Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1971:115 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken jämte motioner
1971 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:FiU30, Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1971:115 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken jämte motioner
Dokumentets text
Finansutskottets
betänkande nr 30 år 1971 FiU 1971: 30
Nr 30
Finansutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1971:115 gjorda
framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1971: 115 har Kungl. Maj:t under
åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23
april 1971 föreslagit riksdagen att
1)
antaga förslag till förordning
om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten,
2)
godkänna de allmänna riktUnjer
för den ekonomiska politiken som förordats i statsrådsprotokollet,
3)
till Avskrivning av nya
kapitalinvesteringar för budgetåret 1971/ 72 anvisa vissa reservationsanslag,
4)
godkänna departementschefens
beräkning av förändringarna i an-slagsbehåUningarna för budgetåret 1971/72,
5)
godkänna departementschefens
beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret
1971/72,
6)
besluta att statlig
inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1971/72 ingå i preliminär skatt
med 100 "/o av grundbeloppet,
7)
godkänna departementschefens
beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1971/72 enligt den vid
statsrådsprotokollet fogade specifikationen,
8)
godkänna förslaget till
investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1971/72,
9)
på kapitalbudgeten beräkna den
mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln lånemedel till 4 483 018 000 kr.
TUl statsrådsprotokollet i
detta ärende har fogats som Bilaga 1: Reviderad nationalbudget för år 1971
Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1971/721975/76 Bilaga 3: 1970 års
långtidsutredning och remissinstanserna Bilaga 4: Riksrevisionsverkets
approximativa beräkning rörande budgetutfallet för 1970/71 Bilaga 5:
Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret 1971/72
1
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 30
FiU. 1971: 30 2
Bilaga 6: Specifikation av inkomsterna på
driftbudgeten för budgetåret 1971/72
Bilaga 7: Specifikation av anslagsförändringar i
förhållande tUl statsverkspropositionen för budgetåret 1971/72
Bilaga 8: Förslag till investeringsplan och
investeringsstater för budgetåret 1971/72
Bilaga 9: Förändringar i riksstatsförslaget för
budgetåret 1971/72 sedan statsverkspropositionen
Bilaga 10: Förslag till förordning om ändring i
förordningen (1970: 99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
Propositionen har i vad avser momenten 1 och 6 i
hemställan hänvisats till skatteutskottet och i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet kommer att behandla moment 3 i hemställan i sitt betänkande i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1971/72 till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar, m. m., samt momenten 4, 5 och 79 i sitt betänkande
angående statsregleringen för budgetåret 1971/72.
I
detta betänkande behandlar utskottet den under 2 gjorda hemställan om
godkännande av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poUtiken som
förordats i statsrådsprotokollet. Underlaget för denna hemställan redovisas i
propositionen under rubriken Reviderad finansplan 1971 (s. 241) med därtill
hörande bilagor 13. I förra delen av den reviderade finansplanen behandlas den
ekonomiska poUtiken på kortare sikt mot bakgrund av den aktuella samhällsekonomiska
utvecklingen. Därefter behandlas i anslutning till en redovisning av
långtidsutredningens resultat den ekonomiska politikens mer långsiktiga
avvägningsproblem.
1. Konjunkturer och ekonomisk politik. I fråga om
den nu gjorda bedömningen av de internationella konjunkturutsikterna
framhåller departementschefen att den inte på något avgörande sätt skiljer sig
från den som redovisades i den ursprungliga finansplanen. I Förenta staterna
har den expansiva ekonomiska politiken medverkat till ett begynnande
konjunkturuppsving. Den västeuropeiska konjunkturen karakteriseras av vissa
avmattningstendenser, som dock bedöms bli av förhållandevis kortvarig natur.
Osäkerheten knyter sig främst till styrkan och varaktigheten av den nuvarande
uppbromsningen i Västtyskland. I summa är det troligt att den ekonomiska
tillväxten för OECD-området som helhet blir något högre 1971 än under fjolåret.
Världshandelns volym beräknas öka med ca 5 "/o.
När
det gäller utvecklingen inom Sveriges ekonomi under den hittills förflutna
delen av 1971 framhåller departementschefen att den i huvudsak motsvarat de
bedömningar som lades fram i årets finansplan. Produktion, investering,
konsumtion och utrikeshandel har i stort sett utvecklats enligt ritningarna.
Utvecklingen inom ekonomin under den
FiU 1971: 30 3
närmaste
tiden inrymmer dock vissa osäkerhetsmoment. En oväntat kraftig dämpning av den
inhemska efterfrågan har registrerats under årets första månader. Samtidigt har
det skett en relativt betydande uppgång av arbetslösheten. Antalet arbetslösa
var i april 1971 drygt 64 000 ca 25 000 fler än ett år tidigare. Den inhemska
konjunkturdämpningen kan enligt departementschefen otvivelaktigt sättas i
samband med vissa tUlfälliga faktorer. Han pekar här särskilt på den utdragna
avtalsrörelsen och konflikten på tjänstemannaområdet, vilka inverkat dämpande
inte blott på den privata konsumtionen utan också på företagens
investeringsverksamhet. Samtidigt understryker departementschefen att
fjolårets restriktiva ekonomiska politik förbättrat den samhäUsekonomiska
balansen, vilket resulterat i att priserna stabiliserats, utrikeshandeln
planenligt förbättrats och ett tillskott skett tUl valutareserven.
Avgörande
för den ekonomiska politikens utformning på kort sikt blir de bedömningar som
nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen under andra halvåret 1971. Härom
sägs att en fortsatt kraftig exportökning synes trolig. Om ett omslag i den
västeuropeiska lagerkonjunkturen kommer till stånd i höst, bör exporten kunna
bli en än expansivare faktor i den svenska ekonomin. En allmän
efterfrågestimulans torde vidare erhållas när avtalsrörelsen avslutas och de
högre lönerna börjar betalas ut. Den privata .konsumtionen kan därför beräknas
öka något i volym mellan halvåren. Avskaffandet av den tiUfälliga investeringsavgiften
kommer självfallet att påverka kommunernas och handelns investeringar.
Genom
att efterfrågetrycket i den svenska ekonomin dämpats under första halvåret 1971
har efter hand en viss uppmjukning av den ekonomiska politiken genomförts. Den
i januari i finansplanen aviserade lättnaden i kreditpolitiken med särskild
inriktning på industrins investeringar har fullföljts. För finansiering härav
får även långfristig upplåning i utlandet ske. Det svenska diskontot har
sänkts i två omgångar från 7 till 6 o/o. Arbetsmarknadspolitiken har
intensifierats när det gäUer omskolnings- och utbildningsverksamhet och
beredskapsarbeten. Praktiskt taget hela 1971 års bostadsbyggnadsprogram har redan
fördelats, vilket bör påskynda igångsättningen och öka sysselsättningen. Ett
särskUt 10-procentigt avdrag har införts för att stimulera maskin-och
lagerinvesteringar under 1971.
Sammanfattningsvis
pekar departementschefen på att utvecklingen inom ekonomin och på
arbetsmarknaden inrymmer vissa osäkerhetsmoment. Mot bakgrund av utsikterna
inför andra halvåret 1971 och början av 1972 är enligt hans bedömning en
generell efterfrågeexpansion varken påkallad eller tillrådlig. Den ekonomiska
poliUken bör i detta läge i stäUet arbeta med selektiva medel. Den förstärkning
av arbetsmarknadspolitiken som redan vidtagits kan vid behov föras vidare.
It
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 30
FiU 1971:
30 4
Inom den offentliga sektorn kan vidare angelägna
investeringsobjekt aktiveras, framför allt investeringar för att främja den
industriella verksamheten.
Att skapa balans i de utrikes betalningarna är en
huvuduppgift för den ekonomiska politiken. Ett väsentligt steg i den riktningen
har tagits genom den senaste tidens förbättring i handelsbalans och valutaställning
även om denna förbättring har ett starkt samband med omslaget i
lagerinvesteringarna.
Regeringen har förordnat att det nu gällande partiella
prisstoppet förlängs till utgången av september i år. Enligt
departementschefen måste förutsättningarna för en avtalsuppgörelse på
arbetsmarknaden kunna överblickas innan ställning tas till prisstoppets
avveckling.
2. De ekonomiska perspektiven på
längre sikt. I anslutning till långtidsutredningen och remissyttrandena
häröver tar departementschefen upp vissa långsiktiga problem och
utvecklingslinjer i den svenska ekonomin.
Långtidsutredningarna bygger på
nationalräkenskapssystemet, där bruttonationalprodukten (BNP) utgör ett
centralt begrepp. I detta ligger enligt departementschefen den styrkan att det
är hela ekonomin som belyses. Samtidigt konstaterar han med hänvisning till
vissa av remissyttrandena att det naturligtvis är riktigt att
BNP-beräkningarna är ofullständiga och icke helt exakta samt vidare avspeglar
endast en del av välståndsutvecklingen. Även om de varor och tjänster som
omfattas av BNP-måttet endast utgör en del av det totala välståndet måste dock
den ekonomiska politiken föras så att resursefterfrågan inte överstiger vad som
finns tillgängligt i fråga om arbetskraft och produktionsmöjligheter. TiUäggas
bör dock att överväganden av en vidare välfärdspoli-tisk art spelar en mycket
framträdande roll vid utformningen av den ekonomiska politiken.
Att balansen i utrikesbetalningarna återställs är enligt
departementschefen ett ofrånkomligt villkor för att vi skall kunna genomföra
våra mål för den interna ekonomin. Han delar långtidsutredningens bedömning
att den eftersträvade förbättringen måste åstadkommas genom en positiv
förskjutning av handelsbalansen. Vi måste nämligen realistiskt räkna med en
fortsatt försvagning på tjänstesidan. Utvecklingen på detta område tillsammans
med de krav som följer av uppställda mål för utvecklingsbiståndet nödvändiggör
en omsvängning av handelsbalansens saldo från ett underskott som
genomsnittligt rör sig om ca 1 miljard kr. till ett överskott om 2 a 3
miljarder för ett genomsnittsår.
