Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:71 med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962:256), m. m., jämte motioner om kreditpolitiken
1971 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FiU21, Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:71 med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962:256), m. m., jämte motioner om kreditpolitiken
Dokumentets text
finansutskottets
betänkande nr 21 år 1971 FiU
1971: 21
Nr 21
Finansutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971: 71 med förslag tiU
lag om ändring i likviditets- och kassakvots-lagen (1962: 256), m. m., jämte
motioner om kreditpolitiken.
Propositionen
Kimgl. Maj:t har i propositionen 1971: 71 imder
åberopande av utdrag av StatsrådsprotokoUet över finansärenden för den 5 mars
1971 föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256),
2. lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),
3. lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258).
Propositionen innebär att den kreditpolitiska t>eredskapslagstiftningen
erhåUer fortsatt gUtighet
tUl utgången av juni 1974. Dessutom föreslås vissa ändringar av huvudsakligen
redaktionell natur. Lagförslagen återfiims i propositionen på s. 28.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat den i
anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1374 av herr Magnusson i
Borås m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen måtte besluta
1. att avslå förslaget om en förlängning av
ränteregleringslagen (1962: 258),
2. att i skrivelse tUI Kungl. Maj:t hemställa om en
skyndsam utredning i syfte att ersätta lilcviditets- och kassakvotslagen samt
placeringskvotslagen i enlighet med vad i motionen anförts, samt
3. att i avvaktan på utredningens resultat förlänga
giltigheten av likviditets- och kassakvotslagen samt placeringskvotslagen till
och med utgången av juni 1972.
Vidare har utskottet behandlat följande vid
riksdagens början väckta motioner, nämligen
dels
motionen 1971:231 av herr Johansson i Växjö m.fl. (c) vari hemstäUts att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att garantUånen vad
beträffar jordförvärvs- och rationaliseringslånen skall gå utanför den kvot som
riksbanken beslutat och alltså vara oberoende av den ökade inlåningen,
1 Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 21
FiU 1971: 21 2
dels motionen 1971: 417 av herr Hedin m. fl. (m)
vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemstäUa att
Kungl. Maj:t måtte vidta åtgärder i syfte att åstadkomma kreditlättnader för
jordbruket, i första hand så att gällande kreditramar och utfärdade kreditgarantier
kan utnyttjas,
dels
motionen 1971: 569 av herr Håkansson m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen
måtte uttala, att de enligt överenskommelse i januari 1971 mellan riksbanken
och affärsbankerna genomförda kreditlättnaderna för industriinvesteringar må på
motsvarande sätt gälla även jordbruks-investeringar.
Utskottet
Den kreditpolitiska lagstiftningen, som behandlas i
propositionen, går tillbaka på den beredskapslagstiftning på området, som
riksdagen antog 1937. Den fick sin nuvarande utformning genom beslut vid 1962
års riksdag. Förordnanden gällande affärsbankerna har med stöd av
lagstiftningen meddelats vid tre tUlfällen. Sålunda sattes kassakvotslagen i
kraft under 2 månader kring årsskiftet 1967/68. Vidare meddelades den 4 mars
1969 förordnande beträffande likviditetskvoter och den 22 juli 1969 förordnande
beträffande kassakvoter för affärsbankerna. Dessa förordnanden gäller alltjämt.
I
skrivelse den 4 februari 1971 hemställde fullmäktige i riksbanken att
giltighetstiden för likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen och
ränteregleringslagen skulle förlängas till utgången av juni 1974 samt att vissa
redaktionella ändringar i lagarna skulle genomföras. Fullmäktige framhöll att
de med sina erfarenheter från den senaste åtstramningsperioden inte kände
någon tvekan om att tvingande behov kan komma att föreligga även under de
närmaste åren att utnyttja de befogenheter som de tre fullmaktslagarna ger.
Flertalet remissinstanser delade denna uppfattning och även departementschefen
anslöt sig här-tiU.
I
motionen 1971: 1374 liksom i Svenska bankföreningens remissyttrande över
riksbanksfullmäktiges framställning framförs en avvikande mening.
