utrikesbetalningarna och nödvändigheten av att återstäUa
denna balans är ett ledmotiv i årets finansplan. På sikt är vår politik för
full sysselsättning och rättvis inkomstfördelning liksom möjligheterna att
bistå de fattiga länderna enUgt departementschefen beroende av att balansen i
utrikesbetalningarna återställs.
Också i motionerna nr 562 och nr 565 understryks vikten av
en förstärkning av den svaga handels- och bytesbalansen. I motionen nr 562
pekas dessutom på det motsatsförhållande som på kort sikt uppstår mellan kravet
på en mer betydande lättnad på kreditmarknaden och på ett frisläppande av
investeringsfonderna å ena sidan och å andra sidan behovet av en ekonomisk
politik, som primärt vill försvara den svenska kronan och stärka
betalningsbalansen. På längre sikt är emeUertid en ökning av näringsUvets
investeringar enligt motionärerna den enda framkomliga vägen att komma tUl rätta
med vårt betalningsbalansproblem. För att klara de ökade investeringarna utan
en uttömning av valutareserven måste därför en ökad upplåning utomlands komma
tUl stånd. Härvid finns det enligt motionärerna ingen anledning att som
FiU 1971:1 15
finansplanen
antyder Investeringsbanken skulle särskUt favoriseras utan affärsbankerna
måste få samma möjligheter som denna tUl utländsk upplåning.
I
likhet med departementschefen anser utskottet att den yttre balansbristen i
första hand måste hävas genom en inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken som underlättar den produktionsökning och resursfördelning som krävs
i sammanhanget. FinanspoUtikens åtstramning och den selektiva lättnaden för i
första hand industrins kreditförsörjning måste, som framgått av det föregående,
vara huvudmedlen. Därutöver kan emeUertid enligt utskottets mening mer
specifika åtgärder också vara påkaUade.
Utskottet
delar sålunda departementschefens uppfattning att en viss kapitaUmport i mer
orgaiuserade former bör komma tUl stånd, en kapitaUmport som kommer den
industrieUa utbyggnaden tUl godo. Utskottet viU emeUertid starkt understryka
departementschefens påpekande att storleken av upplåningen utomlands vid varje
tiUfäUe måste bedömas med hänsyn tiU tUlgången på reala resurser och
samhällsekonomiskt utrymme. Risk kan annars föreUgga att nya överhettningstendenser
uppstår. Beträffande formerna för denna industrieUa upplåning anser utskottet
att Investeringsbanken och vissa industriföretag med från valutasynpunkt
angelägna investeringsplaner bör ifrågakomma som låntagare.
En
annan specifik åtgärd mot den yttre balansbristen, som föreslagits i den
aUmänna debatten, är någon form av beskattning på turistresor. Denna fråga
berörs i motionen nr 562, där man pekar på den preliminära nationalbudgetens
konstaterande att turistbyråer och charterflyg i Sverige hade en dåUg säsong
1970 trots att underskottet i turistbalansen detta år ökade kraftigt. Liksom
departementschefen anser motionärerna att denna ökning i huvudsak måste
förklaras av andra faktorer, bl. a. den ökade invandringen tiU Sverige och
immigranternas överförande av medel tiU sina hemländer. Motionärerna drar därav
slutsatsen att en skatt på turistresor även om en sådan kunde göras effektiv
sannolikt blott i begränsad utsträckning skulle förmå avsakta ökningen i
»turistunderskottet».
I
och för sig kan enligt utskottet skäl anföras för att utlandsturism belastas med
skatter och avgifter i samma omfattning som övrig - även helt oundgängUg
konsumtion. Denna synpunkt har fått ökad tyngd efter mervärdeskattens höjning
tUl 15 % från årssldftet. Samtidigt är utskottet medvetet om de mycket stora
svårigheter som möter när man i praktiken skaU skapa en effektiv kontroll av en
skatt på utlandsturismen. En sådan beskattning torde också förutsätta en
gemensam överenskommelse meUan de nordiska länderna om en enhetUg utformning.
Dessa frågor har tidigare behandlats i bevUlrungsutskottets
betänkande
FiU 1971:1 16
1970:15, där motioner i ärendet avstyrkts. Även i år
förekommer sädana motioner. Dessa har remitterats tUl skatteutskottet, vUket
enligt vad finansutskottet inhämtat har för avsikt att behandla dem under
riksdagens höstsession.