Kraven på en ökad export förutsätter en fortsatt stark
utbyggnad av industrins produktion och kapacitet. Att tveka inför att söka
främja ökade industriinvesteringar vore att äventyra den långsiktiga inkomst-
FiU 1971:
30 5
fördelningspolitiken, eftersom alternativet eljest kan bli
av betalningsbalanssvårigheter framkallade problem med sysselsättningen.
Beträffande sysselsättningsmålet har det skett en vidgning
och differentiering vad beträffar handikappade och äldre samtidigt som en ökad
uppmärksamhet ägnats åt att söka ge de gifta kvinnorna mer likvärdiga
möjUgheter till förvärvsarbete.
När det gäller inkomstfördelningen föreligger enligt
departementschefen en svårighet som har sin grund i att målen om jämnare
inkomstfördelning och ökad jämlikhet inte kan preciseras i former som gör att
resultaten av strävandena för deras realiserande kan fångas in i sammanfattande,
mera exakta mått. Målen kan endast anges som en färdriktning i stort.
Sysselsättnings- och inkomstfördelningsmålen har efter
hand vidgats och fått fler dimensioner. Regionalpolitiken kan sägas utgöra en
sammanfattande beteckning för de intensifierade strävandena att eliminera
sysselsättnings- och inkomstdifferenser mellan olika regioner i landet. Under
1960-talets senare hälft har genom regionalpolitiken skapats 8 400 nya
arbetstillfällen inom stödområdet.
I vår öppna typ av ekonomi gäller att våra möjligheter att
själva forma den ekonomiska tillväxtprocessen med nödvändighet är begränsade.
Starka impulser som bestämmer teknisk utveckUng, strukturförändringar och
produktval förs in i ekonomin utifrån. Att avstänga oss från dessa inflytelser
och kontakter vore en orealistisk och på sikt ogynnsam väg.
Departementschefen tar också upp miljöproblemen i vid
bemärkelse. Det är enligt hans mening viktigt med en aktiv politik för att
förbättra miljön på arbetsplatserna. Reformer på arbetslivets område framstår
över huvud taget som en av de viktigaste arbetsuppgifterna under de kommande
åren, inte bara för statsmakterna utan även för organisationerna på arbetsmarknaden.
Att motverka och reparera de skadeverkningar på den yttre miljön som uppstår i
tillväxtprocessen har blivit en allt viktigare uppgift. Betydande ytterligare
insatser än de av långtidsutredningen redovisade planerna på investeringar i
miljövårdande syfte skulle enligt departementschefen behövas för att komma
till rätta med miljöproblemen.
För att belysa avvägningsproblemen har långtidsutredningen
angett några olika alternativ för utvecklingen 19701975. Departementschefen
förordar att tidpunkten för en eftersträvad balans i utrikesbetalningarna
skjuts fram till något eller några år efter 1973. Han är inte beredd att
förorda att politiken inriktas på utrikesbalans redan 1973, då detta skulle
betyda en alltför stark begränsning i möjligheterna att fullfölja angelägna
arbetsuppgifter inom det offentliga området och att skapa de lugna förhållanden
på arbets- och lönemarknaden som i ett ansträngt bytesbalansläge mer än eljest
är nödvändiga.
På
investeringssidan håller departementschefen det för troligt att den
FiU 1971: 30 6
relativa
investeringsökningen inom den offentliga sektorn inte blir lika stark som
tidigare. Vad bostadsbyggandet beträffar gäller målet om en nybyggnation av 1
miljon lägenheter under 10-årsperioden fram till 1974/75. Med den nivå som
byggandet nu nått torde målet kunna realiseras med i stort sett oförändrad
investeringsaktivitet. I summa bedömer departementschefen att det är
realistiskt att räkna med en på längre sikt oförändrad total investeringskvot i
den svenska ekonomin. Detta skulle innebära en delvis ny situation då denna
kvot tidigare under efterkrigstiden visat en långsam stegring. I samtliga av
långtidsutredningens alternativ har man räknat med samma investeringsökning
under den kommande femårsperioden. Variationen i alternativen berör resursfördelningen
mellan privat och offentlig konsumtion, där man i det ena fallet lagt den
erforderliga återhållsamheten helt på den privata sektorn och i det andra
fallet på den offentliga sektorn. Departementschefen finner att inget av de
illustrerande alternativen helt kan anges som en riktpunkt för den ekonomiska
politiken. Atstramningskravet kan inte ensidigt läggas på den ena eller den
andra sidan utan måste fördelas med hänsyn tUl de förhållanden som kommer att
gälla under olika är.
Motionerna
I
detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner: 1971: 1480 av herr
Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemstäUts att riksdagen i
skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder i
enlighet med i motionen punktvis uppställda krav, innefattande
1.
StabUiseringspolitisk
konferens,
2.
åtgärder på det
näringspolitiska planet samt
3.
frisläppande av
investeringsfonderna.
1971:
1483 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) vari såvitt nu är i fråga hemställts
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 115 beslutar
att som sin mening uttala vad som i motionen anförts beträffande den ekonomiska
politiken.
1971:
1484 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga
hemställts
att
riksdagen i skrivelse till regeringen begär en ny långtidsutredning avseende
svensk ekonomi 19711975 varvid ett socialt välfärdsbegrepp lägges såsom grund
och utredningen utformas så att den kan användas för en demokratisk
långtidsplanering, samt
att
riksdagen i skrivelse tUl regeringen begär framläggandet av en långsiktig plan
för statliga industriinvesteringar särskUt i skogslänen och övriga industriellt
mindre utvecklade regioner med utnyttjande av medel ur AP-fonderna.
FiU 1971:30 7
I motionen 1971: 1480 konstateras att uppsvinget i
den amerikanska ekonomin inte kommit i gång så snabbt som man räknat med. Inom
OECD har man närmast den uppfattningen att en vändpunkt i konjunkturen kommer
först under 1972 och en konjunkturuppgång under 1973. Det är mot den bakgrunden
som utvecklingen i Sverige skall ses, anser motionärerna, som menar att en
överdriven optimism präglar den reviderade finansplanen. Intrycket av att
samhällsekonomisk balans uppnåtts och nu skall bevaras torde inte delas av
många utanför finansdepartementet, heter det i motionen. Visserligen har
handelsbalansen utvecklats gynnsammare och prisnivån visat sig stabilare än
vad motionärerna förutsåg i sin motion 1971: 562 i januari, men detta kan inte
krediteras den förda ekonomiska politiken. Den tUl synes positiva utvecklingen
av de utrikes betalningarna har enligt motionärerna vunnits på bekostnad av en
rekordhög arbetslöshet och otillräcklig investeringsnivå i näringslivet.
Arbetslösheten har dämpat konsumtionsutvecklingen och därigenom också
importbehovet av utländska konsumtionsvaror.
Motionärerna
anser att konjunkturpolitiken varit föga framgångsrik. En framgångsrik konjunkturpolitik
innebär att konjunkturvariationerna inom landet blir mindre än i omvärlden.
Genom att stimulera efterfrågan under en lågkonjunktur får man räkna med en
försämrad betalningsbalans. En framgångsrik åtstramningspolitik under en
högkonjunktur leder till en förbättring. Under den senaste högkonjunkturen
försämrades emellertid betalningsbalansen och en uttömning av valutareserven
ägde rum. I den nu inträdda lågkonjunkturen har regeringen funnit sig
föranlåten att föra en restriktiv politik med negativa följder för sysselsättning
och investeringsutveckling. En sådan politik är enligt motionärernas
uppfattning snarare ägnad att accentuera än minska den långsiktiga,
strukturella obalansen i vår ekonomi.
De
problem den svenska ekonomin brottas med är av långsiktig natur. Primära
orsaker till denna grundläggande balansrubbning är den förda skattepolitiken
och den alltför snabba expansionen av den offentliga sektorn. I den framlagda
långtidsbudgeten talas om ett betydande utgiftstryck budgetåret 1972/73. Om
vändpunkten i den nuvarande lågkonjunkturen kommer 1972 och nästa
högkonjunktur under 1973 skulle alltså konjunkturuppgången sammanfalla med ett
betydligt ökat offentligt utgiftsbehov. Samtidigt konstateras i motionen att
en otillräcklig investeringsutveckling skapat ett uppdämt investeringsbehov
inför en kommande konjunkturuppgång. En ny uppgång av lagerinvesteringarna kan
också väntas. Sammantaget kan detta förväntas leda till en mycket högt
uppdriven efterfrågan i den svenska ekonomin under 1972/73 med extraordinära
konsekvenser för pris- och kostnadsutvecklingen och för utvecklingen av de
utrikes betalningarna.
Det
är motionärernas övertygelse att de alltmer framträdande spänningarna i det
svenska samhället är en konsekvens av den förda ekono-
2
Riksdagen 1971. 5 saml. Nr 30
FiU 1971: 30 8
miska
politiken. Överdrivna ambitioner knutna till den offentliga sektorn har skapat
de ekonomiska problemen. De svårigheter som för närvarande präglar den svenska
arbetsmarknaden sammanhänger också med dem förda ekonomiska politiken, direkt
med skattepolitiken och indirekt med den ekonomiska poUtiken, som givit en
otUlräcklig tillväxt.