Motionärerna hävdar att likviditets- och kassakvotslagen har två syften: dels
tjänar den som ett penning- och konjunkturpolitiskt styrinstrument, dels
möjliggör den en prioritering av den långfristiga kreditgivningen till staten
och bostadsbyggandet. Det synes dem emellertid som om det konjunkturpolitiska
syftet och prioriteringssyftet på ett olyckligt sätt kommit att sammanblandas
genom den nuvarande utformningen av kassa- och likviditetskvoter.
Likviditetslcvotema har inte kuimat fungera som ett smidigt konjunkturpolitiskt
styrinstrument utan har i stället tidvis måst förstärkas med bestämmelser om
utlå-
FiU 1971: 21 3
ningstak.
De anser att man ur konjunkturpolitisk synpunkt i princip borde inskränka sig
tUl en lagstiftning som koncentrerade sig på kreditinstitutens kassalikviditet
i vidsträckt bemärkelse, medan placerings-kvoterna borde konstrueras så att
myndigheterna hade möjlighet att ändra dem från tid till annan allteftersom den
samhällsekonomiska utvecklingen ställer nya krav beträffande prioriteringen.
Motionärerna föreslår därför att en utredning tillsätts med uppgift att
skyndsamt behandla här berörda problem. 1 avvaktan på utredningens resultat
hemställer de att giltigheten av likviditets- och kassakvotslagen samt placeringskvotslagen
förlängs tUl och med utgången av juni 1972. Ränteregleringslagen bör enligt
motionäremas mening kunna slopas. Det räcker med frivUIiga överenskommelser
meUan centralbanken och kreditinstituten på detta område.
Utskottet
delar inte motionärernas uppfattning. Så som utskottet ser saken utgör den
kreditpolitiska beredskapslagstiftningen den grund som gjort det möjligt för
riksbanken att träffa sina överenskommelser med kreditinstituten och få sina
kreditpolitiska rekommendationer beaktade. Utan beredskapslagstiftningen skulle
riksbankens penningpolitiska handlingskraft ha försvagats. Därtill kommer som
redan framhållits att förordnande om kassa- och likviditetskvoter för
affärsbankerna gällt ända sedan 1969. Då behov av en restriktiv kreditpolitik
kan väntas föreligga även under den kommande treårsperioden vore det enligt
utskottets uppfattning oklokt att avhända sig de möjligheter att utnyttja de
penningpolitiska medel som beredskapslagstiftningen erbjuder.
Utskottet
tUlstyrker därför att giltighetstiden för likviditets- och kassakvotslagen,
placeringskvotslagen och ränteregleringslagen förlängs tUl utgången av juni
1974. Mot de av departementschefen föreslagna, hu-vudsakUgen redaktionella
ändringarna i lagförslagen har utskottet intet att invända.
Utskottet
vUI erinra om att departementschefen delvis i anslutning till Svenska
bankföreningens kritik av beredskapslagarnas konstruktion och dess förslag till
en skyndsam utredning härom sagt sig vara beredd att i annat sammanhang
överväga frågan om en eventueU översyn av dessa lagars konstruktion.
Placeringskvotslagen liksom kapitalmarknadens struktur och funktionssätt över
huvud är dessutom föremål för översyn inom 1968 års kapitalmarknadsutredning.
Under dessa omständigheter anser utskottet att behov ej föreligger av den i
motion 1971: 1374 begärda utredningen.
I
motionema 1971:231, 1971:417 och 1971:569 understryks hur kapitalkrävande
jordbmkets investeringar är. Enligt riksdagens principbeslut 1967 om
jordbrukspolitiken skulle denna inriktas på att främja en snabb
rationalisering. I det sammanhanget är det viktigt att jordbrukarna tUl fullo
kan utnyttja de ramar för statliga kreditgarantier som fastställts. Så har icke
skett under senare år, vilket enligt motionärerna
FiU 1971: 21 4
sammanhänger
med de mycket hårda kreditrestriktionerna. I motionerna 231 och 417 yrkar man
därför på att kreditlättnader snarast genomförs för jordbruksinvesteringar så
att de statliga kreditgarantierna kan utnyttjas i ökad omfattning och i
motionen 569 hemställs att de kreditlättnader som i januari 1971 genomfördes
för industrimvesteringar skall omfatta även jordbruksinvesteringar.
