Sök i Ratio Lex

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:102 med förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank jämte motion

1971 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:FiU22, Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:102 med förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank jämte motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansutskottets
betänkande nr 22 år 1971 FiU 1971: 22

Nr 22

Finansutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:102 med förslag till
lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank jämte motion.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 102 under
åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärénden för den 2
april 1971 föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank.

I propositionen föreslås att riksbanken skall ges
möjlighet att bevilja Sveriges Investeringsbank Aktiebolag kredit i checkrälming
med ett belopp om högst 200 milj. kr.

I
skrivelse den 25 mars 1971 i ärendet framhåller fullmäktige i riksbanken att
riksdagen vid behandlingen av de riktlinjer för den ekonomiska poUtiken, som
angavs i finansplanen, godkänt vad som där anförts om investeringsbankens
verksamhet och ökade utlåning (se FiU 1971: 1, rskr 1971: 25). Samtidigt
understryker fuUmäktige att banken i kreditpolitiska sammanhang bör bedömas på
ett i stort sett likartat sätt som hypoteksbaiUcer och kreditaktiebolag och omfattas
av riksbankens emissionskontroll. Härutöver måste emellertid särskild hänsyn
tas till investeringsbankens teknik vid beviljande och utbetalning av lån. Investeringsbanken
specificerar nämligen i sina lånekontrakt i stor utsträckning utbetalningstidpunkter,
som bestämts av tidsplanen för respektive investeringsprojekt.

I
detta läge öppnar sig enligt fullmäktige i princip tre vägar att utjämna
flödena mellan in- och utgående lånelUivider: att investeringsbanken håller en
tUlräcklig reserv av egna likvida medel, att banken söker ta upp kortfristiga
krediter i affärsbankerna eUer att den får kredit direkt hos riksbanken. Enligt
fullmäktige är den lämpligaste lösningen att investeringsbanken beviljas en
kredit på 200 milj. kr. i riksbanken. Möjligheterna för investeringsbanken att
få interimsfinansie-ring i affärsbankerna kan nämligen under långa perioder
vara små eUer obefintliga. Att banken själv skulle tvingas hålla en betydande
likviditetsreserv betraktar fullmäktige som mindre tillfredsställande.

Banldnspektionen
som efter remiss yttrat sig över riksbanksfullmäktiges framställning har ingen
erinran mot det föreslagna upplånings-

1
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:22 2

arrangemanget
för investeringsbanken förutsatt att checkräkningskrediten beviljas på
affärsmässiga villkor i fråga om ränta m. m.

Departementschefen
anser att det föreslagna arrangemanget är ett lämpligt sätt att minska de
tillfälliga likviditetspåfrestningar som kan uppkomma för investeringsbanken
vid en fortsatt ökad utlåningsverksamhet.

För
att riksbanken skall kunna lämna investeringsbanken den föreslagna
checkräkningskrediten erfordras ett tUlägg till 17 § riksbanlcs-lagen, vilket
framgår av följande vid propositionen fogade lagförslag.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas, att 17 § lagen (1934: 437) för
Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

17 § Riksbanken må driva utlåningsrörelse medelst:

a)
diskontering av växlar, som
förfalla till betalning inom sex månader;

b)
utlåiung mot förbindelse tUl
återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex månader eller ock efter högst
tre månaders uppsägning samt mot pant av obligationer, aktier eller andra
värdepapper; dock att kommun och annan därmed jämförlig samfällighet må, på
ovan stadgade återbetalningsvUlkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhet än
dess egen förbindelse;

c)
utlåning mot förbindelse tUl
återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i föreiung med panträtt, som
stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis, varom
stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis, eller upplåtits i varor
liggande å allmän våg eller satta i förvar hos tredje man, vilken förbundit sig
att hålla dem eller deras värde riksbanken tillhanda, för så vitt den, som
utfärdat beviset eller åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig;

d) beviljande
på högst tolv månader av kredit i checkräkning mot

pant av Svenska statens, allmäima hypoteksbankens eUer konungariket

Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller, intUl ett belopp av fem

ton miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Riksbanken får dessutom bevilja Sveriges
Investeringsbank Aktiebolag kredit i checkräkning, intill ett belopp av
tvåhundra miljoner kronor, utan annan säkerhet än bolagets egen förbindelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

FiU
1971:22 3

Motionen

I motionen 1971: 1449 av herr Söderström m.fl. (m)
har hemstäUts att riksdagen måtte avslå propositionen 1971: 102.

