Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om parlamentarisk besparingsutredning m. m.
1971 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FiU29, Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om parlamentarisk besparingsutredning m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finansutskottets
betänkande nr 29 år 1971 FiU 1971:29
Nr 29
Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om parlamentarisk
besparingsutredning m. m.
Motionema
1 detta sammanhang har utskottet behandlat
följande motioner 1971:458 av herr Hedlund m. fl. (c) vari hemställts
1.
att riksdagen
hemställer hos Kungl. Maj:t om en parlamentarisk besparingsutredning enligt vad
som anförts i motionen,
2.
att riksdagen
tillkännager för Kungl. Maj:t som sin mening vad som anförts i motionen om
a)
analys av
personalutvecklingen inom statsförvaltningen,
b)
utredning om
decentralisering av statsförvaltningen,
c)
utarbetande av
långsiktiga planer för olika delar av den statliga verksamheten,
d) samordning och förstärkning av den statliga
rationaliserings- och
revisionsverksamheten och om redovisning för riksdagen av verksam
hetens resultat,
e) intensifiering av arbetet med programbudgetering och om
riks
dagens insyn vid programbudgetsystem,
197 1:561 av herrar Antby (fp) och
Jonsson i Mora (fp) vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t
måtte hemställa, att en parlamentarisk utredning tillsätts för en översyn av
statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar samt studium av
behovet av ändrade prioriteringar på vissa områden,
1971:562 av herr Bohman m. fl. (m)
vari såvitt nu är i fråga hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t
måtte hemstäUa att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att genomgå det allmännas utgiftsprogram samt föreslå åtgärder ägnade
att begränsa den offentliga sektorns expansion och öka den offentUga sektorns
effektivitet,
1971:566 av herrar Hedlund (c) och
Helén (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställts att riksdagen beslutar att i
skrivelse till Kungl. Maj.t
1.
hemställa att
en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utarbeta riktUnjer för en
ekonomisk planering i enUghet med vad som anförts i motionen 1971:565, samt
2.
begära att en
parlamentarisk utredning tillsätts för en översyn av statens uppgifter i syfte
att främja kostnadsbesparingar,
1971:1480 av herr Bohman m.fl. (m) vari såvitt nu är i
fråga I-Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 29
FiU
1971:29 2
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa, att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder i enlighet med i motionen
punktvis uppställda krav, innefattande
1.
begränsning av
den offentliga sektorns tillväxt,
2.
rationaliseringar
och besparingar inom den offentliga verksamheten, samt
3.
begränsning av
den kommunala utgiftsexpansionen.
1971:1483 av herrar Helén (fp) och
Hedlund (c) vari såvitt nu är i fråga hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU
Kungl. Maj :t anhåller om tillsättande av en parlamentarisk beredning med
uppgift att kartlägga den offentliga sektorns behov av arbetskraft, kapital och
andra resurser med särskild hänsyn till produktivitetsutvecklingen i samhället
i enlighet med vad som har anförts i motionen.
Enligt vad som anförs i motionen
1971:458 har det ekonomiska läget nu utvecklats därhän, att risken för en
statsfinansiell tvångssituation med åtföljande reformstopp inte kan förbises.
Liknande gäller för kommunerna. För att skapa handlingsfrihet för det framtida
reformarbetet är det inte möjligt att sätta sin lit endast till den ekonomiska
tillväxten utan man måste också genom besparingar inom statsverksamheten
frigöra resurser som nu är bundna. Myndigheternas årliga äskanden prutas hårt
men granskningen inriktas i första hand på begärda anslagsökningar medan
omprövning av utgifter som verkställs enligt tidigare beslut av statsmakterna
företas endast i mindre omfattning. Tiden är enligt motionärerna nu inne för
att tillsätta en övergripande parlamentarisk utredning med uppgift att
undersöka vilka besparingar som kan nås genom en systematisk genomgång av
statsbudgeten och en samlad avvägning och prioritering av de olika
utgiftsbehoven. Man syftar inte till sådana ingående detaljundersökningar som
ämbetsverken utför utan en generell, översiktlig besparingsutredning av samma
typ som under 1940- och 1950-talen. Utredningen bör syfta till en samlad
besparingseffekt av någorlunda betydande storlek och bedrivas med sikte på att
förslagen skall kunna beaktas vid arbetet på 1973 års statsverksproposition.