En annan post som fått och som kommer att få successivt
ökad betydelse i betalningsbalanssammanhang är det offentliga biståndet tiU
u-länderna. Riksdagen har här antagit en plan enligt vUken detta bistånd
budgetåret 1974/75 skaU uppgå tiU 1 % av bruttonationalprodukten. Utskottet
noterar med tiUfredsställelse att i Unje med denna plan i årets
statsverksproposition har föreslagits en ökning av anslagen för interna-tioneUt
utvecklingsbistånd med 200 milj. kr. eller 25 %. Enligt utskottets mening är
detta förenligt med strävandena att förbättra den svenska betalningsbalansen.
Den nödvändiga förbättringen av vår yttre balans bör som departementschefen
framhåller åstadkommas på varusidan genom ökad export.
Stabiliseringskonferens m. m. 1
fråga om mer aUmänna och långsiktiga synpunkter på resursfördelningen i
samhället har i motionen nr 562 begärts dels att en parlamentarisk utredning
tUlsätts med uppgift att genomgå det aUmännas utgiftsprogram samt föreslå
åtgärder i syfte att begränsa den offentUga sektorns expansion och öka dess
effektivitet, dels att Kungl. Maj :t måtte inbjuda representanter för regering,
demokratiska oppositionspartier och arbetsmarknadens parter tUl överläggningar
om den ekonomiska politiken.
I motionen nr 565 beklagar motionärerna att en
stabiliseringspolitisk konferens inte inkaUats tidigare. Samtidigt konstateras
att en sådan konferens i nuvarande skede av avtalsförhandlingarna inte med
framgång kan fyUa sitt syfte. I stäUet anhåller samma motionärer i motionen nr
566 om en utredning beträffande inrättande av ett ekonomiskt-socialt råd med
företrädare för regering och opposition, arbetsmarknadens parter och
näringsUvets organisationer samt ekonomisk expertis med uppgift att belysa de
samhäUsekonomiska problemen samt att förbereda stabUiseringspoUtiska
konferenser.
I motionen nr 566 hemstäUs vidare att en parlamentarisk
utredning tUlsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för en ekonomisk
planering. Planeringen skaU enUgt motionärerna innefatta väl underbyggda prognoser,
klarlägga olika handUngsalternativ samt främja en samordning av oUka offentUga
åtgärder respektive av den statUga och icke-statUga sektorns handlande. Som
viktiga inslag i planeringen nämns rambudget, arbetskraftsbudget, utbyggd
regionalplanering och alternativ planering. I motionen begärs vidare en
parlamentarisk utredning för översyn av statens uppgifter i syfte att främja
kostnadsbesparingar.
I fråga om
kravet i motionen nr 562 på överläggningar i särskUd
FiU 1971:1 17
Ordning om den ekonomiska politiken respektive anhållan i
motionen nr 566 om utredning rörande inrättande av ett ekonomiskt-socialt råd
för att förbereda stabiUseringspolitiska konferenser finner utskottet att det
knappast saknas möjUgheter att aktuaUsera stabUiseringspoUtiska frågeställningar
inom ramen för de institutioner som redan finns. Det ekonomiska planeringsrådet
är ett sådant forum. Riksdagens egen behandUng i utskott och kammare av finansplan
och reviderad finansplan ger också möjUgheter tUl dryftande av de
stabiUseringspolitiska problemen. En särskUt grundUg genomlysning av dessa
frågestäUningar torde erbjudas i samband med årets kompletteringsproposition,
vilken väntas ge en samlad bedömning av 1970 års långtidsutredning och
remissyttrandena häröver. Som nämnts yrkar inte heUer förslagsstäUarna i
motionerna m- 565 och nr 566 pä stabUiseringspolitisk konferens i nuläget. Mot
denna bakgrund finner utskottet att motionärernas krav i dessa punkter bör
avslås.
De i motionerna aktuaUserade kraven på en parlamentarisk
besparings-och rationaUseringsutredning för den offentUga sektorn respektive en
parlamentarisk utredning för att utarbeta riktlinjer för den ekonomiska
planeringen avser utskottet att behandla senare under sessionen.
Konjunkturberedskap. Som betonats i
det tidigare avsnittet om konjunkturbedömningen rymmer utsikterna för den
fortsatta konjunkturutveckUngen många ovissa drag. I finansplanen framhålls
att en hög beredskap kommer att upprätthåUas för att möta de påfrestningar som
skuUe kunna uppstå om den internationeUa konjunkturen utvecklas svagare än som
förutsatts i finansplanen. En poUtik syftande tUl en genereU
efterfrågeexpansion är härvid inte tUlrådlig utan vi bör i stället arbeta med i
tid och rum avgränsade insatser. Kapacitet föreUgger för en betydande expansion
av de sysselsättningspolitiska insatserna.