Motionärerna
erinrar om att man vid inrättandet av investeringsbanken slog fast att banken
i kreditpolitiska sammanhang bör bedömas på i stort sett samma sätt som
hypoteksbanker och kreditaktiebolag. Investeringsbanken bör så långt möjligt
anpassa sig till den rådande kreditpolitiska situationen. Den bör liksom andra
mellanhandsinstitut söka klara de likviditetspåfrestningar som uppstår på gmnd
av bristande synkroiusering mellan obligationsemissioner och utbetalning av
kundlån genom kortfristiga krediter från banker. Av den anledningen bör
riksbanken inte ges möjlighet att bevilja investeringsbanken en särskild förmån
i form av en checkräkningskredit på 200 mUj. kr.

Utskottet

Som framgår av investeringsbankens
förvaltningsberättelse för 1970 uppgick bankens engagemang vid slutet av detta
år tiU 1 583 milj. kr. De vid slutet av 1970 utbetalda lånen utgjorde 533 milj.
kr. Bankens egna likvida medel utgjorde vid samma tillfäUe fortfarande över 600
milj. kr. Enligt vad utskottet inhämtat har de sedan dess sjunkit med i runt
tal 200 milj. kr. samtidigt som låneutfästelserna ytterligare ökat. Om de
riktlinjer för bankens fortsatta verksamhet som riksdagen godkänt skall kunna
följas, kommer den snart till den punkt då den måste gå ut med obligations-
eller reverslån på kapitalmarknaden för att finansiera sin fortsatta utlåningsexpansion.
Därmed aktualiseras de kortfristiga likviditetsproblem som behandlas i
propositionen.

I
och för sig skulle det kunna tänkas att investeringsbanken inte drog ner sin
egen likviditet mer än att den behöll en buffert av likvida medel t. ex. av storleksordningen
200 mUj. kr. Detta skulle emellertid leda till att den antingen måste anlita
kapitalmarknaden tidigare eller hålla tUlbaka sin utlåningsökning jämfört med
om den får möjlighet att vid behov utnyttja den här föreslagna
checkräkningskrediten. Utskottet anser att övervägande skäl talar för att man
går fram på den av Kungl. Maj:t föreslagna vägen och tUlstyrker därför det
framlagda förslaget till ändring i riksbankslagen. Det förutsätter härvid
liksom bankinspektionen att investeringsbankens upplåning i riksbanken sker på
sådana villkor att andra jämförbara kreditinstitut ej diskrimineras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

FiU 1971:22 4

Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971: 1449 antar det vid
propositionen 1971: 102 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1934:
437) för Sveriges riksbank.

Stockholm
den 4 maj 1971

På
finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande:
herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s),
Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c),
Jansson (s), Josefsson i Halmstad (s), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo
(c) och Möller i Göteborg (fp).

Särskilt
yttrande

av
herr Burenstam Linder (m) som anför:

"För
att fylla sina uppgifter behöver Investeringsbanken tUlgång tUl en kortfristig
upplåning som gör det möjligt att utjänma flödena mellan in- och utgående
lånelikvider. En sådan möjlighet beredes nu genom att Riksbanken får tUlstånd
att ge Investeringsbanken en omfattande kredit i checkräkning. AiUedningen att
man väljer denna metod i stället för att hänvisa Investeringsbanken till att
söka kortfristig finansiering i banksystemet är enligt Riksbanksfullmäktige att
'möjUgheterna härtill kan under långa perioder vara små eller obefintliga'. Det
är då utomordentligt viktigt att en direkt kreditgivning från Riksbanken i
sådana lägen inte får ge anledning tiU ytterUgare åtstramningar i banksystemet.
Den förvärrade penningknapphet som då skuUe uppstå i kreditväsendet skuUe
allvarligt drabba framför allt mindre och medelstora företag."

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710052

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.