I motionen anförs vidare vissa synpunkter på
personalutveckling och decentralisering inom statsförvaltningen samt
rationaUsering och förvaltningsrevision. En noggrann analys av
personalutvecklingen inom vissa mera personalkrävande förvaltningsområden kan
enligt motionärerna bilda grundval för en mera generell bedömning. Initiativ i
någon form bör tas av Kungl. Maj:t.
Enligt motionärerna går utvecklingen mot en ökad
centralisering inom statsförvaltningen. Kanslihusets centraldirigerande makt
ökar ständigt. Statsförvaltningen bör så långt möjligt decentraUseras och
beslutanderätten delegeras inom myndigheterna. En utredning härom bör enligt
motionärerna snarast komma tUl stånd.
Planeringen
i den statliga verksamheten har fått en alltmer framskjuten
FiU
1971:29 3
roll under senare år, anser motionärerna. Vad som brister
är i första hand långsiktig planering och samordning av planeringen. Bl. a. bör
upprättas perspektivplaner på 1015 års sikt.
1 fråga om den statliga rationaliseringen och
förvaltningsrevisionen påpekas den betydande utveckling som skett under senare
år, såväl i fråga om organisationen som metoderna. Effektiveringsverksamheten
har emellertid betydligt större omfattning på den privata än på den offentliga
sektorn. En samordning av riksrevisionsverket och statskontoret bör prövas. En
redovisning av rationaliseringsarbetets resultat bör av Kungl. Maj:t årligen
föreläggas riksdagen. Motionärerna anser det vidare vara en brist att en
omprövning av statliga åtaganden inte byggts in i det löpande
effektiviseringsarbetet. Ett vidgat parlamentariskt inflytande anses natur-Ugt.
Slutligen anförs i motionen att arbetet med att införa
programbudgetering inom olika sektorer av statsverksamheten bör intensifieras.
Det är av vitalt intresse att riksdagen garanteras god insyn i
planeringsarbetet.
1 motionen 1971:561 hänvisas till
en enligt motionärerna allmänt omfattad uppfattning att den offentliga sektorns
verksamhet skulle kunna rationaliseras på många områden med betydande
effektivitetsvinster och besparingar som följd. Det är, menar motionärerna,
heller inte självklart att alla uppgifter, som det offentliga nu utför och som
i många fall tUlkommit med motiv i en gången tids förhållanden, är mera
angelägna än de uppgifter som på grund av resursknapphet och gjorda
prioriteringar inte kommit tUl utförande.
I motionen 1971:562 pekas på att de
offentliga inkomsternas andel av bruttonationalprodukten mellan år 1950 och
1970 ökat från 26,2 % till 50,1%. Motionärerna refererar och citerar valda
delar av 1970 års långtidsutredning som uttryck för behovet av återhållsamhet
inom den offentliga sektorn. Bl. a. nämns utbildningspolitiken, sjukvården och
miljövården.
I motionen 1971:566 (1971:565)
hävdar motionärerna som sin mening att produktionen måste få en förhållandevis
större andel av tillväxten av våra resurser. Det offentliga reformarbetet är
samtidigt stort. I det läget framstår det som nödvändigt att statsmakterna
visar återhållsamhet med de offentliga utgiftsökningarna. Möjligheterna tUl
besparingar inom den statliga verksamheten bör undersökas för att på så sätt
skapa ökat utrymme för verksamhetsgrenar som pä sikt får anses mera väsentliga.
Likaså bör rationaliseringsverksamheten inom den offentliga sektorn påskyndas i
syfte att uppnå en ökad produktivitet inom denna produktionssektor.