I motionen nr 565 påtalas den branschvis och
näringsgeografiskt spUttrade konjunkturbUden. Nuvarande aUmänna ekonomiska läge
anses motivera vissa ytterUgare stimulanser av investeringar och
sysselsättning. Dessa har berörts i det föregående. Ytterligare
ställningstaganden bör anstå tiU kompletteringspropositionen. Motionärerna
betonar vikten av en skärpt konjunkturberedskap. OUka åtgärder måste planeras
för att snabbt kunna vidtas i skUda lägen.
EnUgt utskottets mening bör genereUa stimulansåtgärder
undvikas tUls klara indikationer föreUgger på att ett realekonomiskt utrymme
föreUgger för en expansion och att detta utrymme inte är tiUfälUgt. Mot
bakgrunden av föreUggande utsikter för den internationeUa konjunkturen måste
därför selektiva och avgränsade insatser som inte binder det långsiktiga
handlandet få förtur. Den arbetsmarknadspoUtiska planeringen bör intensifieras
med tonvikt på snabb aktion om en sådan bUr
2 Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 1
FiU 1971:1 18
aktueU. UtveckUngen på arbetsmarknaden bör följas med
största uppmärksamhet.
Sammanfattning. I finansplanen sägs
klart ifrån att den gynnsamma prognos för produktion och sysselsättning som
lagts fram för år 1971 står och faUer med förutsättningen att de nu pågående
lönerörelserna resulterar i en uppgörelse som är förenlig med stabil
samhäUsekonomi.
Utskottet delar denna bedömning och vUl för sin del
konstatera att en förbättring av balansen i våra utrikesbetalningar är en
allmänt accepterad målsättning som ligger tUl grund för den ekonomiska
poUtikens utformning under år 1971. Förbättringen kan endast åstadkommas genom
att utveckUngen av den inhemska efterfrågan håUs under kontroU, samtidigt som
kostnaderna utvecklas inom sådana gränser att en fortsatt kraftig exportökning
kan komma tUl stånd. Skuldsättning i utlandet kan endast ge tillfälUg lindring.
På längre sikt måste bytesbalansen varaktigt förbättras för att ge utrymme för
önskad handUngsfrihet i den ekonomiska poUtiken.
Sverige är som följd av sin stora utrikeshandel i relation
tUl den totala produktionen med nödvändighet starkt beroende av politik och
ekonomi i andra länder. De ambitiösa mål för bl. a. sysselsättning och
inkomstutjämning som vi satt upp för oss kan i sig innebära tendenser tiU
tUlfälUga spänningar i ekonomin i det kortsiktiga perspektivet. Desto viktigare
är det då med en ekonomisk poUtik som långsiktigt skapar utrymme för en
självständig avvägning av de ekonomisk-politiska medlen.
Som konstaterats i det föregående innebär den i
propositionen föreslagna finanspolitiken en betydande åtstramning av statens
egen efterfrågan i vad avser den statUga konsumtionen. DärtUl kommer att den
StatUga efterfrågeökningen i första hand kan härledas tUl områden, främst
arbetsmarknadspoUtiken som är en oundgängUg del av en resursskapande poUtik.
Den betydande ökningen av statens investeringar avser i första hand att öka affärsverkens
produktion av elkraft och kommunikationstjänster, vUket är en av
förutsättningarna för näringsUvets utveckling.
Såsom tidigare framhålUts kan budgetunderskottet för
budgetåret 1971/72 väntas öka inte obetydUgt som följd av höjda
statstjänarlöner. Därutöver tillkommer regelmässigt på tiUäggsstat vissa
utgifter. Detta inskärper nödvändigheten av att riksdagens utgiftspröviung sker
under beaktande av behovet av en stram finanspolitik och mot bakgrunden av de
krav på den ekonomiska politiken, som ett återställande av utrikesbalansen
stäUer.
Om det Ukväl vid en samlad bedömning av riksdagens
behandling av riksstatsförslaget visar sig att besluten innebär en försvagning
av finanspoUtiken, som inte är ett övervägt led i en samhällsekonomisk
avvägning, måste detta enUgt utskottet föranleda kompenserande åtgärder, som
vidmakthåUer stramheten i statsbudgeten.