Sedan
1950 har de offentliga inkofnsternas andel av de samlade ekonomiska resurserna
fördubblats från 26,2 »/o 1950 tUl 50,1 »/o 1970. Den del av inkomstökningen
som inkomsttagarna själva fått förfoga över har blivit allt mindre. I ökande
utsträckning har medborgarna på grund av den höga beskattningen blivit alltmer
beroende av olika former av samhälleliga stödåtgärder. Denna politik kommer
under år 1971 enligt motionärerna att medföra att någon ökning av hushållens
genomsnittliga reala inkomst efter skatt inte kan komma till stånd. Den
beräknade ökningen av hushållens disponibla realinkomst åstadkommes genom
ökade inkomstöverföruigar. Löntagarnas självldara krav är att ökade arbetsinsatser
och ett hårdare arbetstempo skall ge förbättringar eller åtminstone bibehållen
standard i utbyte. Den förda ekonomiska politiken och skattepolitiken ger i
stället stora löntagargrupper direkta standardsänkningar. Mot den bakgrunden
är det inte ägnat att förvåna att det är förenat med stora svårigheter att nå
fram till en överenskommelse på arbetsmarknaden.
Sammanfattningsvis
hävdas i motionen 1971: 1480 att den ekonomiska politiken ger anledning till
oro i fyra avseenden.
Den kan leda till social
oro och oro på arbetsmarknaden.
Den är dåligt
konjunkturanpassad.
Den
får genom sin utformning av skattepolitiken svåra konsekvenser för den
ekonomiska utveckUngen.
Den drar med sig en dålig
tUlväxttakt i den svenska ekonomin.
Kraven på den ekonomiska
politiken sammanfattas i 10 punkter.
1.
Stabiliseringspolitisk
konferens
2.
Marginalskattesänkningar
3.
Sparstimulerande åtgärder
4.
Indexreglering av
skattesystemet
5.
Nytt skattesystem
6.
Begränsning av den offentliga
sektorns tUlväxt
7.
Rationaliseringar och
besparingar inom den offentliga verksamheten.
8.
Begränsning av den kommunala
utgiftsexpansionen
9.
Näringspolitiska åtgärder ägnade
att underlätta de enskilda företagens verksamhet
10.
Frisläppande av investeringsfonderna, särskilt i områden med hög arbetslöshet.
Av
dessa har punkterna 25 hänvisats till skatteutskottet. Punkterna 68 behandlas
i FiU 1971: 29.
FiU 1971:30 9
I motionen 1971: 1483 åberopas inledningsvis
motionärernas bedömning av konjunkturutvecklingen i motionen 1971: 565 i
januari i år. En något expansivare politik förordades där än vad som
förutsattes i finansplanen. Utvecklingen under den gångna delen av året har i
stort sett bekräftat, menar motionärerna, att deras bedömning var riktig. De
lättnader som regeringen genomfört i den ekonomiska politiken har dock inte
varit tillräckliga för att hindra konjunkturnedgången från att slå igenom.
Arbetslösheten har ökat kraftigt och produktionsökningen har påtagligt saktat
av.
I
den reviderade finansplanen tillskrivs den oväntat stora nedgången i den totala
efterfrågan under 1971 framför allt vissa tillfälliga faktorer, främst den
utdragna avtalsrörelsen och konflikten på arbetsmarknaden. Även motionärerna
tillskriver de nämnda faktorerna en viktig roll. Enligt deras bedömning
motiverar dock det nuvarande ekonomiska läget icke oväsentliga ytterligare
stimulanser för att främja investeringar och sysselsättning. Det är enligt
motionärerna angeläget att den ekonomiska politiken under de närmaste
månaderna får en mera sysselsättningsvänlig inriktning än vad som har
förutsatts i den reviderade finansplanen. Vad som i första hand bör komma i
fråga är ökad stimulans för att på sikt öka våra exportniöjligheter. Den
ekonomiska politiken har det senaste året mera medvetet inriktats på att öka
industriinvesteringarna. Dessa har dock varken under 1970 eller under de hittills
gångna månaderna av 1971 nått upp till den i förväg beräknade nivån. Under
1970 hämmades investeringarna av bristände lånemöjligheter. Allra hårdast
träffades de mindre och medelstora företagen. Under innevarande år har
kreditrestriktionerna lättat något. Inte minst på grund av de brister som finns
i själva kreditsystemet föreligger dock fortfarande svårigheter för många
företag att skaffa erforderligt kapital.
Under
1971 har emellertid samtidigt osäkerheten om lönsamheten kommit att spela en allt
större roll för företagens investeringsvilja. Det 10-procentiga
investeringsavdraget bör här kunna ge en viss stimulans. Räntenivån ligger
fortfarande högt och den sänkning av diskontot som skett har uppenbarligen haft
mycket begränsade verkningar på företagens kreditkostnader. Ytterligare
stimulansåtgärder erfordras enligt motionärerna för att en tillfredsställande
investeringsökning skall komma tUl stånd i år. De möjligheter som finns att
inom regionalpolitikens ram stimulera till ökade investeringar måste givetvis
utnyttjas. Vidare bör frisläpp ur företagens investeringsfonder utanför
storstadsområdena göras i ökad omfattning. Många tecken tyder på ätt det ovan
nämnda 10-procentiga investeringsavdraget inte haft tillräcklig effekt på
investeringarna. Effekterna av investeringsbeslut dröjer ofta relativt länge.
Regeringen bör därför ta liknande initiativ till ytterligare temporära
stimulansåtgärder för att påskynda industrms investeringar.
Motionärerna anser att
utvecklingen på arbetsmarknaden inger sär-
FiU 1971:30 10
skild
oro. Bortsett från de rent säsongmässiga variationerna kan någon ljusning i
arbetsmarknadsläget knappast väntas före nästa vinter. Utöver de åtgärder som
vidtagits eller aviserats i den ekonomiska politiken och i
sysselsättningspolitiken pekar motionärerna särskilt på möjligheterna att
utnyttja den s. k. konjunkturreserven i fråga om bostadsbyggande.
Tidigareläggning av statliga och kommunala beställningar bör också kunna komma
i fråga för att utnyttja den lediga kapaciteten. Ur sysselsättningssynpunkt kan
det vara motiverat att undersöka vilka möjligheter t. ex. försvaret har att nu
snabbt lägga ut beställning rörande tillverkning av produkter och anläggningar
särskilt inom stödområdet.
Den
låga produktionstillväxten under innevarande år utgör enligt motionärerna den
grundläggande faktorn då det gäller att förklara de påtagliga svårigheterna
att komma fram till ett resultat i årets avtalsrörelse. En förutsättning för
att en uppgörelse slutUgen skall komma till stånd utan nya uppslitande
konflikter är att statsmakterna kan skapa tilltro tiU sin vUja att förebygga en
hög inflationstakt. Inflationsskyddade skatteskalor och avdrag skuUe enligt
motionärerna verksamt kunna bidra härtiU.
I
fråga om prisstoppet hävdas att detta knappast haft någon avgörande betydelse
för prisutvecklingen som helhet under det senaste halvåret. En successiv
uppluckring har skett. En total avveckling bör genomföras under de närmaste
månaderna.
Beträffande
den ekonomiska politiken på längre sikt anser motionärerna det vara värdefullt
att så stor enighet synes råda om de centrala målen för samhällsekonomins
utveckling, så som de angetts i den senaste långtidsutredningen.
I
motionen påtalas vikten av att man så långt det är möjUgt förbättrar
mätmetoderna i fråga om välståndsutvecklingen. I anslutning till i motionen
1971: 565 framförda synpunkter framhävs behovet av en utbyggd ekonomisk
planering och större långsiktighet i statsmakternas ekonomisk-politiska handlande.
Man kan enligt motionärerna t. ex. tänka sig att långtidsutredningarna
genomförs på ett sådant sätt att riksdagen årligen vid sidan av finansplanen
tar ställning till en rullande femårig plan för den ekonomiska politiken.
Även
denna långtidsutredning avslöjar, heter det, att utan en hög ekonomisk
resurstillväxt får mycket av den aktueUa diskussionen om nya enskilda och
kollektiva önskemål en utopisk karaktär. Utrikeshandeln är och förblir av
central betydelse för att få fram dessa resurser. Balans i utrikesaffärema
kommer att kräva avsevärda insatser i uppbyggandet av ett konkurrenskraftigt
näringsliv, som dels förmår att hävda sig på exportmarknaden, dels kan skapa en
stark hemmamarknadsindustri.
En
medveten satsning på näringsliv och produktion kommer att ställa ökade krav på
kredit- och finansieringsresursema. I fråga om utländsk upplåning anser
motionärerna att nuvarande kortsiktiga upplå-
FiU 1971:30 11
ning
bör konverteras till långsiktiga lån. En organiserad, väl kontrollerad
långsiktig utländsk upplåning bör ske.
Ett
av de viktigaste problemen inom den ekonomiska politiken är verkningarna av en
fortgående hög inflation i kombination med nuvarande brister i
inkomstskattesystemet. För de inkomstsvaga grupperna, såsom bl. a. barnfamiljer
och pensionärer, har enligt motionärerna en kraftig penningvärdeförsämring
ytterst negativa verkningar.
I
fråga om sysselsättningspolitiken menar motionärerna att konjunkturcyklarna
under relativt lång tid varit tämligen regelbundna med klart skönjbara
intervaUer. Regeringens ekonomiska politik måste fortsättningsvis mer inriktas
på att i tid möta svängningarna i den ekonomiska aktiviteten.
Motionärerna
menar att folkhushållet har allt att vinna på att underlätta för kvinnorna att
välja förvärvsarbete. Statliga och kommunala insatser som kan underlätta detta
är "lönsamma". Det måste vidare vara en förstahandsuppgift för en
aktiv arbetsmarknadspolitik att öka sysselsättningschansema på orter med stor latent
arbetskraftsreserv. Motionärerna poängterar att samhälle och näringsliv
tUlsammans måste försöka möta tendensen till minskad rekrytering till industrin
av framför allt den unga arbetskraften, bl. a. genom att snabbt angripa problem
inom arbetsmiljö och arbetarskydd.
Långtidsutredningen
anger att efterfrågan på arbetskraft under den kommande femårsperioden vida kan
väntas överstiga tUlgången. Särskilt stora anspråk reses från den offentUga
sektorn. Motionärerna ifrågasätter om snabbheten och styrkan i tillväxten av
arbetskraftsbehovet för offentliga tjänster verkligen står i överensstämmelse
med kraven på bästa möjliga utveckling av hela samhällsekonomin. De föreslår en
parlamentarisk beredning för att undersöka detta problem.