I motionen har vidare förts fram synpunkter på den
statliga planeringen. Denna skall enligt motionärerna sammanfattningsvis
innefatta väl underbyggda prognoser, klarlägga olika handlingsalternativ och
deras konsekvenser samt främja en samordning av olika offentliga åtgärder
respektive av den statliga och icke-statliga sektorns handlande. Som viktiga
inslag i denna planering anges en rambudget, som skall innehålla huvuddra-
1-* Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 29
FiU 1971:29 4
gen i den reformpolitik som regeringen planerar, en
arbetskraftsbudget av typ nationalbudget i arbetskrafttermer samt en utbyggd
regional planering, som bl. a. skall ge berörda parter möjlighet att studera
de regionala effekterna av statliga beslut.
Dessa krav har upprepats i motionen
1971:1483 av samma motionärer där ytterligare anförs att den offentliga
sektorns behov av arbetskraft, kapital och andra resurser med särskild hänsyn
till produktivitetsutvecklingen bör undersökas av en särskild parlamentarisk
beredning. Skälen till att en beredning av detta slag erfordras är enligt
motionärerna att det starkt kan ifrågasättas om snabbheten och styrkan i
tillväxten av arbetskraftsbehovet för offentliga tjänster så som den tecknas i
1970 års långtidsutredning verkligen till alla delar står i överensstämmelse
med kraven på bästa möjliga utveckling av hela samhällsekonomin.
Väsentliga förenklingar som motverkar en dyrbar
byråkratisering kan nås genom en målmedveten decentralisering av den
administrativa apparaten. Motionärerna inbegriper i denna decentralisering ett
beslutsfattande som undviker ett tidsödande "tjänstevägs-"system.
I motionen 1971:1480 anförs att en
begränsning av den offentliga sektorn på längre sikt är ofrånkomlig. En översyn
av redan existerande åtaganden bör komma tiU stånd. Samma krav på
produktivitetsförbättringar måste ställas på den offentliga sektorn som gäller
för de varuprodu-eerande sektorerna. Motionärerna anser i fråga om en
begränsning av den kommunala utgiftsexpansionen att staten kan medverka till en
sådan bl. a. genom en bättre ansvarsfördelning mellan beslutande och
direktiv-givande myndigheter å ena sidan och de betalande verkställande
kommunala myndigheterna å den andra. En översyn av existerande anvisningar från
statliga myndigheter och verk bör företas. Möjligheter till betydande
dämpningar av den kommunala utgiftsexpansionen ligger enligt motionärerna i en
översyn av den kommunala markpolitiken.
Utskottet
1 flera av motionerna begärs med
skiftande motiveringar att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift
att se över statens uppgifter och/eller utgiftsprogram. I motionen 1971:458
preciseras kravet till att avse en generell, översiktlig besparingsutredning av
sarhma typ som på 1940-och 1950-talen. I motionen 1971:562 begärs att
utredningen skall avse det allmännas utgiftsprogram i dess helhet och att
utredningen skall syfta till att begränsa den offentliga sektorns expansion och
öka dess effektivitet. I motionen 1971:1483 begärs mot bakgrund av långtidsutredningens
kalkyler att en parlamentarisk beredning tillsätts med uppgift att kartlägga
den offentliga sektorns behov av arbetskraft, kapital och andra resurser med
särskild hänsyn till produktivitetsutvecklingen i samhället.
För att
först beröra yrkandet i motionen 1971:1483 så utgör långtids-
FiU
1971:29 5
utredningen just en sådan kartläggning, som motionärerna
efterlyser, av den offentliga sektorns behov av reala resurser, så som det
kommer till uttryck i föreliggande planer och kalkyler. I utredningen har också
belysts de avsnitt av den offentliga verksamheten som är mest expansiva. Dessa
utvecklingstendenser har därefter satts in i ett totalekonomiskt perspektiv för
att klargöra sambandet med produktionen och efterfrågan inom andra
samhällssektorer. Att en ny kartläggning skulle tUlföra analysen något
väsentligt nytt har utskottet svårt att tro. Vad som återstår att göra är att
söka lösningar på de problem som aktualiseras och att göra de ekonomisk-politiska
avvägningar som blir nödvändiga. Vissa sådana avvägningar har gjorts i den
reviderade finansplanen. I den mån man utifrån sina värderingar vill göra
annorlunda avvägningar bör dessa kunna presenteras i samband med
riksdagsbehandlingen av statsverkspropositionen och
kompletteringspropositionen vilka ger möjlighet till en återkommande behandling
av de frågor som berör vår ekonomi. Utskottet anser därför ej att en särskild
parlamentarisk beredning är påkallad.