Utskottet
vUl här erinra om att bankoutskottet vid sin behandling av liknande motionskrav
i fjol (BaU 1970: 16) underströk att de förhållanden som motionärerna
kritiserat stod helt i överensstämmelse med de principer för prioritering på
kreditmarknaden som riksdagen godkänt då den 1962 antog de kreditpolitiska
beredskapslagarna. Motionsyrkandena avslogs av riksdagen. Finansutskottet, som
delar bankoutskottets inställning i denna fråga, vill ytterligare peka på att
en icke oväsentlig lättnad inträtt i kreditpolitiken sedan de tre nu behandlade
motionerna väcktes. Sålunda har diskontot som bekant sänkts från 7 tiU 6
procent och detta har lett tUl en sänkning av kreditinstitutens räntor. Det
tidigare utlåningstaket för "Övrig utlåning" slopades redan vid
årsskiftet och Ulcviditeten inom banksystemet har tillåtits öka under första
kvartalet i år vilket bör ha medfört en viss vidgning även av utlåningsmöjligheterna
till jordbruket. Under hänvisning tUl det nu sagda avstyrker utskottet
motionärernas krav på specieUa kreditlättnader för jordbruket.
Utskottet hemställer att riksdagen
A. med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen
1971: 1374, såvitt nu är i fråga, antar de vid propositionen 1971:
71 fogade förslagen till
1) lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),
2) lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),
3) lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258),
B. avslår motionen
1971: 1374 i vad avser utredning,
C. avslår motionerna
1971: 231, 1971: 417 och 1971: 569.
Stockholm
den 4 maj 1971
På
finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM
Närvarande:
herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s),
Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c),
Jansson (s), Josefsson i Halmstad (s), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo
(c) och MöUer i Göteborg (fp).
FiU 1971: 21
Reservationer
1. Beträffande den kreditpolitiska
beredskapslagstiftningen av herrar Wedén (fp). Burenstam Linder (m) och Möller
i Göteborg (fp) som anser att
dels
den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "begärda utredningen" bort ha följande
lydelse:
"Utskottet
anser att en kreditpolitisk beredskapslagstiftning behövs. Den nuvarande
lagstiftningen har dock brister. Därför erfordras en översyn utan onödig
tidsutdräkt. Utskottet anser det icke nödvändigt att nu ta ställning till de olika
motiveringar, som motionärerna anför för ändringar i nuvarande lagkomplex på
området. Detta får anstå tUls erforderlig utredning företagits. För att en
beredskapslagstiftning skaU fungera väl som ett smidigt styrinstrument krävs
emeUertid t. ex. att de konjunkturpolitiska syftena hålls isär från andra
strävanden.
Departementschefen
uttalar i propositionen om förlängning av nu gällande beredskapslagstiftning:
"Frågan om en eventueU översyn av lagamas konstruktion är jag beredd att
överväga i annat sammanhang." Utskottet noterar att departementschefen
alltså är medveten om att de olika lagarna lider av vissa svagheter. EiUigt vad
utskottet inhämtat har 1968 års kapitalmarknadsutredning ännu inte upptagit
denna fråga till övervägande. Utskottet anser därför, att riksdagen i skrivelse
tUl Kungl. Maj:t bör anhålla om påskyndande av utredning i lämplig form beträffande
modernisering av här ifrågavarande lagstiftning. Denna utredning bör även
omfatta ränteregleringslagen, varför utskottet inte kan tillstyrka att denna
för närvarande awecldas. Beträffande utsträckning av nuvarande lagstiftnings
giltighetstid anser utskottet att denna bör bestämmas till utgången av juni
1973. Mot de av departementschefen föreslagna, huvudsakligen redaktionella
ändringarna i lagarna har utskottet under hänvisning till sina ovanstående
ställningstaganden ingen tnvändiung."
dels utskottets hemställan under A och B bort ha
följande lydelse: "A. i aiUedning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1971: 1374, såvitt nu är i fråga, antar de vid propositionen 1971: 71 fogade
förslagen till
1) lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),
2) lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),
3) lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258),
med följande såsom utskottets
förslag betecknade ändringar beträffande lagamas ingresser:
FiU 1971: 21
Kungl.