I motionen 1971: 1484 beklagas att riksdagen inte
först beretts tillfälle att i särskUd behandling ta ställning till alla de
frågor som hör samman med långtidsutredningen. Ett sådant stäUningstagande
borde vara den grundval på vilken beslut rörande den mer kortsiktiga politiken
baseras.
Motionärerna
anför i fråga om de ekonomiska perspektiven på lång sikt att 1970 års
långtidsutredning utsatts för en mycket hård kritik. Bl. a. refereras den
kritik som utförts i skriften "Sociala mål i samhällsplaneringen".
Motionärerna menar att varken långtidsutredarna eller författarna tiU
propositionen 115 tycks vilja inse innebörden i den kriUska diskussionen och
tUlbakavisar den lösningen att BNP-kalkylen kompletteras med en redovisning av
kvalitativa välfärdskategorier. Kritikens kärna anges i stället vara att det
nuvarande produktionssättet på olika sätt har negativa verkningar för och
direkt skadar människans välfärd.
FiU 1971:30 12
Motionärerna finner att långtidsutredningen utgår
från och accepterar såsom bestående inte endast det kapitalistiska
produktionssättet' som sådant med profitmaximering som målsättning och
drivkraft utan även den nuvarande strukturen inom detta produktionssätt. Därmed
har långtidsutredningen gjort ett bestämt politiskt ställningstagande som blii
ett hinder för att ens diskutera alternativa lösningar.
Regeringens
ställningstagande till dessa frågor innebär enligt motionärerna att den gjort
ett politiskt val av innebörd att kapitalets s. k. lönsamhetskrav, dvs.
profitkrav, även i fortsättningen skall få vara avgörande. Därmed tar
regeringen öppet ställning mot den växande kritiken som förs fram mot de
normer, värderingar och utvecklingslagar vilka har sin grund i det
kapitalistiska systemet. Allt fler inser, menar motionärerna, att det inte
räcker med att satsa på så stor produktion som möjligt, man måste också granska
vad produktionen består av. Vad gäller enskUda delar av långtidsutredningen
anför motionärerna att utredningens analys och slutsatser om
arbetslcraftsproblemen och de regionala problemen också har ifrågasatts.
Den
starka kritiken mot långtidsutredningen innebär enligt motionärerna att den
inte rimligen bör läggas till grund för avgörande beslut. En ny utredning
avseende svensk ekonomi 19711975 måste företas. En sådan ny utredning måste
lägga ett socialt välfärdsbegrepp som grund för analysen och planerna. I
levnadsstandardbegreppet måste sålunda ingå under vUka förhållanden
människorna förvärvar sina inkomster och vidare måste välfärdsbegreppet vidgas
till att innefatta kollektiv standard i vid mening. I den mån ett index av typ
BNP även i fortsättningen är nödvändigt så bör det enligt motionärerna endast
spela rollen av ett planerings- och kontrollinstrument för den externa
balansen.
I
fråga om de aktuella ekonomiska uppgifterna angavs enligt motionärerna i
finansplanen två krav, avsättning av större andel varor och tjänster utomlands
och hög investeringsverksamhet inom den utlands-konkurrerande industrin. Dessa
målsättningar tycks också i betydande grad ha uppfyllts men effekten har
samtidigt blivit betydande sysselsättningsproblem. Det är enligt motionärerna
obestridligt att statsmakternas ekonomiska politik spelat en väsentlig roll
för de negativa utvecklingstendenser som nu anses prägla den svenska ekonomin.
Lönarbetarnas reallöner och levnadsstandard har pressats ned genom kombinationen
uteblivna avtalsförbättringar och höjda priser. Enligt motionärerna måste
sysselsättningsproblemen ges en central plats i den aktuella politiken. De i
den reviderade nationalbudgeten föreslagna åtgärderna förefaller motionärerna
helt otillräckliga.
I
motionen krävs att mervärdeskatten på livsmedel snarast avskaffas. Den
kompensation i andra skatteintäkter som kan bedömas nödvändig bör vinnas genom
skärpningar av skatterna på stora förmögenheter och arv.
FiU;fl971:30 13
Utskottet
Den ekonomiska politiken måste alltid utformas mot
bakgrunden av en framtidsbedömning. Varje sådan bedömning rymmer ett betydande
mått av osäkerhet. Den reviderade finansplanens bedömning av konjunkturutsikterna
och utformning av riktlinjer för den ekonomiska politiken tar i första hand
sikte på tolvmånadersperioden juli 1971juni 1972.
När
det gäller de internationella konjunkturutsikterna skiljer sig den bedömning
som nu kan göras för det kommande budgetåret enligt utskottets uppfattning inte
i något mera väsentligt avseende från den framtidsbUd vi hade i början av 1971.
I fråga om den ekonomiska utvecklingen hittiUs i år vUl utskottet emeUertid
erinra om vad som anförs på s. 5 i den reviderade nationalbudgeten för 1971.
Det heter där att uppgången i Storbritannien och Förenta staterna gått något
trögare än väntat, samtidigt som avmattningstendenserna i Västtyskland varit
mera påtagliga än vad som tidigare förutsågs. Beträffande Förenta staterna
framhålls att tillgängliga konjunkturindikatorer tyder på att ett uppsving
efter stagnationen 1970 nu är omedelbart förestående. Det väntade konjunkturuppsvinget
i USA kopplat med bedömningen att avmattningstendenserna i vissa
västeuropeiska länder och då framför allt i Västtyskland skall bli av
förhållandevis kortvarig natur, ligger som redan nämnts bakom
departementschefens prognos att handelsbalansen mellan 1970 och 1971 skall
förbättras med drygt 1 3/4 miljarder kr. Utvecklingen under första kvartalet i
år då handelsbalansen visade ett överskott på över 300 milj. kr. mot ett
underskott på över 1 miljard kr. under samma tid i fjol stöder enligt
utskottets uppfattning denna prognos. De nyligen genomförda, om än begränsade
höjningarna av D-markens och de schweiziska och österrikiska valutornas
växelkurser bör vidare medföra en viss förbättring av vårt konkurrensläge. A
andra sidan bör man enligt utskottets mening inte överskatta effekten av ett nordamerikanskt
konjunkturuppsving på den svenska ekonomin. USA tog 1969 endast ca 6 "/o
av den totala svenska exporten, medan t. ex. Danmark och Norge svarade för 10
"/o var och England för hela 13 »/o.
Beträffande
den svenska ekonomiska utvecklingen kan konstateras att en oväntat kraftig
dämpning av den inhemska efterfrågan registrerats under årets första månader.
Som redan nämnts menar departementschefen att den inhemska
konjunkturdämpningen i betydande utsträckning beror på den utdragna
avtalsrörelsen och konflikten på tjänstemannaområdet. Även utskottet är av den
uppfattningen att den ovisshet i olika avseenden som blivit en följd av denna
utveckling otvivelaktigt har spelat en viktig roll i sammanhanget. Inte minst
gäller detta för konsu-
FiU 1971:30 14
nienternas
efterfrågan. Mervärdeskattens ökning vid årsskiftet ledde till en inte
obetydlig höjning av konsumentpriserna, samtidigt som lönerna tills vidare låg
kvar på 1970 års nivå. Detta höll tUlbaka efterfrågan. Men samtidigt kan det
inte uteslutas att efterfrågedämpningen under första halvåret i år till en del
är att se som en eftersläpande effekt av 1970 års starkt restriktiva
penningpolitik. Detta gäller såväl efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror
som investeringsverksamheten på olika områden.
Erfarenheten
visar att effekten av flertalet ekonomisk-politiska medel först gör sig
gällande med en viss eftersläpning. När det gäller penningpolitiska åtgärder
har man på basis av de empiriska studier som gjorts utomlands anledning att
räkna med att det tar avsevärd tid innan vidtagna åtgärder får sin fulla
verkan. Beträffande finanspolitiken torde gälla att det tar ännu längre tid
innan en åtgärd slår igenom på den slutliga efterfrågan.
Utskottet
har på basis av den reviderade finansplanen och nationalbudgeten och genom
"hearings" med företrädare för konjunkturinstitutet och
finansdepartementets ekonomiska avdelning sökt bilda sig en uppfattning om den
mest sannolika utvecklingen av den svenska ekonomin. Den bild som därvid
utkristalliserats kan starkt schematiskt sammanfattas sålunda. Andra halvåret
1971 kommer trots den expansiva effekten av den avtalsuppgörelse som nu
synes på väg att präglas av en relativt måttlig efterfråge- och produktionsökning.
Under 1972 kan ett förstärkt och alltmer utbrett internationellt uppsving väntas
ge oss nya expansiva impulser. Risker för en ny överhettning av ekonomin kan då
ånyo aktualiseras.
I
den reviderade finansplanen Uksom i de motioner som väckts i anslutning
därtill diskuteras den ekonomiska politiken framför allt med hänsyn till dess
effekt på följande områden:
1.
Utrikesbalansen
2.
Prisutvecklingen
3.
Sysselsättningsläget
4.
Investeringsutvecklingen
De
flesta torde enligt utskottets uppfattning vara överens om att den i fjol och i
år förda politiken haft en mycket gynnsam verkan på balansen i våra utrikes
betalningar. Bytesbalansen har som redan nämnts förbättrats starkt i år och
riksbankens totala guld- och valutainnehav är i dag i runt tal 1 miljard kr.
större än vad det var vid ingången av 1970. Att den inhemska
efterfrågedämpningen spelat en stor roll för denna utveckling lär ej kunna
bestridas men utskottet vUl liksom departementschefen också framhålla att den
ringa importökning som man nu vantar sig för 1971 främst är en följd av
omsvängningen i lagerinvesteringarna. Det ligger därför enligt utskottets
mening vikt på att vi ej slår oss till ro utan fortsätter att så snabbt som
möjligt bygga upp den
FiU 1971:30 15
utlandskonkurrerande
industrins produktionskapacitet för att åstadkomma en bestående förbättring av
utrikesbalansen.