Motionärerna i motionen 1971:562 synes uttrycka en bestämd
uppfattning om en sådan annorlunda inriktning av resursinsatserna i vårt samhälle.
Uppfattningen har ytterligare markerats i motionen 1971:1480 av samma
motionärer. Utskottet delar emellertid inte motionärernas uppfattning att en
utredning om det allmännas utgiftsprogram i dess helhet och med syfte att
begränsa den offentliga sektorns expansion är erforderlig eller ens skulle
fylla någon förnuftig funktion. Utredningskravet bör därför avslås.
I fråga om kraven på en allmän besparingsutredning för den
statliga verksamheten, som framförts i motionerna 1971:458, 561 och 566, vill
utskottet erinra om att krav i denna riktning framförts vid varje riksdag de
senaste åren. De har då avvisats under hänvisning till bl. a, det ringa
resultat som besparingsutredningen i slutet av 1950-talet uppvisade. De förslag
utredningen kunde enas om var mycket begränsade och innebar till betydande del
endast en övervältring av statens kostnader på andra subjekt. Inte heller dessa
förslag kom att genomföras. I motionen 1971: 561 motiveras utredningskravet bl.
a. med att vissa statliga uppgifter tillkommit mot bakgrunden av en gängen
tids förhållanden och inte nödvändigtvis är angelägnare än andra uppgifter som
ej kunnat rymmas i statens verksamhet. Motionen 197 1:458 innehåller likartade
resonemang.
Utskol let vill också erinra om att statsverksamheten
ingalunda har den snabba tillväxt som motionerna kan ge intryck av. Staten tar
i dag i anspråk en lägre andel av bruttonationalprodukten än för ett decennium
sedan. Expansionen av den offentliga verksamheten faller huvudsakligen på
kommuner och landsting.
De i motionerna anförda resonemangen om behovet av en
fortlöpande omprövning av skilda verksamheter äger i och för sig sin riktighet.
Varje års statsbudget kan också sägas utgöra en sådan kontinuerlig omprövning
där äldre verksamhetsgrenar försvinner eller skiftar karaktär och där nya
kommer i stället. Inte minst används i statlig verksamhet den metodiken att
myndigheter med nya resursanspråk anmodas att bereda utrymme för
FiU
1971:29 6
den nya verksamheten genom att i stället inskränka eller
helt mönstra ut äldre verksamhetsområden. En sådan rullande omprövning av
existerande program torde i viss utsträckning motsvara vad motionärerna
efterlyser. En mer övergripande omprövning sker sedan i den årliga sammanhållna
budgetprövningen. Vidare bedriver statskontoret och riksrevisionsverket, vilka
under 1960-talet omorganiserats och byggts ut väsentligt, ett kontinuerligt
'rationaUserings- och revisionsarbete. Mot den bakgrunden finns det enligt
utskottets uppfattning inte mycket som talar för att staten i dag bedriver
verksamhet som en besparingsutredning plötsligt skulle finna vara helt onödig.
Rationaliseringsarbetet och omprövningen av statens skilda uppgifter bör
bedrivas kontinuerligt. Kravet på en parlamentarisk besparingsutredning bör på
anförda grunder avvisas.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om det omfattande
arbete som nu pågår med att utveckla ett ekonomi-administrativt system för staten
(SEA-systemet) med programbudgetering, vilket bl. a. innebär en
kostnadsredovisning på myndighetsnivå. Detta omfattande arbete på en
modernisering av den statliga redovisningen skapar nya möjligheter för
riksdagen att i sitt reguljära arbete finna lösningar för hur resurserna skall
användas. Enligt utskottets mening är det främst i det reguljära riksdagsarbetet,
som de av motionärerna aktualiserade frågorna om kostnadsmedvetande skall
komma till uttryck.