19 FiU 1971:1
Hemställan. Under åberopande av det
anförda hemställer utskottet 1. att riksdagen
a. beträffande utredning om
inrättande av ett ekonomiskt-
socialt råd med uppgift att belysa de samhäUsekonomiska
problemen avslår motionen nr 566 såvitt nu är i fråga,
b. beträffande överläggningar
rörande den ekonomiska poUti
ken och StabUiseringspoUtiska konferenser avslår motionerna
nr 562, 565 och 566, samtUga såvitt nu är i fråga,
2.
beträffande en
översyn av systemet med emissionskontroU och i övrigt metoderna för styrning av
kreditmarknaden i konjunk-turpoUtiskt syfte att riksdagen avslår motionen nr
562 såvitt nu är i fråga,
3.
beträffande
uttalande av riksdagen om omedelbara åtgärder för att åstadkomma en lättnad på
kreditmarknaden att riksdagen avslår motionerna nr 562 och 565, båda såvitt nu
är i fråga,
4.
beträffande
Sveriges Investeringsbanks AB verksamhet att riksdagen med bifall tUl Kungl.
Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr 562 såvitt nu är i fråga godkänner
vad i statsrådsprotokollet anförts,
5.
beträffande de
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska poUtiken och för statsregleringen att
riksdagen med godkännande av vad i statsrådsprotokollet förordats och med
avslag å motionerna nr 562 och 565, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening
ger Kungl. Majl; tiU känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 23 februari 1971
Pä
finansutskottets vägnar
SVEN
EKSTRÖM
Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson
i Stockholm (s), Fälldin (c), Franzén (s). Burenstam Linder (m), Larsson i
Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Josefsson i Halmstad
(s), Arne Pettersson i Malmö (s), Asling (c), fru Thorsson (s), herrar Wirtén
(fp) och Bohman (m).
Reservation
av herrar Wedén (fp), FäUdin (c). Burenstam Linder (m),
Kristiansson i HarpUnge (c), Äsling (c), Wirtén (fp) och Bohman (m), vilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
FiU1971:1 20
"Den internationeUa
utvecklingen. Finansplanens och . . . (utskottets text s. 2 s. 6 andra
stycket) ... av industriinvesteringarna.
Jämförelser mellan 1969 och 1970
som enbart baseras på nationalbudgetens årssiffror ger enligt utskottets
uppfattning inte någon tillfredsställande bUd av den omsvängning i den svenska
ekonomiska utveckUngen som inträffade under loppet av 1970. Som framhållits i
finansplanen var denna omsvängning särskilt markerad när det gäller
utrikeshandeln och betalningsbalansen. Den statistik som numera offentliggjorts
beträffande utrikeshandelns utfall under december 1970 visar att omslaget i
handelsbalansen under 1970 var starkare än som anges i finansplanen och
preUminär nationalbudget. Från ett underskott på ca 1 450 milj. kr. under
första halvåret svängde handelsbalansen till ett överskott på ca 300 milj. kr.
under andra halvåret. För hela året blev underskottet därmed ca I 150 milj. kr.
mot i finansplanen beräknade 1 370 milj. kr. Omsvängningen blev dock mindre än
man räknade med i 1970 års finansplan och reviderade finansplan enligt vUka
handelsbalansens underskott skuUe begränsas tiU 510 milj. kr. resp. 545 milj. kr.
TiU omsvängningen i handelsbalansen under andra halvåret 1970 bidrog förutom
fortsatt god efterfrågan på våra exportvaror utomlands den stramare ekonomiska
poUtiken och den nerdämpade inhemska konjunkturen liksom avmattningen av den
internationeUa högkonjunkturen.
Andra viktiga inslag i fjolårets betalningsbalansbild är
den fortsatta försämringen av tjänstebalansen med utlandet och det kraftiga
omslaget i positiv riktning på kapitalbalansen. Som framgår av riksbankens
förvaltningsberättelse (s. 31) svängde kapitalbalansen från ett kapitalutflöde
1969 på ca 200 milj. kr. tiU ett kapitalinflöde på närmare 800 milj. kr. 1970.
Denna förändring har skett parallellt med en omfattande kortfristig upplåning i
utlandet. Detta avspeglas i restposten, som i betydande utsträckning påverkas
av förändringar i de korta kommersiella krediterna och som visar en än större
omsvängning än kapitalbalansen från i runt tal 450 milj. kr. tiU + 1 550
milj. kr. Härigenom kom valutareserven enligt de definitiva siffrorna att öka
med närmare 400 milj. kr. efter att ha minskat med ca 1 850 milj. kr. året
innan. Förbättringarna under förra året i dessa avseenden måste dock i
betydande omfattning betraktas som tUlfälliga. Detsamma gäller den förbättring
i handelsbalansen som inträffade under andra halvåret och som till stor del är
att hänföra tiU en nedgång i lagerinvesteringarna. Denna förbättring kan enUgt
finansministern inte förväntas bli bestående. Utskottet delar denna
uppfattning.
Vissa statistiska .. . (utskottets
text s. 7, första stycket)... verkstadsindustrins hemmamarknadsorder.