Den
tidigare starka stegringen av konsumentpriserna har på senare tid dämpats.
Visserligen steg konsumentprisindex med 4,8 "/o från oktober 1970 då
allmänt prisstopp infördes till mars 1971. Men drygt 4 procentenheter av
denna uppgång kan återföras på höjda indirekta skatter, i första hand
mervärdeskattens höjning från 10 till 15 "/o vid senaste årsskifte. Resten
av index' uppgång beror huvudsakligen på den omräkning av bostadsposten som på
sedvanligt sätt genomfördes i december. I övrigt har prisrörelserna varit
obetydliga eller tagit ut varandra. Enligt utskottets mening har det allmänna
prisstoppet även efter sin uppmjukning i februari i år verksamt bidragit tUl
den lugnare prisutvecklingen i konsumentledet. Att i dag, innan konsekvenserna
av den alltjämt pågående avtalsrörelsen kan överblickas, avveckla prisstoppet
anser utskottet inte försvarUgt. Först sedan avtalsrörelsens resultat föreligger
och jordbruksuppgörelsens och de senaste växelkurshöjningarnas effekt på
priserna kan bedömas är det enligt utskottets mening möjligt att avgöra när och
på vUket sätt prisstoppet kan avvecklas. Utskottet har i sitt betänkande 1971:
26 hemställt att riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts förordnande om fortsatt
tillämpning av allmänna prisregleringslagen till utgången av 1971.
I
sUt betänkande 1971: 1 betonade utskottet att konjunkturutsikterna rymde många
ovissa drag. Inte minst gällde detta utvecklingen på arbetsmarknaden. En hög
beredskap var nödvändig och utvecklingen borde följas med största
uppmärksamhet. Inom byggnadsverksamheten och sådana industribranscher med nära
anknytning till investeringsverksamheten kom avmattningen att fördjupas under
första kvartalet. Vid månadsskiftet marsapril vidtog därför regeringen en rad
åtgärder som syftade till att selektivt påverka efterfrågan och begränsa
arbetslösheten. Dispens från investeringsavgift gavs sålunda för ett antal
större kommunala investeringar och investeringar inom handeln. Tidpunkten för
investeringsavgiftens slopande tidigarelades två månader till utgången av maj.
Inom det arbetsmarknadspolitiska området har arbetsmarknadsutbildningen
intensifierats och ramarna för beredskapsarbeten vidgats.
Arbetslösheten
är trots detta hög. Vid mitten av maj månad registrerades ca 53 500 personer
som arbetslösa vid arbetsförmedlingarna, ca 20 000 fler än i maj månad de
senaste åren. Antalet lediga platser är aUtjämt relativt högt, ca 50 000. Den
bedömning som kan göras med utgångspunkt från dessa siffror är närmast att
ytterligare sysselsättningspolitiska insatser är erforderliga. Situationen
måste emellertid som anges i propositionen bedömas mot bakgrund av den
avvaktande attityd som man intagit på många håll inför den ovissa
avtalssituationen. Utskottet vUl erinra om att en situation som denna inte
endast påverkar
FiUll971:30 16
företagarna.
Också konsumenterna intar en försiktig hållning till konsumtionsutgifter och
inköp av nya kapitalvaror. Effekterna härav på den totala efterfrågan kan
bedömas vara inte obetydliga. Vid en avtalsuppgörelse frigörs betydande belopp
för konsumtion. Storleken härav och en avtalsuppgörelses allmänt stimulerande
effekt på konsumtion och investeringar kan inte nu bedömas. Det är ytterst
betydelsefuUt att en mer definitiv bedömning av läget som kan ge underlag för
åtgärder inför hösten och nästa vinter inte behöver anstå någon längre tid. Som
utskottet anfört i det föregående ligger den fulla effekten av vissa av de
åtgärder som kan komma i fråga långt fram i tiden och utskottet vidhåller sin
tidigare uttryckta uppfattning att de åtgärder som vidtas bör vara väl
avgränsade i tid och rum. En okontrollerbar expansion måste mot bakgrunden av
bl. a. det långsiktiga målet om en förbättrad bytesbalans undvikas. Utskottet
förutsätter att förberedelser pågår som gör det möjligt att snabbt handla när
situationen närmare kan bedömas.
Utskottet
vill i sammanhanget kort vidröra en tankegång som framförts i motionen 1971:
1480. Där ges uttryck för den förmodan, att den gynnsamma utvecklingen av
handelsbalansen under årets första kvartal jämfört med i fjol skulle vara en
effekt bland annat av att den ökade arbetslösheten dämpat
konsumtionsutvecklingen och därigenom också importbehovet av utländska
konsumtionsvaror.
Det
är en förklaring som torde ha föga fog för sig. För det första är den sociala
tryggheten i vårt land utbyggd därhän att människor som drabbas av arbetslöshet
kan leva kvar på i huvudsak samma konsumtionsnivå. För det andra har trots den
högre arbetslösheten antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna
varit ca 50 000 fler under första kvartalet i år än vid motsvarande tid i fjol.
Det innebär att vi under denna tid i år haft en arbetsmarknad som förmått
sysselsätta långt fler än vid samma tid i fjol, då kulmen på högkonjunkturen
synes ha inträffat.
Såväl
i den reviderade finansplanen som i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483
understryks betydelsen av att industriinvesteringarna ökar. I motionerna
framförs en rad förslag till åtgärder för att stimulera investeringarna, bl.
a. i form av ytterligare lättnader i kreditpolitiken och ökade frisläpp ur
investeringsfonderna. Utskottet har behandlat dessa och liknande yrkanden i
sina samtidigt avgivna betänkanden nr 27 i anledning av motioner rörande
investeringsfonderna och nr 28 i anledning av motioner rörande lättnader i
kreditrestriktionerna för mindre och medelstora företag. Utskottet får hänvisa
tUl dessa betänkanden liksom till avsnittet om kreditpolitiken och
näringslivets investeringar på s. 12 i FiU 1971: 1.
I
detta sammanhang vill utskottet ta upp industrins investeringsutveckling ur
ett något vidare perspektiv. Det kan konstateras att industrins fasta
investeringar i regel varierar relativt måttligt från år till år.
FiU.1971:30 17
Vad
som våUar mest bekymmer ur stabiliseringssynpunkt är de mycket kraftiga
variationerna i lagerinvesteringarna. De senaste årens konjunkturvariationer
synes ha förstärkts för att inte säga vuxit fram ur en kraftig lageruppbyggnad
resp. lageravveckling. I den preliminära nationalbudgeten anförs att den
slutliga inhemska efterfrågan, dvs. efterfrågan bortsett från
lagerförändringar, kan beräknas variera mycket litet mellan det
"extrema" högkonjunkturåret 1970 och året 1971 med dess mer dämpade
efterfrågeutveckling. I båda fallen skulle ökningen från föregående år bli ca 3
"/o. Inkluderar man däremot lagerförändringarna blir den totala Inhemska
efterfrågeökningen ca 5 "/o 1970 mot beräknat ca 1 "/o 1971.
Variationer i lagerförändringarna får sålunda mycket stora verkningar för
produktion och sysselsättning. Det är uppenbart att förändringar av denna
storleksordning är svåra att balansera med enbart finanspolitiska åtgärder.
Inte ens den mycket strama kreditpolitiken under år 1970 förmådde dämpa den
lageruppbyggnad som framstår som den starkast pådrivande faktorn i fjolårets
överefterfrågan. Storleken av fjolårets lageruppbyggnad var exceptionell och
får ses mot bakgrunden av att det då för första gången på länge inträffade en
snabb uppgång av priserna i världshandeln. En sådan snabb uppgång kan
emellertid återkomma och det är enligt utskottets mening angeläget att man
söker finna ytterligare medel för att i framtiden bemästra liknande
situationer.
Statsmakternas
register av ekonomisk-politiska medel har successivt utvidgats. En ambitiös
sysselsättningspolitik har emeUertid samtidigt inneburit att marginalen mellan
underefterfrågan och överefterfrågan blivit allt mindre. Kraven på snabbhet och
precision i de stabiliseringspolitiska åtgärderna ökar medan man inom alla de
sektorer som påverkas av besluten upplever dessa ingrepp i sin planering som
svåra att acceptera. Den senaste 5-årsperioden har inom alla samhällssektorer
inneburit en utveckling av långtidsplaneringen. En lång rad beslut ligger
kedjade i varandra och ingrepp av tUl synes begränsad art får ofta stora konsekvenser
sedda ur en enskild sektors synpunkt. Denna utveckling mot en ökad bundenhet av
såväl planering som resurser kan iakttas både i fråga om investeringar och
konsumtion.
På
investeringssidan har vid skilda tUlfällen med kraft hävdats att det är olämpligt
att konjunkturvariera bostadsbyggandet. Inom den statliga sektorn består
investeringarna till huvudsaklig del av militära investeringar och
investeringar i affärsverken, där utvecklingen mot bundenhet till
långtidsplaner och principbeslut är lätt att iaktta. De kommunala
investeringarna är starkt knutna tUl befolkningsutveckling, bostadsbyggande
och allmän expansion. Med fog stäUs kravet från kommunalt håU att inte åläggas
tyngre börda än andra sektorer i stabiliserings-politiken.