Vad slutligen angår de särskilda frågor som tas upp i
motionerna 1971:458 och 1971:1483 viU utskottet anföra följande.
Motionärerna anför prognoser över antalet
offentliganställda under kommande år för att motivera behovet av en särskild
analys av personalutvecklingen inom statsförvaltningen. För statsförvaltningen
sker årligen en sådan analys, både i anslutning till statsverkspropositionen
och i långtidsbudgeten. Till cirka 4/5 kan de senaste årens personalökninpar
hänföras till rättsväsende (polisen), utbildning, forskning, skolväsende och
vuxenutbildning. Dessa områden har även personalmässigt ansetts böra
prioriteras. I riksdagen har upprepade krav rests på ytterligare
personalökningar. Dessa har dock avvisats mot den bakgrund som motionärerna
själva skisserar.
I fråga om decentralisering inom statsförvaltningen vill
utskottet i anledning av vad som anförts i motionen 1971:1483 påpeka att modern
statsförvaltning torde innebära mycket mindre av stela handläggningsformer och
'administrativa oformligheter än vad som påstås. Mycket av vad som uppfattas
som onödig byråkrati syftar till att garantera den enskildes rättssäkerhet och
offentlig insyn. Det åligger bl. a. riksrevisionsverket och riksdagens egna
revisorer att påtala fall där avvägningen mellan effektivitetskravet och dessa
övriga krav inte förefaller vara väl genomförd.
I fråga om geografisk decentralisering av
statsförvaltningen förtjänar påpekas att många stora statliga
förvaltningsområden har huvuddelen av sina anställda regionalt väl fördelade
över landet. Det gäller såväl den allmänna centrala statsförvaltningen
(länsstyrelserna) som speciella grenar av denna (arbetsmarknadsverket,
domänverket, vägverket m. fl.). I övrigt
FiU
1971:29 7
hänvisas till det förslag till utflyttning från
Storstockholmsområdet av statliga myndigheter som just är föremål för
riksdagens prövning. Utredningsarbetet fortsätter.
Motionärerna önskar långsiktiga planer för olika delar av
den statliga verksamheten, bl. a. i form av perspektivplaner som sträcker sig
10-15 år framåt. En långsiktig planering inom den statliga sektorn är
eftersträvansvärd. Samtidigt är det vilket inte minst motionärerna själva
hävdar i avsnittet om besparingar - önskvärt med en hög grad av flexibilitet,
varför långsiktiga bindningar över alltför stora områden bör undvikas. I
motsats tiU vad motionärerna synes mena finns enligt utskottets uppfattning en
långsiktsplanering av relativt avancerat slag inom de statUga affärsverken.
Rationalisering och förvaltningsrevision har redan berörts
i det föregående. För att särskilt belysa dessa områden har utskottet
diskuterat revisions- och rationaliseringsfrågor med företrädare för
statskontoret och riksrevisionsverket. Utskottet har därvid inte funnit bärande
skäl för att samarbetet mellan de båda verken bör drivas fram till en
sammanslagning. En nära samordning i större frågor garanteras av att
verkschefen i det ena verket samtidigt är vice ordförande i det andra verkets
styrelse. Statskontoret avses vidare få lokaler i omedelbar anslutning tiU
riksrevisionsverket, varvid ytterligare samarbetsformer kan utvecklas. I
motionen sätts i fråga om inte det rationaliseringsarbete och
effektiviseringsarbete som statskontoret och riksrevisionsverket bedriver i
framtiden bör på ett annat sätt än nu ställas under parlamentarisk ledning.
Utskottet vill erinra om att verkens styrelser har parlamentarisk
representation. Samarbetet med och avgränsningen till riksdagens eget kontroll-
och revisionsorgan, riksdagens revisorer, synes inte medföra några allvarligare
problem. En nära kontakt och samtidigt viss skiljaktig inriktning av
revisionsverksamheten är här önskvärd. Det kan i sammanhanget finnas anledning
stryka under det stora värde som ligger i att skilda sakområden på detta sätt
genomlyses ur rationalitets- och effektivitetssynvinklar. Det finns dock i viss
utsträckning tendenser till att revisionsorgan och myndighet invecklas i ett
ofruktbart ställningskrig kring de i revisionen framkomna synpunkterna. Det bör
därför enligt utskottets uppfattning utvecklas fasta rutiner för hur de
framkomna synpunkterna därefter skall beaktas hos de direktivgivande och
anslagsbeviljande myndigheterna.