FiU1971:1 21
Även på arbetsmarknaden har
effekten av konjunkturdämpningen gjort sig gällande. Antalet
arbetslöshetsanmälda var i mitten av februari i år 59 700 mot 51 200 vid samma
tid förra året. Antalet under arbetsmarknadsutbildning var ca 54 100 mot 40 600
vid samma tid förra året; antalet sysselsatta vid beredskapsarbeten ca 18 600
mot 16 600 förra året; antalet anstäUda vid skyddad verksamhet var i mitten av
februari 12 300 mot 10 500 förra året och antalet arkivarbetare 9 200 mot 7 400
förra året. Ca 20 000 fler är alltså föremål för arbetsstimule-rande åtgärder
än vid samma tidpunkt förra året. Parallellt därmed har antalet obesatta
platser vid arbetsförmedlingarna minskat. Denna försämring av
arbetsmarknadsläget jämfört med 1970 är desto mer anmärkningsvärd med tanke på
den milda vintern.
Under 1970 ökade antalet konkurser med drygt 30 % från 2
838 1969 tiU preUminärt 3 750 1970. Antalet varsel om driftsinskränkningar var
683 mot 320 under 1969 och antalet därav berörda anställda 21 028 mot 10 921
1969.
Av dessa förhållanden framgår det än klarare att de
förhandlingar som riksbanken i december 1970 inledde med affärsbankerna om en
försiktig uppmjukning i sin starkt restriktiva kreditpoUtik dels borde ha
kommit tUl stånd tidigare och dels borde ha gått längre än vad som blev fallet.
Som framgår . . . (utskottets text
s. 7, tredje stycket, fr. o. m. andra meningen) . .. normer av konsumtionskredit.
Den ekonomiska politiken 1971.
Enligt finansplanen . . .(utskottets text, s. 7 - s. 11, tredje stycket) . . .
privata konsumtionen.
Utskottet är inte främmande för att
kompensationstänkande och kompensationsmekanismer av det slag som motionärerna
berör spelar en roU i dagens Sverige. Såväl lönekrav som enskUt sparande
påverkas av beskattningen och av penningvärdets utveckUng. Det blir vanligare
att oUka grupper av löntagare vid formulerandet av sina lönekrav utgår från
"lön efter skatt". Detta skapar speciella svårigheter för
finanspolitiken. 1970 års långtidsutredning tog upp detta problem och menade
(s. 52) att en skattepoUtik som söker håUa nere privat konsumtion och de
disponibla inkomsterna i vissa lägen kan tänkas möta ett effektivt motstånd
genom att konsumenterna sänker sitt sparande. UtveckUngen under 1960-talets
senare hälft är därvid ett memento. Möjligheterna att bryta igenom en sådan
elastiskt undanglidande försvarslinje hos konsumenterna förefaUer inte vara
stora. Endast medel som kan ge en effektiv sparstimulans är enUgt
långtidsutredningen användbara därför.
Enligt utskottets uppfattning bör ökad uppmärksamhet
därför ägnas åt möjUgheterna att stimulera det personliga sparandet. I detta
samman-
FiU 1971:1 22
häng bör den betydelse som penningvärdeförsämringen har
betonas. Den medverkar tUl uppkomsten av ett kompensationstänkande. Utskottet
menar att en indexreglering av skattesystemet skulle motverka tendenser av
detta slag och medverka tUl att öka finanspolitikens användbarhet.
Utformningen av .... (utskottets
text, s. 11, femte stycket - s. 13, första stycket).... företagens
kreditkostnader.
Utskottet vUl tiU en början
understryka att investeringar tar tid och först så småningom resulterar i ökad
produktion. Det är därför som också framhålUts i finansplanen angeläget att
utbyggnaden av den på export eller importersättning inriktade
produktionsapparaten kommer tUl stånd utan dröjsmål. För att möjliggöra denna
utbyggnad krävs en ökad kreditgivning till industrin. På denna punkt liksom i
fråga om finanspoUtikens aUmänna inriktning förefaller det i princip råda
utbredd enighet. Finansplanen räknar med en uppgång i industriinvesteringen om
12 % mot den preUminära nationalbudgetens 7 %. Det måste ifrågasättas, om de
åtgärder avsedda att stimulera industrins investeringar som föreslås i
finansplanen verkUgen är tUlräckliga för att åstadkomma den erforderliga
investeringsuppgången.
En viss uppmjukning av den starkt restriktiva
kreditpoUtiken har skett genom överenskommelsen mellan riksbanken och
affärsbankerna om att slopa utlåningstaket för 'övriga' lån och nya riktlinjer
för kreditpolitiken under 1971. Enligt utskottets uppfattning är denna lättnad
inte tillräckUg för att reaUsera den av alla önskade uppgången av industrins
investeringar. YtterUgare lättnader på kreditmarknaden bör komma till stånd.