Den skisserade utvecldingen
innebär sammanfattningsvis att man
FiU 1971:30 18
också
i fråga om näringslivets investeringar måste ställa specifika krav på
långsiktig planering och anpassning till det samhällsekonomiska utrymmet vid
varje tidpunkt. I motionen 1971: 1480 tecknas bUden så att om inte de beräknade
industriinvesteringarna kommer till stånd i år så kommer ett uppdämt behov att
med desto större kraft göra sig gällande 1972/1973 då dessutom näringslivets
lager behöver en ny påfyllnad. Enligt utskottets mening kan den prioritering av
industrins investeringar som statsmakterna uttalat sig för knappast tolkas på
detta sätt. I den mån reala resurser för näringslivets investeringar föreligger
ett visst år och dessa sedan inte utnyttjas så finns de inte utan vidare kvar
vid ett senare tillfälle. TUlämpat på den aktueUa situationen är det ingalunda
säkert att de resurser för investeringar inom näringslivet som nu föreligger
kommer att stå till förfogande när den internationella konjunkturen förstärks
och påverkar vårt lands ekonomi.
De
senaste årens expansiva exportutveckling har visat att svensk industri har
stark konkurrenskraft. Investeringsbesluten inom denna sektor bör därför enligt
utskottets uppfattning inte göras beroende av kortsiktiga förväntningar utan
baseras på en långsiktig bedömning av marknader och säljförmåga. I den mån
planer hastigt måste förändras i den riktningen att man inte anser sig kunna
fullfölja planerade investeringar är det nödvändigt att detta snabbt ges tUl
känna så att andra investeringsprojekt i stället kan släppas fram.
Utskottet
vill i fråga om det aktueUa finanspolitiska läget anknyta till vad utskottet
anförde i sitt betänkande 1971: 1 vid riksdagens början. Där inskärptes
nödvändigheten av att riksdagens utgiftsprövning ägde rum under beaktande av
behovet av en stram finanspolitik. Utskottet underströk att om det vid en
samlad bedömning av riksdagens behandling av riksstatsförslaget visade sig att
besluten innebär en försvagning av finanspolitiken, som icke är ett övervägt
led i en samhällsekonomisk avvägning, så skulle detta föranleda kompenserande
åtgärder, som vidmakthåller stramheten i statsbudgeten.
Utskottet
har i sina egna betänkanden följt dessa riktlinjer. Även i övrigt synes riksdagsbehandlingen
av riksstatsförslaget ha inneburit att utgiftsprövningen varit restriktiv.
Några kompenserande åtgärder är inte erforderliga.
De
statsfinansiella perspektiven på något längre sikt belyses i den långtidsbudget
som bUagts kompletteringspropositionen (bilaga 3). Beräkningarna, som utgår
från den ambUionsnivå som kommit till uttryck i redan fattade beslut, visar på
betydande utgiftsökningar för budgetåret 1972/73 samtidigt som enligt
föreliggande kalkyler inkomsterna skuUe öka långsammare än de senaste
budgetåren. Departementschefen konstaterar också att i detta perspektiv måste
synnerligen höga krav ställas på angelägenhetsgraden av nya utgiftsanspråk som
förs fram. Anvisningar härom har gått ut till myndigheterna inför arbetet med
anslags-
FiU 1971:30 19
framställningarna
för budgetåret 1972/73. Utskottet instämmer med departementschefen.
Utskottet
övergår nu till att behandla de ekonomiska problemen på längre sikt.
Långtidsutredningen har i sin huvudrapport och bilagor lagt fram ett omfattande
material som belyser viktiga aspekter av den långsiktiga
utvecklingsproblematiken i vårt land. Departementschefen diskuterar på basis
härav denna problematik i senare delen av den reviderade finansplanen.
Utskottet vill i detta sammanhang inskränka sig till att beröra några av de
frågor som det anser vara av betydelse för ett ställningstagande till de
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Vad
först beträffar utredningens allmänna metodik och den centrala roll som
bruttonationalprodukten (BNP) spelar i detta sammanhang torde utskottet ha
anledning återkomma till dessa spörsmål vid sin behandling av vissa motioner
rörande välfärdsbedömningar. Utskottet vUl emeUertid redan nu uttala att det
liksom departementschefen anser att bruttonationalprodukten trots dess klara
brister som välfärdsmått är ett centralt begrepp när man har att bedöma
frågor som har att göra med resursawägningen i samhället. Utan ett resonemang i
nationalräkenskapstermer torde det knappast vara möjligt att diskutera de
balansproblem som uppstår när efterfrågan tenderar att överstiga
resurstUl-växten. Om man bortser från de restriktioner beträffande resurstillgången,
som bruttonationalbegreppet sammanfattar, skulle detta som departementschefen
framhåller kunna leda till att de sociala och fördelningspolitiska strävandena
äventyrades. Ett fortsatt arbete på att söka konstruera s. k. sociala
indikatorer och över huvud taget förbättra metoderna för välfärdsmätning är
enligt utskottets mening betydelsefuUt. Något behov av en ny långtidsutredning
avseende svensk ekonomi 197175, vilket har framförts i motionen 1971: 1484,
föreligger enligt utskottets mening däremot ej.
I
fråga om målen för den ekonomiska politiken på längre sikt framför ett flertal
remissinstanser att målen så som de formulerats i långUdsut-redningen är så
allmänna att en mer preciserad analys inte är möjlig. Utskottet kan instämma
häri. Endast målen om balans i utrikesbetalningarna och rimlig prisstabilitet,
dvs. inte snabbare prisstegring i vårt land än i andra länder, är så pass
precisa till sin formulering att de kan tjäna som underlag för en grundligare
diskussion. I fråga om innebörden av full-sysselsättningsmålet kan en intensiv
och ständigt fortgående debatt sägas pågå i andra sammanhang. Vad utredningen
närmast har haft att ta stäUning tUl är i vilken utsträckning denna fortsatta
vidgning av full-sysselsättningsmålet leder till nya samhällsåtgärder som kan antas
medföra nytiUskott tUlarbetsmarknaden.
I
fråga om de två återstående målen som formulerats i långtidsutredningen, snabb
ekonomisk tUlväxt och jämnare inkomstfördelning, bör sägas att en anslutning
till så allmänt formulerade mål inte borgar för
FiU 1971:30 20
någon
allmän enighet när målen skall ornsättas i praktisk politik. Den tidigare och
i motionen 1971: 1480 upprepade kritiken mot den offentliga sektorns
expansion tyder på att uppslutningen kring ekonomiska tUlväxtmål som innebär
en ökad välfärd också i form av offentliga tjänster inte är allmänt omfattad.
Särskilt starkt kommer skiftande meningar till uttryck vid tolkningen av målet
jämnare inkomstfördelning. Gångna års meningsbrytningar tyder enligt
utskottets åsikt ej på en allmän uppslutning kring en jämnare
inkomstfördelning. Åsikterna har skurit sig starkt i fråga om både den takt och
den grad med vilken man bör närma sig denna målsättning. Diskussionerna i
samband med ställningstagandena om förlängda kollektivavtal är likaså uttryck
för att skiljaktiga meningar uppenbarligen råder när man närmare söker konkretisera
vad denna målsättning kräver.
Frågan
om arbetskraftstillgångarna under femårsperioden 1971 1975 har utförligt
belysts i långtidsutredningen och i en bilaga till denna. Utredningen
konstaterar att avsevärt större anspråk i fråga om ny personal reses än vad som
kan beräknas stå till förfogande utifrån rimliga antaganden om bl. a.
invandringens storlek och gifta kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Kritik
har från några remissinstanser riktats mot att utredningen inte gjort några
antaganden om hur förändringar i politiken kan påverka utvecldingen. Flera
remissinstanser anser att tillgången på arbetskraft kan bli avsevärt gynnsammare
om man förutsätter ambitiösa insatser för att avveckla den "dolda"
arbetslösheten. Några remissyttranden går å andra sidan ut på att
långtidsutredningen varit alltför optimistisk i sina antaganden om
nytillströmningen till arbetsmarknaden.
I
såväl propositionen som motionen 1971: 1483 understryks vikten av att alla
möjligheter tas till vara att erbjuda förvärvsarbete för dem som nu saknar
sådant och som vUl söka sig ut på arbetsmarknaden. Personer som har
deltidsarbete och som önskar heltidsarbete måste på samma sätt ges möjlighet
att öka sin förvärvsinsats. En målsättning av deima innebörd ställer ökade krav
på samhällsinsatser, både inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och i form av
bl. a. vidgad barntillsyn.
Som
påpekas i den reviderade finansplanen finns det emellertid också tendenser till
minskad förvärvsfrekvens inom vissa grupper. Vid en samlad bedömning bör man
därför enligt utskottets mening inte underskatta svårigheterna att med även
mycket betydande stimulanser nå väsentligt högre tal för förvärvsintensitet än
vad långtidsutredningen kalkylerat med. Utredningens prognos grundas på
bedömningen att en fortsatt stark strömning av gifta kvinnor ut på
arbetsmarknaden är att vänta. Det bör i sammanhanget framhävas, vUket
departementschefen också gör, att ett framgångsrikt hävdande av
full-sysselsättningsmålet innebär att nya insatser ständigt måste göras i syfte
att förverkliga målsättningen såväl regionalt som för människor i skilda
ålderskategorier. De vidgade
FiU 1971:30 21
insatserna
för att trygga äldre arbetstagares sysselsättning är exempel på sådana
särskilda åtgärder som tid efter annan kan erfordras. Även inom
regionalpolitiken och näringspolitiken i stort bör långsiktiga sysselsättningspolitiska
mål ständigt beaktas. I anledning av vad som framförs i motionen 1971: 1484 om
en långsiktig plan för statliga industriinvesteringar i industriellt mindre
utvecklade regioner bör detta krav enligt utskottets mening bedömas i sitt
näringspolitiska sammanhang med beaktande av de särskilda
sysselsättningsproblemen i skogslänen. Ett långsiktigt näringspoUtiskt
planeringsarbete pågår kontinuerligt inom Kungl. Maj:ts kansli.