Utskottet vill inte avvisa tanken att en mer översiktlig
redovisning av rationaliserings- och revisionsverksamheten inom
statsverksamheten kan vara lämplig att ta in i bilaga till
statsverkspropositionen. Det är en lämplighetsfråga som Kungl. Maj:t bör
överväga. I den mån en sådan redovisning kommer att lämnas bör den emellertid
ges en sammanfattande, översiktlig och metodologisk karaktär. Alltjämt bör
tyngdpunkten i redovisningen av rationaliseringsverksamheten läggas på de
avsnitt i statsverkspropositionen där respektive sakområde redovisas.
I fråga om programbudgeteringen, slutligen, har mycket
omfattande redovisningar av försöksverksamheten kontinuerligt lämnats
riksdagen. Utskottet förutsätter att så även framgent blir fallet. Motionärerna
anser
FiU
1971:29 8
det vara av vikt att arbetet med att införa
pro'grambudgetering inom oUka sektorer av statsverksamheten intensifieras.
Utskottet vUl upprepa vad det anförde i betänkandet 1971:5, nämligen att
programbudgetarbetet på stora sammanhållna områden måste gå fram stegvis. Inom
försvaret har samlats betydande erfarenheter av programbudgetarbete och för
budgetåret 1972/73 skall anslagsframställningarna lämnas i programbudgetform.
Även för arbetsmarknadsområdet skall 1972/73 års anslagsframställning ske i
programtermer. Utfallet av dessa större steg inom programbudgetarbetet bör
noggrant studeras. Det bör även erinras om att såväl grundlagberedningen som
budgetutredningen har att ta ställning till en rad frågor som aktuaUseras också
i programbudgetarbetet. Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna
1971:458, 561, 562, 566, 1480 och 1483, de fyra sistnämnda såvitt nu är i
fråga.
Stockholm den 18 maj 1971
På
finansutskottets vägnar
SVEN
EKSTRÖM
Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson
i Stockholm (s) Fälldin (c), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga
(s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson i
Halmstad (s), Arne Petterssor; i Malmö (s), Gadd (s), Fågelsbo (c) och Bohman
(m).
Reservation
av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Burenstam Linder (m),
Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Bohman (m) som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
"Utskottet vill med
tillfredsställelse konstatera att intresset är i stigande för de problem, som
sammanhänger med den offentliga verksamhetens totala omfattning, avvägningen
inom denna verksamhet av insatserna på olika delområden och inte minst
effektiviteten inom densamma. Den rad av motioner i riksdagen som under en
följd av år tagit upp förhållanden med anknytning till dessa problem är
uttryck för ett sådant intresse. Detsamma gäller de allt tydligare signalerna i
senare års finansplaner och reviderade finansplaner icke blott om behovet av
en skärpt angelägenhetsgradering beträffande nya offentliga utgifter utan även
om förnyad prövning i viss mån av redan beslutade utgiftsprogram. I årets
reviderade finansplan understryks även vikten av ökad uppmärksamhet på
rationaliserings- och effektivitetsfrågorna inom den offentliga sektorn.
Således har från såväl riksdagens som regeringens sida här
berörda problem samstämmigt karakteriserats som alltmer betydelsefulla.
Däremot har samstämmigheten varit svagare eller obefintlig när det gällt att
anvisa
FiU
1971:29 9
de metoder varmed dessa problem framgångsrikt borde kunna
angripas. I riksdagsmotionerna, t. ex. i årets motioner, har hävdats att detta
bäst kunde ske, i varje fall i stor utsträckning och när det gällde att
uppdraga huvudlinjerna för lösningar, genom en parlamentarisk beredning. Därigenom
skuUe såväl riksdagens insyn som möjUgheterna för oUka politiska
meningsriktningar att deltaga i arbetet förstärkas. Från annat håll har däremot
ofta hävdats att dessa avvägnings- och effektivitetsproblem borde behandlas
uteslutande inom ramen för bl. a. det vanliga budgetarbetet och de
rationaliseringsorgan som står till regeringens förfogande.