Maj:ts förslag:
Lag
om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256)
Härigenom förordnas i fråga om likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256), som enUgt lag (1968: 261) gäller tUl utgången av juni 1971,
dels
att lagen skall äga fortsatt giltighet tiU utgången av juni 1974,
dels
att 2, 4, 5, 7, 8 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Utskottets
förslag:
Lag
om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256)
Härigenom förordnas i fråga om likviditets- och
kassakvotslagen (1962: 256), som enligt lag (1968; 261) gäUer tiU utgången av
juni 1971,
dels
att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1973,
dels
att 2, 4, 5, 7, 8 och 10 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lag om ändring i
placeringskvotslagen (1962: 257)
Härigenom förordnas i fråga om placermgskvotslagen
(1962:257), som enligt lag (1968: 262) gäller till utgången av juni 1971,
dels
att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1974,
dels
att 2, 4 och 8 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
Lag om ändruig i
placeringskvotslagen (1962:257)
Härigenom förordnas i fråga om placeringskvotslagen
(1962:257), som enligt lag (1968: 262) gäller till utgången av juni 1971,
dels
att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1973,
dels
att 2, 4 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lag om ändring i
ränteregleringslagen (1962: 258)
Härigenom förordnas i fråga om ränteregleringslagen
(1962:258), som enligt lag (1968: 263) gäUer tiU utgången av juni 1971,
dels
att lagen skall äga fortsatt gUtighet Ull utgången av juni 1974,
dels
att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om ändruig i
räntereglerings-lagen (1962: 258)
Härigenom förordnas i fråga om ränteregleringslagen
(1962:258), som enUgt lag (1968: 263) gäller tiU utgången av juni 1971,
dels
att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1973,
dels
att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
B. i anledning av motionen 1971: 1374 under
åberopande av vad utskottet anfört hos Kimgl. Maj:t aiUiåller om påskyndande av
utredning i lämplig form om modernisering av den beredskaps-lagstiftning som
omfattas av likviditets- och kassakvots-, placeringskvots- och
ränteregleringslagarna,"
opaginerad Kontrollera mot PDF
FIU 1971: 21 7
2. beträffande kreditlättnader för jordbruket av
herrar Wedén (fp), Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Fågelsbo
(c) och Möller i Göteborg (fp) som anser att
dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet
vUI" och slutar med "för jordbruket" bort ha följande lydelse:
"Utskottet
anser liksom motionärerna, att det är angeläget att ökat kreditutrymme skapas
för jordbrukets investeringar.
Olika
former av kreditgivning med statlig kreditgaranti spelar i detta sammanhang en
central roll. Syftet med ett sådant system motverkas emellertid så länge
kreditrestriktionerna utformas på det sätt som hittUls skett. Även den som
erhållit utfästelse om statlig kreditgaranti riskerar nämligen att inte få
tillgång till erforderligt lån.
Det
är därför eiUigt utskottets mening angeläget, att en bättre samordning mellan
kreditpolitiken och jordbrukspolitiken koimner till stånd. För att
statsmakternas jordbrukspolitiska intentioner skaU kunna förverkligas, är det
nödvändigt att utfästelser om garantilån som lämnats också kan uppfyUas. I
dagens situation är det också angeläget att jordbruket stimuleras tiU ökade
investeringar genom kreditlättnader i samma utsträckning som redan genomförts
beträffande industriinvesteringar."
dels utskottets hemställan
under C bort ha följande lydelse:
"C. att rUcsdagen med bifall tiU motionerna
1971:231, 1971:417 och 1971: 569 i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar, att
åtgärder vidtas i syfte att underlätta kreditgivningen till jordbruket i enlighet
med vad utskottet anfört."
MARCUS BOKTR. STHLM H7i 710025
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.