Vad
beträffar vissa särskUda arbetskraftsfrågor som tas upp i propositionen vill
utskottet behandla frågan om industrins rekryteringsproblem. Problemet berörs
också i motionen 1971: 1483. Från många håll redovisas stora svårigheter att
rekrytera till industriarbete. Framför allt synes ungdomen i allt mindre
utsträckning överväga industriarbete som utkomstmöjlighet. Enligt utskottets
bedömning är det viktigt att vända på denna utveckling. För det första kräver
ett realiserande av den ekonomiska tillväxt som vi eftersträvar att de
varuproducerande sektorerna av vårt näringsliv kan fullfölja expansionen utan
att bromsas av rekryteringsproblem. För det andra finns redan genom industrins
relativt sett krympande arbetskraftsefterfrågan en tendens till höjd medelålder
bland de anställda. Om inte en rekrytering av även yngre personer till industrin
kommer tUl stånd riskerar man att i ett senare skede stå inför mycket stora
omstäUningsproblem. Att hela industribranscher skulle klara sin nyrekrytering
endast genom import av arbetskraft är i ett långsiktigt perspektiv
oacceptabelt. SkUda åtgärder är enligt utskottets mening nödvändiga i detta
sammanhang. Särskilt viktigt är självfallet att industrin kan erbjuda
arbetsuppgifter som upplevs som meningsfulla och en arbetsmiljö som är
likvärdig med vad som erbjuds inom andra sektorer av vårt näringsliv. Social
jämställdhet i arbetslivet och vidgade möjligheter att påverka den egna
arbetssituationen anser utskottet särskilt betydelsefulla. Från samhällets
sida måste insatserna koncentreras till utbildningsväsendet och
arbetsmarknadspolitiken. Samspelet skola arbetsliv är ett viktigt led i detta
sammanhang.
Utskottet
har med utgångspunkt i finansplanens problemställningar tagit upp det yttre
balansproblemet till relativt utförlig behandling såväl i sitt betänkande 1971:
1 som i föreliggande betänkande. Någon ytterligare diskussion härom är därför
inte erforderlig. Möjligen kan det i anledning av vad som sägs i motionen
1971: 1483 vara befogat att beröra den utländska upplåningen. Den bör, som
anförs i propositionen, ses mot bakgrunden av att vi behöver tid på oss för att
återställa balansen i de utrikes betalningarna. På längre sikt bör vi enligt
utskottets uppfattning sträva efter att själva svara för hela vår
kapitalförsörjning.
Utskottet har slutligen
intet att erinra mot vad departementschefen
FiU 1971:30 22
anfört
beträffande regionalpolitiken och den inre och yttre miljöpolitiken.
Beträffande
övriga i motionerna framförda synpunkter och krav vill utskottet i fråga om
kreditpolitiska åtgärder hänvisa till sitt betänkande 1971: 28 och i fråga om
det i motionen 1971: 1480 framförda kravet på frisläppta investeringsfonder
till utförliga motiveringar i betänkandet 1971: 27. Dessa krav bör enligt
utskottet inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. I fråga om
stabiliseringspoUtisk konferens m. m. hänvisar utskottet till riksdagens beslut
i anledning av utskottets betänkande 1971: 1. Utskottet har ej ändrat
uppfattning i frågan. Vad gäller det i motionen 1971: 1480 framförda kravet på
åtgärder ägnade att underlätta de enskUda företagens verksamhet är kravet
alltför allmänt formulerat för att kunna föranleda någon åtgärd.
Under åberopande av vad
sålunda anförts hemställer utskottet
1.
att riksdagen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483,
båda såvitt nu är i fråga, godkänner de allmänna riktUnjer för den ekonomiska
politiken som förordats i statsrådsprotokollet och som sin mening ger Kungl.
Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,
2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 1484 såvitt nu är i fråga.
Stockholm den 19 maj 1971
På finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM
Närvarande:
herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm (s), Fälldin (c),
Franzén (s). Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i
Harplinge (c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson i Halmstad (s), Arne
Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Fågelsbo (c) och Bohman (m).
Reservation
av
herrar Wedén (fp), Fälldin (c). Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge
(c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Bohman (m) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
"Den
avmattning i konjunkturen som på vissa områden gjorde sig gällande redan under
hösten har förstärkts under vintern. Utvecklingen har bl. a. påverkats av att
uppsvinget i den amerikanska ekonomin inte kommit i gång så snabbt som man
tidigare räknat med och av att avmattningstendenserna i Västtyskland blivit
mera påtagliga än vad som tidigare förutsetts. Nedgången i den ekonomiska
aktiviteten i Sverige har dock framför allt sin grund i en mattad efterfrågan
inom landet.
Konjunkturförändringarna
har framför allt gett utslag på arbetsmark-
FiU 1971:30 23
nåden
men också resulterat i minskad orderingång, lägre lönsamhet och långsammare
produktionstiUväxt inom viktiga sektorer. Bruttonationalprodukten väntas nu
enligt uppskattningarna i den reviderade finansplanen öka med blott 2,5 procent mot närmare 5 procent
under föregående år. I fråga om industriproduktionen väntas ökningstakten
sjunka från 7,5 procent 1970 till 3,5 procent 1971. Antalet arbetslösa var i
mitten av maj månad ca 53 500 personer vilket är den högsta siffran som
noterats för maj månad sedan nuvarande statistik påbörjades 1955 eller ca 20
000 fler än vid motsvarande tid i fjol. Antalet lediga platser är väsentligt
lägre än tidigare medan omskolningsverksamheten och andra
arbetsmarknadsåtgärder de senaste månaderna haft större omfattning än någon
gång tidigare.
Som
framhålls i partimotionerna från moderata samlingspartiet samt från
centerpartiet och folkpartiet, 1971: 1480 resp. 1971: 1483, under-- skattades
uppenbarligen riskerna för en kraftigare avmattning i den finansplan, som lades
fram i januari. I motioner från nämnda partier under allmänna motionstiden,
1971:562 resp. 1971:565, förordades också en något mera expansiv ekonomisk
politik under 1971 än vad som förutsattes i finansplanen. Utskottet konstaterar
att utvecklingen under den gångna delen av 1971 i stort sett bekräftat
riktigheten i den bedömning, som gjordes i dessa motioner.
Vad
som nu främst oroar är ökningen av arbetslösheten. Med hänsyn tUl de
säsongmässiga variationerna i arbetskraftsefterfrågan kan man befara att
arbetslösheten blir mycket omfattande under vintern 1971/72, om inga särskilda
åtgärder vidtas.
Den
oväntat stora nedgången i den totala efterfrågan inom landet tillskrivs i den
reviderade finansplanen framför allt vissa tillfälliga faktorer. Särskild
betydelse tillmäts den utdragna avtalsrörelsen och konflikten på
arbetsmarknaden. Till detta kommer den verkan på konsumtionsutvecklingen, som
höjningen av mervärdeskatten medfört. Också förändringarna i lagerutvecklingen
tillmäts stor betydelse.
De
nämnda faktorerna spelar också enligt utskottets mening stor roll. Det finns
emellertid samtidigt under alla förhållanden anledning att räkna med en ganska
långvarig avmattning i den ekonomiska aktiviteten, om ytterligare lättnader
inte vidtas i den ekonomiska politiken. Utskottet finner det därför angeläget,
att den ekonomiska politiken under de närmaste månaderna får en mera
sysselsättningsfrämjande inriktning än vad som förutsatts i den reviderade
finansplanen.
Vad
som därvid i första hand bör komma ifråga är stimulansåtgärder, som utöver
sysselsättningseffekten också gör det möjligt att på sikt öka
exportkapaciteten. Även om balansen i utrikesbetalningarna har förbättrats
under innevarande år, är det alltjämt en viktig målsättning att höja
kapaciteten och stärka konkurrenskraften inom näringslivet, särskilt inom den
utlandskonkurrerande industrin. Utskottet instämmer i depar-
FiU 1971:
30 24
tementschefens uttalande att förbättringen i bytesbalansen
i stor utsträckning får tillskrivas faktorer, som bara har temporär verkan.
Utskottet vill också understryka angelägenheten av att åtgärderna sätts in i så
god tid att de hinner få verkan under hösten och vintern.
Utskottet vill erinra om att regeringen upprepade gånger
betonat nödvändigheten av en jämn och hög investeringsuppgång. Den faktiska ökningen
har emellertid gått långsamt och de uppsatta målen har inte infriats. Både
under 1969, 1970 och den gångna delen av 1971 har utfallet blivit betydligt
lägre än vad man räknat med i resp. års finansplaner. I den reviderade
finansplanen förutses nu en investeringsuppgång i industrin med 9 procent under
1971 mot tidigare beräknade 12 procent. Skulle den planerade
investeringsuppgången under 1971 inte komma till stånd blir anspråken på
resurser i ett kommande skede med uppåtgående konjunktur mycket stora inte
bara genom det uppdämda investeringsbehovet utan också på grund av stor
efterfrågan för privat konsumtion, offentliga behov och lageruppbyggnad. Risken
för en stark press på priser och kostnader i ett sådant läge blir betydande.
Mot denna bakgrund vill utskottet särskilt betona följande
beträffande den ekonomiska politiken under innevarande år.
Utöver de åtgärder på det ekonomisk-politiska området och
i fråga om arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken, som redan vidtagits
eller som aviserats i den reviderade finansplanen, finner utskottet det motiverat
att generellt frisläppa företagens investeringsfonder för investeringar som
påbörjas under innevarande år i områden utanför storstadsregionerna. Utskottet
hänvisar på denna punkt också till sitt betänkande nr 27.
En ökad igångsättning av bostadsbyggande relativt tidigt
under året kan få avsevärd betydelse för sysselsättningen under kommande vinterhalvår.
En ökad igångsättning bör därför ske utan dröjsmål med anlitande av den s. k.
konjunkturreserven. Statliga beställningar bör tidigare-läggas, framför allt
till företag inom stödområdet.