Utskottet vill för sin del påpeka att det givetvis har
varit efter den sistnämnda metodiken som dessa problem sedan länge tUlbaka
behandlats. Samtidigt är det klart att problemens allvarsgrad och svårigheterna
att finna lämpliga lösningar under senare år tUltagit. SärskUt läget under det
kommande budgetåret 1972/73 skildras i den reviderade finansplanen som mycket
besvärligt. Det kan således konstateras att den hittUls tillämpade metodiken
icke tillfredsställande förmått lösa problemen. Att då fortsätta med samma
metodik finner utskottet vare sig lämpligt eUer förnuftigt. Utskottet vUl
därför i stället förorda att metoden med en parlamentariskt sammansatt
utredning eller beredning beträffande huvudfrågorna nu kommer till användning.
Dessa frågors vikt för en god samhällsutveckling kan inte anses som mindre
betydelsefull än problem inom många andra områden för vilkas undersökning
parlamentariska utredningar ansetts vara den riktiga och normala metoden.
Utskottet vUl ange några enligt utskottets mening
självklara utgångspunkter för en parlamentarisk beredning beträffande den
offentliga verksamhetens omfattning, inriktning och effektivitet.
För det första måste den uppnådda genomsnittliga sociala
välfärdsnivån säkras. Lättvindighet i utgiftsprogrammen skulle medföra risker
för en otiUfredsstäUande ekonomisk utveckling och därmed hota ansträngningarna
att fullfölja välfärds- och trygghetssträvandena. För det andra bör utredningen
undersöka i vUken takt och i vilken inbördes ordning mellan olika reformer en
höjning av nivån kan ske som är förenlig med kraven pä lösning av de väsentliga
ekonomiska balansproblemen. För det tredje bör undersökas vilka
omprioriteringar, inom ramen för en successiv höjning av den genomsnittliga
välfärdsnivån, som kan tänkas ske av redan beslutade program. För det fjärde
bör utredningen ägna uppmärksamhet åt det säregna förhållandet att i gjorda
utvecklingsprognoser knappast räknas med någon produktivitetsstegring aUs
beträffande den offentliga verksamheten. Det senare förhållandet kan, som
långtidsutredningen själv framhåller, knappast vara med verkliga förhållandet överensstämmande.
Enligt utskottets mening måste ett sådant antagande om utebliven produktivitetsstegring
vara närmast förolämpande för alla i denna verksamhet sysselsatta. Antaganden
om produktivitetsstegringar bör därför göras och mål härför bestämmas, vilka
kan bilda utgångspunkt för beräkningar av personalbehoven såväl inom
existerande som tillkommande verksamheter utan att kvalitetskraven beträffande
tjänsteprestationerna eftersattes.
FiU
1971:29 10
I övrigt vill utskottet anföra följande.
Den offentliga sektorn har under hela efterkrigstiden ökat
i snabb takt. Den har härmed också kommit att ta en allt större del av landets
samlade produktionsresurser i anspråk. Enligt långtidsutredningens beräkningar
utnyttjades 1970 ca 32 procent av de samlade resurserna för offentlig
konsumtion och investering mot knappt 20 procent vid 1950-talets början. Det
senaste decenniet har tillväxten varit särskilt markerad inom det kommunala
området, detta i sin tur beroende på ett starkt växande antal nya och stora
uppgifter som staten ålagt eller övervältrat på kommunerna.
Denna utveckling bUdar bakgrunden tUl att, som utskottet
ovan framhållit, produktivitetsförändringarna inom den offentliga sektorn får
allt större betydelse för produktivitetsutvecklingen som helhet. Inte minst av
denna anledning måste, som understryks i motionerna, effektivitetsutvecklingen
inom statlig och kommunal förvaltning samt inom annan verksamhet i offentlig
regi ägnas ökad uppmärksamhet. Ett sådant synsätt kommer också till uttryck i
den reviderade finansplanen.