Även det nu förefintUga realekonomiska kapacitetsutrymmet motiverar detta. På
sikt bör även en mer konsekvent sparstimulerande poUtik kunna öka utrymmet på
kreditmarknaden. Utskottet viU emellertid också betona, att den nödvändiga
investeringsuppgången inte kan åstadkommas enbart med hjälp av kreditpolitiken.
Tillräckliga stimulansåtgärder måste också innebära, att investeringsåtaganden
bedöms som lönsamma. Man kan heller inte förbise att industriinvesteringarna
kan kräva följdinvesteringar inom andra näringsUvsområden. KreditpoUtiken måste
kombineras med regionalpolitiska åtgärder, varigenom även resurserna för
expansion bättre kan tillvaratagas.
Enligt utskottets ... (utskottets
text s. 13, fjärde stycket s. 13, femte stycket) .. . förbättra barntUlsynen.
Insatser av det slag som nu senast
berörts innebär ökade resursanspråk inom den offentliga sektorn. Det råder
enligt utskottets mening ingen motsättning mellan dem och önskemålet att öka
industrunvesteringarna.
FiU1971:1 23
Båda slagen av åtgärder är lika viktiga för att lägga en
grund för den framtida produktionsutveckUngen.
Utskottet anser att ökade frisläpp av investeringsfonderna
utanför storstadsregionerna nu är påkallade. Dessa frisläpp bör i första hand
äga rum i de regioner, där tillgången på arbetskraft är god. På det sättet blir
frisläppen av investeringsfonderna ett medel att förbättra den regionala
balansen.
Den utomordentligt strama kreditpolitiken har allra
hårdast drabbat de mindre och medelstora företagen. Därför krävs det särskilda
åtgärder för att tiUförsäkra dem del i det ökade kreditutrymmet. Utskottet
noterar att det i finansplanen förutsatts att såväl AB Industrikredit som AB
Företagskredit under 1971 bör få möjlighet att öka sin för den mindre
företagsamheten betydelsefulla utlåning. Utskottet vUl betona, att detta
förutsätter att AB Industrikredit och AB Företagskredit från AP-fonden tillförs
de för deras kreditexpansion erforderliga medlen. Utskottet delar också den
uppfattning som framförts i motion 565 att en ytterligare positiv
stimulansåtgärd skulle vara att sänka företagens kreditkostnader. De
räntesänkningar som skett utomlands bör göra det lättare att genomföra sådana
åtgärder.
Emissionskontrollen har som framhållits i motionen nr 562
tUl syfte att dels motverka räntegUdning, dels möjliggöra en viss prioritering
på kapitalmarknaden. Det är utskottets uppfattning att en sådan styrning av
kapital tUl ekonomins olika sektorer t. ex. bostadssektorn även i
fortsättningen måste ske efter de riktlinjer varom riksdagen fattat beslut.
Emissionskontrollen har emellertid svagheter som penningpolitiskt instrument,
och det finns därför anledning att överse det nuvarande systemet.
Frågan om organiserad kapitaUmport från utlandet kommer
utskottet att behandla i följande avsnitt.
Den yttre balansbristen. Den
bristande . . . (utskottets text s. 14, femte stycket - s. 15, andra stycket).
. . vara påkaUade.
Utskottet delar sålunda
departementschefens uppfattning att en viss kapitaUmport i mer organiserade
former bör komma tiU stånd för att finansiera en del av den industriella
utbyggnaden. En ökad långsiktig upplåning i utlandet behövs enligt utskottet
för att vi skaU klara den erforderliga utbyggnaden utan ytterligare
påfrestningar på valutareserven. Samtidigt föreligger enligt utskottets
bedömning för närvarande ett visst samhällsekonomiskt utrymme i form av
outnyttjade arbetskraftsresurser, varför en sådan upplåning inte behöver
befaras leda tiU någon ekonomisk överhettning. En sådan upplåning löser
givetvis inte det grundläggande jämviktsproblemet - underskottet i
bytesbalansen - men bör kunna vara en väg ut ur det tvångsläge som vi nu
befinner oss i, delvis tiU följd av
FiU 1971:1 24
tidigare försummelser i den ekonomiska politiken.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att
Investeringsbankens verksamhet under 1971 bör kunna utvidgas inom givna ramar
i samma takt som under föregående år. Det finns emellertid inte någon anledning
att särskilt favorisera Investeringsbanken, när det gäller formerna för denna
upplåning. För att undvika skevhet i kreditgivningen måste affärsbankerna
beredas samma möjlighet att medverka tiU upplåning utomlands som
Investeringsbanken. Utskottet viU i detta sammanhang också betona
angelägenheten av att insatser vidtas för att underlätta exportkreditgivningen.