En grundläggande förutsättning för en ökning av industrins
investeringar är tillgången på krediter. Under innevarande år har
kreditsituationen lättat något. Det kreditutrymme som har frigjorts har i
första hand reserverats för industrin. Inte minst på grund av de brister som
finns på kreditmarknaden föreligger dock fortfarande svårigheter för många företag
att skaffa sig erforderligt kapital. Detta gäller framför allt de mindre och
medelstora företagen. Denna situation skulle kunna förbättras bl. a. genom att
tillföra hantverks- och industrilånefonden ökade utlåningsresurser. Denna
fråga har tidigare behandlats av riksdagen. Ifråga om olika kreditpolitiska
åtgärder vill utskottet också hänvisa till sitt betänkande nr 28.
Räntenivån Ugger fortfarande högt och den sänkning av
diskontot som skett har uppenbarligen hittills endast haft begränsade
verkningar
FiU 1971:
30 25
på företagens kreditkostnader. Det framstår därför som
betydelsefullt att man särskilt observerar företagens möjligheter att i ökad
utsträckning få tillgång till den del av kapitalmarknaden, som kan erbjuda
långfristig kredit till fördelaktigast möjliga räntevillkor.
De aktuella förhållandena på avtalsmarknaden sätter
självfallet sin prägel på den ekonomiska situationen i många avseenden.
Utskottet anser att de akuta svårigheterna främst får tillskrivas det minskade
totala löneutrymme som följt med den långsammare produktionstillväxten samt
den kraftiga inflationen under 1970. En av förutsättningarna för att nya
uppslitande motsättningar skall kunna undvikas är därför att statsmakterna kan
skapa tilltro till sin vilja att förebygga en fortsatt hög inflation.
Ytterligare konkurrensförsämrande prisstegringar skulle också få allvarliga
konsekvenser för vårt internationella kostnadsläge och därmed påverka våra
exportmöjligheter negativt. Kravet på inkallande av stabiliseringskonferenser,
som förs fram i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483, och som tidigare
behandlats av riksdagen har fortfarande aktualitet.
I detta sammanhang spelar också skattesystemet en viktig
roll. En reform i enlighet med de i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483 framförda
kraven på inflationsskyddade skatteskalor och avdrag skulle kunna verksamt
bidra till att skapa tUltro till statsmakternas förmåga att vidmakthålla
prisstabilitet. De nämnda motionerna behandlas i denna del av skatteutskottet.
Utskottet vill i fråga om det aktueUa finanspolitiska
läget anknyta till vad utskottet anförde i sitt betänkande 1971: 1 vid
riksdagens början. Där inskärptes nödvändigheten av att riksdagens
utgiftsprövning ägde rum under beaktande av behovet av en stram finanspolitik.
Utskottet underströk att om det vid en samlad bedömning av riksdagens
behandUng av riksstatsförslaget visade sig att besluten innebär en försvagning
av finanspolitiken, som icke är ett övervägt led i en samhällsekonomisk avvägning,
så skulle detta föranleda kompenserande åtgärder, som vidmakthåller stramheten
i statsbudgeten.
Utskottet har i sina egna betänkanden följt dessa
riktlinjer. Även i övrigt synes riksdagsbehandlingen av riksstatsförslaget ha
inneburit att utgiftsprövningen varit restriktiv. Några kompenserande åtgärder
är inte erforderliga.
De statsfinansiella perspektiven på något längre sikt
belyses i den långtidsbudget som bilagts kompletteringspropositionen (bilaga
3). Beräkningarna som utgår från den ambitionsnivå som kommit till uttryck i
redan fattade beslut, visar på betydande utgiftsökningar för budgetåret
1972/73 samtidigt som enligt föreliggande kalkyler inkomsterna skulle öka
långsammare än de senaste budgetåren. Departementschefen konstaterar också att
i detta perspektiv måste synnerligen höga krav ställas på angelägenhetsgraden
av nya utgiftsanspräk som förs fram.
FiU 1971: 30 26
Anvisningar
härom har gått ut till myndigheterna inför arbetet med an-slagsframstäUningarna
för budgetåret 1972/73. Utskottet instämmer på denna punkt med
departementschefen.
Vad
beträffar de ekonomiska problemen på längre sikt vill utskottet i detta
sammanhang inskränka sig tUl att beröra några av de frågor, som det anser vara
av betydelse för ett stäUningstagande tUl de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken.
Vad
först beträffar långtidsutredningens aUmänna metodik och den centrala roll som
mätmetoderna spelar i detta sammanhang får utskottet anledning att återkomma
till detta spörsmål vid sin bedömning av vissa motioner rörande
välfärdsbedömningar. Utskottet vill dock redan nu understryka att tiUväxten av ekonomin
mätt i traditionella ekonomiska termer lätt underskattar förslitningar av
miljövärden och uppoffringar av mänskliga kvalitativa värden såsom psykisk och
fysisk hälsa. Ekonomisk tillväxt har i sig ett pris och kan skapa nya problem.
Samtidigt står det klart att tillväxt av de rent ekonomiska resurserna ofta är
en förutsättning för att med framgång kunna tillgodose rent kvalitativa
välståndskrav.
Stor
enighet synes råda om de centrala målen för den ekonomiska utvecklingen på
längre sikt. I långtidsutredningen anges dessa vara full sysselsättning, snabb
ekonomisk tillväxt, rimlig prisstabUitet och balans i utrikesbetalningarna. TUl
dessa mål måste enligt utskottets mening också fogas regional balans.
Kraven
på balans i utrikesaffärema utgör en restriktion i den ekonomiska politiken
och begränsar därmed handlingsfriheten. Det har med rätta framhållits att
svagheter i detta avseende innebär ett allvarligt hot mot de ekonomiska och
sociala målen. Det akuta behovet av att försöka förbättra bytesbalans och
tjänstenetto är sålunda en avgörande förutsättning för att kunna uppnå andra
mål.
Förutsättningarna
för att uppnå balans i utrikesaffärema inom den av långtidsutredningen och
departementschefen angivna perioden senast 1975 sammanhänger i första hand
med möjligheterna att styra de tillgängliga resurserna så att det blir möjligt
att bygga upp ett konkurrenskraftigt näringsliv som kan hävda sig såväl på
hemmamarknaden som på exportmarknaderna. Åtgärderna bör emellertid också ta
sikte på att försöka begränsa den fortgående försämringen av tjänste-och
turistbalansen.
En
sådan medveten satsning på näringsliv och produktion kommer bl. a. att medföra
stora krav på kreditförsörjningen. I detta sammanhang spelar bl. a.
möjligheterna till upplårung på den internationella kreditmarknaden en viktig
roll. En ökad utlandsupplåning kan, som framhålls i motionerna 1971: 1480 och
1971: 1483, ge möjligheter tUl en snabbare utbyggnad av produktionskapaciteten
under en övergångsperiod. I första hand måste den inriktas på att omvandla de
kortfris-
FiU 1971: 30 27
tiga
krediter som redan tagits upp till mera långfristiga krediter. I likhet med
flera av de remissinstanser, som yttrat sig över långtidsutredningens
betänkande, finner utskottet det angeläget att man också prövar nya
möjligheter att öka mängden riskvilligt kapital och öka del privata sparandet.
En
sådan prioritering får också konsekvenser för den offentliga verksamheten. Det
framstår sålunda som nödvändigt att statsmakterna särskilt under de närmaste
åren visar återhållsamhet med nya offentliga utgiftsökningar. Detta gäller
såväl beslut om statens egna utgifter som beslut som medför ökade utgifter för
kommunerna. Som framhålls i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483 blir det
därför allt viktigare att undersöka möjUgheterna till besparingar inom den
verksamhet som nu bedrivs av stat och kommun för att på så sätt skapa ökat
utrymme för nya verksamhetsgrenar. Samtidigt måste effektivitetsutvecklingen inom
statlig och kommunal förvaltning samt inom annan verksamhet i offentlig regi
ägnas ökad uppmärksamhet. Yrkandena i de nämnda motionerna om utredningar om
kostnads- och produktivitetsutveckling inom den offentliga sektorn behandlas närmare i
utskottets utlåtande 1971: 29.
Frågan
om arbetskraftstillgångarna under femårsperioden 1971 1975 har utförligt
belysts i långtidsutredningen. Utredningen konstaterar att avsevärt större
anspråk i fråga om ny personal reses än vad som kan beräknas stå till förfogande
utifrån rimliga antaganden om bl. a. invandringens storlek och gifta kvinnors
inträde på arbetsmarknaden. Som understryks bl. a. i motionen 1971: 1483 är det
därför viktigt, att alla möjligheter tas tillvara att erbjuda förvärvsarbete
för dem som nu saknar sådant och som vill söka sig ut på arbetsmarknaden.
Särskilda åtgärder behöver därvid bl. a. sättas in för att trygga äldre
arbetstagares och handikappades sysselsättning.
Från
många håll redovisas stora svårigheter att rekrytera arbetskraft till industriarbete.
Framför allt synes ungdomen i allt mindre utsträckning överväga industriarbete
som utkomstmöjlighet. Dessa tendenser kan väntas bli ytterligare markerade.
Industrins möjligheter att öka sin kapacitet är som utskottet redan framhållit
å andra sidan den avgörande faktorn för att de uppställda målen när det gäller
balans i utrikesaffärema, snabb ekonomisk tillväxt, prisstabiliteten och
fortsatt standardhöjning skall kunna realiseras. Särskilda åtgärder är enligt
utskottets mening därför nödvändiga i detta sammanhang.
Utskottet
vill också instämma i de krav på bättre ekonomisk planering, som förs fram
både i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483 samt i långtidsutredningen och
remissyttrandena över denna. Kravet på bättre beslutsunderlag i form av planer
och översikter kan mycket väl förenas med kravet på flexibilitet i den
ekonomiska politiken.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer
utskottet, 1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motioner-
FiU 1971:30 28
na
1971: 1480 och 1971: 1483, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1484 såvitt nu är
i fråga."
MARCUS BOKTR. STHLM mi 71 001J
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.