Enligt långtidsutredningen kommer antalet sysselsatta inom
den offentliga sektorn under första hälften av 1970-talet att öka med ca 185
000 personer. Den totala arbetskraften väntas under samma period bara öka med
ca 90 000 personer. Det är bl. a. detta som enligt utskottets mening gör det
angeläget att personalutvecklingen och möjligheterna att minska behovet av
ytterligare personal blir föremål för en ingående analys.
Nya behov och resursanspråk prövas givetvis vid den årliga
budgetbehandlingen. Det är emeUertid angeläget att denna prövning kombineras
med en mera övergripande resursavvägning med ett längre tidsperspektiv på
grundval av bl. a. den kartläggning som långtidsutredningen syftar till. Det
är, som utskottet anfört, naturligt att denna uppgift anförtros en parlamentarisk
beredning. Arbetet med att införa programbudgetering i olika delar av
statsverksamheten tjänar samma syfte. Det bör därför så långt möjligt
intensifieras. Dessutom bör någon form av perspektivplanering, omfattande
perioder upp till 1015 är och med alternativa målsättningar, införas mera
allmänt. Sådana har redan börjat tUlämpas inom försvaret.
Då det gäller den löpande rationaliserings- och
revisionsverksamheten vill utskottet särskilt betona nödvändigheten av att
effektivitets- och kostnadsmedvetande sprids tUl alla nivåer inom förvaltningen
och att man tar tiU vara enskilda tjänstemäns idéer och uppslag när det gäller
att få tiU stånd en förbättrad organisation. Det är också önskvärt att man bl.
a. av besparings- och effektivitetsskäl utnyttjar de fördelar som kan vinnas
genom en decentraliserad förvaltning och genom en överflyttning av uppgifter
tUl länsorgan och kommunala organ. Det är vidare angeläget att de fördelar
tUlvaratages som står att vinna genom en längre gående samordning av
riksrevisionsverkets och statskontorets verksamhet.
Den ekonomiska politiken måste under de närmaste åren bl.
a. ta sikte på att styra över resurser till industrin och andra delar av
näringslivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
FiU
1971:29 H
Detta är en förutsättning för att uppnå en varaktig balans
i utrikesaffärer-na och för att kunna upprätthålla en tillfredsställande
ekonomisk tillväxttakt på längre sikt.
En sådan prioritering måste få konsekvenser för den
offentliga verksamheten. Det framstår sålunda som nödvändigt att statsmakterna
särskilt under de närmaste åren visar återhållsamhet med nya offentliga utgiftsökningar.
Detta gäller såväl beslut om statens egna utgifter som beslut som medför ökade
utgifter för kommunerna.
Samtidigt anmäler sig ständigt nya anspråk när det gäller
t. ex. utbyggnad av kommunikationerna, undervisningsväsendet, familjeservicen,
sjuk-och åldringsvården samt säkrande av rättstryggheten. En utbyggnad av dessa
verksamhetsgrenar är också förutsättning för att effektivt kunna utnyttja
tillgängliga arbetskraftsresurser och för att kunna tUlgodose näringsUvets
behov i övrigt. En utbyggnad av den offentliga sektorn får därför inte sättas
i motsatsställning till de mål som uppställts för den ekonomiska politiken.
Det blir emellertid allt viktigare att undersöka möjligheterna till
besparingar inom den verksamhet som nu bedrivs av stat och kommun för att pä så
sätt skapa ökat utrymme för nya grenar därav.
Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av
motionerna 1971:458, 561, 562, 566, 1480 och 1483, de fyra sistnämnda såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om tillsättande av en
parlamentarisk beredning med uppgift att belysa och föreslå lösningar av de problem
som kostnadsutvecklingen inom den offentliga verksamheten reser under särskUt
beaktande av produktivitetsutvecklingens betydelse."
G ö teborgs Offsettryckeri AB, SthIm
71.249 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.