En annan .. . (utskottets text s.
15, fjärde stycket - s. 16, första stycket . . . riksdagens höstsession.
En annan post som diskuterats i
betalningsbalanssammanhang är det offentliga biståndet tiU u-länderna.
Riksdagen har här antagit en plan enligt vilken detta bistånd budgetåret 1974/75
skall uppgå tiU 1 % av bruttonationalprodukten. I linje med denna plan har i
årets statsverksproposition föreslagits en ökning av anslagen för
internationellt utveckUngsbistånd med 200 milj. kronor eUer 25 %. Enligt
utskottets mening är detta liksom målsättningen för 1974/75 förenligt med
strävandena att förbättra den svenska betalningsbalansen. Den nödvändiga
förbättringen av vår yttre balans bör som departementschefen framhåller
åstadkommas på varusidan genom ökad export.
Stabiliseringskonferens m. m. 1
fråga om mer . . . (utskottets text s. 16, tredje stycket - s. 16, femte
stycket) . . . främja kostnadsbesparingar.
Utskottet delar den uppfattning,
som kommer tiU uttryck i motionerna nr 562, 565 och 566, att också mera
långsiktiga åtgärder måste sättas in för att göra stabiliseringspoUtiken
effektiv. Det är vidare angeläget att de svåra avvägningsproblem på det
ekonomiskt-politiska området, som kan väntas de närmaste åren, kan lösas i
samförstånd meUan olika grupper. Detta aktualiserar i sin tur kraven på
fortlöpande gemensamma överläggningar meUan regeringen, de poUtiska partierna,
parterna på arbetsmarknaden och ekonomisk expertis. Ett institutionaliserat
samråd på bredare bas än vad som nu förekommer inom t. ex. det ekonomiska
planeringsrådet skuUe vara ägnat att öka förtroendet för statsmakternas
ekonomiska poUtik. Utskottet tUlstyrker därför att ett ekonomiskt-sociaU råd
inrättas med företrädare för regeringen, de politiska partierna,
arbetsmarknadens parter, näringslivets organisationer och ekonomisk expertis.
FiU1971:1 25
Ett ekonomiskt-socialt råd skulle
även kunna medverka tUl att få till stånd StabUiseringspoUtiska konferenser.
Inte minst utvecklingen av årets avtalsrörelse visar med aU tydlighet angelägenheten
av att sädana konferenser kommer tiU stånd i god tid före de större
avtalsrörelserna.
Liksom motionärerna beklagar utskottet att regeringen
hittills inte velat utnyttja detta instrument i den ekonomiska poUtiken.
De i. .. (utskottets text s. 17, andra stycket). .. under
sessionen.
Konjunkturberedskap. Som betonats .
.. (utskottets text s. 17, tredje stycket - s. 17, fjärde stycket) . . . skilda
lägen.
Utskottet delar den syn på
konjunkturläget, som motionärerna ger uttryck för. Ett tecken på ökad
avmattning är som redan nämnts det förändrade arbetsmarknadsläge, som har
redovisats under januari och februari. Mot denna bakgrund är som utskottet
betonat ytterligare lättnader i kreditpolitiken befogade. Förändringarna i
arbetsmarknadsläget Och vissa mera svårbedömbara förhållanden, som t. ex.
verkningarna av nedgången i lagerinvesteringarna, gör det nödvändigt att under
de närmaste månaderna håUa en mycket hög konjunkturberedskap. Inte minst
UtveckUngen på arbetsmarknaden måste följas med största uppmärksamhet och oUka
åtgärder måste planeras för att kunna sättas in med kort varsel.
Sammanfattning. 1 finansplanen ...
(utskottets text s. 18, andra stycket - s. 18, fjärde stycket). ..
ekonomisk-politiska medlen.
För att trygga en sådan
handUngsfrihet måste som redan framhålUts balansen i de utrikes betalningarna
återställas. Detta ställer i sin tur stora krav på resurser när det gäller den
fortsatta utbyggnaden av produktionsapparaten. Investeringar i industrin och
andra sektorer av näringslivet, som kan bidra till ökad export och tiU att göra
såväl export- som hemmamarknadsinriktade företag mer motståndskraftiga i den
internationella konkurrensen, måste sålunda få prioritet vid fördelningen av
det ökade samhällsekonomiska utrymme, som kommer att stå tiU förfogande de
närmaste åren'. Därigenom skapas ökade förutsättningar för en fortsatt hög
produktionsökning och för full och jämn sysselsättning på längre sikt.
SkaU denna målsättning kunna uppnås ter sig en ytterligare
uppmjukning av kreditpoUtiken nödvändig. Särskilda åtgärder måste vidtas för
att säkerställa kreditförsörjningen för de mindre och medelstora företagen,
vilka drabbats specieUt hårt av de senaste två årens hårda kreditrestriktioner.
Frisläpp ur företagens investeringsfonder bör medges i större
FiU1971:1 26
utsträckning vid investeringar utanför storstadsområdena.
Den avmattning i konjunkturen, som gjort sig gäUande under hösten och vintern,
understryker angelägenheten av sådana åtgärder.
För att en investeringsökning verkligen skall komma tUl
stånd är det emeUertid inte tillräckligt med att skapa det samhällsekonomiska
utrymmet för denna ökning. Det gäller också att se till att de incitament, som
gör det lockande för företagen att bygga ut, är tillräckligt starka. SamhäUet
kan här genom bl. a. sin näringspolitik och räntepoUtik bidra tiU ett mera
produktionsvänligt klimat. Finanspolitiken bör likaså utformas så att den
främjar arbetsvUja och enskilt sparande. Ett viktigt led i ansträngningarna att
bromsa det senaste årets mycket snabba pris-och kostnadshöjningar måste vidare
vara, att bl. a. genom lokaliserings-poUtiska och arbetsmarknadspoUtiska
åtgärder söka tUlvarata befintliga arbetskraftsreserver och andra
produktionsresurser.
Riksdagens prövning av de olika utgiftsförslagen för
budgetåret 1971/72 måste mot denna bakgrund bU restriktiv. Den ekonomiska
tillväxten ger dock även i år förutsättningar för en fortsatt reformverksamhet
pä oUka områden. Det förtjänar också att understrykas att alla poster i
budgeten inte har samma realekonomiska verkningar. En utbyggnad av exempelvis
kommunikationsväsendet, den exportfrämjande verksamheten och kreditstödet tiU
den mindre företagsamheten kan således mycket väl förenas med kravet på en
stram finanspolitik.
Budgetunderskottet för budgetåret 1971/72 kan som redan
framhålUts väntas öka inte obetydUgt i förhåUande tiU vad som anges i
finansplanen till följd av bl. a. ökade statstjänarlöner. Detta inskärper
ytterligare nödvändigheten av att riksdagens utgiftsprövning bUr restriktiv,
särskilt med hänsyn tUl pris- och kostnadsutveckUngen och de krav på den
ekonomiska politiken, som ett återställande av utrikesbalansen ställer.
Om det . . . (utskottets text s. 18, sjunde stycket) ... i
statsbudgeten,
Hemställan. Under åberopande av det
anförda hemställer utskottet 1. att riksdagen
a. beträffande utredning om
inrättande av ett ekonomiskt-
socialt råd med uppgift att belysa de samhällsekonomiska
problemen med bifaU till motionen nr 566, såvitt nu är i
fråga, hos Kungl. Maj t anhåller om utredning i enlighet med
vad utskottet anfört,
b. beträffande överläggningar
rörande den ekonomiska poU
tiken och stabiliseringspolitiska konferenser i anledning av
motionerna nr 562, 565 och 566, samtUga såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet
anfört.
FiU 1971:1 27
2.
beträffande en
översyn av systemet med emissionskontroU och i övrigt metoderna för styrning av
kreditmarknaden i konjunkturpolitiskt syfte i anledning av motionen nr 562,
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet
anfört,
3.
beträffande
uttalande av riksdagen om omedelbara åtgärder för att åstadkomma en lättnad på
kreditmarknaden med bifaU tUl motionen nr 562 och i anledning av motionen nr
565, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening uttalar att åtgärder måtte
vidtas för att åstadkomma en lättnad på kreditmarknaden i enUghet med vad
utskottet anfört,
4.
beträffande
Sveriges Investeringsbanks AB verksamhet i anledning av Kungl. Majits förslag
och motionen nr 562, såvitt nu är
i fråga,
som sin mening ger Kungl. Majrt tUl känna vad utskottet anfört beträffande
upplåning utomlands och Investeringsbankens uppgifter i samband därmed,
5. beträffande de aUmänna
riktUnjerna för den ekonomiska poUti
ken och för statsregleringen i anledning av vad som förordats i
statsrådsprotokollet och med bifall tiU motionerna nr 562 och
565, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Majt
tUl känna vad utskottet anfört."
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.